'Reseanteckningar frn Orienten ren 1843-1849 II' av Georg August
Wallin r Projekt Lnnrots utgivelse nr 2115. E-boken r public domain
svl inom EU som i vriga vrlden, varfr vi inte stter ngra som
helst restriktioner med hnsyn till e-bokens anvndning eller dess
distribution.

Denna e-bok har producerats av Helvi Ollikainen och Projekt Lnnrot.





RESEANTECKNINGAR FRN ORIENTEN REN 1843-1849 II

Dagbok och bref, efter resandens dd,
utgifven af S.G. Elmgren


Af

GEORG AUGUST WALLIN





Helsingfors,
J. C. Frenckell Son,
1864.






      Imprimatur. L. Heimbrger.




ANDRA BANDETS INNEHLL:

IV. Afdelningen: Frd till Barranijeh och Tanta.

Byn Barranijeh.
Byn Kavadi.
Byn Shamon.
Menof.
Tanta.
Marknaden i Tanta.
terfrd till Kairo.
Kilfest, kanalens ppnande.
Bref af den 3 september 1844.

V. Afdelningen: Ramadan i Kairo.

Frd till Khanka i knen.
Fastans brjan.
Amrus mosk.
Pashans divan.
Tailons mosk och berget Gujushi.
Gujushi-moskn.
En khatme.
Ramadans slutfest (stora Bairam).
Procession med Kisveh och Mahmil.
Mte med en Kinesare.
Bref af den 30 oktober 1844.

VI. Afdelningen: Resa till fra Egypten och Nubien.

Sujut eller Siut.
Luksor och Karnak.
Grafdalen.
Byn Mansorijeh.
Nilkatarakten vid Assuan.
n Philae.
Kolosserna i Abu Zembel.
Vadi Halfa ooh Abu Sir, resans ndpunkt.
Sebu.
Dakkeh.
Dandur.
Kalabshe.
AsBuan.
Ombos.
Edfu.
Esne.
En nyrsdag hos Lepsius.
Kenneh.
Minjeh.
Sakkara-pyramiderna.




IV. Afdelningcn.

Frd till Barranijeh och Tanta.



1844.


Dagb. d. 6 Juli.

Vi uppstego fre solen, gjorde vr morgonbn, drucko kaffe, gingo sedan
ut p bestyr och kpte upp allehanda fr resan. Slutligen efter _'asr_
packade vi vr sck p en sna och satte oss sjelfva upp, shekhen p
scken och jag p en annan sna; s begfvo vi oss af till _Bolak_ och
satte oss der ner p sanden. Shekhen skte bt, men fann ingen; vi foro
derfre fver till _Embabe_, fingo der, efter litet krngel, en bt som
skulle fra oss fram, och begfvo oss p vg nrmare _'esha_, sedan vi
likvl en stund vntat p att den starka nordliga vinden skulle ngot
lgga sig. Vi rodde hela natten i det vackraste, ljummaste vder, och
senare p natten fven i klart mnsken. Jag sof dock godt mest hela
natten om bord p vr lilla bt, vaknade blott ngra f gnger och
betraktade den vackra himmelen.


Juli 7.

Hunno om morgonen fram till _Manjal el'aros_, der vi drucko kaffe p
stranden hos en gammal gumma, som hade slagit upp tlt och plgade
resande med kaffe. Hr togo vi ter 2 snor, redo upp fver den vackra,
men slta Nildalen, till shekh _'Alis_ fdelseort _Barranijeh_, och
togo in i hans hus derstdes, hvilket ssom alla andra hus i byn och
hos alla fellaher fverhufvud, var uppfrdt af gra tegelstenar och
till en del af blott hopkndad mull och halm. Grden r ganska liten,
dock strre n vanligen i Kairo. Frn den stiger man omedelbarligen
p ett trappsteg upp i en frstuguqvist, som till hlften r tckt af
ett till fall lutande skygge af vass eller sf. Denna frstuguqvist
r platsen der alla beskande emottagas och sitta. Hela frmiddagen
kommo och gingo folk, de vanliga artighetsorden, ssom _tajibin_,
_salamat_, _vahashtinna_ &c. upprepades nda till leda och afsmak, och
ssom annorstdes p landet var umgnget hr mera tvunget, med vrre
etikett n i Kairo. Man hemtade oss slutligen att ta och vi gjorde
ett dugtigt middagsml. De beskande hade till strsta delen lagfrgor
att afgras, mest rrande ktenskap och skilsmessor. Shekh _'Ali_,
som hr tyckes st i stort rop och anseende, afgjorde dem genast och
ltt. Sedan de beskande alla smningom lemnat oss i ro, lade vi oss
att hvila. Jag tog min plats inne i rummet innanfr frstuguqvisten.
Det r byggdt af samma material, tegelsten, i form af en _kobba_ eller
halvklotformigt hvalf, med golf af ngon sorts bruk. Intet fenster,
blott en liten rund ppning midt i hvalfvet. Drren frfallen,
snderbruten och svart brnd af rk frn den midtemot uppfrda ugnen.
Fr frigt fverallt p golfvet fullt af provision, ssom durra,
bnor, brd &c. isynnerhet var rummet fverfullt af flugor, som gfvo
mig ingen ro att sofva, hvarfre jag steg upp och skrifver nu detta
p min portflj, stdd p mina knn. Vid _'asr_ kommo alla beskande
ter tillbaka, sedan de lemnat oss ro frn _dohr_ till _'asr_, och nu
upprepades de vanliga artighetsbetygelserna. Rttskande kommo fven
med sina lagfrgor och vi suto ett sllskap af omkring 10 personer,
liksom nmndemn med shekh _'Ali_ till domare. Han var srdeles frdig
med _hat el ma'lom_, hr liksom i allt handlades och prutades, och
jag fann det slutligen hgst osmakligt och uselt. Med mig brjade man
nu fven rdgra i medicin, sedan de af shekh _'Ali_ ftt hra att
jag egentligen var medicus, och nu fanns folk med alla mjliga sorts
krmpor. De trttade alldeles ut mig med sina frgor; men med den bsta
vilja och bsta frmga skulle jag ndock ingenting kunnat utrtta nu,
d jag var alldeles utan medikamenter. Jag gick ut och satte mig p den
lilla begrafningsplatsen; men fven hr kommo ngra sjuka och pratade
med mig. Sedan jag ter kommit tillbaka in, brjade man qvestionera
mig om mitt land. Jag berttade att nra min hemstad var ett land der
p 3 ntter under midsommarn solen ej gick ned. De frundrade sig
hgeligen hrfver och ville ej tro mig, men shekh _'Ali_, som jag
frut underrttat hrom, styrkte min berttelse dermed att hrom vore
nmndt fven uti deras _Fikh_-bcker och att bland Herrans under detta
ej vore strre, n undret att ett land gfves der alla qvinnorna voro
fullkomligen vackra qvinnor, men alla karlar hade hundskapnad, och
barnen fddes flickor till flickor och gossar till hundar. Man yttrade
hrvid ingen frundran, blott dmjuka fromma utrop till Herren, ssom:
_subhan alkhaliki_ &c. Hrefter qvestionerade man mig mycket om huru
man gjorde med de dagliga fem bnerna och Ramadan-fastan, d solen
aldrig gick ner eller d, ssom i mitt hem, natten rckte blott 3  4
timmar. Till min lycka kunde shekh _'Ali_ svara dem tillfredsstllande
p dessa frgor och slunda slapp jag ur klmman. Ssom de hade gjort
om middagen, s hemtade de fven nu till aftonen mat t oss, och vi
gjorde ett dugtigt ml i stort sllskap. De suto derefter nnu lnge
och pratade, men jag var smnig, lutade mig och slumrade bort ifrn
dem. Sedan de gtt bort lade shekh _'Ali_ och jag oss ordentligen att
sofva i frstuguqvisten under bar himmel.


Juli 8.

Sedan vi om morgonen stigit upp, efter en tminstone  min sida af
myggor och vgglss strd natt, gjort vr tvagning och bn samt druckit
kaffe, kommo folk till oss och hade oss ut. Vi drucko kaffe p 2 
3 stllen, dock icke inne i husen, utan utanfr porten, sittande p
vra ftter och som oftast upprepande med hvar och en af de nrvarande
de vanliga komplimenterna. Vi kommo dock snart hem och blefvo ter
hr beskta af folk. Man hade nu flyttat mina saker i ett annat rum
p grden, men dock i samma byggning. Detta rum r byggdt alldeles i
samma smak som det frra, med ett halfklotformigt takhvalf och en liten
ppning hgst uppe, en ugn p sidan. Hr r vl ingen provision af
lifsfrndenheter, men lngs ena sidan r en lng stapel af halm och
instngd badstuguluft. Jag lgrade mig nu hr, men fick dock ingen ro
fr beskande, som dels frgade mig om bot fr sjukdomar, dels suto
blott pratande och frgande nyfiket om ett och annat af mina saker,
som de sgo ligga framme. Efter _'asr_ kom en gammal man och bad mig
se p hans son, som hll p att frlora sitt ena ga. Vi gingo dit
och jag fann patienten verkeligen, genom en femton dagars frsummad
inflammation i ena gat, troligen utan hopp att terf synen i detta
ga. Jag skref dock efter blodiglar, calomel och tskilligt annat att
hemtas frn Kairo. Vi drucko kaffe der och blefvo inviterade till
qvllsvard. Vi gingo hem, suto en stund, blefvo tvungna af shekh
_Soleiman_ att frst hr ta ett dugtigt ml vid _maghrib_, gingo sedan
till grden, dit vi voro inviterade, och gjorde der en nnu starkare
mltid, sittande i frstuguqvisten och p grden framfr en flammande
koleld i en _mankad_.


_Juli 9._

Hade om morgonen tidigt besk af _kadi_ frn en nrbelgen by, _Talie_,
shekh _Ibrahim_, som frekom mig vara en srdeles respektabel man.
Fr frigt kommo de vanliga gsterna och resonnerade i lagfrgor,
i anledning af folk som tvistade med hvarandra och skte rtt. Jag
drog mig undan i mitt rum och hade  min sida hela frmiddagen att
gra med folk, som rdfrgade mig om sjukdomar. I dag hemtade ingen,
ssom de frra dagarne, t oss mat p uppdukad bricka, utan vi mste
taga fram vr medhemtade resprovision, s nr som p _battikh_ och
_abd allavije_, som om morgonen hemtades t oss i stor mngd. Nrmare
_maghrib_ gingo vi ut, satte oss under det stora trdet p den
nrbelgna begrafningsplatsen och blefvo snart uppskta af byns ldsta
och sjuklingar, som fverhopade mig med frgor. Bland andra kom hit
fven en gammal sherif, som tycktes vara bland byns frnmsta, och
rdfrgade mig om en hmorrojdalist, hvilken fven var tillstdes. Jag
undervisade dem om allehanda bot, som voro mjliga hr utan lkare
och all sorts apotek. Sedan brjade man ter med de gamla frgorna
om i mitt land ej var natt alls och huru vi gjorde med vra bner
eller bestmde tiden fr dem. Jag hade redan blifvit utledsen p de
bestndigt samma frgorna, fvensom p den gamla sherifens halfva
nsvishet och sjelfbehag, s att jag ej kunde hlla mig frn att svara
dem ofta rtt vresigt. Medan vi suto der skickade shekh _'Ali_, som
man hade kallat till ett hus fr att slita en tvist, efter _Ibrahim_
och mig. Vi begfvo oss dit och funno ett stort sllskap sittande p
grden jemte shekh _'Ali_, och svarta, smutsiga, nakna barn tittande p
dem genom springorna i porten. Vi satte oss jemte de andra och frgan
ventilerades. Parterna blefvo heta, isynnerhet en liten kort och tjock
gubbe skrek alldeles frfrligt och knt nfven. Jag blef dock snart
trtt att hra och se derp, lemnade sllskapet och gick hem. Snart
derp kom fven shekh _'Ali_ med _Ibrahim_ och ngra andra och sedan
vi gjort vrt aftonml, blefvo vi sittande p _mastaban_ att prata och
rka. Jag somnade dock snart frn deras ointressanta samtal och krp in
i mitt rum, der jag tillbragte en ganska plgosam natt i den instngda
badstuguluften samt med allehanda obehagligt sllskap i mitt lger p
min _lebbade_.


Juli 10.

Shekh _Ibrahim_ begaf sig hem, sedan han druckit kaffe med oss hr. Fr
frigt var det hela frmiddagen ovanligt lugnt och tyst. Hvarken shekh
_'Ali_ eller jag hade besk, s nr som p 2  3. Jag frdref tiden
p mitt vanliga stt p landet med att sofva mest hela dagen. Efter
middagen gjorde jag en liten vandring rundtomkring vr by, hvilken
dock ej r s liten som den frst frekom mig. Vid _'asr_ blef jag
uppvckt af mannen, som begifvit sig till Kairo fr att hmta blodiglar
och medicin t _Abo Musas_ son. Han tvang mig flja sig hem och
applicera blodiglarne der, hvilket jag ock gjorde med stort brk och
besvr. De voro fven sm och usla s att de ej gjorde den verkan jag
nskade, ehuru jag applicerade 24 stycken. Sedan jag kommit hem nrmare
_maghrib_, fann jag grden full af sjuklingar som kommit att rdfrga
mig, bland dem en man med ett stort djuptgendo sr p nsan, hvilket
under ngra rs tid upptit strre delen af den venstra nsborren och
nu hll p att hrja uppt. tskilliga andra med sjuka gon, isynnerhet
_trichiasis_, och en med heshet, som rckt i ngra rs tid utan smrta
i brstet; den hade brjats efter sr, som brutit upp frst p magen
under nafveltrakten och sedan p hgra skuldran, af hvilket senare jag
sg ett frfrligt stort och vidstrckt rr. Jag rdde dem att ska sig
in p hospitalet i Kairo; hr kunde de omjligen gra ngon ordentlig
kur, i den smuts, fattigdom och uselhet som de lefde uti.


_Juli 11._

Gjorde om morgonen bittida ett besk hos min gonpatient. Jag fann
honom i den stuga dit jag i gr ltit fra honom, ifrn det rum hvari
jag frst funnit honom och som var fullt af halm, str och annat
skrp, hvilket allt frorsakade ett frfrligt damm. I denna stuga
vat tminstone ej annat n hvete och ehuru ej srdeles tjenlig fr en
gonpatient, dock ansenligt bttre n den frra. Hans gon var ngot
litet bttre, dock ej s som jag trodde mig ha anledning att hoppas
af 24 blodiglar. Jag kom sedan hem och lste litet med shekh _'Ali_,
emedan vi nu voro i fred fr beskande; tog mig sedan en liten lur p
frmiddagen och blef jemte shekhen afhemtad af _Abo Musa_ till hans
hus, der vi gjorde ett dugtigt middagsml af det hr vanliga, liksom
tortor bakade brdet, och resonnerade om hans sons ga och sjukdom. De
vilja veta allt, frga huru medicin verkar, orsaken till sjukdomen och
ro frfrligt frgvisa. Shekh _'Ali_ pratade mycket strunt med gubben,
men jag kunde ej frm mig dertill. Ocks bad han shekh _'Ali_ skrifva
ngot, ssom man hr brukar, fr att besvrja sjukdomen, och mente att
det fven skulle gra sitt till. Vi kommo hem och togo oss en lur, men
den frfrliga hettan och flugorna i min stuga gfvo mig blott fga
ro. Jag steg upp och gick ut. Ute var som om man skulle st framfor
en masugn af den hett brnnande solen och vinden, som blste srdeles
stark frn nordtrakten, var alldeles het. Jag pminner mig knappt nnu
ha fverlefvat en s het dag. Efter _'asr_ frevar hr ett ml mellan
en ung man, som hade slagit sin hustru och fven sin svrmor, d hon en
gng hade gtt emellan dem. Han var nrvande jemte den senare, men hans
hustru var ej tillstdes. Man frefll honom att mannen skulle frska
lefva i smja med sin hustru &c. Han invnde med frgan: om d mannen
ej skulle sl sin hustru? Man svarade: att han visserligen skulle aga
henne med stryk, men ej utan full skl, och frgade honom: hvad hon d
gjort honom emot? Han svarade ett hon ej rostade hans brd, t.ex.,
att qvllsvarden var kall d han kom hem att ta, att hon ej hemtade
vatten t honom d han ville dricka m.m.d. smsaker. Hrp svarade hans
svrmor, som var en kort pigg gumma med skinn p nsan: hemta tvl till
tvtt och _kohl_ till hennes gon och _henna_ till hennes hnder och
hon skall uppfylla alla dina nskningar. Hrvid slog hon sina hnder n
mot sitt brst, en mot golfvet, gret och vsnades, och s gjorde fven
motparten hennes mg. Dispyten var srdeles liflig och som oftast mste
af den stora frsamlingen upprepas: _salli 'annebi_. Gumman svor och
frskrade sina ord vid shekh _'Alis_ och mitt skgg, och hennes mg
tvangs ett stiga upp och kyssa henne p hufvudet, hvarmed hon tycktes
vara belten och gjorde nu inga vidare pstenden, n att han skulle
betala henne en skuld p 10 piaster. Hon kyste ofta hjessan p en man
som satt bredvid och talade fr henne. Alltsammans var hgst roligt.
Knappt var frgan slut och de flesta gngna, efter att ha lst _fathe_
gemensamt, s kom _Abo Musa_ och hemtade oss till sig fr att ta
qvllsvard. Vi gingo dit, hllo vr _maghrib_ bn, suto och pratade
nda till _'esha_, d maten hemtades fram. Det var ej utan att jag
utledsnades p deras fadda och lnga prat, som rckte nnu en lng
stund efter mltiden.


Juli 12.

Hade tskilliga besk om morgonen, bland andra af shekh _Soleiman_, som
kom att hemta oss till den nrbelgna byn _Kavadi_, der han r _imam_ i
en nyligen uppfrd mosk. Vi blefvo  andra sidan dragne af en _sherif_
frn vr by att stanna hr qvar och frukostera hos honom. Shekh _'Ali_
var som vanligt obeslutsam och skulle ltt ltit frleda sig att stanna
qvar, om jag ej tvungit honom att g med mig och shekh _Soleiman_. Vi
gfvo oss slunda alla tre p vg, till stor frargelse fr den annars
i mitt tycke prktiga sherifen. Efter omkring 20 minuters vandring
framkommo vi till _Kavadi_, betraktade den nya moskn, som storligen
prisas hr p landet, ehuru den ej r srdeles grann, utan prydd med
sneda och klumpiga, mlade zirater. Vi blefvo hr emottagna af byns
frnmsta, hufvudsakligen 2 brder, som sgas vara ibland de frnmsta
matadorer och seigneurer i _Arjaf._ De tycktes ock veta deraf, ty de
frekommo mig uppblsta och temmeligen hgdragna. De voro tjocka,
vldiga patroner med ett frodigt och vlmende utseende, den ena
med rdt skgg. Sedan vi flygtigt besett den lila moskn, blefvo vi
inbjudna i trdgrden derinvid, satte oss p matta under ett stort och
tjockt vinrankshvalf samt rkte och drucko kaffe. Vrden med sitt rda
skgg var besvrad af rheumatism och plkade mig frfrligt med frgor
om bot derfr, d han fick hra att jag var medicus. Nr jag pstod
att rrelse och spatserande vore den bsta grundkur deremot, slog han
mig med en utsago af deras profet: att gende var frn _gehennem_. Det
var ej utan att han frefll mig ngot trkig genom sitt hgmod. Sedan
vi s sutit en stund och druckit ett srdeles godt kaffe, blefvo vi
inviterade att stiga upp i hans hus och stta oss i en _ka'ah_, som,
ehuru ej ngot utomordentligt, var hr p orten ovanligt vacker och
snygg. Medan vi suto der i den kta orientaliska lttjan, hrde vi
_selam_ frn moskn och gingo dit, gjorde vr _vodo_ och vr fredagsbn
i ett ganska stort sllskap. Det var frsta gngen jag gjorde denna bn
och det var ej utan en liten rdsla och darrning i byxorna jag stod i
frsamlingen, nstan p den frsta och frnmsta platsen i moskn.

Shekh _'Ali_ lste _khotbe_ med en viss enkel vrdighet. Den var ganska
vacker, s mycket jag i hast och i min tvungna stllning kunde hra
och frst deraf; men s glmde han ej heller om aftonen, d vi voro
p tu man hand, att bermma och prisa den. I moskn fattades nnu
_member_ och _dikke_ och jag fick fverhufvud nnu ej riktigt reda
p alla ceremonierna. Efter bnens slut gingo vi ter upp till byns
patron och blefvo sittande i _ka'an_ tills middagsmlet inhemtades p
en stor bricka. Sllskapet hade under det vi sutit hr smningom kat
sig, s att det var ganska betydligt d vi satte oss omkring bordet
och med fingren brjade grpa i faten. Hr frekom naturligtvis krus
och trugningar och man nstan tvangs att ta fr mycket. Den kta
enkla gstvnligheten har jag dock nnu ej funnit hr. De tyckas vara
gstfria mer af fruktan fr tadel, n af sannt hjerta. Sedan vi tit
och druckit kaffe aflgsnade sig somliga, andra lade sig der de suto
att taga sig en lur; jag gick med shekh _Soleiman_ och en annan _Fellah
fikh_ ner till floden och simmade der. Vi suto sedan i skuggan af ett
uselt skjul vid en _sakijeh_, to ra gurkor och betraktade den vldiga
floden, p hvilken nu frdades ovanligt mnga sm fartyg. Vi gingo
sedan ter upp, hllo vr _'asr_-bn i moskn och jag gick derefter
ensam hem, emedan shekh _Ali_ gtt frut. Sedan jag kommit hem hade
jag tskilliga besk af sjuka, bland andra af shekh _Soleimans_ unga
hustru, som frgade mig om en hennes sjuka son. Hon var en srdeles
ntt qvinna och hon lr ha mrkt att jag betraktade henne, emedan hon
srdeles flitigt slngde p sin slja och flera gnger lt mig se
hela sitt ansigte. Och hvarfre skulle ej qvinnorna kokettera fven
hr, ehuru de ej hllas just bttre n hundar? Om aftonen blefvo vi
afhemtade af en byns ldsta att ta qvllsvard hos honom. Sedan vi p
hans vackra hga _mastabe_ vntat ifrn _maghrib_ nda till _'esha_ och
hllit vr _'esha_ bn, hemtades slutligen maten fram och vi to nu
ssom i gr hos _Abo Musa_ i kolmrkret. S snart jag ftt maten i mig,
gick jag hem, fljd af shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_, som nnu lnge
efter det jag laggt mig blef sittande vid min bdd att prata, plgande
mig med uppmaningar att jag skulle bli hr hos dem, gifta mig hr,
s och skrda ssom de andra. Jag ledsnade slutligen vid hans prat,
men svarade just ej annat n: _nasib_, hvarmed man oftast och lttast
slipper ur mngen klmma.


Juli 13.

Sedan vi druckit kaffe, lst litet och haft tskilliga besk, kom
_Sejid Mohammad_ och hade oss ut till sig. Det var helt bittida p
dagen och vi blefvo sittande p hans grd i starkt damm af lin, som
2 karlar hllo p att hckla. Detta gjorde man med en sorts breda
trdknifvar, hvars blad voro ganska breda, isynnerhet upptill. Man
tog en knippa lin i handen och slog den p bda ndar, tills den var
alldeles fri frn blr. Sttet var fverhufvud behndigt och karlarne
frrttade sitt arbete med den ltthet och flinkhet man i allmnhet
finner hr i alla groml. Vi blefvo sittande hr hela frmiddagen i
vntan p middagen, i sllskap med ngra andra. Jag hade frfrligt
trkigt af denna lnga vntan och var uttrttad af det oafbrutna
sittandet p ftterna. tskilliga sjuka kommo fven hit och besvrade
mig, ibland andra ett par med ett 3 rs gammalt barn, som ej nnu kunde
g eller tala. Det frekom mig ha engelska sjukan; hans frldrar hade
brnnt honom med gldande jern p ryggraden och i hufvudet. Detta r
i allmnhet en kur, som srdeles mycket nyttjas hr och ofta har jag
p Kairos gator eller cafn sett folk st och brnna sig sjelfva med
gldgade spikar eller andra jernbitar. Sedan vi alla blifvit uttrkade
hr efter omkring 3 timmars vntan, hvarunder jag dock tagit mig en
god lur och vr vrd nstan hela tiden lemnat oss allena, hemtade man
slutligen maten fram och ett dugtigt ml gjordes, hvarefter vi genast
begfvo oss hem att sofva. Jag plgades frfrligt af flugor och den
heta instngda luften i min kammare, s att jag just ingen ro fick,
utan steg upp och gick till den nrbelgna trdomplanterade _sakijeh_,
samt sg med srdeles nje p de srskilda hjordar af fr, snor och
kameler, som hemtades hit att vattnas. Jag tyckte mig nstan lefva
i Josefs och gamla testamentets tid. Jag kom tillbaka kort efter
_'asr_ och gick fver _battikh_- och _bamia_-flt, som vattnades frn
_sakijan_. Det var hela dagen en frfrlig hetta, men jag tyckte mig ej
lida alltfr mycket deraf och ingalunda mer n hemfolket hr. Sedan jag
kommit hem, blefvo vi ter vid _maghrib_ afhemtade af _Sejid Mohammad_
till honom att ta qvllsvard, och fingo ter sitta der och vnta lnge
frn maten hemtades fram. Vi hade i dag besk af en blind _fikih_ frn
byn _Ashmam_, som fven t hr och tillbragte natten hos oss. Han hade
litet tycke af vr Hacklin, och hade en viss gemen min i sitt ansigte.
Han vakade strsta delen af natten reciterande Koran och tycktes vara
en stor skrymtare.


Juli 14.

Vi hade om morgonen hr tskilliga rttegngsfrgor mellan hustrur
och mn, isynnerhet en som roade mig srdeles, mellan en af byns
betydligare mn och hans hustru, som han hade agat med stryk. Hon
kom hit springande om morgonen, medan shekh _'Ali_ och jag suto
inne i min kammare samt studerade; hon ropade _fi'ardek, fi'ardek_,
och berttade huru hennes man slagit henne. Han efterskickades och
infann sig om en stund. Hr voro fven ngra andra tillstdes och
saken begynte afhandlas. Mannen kallade sig sjelf _Bedavi_ och r af
Beduin-ursprung, ehuru redan hans frldrar varit bosatta hr i byn.
Han var en ngot kort man, med ett tunnt i rdt sttande skgg, som
litet begynt grna, srdeles liflig, hftig och ofta rytande; tog ofta
shekh _'Ali_ i skgget, svor dervid ssom han svor vid sitt, kallade
skam och vanra ner fver det om han ej talade sanning, uppmanade oss
oftare n vanligt att vlsigna profeten och begagnade sjelf ofta eden:
_bileahilasm_, upprepad 3 gnger, under det han tog shekh _'Ali_ i
hand. Ilade i allmnhet ett outtmligt frrd p eder och frskringar,
lngt flere, tror jag, n Tyskarnes och vra ktteder. Sedan hr lnge
grlats, fann man for godt att afhra ngra vittnen i saken. Saken
gllde nemligen en ktenskaps-ed: _bittalata_. Han hade nemligen i
en stund af hftighet sagt till sin ldre hustru, _durrah_ (ty han
hade 2): _inte motol saka_, har stannat litet i orden och kort derp
tillagt: _vabittalateh_. Hrvid voro tskilliga personer nrvarande
och de skulle nu hras som vittnen. Han gick bort, men kom lngre fram
p frmiddagen tillbaka och hemtade oss till sitt hus, der nu ter ett
lngt grl, ssom fornt hemma hos oss, brjades mellan honom och hans
_durra_. Vittnena kommo slutligen tillstdes, blefvo hrda och till
min stora frundran flldes han ej till ktenskapsskillnad, ehuru han
sjelf frklarade att han med full afsigt och i dess fulla mening yttrat
ordet _bittalateh_. Men det korta uppehll han gjort emellan det och de
fregende orden, gjorde att de ej gllde. Han var nemligen _Shafi_,
men uti _Hanafi_- och _Maliki_-sekten skulle han ej blifvit friknd.
Nu tertog han sin hustru med ord, frestafvade af shekh _'Ali_ och
upprepade af honom, hvarunder allt de hllo hvarandra i handen. Sedan
hemtades middagen fram, som jag tminstone frtrde med srdeles god
smak. Vrden trugade mycket och oftast med barsk min, ungefrligen
ssom vr Sjstrm, d ngon uppvaktare krusade att stta sig. Det
var fverhufvud kanske den frsta man hr, som jag tyckte mig kunna
hjertligt skratta t. Sedan vi kommit hem derifrn, tog jag min bssa
jemte min lilla vska och begaf mig i den stekande middagssolen ner
till Nilen, passerade p vgen en nstan frfallen by, _Ronamijeh_,
samt den brjade, men ej fullkomnade trdgrden eller parken af _Ahmad
pasha Ettahir_, gick ner till floden och simmade, samt mojade mig rtt
i det halfljumma vattnet. P tervgen vandrade jag genom allerna, som
man nu hller p att hugga ned, skt en _hodeir_ och 2 _abo girden_, af
hvilka sistnmda hr fanns alldeles till otal. Gjorde lnga vandringar
fver flten och kom tillbaka till _Ronamijeh_, starkt plgad af trst,
satte mig der jemte en man i skuggan af en vgg, drack och pratade med
honom och andra som samlades omkring oss. Vandrade sedan fver ett
_battikh_ flt, t en _battikha_ fr att slcka min allt fortfarande
starka trst och kom slutligen hem ganska trtt nrmare _maghrib_.
Hr hade jag besk af en Turk, som bosatt sig i byn och var plgad af
allehanda krmpor, till strsta delen kanske inbillade. Han satt en
lng stund rdfrgande mig, och jag skulle skert blifvit alldeles
utledsen p honom, om han fr frigt ej varit en srdeles hygglig och
prktig man. Vi to hemma i afton och lade oss genast efter _esha_.


Juli 15.

Suto hemma mest hela dagen och fingo strsta delen af den vara i fred
fr beskande. Jag sof mest hela frmiddagen och s fven eftermiddagen
nda till _asr_, hvarefter jag gick till vr _sakijeh_ och satt en
stund der med en gammal _sherif_.


Juli 16.

to bittida frukost hemma, hvarefter jag fretog mig en vandring till
floden; passerade moskn i _Kavadi_, satt der en stund och pratade med
shekh _Soleiman_ jemte ngra sjuka, som rdfrgade mig, bland andra en
gammal omkring 60-rig gubbe, som tycktes ha fga qvar af sina lungor
och magen alldeles hopkrumpen i en bge. Nr han andades rrdes blott
magmusklerna och brstet var orrligt. Han var mtlig fr hvarje
tryckning p brstet, isynnerhet p hgra lungans fra och nedra lob,
och vid starkare tryckning p den nedra loben uppstego lnga och
hftiga rapningar. Vid auscultationen hrde jag fga respirationsljud
och ett ihligt klangljud d han talade. Det var fverhufvud, tycktes
mig, ett intressant fall och jag rdde honom bege sig till hospitalet
i Kairo. Men hrp svarade han att lkarena der voro kristna och han
moslim, och att, om de sgo sig ur stnd att kurera honom, skulle de
ge honom ngot gift, som snart skulle gra slut p honom, sedan skra
upp honom och se hvar hans sjukdom satt, fr att framdeles i slikt
fall veta rd. Han frskrade att sdant hndt. Ocks beskref han sig
i en drm ha sett 3 _mubarikin_, som sagt honom att de hvar i sin tur
hllo vakt fver honom o.s.v. Shekh _Soleiman_ fljde mig efter en
stunds vntan ner till floden, vi stannade en stund p ett _battikh_
flt och to en _battikha_, vadade fver en smal gren af floden till
en holme, som till strsta delen upptogs af ett sandflt, men p hvars
stra kant var ett _battikh_ flt. Vi simmade i floden och satte oss
sedan vid en gammal gubbe, som var vktare hr, och to 2 _battikh_,
som alldeles spnde min mage, och dock ville de truga mig att ta mera.
Liksom annat fr godt och vlvilligt trugande folk, ro menniskorna
ock hr trkiga. Vi vandrade i middagshettan tillbaka och kommo trtta
fram till moskn, der jag satt en stund, hvilade mig och drack vatten.
Der var fullt af fattigt folk, som lg och sof. Jag satt dock ej lnge
frn jag steg upp, begaf mig p vg hem i den hetaste eftermiddagssol,
och kom hem, ej s trtt, som fastmera plgad i mina ftter, emedan de
frdmda nya skorna p nytt brjat skafva. Vid _'asr_ kom hit folk,son
satt en stuns. Sedan de gtt och vi gjort vr _maghrib_-bn, begfvo vi
oss till en af byns frnmsta, dit vi voro inviterade till qvllsvard.
Vi blefvo uppfrda i en stor _ka'ah_, som egentligen var fr husets
qvinnor, men nu upplts t oss till vr mltid. Vggarna voro brokigt
mlade, hvita och rda i rutor och som vanligt intet tecken till mbler
eller sngar; blott p ena sidan var en lng halmmatta utbredd och
ofvanp den i ena hrnet af rummet nrmast drren en _seggade_ samt
en dyna, p hvilken shekh _'Ali_ och jag lutade oss. En srdeles lyx
var det i afton att vi hade upplysning af en lampa, som dock spridde
blott ett ganska matt och svagt sken. Qvllsvarden bestod af de hr
ofrnderligt brukade rtterna, en stekt gs, ris, _bamia_ och _lobia_,
men var fverhufvud god.


Juli 17.

Sedan jag om morgonen bittida efter kaffet gjort ett litet ml af mjlk
och brd, begaf jag mig med shekh _'Alis_ systerson _Ahmad_ p en sna
ut till marknden i en nrbelgen by, _Shamon_. Det blste en mild
frisk nordvestvind, som ifrn flten och de hvetehgar man nu hller p
att trska, hemtade en srdeles ljuf och lifvande doft. Vi passerade
mest hela vgen lngs _Tera_ eller den lga usla kanal, som leder upp
vatten fver flten vid Nilens nu snart instundande fversvmning.
Den r hgst usel och frsummad, men, ehuru rets hela grda beror af
den, mste man ndock med vld ndga folket att helst litet grfva
och hjelpa upp den. Passerade p afstnd en liten och lngre fram en
betydligare, ganska vacker by, _Talie_, med en ansenlig mosk och
minaret. Hr tycktes vara ovanligt mycket planteringar och _sevaki_,
hvarfre den vann betydligt vid jmfrelsen med de byar jag hrtills
sett i Nildalen. Den var belgen ungefr p hlften af vr vg. Utan
uppehll fortsatte vi frden, dels p brdden af _Tera_, dels in uti
den och framkommo efter omkring 2 timmars, mig trttande sneridt
till _Shamon_. Det r fven en ibland de betydligare byarne och plats
fr en marknad, _sok_, som hlles hr hvarje onsdag. Den r belgen i
sluttningen af en sandhjd eller kanske rttare grushg, p hvilken jag
genast uppsteg och njt af den hrliga utsigten fver Nildalen samt de
densamma t alla hll dominerande pyramiderna. De frnmsta artiklar
hr funnos till salu tycktes vara kreatur, fr, kor, isynnerhet kameler
och snor. Jag fattade hr ett srdeles tycke fr kameler, s klumpiga
och fula de n frst frekommo mig. De frekomma mig ssom srdeles
kyska och blygsamma djur. Fr frigt ondligt mycket _battikh_, meloner
och grnsaker. t hr frsta gngen i r vindrufvor. _Attarer_ med
kryddor och allehanda smsaker, lrfts- och bomullstyg-sljare voro
hr fven till ganska stort tal fr kpande qvinnor och flickor, som
ter  sin sida utbjdo _takijer_. I byn fanns fr frigt handelsbodar,
slagtare och cafen, i ett af hvilka jag drack ett srdeles godt kaffe.
Rrelsen var ej srdeles stor, dock ej obetydlig, och tyckte jag mig
kunna uppskatta folkmassan till omkring 400 personer. De bekanta jag
hr trffade frn vr by, klagade fver att i dag var ringa rrelse.
Jag vandrade ngra hvarf 1 staden och tyckte den vara byggd i samma
smak som vr by, af obrnd tegelsten. En vacker och stor mosk fanns
hr med tskilliga (4  5) _kubbor_ fr shekher. Ehuru hr intet
spirituosum frtrdes och inga druckna sgos, var ovsendet och sorlet
dock ingalunda mindre n p vra marknader. Man ser folket hr i
allmnhet nstan aldrig slss, men de frst att bruka tungan desto
bttre, deras vrede bryter ut i skrik och hojt, hgst sllan i slag;
i detta fall ro slagen blott matta och usla, och  andra sidan fven
hgst matt afvrjda. Jag kpte allehanda smsaker, fr att ej komma
tomhndt hem frn marknaden. Satte mig i skuggan af ngra trd och t
en _battikha_, vntande p _Ahmad_, som nnu hade sm bestyr. Kort
fre middagen begfvo vi oss p tervg i en starkt stekande sol och
tjockt damm, som uppsteg efter det hemfarande marknadsfolket, samt af
medvinden frdes med oss och plgade mig svrligen. Vi kommo i sllskap
med 2 andra sneridare frn vr by och gumpade hemt under samtal. Vi
hunno fram kort efter middagen, hljda i damm och smuts samt brnda af
solen. Man hade p frmiddagen under min frnvaro skickat tskilliga
bud frn en granngrd, tillhrande den nu aflidne Turkiska _kashifens_
enka, att jag skulle komma dit och se p hennes sjuka dotters gon.
Sedan jag sledes tvtt och skott mig, begaf jag mig dit med shekh
_'Ali_, Vi blefvo emottagna p _mastaban_ i portgngen, suto der tande
frukt och ett dugtigt middagsml af de vanliga rtterna, samt drucko
ett ypperligt kaffe. Allt hr i huset tycktes vara rikt och godt, dess
garinna vlmende, i goda omstndigheter. Sedan vi slunda blifvit vl
plgade, blef jag anmodad att med shekh _Soleiman_ stiga upp i _harim_.
Grdens garinna r nemligen hans faster. Vi gingo upp fver en snygg
vacker innangrd och togos emot en trappa upp i en stor _ka'ah_ af 3
fruntimmer, husets vrdinna, som besljde sitt ansigte srdeles vl,
hennes dotter den ifgavarande sjuka och shekh _Soleimans_ hustru.
Det r vl att hr att inga complimenter finnas fr fruntimmer; man
intrder utan att ens helsa eller hgst sger man _salamat_ eller ngot
annat dylikt. P mattan der de suto, var lemnad plats mellan modren
och dottren, jag intog den genast utan krus, satte mig och brjade
titta i flickans gon. Hon afsljade sig helt och hllet, visande
sitt utomordentligt vackra ansigte, med en ljus skr hy nstan ssom
hos oss, och emellan den framtills ppna _'antarin_ sken hennes hvita
framknoppande brst. Hon var midt emellan mogen och omogen, kanske
omkring femton r och en ht retande varelse, s mycket mera fr mig,
som p en lng tid ej sett ngon vacker flicka. Jag betraktade hennes
vackra svarta, men nu af _conjunctivitis_ frdunklade gon, men kunde
ej hlla mig frn att kasta gonen fven p hennes friga behag. Hon
var verlkigen mera nordisk, n en flammande sydlndska. Jag knde
hennes puls och den var frfrligt agiterad, sprittande troligen af den
fr henne alldeles ovanliga nrheten till en frmmande karl. Sedan jag
var frdig med henne och pratat ut om medicin &c., framkom en annan
ngot ndre flicka, dock nnu i frsta blomningen, med ett srdeles
sklmsk, pikant ansigte och en frodig kropp. Hon hade fven det ena
gat litet frdunkladt, och jag fick derfre se henne obesljad. Skada
att hon var litet, dock alldeles obetydligt, mrkt med sm kopprr.
Hon var fr frigt vacker, med ett helt annt uttryck n hennes syster,
fullkomligen sterlndsk. Jag fann mig srdeles blten hr uppe i
_harim_, och frskte gra mitt besk s lngt som mjligt. Fr frigt
fann jag qvinnorna hr i tal och tbrder ungefr dylika som hos
oss, dock kanske med mindre koketteri. Hvad qvinnorna hr hafva ett
ypperligt tillflle att kokettera med, r deras slja, som de allt
efter behag kunna vrida och slnga s, att de visa antingen blott ena
gat, mer eller mindre eller hela ansigtet. Det fll mig litet in att
alltsammans var en liten anlggning af shekh _Soleiman_, som hela tiden
p allvare gtt ihop med mig att ja skulle bostta mig hr i byn,
gifta mig hr samt lefva och d med dem. De begagnade slunda kanske
tillfllet att lta mig se tv giftasfrdiga dttrar. Sedan vi sutit
hr uppe kanske nrmare en timme, gingo vi ner jemte vrdinnan, som kom
och helsade shekh _'Ali_ (till hvilken fordom efter hennes mans dd
haft godt tycke), stannade stende nedanfr _mastaban_ och pratade med
honom om ett rttegngsml, samt skickade t oss kaffe, sedan hon ter
gtt upp. Vi drucko det ocg gingo bort en stund efter _'asr_. Sedan vi
kommit hem och hvilat en stund, kom hit en man, som jag derled, och en
annan, t hvilken jag gaf ett pecept fr sjuka gon, Aftonen tillbragte
vi hemma, oroade blott af ngra i en rttegngssak tvistande mn, som
slutade vid _'esha_.


Juli 18.

Gick p frmiddagen ut till vr _sakijeh_, satt der en stund och
svalkade mig. Medan jag satt, kom en gammal man med en sna. Jag gaf
mig i samtal och fann honom vara s godt som alldeles blind genom
gammal _trichiasis_. Han sade sig ej se vgen eller hvart han gick,
utan hans sna ledde och frde honom rtt. Jag bad honom hyra mig sin
sna ner till floden och lofvade vid terkomsten hemta den tillbaka i
hans grd. Med den vanliga Arabiska misstnksamheten svarade han sig
ingen skerhet ha, att jag skulle komma tillbaka med den, kanske skulle
jag taga snan och bege mig p den till Kairo. Slutligen kommo vi
fverens att han sjelf skulle flja med mig. Vi begfvo oss slunda p
vg, jag p snan och han lunkande efter. Han var en hgst rolig gubbe,
vgen gick fort under samtal med honom, i den ljufva NVvind, som blste
oss svalka fver flten. Framkomna till floden tog jag mig ett godt
bad i den; nr jag kom upp, satte vi oss under ett trd och gjorde en
god mltid p ngra brd och en stor prktig _battikha_, som vi kpte
af ngra p stranden vid ett vanligt landningsstlle sittande qvinnor.
Vi begfvo oss s hem i middagshettan, som det tycktes till stort
besvr och plga fr min gamla gubbe, som tit just dugtigt af den
vderdrifvande _battikhan_ och nu lunkade efter snan. Vid _'asr_ begaf
jag mig till vr _sakijeh_ och svalkade mig der; under tiden kom en af
byns shekher och vattnade sina kameler. Han tog mig med sig till ett
invid liggande lkland, der folket hll p att taga upp lk. Jag satt
der en stund med honom i solhettan och gick sedan hem. Hr afhandlades
ett ml mellan en gammal svrmor och hennes mg, som slagit sin hustru,
gummans dotter. Gumman var srdeles vig i tungan, ssom fverhufvud
allt folk hr, och liflig i sina rrelser med hnderna. Kort efter
_maghrib_ kom en af byns shekher och tog oss med sig till sitt hus, der
vi p ett tak to qvllsvard.


Juli 19.

Nr _selamen_ hrdes begfvo vi oss med shekh _'Ali_ till moskn, fr
att hlla vr fredagsbn. Det var ett hgst uselt hl, smre n den
smsta lada hos oss, med vasstak som hll p att falla snder och
hngde i lnga strn ner; golfvet belagdt med sndriga halmmattor,
var fullt med stoft, damm och fogeltrck. Af alla kyrkor, mosker och
bnehus, som jag sett, har intet varit smre n detta, och det vittnar
ej just srdeles vl om byns folk. Efter bnen, som jag tyckte mig nu
frrtta utan fel och fruktan, blefvo vi uppkallade till en af byns
ldste, suto der en stund och to _battikha_, men d ingenting annat
kom fram och vi af vrden blefvo inviterade att gra som han och lgga
oss till en middagslur, begaf jag mig bort. S snart jag kommit hem
och kastat af mig _gibben_, gick jag ter ut fr att f tag p min
gamla snedrifvare, som borde fra mig ner till floden. P vgen kom
emot mig shekh _'Ali_, som fven ledsnat hos gubben der vi voro, och
hade mig med pock och tvng tillbaka till vrt hus, der vi to litet.
Jag skickade sedan att hra efter min gamla snedrifvare fr att fra
mig ner till floden, men han var ej hemma. Jag beslt sledes att sl
simningen och floden ur hgen fr i dag samt blef hemma sittande. Yi
hade ej sutit lnge frn _Sejid Mohammads_ lilla son _Ibrahim_ kom och
bjd oss tillbaka till grden, den vi nyss lemnat. Vi hade sutit en
liten stund uppe i _ka'an_ (jag betraktande de klumpigt och fult mlade
ziraterna af Nilfartyg, minareter, brinnande lampor och cirklar, nstan
alla i rd och grn frg) d bordet dukades upp p den vanliga runda
halmmattan och vi brjade grpa i faten. Sedan vi tit och druckit ett
srdeles godt kaffe, begfvo vi oss hem. Jag gick till vr _sakijeh_
och roade mig ter att betrakta boskapen, som vattnades, och den
klart nedgende solen, med en viss lngtan efter vra ljufva nordiska
julintter.


Juli 20.

Gick om morgonen med shekh _'Ali_ till den fr ngra dagar sedan frn
Kairo hitkomna shekh _Hariri_. Hans hus r ett af de strsta och
vackraste hr; vi blefvo der emottagna p en _mastaba_ p grden,
fver hvilken fr oss utbreddes 2 _seggader_. Sedan vi der blifvit
serverade med kaffe, kom shekhen sjelf ner. Yi hade nemligen kommit
ngot bittida, s att han nnu ej hunnit vl upp eller ajusterat sig.
Vi suto nnu en stund hr med honom, hvarunder han frgade mig om mitt
land m.m. Vi blefvo sedan bjudna att stiga en trappa upp och stta
oss i en _fasha_, der samma mattor utbreddes fr oss. Shekhen brjade
lsa fr oss ur en liten bok, en _tefsir_ p suran _Vaddoha;_ men som
skriften var Persisk och ngot svrlst, gaf han boken t shekh _'Ali_,
som lste frklaringen till slut. Den rckte temmeligen lnge och var
trkig. Shekhen, som r son till den frra _muftin_ i _Flanafi_-sekten
i Kairo, brjade nu tala om sina den, om hat och frfljelse som han
lidit i verlden m.m. Han hade sjelf haft drmmar och andra om honom,
han hade rdfrgat _Raml_ och _Mendel_, alla hade lofvat honom kommande
storhet och hghet; men nr han jemfrde sin nuvarande stllning i
verlden med hvad alla dessa lofvat honom, visste han ej hvad han skulle
tnka. Han tycktes mig sjuk och hgst mklig i sin sjl, med stora
tankar om sig sjelf, liksom han vore utvald af Herren till stora vrf
och hg plats. Han liksom alla skrymtare och uslingar, s hr som hos
oss, bar Herrans namn p tungan stndigt och var alltid frdig med en
bn eller en suck till honom, men bar honom fga i hjertat. Han r fr
frigt en man af frmgenhet, med slafvar och qvinnor till stort tal.
Shekh _'Ali_ var hans dmjukaste jabror. Vi to hos honom en dugtig
frukost p ungefr midten af frmiddagen, drucko nnu kaffe och begfvo
oss bort, nedfljda af honom, som begaf sig till sitt _harim_ fr att
sofva, sgande att nu just vore tiden fr hans snm, ty om natten fick
han ingen blund i sina gon -- stackare han! Sedan jag kommit hem och
vntat en stund till eftermiddagen, tog jag min gamla snedrifvare
_Abo Salim_ och begaf mig ner till Nilen, der jag frst simmade 2
gnger efter hvarandra och sedan tog mig en lur p min _lebbade_, som
jag tagit med mig och nu bredde ut under de stora acacietrden. Sedan
simmade jag nnu en gng och kom hem mellan _'asr_ och _maghrib_. P
vgen blef jag vid _Ronamijeh_ anhllen af ngra byns raska gossar
och affordrad 10 fadda, ej utan det hr vanliga pocket. Jag pockade
tillbaka, gaf dem ingenting, och slog till en med den lilla kpp jag
hade i handen fr att jaga p snan, men han bjde sig undan slaget.
Jag frargades ngot, men det r hr s vanligt och jag lr nog ofta
komma att mta sdant folk i Arabien. Hemkommen suto hr tskilliga
sjuklingar, som vntade mig. En lt jag der p; han var srdeles rdd
fr derltningen, men d jag gick bort och stack min lansett in, kom
han tillbaka och bad mig derom frfrligt. Ato qvllsvard hemma.


Juli 21.

Blefvo utkallade om morgonen bittida att dricka kaffe, och jag att
skjuta ett par foglar, som hvarje morgon plgade komma och stta sig
hr i ngra trn. Jag begaf mig ut med min bssa, men fann ingenting
annat n krkor och dufvor, lossade derfre ej mina skott. Sedan lg
jag hela frmiddagen p _mastaban_ och sprkade med _Mustafa_, fvensom
den andre hans gamle vn och slgtinge. Till middagen blefvo vi
utbjudna till f. d. _kashifens_ hus och jag fgnade mig med hoppet att
f se mina 2 vackra flickor, men det slog felt. Vi blefvo emottagna p
_mastaban_ i portgngen, der redan fre oss ett sllskap af 5 personer
hade lgrat sig. Bland dem var en man, som tycktes hafva varit mycket
hos Europer i Alexandria. Han talade allehanda om deras bruk och hade
funnit att deras lefnadsstt samt institutioner voro i tvr motsats
till Orientens. Han, liksom mycket annat folk hr, prisade mycket
Frangerna, deras redlighet och andra goda egenskaper. Den tid mste
ock snart vara inne, d Frangernas fverlgsenket uti allt blir erknd
hr, om ock religionshatet behfver kanske sekler fr att mildras. Det
vanliga samtalsmnet om mitt land kom naturligtvis upp, och det hette
nu att der var ingen natt alls. Jag satt mest tyst och lt som vanligt
shekh _Ali_ bertta derom efter godtycke. Slutligen kom mltiden fram,
den var ymnig och god, hvarfre all ra fven bevisades den. Tvrtemot
hvad jag hemma frestllt mig om Arabernas mttlighet, har jag hr
fverhufvud funnit dem temligen glupska och svaga fr krslighet.
Det r blott i mat, qvinnor och kaffe, som de fverflda; men det r
ocks nog! Efter mltiden afhandlades ett ml mellan en gammal man
och hans svrson. Gubben tycktes vara utomordentligt gammal, darrade
i alla lemmar och hela sin kropp af lderdomssvaghet, kanske nu fven
till ngon del af vrede, s att d han tog emot en pipa fr att rka,
spillde han ut allt som var istoppadt. Han blossade som oftast upp af
vrede, steg upp frn sin plats i sjelfva portgngens trskel, stapplade
darrande i alla leder och vacklande fram till _mastaban_, och frde sin
sak med hg, frifrad stmma under hftiga rrelser med sina darrande
hnder. Mig, som satt p sidan om honom, frekom hans solbrnda ansigte
alldeles svart, och jag fann fverhufvud srdeles intresse, men fven
en viss hemskhet i att betrakta vreden och fverilningen hos en man,
som stod s nra grafvens brdd. Jag kunde ej nu, ssom vanligen vid
dylika fall, skratta, och nedrigt frekom mig det tvungna skratt jag
sg p shekh _'Alis_ lppar, d han for en sak frebrddes af gubben.
Jag lemnade slutligen sllskapet, gick ensam bort, tog min gamla _Abo
Salim_ och begaf mig ner till floden, der jag, dels i den, dels p
dess strand under trden tillbragte eftermiddagen tills ngon timma
fre _maghrib__. 'Ali_ var ej hemma, men kom snart, vi to allena vr
qvllsvard och lade oss omedelbart efter _esha_.


Juli 22.

Gick om morgonen till vr _sakijeh_, och skot en krka t byshekhen,
att hnga upp p sitt _battikh_ flt. Nr jag kom hem blef jag
efterskickad till _Ahmad effendi_, der jag trffade ett stort sllskap
p _mastaban_ p utgrden, bland andra fven _Abo Jusuf_ frn _Kavadi_,
som sade att en af hans vnners tjenare i en nrbelgen by blifvit
skjuten, men lefde nnu, och bad mig fara dit fr att taga ut kulan.
Han lofvade skicka mig ett k vid middagen i fall de 2 lkarena, han
skickat dit frut, nnu ej ftt ut kulan. Men d intet bud kom till
mig, begaf jag mig vid _'asr_ ner till floden med min snedrifvare, nu
p ett annat stlle vid caft nedanfr _Kavadi;_ jag satte mig, sedan
jag simmat, p stranden, drack kaffe och betraktade med srdeles nje
btarne, som i stor mngd frdades fram p floden. D jag gick tittade
jag p caf-karlen, som hll p att bereda _hashish_. Den var finsttt
och invecklad i flere bjningar papper. Han brnde pappret frst p
kolelden och stampade det sedan. Hvad den skjutna karlen betrffar,
fick jag sedan hra, att han blott ftt sig en liten rispa och ingen
kula trffat honom.


Juli 23.

Vandrade omkring och skt en rn fr byshekhens dufslag. Satt med honom
vid _sakijeh_ och blef inviterad att der ta qvllsvard med honom.
Han hller p att fasta nu i brjan p _Regeb_ (redsheb) och fortr
ingenting s lnge solen r uppe. Jag tog mig fven hr ett kallt bad
i _fiskijeh_. Vandrade fr frigt omkring och bestyrde om snor fr
vr resa till _Tanta_, samt frargade mig fver shekh _'Ali_, som allt
nnu ville uppskjuta den frn stund till stund. Hade fr frigt ngot
trkigt hela dagen.


Juli 24.

Stego upp vid _fagr_ och gjorde vr bn, hvarefter jag brjade packa
min kappsck och stlla allt i ordning till resan. Sedan vi voro
frdiga fingo vi nnu lnge vnta p vr snedrifvare, fran han kom
med vra snor. Han kom dock slutligen och vi begfvo oss  vg.
Vi passerade _Talie_ och _Ashmon_, ridande oupphrligt frbi stora
hjordar af boskap, hufvudsakligen kameler, som _Maghrabi_ och _Beduin_
Araber frde till torget i _Ashmon_ fr att sljas och troligen, om
de ej lyckades der, sedan till _Tanta_. Genast efter _Ashmon_ blef
jag trtt af ridten p den svrridna och dligt besadlade asnan, steg
af och vandrade till fots omkring en half timma med bara ftter. Jag
knde under vandringen ingenting och tyckte mig kunna s spatsera huru
lnge mig behagade. Men d jag sedan satt upp och ridit en stund och
derefter ter steg af, knde jag mina ftter vara svullna och hlarne
s mma, att jag ej kunde stiga p dem. Jag fann mig i en srdeles
svr stllning, kunde hvarken g vl eller rida, men af solen och
hettan led jag just ingenting, ehuru shekh _Ali_ mste binda duk om
sina gon fr att hindra solen. Vi passerade frbi en by _Samadom_
och tskilliga andra, hvars namn jag ej lade p minnet; de voro alla
liksom stpta i samma form, alla byggda af den hr ofrnderligt
brukade obrnda tegelstenen. Flten lgo nu nstan fverallt i trde
och man var sysselsatt att slpa p dem spillning, som dock hr ej
bestod af dynga, utan af grus frn gamla hus m. m. Hr och der sg
man ett tobaksflt, men mest _battikh-_ och _'gor-_flt, _lobia-_
och _melohija_ samt andra grnsaker. Vgen gick nstan ofrnderligt
lngs _kera'_ eller kanalerna, som leda vattnet ur floden fver flten.
Det r bedrfligt att se huru dligt de ro underhllna, ehuru rets
hela grda helt och hllet beror af dem; och dock ndgas folket med
vld frn pashans sida att grfva upp dem och lla dem tminstone s
pass i stnd. Der vgen gick in p fjlten var jorden remnad i stora
sprickor och tycktes likson gapa efter Nilens fversvmning. Hvar helst
vi tgade fram fanns ingen skugga alls, och utan det minsta skygd voro
vi utsatta all middagssolens hetta. Trn finnas hr fverhufvud fga,
blott vid hvarje by omkring ngon _sakijeh_ eller annars mjligen ngon
trdgrd. Nu har man fven till stor del nedhuggit palmtrden, sedan
pashan satte 60 faddas _firde_ p hvart trd. Utsigten r fverhufvud
enahanda, men vackert begrnsad t vester af de lnga Sandbergen och
knarne, som strcka sig int Afrika och i fonden af dem de vldiga
_Gize_-pyramiderna. Fr frigt t alla hll den fruktbara Nildalen, som
liknar ett haf med byar och deras sm trdlundar liksom ar. Hvarje by,
eller tminstone de flesta, str p ngon liten upphjning, ej berg,
utan ngon sorts jordhjd, som jag ej kan frst huru den uppsttt.
Kanske ro de qvarlefvor af hus och sophhat frn de ldsta urminnes
tiderna. Floden synes fverhufvud ej, dess strnder ligga hgt fver
dess yta och i full jemnhjd med det friga landet, s att man mste
vara nstan p dess brdd fr att se dess vatten. F byar ro byggda
vid dess strand, de flesta hgre upp i dalen. Orsaken dertill inser
jag ej. Vgen var fverhufvud vl befaren, ehuru der nnu ej var ngon
trngsel, ssom man sade att det i morgon och fvermorgon skulle bli.
Vi kommo middagstiden fram till _Menof_, sedan vi visst fver en timmas
tid sett den och ridit mot den. Det r en af Nildalens strsta och
betydligaste stder eller byar, _balad kursi_ d. v. s. ste fr _kadi_
och _kaskif_, och derjemte fven _balad bender_ d. v. s. hr finnes
torg och handel. Dess lge behagade mig isynnerhet p afstnd, ovanligt
mycket planteringar och trd sgos rundtomkring och fven ett teleskop.
Den ligger p en temmeligen stor hjd, under hvilken flyter en kanal
af Nilen, med temligen brunt och smutsigt vatten. Vid dess strand stod
en stor, nstan oformlig byggnad, med en jordvning under och en annan
derupp. Den var nu frfallen, hlft utan tak, hr och der ramlande.
Den hade tjenat till kasern, men stod nu obegagnad och rucklig, liksom
s mnga andra af pashans inrttningar. Vi satte fver den smala och
grunda kanalen p en frja, vandrade upp till staden, togo in hos en
shekh _'Alis_ slgtinge, lemnade vra snor och vra saker der, samt
fretogo oss en vandring int staden. Den var byggd i samma form och
af samma material som dess andra Nilsystrar, med en betydlig _sok_ med
tak fver. Vi rakade vra hufvuden hr, drucko kaffe och begapade en
liten kavalkad af Turkar, som med trummor, _tarer_ och pipor begfvo
sig ut till _Beduin_ Araber. Menof r fr frigt bekant och bermd fr
sina vackra mattor, som hr frfrdigas af _samar_ och _kash_, tv
slags rr eller sfvexter som vexa p berg. Sedan vi utrttat hvad vi
hade att gra i staden, tervnde vi till vrt qvarter, to der en god
frukost och hvilade oss litet, dock utan att sofva. Ngon timma efter
middagen begfvo vi oss ter p vg i vrsta _kejale_ och gumpade p
snor. Jag bytte hr sna med shekh _'Ali_ och fann ngon liten ro p
den nya, emedan den var lastad med vr ressck, som gjorde ridten litet
beqvmare. Vi passerade ter tskilliga byar, bland andra Sershine, der
en stor vacker palmlund och andra trdplanteringar funnos. Hr, sade
vr snedrifvare, var fordom under Faraonernas tid Egypternas magasin.
En gammal pelare syntes hr nnu, som tycktes vara en qvarstod efter en
mosk, ehuru vr snedrifvare frskrade den vara frn aflgsnare tider
och att man hr nnu grfde upp skatter. Kort fre _maghrib_ passerade
vi en by _Tuli_, som lg alldeles ovanligt hgt p en jordvall utan
berg. Vi brjade nu pskynda vr ridt, fr att hinna vrt nattqvarter.
Satte fver kanalen p en frja och hunno i hlft mrker kort fre
_esha_ fram till byn _Zurkan_, der vi veko in hos en shekh _'Alis_
vn shekh _Ibrahim_, en lrd och studerad man. Vi emottogos srdeles
vnligt och gstfritt uppe p ett tak eller _fasha_, som var fullt af
stoft, halm och mycket skrp. Aftonen tillbragtes hr under prat, och
bland annat underrttade oss shekh _Ibrahim_ att ryktet om en fnge,
som _Essejid Ahmad Elbedavi_ sges i r hafva flyttat under en natt
frn fngenskapen hos _Druserna_ (der han frsmktat i 16 rs tid) till
_Gum_ vid _Tanta_, var fullkomligen grundadt, ehuru folket i Kairo
frklarade hela historien fr lgn och en uppfinning af fngen att
vcka medlidande. Vi to en god qvllsvard af mnga rtter, gjorde vr
_vodo_ och vra bner, som shekh _'Ali_ och jag frsummat hela dagen.
Jag frkortade dem dock till blott _maghrib_ och _esha_ bn, men shekh
_Ali_ gjorde dem alla. Vi bredde s ut vra mattor och lade oss, jag
ej utan fruktan fr skorpioner och annan ohyra p den plats jag valt
mig i skrpet, sedan jag frst drifvit undan en der sofvande get. Nr
jag kldde af mig mina byxor, _takme_, fann jag mina ben frn knna
alldeles rda, brnda af solen och srdeles mma. Jag hade nemligen
lemnt dem bara och obetckta under resan, fr att f litet frg p
dem. Jag sof dock srdeles godt under hela natten, trtt och utriden
som jag var.


Juli 25.

Sedan vi druckit kaffe och frut gjort vr morgonbn, begfvo vi oss
p vg, ehuru folket och shekh _Ibrahim_ trget gick ihop med oss
att stanna hr qvar fver denna dag. Han tycktes i allmnhet vara en
srdeles god, vlvillig man och jag fann mig vl hos honom. Han fljde
oss ett godt stycke p vag ner till kanalen, hvilken vi ter fverforo
p en frja. P vgen to vi en _battikha_ vid ett _battikh_-flt och
shekh _Ibrahim_ gaf oss till vgkost en stor torta. Sedan vi skiljt oss
frn honom, satte vi oss upp p vra k och fortsatte i morgonsvalkan
vr vg. Vi passerade ter tskilliga byar, som i allmnhet, ju
hgre tipp vi kommo, tycktes vara vackrare och mera vlmende, med
planteringar och trn. Hr och der p ganska korta hll af omkring
1/2 timmas vg voro sm brunnar med fverbyggdt hvalf och en liten
stuga invid, alltid under ett eller flera trn, der man kunde slcka
sin trst fr 5 fadda eller ingenting. Folk var vanligtvis samladt
deromkring och vgen i allmnhet hitt mera trafikerad n framfre.
Vi hvilade en stund vid en klla under ngra trn och to der den
_battikh_ och den pannkaka shekh _Ibrahim_ gifvit oss. Kommo in i
_Tanta_ ngon timma fre middagen och sprungo litet af och an fr att
ska oss qvarter.

Sedan vi betraktat ngra sm usla kryphl, stannade vi slutligen vid
ett, en _ghorfa_ i ett litet hus. Genast efter det vi hr inqvarterat
oss, lade vi oss att sofva, jag alldeles afkldd mellan mina lakan.
Sedan vi stigit upp nrmare _'asr_, fullgjorde vi, ssom alla andra,
den alla hit anlndande liggande skyldigheten att beska och gra
_zijaret_ hos _Sejid_. Vi trdde in i moskn, som utan att vara af
de strsta, dock var ganska betydlig och temmeligen full med folk,
icke allenast af sdana som beskte _Sejid_, hllande sina bner och
lsande surer ur Koran fr honom, utan fven af allehanda krmare, som
utbredt sina smsaker till salu i pelargngarne. Yi gingo frst till
_Medan_ och fingo slutligen efter lng vntan plats i ett litet hus,
fr att lsa vra byxor. Sedan vi gjort det, gjorde vi vr _vodo_ uti
_Medan_, hvars vatten var s smutsigt att jag omjligen kunde frm
mig att vid _madmadsh_ stta det i munnen, ehuru om aftonen en af
vra karlar frskrade mig att han druckit dcraf ymnigt och funnit
det alldeles utomordentligt godt. Men hvad gr ej vantron! _Medan_ r
ovanligt stor, kanske den strsta jag sett; rundtomkring var fullt
med folk, som frrttade den vanliga tvagningen till bn, och inuti
var fullt af folk som alldeles nakna badade sig i den, anseende dess
vatten vara af ovanlig vlgrande kraft. fven qvinnor sprungo hr
omkring och tvttade sig i _medan_. Vi gjorde vr hittills frsummade
middagsbn och kort derp vr _'asr_ bn i moskn, intrdde sedan
i _maksoran_, satte oss der i en knut och lste hvar sin sura till
_Sejid_. Jag begagnade dock mest tiden att titta mig omkring, runkande
p hufvudet och kroppen och rrande mina lppar. Folket dels vandrade,
dels satt omkring _maksoran_ till stort tal, kysste den och lste
ngon bn dervid, ssom vanligt. _Fokaha_ fanns hr till stor mngd,
som fr 5 fadda lto leja sig att fr den eller den lsa _Jasin_ eller
ngon annan sura till _Sejid_. Derefter gjorde vi vr _zijare_ hos
_Sejids khalifa_ eller rttare _Tabi abdolal_, som har sin _maksora_
nra invid _Sejids. Maksoran_ var srdeles vacker, ungefr ssom
_Hosseins_ i Kairo, men _kobban_ var ansenligt hgre hr. Sedan vi
slunda fullbordat vr skyldighet, begfvo vi oss ut och gjorde slag i
staden. Den var liksom alla dess syskon byggd af obrnda tegelstenar,
tminstone till strsta delen, men litet i Kairos smak med fenster
och genombrutet rutigt trdverk. Den r nst Kairo den strsta jag
hr sett, kanske ungefr ssom Alexandria, ehuru ej i Alexandrias
Europeiska smak. Nu var hr ondligen rikt p bodar och allehanda
handelsartiklar, samt redan i dag stor trngsel p de trnga gatorna;
men p andra tider skall staden ha ett helt annat utseende, med tomma
gator och ringa handel, ssom hennes andra systrar. Cafn funnos hr nu
till strsta otal, svl stora som sm, utom de kringar och karlar,
som nstan i hvarje hrn och hvarje knut stodo med sina pannor. Vi
gingo dock snart hem i dag och satte oss i vrt lilla rum, der stora
stoftmoln blste in genom det otckta och glaslsa fnstret, fvensom
taket hngde fullt af spindelvf och smuts. Jag lade mig ej utan rdsla
fr skorpioner och _abo shabat_, men hvad var att gra? Jag finner mig
ej litet generad af min shekh, som till min stora afsmak och utan att
jag veterligen gifvit ngon anledning dertill, ikldt sig nstan en
tjenares stllning till mig, nu mera n i _Baranijeh_.


Juli 26.

Gingo om morgonen bittida ut i morgonsvalkan, passerade genom
staden, drucko kaffe och gingo ut p norra sidan, der p det stora
ofverskdliga fltet tallsa tusendctals tlt voro uppslagna och
bebodda af de hit anlnda grannarne. Hvar och en by, hvart och ett
folk har sig sin plats anvist, der de f uppsl sina tlt, och der
en fremmande aldrig fr trnga sig in. Midt i detta otal af tlt var
upprest festens _'amod_ eller pelare, utsirad med rda och grna
flaggor, p ngot afstnd derifrn 2 andra mindre pelare. Nra intill
den stora pelaren stod det stora, vackra, grna i 3 rum afdelade
tltet fr _hakim elmolid_. Lngs sidan af denna strckning flyter
den lilla kanalen _Gafarijeh_ med sitt gra, nu af allehanda skrp
uppfyllda vatten, hvari dock menniskor och boskap badade sig med god
smak. Vi spatserade hr en stund af och an i trngseln, vnde sedan
om och begfvo oss till den lilla stenbro, som leder fver kanalen
och invid hvilken de sm Nilfartygen ligga. Hr mtte vi en lng
oafbruten rad af ankommande beskare, till strsta delen qvinnor, som
suto i sina _takhtrevaner_ eller andra simplare brstolar och sadlar
p sina herrars kameler. De voro utstyrda i sina grannasto klder,
med sina barn i sina knn eller vid sidan, och med allt sitt pick och
pack, ssom kistor, grytor, sklar jemte annat fr resan och lifvet
hr ndigt. Framfr dem och emellan kamelerna redo deras husbnder
och andra byns unga mn, fven i sina helgdagsklder, hvar och en ej
utan cn viss stolthet fver den prktiga hst han bered, eller fver
den stora tross i hvars spets han gick. Frmst framfr hela fljet
gingo pukorna (4 eller flera) och piparena med sina sm skrllande
_zummara_, hvilken musik, accompagnerad dels af qvinnornas sng eller
deras underligt vibrerande drillande _saghiret_, dels af frjdeskrik,
gjorde en underlig, om ock ej behaglig effekt. Trngseln var frfrlig
p den trnga bron af ankommande och dem mtande olastade kameler samt
folk, ocb det drjde kanske en qvart timme frn vi kunde komma fver.
Raden af de ankommande afbrts ej under hela dagen och hela natten,
fvensom de 2 fljande dagarne; nnu p den tredje anlnde otaliga
stora skaror. Utom musiken som fregick dem, gingo fven 4  6 eller
flera stora vackra rdgrna fanor i deras spets, allt efter som den
byn, hvilken anlnde, var vlmende eller lskade stt. Derefter voro
ock kamelerna utstyrda med n sttligare, n simplare sadlar och sten.
Sedan vi lnge betraktat detta och vandrat omkring, tervnde vi hem;
derefter gingo vi middagstiden ut till en mosk, _Sejid Mersok_, och
intogo der vr plats i frmsta raden af folket, som var frsamladt till
fredagsbn. Moskn var alldeles full och fverfull, s att man ndgades
ppna drren till en _madfon_, som var invid, dit fven folk samlade
sig och hllo bn, ehuru framfr _member_ och framfr _Imam_. En
bredvid oss sittande gammal man sade sig ha gtt till _Sejids_ mosk,
men den hade varit s fullproppad att han der omjligen kunnat finna
ngon plats. Sedan _Imamen_ slutat _khotbe_ gick han ner frn _member_
in i _madfon_ och hll bn der framfr frsamlingen, ehuru vgg skilde
honom frn den. I anledning hraf uppstod sedan mellan honom och en
lrd efter bnens slut en tvist. Under gudstjensten hrdes somliga ropa
hgt _allah_ eller ngot annat uttryck af hnryckning. Dessa utrop
voro hgst vilda, det var ej utan att de ingfvo mig fruktan och lto
mig ana hvad fljden skulle bli fr mig af sdant folk, om de visste
eller kunde gissa att jag var kristen och trngt mig in bland dem.
Jag frrttade dock min bn vl, utan fel eller rdsla och kom ut,
utan att ngot hndt mig. Derefter steg jag upp p den hjd vid stra
sidan af staden, som begagnas till begrafningsplats, och betraktade
den stora vidstrckta plats som ligger derunder och utgr torget fr
boskap. fven har voro otaliga tlt uppslagna och hvimmel af folk, som
bodde i dem eller annars voro hr frsamlade fr att handla. Allt hade
hr utseendet af en camperande rytteri-trupp och erbjd en fr mig
alldeles ny, utomordentligt intressant anblick. Hr var fven den s
kallade _mal ab_ d.v.s. platsen fr kapplpningar till hst. De voro
3, dock icke ombyggda med ngot skrank eller p annat stt instngda,
utan bildades af 2 rader omkringstende, skdande folk. Kmparne voro
Araber, mest, som det tycktes, hromkring boende _Beduin_-shekher eller
tminstone af _Beduin_-ursprung i nra led. De voro som vanligt kldda
i sin svarta _'abajeh_, med vanligen rd koftan under, bevpnade med
det hr vanliga och nstan enda af landtfolket brukade vapnet, _nebot_.
Detta vapen var en slt, ngot mer n en karlslngd lng str, och
med den dels kastade de i frbifarten p sin motkmpe, dels sttte de
honom, och man sade mig att man understundom gifvit ddsslag dermed.
Understundom uppfngade den slagne _neboten_, i det den trffade honom.
Hr lyste Arabens egentliga karakter ratt fram, i deras vlsadlade
hstar och i den ifver som de i allmnhet visade under leken, s vl
som i den otaliga skaran skdare, hvilka trngde sig deromkring och
med n hgre, n lgre sorl gfvo sitt bifall tillknna. De pratade
med hvarandra om den och den kmpen, en kallades _F?ris_, som var den
frnmsta och besegrat de friga. Man sade att pashan borde komma hit
och kmpa, eller helst se p, men han gr blott och tittar i _Ter'an_
och ser p arbetet der. Hr var i allmnhet stark trngsel, men
soldater voro nrvarande fr att hlla ordning och hlla raden jemn.
Det var ofta frskrckande att se de framstormande hstarne ibland
med ngon liten bjning liksom hota att strta in i folkhopen, eller
den t sidan flygande _neboten_. Dock hnde ingen olycka s lnge jag
var nrvarande. Ej allenast hr omkring sjelfva lparbanorna stod
ttt med folk, fven p den ofvanfre belgna hjden, der stadens
begrafningsplats r, var fullt med skdare. fven erbjd denna hjd
i mitt tycke den intressantaste utsigt fver marknaden. Jag steg ned
derifrn och vandrade fver boskaps-torget. Hr stodo i rader frst
hstarne, sedan kamelerna, hr och der fverallt emellan dem snorna
och hornboskapen. Kameler isynnerhet fanns hr till stort tal. Men
handeln tycktes verkligen, ssom ngra af vrt byfolk sagt mig, vara
usel och utan lif. Dock var trngseln stark. Jag vandrade rtt fver
till kanalen, som gr i ster och som nu lg full med fartyg, fljde
dess strand nda till bron der kanalen bjer sig t norr, och gjorde en
tur p fltet hr, som egentligen r bestmdt fr tlt. Detta flt r
norr om staden och den egentliga platsen fr alla tltande frmlingar.
Om aftonen illuminerades de 3 fest-stngerna, _'amod_, och raketer
kastades frn _Hakims_ tlt, hvilket ehuru ej ngot utomordentligt,
dock frjdade folket p det hgsta. Nr jag om aftonen vandrade hem,
gick jag frbi hus der gldjeflickor inqvarterat sig. Hr lades inga
band p dem, och den strnga tukt hvari de hllas i Kairo, var hr
alldeles bruten. De stodo dagar och ntter i sina portgngar och
vinkade gossarne in med _henna-_frgade finger och _kohl_-besmorda
gon. Allt tillts hr _ala hobb essejid_, och med det i hvarje
mun och hvarje gonblick nyttjade: _she lillah ja Sejid_ ansg man
hvarje frseelse, hvarje bedrgeri, med ett ord allt vara ursktadt.
Bedrgeri, tjufnad m.m. bedrefs uppenbart, allt under den pretext att
det var _she lillah_ samt att _Sejids_ skydd och frmedling vore nog
att godtgra det; liksom _Sejid_ skulle vara mn om att f besk af
sdant folk!


Juli 27.

Vandrade omkring dels i staden, dels utom staden, der vid branten eller
rttare brdden af den brant nedstupande hjd, p hvilken staden r
byggd, nu liksom en ny stad var uppfrd af grofva halmmattor, uppslagna
i form af stnd p ngra plar. Dessa strcka sig rundtomkring staden
p norra och stra sidan samt till otal p fltet t norr, framfr de
der tltande skarorna. De ro uppfrda alla i rad, bilda ordentliga
gator och upptagas hufvudsakligen af trafikeraude, isynnerhet kockar
och en stor mngd sdana, som rosta _tirmis_ i ngn samt gra _hummus;_
ty det r vanligt att alla beskande taga med sig en qvantitet sdant
fr att utdelas t hemmavarande slgtingar och vnner. Ibland andra
sg jag hr uti ett litet stnd en, af hvars utseende jag genast
igenknde en Tatar. Han satt i sitt stnd med sitt Ryska thkk eller
_samovar_ framfr sig och bjd ut th i vra vanliga smrre koppar t
de frbigende. Allt hade tycke af vra Ryska handelsmn, svl thet
som det smskrp han hade i sitt stnd. Jag satte mig bredvid honom,
drack en kopp th och frgade honom hvarifrn han var hemma. Han
sade sig vara frn _Bokhara_, men bosatt i Moskwa; Ryska frstod han
dock ej. Han var hgst treflig och jag satt lnge hos honom, rrande
tillsammans Arabiska, Persiska och Turkiska, hvilket sistnmnda sprk
han egentligen blott frstod. Nst mig var han skert den lngst
bortifrn komna. Jag kpte fven af honom litet th, som han sade sig
hafva hemtat med sig frn Moskwa och som fven var srdeles godt,
isynnerhet hr. Vandrade fr frigt omkring i folkmassan, orienterande
mig litet i staden och dess omgifningar, satt i cafn, handlade
tskilliga smsaker och t isynnerhet mycket vindrufvor, som nu blifvit
mogna och hr sljas till 15 fadda marken. Var inne i _Sejids_ mosk,
som nu hade mera utseende af ett torg, n ett heligt hus. Alla mjliga
sorts skrphandlare och boksljare hade hr utbredt sina smsaker till
frsljning, emellan dem vandrade pojkar och qvinnor med sina korgar
fulla af vindrufvor och annan frukt, jemtc pannkakor, brd och all
slags annan matprovision. Andra hllo sin bn mellan den rrliga och
brokiga skaran, som trngde sig omkring, s att de knappt funno plats
fr sin _sogod_. Andra suto sysslolsa deromkring och sprkade. I
_medan_ var allt samma trngsel af badande karlar, qvinnor och barn,
troende, om de hndelsevis voro sjuka, sig skola tervinna helsan i det
smutsiga vattnet genom _Sejids_ underkraft. I _Sejids kobba_ var dock
den vrsta trngseln af beskare, som dels vandrade omkring _maksoran_,
dels suto och lste _surer_ till hans lof och anropade hans hjelp,
dels stannade och kysste det fina gallerverket eller berrde det med
handen och kysste den derefter. Fattige _fokaha_ ansatte frfrligt
beskarne och erbjdo sig att fr 5 fadda lsa _Jasin_ till _Sejids_
ra, vattenbrare drogo dem i armarne erbjudande sig att fr samma pris
lta tmma sina krukor och slcka fattiges trst af krlek fr _Sejid_.
I drren suto andra tiggare, som begrde 5 fadda fr _zijare makboleh_,
och man kunde i allmnhet ej taga ett steg, utan att hra en tiggare. I
trngseln skola flere frlorat sina turbaner och annat, hvilket fven
frekommer mig ganska troligt. Mosk-tjenare stodo fverallt omkring
och slogo de trngande med i ndan mngklufna kppar. Men desse voro
nstan de vrsta tiggarena. Det hnde sig att jag tog upp min brs
for att utdela ngra 5 faddastycken t fattiga, men knappt blef jag
observerad grande detta, frn jag blef omringad af ett frfrligt
otal tiggare, som ryckte mig hit och dit samt skreko mig i rat, den
ene ett, den andre annat, allt _lihobb essejih_. Af somliga blef jag
frfljd lngt ut p gatan, isynnerhet af en, som fljde mig halfvgs
hem genom halfva staden, oupphrligen lsande _fathe_ och besvrjande
mig vid min krlek till _Sejid_ och profeten att ge honom 5 fadda. Han
frekom mig s fraktlig att jag haft lust att spotta honom i synen,
men afhll mig dock.


Juli 28.

Vandrade omkring mest utanfr staden och sg p tiggarne, som lgo i
alla knutar och p alla vgar, nstan alldeles nakna, blott med en
grdel om midjan, icke allenast karlar utan fven qvinnor, lika nakna
med blottade hngande brst, vid hvilka ofta ngot barn hngde. De voro
smutsiga och svarta, som det tycktes med flit nedsudlade i ansigtet,
och vltrade sig i ordets egentligaste bemrkelse i stoft och dam.
Somliga hade sina blottade kroppar fverhljda med sr och skabb,
samt uppvckte tminstone hos mig afsky och styggelse, i stllet fr
det medlidande de troligen syftade. fven hr blef jag, d jag en
gng tog upp min brs, p det frfrligaste ansatt af en skara, som i
strsta hast, jag vet ej hvarifrn, samlade sig i otal omkring mig, och
ryckte mig frn alla sidor. De tycktes alla ha sina bestmda platser,
dit de om morgonen begfvo sig, liksom dagsverkaren till sitt arbete.
Jag vet mig nstan aldrig ha sett ett s vederstyggligt folk, som
dessa tiggare. Vandrade fr frigt omkring hela dagen, dels seende p
_birgas_, dels i staden betraktande folket. Simmade ngra gnger i den
smala och smutsiga kanalen. S ljumt vattnet n var, s var det dock
ngot uppfriskande att blta sig hr frn den frfrliga hettan och
dammet, som stod fver hela trakten. Hemma hos oss var en samlingsplats
fr alla _Baranijeh_-boer, som suto hr samt to och sofvo hos oss,
lemnande oss aldrig i fred.


Juli 30.

Gick om morgonen ut och gjorde min vanliga tur, frst till _malab_ och
sg en stund p kmparnes och kappridarnes _birgas_. Vandrade derifrn
fver boskapstorget, seende p handeln och skriket der, ner till norra
kanalen och simmade i den. Hr var nu temmeligen fritt frn folk, men
stranden hade under festen blifvit nedsmutsad, s att det var mig svrt
att finna ngon ren plats. Vandrade sedan fver det ondliga fltet,
der de resande tlta. Det r den egentliga platsen fr folknjen,
ty hr r fullt med gungor, strsta delen gende vertikalt. Sngare
och konstmakare, _havi_, tamburister m.m. ro fven hufvudsakligen
hr frsamlade mellan tlten. Tlten ter erbjuda en hgst rrlig
anblick af qvinnor, som koka eller sitta inne och breda ut de saker de
kpt p marknaden, grla och skrika t hvarandra med den hr vanliga
hftigheten, samt sl hnderna ihop. Ibland dem hopar af barn, som
springa omkring i deras ftter. fven ser man dem roa sig med deras
vanliga lilla _tar_ eller tambour de basque, till hvilken de sjunga
sina enkla snger, med sin vanliga tremulerande och ngot hesa stmma,
Hgre upp otaliga kockar och kokerskor, som i sina sm usla mattskjul
koka och slja maten frn sina stora grytor t hungrigt folk. Min
afsigt var att vandra omkring hela fltet, men det var s stort och
vidstrckt att jag, isynnerhet i min nuvarande usla och bedrfliga
stllning, plgad af blder och fven fr frigt ej vid min vanliga
vlmga, omjligen sg mig vara i stnd dertill. Jag begaf mig sledes
int staden, tgade genom den i den frfrligaste trngsel, som gjorde
att jag som oftast mste stanna samt stta mig p kanten af ngon
bod_mastaba_ att vnta och lta den vrsta skocken passera. Hvad hr
liksom annorstdes frundrade och uppbragte mig, var att unga karlar,
mest _saiser_ till fregende hstar, fr att ppna vg ofrvget slogo
in i folkmassan med _hippopotamos_-piskor, kppar eller andra tillhugg,
och att folket ej gjorde ngot dervid, ehuru de ofta fingo sig dugtiga
och gemena hugg p ryggen, hufvudet eller ansigtet. Vid sidan af gatan
ter suto handelsmn, bevpnade med tjocka palmqvistar och slogo lika
ofrvget det ptrngande folket, fr att skydda sina varor frn att
krossas snder. Pojkar och barn, ofta mdrar med sina smbarn ridande
grensle p deras axlar, nra nog trampades under folkets ftter. 
andra sidan tyckes det rtt vara Arabens frjd att f trngas och
bogsera sig fram genom skocken. De skrika och hojta dervid som vanligt:
_hoa ja shekh_, eller _geda_ eller ngot dylikt. Skuffar man till en
sdan ptrngare och frebrr honom derfr, fr man till svar: r det
ej _molid_ nu och tycker du dig vara ensam p gatan? Jag kom hem fre
middagen och tog mig en vlgrande lur nda till _'asr_, d jag gick
ut med shekh _'Ali_ och t hos vr vanliga kock. Derefter satte vi oss
i ett caf vid sjelfva brdden af den hjd, p hvilken staden str och
derifrn man har en vacker, vidstrckt utsigt fver de stra och norra
flten. Solen gick ner i vr rygg och mnen steg upp framfr oss, men
himmelen var till en del frdunklad af den rk och de stoftmoln, som
hvimlet i och omkring staden frorsakade.

Vid _maghrib_ begfvo vi oss hem och suto en stund, men jag begaf
mig ter ut p vandringar. Derunder trffade jag ihop med den lilla
skrddaren frn _Hossein_ i _Masr_ och vandrade omkring med honom
hela natten. Suto lnge i ett caf invid bron, som ligger i hrnet
af kanalen, och sgo p de raketter som kastades frn _Hakims_ tlt.
Vi hrde sedan p en ldre qvinna, som sjng till en utmrkt god
_zummara_, den bsta jag hr hrt. Det var ej utan att jag fann stort
behag i den, men qvinnans rst var hgst miserabel och alldeles
frstlld af heshet. Dock fick hon, ssom alla andra, de vanliga
frtjusningsutropen. Derefter suto vi i ett annat stort caf och hrde
_Sejideh_ frn _Masr_, som uppe i ett fnster, under det fver gatan
spnda tltet, turade om att sjunga med en nedantill i caft sittande
sngare. Hon r ej af _Masrs_ bsta sngerskor, dock gjorde hon hr
effekt, s mycket mer som hon ej sjng fr betalning, utan blott _she
lillah ja Sejid_. Under det hon hvilade och sngaren vidtog, bestllde
hon sig upp ifrn caft _shishe_ och kaffe. Det var under natten samma
trngsel som om dagen, isynnerhet p vissa platser. I nstan alla
cafn inne i staden funnos _khoval_, som dansade med sina castagnetter
vid ngon viol och tambour de basque. Jag sg ngra af dem, men jag
kan ej finna mig vid att karlar utspkade till qvinnor skola dansa
qvinnodanser och passera fr qvinnor. Ungefr ssom d vra moderna
operors hjeltar spelas af qvinnor. Sjelfva dansen r hgst sinnlig
och utfrd af en vacker flicka mste den frefalla mycket retande.
Vid midnattstid gingo vi in i moskn fr att gra vr _zijaret_ hos
_Sejid_, men _maksoran_ var ej ppen. Vi vandrade sledes blott omkring
i moskn, samt sgo och hrde p ngra _zikr_, som hr hllos. De
voro i allmnhet utan ngot egentligt vrde och ej att jemfras med
dem jag hrt i _Masr_. Dock funnos hr dervisher, som under _zikran_
dansade, svngde och snurrade med sina sm _tarer_ i sina hnder.
Dansen, liksom hela _zikran_ och ceremonin hade ngot srdeles vildt i
sig, dansen ofta fven den retande sinlighet man finner hos _khoval_.
Fr frigt var moskn full med folk, som dels vandrade omkring och
begapade, dels sofvo, dels to, dels lste bner. Qvinnor och karlar
buro omkring brd och annan provision, fruktsljare suto fverallt
med sina korgar, vindrufvor och andra frukter. Hremellan ett otal af
tiggare, hvilka plgade mig frfrligt fr att f 5 fadda fr en _sura_
till _Sejids_ ra, och _hemalijeh_, som ansatte mig att fr samma
summa lta dem utdela sina vattenbrdor t den trstige. Om man lter
honom "_jesabbil_" (som det heter) sin kruka eller frskinn, s fr
man en lng, ofta srdeles vacker bn eller nskning att i paradiset
bli trstslclk af Herren. Golfvet i moskn r slipprigt af vattnet
som spillts och fullsudladt af halm eller smolk efter det otal af alla
slags mnglarc, som sitta hr dag och natt. Vi vandrade nnu litet
omkring, s ondligen trtt jag n var, och kommo hem frst ngon timma
fre morgonrodnaden.


Juli 31.

Vandrade p frmiddagen omkring p det norra fltet samt betraktade
ter det rrliga och brokiga lifvet i tlten, trtan mellan qvinnorna
som kokade och (emedan de voro flera) kbblade om sttet att koka,
eller som kpte leksaker t sina barn eller lyssnade till ngon
sngare eller ngot dylikt. Barnens leksaker ro hr temmeligen lika
de hos oss brukliga, isynnerhet bleckskramlor i form af sm stop,
rrpipor, _zummarer_ och _tarer_. Folk gr hr i ymnighet omkring
utropande till salu sdana och andra saker, ssom dukar och knifvar.
Underligt r att man ger tskilliga sdana varor epithetet Engelska;
dock r det brukligaste epithetet: Istamboliskt. Konstantinopel
r i allmnhet hela Islams hufvudstad och allt r godt som kommer
derifrn. Dock r allt som hemtas derifrn ursprungligen af Engelsk
eller Fransk fabrikation och alltid det smsta och uslaste skrp,
som i Europa omjligen kunde f afsttning. Men hr mste allt vara
billigt och fs nstan fr ingenting, fr att finna afnmare. Efter
en lng omvandring p det stora fltet, kom jag ner till kanalen och
simmade i den p annat stlle n vanligt. Fre middagen kom jag hem
och hrde p den _khatme_, som 5 _fokaha_ gjorde i dag i vrt rum,
bestllda dit af _Ahmad effendi_ frn _Baranijeh_. Han har nemligen
fr afsigt att detta r gra pilgrimsfrden till _Mekka_ och gjorde
nu hr denna _khatme_ fr lycklig resa. Om morgonen bittida kom shekh
_Soleiman_ hit med shekh _Ibrahim_ och genast derp 2 unga _fokaha_
frn _Azhar_, hvilka alla jemte shekh _'Ali_ lste och sjngo hela
Koran igenom. Vid middagstiden togo vi alla oss en dugtig lur och
vid _'asr_ hade de slutat sin _khatme. Ahmad effendi_ var mest hela
tiden frnvarande och kom blott nrmare slutet fr att ge dem pengar.
Liqviden, liksom alla frhandlingar med folket hr, gick ej utan litet
krngel var hgst besvrlig att se p. Sedan alla hade gtt gingo
shekh _Ali_ och jag ut, satte oss efter ngra slag uti vrt vanliga
caf p brdden af sandhjden, suto der tysta och betraktade rrelsen
och lifvet p fltet nedanfr. Vi frjdade oss fver den vackra
utsigten nda till _mahgrib_, d vi gingo hem. Efter min vana gick
jag dock genast ut igen och begaf mig till det NV hrnet af det stora
tltfltet, der shekh _Hassan Abolgh?t_ var. Han skall fr ngon tid,
kanske 10 r sedan, upptrdt hr ssom _Vali_ och samlat omkring sig
ngra medfljare, dervid blifvit tillfngatagen af pashan, som bland
annat slagit honom 100 _korbag_ under ftterna, d mjlk flutit ner
frn fotbladen; de bundo stenar vid hans ftter och snkte honom s i
Nilen, men stenarne hade flutit upp med honom ridande p dem m. m. d.
_karamot_ eller underverk, som man berttar om honom. Han r af _imam
Lezis_ afkomlingar och nnu en ung man. Pashan, frskrad, som det
berttas, om sannfrdigheten af hans _Vali_-skap, gaf honom skattefri
jord till stor mngd, pengar och rikedom. Nu r han hr, tltar p
det omnmnda stllet samt upptar med sina mnga tlt och sitt skrp
en srdeles vidstrckt plats. Hvarje dag spisar han ett stort antal
fattiga och andra, som obedda samlades dit. Han hade hemtat med sig
300 _ardeh_ hvete och slagtade hvarje dag 15 fr, en kamel och tror
jag fven hornboskap. Jag gick dit ner nrmare _esha_ och trffade en
stor hop folk, som to i tlt och tycktes vara hans dervisher eller
medfljare, alla kldda ssom militren hr, samt kanske andra deras
vnner. Till dem frambars maten p brickor, som efter vanligheten
sattes p en _kursi_ eller liten stol, och den tycktes best af de
vanliga grnsakerna, _bamia_ och _melohijeh_ jemte ktt. Det smre
folket stod omkring kket och kittlarne samt vntade tills turen skulle
komma till dem. Desse spisades icke p bord, utan maten stes t dem
uti en lng trdmaskin, afdelad i 4 upptill bredare, nedtill smalare
afdelningar. Hela maskinen gick p hjul och kunde slunda flyttas efter
behag. Den hufvudsakligaste fdan, som tycktes bests dem, utgjordes
af _fatteh_, i smr stekt brd, som stes i hvarje afdelning af den
lnga trdkrran, hvilken var s lg att d en vanlig man stod p
knna framfr deti, rckte den honom till axlarne. Jag blef dock ej
der s lnge att jag fick se deras mltid, emedan det drjde srdeles
lnge, utan gick tillbaka t staden till jemte ett stort tal af folk,
som likt mig gtt dit ut fr att skda. Jag begaf mig p nrmare hll
till festdomarens tlt, fr att se p det briljanta fyrverkeri man
sade i afton skulle afbrnnas der. Jag trffade hr fverallt den
frfrligaste trngsel, men trngde mig dock fram mellan folkhopen
till ett upphjdt stlle af _gizr_ eller kanalbrdden; der sg jag
ngra raketer som kastades och ngra bl eldar som afbrndes p den
fria ppna plats, hvilken utanfr tltet bildades af en i cirkel
uppstlld soldatskara. Men soldaterne, som bevpnade med _neboter_
voro stllda fverallt i folktrngseln fr att hlla ordning, och
som p det ofrvgnaste stt slogo in med sina kppar och piskor i
skocken, frargade mig s, att jag snart ter gick bort. Man sade mig
att fyrverkeriet skulle rcka hela natten och att det bsta skulle
komma frst mot morgonen. Jag satte mig att hvila en stund uti ett
caftlt vid den stra kanalen, gick derifrn int staden och genom
den fram till _imam Lezis_ hus, der denne _imams_ fljare rligen
samlas vid _Sejids_ fest och hvarje afton hlla _zikr_ till hans lof.
Genom efterfrgningr fann jag slutligen huset, som r belget i ena
ndan af staden, och trngde mig ibland det p grden omkring den
stora _zikr_-runden hoppackade folket. _Zikren_ var verkligen hrlig
och kanske den vackraste, tminstone en af de bsta jag hrt. _Allah_,
som ramades af chren, var ondligen djupt och dft; iaynnerhet fanns
der en man, hvars djupa, dofva och halft surrande stmma, (liknande
ungefr E- eller A-strngen af en contrabas) fverljd alla samt
genomljd och genomsurrade hela _zikren_. Hr tycktes mig vara ett
ovanligt stort antal af _munshidin_ eller solister. Det hela behagade
mig utomordentligt, det var verkligen hgtidligt och storartadt. Blott
trngseln, som gjorde att jag ej fann ngon plats, och hettan af den
stora massan besvrade mig. Hr hrde jag af en bredvid mig stende
man, som berttade det fr sin granne, att en kristen fr en eller tv
dagar sedan vid hrandet af denna _zikr_ utropat _shehadet_ eller
beknnelseformeln, och fvergtt till islam. Detta hade jag fven
frut hrt af _Mu'allim Mohammad_ och af andra, med ngon motsgelse
betrffande platsen, sgande somliga att det varit vid den _zikren_
som hlls i _Abolghets_ tlt. Mannen hr sade att det var en _Frangi_
frn Paris, att man fljande dagen gjort fr honom en sttlig _zaffe_
och att han fven skulle synas i nsta fredagsprocession. Det gr mig
ondt att jag hrom ej kunnat f ngra plitliga underrttelser. Dock s
hgtidlig _zikren_ n verkligen var, tror jag ej att ngon, allraminst
en Parisare, isynnerhet i vra tider kunnat hnryckas nda derhn, att
han fvergtt till islam. Jag tminstone knde ingen frestelse dertill
nu, mera n frr. Men det r underligt att se huru hvarje muslim tror,
att hvarje annan trosbeknnare br och mste med full fvertygelse
antaga deras religion och afsvrja sin gamla. Trtt som jag var och
trttnande allt mera af stendet hr, var jag ledsen att ej orka ut
lngre, men begaf mig slutligen hem srdeles sent.


Aug. 1.

I dag, liksom redan de 2 eller 3 fregende dagarne, brja folkhopar
draga hdan med samma pomp och stt som de tgat in, dock icke
fullkomligen s sttligt. Man hr pukorna dunsa vid de skrllande
piporna och det nnu finare och hvinande qvinno _saghiret_. Men fven
funnos de som i dag frst anlnde, ehuru till ganska ringa tal. Jag
tillbragte min dag som vanligt med att vandra omkring, frst p
_mal'ab_ fr att se p kappryttarnes _birgas_ och sedan p _malaka_
att se lifvet i tlten. Simmade i _ter'an_ och dref omkring i staden.
Nstan i hvarje caf var en eller tv _khoval_, som dansade sina
lasciva danser fr ett stort antal skdare, icke allenast inne i
caft, utan fven fr det smre folket utanfre, som trngde sig
omkring drren fr att f se en glimt in. Trngseln var som vanligt
stor och nstan ogenomtrnglig. fven funnos _khoval_ som gingo
omkring, stannade utanfr bodarne, dansade och ppnade ntt sina
castagnetter fr att i dem fnga upp en 5 eller 10 fadda. fven jag
trffade ut fr en sdan, d jag satt p en bod-_mastaba_, kpte tobak
och hrde p en Arabisk krigsman. Han berttade om Frangernas barn-
och fattighus-inrttningar, huru hos dem inga tiggare eller fattiga
alls funnes, utan alla bestmdes till ngot arbete och om de voro lytta
p ngon lem t.ex. armar eller hnder, lrdes de och hllos till
att arbeta med ftterna. Men deremot frebrdde han de kristna att
renlighet ej hrde till deras religion. Det r en frebrelse som jag
ofta hrt, hvartill jag ej kan inse grunden, d vi dock i allmnhet och
utan motsgelse ro mycket snyggare och renligare n de. Men kanske
r det derfre att vi ej p vra aftrden tvtta oss bak och fram med
vatten. Fr frigt var i afton inga srdeles lustbarheter, ssom sllan
hos musulmn aftonen fre fredagen, utom mjligen ngon _zikr_ eller
ngon _kkatme_.


Aug. 2.

Efter en liten morgonvandring kom jag bittida hem och blef hemma
sittande med shekh _'Ali_ nda till middagen, d hans systerson
_Mohammad_ fljde mig till moskn _Bosa_. I denna mosk hade nemligen
_Sejid_ under sin lifstid plgat hlla fredagsbnen och till hans
minne hller hans _khalifeh_ den nu fven under _Sejids_-festen
hr. Tvagningen till bn hade jag frrttat hemma, behfde sledes
ej hr besvra mig dermed uti den trnga _medan_. I porten lemnade
mig _Mohammad_ och jag intrdde, men fann alla 4 pelargngarne s
fullproppade med folk att jag omjligen kunde finna ngon plats i ngon
rad. Midtp grden stod ett trd och fven derunder var fullt med folk.
Sedan jag slunda vandrat en stund omkring, ej utan att vara litet flat
och utan att finna ngon passlig plats, fann jag mig tvungen stta
mig i en rad som intagit sin plats midtp grden. Jag bredde ut min
nsduk p sfven och stret, som var lagdt p marken, frrttade mina 2
knbjningar, _tahijat elmesgid_, och satte mig s midti den brnnande
middagssolen, utan det minsta skygd och utan den minsta vindflkt. Som
det var temmeligen bittida och man just hade sjungit _selam_, fingo vi
sitta lnge och vnta frn bnen brjades- Jag plgades ondligen,
icke allenast af hettan, utan ock af en bld, som gjorde min sittning
srdeles svr och plgsam. Bnen frrttades dock slutligen och gick
fr sig som vanligt, men i anseende till det lnga afstndet frn
_imamen_ kunde jag ej hra just ngonting af hans _khotbe_. S snart
bnen var slut skyndade sig alla ut med strsta brdska, fr att se
och deltaga i den procession, som _khalifen_ nu fretog, dels inuti,
dels utanfr staden. fven jag trngde mig fram och kom, ehuru med
stort besvr, ut p gatan samt sg nu hr mn till hst eller ridande
p snor, utspkade och utkldda p det ljligaste, brokigaste stt.
Jag kunde dock omjligen trnga mig genom skaran, utan fljde med
skocken, i hvilken folk grlade p hvarandra frfrligt. Bland annat
sg jag hr en stor, tjock, vldig gumma slss med en ung man, som hon
gaf dugtiga slag. Mannen tycktes af pur flathet ej kunna vrja sig
frn henne, utan lt henne i ro sl honom efter behag. Sedan jag en
stund s blifvit framskuffad i trngseln, vek jag af p en tvrgata,
fr att slippa ur den verkligen svra plga hvari jag befann mig,
och kom efter ngra slag ut genom en stadsport, der jag af den stora
trngseln slt att processionen snart skulle passera. Jag stannade hr
p en temmeligen god plats och hade nu tillflle att ngot bttre skda
fver den _pajazzo_-lika, nu fven af nya skaror kade processionen. De
flesta voro brokigt mlade i ansigtet, rda, bl eller hvitflckadc,
med ljliga hufvudbonader, ssom en urhlkad _battikha_ med instoppade
fjdrar eller ngot annat. Somliga voro helt och hllet hljda uti
halmmattor, somliga voro mest nakna blott med en grdel om midjan,
somliga voro grannt utstyrda med hvita, rda eller rdrandiga _mokler_
p sina hufvuden, eller med andra dyrbara guldbroderade tyg. Flere hade
framfr sig p sina snor eller hstar sm gossar och barn, som voro
lika grannt eller lika ljligt utstyrda. Processionen fregicks af en
stor skara mn, bevpnade med _nebboter_, hvilka som oftast stannade
och gjorde med hvarandra en ltsad kamp i luften, eller slogo de in
i den hoptrngda folkmassan fr att skaffa rum t processionen. Kort
efter dem fljde de stora pukorna p kameler, 4 som jag vill minnas
till antal, och karlarne, som suto p dem, dunsade dugtigt p pukorna.
Jemte dem fljde de hr i all frjd oumbrliga skrllande piporna. Allt
emellant syntes i processionen en och annan ensam _pajazzo_, bevpnad
n med en stor oformlig _nebot_ eller trdstam, n med ngon annan
knlig och knotig stock, palmqvistar eller ngot annat. De flesta buro
p sin turban en _tartosh_, det vill sga en sockertoppslik spetsig
strut af rdt papper med ngra lst nedhngande guldpappersremsor.
Icke allenast de som deltogo i processionen, utan fven andra buro
sdana. Lngt inne i processionen kom frst _khalifen_; han var kldd
i en lng rd mantel eller _gibbe_, med stor rd turban, utan ngot
slags fladder. Han blef oupphrligt kysst p sin hgra hand af bredvid
stende fromma skdare, utan att dock hindras i sin gng p sin vackra
hst. Tget slutades med en liten trupp militr af det vanliga _nodsam_
eller fotfolket, fregngna af trummor och piccolo-fljter, ty annan
militrmusik fanns hr ej. fverallt p vgen, utanfr staden och p
alla hjder, stod fullproppadt med skdare, fven hr hade man svrt
att komma fram, utom p lnga omvgar. Solen brnde hett och luften var
full med dam, s att det fverhufvud var hgst besvrligt. Jag fljde
ock derfre ej med tget lngre n vidpass ngon timme, utan begaf mig
sedan ner till kanalen och simmade. Gjorde om aftonen en tur omkring de
Arabiska _horis_ hus, sg p lifvet der, hrde p deras castagnetter
och sm tamburer samt betraktade deras dans.


Aug. 3.

Sedan vi fr 2 dagar tillbaka ackorderat oss en liten bt att fra oss
frn _Tanta_ till _Kairo_, begfvo vi oss i dag bittida p morgonen,
sedan vi druckit vrt kaffe, om bord med vr lilla tross och lade
ut. Vi hade hyrt bten enkom fr vr rkning och utom oss tv samt
shekh _'Alis_ systerson _Mohammad_, voro blott de 2 btkarlarne jemte
en liten 7-rig flicka om bord. Vgen gick t ster och sydost lngs
_Tanta_- eller Sejids-kanalen; fram drogos vi till det mesta med
_liban_, i brist p vind. Middagstiden ungefr hunno vi fram till
den s kallade Sejids-bryggan, som r ny med ett hvalf och ganska
vacker. Ssom vanligt de frsta dagarne af en sjresa, sof jag nstan
oupphrligt hela dagen och frlorade heller intet derp, emedan den
smala kanalens strnder erbjdo ingenting att frjda gat med, s
mycket mer som de voro s hga, att de fullkomligen betogo utsigten af
landet deromkring. Om aftonen blste en liten NVkra upp, som frde oss
fram till en betydligare by eller smstad _Meliq_, der vi gingo upp och
kpte en frtrfflig stmjlk med ovanligt st smak, s att jag frgade
om de blandat den med socker. fven en annan sorts halfst mjlk kpte
vi hr, som mycket liknade vr gsmjlk och hr kallas _metarid_,
af de krl hvari den gres. Det var frn ett kristet med vr _rais_
bekant hus, som vi togo mjlken och den var derfre srdeles ren och
god. Ehuru det redan var fullkomligen mrkt, stannade vi ej hr fver
natten, utan begagnade oss af den lilla vindflkt vi hade och seglade
vidare, passerade ett invid _Meliq_ belget stort caf vid stranden af
floden, der strsta delen af de oss frn _Tanta_ medfljande btarne
laggt till fr att tillbringa natten. Frn dem hrdes nu, ssom frut
under hela vgen, starkt skrl, dels af grlande och skrikande folk,
hvilket hr r s vanligt, dels af pukor och pipor, hvilka frdes hem
till Kairo, dels af sngare och andra. Ovsendet och lifvet hr var
lika, om ej vrre n p vra lndska Bomarsundsbtar, d de tervnda
frn Abo marknad; fven hr frekom tflan mellan btarne att komma
framom och segla frbi hvarandra, dock ej till den grad som hos oss.
Egyptiern och Araben r egentligen ej sjfolk, blott s mycket som
behfves p den alldeles ej farliga och ej skrmmande Nilen. Den del af
floden vi nu beforo kallar man _Elbahr elvastani_, och den skall genom
_Sejids_ kanal gjuta sig ut i Medelhafvet genom 2 armar. Vi seglade om
aftonen nnu ett stycke fram frbi caft, ehuru vr _rais_ tycktes ha
stor lust att taga nattqvarter der. Vi kommo dock ej lngt, frn vi
slogo vr lilla plugg i land och bundo bten vid den, i sllskap med
ngra andra.


Aug. 4.

Halade oss fram mest hela dagen under bestndigt grl mellan _raisen_
och hans karl, som var hans slgtinge och egentligen ingen sjman.
_Raisen_ var en gammal sol- och vderbiten man om ngra och 70 r,
som han sjelf sade, men nnu rask och dugtig. Han hade frn sitt 8:e
r bestndigt seglat och frdats p Nilen. Liksom alla sjfarande
var han vresig och hojtande, isynnerhet d turen kom till honom att
draga _liban_. D skte han grl i den simplaste smsak med sin karl
och rt t honom frskrckligt. Han  sin sida, som ej vl frstod
sjmanssprket, hojtade tillbaka och slunda var bestndigt grl
emellan dem. Ocks kan man ej gerna ha tyngre och plgsammare arbete,
n att dra _liban_ i den frfrliga hettan, barfotad p den brnnheta
marken. fven frtrt det honom, som andra, att intet vder blste.
Deremot d god vind blste upp och han i fred fick sitta vid styret,
isynnerhet i aftonsvalkan, var han srdeles munter och berttade
oss sagor &c. Vi hunno nrmare middagen fram till en af Egyptens
betydligare stder _Shebin_, som stlles i bredd med _Menof_ och
_Tanta_. Vi gingo blott som hastigast upp i land och gjorde vra
"orationer", ssom lnningen sger. Staden var ungefr i Kairos
smak, med fnster och _melakif_, och frekom mig temmeligen stor.
Rundtomkring funnos planteringar och trdgrdar samt nra intill
ett litet s kalladt palats, stet fr stadens Turkiska domare. Det
lg midti en trdgrd och tycktes vara vackert. I allmnhet frekom
mig trakten hr jemte flodstrnderna mera odlade n annorstdes, ty
ttt och ofta, nstan bestndigt, frdades vi frbi trdgrdar och
planteringar, som till strsta delen voro anlagda af och tillhrande
hela byar. De flesta frukter, isynnerhet vindrufvor, sade man mig,
hemtas hufvudsakligen hrifrn. Sedan vi efter middagen tillbragt den
vrsta hettan p land, i skuggan af en trdgrd, begfvo vi oss vid
_asr_ vidare och hunno snart fram till bryggan _Karineir_. Den r ny,
med 6 sm hvalf och p ena ndan en sluss. Btarne erlgga hr en liten
afgift fr genomfarten. Shekh _'Ali_ och jag gingo upp, satte oss i ett
invid bryggan uppfrdt temmeligen stort caf, drucko der jemte _raisen_
en kopp och kpte oss ngra _battikhor_. Hr var rrelse och lif af
arbetande folk samt frn _Sejid_ kommande resande, och jag trifdes
hr vl. Men _raisen_ manade oss att skynda, sedan han snart blifvit
frdig med liqvidationen och flyttat sin lilla _kijase_ till andra
sidan af bron. Vi hade knappt hunnit om bord, s blste upp en dugtig
frlig vind. Straxt nedanfr bryggan lupo vi in i den egentliga floden,
det s kallade stra eller _Dumjat_ hafvet. Hr lgo flere Nilfartyg
frdiga att afg, som det tycktes, till _Dumjat_. Hafvet hr var stort
och vldigt, med dess egna enkla men storartade karaktr. Vi och vra
kamrater flgo friskt fram fr den goda och temmeligen starka kra, som
blste frn aktern. _Raisen_ satt ondligen njd och nyter vid styret,
men shekh _'Ali_ var ngot rdd. Vi kommo i afton ett godt stycke fram
och togo land frst senare p natten, d vinden laggt sig, under en by,
kallad _Bershom_. Jemte oss lgo hr alla vra kamrater och vi utgjorde
liksom en liten flotta.


Aug. 5.

Ruskade p oss fre solen, hllo vr morgonbn, gingo upp i byn samt
kpte mjlk och brd. Byn var just ej af de minsta, den hade ngot
modernare utseende, med raka och temmeligen breda gator; dock tycktes
den fverhufvud ej vara af de mera vlmende och rikare byarne hr,
ty trdgrdar och planteringar funnos der ej. Vi drjde ej lnge der
frn vi lade ut och brjade ter det tunga arbetet att hala fram vr
bt med _liban_. Det var lugnt och hett hela dagen och svl folket,
som vi, plgades ondligen. Middagsstunden i den vrsta hettan somnade
som oftast _raisen_ vid styret och fann slutligen fr godt att taga i
land och ligga en stund bi. Jag simmade hr, tvttade mina smutsiga
klder, som jag bar p mig, och lt dem torka p min kropp, hvartill
i den heta solen ej behfdes mnga minuter. Min nsduk tvttade jag
fven och hll den en stund i handen emot solen; inom hgst en minut
var den fullkomligt torr. Vi halade oss sedan msom fram, msom gingo
vi fr ngon liten vindpust och veko af till det vestra hafvet, fr
att under _Manjal 'aros_ invnta shekh _'Ali_; han hade nemligen om
morgonen lemnat oss, fr att fver landet g till _Baranije_, taga vra
der qvarlemnade saker och lta tvtta mina smutsiga klder, dem han tog
med sig i ett stort knyte och bar p ryggen. Vi hunno en stund efter
_'asr_ fram till stranden och skickade _Mohammad_ upp fr att hemta
sin morbror. Hr lgo fven 2 andra fartyg, som lastade _battikh_, och
vi kokade kaffe gemensamt med dem. Jag vandrade omkring p den bekanta
stranden och frjdade mig fver aftonsolens milda och magiska glans, d
den gick ner fver den gamla Nildalen och dess vldiga flod, i hvilken
nu ett litet ngfartyg bultade fram till Kairo. Vid _esha_ kom shekh
_'Ali_ och hemtade oss qvllsvard af kokad mat, som vi p lnge icke
tit, hvarfre vi gjorde en dugtig mltid i mrkret. Shekh _'Ali_ var
rdd for vra grannbtar, sade sig knna en man p dem fr att vara en
sklm, och rdde _raisen_ att fra oss till en nrbelgen , der ett
fartyg frn _Baranije_ lg, hvilket fven skedde.


Aug. 6.

Begfvo oss i morgonrodnaden frn den plats, der vi tillbragt natten,
vid n under _Manjal 'aros_, seglade fr svag frlig vind uppt
floden emot strmmen och hunno s smningom fram till _Fum elbahr_,
der Nilen grenar sig i sina 2 vldiga grenar, det stra och det
vestra hafvet. Hr mer n annorstdes, ssom fven vid inloppet ur
kanalen till _Dumjat_ hafvet vid _Kantar et elkarinein_, tyckes mig
floden rtt frtjena namn af haf, isynnerhet nu, d den nrmar sig
sin fversvmning och tilltagit betydligt i bredd. Den frekom mig
srdeles stor och vldig, jag vet mig aldrig hafva sett en flod som
kunde jemfras med denna. Emellertid hade nu vinden alldeles lugnat ut,
s att vi mste dels med _liban_, dels med rorna och _midran_ arbeta
och skuffa oss fram i den frfrliga hettan samt den understundom
uppblsande sydliga brnnande vinden. Denna dag frekom mig srdeles
tung och odrglig, jag hade ingen frjd af att beskda det vackra
_Shubra_ och de ntta villor, som ro uppfrda lngs hela denna vg. Vi
framkommo slutligen till _Bolak_ nrmare _'asr_, och sedan vi klarerat
allt vid tullen, vl med ringa men dock ngot krngel, begfvo vi
oss p snor till staden till shekh _'Alis_ hus. Den bld, som under
resan stigit upp p mitt lr, hade temmeligen frvrrat sig, s att
jag fann fr godt att bli hemma hela aftonen. Vi drucko th hemma af
_Bokhara-bons_ Moskwath, och funno det godt. Men det jemte myggorna i
min _mandara_, frtogo mig smnen tills sent p natten.


Aug. 7.

Gick p frmiddagen ut till kansliet, der jag antrffade creditivet
frn _Borgstrm_ jemte bref frn honom, som dock innehll blott f
rader och fven i dem fga glada underrttelser. Bref, som jag s
skert vntat frn _Geitlin_ och andra der hemma, funnos ej. Af
_Timofejeff_ fick jag underrttelsen att shekh _Tantavi_ varit hr och
jemte honom i _Tanta;_ dessutom ngra andra ledsamma underrttelser
betrffande min islam och Musulmanism hr. Allt nedstmde mitt mod
p det hgsta och jag blef vid dligt humr hela dagen. Jag satt hos
_Khler_ nda till _'asr_, gick derifrn till _Wrede_ och satt hos
honom en stund, men trifdes ingenstdes rtt. Gick hem och t med
shekh _'Ali_ vid _maghrib_, hvarefter jag gick ut fr att bra ett
knyte _hummus_ till _Abdolkhalik_, men trffade honom ej i hans bod.
Deremot trffade jag shekh _Sharawi_ och ngra andra af mina vnner
frn _Gemelijeh_; de voro alla glada och vnliga ssom frr, ehuru jag
fruktat frndring.


Aug. 8.

Satt hela dagen hemma, besvrad och hindrad af en bld ofvanfr
hgra knet att g ut. Vi hade i dag besk af _Ahmad effendi_ jemte
andra frn _Baranijeh_, hvilka voro sysselsatta med att anskaffa
frndenheter fr _Ahmads_ tillmnade och nu snart frestende
pilgrimsfrd. De gingo och kommo hela dagen, buro korgar med skorpor,
_kirab_ m.m. Slutligen kommo de nrmare _esha_ hem och to hr
qvllsvard. _Ahmad effendi_ lste hela tiden fran maten inhemtades
bner och verser ur Koran och tycktes i allmnhet vara srdeles from.
Det har alltid frundrat mig att folket hr uti sina bner och sin
andakt ej sker ensamheten. Hr beder man och gr sina knbjningar
midt p vgen eller gatan och fvar sin andakt i hvilket sllskap som
helst. Dock har jag tyckt mig finna att de som mest bra religion samt
fromma ord och utrop p sin tunga, ro just de minst religisa, hr som
annorstdes. Efter qvllsvarden suto vi nnu p grden, rkte, drucko
kaffe och hrde p _Sejid Ismain_, som berttade historier frn sina
resor och skojarfrder hr. Han r frn _Baranijeh_ och skall vara en
rfvare eller i allmnhet en stor rackare, som slagtar en menniska
liksom en kyckling fr 1000 piaster, efter hvad shekh _'Ali_ sade.
Frgor uti _fikh_ uppkommo nu fven, och d shekh _'Ali_ frklarade
dem, ropade de vanligen _Allah, Allah_, och tycktes srdeles frtjusta
fver t.ex. den lttnad Herren unnat resande uti frrttandet af de
vanliga bnerna.


Aug. 9.

Satt hemma hela dagen af samma orsak som i gr. Hela dagen hade _Ahmad
effendi_ bestyr med anskaffandet af frndenheter fr sin pilgrimsfrd
och skickade oupphrligen sina karlar hit med packor. Ibland annat
frsg han sig fven med en packa _bafte_ till svepningstyg, i hndelse
af p vgen mjligen intrffande ddsfall. Hela dagen satt hr fven
den ldsta af _Baranijehs_ byshekher, jemte sina tvenne sm sonsner, i
hvilka han tyckes finna sitt enda nje och sin enda frjd. Fr frigt
var hr hela dagen just ingen ro fr folket, som sprang af och an.
Qvllsvard to vi i ett srdeles stort sllskap, jag tror ungefr 12
personer, s att shekh _'Ali_ sjelf ej hade plats vid bordet. Jag var
vid hgst dligt lynne, liksom de fregende dagarne, samt lg blott
och tnkte p mn resa till Arabien, dit jag lngtar att komma ju frr
dess hellre, ehuru jag ser mig ej nnu vara dertill s frberedd som
jag nskade.


Aug. 10.

_Ahmad effendi_ reste bort jemte de andra. Jag begaf mig ut efter 2
dagars innesittande, som hade gjort mig alldeles kollrig, och gjorde
en tur i _Asbuhijeh_-alln, der jag tillbragte middagsstunden i caft
i det nordliga hrnet, under de strsta acacietrdcn. Hr var en ljuf
svalka och hrlig skugga undan hettan och qvalmet, hvarfre jag blef
lnge sittande der. Senare trffade jag hr 2 andra af _Baranijes_
byshekher, som frst i dag kommit till staden. Vi suto och sprkade
under det vi vntade p _esha_, men de voro ej vid det vanliga goda
lynne folket hr merendels har om aftonen, de lutade sig och somnade
bort. _Eshan_ kom slutligen sent och, sedan vi gjort ett godt ml, lade
vi oss alla att sofva. Jag fick dock ingen smn, dels fr den starka
middagsluren, dels for folk som oupphrligen frdades frbi p gatan,
kommande frn shekh helgonet _Teshtoshis molid_, som brjad i gr,
firas 3 dagar hr i vrt granskap invid _Babesharijeh_.


Aug. 11.

Sedan vra _Baranijeh_ shekher gtt, begaf jag mig p frmiddagen ter
till det caf, i hvilket jag i gr hade sutit. Men jag befinner mig i
en hgst svr stllning, icke allenast fr bldens skull ofvanfr hgra
knet, som ser hgst ruskig ut, utan fven fr en blsa p min venstra
hl, som nu frst stigit upp efter den lilla barfota vandringen, jag
under frden till _Sejid_ gjorde p andra sidan om _Ashmon_. Jag kan
ej stiga skert hvarken p den ena eller andra foten och har srdeles
svrt att rra mig. Dessutom hgst dligt lynne och fr frigt ej min
vanliga goda helsa. Jag tillbragte middagsstunden i caft och kom
sedan hem. Om aftonen kommo shekherna tillbaka och to qvllsvard,
hvarefter jag gick ut ensam fr att se p _Teshtoshis molid_. Den,
liksom fverhufvud alla andra fester hr, bestod hufvudsakligen i
folktrngseln. Jag gick ej in i moskn, der man tycktes hlla en
_zikr_, och drjde fverhufvud ej mer n en hgst liten stund der. I
natt var fven _lelet el marag_ eller profetens himmelsfrd, som gjorde
den frra s mycket hgtidligare fr folket.


Aug. 12.

Gick om morgonen ut och gjorde min uppvaktning hos _Bokti_, som var
srdeles nyter och artig; satt en stund der och gick sedan till
_Timofejejf_, men blef ej lnge hos honom. Trffade p vgen derifrn
Engelsmannen _Hamilton_ med sitt vldiga rda skgg. Han sg nu glad
och njd ut, i stllet fr att han frut alltid gtt med nedbjd blick
och tittat ner mot marken; men han skall nu ha ett godt antal elever
och skte fven frm mig att ka deras antal. I dag var jag ensam med
shekh _'Ali_, sedan _Baranijeh_ boerne alla rest bort; vi to redan
fre _maghrib_, gingo sedan till _Azbukijeh_ och andades hos _Hanafi_
frisk, ren luft samt drucko hans goda _hlv_. Kommo hem frst vid
_esha_.


Aug. 13.

Gick bittida ut till _Azbukijeh_, fr att beska den fr ngon mnad
sedan hitkomna kasanaren _Dietel, Berzins_ reskamrat. Han bor i samma
_ka'ah_, der jag bodde de frsta tiderna af min hrvaro. Vid mitt
intrdande till honom tog han, liksom alla andra Europer hr, mig
fr en Arab och helsningen oss emellan var hgst tvungen, frn han
fick hra hvem jag var. Hrefter blef han mycket frekommande och
artig, vi suto och pratade allehanda p Tyska, som r hans egentliga
modersml, men som han (likt s mnga andra Tyskar uti Ryssland) tyckes
ha glmt och frsummat fr Ryskan eller andra sprk. Han hade deremot
af sitt Tyska ursprung bibehllit det breda, orddigra skroderandet,
och pratade mycket med qvasi-lrdom. Han har dock nnu i sig en liten
ynglingasjudning och r i alla fall hr en, som man kan trifvas med.
Medan vi suto, kom fven rdskgget _Hamilton_ hit, fr att gifva honom
timma i Engelskan och, som han sade, gra honom p kort tid till en
John Bull. Jag gick derfre snart bort, begaf mig ut, tog en sna och
red till _Masr-el'atikeh_, satte der fver floden till Nilmtaren,
framfr hvars port jag mtte en soldat och en _Berberi_, som frklarade
det vara omjligt att komma in utan biljett med tillstnd dertill.
Jag frskte med lena ord frm dem stta sig fver formaliteten,
men de stodo ej till att beveka. Jag fick slunda lof att vnda om
med ofrrttadt rende. Satte ter fver floden och begaf mig till
_Amin Beys_ hus, som r _nadsir_ fver _mikjas_, men emedan det var
middagstid trffade jag hvarken honom eller hans _vekil_. Jag begaf mig
sledes tillbaka till staden p min sna, betraktade p vgen floden,
som stigit betydligt och nu snart hunnit mttet fr sin fversvmning.
_'Aro&an_ eller den lilla jordvall hvarmed man stngt kanalen, som
leder till och gr genom Kairo, var nu hgst 2 alnar fver vattnet
och sledes snart frdig att couperas. Vattnet i floden var alldeles
ljusbrunt och sg srdeles underligt ut, men har dock ej frlorat sin
goda smak. Jag frdades fram mellan de vackra trdsrdarne i gamla
Kairo, frbi krutfabriken samt var ganska njd med min frd, ehuru
den i hufvudsaken var frgfves och jag gjorde den just i vrsta
middagshettan. P tervgen passerade _Sejide Zejneb_, hvars fest
det nu r. Hr var, liksom vid alla fester, stor trngsel af folk,
isynnerhet af qvinnor, som beskt deras lskade och hlft dyrkade
_Sejide_. Fr frigt var hr fullt med stsakers-stnd, _khowal_ och
andra frlustelser. Jag stannade dock ej, lste blott i frbifarten p
min sna _fathe_ fr _Sejide_ och begaf mig hem. Blef hemmasittande
till _maghrib_, d jag med shekh _'Ali_ begaf mig till festen fr
_Sejide_. Jag slpade mig fram p mina sjuka och mkliga ftter den
lnga vgen jemte honom; vi gingo in i _Sejides mekam_, kysste det
fina vackra gallerverket omkring hennes monument, satte oss i en knut
af _mekamen_ och lste suran _Janin_. Jag gaf en shekh och en gammal
qvinno-shekhe hvardera 5 fadda fr att lsa den fr mig. Hrefter gingo
vi frn trngseln inom den trnga _mekamen_ ut i moskn, fljda af
tiggande _fokaha_ och _hemalije_, vandrade en liten stund omkring i den
rymliga och vackra moskn, der man nnu ej brjat, men satt frdig till
_zikr. Esha_ var nemligen ej nnu utsjungen. Gingo snart ter ut och
satte oss i ett caf, der shekh _'Ali_ berttade mig, att alltid d han
befann sig i villrdighet eller ngon svr stllning och lste _fathe_
jemte ngon bn om rd och hjelp, antingen _Sejid el bedawi_ eller
_Sejide Zeineb_ visade sig fr honom uti en drm och gaf honom rd.
Det r ock nstan troligt med hans enkla, oskrymtade, barnsliga tro.
Vi suto lnge hr och sgo p det trngande folket; men begfvo oss
slutligen hem och mtte p vgen ondliga skaror af dels gende, dels
terkommande folk, fvensom mnga kretsar af _fokaha_, som suto dels p
gatan, dels i hus och hllo _zikr_. Jag kom hem ej s mycket trtt, som
fastmera plgad af mina snderskafvade ftter.


Aug. 14.

Shekh _Soleiman_ och en annan _fikh_ kommo hit p frmiddagen och
blefvo sittande en stund medan vi frukosterade. Sedan de gtt gick
jag ut och tillbragte middagen i mitt vanliga caf i _Azbukijeh_. Om
aftonen to qvllsvard hr hos oss shekh _'Ali_ och ngra andra frn
_kashifens_ hus i _Baranijeh_. Vi to uppe, men jag blef ej med de
friga sittande efter mltiden, utan gick genast ut, gjorde en promenad
i _Azbukijeh_ och satt en stund hos _Hanafi_.


Aug. 15.

Begaf mig bittida ut, tog en sna och for till gamla Kairo. Jag
trffade ej genast _Bekir effendi_, utan begagnade den stund jag mste
vnta, att gra en liten tur int staden. Den frekom mig strre och
ansenligare n jag frestllt mig och vackrare n man af utsidan skulle
vnta. Jag kom snart tillbaka och trffade nu _Bekir effendi_, som
var en tjock och grtmyndig Turk, sdana man hr ser till stort tal.
Han var dock artig emot mig och gaf mig _tezkeren_ att komma in i
Nilmtaren, utan svrighet och utan drjsml. Skrifvarne hr tycktes
alla vara Koptiska kristna, pratade med mig om Ryssland och togo mig
fr en muslim. Sedan jag ftt mitt papper, satte jag fver kanalen
till _Roda_ och blef nu inslppt utan krngel eller prut. Jag intrdde
sledes frst p en trekantig grd, der p ena sidan voro stall och
p den andra muren af en trdgrd, gick fver den ut genom ngra
gngar emellan halft frfallna hus och kom s ut till sjelfva sydliga
spetsen af _Roda_, der Nilmtaren r. Den r en liten fyrkantig, s
kallad _mandara_, utan tak och fven halft frfallen, med en half
mans lngd hga murar ofvan frgrden eller fotstndet. Man stiger
ner i den p en liten stentrappa. I dess midt str en temmeligen
tjock 6- eller 8-kantig pelare, markerad med streck till mtning.
Rundtomkring vggarne gr en inscription i vackra vlbebllna kufiska
bokstfver, som jag dock i anseende till afstndet hvarken kunde eller
iddes lsa. Nedantill p alla fyra vggarne voro likaledes sm vackra
inscriptioner. _Mandaran_ var nu full med vatten och floden hade snart
hunnit sitt mtt. Utanfr p den stra vggen ro, ssom karlen hvilken
fljde mig sade, 3 portar p hvarandra, genom hvilka vattnet flyter
in. For frigt tyckte jag det var just ingenting att se p, det hade i
allmnhet, som s mycket annat, blott lderns behag. Invid platsen der
Nilmtaren str, r vgg i vgg med den en krutfabrik, i hvilken jag
dock ej intrdde. Flodens vatten var alldeles ljusbrunt, hade en hgst
egen, underlig frg och strmmade med vldig styrka emot yttre muren af
byggnaden. Jag drjde ej srdeles lnge hr, gick ut och begaf mig till
fots fver _Roda_, hvars sydliga del jag nnu ej beskt. Hr voro ngra
sm _fellah_ byar samt hr och der p bda strnderna ngra magnaters
_kiosker_, med trdgrdar och planteringar, utan att dock p lngt nr
kunna jemfras med _Ibrahim bashas_ frtrffliga park p norra sidan.
Jag vandrade fven genom den och betraktade ter de granna pfoglarne.
Floden var hr srdeles bred och vldig samt kan rtt frtjena namn
af haf. Jag frjdade mig som alltid fver den hrliga anlggningen,
intrdde nu fven innerst i den musselgrotta, som r bildad utanfr
_Ibrahim bashas_ kiosk; bland alla platser jag sett, tyckte jag mig
helst vilja lefva och bo hr. Jag satte sedan fver p frjan och begaf
mig till fots nda till nrmare _Sejide Zejneb_, der jag stannade i
ett caf, drack en kopp srdeles godt kaffe och handlade en bok af
en gammal Malthesare, hvars Malthesiska Arabiska jag ej utan ngon
svrighet kunde frst. Tog sedan en sna och begaf mig hem, dit jag
hann en stund fre _'asr_, ganska trtt af den lnga frden i starkaste
solhetta. Efter _maghrib_ gick med shekh _'Ali_ till _Azbukijeh_, satt
hos _Hanafi_ och drack hans _hlv_.


Aug. 16.

Gick om morgonen till kansliet och tillbragte hela frmiddagen der. Jag
ville ej stanna hemma, fr att undvika fredagsbnen i moskn. Jag hade,
liksom alltid om fredagen hr, srdeles trkigt och visste ej huru jag
skulle hinna fver middagen. Kort fre _maghrib_ gingo shekh _'Ali_ och
jag ut och begfvo oss p vg till _Sejide_ och till _Fum el khalig_.
Nilen hade nemligen nu hunnit sitt mtt och man skulle i morgon bittida
ppna kanalen, som leder till och genom Kairo. Natten fre denna hgtid
beger sig strsta delen af stadens befolkning ut till den sltt och de
sandhjder, som ligga lngs ppningen af kanalen. Allt som vi vandrade
framt kommo vi in i skaror af utdragavde folk, trngseln var ganska
stark p gatorna och snorna upptagna, s att man ej kunde f sdana
till srdeles hga priser. Vi vandrade derfre hela den lnga vgen
till fots. S snart vi kommit fram till platsen, der man nu slagit
upp kaffetlt ttt invid hvarandra, begfvo vi oss (ssom en stor del
af de andra) fver kanalen till _Rda_, der p stranden hopar af folk
suto i cafn eller enskilda sllskaper. Vi funno slutligen en lmplig,
ehuru ngot trng plats uti ett caf just p strandbranten och satte
oss der att betrakta det fyrverkeri, man nu brjat afbrnna p stranden
just gent emot oss. Det bestod hufvudsakligen och nstan endast i
raketer af srskilda slag. Det hufvudsakliga tycktes vara kanonskott,
som oupphrligen och till ondligt tal aflossades under hela natten
och morgonen. Kanalen hr mellan Rda och fasta landet lg full medels
strre btar, som lgo bundna vid land och voro fulla af skdelystet
folk, dels mindre btar, som oafbrutet frjade folk fver. Af de
strre btarne voro flere grannt utstyrda med flaggor och grna eller
rda sidenlappar samt illuminerade, ofta hrdes frn dem _tarabukor_
och kastagnetter eller ngon _nai_ eller _zummara_ eller sng och s
vidare. Man sade mig att inne uti dem funnos _ghavazi_. Bland andra
fartyg lgo hr fven 2 af de sm ntta Europeiska Nilngfartygen och
frn ett af dem hrdes en fljt med accompagnement af guitarre, men
fr frigt intet srdeles stoj eller ovsende. En min Arabiska granne
berttade fr en bredvid sittande vn, att de der ombord hade kk och
nu hllo p att ta och dricka vin, arrak och annat godt, samt slutade
med det vanliga: _allah jil'an abokom_. Vi suto lnge hr stilla och
betraktade det srdelas rrliga lifvet och fyrverkeriet, men stodo
slutligen upp och gjorde en liten vandring i folkskocken. Vi veko af p
en vg som leder upp till en mosk samt en by, och satte oss der i ett
annat frn vgen aflgset caf. Hr tog jag mig en srdeles vlgrande
lur p en fver marken utbredd halmmatta. Vi hade nu hunnit kanske
midnatten och begfvo oss fver p andra sidan till fasta landet. Hr
var naturligtvis trngseln och mngden strre, men fr frigt ingenting
annat att se och hra n fyrverkeriet och kanonerna. Vi satte oss
ter hr i ett caf och shekh 'Ali lutade sig nu ner till cn lur. Jag
steg upp och gjorde vandringar hit och dit bland folket, hvaraf nu en
stor del somnat och lg utstrckt, dels i sanden, dels p halmmattor.
Dock voro tillrckligt mnga af dem vakna fr att bilda trngsel.
Fyrverkeriet fortfor allt med korta uppehll och man afbrnde nu strre
pjeser, t.ex. hr s kallade _sakijeh, gargi_ m.m. tervnde slutligen
till vrt caf, der jag fann shekh _'Ali_ insomnad p en _serir_. Jag
lutade mig p en annan och somnade fven godt, ehuru min bdd ej var
mjuk.


Aug. 17.

Vi blefvo uppvckta fre solen vid _fagr_ och af cafhllaren betjenta
med ett stop vatten att tvtta oss i ansigtet, det frsta som hvarje
musulmn gr d han vaknar upp frn smn. Shekh _'Ali_ klagade nu (som
jag tror uppriktigt), att han hade svrt att vara utan sina dagliga
bner, och begaf sig bort hem fr att i _Sejide_ moskn ordentligen
gra sin morgonbn. Han lemnade mig sledes ensam och jag brjade nu
vandra omkring fr att f litet varmt, ty jag hade om morgonen, der
jag tunnt kldd lg p min _serir_ med bara ftter, underligt nog,
ftt ngot kallt i morgonkylan fre solens uppgng. P stranden af
_khaligen_ var nu uppstlld militr, som ordnades och fvades litet
att skyldra, tills deras Turkiska fverste skulle komma och se p dem.
Det syntes att det ej var p rtt allvar som Araben r soldat; de
stodo uppstllda i ledet, gapade omkring sig p folket och pratade,
dock tyckte jag de gjorde sina sm manvrer med ltthet nog. Jag satte
mig slutligen i ett caf, der jag hade temmeligen god utsigt fver
kanalen och folkmassan samt betraktade ett litet sllskap Araber,
hvilka suto framfr mig, skmtade och skrattade med det hr vanliga
hrda och obehagliga skrattet. Det tycktes mig vara ngra af de mnga
_hashashim_, som om aftonen och under natten hade berusat sig med
denna osmakliga rusplanta. Medan vi s suto kom ett regemente militr
frammarscherande, fregnget af den lilla musikcorps, som hela natten
varit sysselsatt att blsa p platsen der fyrverkeriet afbrndes. De
marscherade fver den stora nya bryggan, defilerande framfr det stora
tlt, som derinvid var uppslaget fr den Turkiska magnat, hvilken
tycktes ha fveruppsigten fver det hela och der tillbragt natten
i ett stort flje af tjenare och officerare. Folket trngde sig nu
srdeles hitt fr att se arbetarne, som nere i kanalen hllo p att
med hackor och spador afhugga _'aroseh_, eller den smala jordvall
hvarmed _Fum elkhalig_ var stngd. Snart brjade fven vattnet sakta
och smningom flyta in i kanalen; otaliga skaror af barn och annat
folk spatserade vadande i det inflytande bruna vattnet och tycktes
frjda sig utomordentligt. Ceremonierna invid sjelfva vallen fick jag
ej se, i anseende till afstndet derifrn, ej heller bten, som fres
af strmmen in i kanalen eller annat. Jag vandrade nnu litet omkring,
tog slutligen en sna och begaf mig p hemvgen. Vgen var fulltrngd
med folk, svl gende som kommande, och nda till _Sejide Zeinebs_
mosk voro massorna s tjocka att jag med svrighet kunde komma fram,
fven lngre int staden var ovanligt stark rrelse. Allt utvisade
att det var en srdeles och kanske mer n andra firad fest; jag kan
ej pminna mig ngonsin vid ngot tillflle hr hafva sett lif och
trngsel ssom nu. Bland hemkommande skaror var fven ett sllskap
kristna (jag tror Greker och Italienare) hvilka ridande p snor frde
ett frfrligt ovsende, skrikande, sjungande och hojtande, rusiga
som det tycktes, vl frtjenande det frakt folket hr visar dem och
grande skam t kristna. Det var i allmnhet ej allenast musulmn, som
deltogo i och frjdade sig fver denna fest, fven de kristna och i
allmnhet alla, s gamla som unga, s karlar som isynnerhet qvinnor,
gladdes fver vattnet som nu i ymnighet kom till staden. Allt visade
att fester, som ro grundade i landets natur samt i tilldragelser af
hvilka folkets vlstnd och timliga vlgng bero, senteras mera och
firas med strre gldje n de, som ett folks religion lgger p dem;
s lskad och dyrkad n profeten hr r af sitt folk, var hans fest
dock ej att jemfras med denna. Jag kom hem kanske ngra timmar efter
solens uppgng, ej utan att vara ganska trtt. En stund fre _maghrib_
begaf jag mig ner till _Azbukijeh_, troende mig finna vatten i kanalen
der, men man tycktes nnu ej ha slppt in det dit. fven hr var
ovanligt stark rrelse af spatserande folk och isynnerhet kristna,
som spatserade i alln arm i arm med sina fruar och qvinnor. Jag blef
lnge sittande hos _Hanafi_ i caft och hll nstan p att somna p en
_serir_ i den svalkande aftonflkten.


Aug. 18.

Om morgonen gingo vi i badstugan, som r gent emot vr port. Vi badade
der, strckte oss efter badet och drucko th, men jag hade egentligen
ingen frjd af alltsammans, i anseende till mina blder, som jag mste
akta, och det smrdprickiga utslag, som jag har p hela kroppen och
kliar frfrligt s snart jag det minsta svettas. Efter _'asr_ gingo
vi i ett caf, som man uppslagit p stranden af kanalen. Folket satt i
fnstren, hissade upp vatten derifrn i sina krukor och tycktes rtt
frjda sig fver vattnet i deras stad. Dock var vattnet nnu srdeles
orent och kanalen i det hela ruskig och frfallen, ssom husen vid
dess strand; huru skulle det vara om de sttliga kanalerna t.ex. i
Petersburg vore hr? Caft, i hvilket vi suto, var ruskigt och fullt
af smre folk, s att jag hade ingen frjd der. Vid _maghrib_ gingo vi
efter vr vana till _Azbukijeh_ och suto hos _Hanafi_; men det r ej
utan att jag finner mig ngot besvrad af min shekh, som jag sllan
eller nstan aldrig kan slippa undan, ehuru han skert r en af de
bsta jag hr kunnat finna.


Aug. 19.

Gick p morgonen ngot bittida ut och skte _Dietel_, men trffade
honom ej hemma. Stannade dock der en stund och talade med min gamla
_Berberi_, som har gammal vlvilja fr mig. Satt derefter en stund uti
mitt caf i _Azbukijeh_-alln samt vandrade litet omkring i _Muski_
och _Khanelkhalili_, der det i dag var torg- och auktions-dag samt
fullt med ankomna Turkar, Krimboer och andra fromma Muslims, som rusta
sig till pilgrimsfrden. Trffade tskilliga bekanta i _Muski_, bland
andra _Jusuf_ och stadsqvarter-shekhen _bdolasiz_. Sedan jag ter
en stund sutit i caft hos _Hanafi_, begaf jag mig vid _esha_ till
_Prunner_, der jag trffade ett sllskap af 5 Tyskar, bland andra fven
den Tyska sjkaptenen, som gjort resor mellan _Gadde_ och _Suez_. Han
berttade att de 2 Fransoser, hvilka bodde i samma hus som jag de
frsta mnaderna af min hrvaro, voro tillbakakomna och redan skickat
saker upp till _Gadde_. De hade hrifrn begifvit sig till _Jemen_ fr
att genom _Aden_ trnga vidare in i landet, men kommo sledes ej lngt
med sina fverfldiga frberedelser, och jag tyckte det ej var utan
att _Wrede_ gladde sig dert. Fr frigt var det ej utan nje fr mig
att ter tillbringa en stund i Europeiskt sllskap, och samtala med
Europer, isynnerhet med Tyskar, hvilkas sprk hr r mig ssom ett
annat modersml. Jag kom ngot sent hem, men shekh _'Ali_ kom dock ner
till mig och blef sittande omkring en timma hos mig. Han var nu, ssom
i allmnhet folket hr, om aftonen gladare och nytrare n p dagen,
samt berttade mig mycket frn sin studertid i _Azhar_, hvilket, s vl
som mycket annat, fvertygade mig om att deras studier och all deras
lrdom gr hufvudsakligen ut p smaktigheter och knoppar.

Aug. 20. Middagstiden vek in hos _Jusuf_, som jag ter gaf en guine
fr preparationen af den nu snart frdiga fisksamlingen; betraktade
fven tskilligt, som han hade hos sig, af samlingar i Egyptens
natural-historia. Fick sedan tag p shekhen _Abdolaziz_, som hngde
lnge vid mig och fr 5 fadda (som jag gaf honom) vandrade omkring 2
timmar med mig. Han, liksom nstan alla hr, lter for ngra styfver
leja sig till hvilka tjenster som helst, och fr en _bakhskish_ kan
man, tror jag, hr kpa pashans hufvud och hvad helst det vara m, af
de frvekligade och frsmutsade Araberna i Egypten. Jag tillbragte med
honom en stund i caft hos Greken vid stranden af den lilla _Azbukijeh_
kanalen, der man nu slppte in vatten. Folk hade samlat sig i mngd
fr att se p det instrmmande vattnet, fven _Azbukijeh_-qvinnorna
kommo ut, satte sig i cafn och rkte i all maklighet sin _shishe_.
Der var en hgst behaglig svalka i skuggan af de stora acacietrden,
kad af det uppfriskande vattnet och jag fann mig srdeles vl p
min halmmatta, som jag bredt ut p marken. Jag kom hem vid _'asr_,
lste en stund med shekh _'Ali_ och blef sedan sittande att prata om
studierna i _Azhar_. Der finnes ingen t.ex. som lser i historien,
blott i _hadith_, dit fven historien om de 4 khaliferna hr, och f
som studera den hemma; blott sdana som om aftnarne gra sig ett nje
af att sitta i sllskaper och bertta, hvilket ej anstode en lrd. Det
r frvnande att se huru religionen och studium af det, som nrmast
hr dertill, uppslukat allt annat samt till och med vckt frakt och
motvilja fr alla andra studier. Man vet af intet annat n _Koran_
och _Fikh_, p sin hjd fven grammatiken, men ett grundligt studium
af sjelfva sprket finnes hr ej. fven r det just ingenting annat
n _Fikh_, som kan gifva en ngon frtjenst. Vi kommo vidare in p
kapitlet om predestinationen och huru menniskans alla handlingar, s
goda som onda, ro _she min allah_. Det r en frfrlig absoluthet och
hrdnackenhet som de inlgga i denna lrosats; ocks r det tillflje
af den, som de med strre beredvillighet n vi frlta menniskors
svagheter, samt med strre saktmod i allmnhet n vi se p sin nstas
fel.


Aug. 21.

Gick ut nrmare middagen och begaf mig raka vgen till Grekens caf
i _Azbukijeh_, der jag bredde ut en matta p kanalstranden, lade mig
p den och lste en medhafd bok. Jag tillbragte s min middagsstund i
den behagliga skuggan hr och begaf mig hem frst nrmare _asr_. Hr
trffade jag vid min hemkomst _Ahmad effendi_ frn _Baranijeh_, som
kommit fr att hemta sina frdiga effekter till sin pilgrimsfrd. Han
stannade blott s lnge han behfde fr att packa in dem fr affrandet
till Bolak, der fartyget lg, som skulle fra honom till _Kenne_. Hos
mig uppstod nu ter stor lust till frden, men jag kommer vl ock
derhn i sinom tid. Efter _maghrib_ begaf jag mig ut till _Gemelije_
fr att trffa _Abdolkhalik_, men han hade redan stngt sin bod. Jag
trffade der ihop med shekh _Isa_, hvilken var vnlig och glad att
se mig som vanligt. Satt med honom i ett uselt caf hos ett gammalt
grskgg och lemnade honom der efter mig, d jag gick till caft bakom
_Sejidna Hosein_; blef der sittande att hra p en _antari_, hvilken,
liksom hans kolleger, lste upp ifrn _Siret 'Antar_ ungefr halfannan
_karras_. Som de vanligen ro halfbildade mn och ej knna grammatiken,
vidare n hgst ytligt, r deras fredrag brutet sprk. Verserna,
som ofta frekomma, sjunga de fram, dock hvar och en p sin ton, ej
utan ganska stort behag. Dock faller sig hrandet af en _antari_ i
allmnhet styft, har ej den ltthet och det nje med sig som det af
en _muhaddit_. Jag blef dock der sittande nda till kl. 3, ehuru jag
brjade bli smnig och det fina rdprickiga utslaget, som gr likt en
grdel omkring veka lifvet, kliade af svetten och hettan, samt jag
fven fr frigt ej var vid srdeles humr, liksom hela denna tid.


Aug. 22.

Tillbragte som vanligt middagsstunden i Grekens caf i _Azbukijeh_-all
vid stranden af kanalen, der vattnet nu kats betydligt. Om aftonen
gick med shekh _'Ali_ till _Hanafi_ och suto i hans caf till efter
_esha_. Jag somnade medan jag lg der p en _serir_. Hade ondligen
trkigt hela dagen och var vid ovanligt dligt lynne, som fven under
natten ej lemnade mig, utan frtog mig all smn.


Aug. 23.

Satt hemma med shekh _'Ali_ hela frmiddagen och befann mig vid dligt
lynne samt ej god helsa. Nr stunden till fredagsbnen nalkades, vckte
jag upp shekh _'Ali_, som tog sig en liten lur; han gjorde sin tvagning
och gick till vr mosk, utau att, till min frundran, uppmana mig
att flja med. Men han ansg mig ursktad, ssom jag ock verkligen
var, af den nya bld hvilken uppstigit vid mitt hgra kn. Sedan han
kommit tillbaka frn bnen, gick jag ut och begaf mig till mitt vanliga
caf i _Azbukijeh_, tillbragte der middagsstunden nda till _'asr_,
hvarefter jag kom tillbaka, stannade en stund p gatan vid ingngen
till _Azbukijeh_-alln, och sg p dervarande folkfrlustelser; bland
annat tittade jag in i en "Guckkasten" (camera optica), der allehanda
frunderliga saker frevisades. Figurerna, som voro hgst illa och
klumpigt mlade med vattenfrg, drogos nu bakfram. Hr visades bland
andra figuranter _Napoleon_ och andra _Nosara_, kameler, _Mahmil_,
Negrer ridande p underliga djur o.s.v. Karlens sprk och frklaringar
voro ej s ljliga, som jag vntat och som man hr dera i Tyskland
eller annorstdes, men deremot voro orden hr ofta rimmade. Fr frigt
var hr en _hawi_, som samlat omkring sig en stor ring, isynnerhet
af barn, och ngra sngare, som voro omgifna af lyssnande qvinnor.
Ngra sjelfsvldiga flickor sprungo omkring i folkhopen med obesljade
ansigten och skmtade med hvarandra. Nr jag kom hem satt jag en stund
med shekh _'Ali_, som berttade mig att _Sejid Ahmads_ hustru jemte
hennes syster (hgeligen frargade fver att ndgas flytta frn den
fra _ka'ah_, som de bebott i shekh _'Alis_ hus och som han nu skulle
upplta t mig) kommit ner till hans hustru och utst sin vrede p
henne, med frbannelser fver huset och nskningar till Herren att det
mtte frstras af eld och brand eller annan olycka. Uppe i rummet och
_fashan_ hade de under 14 dagars tid, sedan shekh _Ali_ sagt upp dem
att flytta, samlat all mjlig sorts smuts och skrp fr att p allt
stt visa sin ilska. _Sejid Ahmad_ sjelf r dock en god och beskedlig
man, men har ingen makt fver sina qvinnor. Ssom de flesta qvinnor
hr, skola de hlla sin man vl under toffeln. Nr de slutligen
flyttade, togo de nycklarne med sig och shekb _'Ali_ var ndsakad att
g till dem i deras nya hus och fordra nycklarne tillbaka. Ehuru de
undertiden de bodde hr haft fga eller intet af husgerd, ssom dynor
eller bolster, lto de under de senaste dagarne en _muraggid_ komma och
gra sig ngra dynor, fr att, ssom shekh _'Ali_ sade, visa fr folket
att de hade ngonting att flytta. Hela dagen bar en liten, omkring
10-rig, flicka sakerna, hvarje gng en halmmatta eller dyna, till
sluts togo de en karl att bra en stor kista och _Sejid Ahmad_ sjelf
bar en annan.


Aug, 24.

Gick bittida ut till kansliet, tog pengar af _Khler_ och trffade
_Timofejeff_, som hade blifvit utnmnd till sekretr hos den nya
general-konsuln _Fock_ samt i morgon var frdig att afresa till
Alexandria. Gick sedan att gra en liten visit hos Engelsmannen
_Hamilton_, det vldiga rdskgget, och satt hos honom en stund. Han
tyckes nu rtt hafva kommit p modet hr, det synes hra till goda
tonen fr alla att taga timmar hos honom. Gick derifrn till _Dietel_,
som i gr haft ett hftigt anfall af slag, hvarvid han nstan hllit p
att krepera. Till all lycka hade hans Engelska lrare _Hamilton_ rkat
komma och skaffat honom en lkare, som derltit honom. Han var nu
srdeles svag och lg i en ltt smn, hvarur vi naturligtvis ej vckte
honom. Gick derifrn och satte mig i mitt Grekcaf i _Azbukijeh_, der
jag dock ej drjde srdeles lnge i dag. Gick derifrn hemt, men
stannade p vgen och sg p den _Hawi_, som nu vid _'asr_ alltid roar
barn och folk hr. Bland andra konststycken han i dag visade, var
att han t ngra ttar bomull och slutligen nystade upp ur sin mun
rdt, bltt och gult bomullsgarn. Tiden upptogs dock mest af prat och
groft skmt. Bland skdarne voro fven 3 Judepojkar, som oaktadt all
smlek och alla gemenheter, han yttrade mot dem och deras religion,
ej kunde frms att ge fram 5 fadda, men nd blefvo stende qvar,
utskmda och beskrattade af konstmakaren samt det frsamlade folket.
Nr jag kom hem hade sllskapet uppifrn ndteligen flyttat och man
lill nu p att skura och skrapa undan den smuts de lemnat efter sig.
Om aftonen flyttade vi upp, satte oss i _fashan_ och drucko th, som
smakade srdeles vl. Shekh _'Ali_ var srdeles nyter, ssom alltid om
aftnarne; vi suto lnge, fran vi somnade under bar himmel och sofvo
srdeles godt.


Aug. 25.

Hr stdades och rustades hela dagen, fr att f min nya _ka'ah_ i
ordning och mina smutsiga klder tvttade af qvinfolken. Jag sg dels
med frundran, dels med vedervilja p folkets beredvillighet att tjena
och passa upp mig; isynnerhet r jag frlgen fr shekh _'Ali_ sjelf,
som alldeles emot min nskan stller sig fullkomligen p en tjenares
fot till mig. Men hvad skall jag gra? Middagstiden d hr var temligen
i ordning, begaf jag mig ut till _Timofejeff_, som hll p att stlla
sig i ordning till sin resa i dag. Han sprang och fjeskade och tycktes
nnu ej rtt hafva hemtat sig frn sin gldje fver sin nya post.
Han tyckes vilja spela litet seigneur och r hel och hllen upptagen
af tanken att rtt klda sig  la gentilhomme, nr han nu i stllet
for sin Turkiska drgt skall anlgga Europeisk. Sedan jag sutit der
en stund med de andra, som to sitt middagsml, begaf jag mig till
_Dietel_ fr att afvnta _Timofejeffs_ ankomst dit. Jag antrffade
_Dietel_ sofvande och satte mig att blddra i en bok tills han vaknade.
Han var nu fullkomligen terstlld frn den svra slagattacken han
haft, men nnu styf i sin tunga. Medan vi suto kom dit en man, kldd
som effendi men talande Franska srdeles vl. Han var en af de unga
mn, som pashan hrifrn skickat till Paris fr att uppfostras till
Pariser-gar?oner. Det tycktes ha lyckats nstan fr vl med denne man;
han var fullkomligen Fransosierad, skall hafva glmt eller frakta,
om ej sitt Arabiska modersml, s tminstone sin religion, och vara
en politisk marktshrejer emot Egypten och dess regering. Senare kommo
_Timofejeff_ och 2 andra unga mn, som skulle flja honom ett stycke
p vgen, samt kort derp fven gubben _Bokti_, spridande doft omkring
sig af essencer och pomador. Hr pratades hit och dit, jag satt mest
tystlten af verklig ofrmga att mnga mig i sllskapets samtal, som
ock var trkigt; jag fann mig hr fullkomligen fremmande, kanske mer
fremmande n bland Araberna. Sllskapet aflgsnade sig slutligen och
jag blef nnu en stund sittande med _Dietel_ ensam, som r den bsta
af dem. Han har dock ej fullkomligen kunnat vanslgtas frn sitt
Germanislta ursprung, ehuru han fr Ryskan nra glmt sitt modersml.
Jag kom hem kort fre _maghrid_, blef sittande med shekh _'Ali_ hela
aftonen i _fashan_ och drack th. Jag r dock rdd att jag gifvit mig
fr nra ihop med honom, utan att egentligen behfva det, jag kan ej
gerna slippa honom ngon stund, hvarken om dagen eller natten.


Aug. 26.

Som man nnu en gng ville skura och rensa mina rum, begaf jag mig
bittida ut och gjorde ngra turer i _Khanelkhalili_, der det i dag var
marknad. En stund fre middagen begaf jag mig derifrn och trffade
i _Muski_ ter shekh _Abdolaziz_, som klagade att han fr min skull
gifvit ut en piaster hromdagen. Jag gaf den t honom, ehuru osker
om det var sannt eller osannt, och vandrade till mitt Grekcaf, der
jag blef sittande nda till _'asr_. Efter _maghrib_ satt jag med shekh
_'Ali_ i caft hos _Hanafi_ till ngot efter _esha_, och hade slunda
ganska trkigt ftt slut p min dag.


Aug. 27.

Satt hemma hela dagen och skref p ett bref, som jag brjade, till
_Geitlin_. Jag hade hgst trkigt och mitt dliga lynne, som nu rckt
ovanligt lnge, vill ej alls lemna mig.


Aug. 28.

Ville bli hemmasittande, men kunde ej hrda ut dermed, utan gick ut
p frmiddagen fr att beska _Dietel_. Fann hos honom hans Engelska
sprklrare och gick ej alls upp. Satte mig i Grekcaft i _Azbukijeh_,
drjde dock ej lnge frn jag steg upp. Trffade en bekant _hammar_,
med hvilken jag sedan gjorde en lng tur frst till _Sejide Zeineb_,
sedan tillbaka ut genom _Babelhadid_ till en _khammara_ uti en trdgrd
p kanalens strand. Hr var srdeles vackert, dock fanns hr ingenting
fr mig att frtra, ej kaffe och ej _shishe_, blott vin och arrak,
som jag nu ej smakar. Jag satt der dock en lng stund och roade mig t
vattnet samt den vackra trdgrden, men hufvudsakligen t ett sllskap
druckna mn, som rkade i hftigt grl med en qvinna. Ett sllskap
musici suto i det grna och bildade en ntt trio af tambour de basque,
_kanon_ och _kemenge_, samt tycktes fven roa sig med flaskan. En god
stund fre _'asr_ begaf jag mig tillbaka, vek p vgen in hos _Bokti_
och tog tskilligt ur min i hans frvar lemnade _sahhara_. I dag var
_Leilet elkebire_ af _molid Imam Shafi_, men jag hade under hela denna
vecka, som hans fest firades, ej kommit mig dit ut.


Aug. 29.

Gick middagstiden ut fr att trffa den _hammar_, som i gr frdats
omkring med mig och hvilken jag kommit fverens med att trffa. Han
hll dock ej ord, ssom allt folk hr, och jag kunde ej f tag p
honom. Satte mig derfre i Grekens caf i _Azbukijeh_ och drjde der
kanske en timme. Gick derifrn till _Bejomi_-moskn, der i dag firades
den sista stora dagen af hans en vecka lnga fest. Jag trdde in i
moskn, gjorde min _zijareh_ hos shekhen i hans lilla och nu af folk
trnga _kobba_, lste fr honom _fathe_ och spatserade sedan omkring
i moskn bland de stora skaror, hufvudsakligen af qvinnor, som suto
hr. Utanfr moskn p gatan deromkring var stor trngsel, isynnerhet
p den nrbelgna begrafningsplatsen utanfr _Babennasr_. Hr voro
tlt uppslagna till stort tal och cafn anlaggda, i hvilka _khoval_
dansade. Jag satte mig i ett af dem och sg p ett par af dessa till
qvinnor utspkade dansrer. Deras dans, ssom all orientalisk dans,
sitter ej ssom hos oss i ftterna, ty dem rra de ganska ringa och i
allmnhet klumpigt, s mycket man kan se fr de lnga vidbyxorna; utan
dansen ligger hufvudsakligen i veka lifvet, som de bja i alla mjliga
bugter och i retande rrelser. De satte sig i karlars bland skdarne
famn och betedde sig der fullkomligen ssom qvinnor. Fr frigt funnos
hr, liksom vid alla dylika tillfllen, de vanliga lustbarheterna af
_havi_ och sngare. En frfrlig och ovanlig mngd af qvinnor var hr
frsamlad. Man gjorde hr fven _dose_, men jag aflgsnade mig fornt
och kom hem vid _'asr_. Sedan jag hvilat mig gingo vi nnu ut dit
och gjorde vandringar p den fblktrngda platsen. Nu rustade man sig
till _zikr_ i en stor del af tlten, och det hela hade ngot tycke
af profetens fest. fven en stor mngd landtfolk hade kommit in hit,
fr att fvervara festen, och uppslagit sina tlt t sidan af den
stora begravningsplatsen. Vi suto dels i cafn, dels p grafstenar,
andades den friska aftonflkten, som blste in frn knen, och stannade
slutligen i ett caf, der en _muhaddit_ roade ett litet sllskap.


Aug. 30.

Satt hemma hela dagen och skref p brefvet till _Geitlin_. En ny bld
stiger nu upp p knet och 2 p hvardera lret, hvilka plga mig
svrligen. Efter _maghrib_ slpade jag mig dock ut med min shekh, ehuru
svrt jag hade att g och begaf mig till _Azbukijeh_, der vi lgrade
oss i mitt vanliga middagscaf hos Greken.


Aug. 31.

Satt hemma till middagen, d jag linkade ut i min bedrfliga stllning,
med haltande och slpande ftter. Satte mig i Grekens caf i
_Azbukijeh_ och drjde der nda till nrmare _'asr_, d jag gick till
_Dietel_. Han var nu fullkomligen terstlld frn den slagattack han
haft och hade redan varit ngra gnger ute. Jag satt en lng stund hos
honom och det var ej utan att jag hade litet trefligt. Af honom erfor
jag att ett bref lg och vntade mig p kansliet. Jag skyndade mig s
till _Khler_ och fann honom sysselsatt med sin Engelska lrare. De
slutade dock snart sin lektion och vi blefvo sittande att sprka. Det
r mig alltid en gldje att hra en Engelsman och vara i hans sllskap,
jag fann mig nu fven srdeles trefligt. Slutligen gick _Khler_ ut
med mig och gaf mig mitt bref. Det var frn min mor och _Geitlin_ samt
minskade till stor del det trkiga och krngliga humr, som jag i
lnga tider haft. Blef hemma sittande hela aftonen med min shekh och
drack th. Samtalet var i afton jemfrelsevis lifligt och i allmnhet
trefligare n vanligt.


Sept. 1.

Satt hemma hela dagen och skref till det nrmaste frdigt brefvet till
_Geitlin_. Jag var hgst mklig af mina blder och visste ej rtt huru
jag skulle g, sitta eller st. fven fr frigt mdde jag ej rtt vl,
hade hetta i min kropp och en liten feber. Om aftonen gick jag litet ut
med shekh _'Ali_ och satt hos _Hanafi_, der aftonsvalkan och den friska
doftande luften ngot vederqvickte mig.


Sept. 2.

Gick middagstiden till _Wrede_, der jag fven trffade den Tyska
sjkaptenen frn _Suez_. Samtalet fll p de af Tyskarne s hgt
lskade "Witze", hvaraf de hade en bok full. Jag satt dock ej srdeles
lnge hos dem fr att lta dem taga sig en lur i fred. Gick sedan hem
och skref frdiga brefven till _Geitlin_ och _Bonsdorff_. Jag blott
spatserade sedan omkring hela aftonen, utan att stta mig ngorstdes,
och trffade mycket folk, som kom hem frn _Azbukijeh_. P hemvgen
vid _esha_ trffade jag vid ett nra till vr port belget caf en
_Sha'er_, som med sina berttelser ur _Abu Zeid_ och sina enkla
recitationer, accompagnerade af den enkla _kemenge_, roade ett ftaligt
auditorium. Jag satte mig fven ibland dem och stannade der tills han
slutat.


Sept. 3.

Gick vid middagen till mitt Grekcaf, sedan jag gjort alla mina bref
frdiga, och inconverterat dem under adress till shekh _Tantavi_.
Medan jag satt i caft, kom en stund fre _asr_ shekh _'Ali_ dit frn
_Bolak_, dit han gjort en snefrd i ngot groml. Vi suto nnu en
stund tillsammans hr och drucko kaffe, hvarefter han red sin sna
och jag linkade sakta fram p mina bldiga ben och sriga ftter. Jag
lemnade mitt bref hos _Khler_ och kom sedan hem. Drack om aftonen
th med min shekh och satt en stund pratande. Han frgade mig som
ingress, om jag ofta plgade ha drmmar och d han af mig fick nekande
svar, sade han sig deremot ofta ha sdana och att de vanligen gingo
i fullbordan, ehuru understundom frst 1 eller 1,5 r efter det han
drmt. Hrp berttade han sig frliden natt hafva sett i drmmen huru
en stor kavalkad ryttare i hgtidlig procession skred framfr honom och
likas efter honom. Han tog det ssom ett godt och lyckligt budskap,
_bushra_. Det r olyckan hos alla lrda, s occidentens som Orientens,
att de alla anse sig mnade till ngot stort eller till hg replats
i verlden, och derfre tycka sig vara synnerligen missbytta med den
stllning i lifvet de innehafva.


Bref, dateradt Kairo den 3 September 1844.

Broder! det r lnge sedan ngra underrttelser kommit frn mig till
eder hemmavarande, men nnu lngre sodan jag haft ngra underrttelser
frn eder. Sedan _Bonsdorffs_ bref af den 18 april, tfljdt af ngra
rader frn dig och min mor, har jag, utom _Borgstrms_ senaste bref
jemte creditivet, erfarit ingenting frn mitt hem. Af ditt lilla bref
erfar jag dock att det bref, jag frn Alexandria snde dig i medlet af
januari mnad, ej kommit dig tillhanda. Derfre br du dock ej skylla
shekh _Tantavi_, ty skert har det aldrig kommit fram till honom,
utan troligen stannat annorstdes p vgen. Af din tystnad nu har jag
anledning frmoda, att ett annat bref, som jag den 13 april snde dig
hrifrn Kairo, lika litet kommit dig tillhanda. Jag hade af fruktan
att det ej skulle hinna shekhen i Petersburg fre hans afresa derifrn,
adresserat det till expeditren af Finska pass _Aug. Nygren_, med
anmodan att hit till mig afsnda det svar p mitt bref, jag deri bad
dig snda mig fre din afresa till Ristmki. Dock ngot bref r mig
ej tillhandakommet och det r i anledning deraf jag fruktar att fven
detta senare bref ej kommit fram. Vare hrmed huru som helst, jag anser
mig af din tystnad ursktad att jag nu ej gr ngra urskter fr min
tystnad, utan gr att, ssom i mina frra bref, i korthet gra redo fr
den tid som frflutit och sttet huru jag tillbragt den. Vid den tid
sledes, d jag snde dig mitt senaste bref af den 13 april, hade jag
anlaggt _turbn_ fr bestndigt, hr af mycken vigt och ovilkorligen
det mest an- och afsedda stycket i hela kldseln. Mitt ansigte hade
nu fven ftt temmeligen vl den bruna frgen, s att folket, ssom
man frst vid min ankomst hit sade mig, ej behfde frukta fr min
hvita blekhet; jag hade dessutom i min gng och mine frskt inlgga
den orientaliska apatin och liknjdheten samt deri lyckats fullt vl
att bli tagen fr en muslim. Det var ock ndvndigt numera. Ty sedan
profetens fest, som firades mest under bar himmel och under tlt, nu
blifvit slut, vidtogo andra helgons fester, som firades endast eller
hufvudsakligen uti mosker. Fr att utan misstanka kunna intrda uti
dem och se hvad der fregick, var mig sledes min forkldning, s till
det inre som det yttre, ovilkorligen ndvndig. Den frsta fest efter
profetens var den s kallade _molid Sejidna Rossein, bni 'Ali, bni Abi
Talib_. Som dig r bekant, freger man att hans hufvud r begrafvet
hr och hans kropp i _Gerbela_. Jemte hans broder _Hassan_ har han hr
en mosk, kallad _Gamia el Hassanein_, som r nst _Elazhar_ den mest
aktade mosk hr, ssom i allmnhet dessa begge helgon ro kanske de
mest lskade och respekterade af hela den moslimska verlden, isynnerhet
af Turkar och Perser. Sjclfva moskn r hvarken srdeles stor eller
vacker, derjemte ngot mrk, men i allmnhet hgtidlig. Innanfr moskn
r _Hosseina kobba_ eller grafhvalf, temmeligen stort, och i dess midt
sjelfva _maksoran_ eller sarkofagen, omgifven af ett vackert, sirligt
utarbetadt fint gallerverk af jern och messing. Hvarje dag strmma
hit skaror af folk, som gra sin _zijare_ hos honom, helsa honom med
_Selam_, lsa _fathe_ eller ngon _sura_ och andra bner, g omkring
_maksoran_ ett hvarf, kyssa den p tskilliga stllen, samla med
handen dammet derifrn och bestryka dermed ansigtet samt bedja honom
om bistnd och hjelp. I allmnhet om en from muslim finner sig i ngon
svr belgenhet, vare sig i andligt eller timligt afseende, tar han sin
tillflykt till _Sejidna Hossein_, gr till honom sin _istikhare_ och
finner vanligen (ssom han sjelf tycker) trst och bistnd. Men det r
ej allenast mn, som ska sin tillflykt hos honom, fven qvinnor hafva
utkorat honom till sitt helgon framfr andra, bland de mnga helgon och
shekher, som hr ligga i sina _kubbor_ och sm bnehus samt anropas om
hjelp och bistnd. Hvarje afton och natt emellan mndagen och tisdagen
hlles hr inne i hans _kobba_ en _makra_ eller lsning, bestende
af _Delail elkheirat_, en bok, innehllande mest vlsignelser fver
profeten, och derjemte en fjerdedel af Koran. Detta r ett bruk som
fven iakttages i mnga andra mosker, men _makran i Sejidna Hossein_
eller ssom man nstan vanligare sger _Hassanein_, r jemfrelsevis
bttre och frelsen af ett strre antal _fokaha_ eller skriftlrda.
De sitta hr till ett antal af omkring 30, ofta flere, i 2 rader med
ansigtena mot hvarandra och lsa, somliga ur bok, men de flesta dock
utantills, efter _esha_-bnen frst _El delail_ och derefter _Koran_,
hrvid runkande i temmeligen skyndsam takt p hufvudet och fre delen
af kroppen, samt med den hr i all lsning egna mumlande tonen. Det
var sledes detta helgons fest som nu instundade och redan lnga
tider frut talade man om intet annat an hrom. Slutligen brjade man
hnga upp lamporna uti moskn och stsakers sljare bcgynte sl upp
sina stnd utanfre, prydande dem efter vanan hr med allehanda rda
och grna pappers- eller silkeslappar. Festen var nu inne, men de
frsta dagarne voro trga och folklsa. Jag gick dock hvarje afton i
moskn och gjorde, som en rttrogen muslim, min _zijare_ hos helgonet,
lste honom en _sura_ i ngon knut af _kobban_ och kysste flitigt
hans _maksora_; lt fven tillflligtvis ngon sig utbjudande fattig
_fikih_ lsa suran _IS_ eller hjertat af Koran fr mig till helgonet
fr 5 fadda h. e. 2,5 kop. koppar, eller ngon vattenbrare utdela sin
vattenkruka t trstiga fr samma pris, allt _lihobb Sejidna Hossein_
och mig till stor _savab_. Hvarje afton under hela festen lg det
antingen moskns inspektor, eller ngon af de mnga hr befintliga
dervischordnarnes chefer, eller ngon annan frnm man af hofvet,
att illuminera moskn, och hvarje afton samt de flesta dagar var hr
ngon bland dessa dervischordnar som hll _zikr_, eller ngon kanske
flere bland _Azhars_ shekher som hll frelsningar. Med hvarje dag
kades trngseln af folk och lifligheten s inom som utom moskn,
slutligen de sista dagarne af den 18 dagars lnga hgtiden var det
svrt att slippa fram p de nrbelgna gatorna och nnu vrre inne
i moskn; dock klagade man i allmnhet hr att festen detta r var
dlig och p lngt nr ej att jemfras med de frra rens, ssom man
vanligen hr sger: "i dag r bttre n i morgon, och i morgon bttre
n i fvermorgon" o.s.v. Man skyller allt p den orttvisa regeringen
och den _dsulm_, under hvilken man tycker sig smkta, men det tyckes
man ej ana eller vilja medgifva att _islam_ och jemte den folket hr
hunnit nra sin ruttningsprocess. fven bortlemnades i r en mngd af
de hgtidligheter, som vanligen ses hr under denna och dylika fester
och om hvilka vi fven hos _Lane_ och andra lsa beskrifningar, jag
menar dem som vissa dervishsekter hr utfva, nemligen att ta ormar,
sluka eld, gldande kol och glas m.m. Man berttade mig att frlidet
r en man, som ej hrde till _Saadi_ dervisherna, hvilka nemligen
genom sin shekhs _kerameh_ och undergrande kraft ta ormar, hade i en
berserksgng af religis fanatism slukat en orm och omedelbart derp
dtt. Hraf hade shekhen fr orden tagit sig anledning att helt och
hllet frbjuda denna kost "en general", och derfre saknades detta
r all denna delice. _Esavi_ dervisherna, som fven likt de flesta
andra hade sin afton hr, frekommo mig mera berseksgngande n andra,
sprungo omkring och vsnades frfrligt i moskn, skrmmande folket;
dock sg jag dem ej, ssom man berttade att de vanligen bruka gra,
sluka eld eller kol eller hoppa upp i det hga taket, rycka ner lampor
och frtra dem hela och hllna med olja, veke, eld och glas. Men den
_zikr_ de gjorde, accompagnerad af tambour de basquer jemte allehanda
underliga hopp och skutt, dans och skrik, var utomordentligt vild och
frfrande, dock ej utan en viss hgtidlighet, liksom i allmnhet
alla _azkar_ i mitt tycke ro det hgtidligaste och sublimaste man
njuter i den moslimska religionen i utvrtes mtto. Inne i moskn satt
folket i sina sm kretsar pratande och skmtande, mnga med sitt lilla
matknyte, barn sprungo omkring och lekte; men emellan skarorna och
stojet stodo mn, som gjorde sin bn, fromma, andaktsfulla och ostrda
af bullret. Der visade sig i allmnhet brokighet och villervalla, som
jag fven sedermera s ofta sett hr i islams helgedomar. Jag hade
under min vistelse hr isynnerhet i senaste tider, sedan jag flyttat
till _Gemelijeh_, der hufvudsakligen endast Araber bo, vunnit flere
bekantskaper, s att jag oftast fann ngon krets som var mig bekant
och i hvilken jag satte mig samt tillbragte mina aftnar i moskn
ganska roligt. Aftonen fre festens slut var en stor del af staden
(hufvudsakligen den del, som ligger i granskapet af moskn, samt
utgr det egentliga hjertat och medelpunkten af Kairo) illuminerad
och stor frjd p de folkfulla gatorna. Hvar och en skulle nu ut fr
att kpa sig litet _helaveh_ eller annat snask och gra sitt besk
hos _Sejidna Hossein. Kobban_ och hela moskn var nu fullproppad med
folk och det var blott med strsta svrighet man kunde komma inuti
den, eller ens genom drren; fverallt i trakten deromkring suto
de skrattlystna Kairoboerna i cafn och bodar samt roade sig vid
sin pipa och sin kopp, mngen fven med sitt opium och _hashishe_.
Morgondagen var allt slut, stnden nedrifna, folket, som frlastat sig
ut, smnigt, och hvarje gng man trffade ngon from shekh mste man
gra ngon pis exclamation med _subhana ddaim_, hvar r nu grdagens
stoj och gldje? Efter denna fest fljde tskilliga andra, ssom
_Sejide Nefises_ och _Sejide Sekkines_, jemte ngra andra af profetens
nrmare slgt eller af _ahl ilbet_, som man hr sger. De voro alla
i samma smak, ehuru obetydligare och rckande blott ngra dagar. Nu
hade vid pingst en _khamasin_ hunnit sitt slut, den hade detta r
gtt frbi ltt och lindrig, utan sjukdomar och fara; blott 4  5
dagar af de 50 voro svra och tunga, med en brnnande het, dammfull
sydvind, som lt mig frst hvad den kunde vara om den ilskades. Under
dessa dagar, som dock ej fljde p hvarandra, var luften frfrligt
qvaf och qvalmig, ej egentligen s het som sedermera. Genom fnstren
blste ett fint stoft in i rummen, som gjorde att man ej kunde f
ett friskt andetag, och d jag om aftonen efter solens nedgng gick
ut, lngtande efter aftonsvalkan, mttes jag p de trnga gatorna af
samma _samom_, fylld af damm och af stanken frn husen. Ngongng
begaf jag mig utanfr staden t knen, och hr mttes jag liksom af
ett regn af fina sandkorn, som frfrligt basade mitt ansigte och mina
till knet bara ben. Jag blef dock hela tiden ofrnderligen frisk
och frdrog i allmnhet svl _khamasins_ qvalm, som den derefter
betydliga sommarhettan, fullkomligen vl, bttre n mina Arabiska
vnner, hvilka att dmma af deras klagovisor ledo frfrligt. Men
Egyptens Araber ro frvekligade och usla, ssom alla mste bli, hvilka
bo under denna ljufva himmel och p denna herrliga jord; de kunna ej
frdraga hvarken vinterns kld, hvilken r nstan ssom sommaren eller
de blidaste vrdagar hos oss, eller sommarens hetta. Tiden frgick
mig s smningom, dels under studier, dels i sllskap med nstan
alldeles uteslutande Arabiska vnner, hufvudsakligen med min shekh,
med hvilken jag lste 2 lektioner p dagen, om morgonen i _Alfijeh_
med en frfrligt lng kommentar af _Ashmoni_ och _Ibn 'Akil_, och om
eftermiddagen efter _'asr_ mest uti vulgr sprket. Denne shekh r
ovilkorligen den bsta man jag hr trffat tillsammans med, dessutom
en i all orientalisk visdom och lrdom vl bevandrad man. Det blef
mig nu fven ndvndigt att gra en liten kurs uti _fikh_, lr att i
grund lra mig knna alla smsaker, som hra till frrttandet af de
5 dagliga bnerna, tvagningen och allt annat, hvari rtteligen hvarje
muslim, isynnerhet hvar och en som gr ansprk p ngon bildning och
framfrallt p shekhskap, ssom jag, mste vara bevandrad. Jag var
vl frst ngot frlgen att visa min okunnighet uti alla smsaker,
som rra religionen i den sekt till hvilken jag anger mig hra,
nemligen _Hanafi_ sekten; men min shekh r mycket saktmodig, frdragsam
och kanske fven van vid den ovetenhet och ringa kunskap, man hr
fverallt trffar hos de flesta slag af folk. fven de mest bildade
hr ha begrepp om intet eller fga annat, n om saker som hra till
deras religion och historien om deras profet samt de 4 khaliferna
eller i allmnhet _elhadith;_ det r fven blott i dessa saker och
i grammatiken som frelsningar hllas i _Azhar_. Det r frvnande
att se huru deras religion sinkat all annan visdom, ddat all annan
vettgirighet och vckt till och med vedervilja emot annat vetande.
Hromdagen d jag efter min vana gick till boktorget, _el kutubijeh_,
och frgade en shekh om han hade ngra bcker i historien, fick jag det
vanliga nekande svaret och af en bredvid sittande _shekh sherif_ den
frgan: hvartill skulle ett sdant studium gagna? Man m fr frigt
veta huru mycket som helst, s har man ingen aktning och fr ej gerna
namnet shekh, om man ej vid frefallande frgor i _fikh_ kan flla
dom. Du ser sledes huru ndvndigt fr mig och mina tillmnade resor
i Arabien detta studium var; jag har nu hunnit tminstone litet glta
mig fram i detta vida haf och vunnit s mycken kunskap deri, att jag
tminstone i de vanligaste och ndigaste saker ej behfver blottstlla
mig. Under lediga stunder begagnade jag tiden att dels g i mosker
och bese dem, dels sitta i cafn och hra p ngon _muhaddith_, fr
att fva mig i sprket. Bland andra mosker, som jag beskte, var
_Elazhar_, hufvudstet i vr tid fr hela den islamitiska verldens
lrdom. P den fyrkantiga, af pelargngar omgifna grden sitta kretsar
af sm barn omkring en shekh, som lr dem lsa Koran, och dels sjelf
skrifver, dels lter ngon af de lngre avancerade eleverna skrifva
stycken af Koran p hvita taflor, hvilka gossarne sedan lsa utantill.
Inne i pelargngarue sitta andra shekher, allt p golfvet naturligtvis,
och _murabba'_ i kretsar af strre ynglingar och fullvuxna man, lsande
_Koran, Fikh och Nahv_ &c. Dock r Koran med dess _tefsir_ och dess
alla vetenskaper det frsta och det sista, snart sagdt det enda. Man
sitter och beter sig i allmnhet under lektionen mycket fritt, flere
af hrarne ligga utstrckta p magen p golfvet, man tyckes prata och
resonnera mycket och i all maklighet, Fr frigt r det temmeligen
fullt i dessa lsekretsar, hufvudsakligen i en pelargng som egentligen
tyckes vara bestmd dertill. Jag gick ofta och spatserade mellan
dessa kretsar, men hade aldrig mod att stta mig i ngon bland dem,
af fruktan att genast p mitt sprk bli igenknd och misstnkt. Ett
annat nje, som jag ofta brukade gra mig, var att med min tjenare
hvarje thorsdagsafton bege mig ut till en nra utanfr staden belgen
mosk fr en helgonshekh _Demerdash_, till hvilkens tjenst och sekt
(liksom en stor del af folket till ngon annan shekhs) han var invigd.
I _Demerdashs_ mosk, en half timmas vg utanfr staden vid kanten
af sjelfva knen, hlles hvarje thorsdagsafton _zikr_ och _makra_ af
hans anhngare eller _telamids_, som de kallas, hvilka tillbringa hela
natten der, dels under dessa och andra religisa ceremonier, dels
under prat och glam. Vi togo vanligen vr kaffepanna med oss jemte
ngon liten kost, satte oss p _fashan_ eller taket och tillbragte
natten ganska roligt, en del af densamma under prat med bekanta, en del
sofvande. Det r i allmnhet mycket brukligt att tillbringa ntterna i
moskn och det finnes ett stort antal shekher, _imamer_ eller helgon,
som hafva sin sekt och sina anhngare, hvilka en bestmd natt hlla
_zikr_ till deras patrons ra. S tillbringas vanligen natten mellan
fredagen och lrdagen i _imam Shafis_ mosk, fvenledes ett stycke
utanfr staden, och natten mellan lrdagen och sndagen i _imam
Hanafis_ o.s.v. Men icke allenast mnnerna ro invigda i en sekt eller
fljare af en shekh, fven qvinnorna ha sina shekher, som de troget
beska och uppvakta p en bestmd dag i veckan. Hr finnes nemligen
ett stort antal qvinnor, som ro hvad man hr kallar _melbos_, ungefr
besatta af djefvulen, hvilken uppenbarar sig i dem p de underligaste
och mngfaldigasto stt; jag har hrt alldeles frvnande historier
om sdana qvinnor. S berttade mig en af mina bekanta, en ung i
allmnhet bildad man och ingalunda af de mest frstockade muslims,
att han hade en faster, som var _melbos_ af en _ginn_, hvilken p
vissa tider ansatte henne med symtomer, som (enligt hans beskrifning)
fullkomligt liknade fallandesotens, och att denne _ginn_ talade genom
henne, n med karl-, n med qvinnorst, n p Arabiska, n p Franska;
denne _ginn_ var honom, min sagesman, srdeles bevgen, talade ofta
till honom och bad honom t.ex. ppna en skpdrr, d han fann t.ex.
pengar eller stsaker eller frukt, fastn det ej var den fruktens tid
p ret -- med mera dylika tokskaper, dem han berttade mig med full
barnslig fvertygelse om deras sanning. Sdana qvinnor finnas hr till
stort antal och fr att bli fria frn denna plgoande eller ej s
svrt ansatta af den, liksom inviga de sig till ngot shekh-helgons
tjenst samt gra sig till en pligt att beska hans _kobba_ och bnehus
en bestmd dag i veckan. P dessa dagar ser man dessa bnehus, sdana
hr finnas mnga, alldeles fullproppade med qvinnor, som sitta omkring
_kobban_ fr deras shekh och mest samtala eller sjunga eller hra
p ngon sngare, hvilken p en hgst enkel, mest recitativ ton,
berttar ngon equivoque historia om krlek, accompagnerande sig med en
liten tambour de basque. Jag hade stort nje af att trnga mig bland
qvinnorna i sdana bnehus och se deras ljliga andakt, genom hvilken
de frn vecka till vecka tro sig kufva eller minska _ginnens_ makt
fver dem.

En frd gjorde jag ut till pyramiderna, gick in i den ppna pyramidens
mrka och frunderliga hvalf, steg upp p den och sg ut fver Afrikas
omtliga sandhaf och fver den hrliga Nildalen. Jag hpnade alldeles
for detta underliga gamla storverk frn s aflgsna, frgngna sekler,
och tyckte p stt och vis att allt som jag hittills sett var smtt
och mkligt vid sidan af denna koloss. Men jag rkade just denna dag
befinna mig ej vl, den enda gng jag hittills, sedan min frd frn
hemmet, befunnit mig illa, och kunde ej rtt frjda mig, ssom om jag
varit frisk och i sllskap med ngon god vn eller helst ngon annan;
men jag var alldeles ensam med min tjenare. Jag vill ej frska att
utsga ngot om dem och det kolossala, s kallade _Faraos hufvud_, ett
stenblock, s stort som ett hus, hugget till ett hufvud med gon och
ron m. m. Det har blifvit sagdt och skrifvet s mycket hrom, att du
med ltthet kan lsa beskrifningar derp om dig lyster; blott det,
att redan dessa allena frtjena en resa till Egypten. Nr jag kom hem
tillbaka, blef jag oupphrligt frgad af mina Arabiska vnner hvad der
var att se, samt hvilken anledning kunnat frm mig att gra en s
lng frd, blott fr att se p sdana gudlsa verk. Du br nemligen
veta, att det nstan anses som _kufr_ att fara dit och att troligen,
ja nstan skert, ingen enda Arab ens i det nrbelgna _Gizeh_ ansett
mdan vrdt att frspilla en dag med att bege sig dit.

Under dessa och andra sysselsttningar hade nu tiden smningom gtt
till brjan af juli mnad. Jag hade redan lnge frut kommit fverens
med min shekh, att med honom gra en liten frd till hans hembygd,
en liten stad eller by p ungefr en dagsresa frn Kairo. Vi togo
sledes den 6 juli en liten bt i _Bolak_, begfvo oss med strmmen
p den lskliga Nilfloden och landade fljande morgonen under en by,
ifrn hvilken vi p kvar sin sna redo upp till _Baranijeh_, byns namn
derifrn min shekh r hemma. Han har hr sitt eget hus och sin andra
hustru, jemte en tredje, som han nyligen skiljt. Dock mste jag till
hans lof sga, att han ej lefver med ngon annan, n den han har i
Kairo. Hans hus hr p landet var, ssom nstan ofrnderligen alla i
_Fellahernas_ land, af obrndt grtt tegel, bestende af 2 skallade
_ugnar_ d.v.s. rum med ett kupolformigt tak, utan fnster eller andra
ppningar, n ett litet fyrkantigt hl hgt uppe i kupolen och en drr.
P golfvet str en stor ugn, utan ngon sorts afledning fr rken, som
slunda svrtar vggarne, under det den sker utgng genom drren eller
hlet i kupolen. Dessa rum liknade fullkomligen vra Finska prten och
torde under vintern, d de ock egentligen begagnas, vara lika trefliga,
men nu under sommaren voro de odrgligt heta, fulla af flugor och
annat yrf. Men de begagnas ock nu ej till annat n frvaringsrum fr
provision, halm eller dylikt. Den del af grden, som nu uteslutande
begagnas, var en liten frstuguqvist, upphjd fver marken en half
eller hel aln, gemenligen kallad _mastaba_, betckt med ett skjul af
vass, hvars strn hngde lngt ner. Det var p denna _mastaba_ eller
frstuguqvist vi bredde ut vra mattor och togo vr plats. Snart
fingo vi besk af byns shekher, som kommo den ena efter den andra och
helsade oss vlkomna, alla med samma termer och samma komplimenter,
som en lng stund upprepades under handslag. Dessa komplimenter voro
nstan uteslutande: _salamat, alhamdo lillah bisselameh, vahashtinna,
tajibin_, hvilka upprepades ttt p hvarandra, utan att afvnta svar af
den andre, som likaledes oupphrligen frammumlade samma ord. Shekhen
r hr srdeles aktad och ansedd fr en mkta skriftlrd man, som han
ock r; han plgar ngra gnger om ret gra resor hit fr att afgra
ml, slita tvister och skipa lag mellan denna och andra nrbelgna
byars folk, samt derp frtjena genom den _ma'lom_ eller penning han
fordrar fr hvarje ml han afgr. Det var sledes ej underligt att vi
blefvo vl emottagna och genast uppvaktade med mat och vattenmeloner,
som hemtades oss p brickor frn grannhus. S fddes vi frn grdarne
de frsta dagarne, men sedan blefvo vi alltid utbjudna i grdarne
till de 2 hufvudmltider, som hr gras, vid middagen och vid _esha_.
Genast andra dagen vi voro hr, kom folk som skte shekhens rd och
dom i ml dememellan, och dessa besk fortsattes sedan oupphrligen
alla dagar samt hela dagen, s lnge vi drjde hr. Mlen angingo till
strsta delen skilsmssor mellan mn och hustrur. Du vet huru ltt
det i allmnhet ar hr att gifta sig och gra sig af med sin hustru,
nr man ledsnat vid henne; till det frra behfs blott en hgst ringa
summa pengar, i vanliga fall sllan fverstigande 20 rub. banco ass.,
och till det senare behfs blott orden: _inte mutallakah_. ngrar man
sig sedan, kan man utan omsvep tertaga sin gamla hustru. Men har man
skiljt denne 3 gnger eller en gng med tillgget: _bittalateh_, kan
man ej f henne igen med mindre hon dessemellan varit gift med ngon
annan. Nu hnder ofta att de hetlefrade Araberna komma att i hettan och
fverilningen, vid de ofta och nstan dagligen hr intrffande grlen
och knuffarne mellan ett kta par, tillgga detta lilla ord, men snart
derp ngra sig samt ska p ett eller annat stt genom krngel och
lagvrugning f detta ord bort frn sina samvetsskrupler. S uppst ml
om skilsmssa, _bittalateh_, till stort tal, jemte andra om grl, gnabb
och slag mellan man och hustru.

Under hela den tid af nstan 3 veckor vi voro hr och shekhen agerade
ml, voro utom 3  4 inga andra frgor fre. Ssom ett exempel vill
jag i korthet uppteckna ett sdant mellan en af byns shekher och
hans _dorrah_, d.v.s. den gamla hustrun sedan mannen jemte henne
tagit en till. En morgon medan vi suto och drucko vrt kaffe, kom
en medelldrig qvinna instrtande till oss p grden, grtande med
halftckt ansigte och ropade: _fi 'ardek fi 'ardek_, fria mig p ett
eller annat stt frn min man, han slr och misshandlar mig, sedan
hans nya hustru kommit i huset har jag ingen fred. Hon uppmanades att
bertta sin historia och sina klagoml mot sin man. Hon gjorde det
under snyftningar och med den naturliga vltalighet, som man hr fr
hra fven hos det lgsta folket. Shekhen lofvade genast skicka efter
mannen, frhra honom och sedan stlla saken till rtta. Ungefr en
timma derefter infann han sig fven hos oss. Vi suto, som vanligt
vid dylika tillfllen, p _mastaban_ jemte ngra af byns ldsta, som
rkade vara hos oss. Sedan de vanliga helsningarne af _salamat_ och
_tajibin_ voro vexlade samt upprepade emellan hvar och en bland oss
och den ankomne, brjade shekhen p att qvestionera honom. Mannen i
frga var en kort understsig man, med srdeles sol- och vderbitna
drag samt ett ljust i rdaktigt sttande skgg, kallande sig _Bedavi_,
ehuru redan hans farfar kommit frn knen och bosatt sig hr. Han hade
dock bibehllit en betydlig del af sin hftiga Beduinkaraktr och
var ssom _Beduin_ kldd blott i en hvit lng skjorta. Han brjade
sin historia med ngot saktmod, men s snart han kom in i den steg
hans hftighet, och de barska Arabiska strupljuden flgo med strsta
skyndsamhet jemte spottdropparne ur hans mun. Han var ovanligt rik p
eder och frskringar, svor vid shekhens skgg och den shekh effendins
som satt vid hans sida, tog dervid ofta lent med tummen och pekfingret
och sltade vra skgg, han svor vid vra och hans fder, som voro
i grafvarne, vid Herren och hans bok, uppmanade oss som oftast att
nedkalla Herrens vlsignelse fver profeten, fr att liksom lugna oss
och sig sjelf. Historien med hans _dorra_ var i korthet, att han varit
bortrest p ngon vecka samt vid sin resa uppmanat henne att vl fda
och skta en ung stut, som han lemnade hemma. Vid sin terkomst hade
han funnit den afmagrad och vansktt, derfre slagit sin hustru och d
hon tog emot samt med ord utste sin vrede fver honom, hade han i sin
hftighet sagt henne: _inte motallaka_, hrefter stannat ngon minut
och sedan tillagt: _va bittalateh_. Hrjemte voro andra smsaker, ssom
att hustrun tappat bort en nyckel och ej vl rostat mannens brd till
qvllsvard &c., hvilket, utfrdt af Beduinen med alla frskringar och
vidlyftigheter, upptog mer n en timma. Saken afgjordes hr s, att
vittnen som voro nrvarande vid tillfllet skulle afhras; vi blefvo
inviterade till hans hus att intaga vr middag och derjemte afgra
saken. Vi kommo dit inom en stund, nu kallades nnu _dorran_ fram att
hras, och hon brjade den gamla historien mcd frevitelser mot sin
man, som var nrvarande, samt kunde ej hlla sig frn att utsa sin
ovilja mot den nya hustrun, kallande henne dotter af en kristen och en
Judeflicka m.m. och kan jag ej mjlka s bra som hon? kan jag ej koka
din _bamia_ (en sorts grnsak) lika vl som hon? P bda sidor var
hftighet och animositet, det kta paret skrek temmeligen hftigt emot
hvarandra. Slutligen afhrdes 2 vittnen och shekhen afgjorde saken s,
att _Bedavin_ tog sin hustru tillbaka och skilsmessan, ehuru yttrad med
de olyckliga orden _vabittalate_, ansgs som enkel. Men orsaken var att
_Bedavin_ hade gjort det lilla uppehllet mellan de fregende orden
och detta tillgg, hvilket i den sekt hvartill han hrde, nemligen
_Shafi_, gjorde skilsmessan ogiltig, men ej s hos _Maliki_ och
_Hanafi_ sekten; likvl hade _Bedavin_ hgtidligen frskrat fr sitt
samvetes frid att han yttrat dessa ord samt hela skilsmess-formeln med
full afsigt och i dess fulla betydelse. Hrefter tog shekhen det kta
parets hnder och frestafvade _Bedavin_ tertagningsformeln; de voro
nu ter kta makar, dock, tror jag, som hund och katt samt ej srdeles
till behag fr _Bedavin_. Hrefter intogo vi en god mltid och begfvo
oss bort sedan _Bedavin_ stoppat _elma'lom_ i shekhens hand. Medan
min shekh slunda var upptagen hela dagen med afgrande af ml och
tvister, hade jag  min sida icke mindre talrika besk af byns folk,
som skte hjelp och rd fr sjukdomar. Man hade nemligen genast de
frsta dagarne af vr hrvaro erfarit att jag var lkare; alla voro nu
sjuka och behfde hjelp, dels fr verkliga, dels fr inbillade krmpor.
Som jag vid min bortresa frn Kairo alldeles ej beredt mig derp, hade
jag inga medikamenter med mig eller ngot annat n mitt kirurgiska
bestick. Jag fann mig nu i ngot svr belgenhet fr det myckna folk,
som fverhopade mig med begran om bot, d jag ej kunde gra annat
n skrifva t dem recepter till apoteket i Kairo eller ge dem ngra
rd, s godt jag visste. Ngra tnder ryckte jag ut och gjorde ngra
derltningar, men det var ock allt. Dock hade jag njet att ssom
lkare komma upp i ett _harem_, der 2 unga flickor voro plgade af en
lindrig gonsjuka. De voro dttrar af fr detta Turkiska _kashifen_
eller domaren i byn och just i knoppningen, hvarken mogna eller omogna,
de mest retande och tjusande flickor jag sett. Liksom deras mor och
ngra andra qvinnor, hvilka voro nrvarande, voro de i allmnhet icke
blyga eller skygga, jag sg fritt i deras obetckta ansigten och fann
mig srdeles trefligt under den tid af ungefr en timma, jag satt uppe
hos dem. Fr frigt tillbragte jag tiden hr mest med att strfva
omkring, dels till nrbelgna byar, bland hvilka en betydlig, _Ashmon_,
der en gng i veckan hlles marknad mest p kameler och annan boskap,
dels till Nilstranden och p flten, hvilka dock nu till strre delen
stodo gra och fula, remnade och snderspruckna, liksom gapande efter
flodens snart vntade fversvmning; blott hr och der funnos flt med
vattenmeloner, pumpor och grnsaker. P krarne hll man fverallt
p att trska det fr omkring 2 mnader sedan skurna hvetet. I
allmnhet voro vi srdeles vl upptagna af byns folk, blefvo alla dagar
inviterade af ngon bland dess ldste s till middag som qvllsvard,
hvilket sednare ml vi vanligen frtrde i stort sllskap, sittande
p ngot tak i mnens eller stjernornas sken, ty ljus och lampa r en
lyxartikel, som man hr fga eller allsicke knner. Maten bestod nstan
uteslutande af grnsaker, hvaribland fretrdesvis tvenne, _bamia_
och _melohijeh_, ro ypperliga; hrtill frktt eller ngon stekt gs
eller hna. Vanligen fven i smr rostad ris, som r srdeles god, men
svr att ta med fingren, emedan riskornen trilla bort emellan dem, om
man ej, ssom folket hr vanligen gr, kndar dem tillsammans frn
man stoppar dem i munnen, men detta r ter motbjudande. Dock kan jag
ej neka att folket genom sin phngsna vlvillighet och artighet blef
mig i lngden ngot trkigt; jag fick sllan eller aldrig vara ensam,
man gick bestndigt ihop med mig att jag skulle stanna hr, taga mig
hustru hrifrn, s och skrda flten ssom de, samt lefva och d
med dem ssom en _fellah_. S hade hr p landet i det gamla Egypten
ungefr 3 veckor frgtt af den hetaste sommartiden, hvilken detta r
(som man sade) rkade vara ovanligt svr och tryckande. Jag hade dock
hela tiden befunnit mig ovanligt vl, ehuru jag ej ssom folket hr
flydde middagssolen och tillbragte tiden fr den vrsta _kejale_ uti
smn, utan valde just fretrdesvis denna tid af dagen till en simfrd
uti floden. De sista dagarne af min hrvaro brjade mina gamla vnner
blderna helsa p mig och stego upp p tskilliga stllen af min kropp,
derjemte ett rdprickigt smtt utslag p veka lifvet, hvilket s snart
jag kom i svettning kliade och stack mig som synlsuddar. Jag frstod
nu att jag var inbegripen i ngon sorts acclimatisation och ltsade ej
om hvarken det ena eller det andra, samt tror att jag deri handlade
bst. Tiden var nu inne fr oss att bege oss bort och antrda frden
till _Tanta_, egentliga mlet fr vr resa och det som hufvudsakligen
frmtt oss att lemna Kairo.

Hr i _Tanta_ ligger nemligen begrafven en _Vali_ eller helgonshekh
_Sejid Ahmad Elbedavi_, eller ssom han fretrdesvis vanligen
kallas blott _Sejid_, (en titel, som egentligen tillkommer de frn
profeten hrstammande sheriferna) eller _Shekh el'arab_, en titel
som nnu fven ges t alla Beduin-shekher. Dessutom ger man honom
namn eller egentligen epiteter till ondlighet, ssom _Abo faras_
och andra, hnsyftande p hans stora undergrande kraft och hans
verksamma frmedling hos Herren, i hans tillbedjares alla trngml
och svra belgenheter. Man sger i allmnhet hr: ssom profeten r
alla profeters herre, den frsta och den sista och det fullkomligaste
af hela skapelsen, s r ock _Essejid_ alla helgons herre, _sultan
elavlija_. Ocks anropas han vid alla tillfllen; d man trtt och
utmattad stter sig eller efter en lng sittning strcker ut sina
hopsutna ben, glmmer man ej att stta ut en from ejaculation af: _ja
Sejid, ja Shekh el'arab_, jemfrelsevis oftare n man brukar: _ja
Sejidna Hossein_ eller _ja Sejide_, menande _Sitte Zeineb_, profetens
dotter. Man berttar om honom ondliga och frunderliga underverk eller
_karamat_, bland andra att han under profetens tid, d han nnu ej
var fdd eller ej ens i sin moders lif, upptrdt i verlden i mensklig
gestalt och hjelpt de rttrogna i deras fejder och hrnadstg mot de
otrogna. S skall under dessa tider lefvat en kristen jttekmpe, som
stiftat mycket ondt och frorsakat stora nederlag bland de rttrogna.
_Imam Ali ibn Abi Talib_, islams svrd och tappraste hjelte, utbad sig
af profeten att f g i envig emot denna vidriga jtte, hvars namn jag
ej kunnat fa reda p. D profeten med alla sina rd och afbjningar ej
kunde frm _Ali_ att afst frn sin fresats, gaf han honom slutligen
tillstnd att bege sig  vg. _Ali_ gaf sig stad, bevpnad med svrd,
stridsyxa och spjut samt trffade jtten i hans slott och utmanade
honom. Jtten kom ner och gjorde med _Ali_ fverenskommelsen, att
han skulle f sl honom ett hugg med hvart och ett af sina 3 vapen,
utan att afvrjas eller hindras deri, men att jtten sedan skulle f
sl blott ett enda slag med en trdspira, som han hade i sin hand.
_Ali_ gick in p vilkoren, slog honom med sitt spjut, men det brast
i spillror, slog honom med yxan, men den studsade tillbaka i stycken
frn jttens frtrollade kropp, slog honom med svrdet men det tuklfs
utan verkan. Nu stod _Ali_ der med krossade vapen, sker att hans
sista stund slagit. I hans vnda steg en uppenbarelse ned till honom
att af jtten begra anstnd en liten stund, tills hans broder skulle
ankomma och f sl honom nnu ett slag. Den hjeltesinnade jtten gaf
honom detta anstnd och se i detsamma synes en kort mklig gubbe
komma ridande p en halt och skrabbig hst, med ett stycke vassrr
i sin hand. Jtten frgade: r detta din bror? _Ali_ hade knappt
hunnit bejaka denna frga fran den skrpliga gubben var anlnd till
platsen och rrde blott med sitt vassstr jtten, som fll ner och bet
i grset. Gubben frsvann i luften med sin hst, undan _Alis_ gon
och tack. D _Ali_ kom tillbaka till profeten och berttade hvad som
passerat, underrttade honom profeten att denna gubbe var _Sejid Ahmad
elbedavi_, som efter kort tid skulle fdas och upptrda i verlden. Men
fven nnu, sedan s mnga sekler gtt fver hans multnade stoft, gr
han dagligen stora underverk. Bland dessa ro de vanligaste att han
nstan rligen befriar och hemtar till sin stad ngon muslim-fnge
frn de kristnas land och stter dem ofta, uttryckligen fr att visa
det vara hans verk, i deras bojor och block p spetsen af hans mosks
_minaret_ eller p toppen af sin _kobba_, dit utan underverk ingen
mensklig varelse skall kunna uppstiga. S har han fven detta r
bragt en fnge tillbaka frn Drusernas land. Denne man skall hafva
fljt _Ibrahim_ pashas arm under flttgen i Syrien, der jemte 12
hans kamrater blifvit tillfngatagen af Druserna, hvilka fdt och
gdt dem samt rligen till psk slagtat en af dem och deraf gjort ett
sttligt hgtidsml. Nu voro alla den ifrgavarande fngens kamrater
slagtade och blott han terstod fr innevarande rs psk. Han var en
from tillbedjare af _Essejid_ och ropade dagligen och stundligen: _ja
Sejid ja Sejid madadek_. Natten fre hans offer, d han i sin ngest
ropade p sitt helgon, uppenbarade sig fr honom en gammal gubbe med
ansigte som fullmnen och ett silfverhvitt skgg, frgande om han
nskade befrias frn sitt fngelse. Fngen sade: ack huru skall jag
g ut hrifrn, d hundrade bommar stnga mig, bojor och block tynga
mina leder? Gubben sade: statt upp och flj mig. Fngen vaknade i
morgongryningen och befann sig p kerflten under _Tanta_, uti den s
kallade _guru_ d.v.s. den slta och jemnade plats af kern, p hvilken
man trskar eller utkr hvetet. Det der arbetande folket ser honom och
frgar hvarifrn han kom samt hvem han var. Han berttar sin historie
till alla nrvarandes stora frundran. De taga honom och fra honom
i sina bojor upp till _kadi i Tanta_, som anser hndelsen vigtig nog
att frtjena hufvudstadens uppmrksamhet, skickar mannen till Kairo,
der han frgas och perqvestioneras af shekh _Ettamin, muftin_ fr
_Hanafi_ sekten hr. Detta hnde allt fre vr afresa frn Kairo och
man berttade d allmnt att _muftin_ funnit karlen vara en lgnare
och bedragare, som uppfunnit och utfrt hela historien fr att vinna
medlidande och pengar. Men p landet och under vr frd till _Tanta_,
fvensom i _Tanta_, berttade man saken vara fullkomligen sannfrdig;
att man p citadellet i Kairo sett i bcker som frdes under Syriska
kriget och der funnit mannens namn samt hans uppgift af ren och
hndelserna fullkomligt sanna, att man firat honom, betalt honom den
innestende solden fr 13 r och afsndt honom till _Tanta_, fr att
der visas ssom ett exempel p _Sejids_ underverk. Dock kunde jag ej f
se honom der, oaktadt alla de efterfrgningar jag gjorde. Till denna
undergrande och fromt lskade _Walis_ ra hllas i _Tanta_ 3 fester
rligen, en liten i _Moharram_, en ngra mnader derefter, och den
egentliga stora, hgtidligaste festen uti _Regeb_. Det nstan ligger
hvarje from muslim eller rknas honom tminstone till stor _savab_
att gra sin _zijaret_ hos denna shekh och hja bner till honom,
isynnerhet under hans fester; min shekh, som i allmnhet r en srdeles
bildad, men from och med orubblig fvertygelse islam och _Sunna_
tillgifven moslim, frskrar mig att han i alla svra belgenheter,
dem han rkar ut fr, alltid anropar _Essejid_ eller _Essejide
Zeineb_ om hjelp och till dem, eller fretrdesvis den frre, gr sin
_istikhareh_, d han omedelbarligen derp i en drm blir af honom eller
henne upplyst om den vg till rddning han br taga. Men det r icke en
from religis tro eller pis krlek till detta helgon, som lockar alla
hit. Jemte festen och dermed fljande religisa ceremonier hlles hr
en marknad, ovilkorligcn den betydligaste i hela denna trakt och kanske
en af de strsta i verlden. Denna samlar hit handelsmn af alla mjliga
slag och frn alla trakter, ej allenast frn Egypten och Syrien,
utan fven frn _Hegaz_ och aflgsna trakter af det Turkiska vldet,
samt kristna och Judiska penningvexlare. Bland andra sg jag hr en,
ssom han sjelf sade, i Moskwa bosatt _Bokhara-_bo, hvilken nst mig
skert var den lngst bort ifrn komna. Andra lockas hit af begr
efter njen och frlustelser; man sger att i hela verlden ej finnes
gldje och frjd, ssom p _Sejids_ festen. Qvinnor af alla slag, svl
revrdiga matronor som yngre hustrur och flickor, begagna tillfllet
och anledningen af en _zijareh_ hos _Sejid_ fr att p denna korta tid
af en vecka gra sig fria frn det tunga ok och de strnga tyglar,
hvari de i allmnhet hllas. De strmma hit i stora skaror, dels fljda
af sina mn, dels utan dem med deras tillstnd och locka skert med
sig ett stort antal af Egyptens gldjelystna ynglingar. Hr ges fritt
rendez-vous mellan lskande och for mngen yngling, som kanske lnge
frgfves smktat att se sin dyrkades anlete, hjes nu den frargliga
sljan. Danserskor, _ghavazi_, sngerskor, _'avalim_, och alla andra
frjdetrnor, som i Kairo blott i strsta tysthet och hemlighet f
finnas, fva hr sina konster med den mest obundna frihet; gatorna
ro fulla af obesljade Pafoner, som med _henna_-frgade fingrar och
_kohl_-tingerade gon, med sina ntta jernblecks castagnetter p sina
rda knogar eller en liten tambour de basque uti handen, ska att
frtjusa mnnerna. Man skulle anse det fr ett frnrmande af _Sejids_
helgonperson och kanske fven fr ett tecken till misstrstan om hans
frmga att genom sin frmedling hos Herren kunna tillfyllestgra
de sm frseelser, hans fromma beskare och beskerskor gra sig
skyldiga till under hans fest, om man ville lgga band p friheten och
tygellsheten. En festdomare, detta r _Abbas_ basha, r vl alltid
tillsatt att hlla ordning och skick bland den otaliga folkmassan; men
han och hans tjenare ro uppfostrade i samma tro och samma krlek till
_Sejid_, s att blott det grfsta ovsendet, ssom grl och slagsml
p gatorna, tyglas af dem. Allt ursktas hr med sprket: _she lillah
ja Sejid_, hvilket man hvarje gonblick hr och sjelf br p tungan;
ty det passar nu till allt tnkbart. Blir du knuffad i den frfrliga
trngseln, eller bli dina klder snderrifna, och vnder dig om fr
att grla, fr du svaret: _she lillah ja Sejid_ samt fr lof att nja
dig dermed; kper du ngonting och prutar bort hlften af den frst
fordrade summan, sger du, svl som sljaren, _she lillah ja Sejid_;
tappar du ngot, fr du till trst hra: _she lillah ja Sejid_; med ett
ord det finnes intet tnkbart i verlden, hvarken af godt eller ondt,
hvartill dessa ord nu ej passa och som de ej godtgra. Nu hr man intet
annat n _Sejid, Sejid_; ederna och frskringarne vid profetens skgg,
vid Herren och hans bok, ro nu alla glmda fr: _vahejat essejid_.
Du br sledes ej undra att min shekh och jag, redan lngt fre den
instundande festen, beslutit oss till att gra vr pilgrimsfrd till en
s mktig patron och ett s allmnt lskadt skyddshelgon.

Detta hade egentligen frmtt oss att lemna Kairo jemte vra studier
der, och sedan vi nu tillbragt ngra veckor i shekhens hemby bland
Egyptens _fellaher_, gfvo vi oss den 23 juli  vg, ridande hvar sin
sna, bland hvilka den ena, utom min lilla person, fven bar vrt ltta
bagage och vr ej obetydliga matsck. Det var egentligen den frsta
frd jag gjorde till lands hr, och det var ej utan stort nje jag red
fram p Egyptens gamla heliga jord. Vgen gick till strsta delen lngs
de kanaler, som man p alla hll leder upp frn floden fr att vid
fversvmningen vattna flten. Det r frvnande att se huru bedrfligt
och uselt dessa kanaler ro underhllna, ehuru landets fruktbarhet och
rets hela grda nstan uteslutande beror af dem. Och det r ndock
med vld och tvng frn bashans sida, de trga och arbete fruktande
_fellaherna_ ndgas hlla dem helst s till pass i stnd. Landet r,
ssom du vet, en oafbruten sltt, blott hr och der ngra sandhjder,
p hvilka alltid ngon by r uppfrd. t vester begrnsas synkretsen af
den p ngot afstnd frn Nilen strykande sandsen, som utgr grnsen
mot Afrikas knar, och lngst ner t sder ses, hvarthelst man frdas,
de vldiga, nstan hela Nildalen dominerande pyramiderna. Hvad man
i allmnhet saknar r trd och planteringar; flten begagnas blott
till ker, ifrn hvilken man rligen tager 3 srskilda skrdar. Blott
vid byarne ses hr och der, dock i allmnhet till ringa antal, trd
och trdgrdar; men de palmluuder, som man frut sett framfr hvarje
by, ro nu till stor del nedhuggna, sedan bashan satt 1,5 piasters
skatt p hvarje palmtrd. Slunda utan skugga och utan skygd fr den
hetaste sommarsolens strlar, begfvo vi oss fver de nyss mejade
gra och spruckna flten; hunno middagstiden fram till en af Egyptens
strsta stder _Menof_, gstade der hos en af min shekhs slgtingar
och begfvo oss vidare. Hr satte vi p en frja fver en liten kanal
och jag kunde vid anblicken af vatten ej hlla mig ifrn att simma i
den, ehuru dess bruna och smutsiga utseende ingalunda var srdeles
inbjudande. Jag tappade dervid ett par frgade glasgon, som jag p
frden begagnat emot de stickande solstrlarne, och fick naturligtvis
trsten af _she lillah ja Sejid_. En af vra snedrifvare hittade en
pung full med tobak, just d hans egna medhafda tobak blifvit slut, och
min shekh hittade en piska fr sin lata sna; detta var _she lillah
ja Sejid_ och ett talande stort bevis p hans underkraft. Vi frdades
frbi ett stort tal af byar eller smstder, som alla voro byggda i
samma form med hus af obrndt tegel, bland andra en _Sershine_, der
en stor utomordentligt vacker palmlund stod p samma stlle, enligt
vra snedrifvares berttelse, der fordom under Josefs tid Faraonernas
magasiner sttt, och der man nnu skall uppgrfva i jorden frborgade
skatter, ssom folket hr tror. Vi hunno om aftonen fram till en annan
betydlig stad, _Zurkan_, der vi veko in hos en min shekhs goda vn och
gamla studiekamrat i _Azhar_, samt blefvo hos honom p det vnligaste
och gstfriaste stt emottagna, undfgnade och herbergerade fver
natten. Denna stad r _kursi_, d.v.s, ste fr domare och _kadi_, men
ej _bender_, d.v.s. hr finnes intet torg och ingen handel. Fljande
morgonen gfvo vi oss bittida ut, provianterade af vr vrd med
pannkakor och vattenmeloner, samt fljda af honom ett lngt stycke
p vgen. Vi hunno en stund fre middagen fram till _Tanta_, en af
de betydligaste Nilstderna, men hufvudsakligen ansedd och vrdad
ssom _Sejid Ahmad Elbedavis_ stad. Den r fven fdelseorten fr vr
Petersburgska shekh _Mohammad 'Ajad_. Den r belgen p en temmeligen
ansenlig sandhjd, snkande sig sakta t sdra och vestra sidan, men
ansenligt brant p de motsatta sidorna. Man skdar hrifrn fver en
ofantligt vidstrckt sltt, afbruten af inga hjder, blott i horisonten
begrnsad t alla hll af en krets sm byar, hvilkas sm planteringar
och trd p det betydliga afstndet vexa tillsammans till ett vackert
skogsbryn. Nedanfr staden flyter med sakta strm den s kallade
_Sejids_ kanal, uppgrfd frst i stlig, sedan med en rt vinkel rtt
i norr gende rak strckning, s lngt gat nr. Den r ledd frn det
s kallade "mellanhafvet" och skall leda ut i hafvet med 2 mynningar.
Staden sjelf r visserligen jemfrd med sina syskon betydlig och
vlbyggd, ngot i Kairos smak, med glaslsa fnsterlufter, med dylika
trnga och damhljda gator. Som vi gifvit oss i tid ut och hunno fram
en dag fre festens egentliga brjan, hade vi godt tillflle att f oss
ett litet kyffe till qvarter, fre den vrsta trngseln. Det frsta som
lg oss, sedan vi hvilat litet ut efter resan och tvttat dammet ifrn
vra kroppar, var att gra vr _zijareh_ hos _Sejid_. Vi begfvo oss
till hans mosk ngot fre _'asr_, funno den, ehuru den r ganska stor,
redan fulltrngd med folk, samt hade ngon svrighet att finna plats
till att sitta p och frrtta den under resan uppskjutna middagsbnen.
Sedan den var verkstlld, gingo vi in i helgonets _kobba_, helsade
honom med den vanliga _selam_helsningen, satte oss i en knut och
brjade mumla suran _I S_, med tta och skyndsamma hufvudsvngningar.
Jag mste dock tillst att jag gjorde mig inga skrupler att blott mumla
och svnga p hufvudet, utan att lsa orden, emedan jag fann strre
nje i att se p folket som trngde sig omkring _maksoran_, kysste
den och samlade dess damm, eller huru _fokaha_ ansatte de beskande
att fr 5 fadda lta dem lsa suran _I S_ till Sejid fr deras skull.
Sedan vi slutat vr lsning jemte bner om _Sejids_ hjelp, stego vi
upp och gjorde vr vandring omkring _maksoran_, den vi liksom andra
kysste och berrde. I norra kanten af _kobban_ str i sjelfva hrnet
en sten, med slt lutande yta, i hvilken ses 2 fotspr, som sgas vara
efter profetens ftter. Ingen intrder i _kobban_ utan att dmjukt
kyssa dessa fotspr, och fven vi gjorde s. S mycket jag kunde se i
hasten, voro dessa fotspr arbetade, dertill nnu i groft och klumpigt
arbete, samt stenen mlad svart. Vi hade nu uppfyllt vr pligt och
gingo ter ut i moskn, hrdt ansatta i sjelfva drren af allehanda
sorts folk, som tiggde _khamseh lihobb essejid_. Jag rkade taga upp
min brs och hade knappt hunnit taga derur ngra slantar fr att gifva
t en bredvidstende vattenbrare, samt bett honom utdela sin kruka
t de trstiga _lihobb essejid_ och _likabol essijare_, fran jag i
hast blef omringad af ett frfrligt antal tiggare, barn, gubbar, mn,
blinda och lytta, som drogo mig hvar och en t sitt hll, samt skreko
mig hvar och en sin tiggformel i ronen, slunda frhindrande mig att
hra de vackra bner och vlsignelser, hvilka vattenbraren hll fver
mig fr slanten, ssom: _allah jirda 'an sahib essebil_, eller: _allah
iskiha lo min elgenneh_. Jag slet mig dock ls ifrn dem och gick ut
frn moskn, men fljdes af en tiggare halfvgs hem p gatorna, under
det han oupphrligt upprepade fr mig _fathe_ och andra bner, utan att
dock kunna frm mig att ge honom ngot. Men jag har glmt en hufvudsak
fre vrt intrde i moskn, som jag ej kan underlta att tala om. Du
vet att ingen otvagen trder in i islams helgedomar och till detta
ndaml r hvarje mosk p sidan frsedd med en skallad _meda_. Denna
r vanligen en fyrkantig stenlaggd grd, omgifven p alla sidor af sm
pelargngar, uti hvars vggar finnas ttt invid hvarandra sm enmans
aftrden samt i dess midt en stor vattenreservoir, med ungefr en half
manslngds djup. Hit leder en egen drr ifrn gatan och den som vet sig
ej vara fullkomligt ren i musulmanisk betydelse, gr frst dit in och
gr sin tvagning. Det var hr fven vi frst intrdde, hufvudsakligen
fr att slippa ltta vra tunga lif p backarne, ssom hr r vanligt.
Men vi fingo lnge st och vnta fran vi kunde f oss ett ledigt rum,
s fullt var hr af konkurrerande skande, s karlar som qvinnor. Sedan
vi slutligen lyckats frrtta den frsta akten af vr tvagning i enrum,
nrmade vi oss sjelfva medan fr att frrtta det friga. Omkring
dess kant var fullproppadt med folk, och uti den lika fullt af karlar
och barn, som badade sig. Vattnet var af den stora mngden folk, som
begagnade det, srdeles smutsigt, s att jag vid den till tvagningen
hrande munskljningen, _mad madeh_, omjligen kunde frm mig att lta
ngot deraf komma i munnen. Dock frskrade mig sedermera tskilliga,
att s smutsigt det n var och s motbjudande dess utseende, s ljuf
och god var dess smak. Ja, man sade att detta vatten hade en srdeles
undergrande kraft, s att om ngon vore behftad med ngon sjukdom,
vare sig hvilken som helst, och badade sig deri, skulle all krmpa
omedelbarligen och genast lemna honom. Icke under sledes att en
stor mngd folk begrligt ste derur med sina hnder i munnen, att
s mnga badade uti dess vatten, att mnga mdrar slpade dit sina
sjuka barn och tvttade dem deri. Detta intrffade ej allenast i dag
och i brjan af festen, utan alla dagar, s lnge den pstod, sg man
samma och n starkare trngsel. Man plgade i allmnhet alla dagar
gra sin _zijareh_ hos _Sejid_; jag hrde till och med flere som med
sjelfbeltenhet sade sig hafva 4, 5 och flere gnger om dagen upprepat
den. fven jag gick hvarje dag under mina vandringar dit, ej egentligen
s mycket fr att uppvakta helgonet, som fastmera fr att betrakta
lifvet och den brokiga trngseln der. Genast efter fredagsbnen den
26 juli, hvilken min shekh och jag ndgades hlla uti en annan mosk,
d redan en half timme fre bnens brjan vi ej kunde finna ngon
plats i _Sejids_ stora mosk, brjade allehanda sorts krmare utbreda
sina smsaker till frsljning, frukthandlare uppstlla sina korgar,
hufvudsakligen fyllda med de just vid denna tid mognade vindrufvorna,
mnglare och mnglerskor springa omkring med brd, pannkakor och gg
samt annan provision fr det myckna folket, som dels af from tro,
dels af lttja, dels kanske fven i hopp att f stjla och snatta,
tillbragte sin tid nstan uteslutande uti moskn. Trngseln kades af
det ondliga talet _fokaha_ och _hemalijeh_, vattenbrare, som voro
srdeles phngsna att truga folket till att skaffa sig _savab_ eller
frtjenst hos Herren fr 5 fadda. De senare spillde ymnigt vatten p
golfvet, som jemte smolk hufvudsakligen af frukthandlarenas halm,
gjorde det slipprigt och vdligt att betrda samt frorsakade mnga
kullerbyttor i den stora trngseln. Fr frigt sg man der kretsar
af glammande och skmtande vnner, till och med mnget sllskap som
kokade sitt kaffe hr i en liten kolpanna. Emellan dem suto mn som
gjorde bn och ofta derinvid ngon flicka, som vexlade krliga ord med
sin tillbedjare, samt kanske stmde rendez vous med honom. Hr och
der i den vidstrckta, afdelade moskn sgos kretsar af _dervisher_,
som hvar och en p sitt stt dyrkade skaparen. Somliga suto i krets
och sjngo _zikr_, somliga stodo, somliga svngde sig och dansade med
den uti all orientalisk dans egna frivola och sinliga karaktr. fven
hade jag nu njet att se en _melvi_ eller _snurr-dervish_, som kldd i
sin egna kostym med en hvit, mngveckig, till knen rckande skjorta,
snurrade snabbt omkring p ena foten, ungefr ssom vra dansrer,
samt sedan snkte sig och lt den vida skjortan bredas ut. Alla dessa
dansare, sdana hr funnos mnga, buro i sin hand en liten tambour
de basque, p hvilken de markerade takten fr sina rrelser. Strsta
trngseln var dock i _Sejids kobba_ och hufvudsakligen i dess drr
af utkommande och intrngande skaror. Villervallan nstan kades af
moskns tjenare, som bevpnade med i ndan tv-tre-klufna palmqvistar,
ungefr ssom vr harlekins svrd, stodo i drren och slogo in i
hopen. Hr frlorade mngen sin turban eller ngot annat stycke af sin
kldsel, kanske fven ngot frn sin ficka. Du ser hraf att helgedomen
var frvandlad till en marknadsplats och huru hr, liksom uti allt i
Orienten, det strsta lttsinne str vid sidan af det fromma sinnet.
Det var ej hr man egentligen hade ngot att njuta af religisa
ceremonier; den som skte sdant mste bege sig till ett privat hus
i staden, der den i Kairo begrafna _imam Leiths_ anhngare hllo den
vackraste, utsktaste _zikr_, jag nnu hrt hr. De suto i en utbredd
fyrkant p den temmeligen stora grden, p hvarje sida stodo 4 mn
upprtt, sjungande jemte de friga oafbrutet och med samma ton blott:
allah. Man frambringar detta ord s djupt ifrn strupen som mjligt
och anser sknheten ej ligga i en klar och klangfull rst, utan uti
ett liksom af slem surrande rassel, ungefr som tonen af en kontrabas,
p hvars strngar silfver-fverspinningen r ls. I frbigende:
man sger hr, att till en skn stmma hr en liten heshet. Detta
surrande allah frambringar en srdeles effekt, ssom ett ofrnderligt
accompagnement till solosngames, _munshidin_, p enkel och okonstlad
ton utfrda hymner, mest till profetens lof. Det var vid hrandet
af denna _zikr_, enligt hvad man berttade, som en kristen (somliga
sade en Jude, somliga en Frang frn Paris) hade i sin hnryckning
utropat: _la illaha illallah Mohammadon resol ollah_, och gtt fver
till islam. Som jag hr ej hade andra vnner och bekanta n muslim,
hvilka alla med srdeles stolthet talade hrom, kunde jag ej f ngra
skra underrttelser om denna sak; dock sg jag ej den _zaffe_ eller
hgtidliga procession med musik och grannlter, i hvilken man sade att
han genast fljande dagen blifvit frd genom staden, sedan han brnt
upp sina _kafir_-klder och antagit muslims kostym, hvad mig betrffar
mste jag tillst att jag storligen intogs af denna _zikr_ och njt
dervid, ehuru jag naturligtvis ej knde den minsta bjelse att g frn
mina fders tro.

Jag vill nu fra dig frn helgedomen ut p de ppna flten utanfr
staden, der folkmassan skert var strre, men ej s hoptrngd, i
anseende till det strre utrymmet. Den norra sltten var bestmd
t tlten fr de ankomna frmlingarne, ty du finner ltt att den
frfrliga skocken af kanske ngra hundra tusen menniskor ej hel
och hllen kunde f rum i den lilla staden. Hr hade hvar och en
stad och by i Egypten, fvensom vestern och i allmnhet hvarje land,
sin bestmda anvista plats att tlta p. Alla resande frn samma by
frenade sig gemenligen och kom i trupp indragande till _Tanta_ p sina
sirligt med bjellror, band och tofsar prydda kameler, lastade med alla
lifs- och kksfrndenheter samt beridna nstan endast af qvinnor, en
p hvardera sidan af den breda sadeln. Barnen suto fvn p kamelerna
i sina mdrars famnar, men byns mn redo vanligen hstar eller snor
och kabriolerade stolt mellan truppen. Den fregicks frmst af 6 eller
flere fanor, med de ofrnderligen hr brukade frgerna rdt och
grnt, samt af ngra pukor, som accompagnerade de frfrligt skrikande
och gnllande _bukkorna_, en sorts pipor med munstycke, liknande
mycket vr hautbois. Detta instrument, jemfrelsevis det mest lskade
och vid alla hgtidliga tillfllen mest brukade, bildade i frening
med qvinnornas _zaghireh_, ett sorts fint vibrerande, trillande
gldjeskrik, en alldeles frfrlig och dfvande musik. Under de frsta
dagarne af festen, fredagen, lrdagen och sndagen, var vgen oafbrutet
pptagen af sdana intgande skaror och s lngt gat kunde n p den
vidstrckta sltten, sgos frn alla hll folkskaror strmma hit. De
drogo gerad fram till den norra sltten och uppslogo sina tlt p den
bestmda platsen. Hvarje by hade gemenligen blott ett gemensamt tlt
och gemensam provision &c. Det roade mig srdeles att vandra mellan
tlten och se p lifvet hr. Som byns alla qvinnor kokade gemensamt
och hvar och en ville koka p sitt stt, uppstod oupphrligt grl dem
emellan, hvilket frdes med den vanliga ifvern och skriket. Barnen, som
funnos till ganska stort tal, sprungo half- eller hel-nakna, smutsiga
och svarta omkring kistor och packor i de fulltrngda tlten. Hr satt
en recitator med sin tambour de basque, berttande ngon amourette fr
de uppmrksamt lyssnande qvinnorna; der bredvid kanske en _fikih_, som
lste koran fr fromma mn. Rundtomkring gingo mnglare, som utbjdo
leksaker fr barnen eller knifvar och andra jernsaker, hvilka man till
min frundran gaf epitetet _Englizi_. Dukarne och tygen, som likavl
ro af Europeisk fabrication, ger man dock nnu vanligen epitetet
Istambuli. Den jemfrelsevis, isynnerhet om aftnarne, lifligaste
punkt af denna stora tltplats var det nordvestra hrnet, der en rik
_fellah Abolght_ hade lgrat sig. Denne man skall fr omkring 10 r
sedan upptrdt ssom en undergrare och samlat anhngare omkring sig.
Pashan hade tagit honom, satt honom i fngelse och ltit _korbagera_
hans fotsulor. Hrvid hade mjlk flutit ner fr hans svullna ftter.
Man hade vidare bundit stenar vid hans ftter och snkt honom i Nilen,
men stenarne flto upp och buro mannen fver vattenytan. Pashan
slunda frskrad om hans helgonnatur, ger honom jord och vidstrckta
skattefria flt, dem han nu bebor och odlar jemte sina anhngare. Han
hade till _Sejids_ fest hemtat med sig 300 _ardeb_ hvete, jemte annan
provision och boskap, fr att dermed spisa fattiga. Hit samlades nu
hvarje afton till hufvudmlet ett stort tal fattiga, s karlar som
qvinnor. Maten framgafs dem uti en sorts sm lrar, tre eller fyra
tillsammans gende p hjul. S snart _fatte_, en hr mycket vanlig
rtt af i smr rostadt brutet brd, framsattes i sina lrar, strtade
de derfver som glupska ulfvar, grlade och knuffades om plats. fven
spisades ett stort antal af hans vnner och andra uti tlt, dit maten
frambrs p vanligt stt p brickor. Dessutom samlades hit stora hopar
af skdare, som voro nyfikna att se tillgngen och hans stora kk,
der 30 till 40 strre och mindre kitlar stodo p elden. Sedan folket
var spisadt, hlls fven _zikr_ i tlten af hans anhngare och andra.
Midtp detta flt hjde sig bland tlten ett stort vackert, i flere
rum afdeladt, grnt tlt fr festdomaren _Abbas basha_. Hvarje afton
uppkastade han hrifrn raketer och en afton afbrnde han ett litet,
men ganska vackert fyrverkeri, till stor frjd fr det skenlskande
folket, som packade sig deromkring s nra, som de vakt och ordning
hllande soldaternas _nebboter_ och kppar tillto. Derinvid stodo p
ngot afstnd frn hvarandra 3 feststnger, 'amod el'id, illuminerade
om aftnarne med i bgar upphngda lampor. D man gick frn detta flt
till det lika stora stra fltet, mttes man p vgen af alla Orientens
folknjen, ssom _havi_, konstmakare som med sitt flje af sm svarta
pojkar och flickor fvade sina plumpa konster, interfolierade med
grofva qvickheter och religisa sprk, t.ex.: den smsta af allt folk
r den, som vgrar att sga: _la illaha illallah_ och ge en slant t
den behfvande. Hrvid hrde man omedelbarligen frn hela den stora
skaran, som kanske just i samma gonblick gapskrattat t den fulaste
plumphet, det hgtidliga sorlet af deras trosformel, upprepad med
allvarlig och bestmd ton. Vidare sg man hr sngare af alla slag,
recitatrer och alla slags orientens musikanter, hvar och en med sin
krets af hrare omkring sig. Bland annat fven ett skuggspel eller
camera obscura, inuti ett litet af halmmattor uppslaget skjul, p hvars
tak, till folkets stora skratt och gckeri, satt en docka frestllande
en stor och vldig, sirligt utspkad Frangisk matrona, i kapott,
strumpor och skor, med obesljadt ansigte och parasol. P kanten af
vgen sg man fr hvarje steg tiggare, s karlar som qvinnor, nakna med
blott en grdel om lifvet eller hljda i smutsiga trasor, som knappt
hllos tillsammans. Qvinnorna hade sllan frsummat att hemta med sig
sitt eller andras barn, det de hngde splitternaket vid sina blottade
brst, en sak som dock i allmnhet r mycket vanlig hr. Dessa tiggare
hljde och nedsmorde sig med damm och smuts samt rullade sig i stoftet
i ordets egentligaste betydelse. Somliga hade blottat sina kroppar
fr att visa de sr och den skabb, hvaraf de voro betckta, allt fr
att vcka medlidande. P mig gjorde dessa tiggare ett hgst vidrigt
intryck och det var sllan jag kunde frms att ge dem ngon slant. Det
var p denna njets, frderfvets och uselhetens vg, man spatserade
fram till det stra fltet, som var bestmdt till boskapstorg. Hr sg
man nu sterns strsta och egentligaste skatter: de s hgt lskade
och i sjelfva verket fven lskliga kamelerna, de vidtbesjungna
kenskeppen; de stolta och smidiga hstarne, Beduinernas ngmaschiner;
de feta ulliga fren och den vldiga hornboskapen. Hr och der voro
tlt uppslagna fr boskapens gare och vktare, samt ett stort antal
sljare och kpare, som med den vanliga orientaliska misstnksamhetens
forskande blickar tittade djuren i munnen samt t alla hll betraktade
dess leder och lemmar. Betraktadt frn en hg begrafningsplats, som
dominerar fltet, hade det stor likhet med en kamperande ryttaretrupp.
I den stra strckningen af kanalen, som begrnsade fltet, lg fullt
med strre och mindre Nilbtar, hvilkas besttning grlade och hojtade
p sitt sjmanssprk. Den intressantaste punkten af detta flt var
dock dess sydstra hrn, der den skallade _mai'ab_ var, d.v.s. banan
fr kapplpningar till hst. Dessa banor voro 3, dock ej p ngot
stt instngda, utan bildade af 2 mot hvarandra stende rader af
skdare. Hit samlades alla dagar, hufvudsakligen i morgonsvalkan,
shekher frn kringboende Beduinstammar eller bychefer, kldda i sin
vanliga kostym af en vid, till fotknlarne rckande svart _defijeh_,
gjord i form af en skjorta och skylande hela den friga kldseln af
en vanligen rd _koftan_ och hvit _sodeiri_. De sprngde raskt fram
p sina qvicka stutar eller stolta hingstar och samlade sig tillbaka
till banan. Hr kom man fverens om de 2 kmpar som skulle tfla, och
sedan detta var bestmdt tog den ena af dem i sin hand en _nebbot_,
en slt ungefr manslng trdspira, ett mycket vanligt och nstan
det enda af landsfolket hr brukade vapnet, vgde den i sin hand med
sirliga svngningar, tills de bda kmparne gfvo sporrar och spnde
ut. Den _nebbot_ bevpnade, om han hann frbi sin motstndare, kastade
som ett kastspjut sitt vapen p honom; han fick sig en dugtig stt i
sidan eller i axeln eller p ngon annan del af sin kropp, om han ej
kunde fnga upp den och kasta den tillbaka. Man sade mig att sdana
_nebbot_-sttar ofta gifvit ddsslaget. Den otaliga skaran af skdare,
som stod hr omkring, fljde med den mest spnda uppmrksamhet alla
rrelser och hvarje steg, samt gaf i n dofvare, n hgljuddare sorl
sitt bifall tillknna eller sin ovilja; man pratade och rsonnerade
om de kmpande, och den som vunnit fver de andra fick namnet: _faris
elbergs_. De gjorde snusfrnuftiga anmrkningar och mente att hit
borde _bashan_ komma och deltaga i den manliga leken eller tminstone
se derp, men han springer i _ter'an_ (kanalen, hvars underhllande
r ett hgst frargeligt arbete fr _fellahen_) och snokar p arbetet
der. I allmnhet tyckte jag mig hr, men ock endast hr, frmrka nnu
en gnista af Arabens stolta och fria sinne; jag frsummade heller
ingen dag, d jag brjade mina vandringar, att frst g hit och se p
kmparne.

Vill man hrifrn till staden s stiger man uppfr den hga sandhjden,
p hvars brant, ssom annorstdes, stod fullt med sm provisoriska,
af halmmattor fr tillfllet uppfrda stnd och cafn. I de frra
utbjds mest frukt, samt af kockar och kokerskor frdig kokad mat,
men hufvudsakligen hummus, en sorts i ugn ltt torkade rter, emedan
hvar och en _Sejids_ beskare af bruket var tvungen att taga sdant
med sig hrifrn, fr att vid sin terkomst utdela bland sina vnner i
sm hvitbla nsdukar eller hvita handdukar. Inne i staden mttes man
dock af den vrsta trngseln p de trnga gatorna och af det brokigaste
hvimlet. Ibland de hvita Arabiska turbanerna och de rda lngtofsade
Turkiska _tarbosherna_ sg man tillflligtvis ngon Frang, med den
hr s hatade hatten, med vldiga bla eller grna glasgon p sin
nsa; emellan de tta skarorna sg man soldater och ordningshllare,
som ofrvget och utan frsyn slogo in i skocken med sina _nebboter_
eller _hippopotamus_-piskor, hvarthelst de trffade. Fr hvart steg
grl och knuffar, ofta slagsml, som genast skildes eller bortbrkades
af mellankommande; ehuru Araben ej berusar sig (jag har under hela
denna tid ej sett mer n 2 fulla mn), gr han dock ovsende och stoj
samt skriker vida hgre och barskare n vra fulla Finska bnder; men
i slagsml nyttjar han aldrig knif, blott knytnfvarne, dem han dock
rr klumpigt och dligt till rfilar och slag. Hans strsta frjd
tyckes vara trngsel och skrik, hvarfre han hr i _Tanta_ var rtt i
sitt esse. Blef man s starkt knuffad att man tyckte sig ha anledning
att grla, fick man svaret: r det ej _molid_ nu och tycker du dig
vara ensam p gatan? Ej allenast under dagen rckte denna trngsel,
den fortfor hela natten fver oafbrutet, och det var egentligen nu du
borde hafva sett de trefliga Araberna. Folket r i allmnhet under
dagens tunga hetta och groml nog vresigt och otrefligt. Om aftonen d
de mttat sina magar med den frnmsta mltiden vid _esha_, stta de
sig vanligen i sm kretsar, antingen p backar under den milda klara
himmelen och i aftonens ljufva smekande nordan eller vestanflkt, der
de frtroligt glamma om sin vrdade religion och dyrkade profet eller
om sina verldsliga groml och hndelser; eller ock stta de sig i
de talrika cafn, som finnas hr fverallt, samt frjda sig mer n
Cresus de Lydiers kung vid sin pipa och sin kopp. Hr var dessutom
i hvarje caf ngon sngare eller sngerska, ngon musikant eller
sagoberttare, ngon dansare - aldrig danserska, ty dessa visa sin
konst blott i husen, sedan pashan helt och hllet frbjudit dem att
existera. S genomvakade man oftast hela natten nda till morgonbnen.
Araben lskar i allmnhet srdeles nattvak och anser denna tid fven
vara den lmpligaste fr religis andakt; man tror himlens portar d
vara ppna och de bner man d uppsnder genast komma in och upptecknas
i boken hos Herren. Deraf alla _zikr_ och alla _khatme_ nattetid. Men
jag mste skynda mig till slutet p den lnga festen. Fredagen den 2
augusti var sjelfva slutdagen och natten frut den egentliga _leilet
el kebireh_. Man hade ssom vanligt ej med ngra grannlter eller
yttre glans firat denna natt: inga raketer, intet fyrverkeri, blott
_zikr_ och Koran. Man hade fredagsmiddagen en half timma fre sjelfva
middagsstunden utsjungit frn alla minareter _Selam_, bestende mest
af vlsignelser och lof fver profeten, d jag i helgedags drgt begaf
mig ensam (ty min shekh lskar ej buller och trngsel) till en i ena
ndan af staden belgen mosk _Bosa_. Hr hade _Sejid_ under sin
lifstid alltid plgat hlla sin fredagsbn och sedan gra en liten
spatserridt omkring staden. Till hans minne iakttages nnu alltid under
hans fester detta bruk af hans _khalifeh_. Jag hade hemma gjort min
bntvagning, s att jag nu ej behfde trnga mig omkring _meidan_.
Jag trdde sledes gerad in i moskn och tittade t alla hll fr att
finna plats. Den egentligen fr bn bestmda pelargngen, der _member_
str, hvarifrn _khatiben_ hller sin _khotbeh_, var full; de andra
pelargngarne voro lika fulla och jag gick ngot frlgen och flat
omkring mellan de till bn ordnade raderna. Midt p sjelfva grden
stod ett trd som spridde en ringa skugga; fven hr var fullsatt
af folk. Jag mste sledes besluta mig att taga plats i en gles rad
p sjelfva grden. Jag utbredde s min nsduk p marken och gjorde
mina 2 knbjningar, helgedomshelsning _tehijet el mesgid_, och
satte mig sedan att vnta bnens brjan. Under det jag vntade satte
sig bredvid mig en shekh, som erbjd mig ena kanten af sin utbredda
_defijeh_ att sitta och knbja p. Midtunder middagssolens lodrtta
strlar, utan skygd och utan en vindflkt, tillbragte jag hr en het
halftimma badande i svett, hrande de vilda utropen af hnryckta mn,
som lto mig ana hvad fljderna kunde bli om sdana menniskor visste
att en kristen hund satt ibland dem. Slutligen hrdes dock _adsan_
och stunden till bn. Jag frrttade min bn skert, utan fruktan och
fven utan ngra fljder, men i anseende till det stora afstndet hrde
jag nstan intet af _kkotben_. Genast efter bnens slut strmmade
den stora massan i frfrlig villervalla ut genom den trnga drren.
fven jag kom lyckligen ut och sg nu p gatan vr khatib, _Sejids
khalifeh_, till hst jemte ngra andra dels till hst, dels till sna.
Trngseln var hr frfrlig, s att man ej kunde frivilligt rra
sina ftter; de hunno ofta ej till marken, utan man frdes blott med
skocken, som hojtade, skrek och slogdes. Bland annat sg jag hr en
stor tjock vldig matrona som, skert fr starkt skuffad, utdelade
dugtiga rfilar och slag t en kanske 20-rig man. Han var s flat och
frvnad fver gummans kckhet, att han utan motstnd och alldeles
tyst tog emot huggen. Sedan jag slunda blifvit ett stycke framfrd
af skocken, fann jag fr godt att vika af p frsta tvrgata och p
en omvg hinna upp processionen, som fr hvarje steg och hvarje stund
kades af en ny fljare. Processionen, _askarek_, fregicks af en
stor hop _nebbotister_, som d och d gjorde en ltsad fejd i luften
med sina kppar, fr att skrmma folket och ppna vg. Nst efter dem
fljde en liten kavalkad af kameler med stora pukor, dugtigt dunsade
af bredvid sittande mn och accompagnerade af de frfrligt gnllande
_bukkorna_, likaledes blsta af kamelberidna kindrunda mn. Efter
dem fljde sedan den egentliga skaran af _Sejids_ dyrkare, som i de
ljligaste frkldningar och de putslustigaste fasoner visade _Sejid_
sin aktning och krlek. Somliga voro grn- och rdmlade i sina
ansigten, i allehanda roliga harlekins-kostymer, med t.ex. urgrpta
vattenmeloner fullsatta med tofsar och fjdrar till hufvudbonad.
Somliga hljde sig i halmmattor, somliga voro nakna, brande strar
eller stora trdstammar eller palmqvistar, skrikande och stnkande i
sin religisa exaltation. De flesta hade smbarn med sig, antingen
framfr eller bakom p sina hstar eller snor; dessa voro alla, ssom
de flesta af folket denna dag, prydda med en _tartosh_, en rd eller
bl pappersstrut i form af en sockertopp, som de stucko p sin turban
eller sitt nakna hufvud. Andra ter voro grannt och prydligt utstyrda
i silfver- och guldbroderade klder, med stora turbaner eller moklor
vridna i rdt och hvitt. Men jag skulle frgfves ska pminna mig
och frgfves ska beskrifva alla de tokroliga figurer jag hr sg.
Det hela liknade den brokigaste och ljligaste maskerad. Efter dem
kom _Sejids khalifeh_, vrdigt hljd uti en lng, fotsid, rd mantel,
_gibbe_ och flitigt kysst af de kringstende skdarne p sin hgra
hand, der han makligt red fram p sin stolta hst. Tget slutades af en
liten trupp bashans _nodsam_ eller soldater, fregngna af filipipare
och trummor, ty bashans egentliga, i Europeisk smak infvade musikkorps
var ej tillstdes. I denna procession sade man sig fven se den af
_Sejid_ frn Druserna befriade fngen, samt den Frangiska renegaten;
men oaktadt alla mina efterfrgningar af bredvidstaende mn, kunde
jag aldrig f reda p ngon bestmd: man pekade n p den ena, n p
den andra. Till godt slut, sade man, skulle _khalifeh_ fven frrtta
_doseh_; men jag var s trtt, att jag fann fr godt g hem. Hrmed
var nu den brokiga och underliga festen slut och allt folk, som
nnu var qvar, skyndade sig ut frn _Tanta_. Som under min vistelse
hr de blder, hvilka brjat uppstiga p mig uti _Baranijeh_, blott
kats och en fven behagat placera sig i stet och slunda gjorde en
sneridt fr mig omjlig, hade min shekh och jag tagit oss en liten
bt, p hvilken vi fljande dagen stego om bord och antrdde hemfrden
p floden. Den 3 dagars lnga resan var, blott med undantag af den
strnga hettan, srdeles rolig, svl fr det hr i allmnhet mera
odlade och trdgrds-lika landet, som hufvudsakligen fr det stora
flje vi hade med oss, hvilket dagar och ntter p sina btar sjng och
spelade, liksom fordom p de roliga marknadsfrderna frn vrt gamla
bo. Tillbakakommen till Kairo, fr jag hra att Petersburgs shekhen
(_Tantavi_) varit hr och fven i _Tanta_, derifrn han gerad gtt till
Alexandria, fr att antrda sin terresa till sin lskade kejsarestad.
Det gjorde mig ondligen ondt att ej f trffa honom, men det var
kanske bst i den stllning jag hr str.

Detta hade jag nu sammanrispat, d jag i gr, den sista augusti,
erhll ditt vnskapsfulla bref frn Ristmki af den 3 juli, jemte min
moders deri inneslutna. Detta var mig s mycket krkomnare, som jag
en lng tid med ovanlig oro lngtat efter underrttelser frn eder.
Med bortlemnade af all tack, den jag hjertligen borde frambra dig fr
brefvet, vill jag hellre taga mig friheten besvara ngra af dig deri
omnmnda punkter. Hvad sledes frst betrffar det frkomna brefvet
frn Alexandria, gr det mig ondt att det ej kommit dig tillhanda. Jag
skref det i en srdeles glad sinnesstmning, i den frsta entusiasmen
fver sterns land och dess folk, samt om nstan de bsta vnner
och redligaste mn jag nnu lyckats trffa hr. Missfrstndet med
shekh _Tantavi_ hrleder sig troligen deraf, att han ansett det till
_Bonsdorff_ adresserade brefvet vara mnadt till dig; deraf hans ord
i hans Arabiska bref till dig. Jag r sker p att det aldrig kommit
fram till honom. Af allt det fregende ser du att jag under hela min
vistelse hr passerat fr en muslim. Stllningen r just ej vdlig, ty
folket hr r ett frvekligadt uselt folk, utan manligt mod och manligt
sinne, derfre fven utan redlighet och ra. Det r ej sdana man
fruktar. Man behfver blott se dem stint i synen och de vga ej glfsa,
liksom hunden skller blott p den som springer, eller man kan med en
_bakhshish_ kpa deras tro och deras religion. Men denna stllning
har varit besvrlig. Jag har ofta med tysthet ndgats hra skymf och
smlek fver mina trosfrvandter, sett det ljliga, under hela hans
uppfostran och lif inprglade, djupt inrotade hat och frakt en muslim
br till oss; jag har ftt tla mngen knuff och mnget ord, som jag
i Frangiska klder ej behft, ty Frangerna ro i allmnhet fruktade;
jag mste under hela min vistelse p landet gra mina 5 dagliga bner,
frn hvilka jag sllan kunde stjla mig undan. Men jag fr ock till
vedergllning heta shekh och effendi, jag fr hra mngen hjertlig
muslims utgjutelse, som en Frang aldrig fr hra, jag har obehindradt
gtt i deras helgedomar och jag har ej blifvit bedragen och uppdragen
s mycket, som en Frang hr alltid och oundvikligen mste bli. Huru
jag frst kommit att bli ansedd fr muslim vet jag ej, ty jag har mig
vetterligen ej fr ngon gifvit mig ut derfr och aldrig blifvit derom
frgad. Men hvad skola de annat tro, d jag gr med dem deras bn? Jag
r fvertygad om att flere, kanske strre delen storligen misstnker
min islam och min lras renhet,> men man sger mig ingenting och jag
sger dem ingenting och s gr det dag fr dag. Hvad ditt projekt
och svar p min frfrgan betrffar, om mjligheten att frlnga min
vistelse hr, tackar jag dig hjertligen derfr och finner det godt,
kanske det enda mjliga, men jag har ftt tigga mig fram redan fr
mycket p hgre ort, s att hvarje ny bn och petition r ett ddsslag
fr mitt sinne. Vill ej konsistorium p ngon enskilds eller rektors
proposition ansl mig helst en ringa summa, mste jag frska draga
vexel p mina vnner. Kanske trs jag rkna p 10 till 12, som hvar
och en ville vga 50 rubel silfver fr att forsla mig fram i Arabiens
knar, samt utan srdeles knnbar frlust och stor harm kunde frlora
dem, i fall mina ben skulle hvitna i knens sand. Den minsta mjliga
summa, jag ser mig komma till rtta med, vore 600 till 700 rub. s:r.
Med dem skulle jag frska draga mig fram under ret 1846, i hvars slut
det stipendium, jag nu tnjuter, ter ansls ledigt. I slutsommaren
nmnda r 46 skulle jag jemka mig till _Aden_ eller _Gadde_- eller
mjligen _Kairo_, och insnda min anskning om att nnu fr de fljande
2 ren 47 och 48 erhlla detta stipendium. Sedan jag slunda 45 och
46 frdats bland _Wahabiter_ samt p norra och vestra sluttningen af
den stora knen, skulle jag anvnda de fljande ren fr de sdra och
stra delarne af den och fr _Himjaritiskan_. Att i nsta sommar vnda
tillbaka till mitt lskade land och redliga vnner, sedan jag gjort
blott en liten skuttresa till _Wahabiterna_, publicera ngot drafvel om
dem och vinna Europeisk ryktbarhet, har, utom det frsta, intet behag
fr mig och det sednare r otnkbart. Mig lockar ej ryktbarhet och ra.
Hvad som hittills frt mig fram, och Gudi lof jag tycker mig kunna sga
det, nnu fr mig och mitt sinne framt, kan jag ej gra reda fr; men
det vet jag och vet det skert med mig att det ej r begrelse efter
ryktbarhet och timliga frmner. Du vore sjelf skert fga belten med
att se din vn snopen och flat komma tillbaka med ofrrttadt rende,
sedan han ljugit sig till stipendium af konsistorium. Jag mste sledes
stanna hr. Vid min afresa frn Helsingfors mente _Ilmoni_, som under
hela det sista ret omfattade mig med den utsktaste godhet, att en
proposition i konsistorium om ett helst ringa understd ltt skulle
kunna g igenom. Vill du hrom sondera dem som knna huru affrerna
st, gr du mig en stor tjenst. Lter det ej gra sig, helst utan min
anskan, eller med min anskan om frlngning af ledigheten i min
tjenstlsa tjenst, ber jag att du vid tillflle mtte rdgra med
min vn _Conradi_, om han i mitt namn eller egentligen fr min skull
kunde och ville hopskaffa 12 eller 14, som ville g i borgen fr mig
p en summa af 700 rub. s:r. Deraf skulle 100 rub. s:r afsttas fr
betckande af intresset fr omkring 3 r; resten skulle p den vanliga
vgen afsndas till mig och hllas mig tillhanda hos _Fraesnell_ i
_Gaddeh_ i slutet af ret 1845, till hvilken tid jag hoppas kunna draga
mig fram med det lilla jag sparat och vet att jag nnu har att f. Att
min vistelse hr i Kairo blifvit s frlngd var mig oundgngligen
ndvndigt fr sprket, p hvilket jag nu vl kan gra mig frstdd,
men p lngt nr nnu ej ftt den Arabiska organen. Men som jag ser
att dertill ratal behfvas, vill jag ju frr dess hellre bege mig af
hrifrn. Dock som jag vet att ngra af mina Alexandria vnner, hvilka
sett mig i deras stad i Frang-klder, detta r gra sin pilgrimsfrd,
anser jag det vara rdligare att frst efter dess slut bege mig till
_Mekka_ och ska upphinna den derifrn tervndande Wahabit-karavanen.
Dessfrinnan str jag nu ter i begrepp att bege mig till fra Egypten
med en viss Kasan-kandidat _Dietel_, som jemte sin vn _Berzin_,
hvilken lngesedan lemnat Kairo, gjort frder uti Persien och Syrien.
Jag vill dock i alla fall fasta hr i frsta veckan af den nu inom
12 dagar brjande _Ramadan_. Dock r resan nnu ej skert bestmd.
Detta bref, som jag efter vanligheten ber dig godhetsfullt meddela
Conradi, torde hinna dig i medlet af oktober. Jag ber dig innerligen
i slutet af samma mnad skrifva hit till mig med de underrttelser
och rd du mjligen kan gifva mig. Ditt svar kan hinna mig hr i
medlet af december till julklapp. Vid denna tid mste jag gra mig
ls hrifrn, sedan jag afsndt, svl det jag lyckats samla fr vrt
anatomiska kabinett, som bckerna. Hvad dessa sednare betrffar, har
jag oaktadt all ospard mda kunnat f reda p ganska f dugliga. Utom
de tryckta bcker fr omkring 550 piaster, jag nu har hos mig, har jag
tskilliga goda manuscripter i _fikh_ och _tewhid_ och _bijan_ m.fl.
dylika vetenskaper, till ungefr ett lika belopp. Historiska verk
finnas hr nstan ej alls, sedan Fransoser och Engelsmn plundrat bort
allt. Min shekh och jag hlla nu p att springa efter ett manuscript
af _Ashmoni_, och jag efter den fr studium af Beduinseder s vigtiga
_Antar_, som jag r p spren. Ngot godt manuscript af den Arabiska
_Kamos_ har jag ej kunnat finna, utom till enormt pris; den tryckta
Turkiska fversttningen har jag hos mig. Den goda upplagan af _Tusen
ock en natt_ r utgngen och sljes till dubbelt pris mot det frra,
som var blott 80 piaster. Den persiska _Hafids_, hvaraf frsta delen
saknas i bokldan, sljes fven till dubbelt pris komplett. Jag hoppas
dock fre min afresa rtt och gagneligt kunna anvnda den anslagna
summan af omkring 4500 piaster. Dock vill jag taga ngra hundra piaster
med mig, om jag hndelsevis (ssom jag hoppas) hos _Wahabiterna_ skulle
finna goda bcker. Hvad ett frkadt anslag fr bokuppkp betrffar,
r jag nu just lika noga derom. Jag har haft stort besvr och sprng
fr dem jag nu anskaffat samt torde sjelf f minsta gagn deraf. Jag
behfver vl knappt be dig ha besvret och godheten att g till min mor
och syster, upplsa fr dem de bitar ur detta bref, som du anser passa
och roa dem, samt underrtta dem om att jag ofrnderligen mr vl,
snr som p blderna, hvilka allt sedan min terkomst oupphrligen
plga mig och hufvudsakligen stta sig omkring hgra knet, s att
jag har strsta svrighet vid att svl g som sitta. Jag har dock nu
slutligen frmtt mig att brja litet medicinera fr dem och hoppas
snart kunna kra dem ur min kropp. Jag skulle gerna skrifva dem ngra
rader om Arabiska kokkonsten och Arabiska fruar; men jag r s trtt
af detta lnga bref, (hvars lsande jag nskar ej mtte lika mycket
trtta dina gon, som mina finger sjukas) att jag ej orkar mera. Jag
bor nu sedan min terkomst hos min Arabiska shekh, der jag intar en
stor salong eller orientalisk _ka'ah_, ter och lefver med honom ssom
en bror och en medlem af hans familj. Hans hustru, hvilken ssom alla
fruar hr af medelklassen, ej r stort annat n en piga i hans hus,
jemte hans gamla svrmor, pysslar och passar upp mig mer n behfligt,
ehuru jag sllan fr se en skymt af frun, aldrig en glimt af hennes
ansigte. - Och nu haf en fridens helsning frn sterns land och frn
din nordiska vn!




V. Afdelningen.

Ramadan i Kairo. 1844.


Dagbok, Sept.4.

Hade mycket att pyssla med mina blder; pulvret, som jag tagit in, lg
och qvalde mig. Gick frst efter _maghrib_ till caft i vrt granskap
och hrde p en _Sha'er_, som nu tyckes sitta hr alla aftnar, ehuru
han ej lyckats samla ngot stort auditorium.


Sept. 5.

Gjorde middagstiden en spatsertur till en trdgrd utanfr _Bab el
hadid_, der en Grek hller ett litet vinhus. Som han intet annat har
n vin och arrak, mste jag bestlla ett glas vin. D jag skulle
betala och intet smmynt hade, kommo vi i ordvexling och ste knamn
p hvarandra. Sedan vandrade jag i _Muski_ och gjorde tskilliga sm
uppkp. Efter _maghrib_ gick jag ut i afsigt att bege mig utanfr
staden, der shekh _Afifis_ fest firades, af hvilken det nu var den
stora aftonen. Men som jag fruktade den lnga frden till fots och
ingen sna numera antrffades p gatorna, slog jag om och spatserade
blott omkring i staden. Min shekh r hgst mklig, jemrar sig och
stnkar frfrligt i en liten rheumatisk feber, som han dragit sig.
Han berttade sig fven frlidet r hafva blifvit ansatt af samma
feber; sedan han legat i den 14 dagar, hade han sett i en drm _Sejide
Zeineb_ komma och stta sig framfr hans sng samt sga t honom:
g till shekh _Sh'aravi_, ls fr honom _suran I S_, och all krmpa
skall frsvinna. Han hade fljande morgonen slpat sig upp, kldt sig
och begifvit sig till _Sh'aravis_ mosk, lst i helgonets _kubba_ den
nmnda _suran_ och blifvit fulleligen terstlld frn sin sjukdom.


Sept. 6.

Gick efter middagen ut och satte mig i _Azbukijeh_ i Grekcaft, der jag
blef nda till nrmare _'asr_, d jag gick till _Prunner_ och fick till
lns "_Lanes Extractions from Kuran_." Jag blef sittande en liten stund
hos honom, jemte en Italienare. Gick sedan ner t _Muski_, der ngon
shekhs _molid_ firades, men utan srdeles stt. Jag vandrade hr ngra
slag omkring och gick till caft _Shems ed doleh_, fr att hra shekh
_Ism'ain_, men han var ej der nu, lika litet som de frra aftnarne d
jag skt honom. Jag vandrade nnu omkring, fr att f tag p ngon
_muhaddith_ eller _sh'aer_, men fann ingen.


Sept. 7.

Begaf mig till _Jusuf_, fr att hra om vi skulle gra frden till
vra Arabiska djurfngare. Jag trffade honom ej mera hemma, utan hans
tjocka, feta, vederstyggliga mor, som alltid med sin dunsighet och
neglig verkar obehagligt p mig. Begaf mig derefter p min sna till
_Khan khalili_, till effendins bokhandel, i afsigt att kpa _Hafiz_.
Han hade skamlsheten begra 200 piaster, i stllet fr dess frsta
bokldspris 33 piaster. Jag kunde ej hlla mig frn att litet ovettas
p honom och gick genast bort. I mitt Grekcaf satte sig bredvid mig en
Turk, med hvilken jag blef lnge sittande att spraka. Han hade varit
hr i 16 r, gift med trenne Arabiskor, men talade dock Arabiskan hgst
sltt och medelmttigt. Trffade p hemvgen _Jusuf_, som nnu ej ftt
ngot af vra utsnda Araber. Gick med honom till en Tysk, som fr
mitt sprks skull ansg mig fr sin landsman, och hgeligen frundrade
sig d jag fregaf mig vara Arab, men ngon tid lefvat i Hamburg. Gick
derefter till _Wrede_ och tog af honom en bok: "_Mohammad und sein
Leben_". Vi hade hemma besk af shekh _'Alis_ svger frn _Baranijeh_,
shekhen och imamen _Mohammad_. Till min stora frundran och frargelse
perqvaestionerade honom shekh 'Ali om de andra _Baranijeh_ boerne som
gstat hr, hvad de sagt om sin vlplgnad hr, hvad de yttrat t.ex. om
maten &c. Men det hr till den frderfvade Egyptiska Arabens smsinta
och qvinliga karaktr.


Sept. 8.

Erfor af vr _Baranijeh_ shekh att han egentligen kommit hit fr att
gra sin reverens hos _Sejidna Hossein_ och _Sejide Zejneb_, samt att
han fr dessa helgons rkning hemtat en get att slagtas samt hvete att
bakas till brd och utdelas t fattiga. Derjemte hade han hemtat ngon
provision t sin son, som studerar i _Azhar_. Hr var nu hela dagen
bestyr med att slagta geten och baka brdet. Jag fick dock sitta i god
fred i mina rum och arbetade litet. Shekh _Mohammad_ hade emellertid
genom shekh _'Ali_ anskaffat 6 _fokaha_, som nu suto nere p grden och
hllo p med en _khatme_. De hade delat lsningen s, att under det
t.ex, en lste och sjng den andra _suran_, mumlade de andra hvar sin
af de fljande _surerna_, och d det frsta 6-delade pensum var slut,
togo de ter ett dylikt pensum, som de frdelade p 6 och lste alla p
en gng. S drjde det ej lngre an eu stund efter _'asr_, d de hade
mumlat och sjungit igenom hela Koran. Dock voro de alla 6 i allmnhet
goda _fokaha_, hade vacker rst och vackert fredrag. Nu sedan de
slutat, framhemtades ett frfrligt stort fat med _fatteh_, som de
slukade med stort begr och god appetit. fven voro tskilliga personer
af grannarne inbjudna frn _Ghomri_ moskn. Om aftonen skickades fven
dylika _fatteh_-fat till _Hassanein_ och _Zeineb_. Sedan gick jag
ut och spatserade ner till _Azbukijeh_, der det i dag, ssom sndag,
var mycket promenerande folk. Man hade nu fven inslppt vattnet p
de ppna flten, s att man hade hr liksom en insj. Men vattnet
hade redan ruttnat i ena kanten och spridde stank. Jag spatserade ett
hvarf igenom allen tills jag slutligen satte mig hos _Hanafi_ och
vntade shekh _'Ali_, som fven snart kom. Han talade tskilligt om
Arabernas tjufsinne, huru t.ex. en hans numera skilda hustru vid hvarje
tillflle snattat ur hans brs, och huru hon slt af det hvete, som
shekhen hemtat frn sin hemby. Hon var dock dotter och enda barnet
till en man, som varit den rikaste i _Baranijeh_ och som hon rft. Men
shekhen sade att hon grft ner pengarne i jorden. Vidare talte han om
_'Attaren_ shekh _Mohammad_, huru han plgade i _Ghomri_ moskn, der
fven unga fattiga studerande mn finnas, vnta tills de somnade in
och sedan bryta upp deras sm frvaringsskp och snatta deras brd
eller tillfventyrs en shawl eller annat dylikt. Vi suto hr till efter
_esha_, d vi hrde bashans musikkorps dnnsa till i de mig frn vr
Ryska musik s vl knda ljud, p andra sidan af _birket_. Hr var
en brud, som frdes till den vntande brudgummens hus, fregngen af
musik och lng procession af karlar och unga mn, som alla buro ljus.
Det r verkligen frvnande att denna musikkorps blser i allmnhet
s vl sina marscher och stycken i fullkomligen Europeisk smak, p
sina ngot falska instrumenter. En liten fackelbrare erbjd mig att
antnda ljuset i min _fanos_ ifrn hans _mesh'al_ fr 5 fadda, men blef
srdeles flat d jag spottade t honom, tog upp min fosforsticklda och
tog sjelf upp eld.


Sept. 9.

Vid middagen gick ut till _Jusuf_ och sg p fisksamlingen, fvensom
p hans stora insektsamling, och kom fverens med honom att nsta
thorsdag gra en frd ut till Araberna, som ro anmodade att fnga t
oss qvadrupeder.


Sept. 10.

Gick bittida ut till _kutubijeh_ och blddrade genom shekh _Ahmads_
alla manuscripter, utan att finna ngonting som jag tyckte mig kunna
kpa. Stannade fven vid en annan shekhs bod och betraktade _Sojoti_
fver Egypten, jemte tskilliga andra verk, men kpte ingenting. Jag
hade emellertid blifvit ganska trtt af detta blddrande och begaf mig
hem, sedan jag gjort en liten tur i _Ghorijeh_. Nrmare _'asr_ begaf
jag mig till _Bokti_ fr att frga honom om ett exemplar af _'Antar_,
som han hade gifvit t _Timofejeff_ att kpas fr 600 piaster. Sedan
_Timofejeff_ lemnat det tillbaka, hade han slt det t _Ahmad elkutubi_
fr 300 -- ett vackert smkrmarknep, som han ville begagna mot sin vn
_Timofejeff_.


Sept. 11.

Gjorde p morgonen en lng vandring genom _Ghorijeh_, genom _Bab
ezzuele_ upp till _Bab el khalk_ och derifrn genom _Azbukijeh_
qvarteret till mitt Grekcaf, der jag blef sittande att lsa p _Weils
"Leben Mohammads_" nda till nrmare _'asr_. Kom derefter hem och
brjade stlla min bssa i ordning tills i morgon, men hade oturen att
kratsen lemnade stoppan inne i pipan, hvarfre jag mste fra den till
smeden i _Muski_.


Sept. 12.

Vaknade redan vid midnatt och begaf mig till _Jusuf_, for att vara
sker p att ej frfela vrt mte. Jag kom dock fr bittida ut och
mtte p vgen _fokaha_, mest blinda, som troligen kommo hem frn ngon
_khatme. Jusuf_ trffade jag i sin bsta smn, d jag kom dit klockan
half till 2 om natten. Vi togo oss nnu en liten lur bda tv tills vid
_fagr_-bnen sne-egaren hemtade oss 2 k, jemte 2 pojkar. Vi lagade oss
i ordning och begfvo oss p vg nnu i fullt mrker, stannade i ett
caf nra _Babelfutuh_, dit redan folk brjade smtt samlas efter det
de gjort sin _fagr_-bn i moskerna. Vi drjde dock ej mer n s att
vi drucko vrt kaffe, utan gfvo oss p vg i den betydligt svala och
ngot fuktiga morgonluften. Vi hunno snart ut till knen, passerade
_Demerdash_ vid dess rand och redo kort derp genom en betydligare by.
Vgen gick allt mellan trd och planteringar, strsta delen under en
betydlig och vacker all af acacier. Vi kommo frbi ett litet pashans
lustslott, till hvilket de flesta af dessa planteringar hrde. De lgo
alla p randen af sjelfva knen och voro till strsta delen anlaggda i
dess sand. Det drjde ej lnge frn vi kommo ut i den och sgo framfr
oss det stora sandhafvet, begrnsadt af en strckning sandhjder,
hvars toppar reste sig kgelformigt fver hvarandra. Lngre fram p
kanten af denna stora sltt hunno vi fram till ett caf i en liten
by, _Matarijeh_. Cafhllaren var en gammal man med grtt skgg, som
genast nr vi intrdde brjade tala om Fransoserna och Bonaparte. Det
var nemligen just p denna sltt han slagit lger, utanfr detta caf.
Gubben mindes nnu denna tid och prisade den hgeligen: d hade funnits
penningar i ymnighet och Fransmnnen hade ej varit ngra gnidare. Han
inblandade i sitt tal tskilliga Franska ord och tycktes aldrig trttna
att tala hrom. Det var ej utan att jag roades af gubbens prat, ty
det var frsta gngen han berttade det fr mig; _Jusuf_ deremot, som
hade hrt samma historia kanske sina hundrade gnger frut, gick ut
med sin bssa lngs knekanten, men fick ingenting. fven jag gick
ut och frjdade mig fver den egna storartade anblicken af knen,
hvilken gjorde p mig samma intryck som anblicken af hafvet; jag knde
i mig samma lngtan att komma ut p den. Vi begfvo oss slutligen
bort ut p det stora fltet och hunno efter ngon timmas ridt till en
by _Merg_, belgen i en stor palmlund, som strcker sig rundtomkring
temmeligen vidt t alla hll samt nstan helt och hllet skymmer
undan de sm husen. Hr hlls inne i palmlunden ett salu-torg, som
besktes af en temmeligen stor mngd folk. Frnmsta handelsartikeln
var naturligtvis _dattel_, hvaraf man kpte 40 stora fullmogna, svarta,
s kallade _rutub_ fr 5 fadda, d.v.s. 21/2 kop. koppar. Hr var fr
frigt under palmerna ett hgst rrligt lif, som gaf mig en ondligen
intressant anblick. Bland andra var hr en apledare, som med sina 2
stora _Hegaz_-apor kom hem ifrn _Tanta_. Vi handlade p den ena af
dem, men han var oss fr dyr. Ofvanfr torget och marknaden var ett
litet caf, der vi stannade och drucko kaffe samt pratade med en s
kallad _dabba'_, hvilken af oss var anmodad att fnga hyenor och andra
djur, men hrtills ej lyckats f ngot. Han var en gammal revrdig
man, ssom ock en shekh, hans vn och hjelpare uti hans konst, samt
fverhufvud treflig. Vi blefvo sittande hr en god stund att dricka
kaffe, pratande med gubbarne, och jag fann mig mycket trefligt. Som
det r nstan uteslutande hitt Europeiska jgare komma frn Kairo,
knner man dem alla hr, r van med och srdeles artig emot dem.
Denne _dabba'_ r det som skall hafva frsett _Clot-bey_ och alla
andra Europeiska naturalhistoriker med djur; han lrer fven, som det
tycktes, frtjenat godt p dem, ty han hade ett vlmende utseende.
Vgen hrifrn gick ter genom palmlunder och andra planteringar,
mellan de sm kanaler och rnnor man fverallt ledt upp frn Nilen.
Frden var utomordentligt behaglig, isynnerhet genom eller invid
palmlunderna. Vi kommo ter snart ut till ett stort flt af knen. P
kanten af den lg en stor lund af acacia mimosa, der man i caft sagt
oss skulle finnas mycket harar. Vi stego sledes af och begfvo oss
t skogen. Men den var s tt att vi blott p f stllen kunde trnga
oss igenom, mellan de frfrliga taggarne och trnen af de stickande
och uddiga trden. Vi hittade ock ingenting, blott _Jusuf_ skt en s
kallad kenlrka. I knen nrmare skogsbrynet gingo qvinnor och barn
i vall med frahjordar; barnen sprungo rdda undan d vi nrmade oss.
Sedan vi vandrat hr en stund omkring, satte vi oss ter upp och gfvo
oss ut p knesltten. Sanden var i allmnhet ej srdeles djup, ej
heller mycket fin och stoftig, full med sm stenar, hvita och runda.
Framfr oss sgo vi i syn-randen minareterna af den lilla stad, till
hvilken vi mnade oss, och p andra sidan blott sandhjder, kanske
fven berg, samt deremellan s lngt gat ndde blott himmel och sand.
Det var i dag ingen srdeles het dag, sm moln drogo bestndigt fver
himmeln och emot oss blste en friskande nordanvind ur knen. Frden
var slunda i alla afseenden srdeles angenm och jag frjdade mig
rtt af hjertats grund. Fran vi stfvade rtt p _Khanka_, staden
dit vi mnade oss, gjorde vi en liten afvg till en fullkomligen i
ruiner gngen gammal stad, som ligger p en liten lg hjd, kanske p
en halftimmas vg frn _Khanka. Jusuf_ sade sig der engng skjutit en
panter, och i hopp att fven nu finna ngot, ssom fven fr att bese
ruinerna, hvilket var hufvudsaken fr mig, begfvo vi oss dit. Den
r ej frn det gamla Egyptens tider, utan frn Arabernas, men frn
hvilken tid kunde jag ej erfara. Den var till strsta delen, ssom
fven _Khanka_, byggd af brndt rdt tegel med mellanlaggda hvarf af
den hr befintliga sandstenen. Den tycktes fr frigt ha varit ovanligt
regulier med raka gator. Det var med ett eget srdeles nje jag red
mellan de frfallna raderna af hus, hvaraf blott grunden och den nedra
delen blifvit qvar; jag lefde nu i verkligheten igenom Arabiska dikter,
i hvilka skalden sjunger om sin lskades frfallna bostad. Den ligger
midt i knen och alldeles inga spr syntes af planteringar eller,
svidt jag kan minnas, af vattenledningar. Sedan vi frdats hrigenom
stfvade vi rtt p _Khanka_, frbi en frfallen _kobba_ och en likas
frfallen mosk, kommo frbi ngra grafhvalf och sgo ur ett af dem en
svart _Saidi_ stiga upp alldeles splitter naken, utan att ens frska
dlja ngot alls af sin kropp. _Jusuf_ och jag kallade honom galen,
men vra sm snedrifvare-pojkar kallade honom shekh och _Wali_. Vi
retade en af pojkarne p mannen och han kastade en sten t den svarte,
men mttes blott af "Verwnschungen" och frdmelser. Han, liksom hans
tillhll derifrn han steg upp, hade verkligen ngot dmoniskt i sig
och pojkarne voro rdda fr honom. Sedermera bekrftade fven folket
i staden att han var en _Wali_. Vi redo s in i _Khanka_ omkring
middagstiden och togo in i ett s kalladt _Vekale_, sdana till min
stora frundran hr skola finnas tvenne. Vi fingo oss hr ett litet
kyffe till rum, som hade ingen annan ppning n den lga drren och
var s lgt att jag knappt kunde st rak derinne. Vi gingo dock ej
ditin frn det blifvit vl sopadt och fr tillfllet s upputsadt som
mjligt. Vi gingo ut p det ganska betydliga _sok_, d.v.s. p gatan,
vid hvilken bodarne voro och saker sldes. Vi slogo oss ner hos en
kock, som hade 5 grytor p sin eld, och togo oss ett dugtigt ml. Mig
smakade dock ingenting annat n en risrtt, ty de andra rtterna hade
i min mun smak af ej vl frtennta krl. Jag vandrade sedan omkring
p _sok_, som var en hr ovanligt bred gata och temmeligen rik p
bodar, med de vanligastering frndenheterna, ssom tobak och kaffe.
Jag gjorde sedan en vandring omkring i staden, som frekom mig vara
en af de strre och betydligare jag hr sett. De flesta husen voro
af brndt tegel och sandsten, men i allmnhet lga, med fnster och
gallerverk af trd. Strre delen af staden bestod dock af frfallna och
obegagnade, fven kanske obegagneliga hus. Gatorna voro i allmnhet
bredare n vanligt och fven ganska snygga. Jag vandrade sedan utom
staden i trdgrdar, hvaraf fanns ett stort tal. Hr r fven ett
bashans lustslott, med stora anlggningar rundtomkring. Alla dessa
anlggningar och planteringar, som till strsta delen best af palm-
och oliv-lundar, ro anlaggda uti sjelfva knens sand; jag frundrade
mig hgeligen huru trden kunnat komma s vl upp och p en s kort
tid af kanske 10 hgst 20 r. Men hr var rikt p _sakijor_ och
vattenledningar, som man anlaggt fverallt, fven p sm kanaler frn
Nilen, som hemtade dess grumliga och feta vatten p sanden. P alla
sidor af staden funnos verkeligen stora och vackra anlggningar, men
de betydligaste voro dock omkring bashans slott. fven var hr en ny
vacker mosk, just i kanten af staden eller nstan utanfr den, utom 2
 3, som voro inuti den. Jag gick dock ej in i dem, emedan jag kommit
hit med en Frang och man i allmnhet mycket tviflade p mig hr,
somliga sgande att jag var en Frang, somliga, oaktadt alla ptagliga
bevis (ssom att jag talade Franska med _Jusuf_), frskrande mig
vara muslim och gifvande mig _selam_-helsningen. Sedan jag gjort mina
vandringar i kanske ngra timmar, satte jag mig i ett caf och blef
der sittande srdeles lnge, under det _Jusuf_ gtt ut p jagt. Hr i
caft suto fven tskilliga Turkar, af hvilka hr tycktes i allmnhet
finnas mycket, och andra af stadens folk. De berttade, att i morgon
hitvntades tskilliga af pashans yngre sner, som skulle komma for
att tillbringa _ramadan_ hr. fven tycktes hit ha kommit folk frn
Kairo af den frtjenande klassen, ssom barberare och _fokaha_. Jag
gjorde sedan nnu en vandring i och utom staden samt kom till vrt
_vekale_ ungefr vid _maghrib. Jusuf_ var fven tillbaka kommen frn
sin jagt, ehuru utan att hemta ngot foglar eller djur; vi gjorde hr
vrt aftonml p ost, brd och _dattel_, fven hade vi ltit laga oss
_kunafa_, en rtt som liknar mycket makaroner. Vi blefvo derefter nnu
lnge sittande p vr _mastaba_: att samtala, men hade nu slagit om frn
Franskan till Arabiskan, hvari Jusuf ger stor praktik och frdighet,
ssom frn helt liten uppfostrad hr; dock igenknner man honom genast
p hans organ fr en icke Arab. Han tyckes fven vilja gra sig en ra
af Arabiskan, samt anser sig sjelf vara en stor mstare i den.


Sept. 13.

Kommo oss ej alltfr bittida upp, men dock s att solen nnu ej hunnit
srdeles hgt sedan vi tvttat oss och blifvit frdiga till affrd.
Yi satte oss upp p vra snor och begfvo oss bort, sedan vi frst
druckit en kopp kaffe i vrt grdagscaf. Vi redo nu nrmare kanten af
knen och _Jusuf_ steg af med sin bssa, fr att flla hvad han kunde
trffa. Han skt skott p skott, men fllde ingenting. Jag frundrade
mig hgeligen hrfver, ssom fven lngre fram p dagen och vgen, d
han oupphrligen skt bom. Han tycktes sjelf vara litet flat hrfver
och sade sig aldrig frr baft sdan otur. I dag var mycket vatten p
vgarne och lnga stycken mste vra snor vada deri. Vi kommo ter in
i palmlunder och planteringar, allt under det _Jusuf_ gick och jagade,
utan att f ngot. Jag kpte dadlar och t mest hela vgen, emedan
jag brjade bli hungrig efter vr morgonridt. Deras pris var allt 2
_torah_, (hvarje _torah_ 4 stycken) fr en fadda och _goz_, d.v.s.
2, p kpet. Men troligen just hraf knde jag mig sedan hela dagen
ovanligt vderspnd. Vi hunno snart fram till caft i _Merg_, der vi
ter trffade vr _dabba_ och sinnat sllskap. Nr jag kom ensam, ty
_Jusuf_ hade lemnat sig efter fr att jaga, hviskade man sinsemellan
frgande om jag var muslim. Till min frundran fregaf min snedrifvare
mig vara muslim, ehuru han i gr tog mig fr Frang och till och med
kom fram med de f Italienska ord han kunde. Gubben _dabba_ hade under
natten ftt en s kallad _far fi'ran_ eller _masmash_, som var bunden
inuti caft; vi kpte den och han stoppade den i en liten sck. Vi
stannade en stund i caft, pratande med gubbarne, innan vi gfvo oss
p vg. Nr vi kommo fram till sandfltet utanfr _Matarijeh_, veko vi
af uppt fr att se p den obelisk, som hr nnu str qvar frn det
gamla _Heliopolis_. Den str midtuti en trdgrd, som jag tror tillhr
ngon Frang. Obelisken var stor och vacker med hieroglyfer, dock tyckte
jag att fven denna grsten, ssom vr, vill ngot frvittra. Fr
frigt tycker jag likheten mellan vr och den Egyptiska graniten r
fullkomlig. _Jusuf_ frskrade mig att denna obelisk var det enda, som
fanns qvar af den gamla staden, men jag tycker mig ha lst att fven
grafvar skola finnas hr. I trakten hromkring tyckte jag mig fven,
ssom vanligt omkring ruiner, se sm hjder, hvilka skert under tidens
lngd|bildat sig af gruset, kanske fven af stadsboernas sophgar. Vi
hunno fram till caft hos den pratsamma gubben och rastade en stund.
Gubben tycktes i dag ej vara rtt p humr, tminstone pratade han
ej stort. Sedan vi hr rkt och druckit kaffe, gfvo vi oss ter p
vg och hunno in till Kairo en stund efter middagen. Det var ovanligt
mycket folk p gatorna och man hrde _bukra sijam_ fverallt. I
allmnhet tager man emot fastemnaden med stor frjd och tyckes gldja
sig derfver. Sedan jag kommit hem, hade jag tillflle betrakta 2 stora
processioner, som gjordes, den ena af shekhen fr slagtarena, den andra
af den fr bagarena. Hela dagen var fverhufvud stort ovsende och
stark rrelse i staden, pojkar sprungo omkring och sjngo. Om aftonen
gick jag ut nrmare _esha_ och sg ett kompani eller kanske regemente
soldater uppstllda i _Muski_, fr att vandra upp till citadellet. Men
jag hade begifvit mig ut fr bittida, s att nnu ej mycket folk hunnit
ut. Jag kom ock snart hem igen och satte mig en stund med 3 gster,
som kommit till shekh _'Ali_, en frn _Baranijeh_ och 2 frn _Kavadi_.
Allt under det jag nnu var vaken om natten, hrde jag buller och stoj
p gatan af folk, som vakade genom natten. Jag kunde dock ej hlla mig
vaken, utan somnade af trtthet efter frden. Kort fre morgongryningen
kom shekh _'Ali_, vckte upp mig och hemtade mig mat fr att gra en
liten mltid. Genast derp somnade jag, men vaknade dock i god tid p
morgonen.


Sept. 14

Fastade som en muslim och satte till flje deraf intet i mun eller
nsa, icke en dryck vatten och ej en pris snus ens; hvilken senare
frsakelse ensam egentligen frekom mig svr. Jag ville bli hemma och
sofva bort den lnga, trkiga dagen, men fick ingen smn. Gick derfre
ut ngon timma fre _'asr_ till _Muski_ och kpte ngra stlpennor.
Hr trffade jag en halftassig Tysk skrddare, som jag ngra dagar
frut inbillat att jag var Arab; han hll nu en lng frelsning
att, sedan jag hunnit s lngt i bildning och Europeiskt vetande
samt isynnerhet talade sa vl Tyska, jag icke mera borde lta det
frfalla, ssom de andra, hvilka p bashans bekostnad varit resta
t.ex. till Paris, men redan nu (blott ngra r efter deras terkomst)
nyo blifvit fullkomligen ra och ohyfsade Araber. D mig hr bjds
kaffe och jag vgrade dricka, beskrmade han sig hgeligen der fver
och tog det ssom ett bevis p mitt terfallande i barbari. P gatorna
var i allmnhet kanske ngot tystare och trgare n vanligt, dock p
lngt nr ej s som jag frestllt mig. Jag vandrade litet omkring i
_Azbukijeh_-alln och var som hastigast inne hos _Jusuf_, men kom i god
tid hem och trffade en nnu i dag ankommen byshekh frn _Baranijeh_.
Genast s snart _maghrib-adan_ hrdes, tog jag mig ngra duktiga prisar
snus, som smakade mig alldeles ovanligt vl, samt ngra klunkar vatten
och derp grepo vi till maten. Min appetit var dock ej alls ovanlig, ty
jag hade litet ondt i hufvudet. Efter slutad mltid blefvo vi sittande
att prata och rka en stund. Nrmare _esha_ gick jag ensam ut och
spatsede betydligt omkring, frst till _Babelkhalk_, der jag gjorde
ngra slag, sedan ner till _Azbukijeh_, der jag satte mig hos _Hanafi_
och somnade sm skof p _seriren_; vidare frbi _Shemseddoleh_, fr att
f reda p _muhadditen_ shekh _Is'main_, men han var ej der, slutligen
frbi _Azhar_ och _Hassanein_. Det var i allmnhet nnu ej mycket folk
ute, man tycktes ej nnu rtt vant sig vid den frvnda ordningen, att
byta natt till dag. D jag kom hem, troligen ngot efter midnatten,
mttes jag af shekh _'Ali_ med den underrttelsen, att han varit hos
shekh _Shihab_ samt att min afskedade tjenare der klagat fver det
shekh _'Ali_ varit skulden till att jag skiljt honom ifrn mig. _Sejid
Ali_ hade vidare berttat, att jag var en Frang, som blott stllde sig
i utvrtes mtto ssom muslim och var det endast _sorat an_, jemte
annat dylikt. Det var dock underligt att shekh _'Ali_ ej alls tycktes
hysa ngra misstankar om min islam, utan kallade _Sejid Ali_ fjollig
och litet vanvettig. Det gr mig verkligen ondt att ndgas bedraga en
sdan man som shekh 'Ali, men hvad skall jag nu mera gra? Dock lngtar
jag allt mera bort hrifrn Kairo, ej allenast hrfre, utan fven fr
det trkiga och stilla lif jag hr fr.


Sept. 15.

Vaknade ungefr midtp frmiddagen, betydligt tidigare n jag hade
nskat. Sedan jag i gr frskt huru muslim-fastan smakar, fastade jag
i dag ej egentligen, utan tillt mig vatten- och snus-frtring, som
gjorde att jag utan minsta saknad undvar mat nda till _maghrib-adan_.
Vid middagen gjorde jag en liten spatsertnr och fann till min stora
frundran gatorna, der jag gick fram vid _Nahhasin_, rrligare n
vanligt, fven jemfrelsevis frre sofvande i sina bodar, n andra
dagar. Man tycktes sitta hos hvarandra i bodarne och roa sig med glam,
ehuru kaffet och tobaken saknades. Dessutom tycktes mycket folk strmma
till och frn _Hassanein_. fven kunde jag ej mrka att folket i
allmnhet nu var kortare om nsan n vanligt, ssom man sger att det
r fallet med dem under _Ramadan_. Dock sg jag en karl som frdes i
_korakon_ och illa handterades af det kringskockade folket. Ocks sade
mina _Baranijeh_ frmmande att de varit ute fr att handla, men funnit
folket s snsigt och _mutejisin_, att det ej kunnat bli ngon handel
af. Jag gick genom _Khamsavi_ ner till _Muski_ och tyckte mig fverallt
finna mera folk n vanligt. Gjorde en liten tur i _Azbukijeh-_alln
och gick sedan till _Dietel_, der jag trffade 4 Ryska sj-officerare,
som kommit hit frn deras i Alexandria fr ankar liggande brigg
samt tillhragt 11 dagar hr med att strfva omkring och se Kairos
mrkvrdigheter. De voro just nu frdiga att bege sig  vg tillbaka.
Af dem var en, som fr 13 r sedan hade varit i Finland och tillbragt
en vinter p Sveaborg. Han liksom alla var nnu frtjust fver vrt
hrliga land och sade sig der ha tillbragt det ljufvaste r af sin
lefnad. Han satte sig vid mig och vi pratade mycket om ett och annat.
Hans namn var _Spitzen_ och han trodde sig kanske vara af Svenskt
ursprung, ehuru hans familj redan 4 sekler varit bosatt i Ryssland
och liksom mnga andra blifvit frryssad. Han hade ock verkligen
i sitt ansigte intet Ryskt, men vl den Ryska jargonen och litet
fven den Ryska sentimentaliteten. Fr frigt tycktes de alla 4 vara
unga hyggliga mn, det var ej utan att jag fann trefnad med dem och
_Khler_, som fven kom dit senare. Han, liksom mycket folk detta r,
hade varit i 5 dagar plgad af en Nilbld, som stigit upp midtp magen
och hindrat honom att rras ute. Yid _'asr_ begaf jag mig derifrn och
brjade sakta vandra hemt. Allt trffade jag samma mngd af folk p
gatorna, nu nstan i tilltagande. Sedan vi efter _maghrib_ frukosterat,
(man kallar nemligen detta ml under _Ramadan_ frukost), suto vi nnu
en stund och pratade med _Baranijeh_ gubbarne, bland hvilka jag numera
finner nje. fverallt var nu mycket folk, som satt i cafn eller bodar
och frlustade sig med prat vid koppen och pipan. Jag gick omkring fr
att ska shekh _Ismain_ och fann honom fven slutligen inne p grden
af en _vekale;_ men folkskaran och trngseln var s stor, att jag ej
ville g in af fruktan fr hetta och qvalm. Jag vandrade vidare genom
_Ghorijeh_, der det dock var nstan alldeles tyst, frbi _Ashar_ och
_Hassanein_, som dock nu voro tillslutna, samt stannade slutligen i
ett caf nra intill oss och hrde p en gammal _muhaddith_, som ej
var ngot srdeles. Sedan jag kommit hem och sutit litet, gjorde vi
som vanligt nu vrt andra nattml _suhur_, kanske omkring kl. 3 efter
vra ur, samt rkte och pratade derefter. Jag forundrade mig fver
shekh _'Ali_, som alls ingen appetit har och i allmnhet ter mycket
mindre n vanligt; men han mente att det var Herren, som fder oss
under fastemnaden med annat n kroppslig spis, samt att det fasta
inre beslutet, fvensom medvetandet af denna mnads och dess fastas
frtrfflighet, gjorde oss mtta och glada.


Sept. 16.

Vaknade ej frr n vid middagen, till mitt stora nje. Sedan jag nnu
pysslat litet hemma, begaf jag mig ut, tog en sna samt red till
Gamla Kairo. Jag red nu frbi den sidan som vetter utt knen och
betraktade med stort nje trdgrdarne, som stodo ppna, utan mur
eller skrank t denna sida. Vek sedan af litet t knen och kom fram
till den ldsta moskn hr, kallad _Gamia' Amr. Amr_ har nemligen
byggt den, d han under kalifen _'Omar_ kom hit och erfrade Egypten.
Invid den str qvarlefvor af en annan vidstrckt byggnad, som min
gamla trefliga och pratsamma snedrifvare sade hafva varit en kristen
kyrka. Denna _Amrs_ mosk r fven den strsta och vidlyftigaste som
finnes hr, ehuru den ej begagnas mer n en gng hvarje r, nemligen
den sista fredagen af _Ramadan_, d allt folk strmmar dit frn Kairo
for att hlla fredagsbnen. Vid dess uppbyggande och vid bestmmandet
af dess _kible_ skola 40 af profetens _ashab_ varit nrvarande, s
att man anser dess _kible_ vara fullkomligen skert och noggrant.
Den hller p att alldeles frfalla, men frst detta r har bashan
derom underrttat sultanen i Konstantinopel; det r p denne senares
bekostnad man for nrvarande r sysselsatt med dess reparation. D jag
intrdde inom den frfallna porten, sg jag till min frundran att man
p yttergrden var sysselsatt med krukmakare-arbete. Man frfrdigar
hr alla _kolal_, drickskrl och krukor &c. Men detta var dock utom
den egentliga moskn och i lga kojor, som man uppfrt deromkring. Vid
intrdandet p den egentliga moskgrden frvnades jag verkligen fver
dess vidd. Den pelargng, som egentligen r bestmd till bn och som
innehller _member_ och _dikke_, har sex breda rader pelare, parallela
med _kible_ vggen, de bda andra pelargngarne tre rader; den med den
frstnmnda parallelt gende har blott en rad. Pelarne voro tminstone
till strsta delen af marmor. Tv _minareter_ funnos, men de voro i
allmnhet lga och fven till sin arkitektur hgst simpla. I allmnhet
tyckte jag det hela bra spr af den Arabiska arkitekturens frsta
enkelhet och barndom. Man hll nu p att reparera, och det vore fven
verkligen skam om man skulle lta denna mosk frfalla. Invid porten,
d jag skulle g ut, mttes jag af en gammal sprkfr gumma, som sade
att hennes frfder led frn led varit vktare fver moskn och visade
mig 2 ttt invid hvarandra stende pelare, sgande: den som kunde g
derigenom, vore en god och bra man. Jag bad min snedrifvare klmma sig
emellan dem, hvilket han ock gjorde, naturligtvis mumlande _basmalleh._
Derefter gjorde jag detsamma, men fann det verkligen vara trngre
emellan dem n jag frst tyckt, ehuru jag dock utan stor svrighet
kom igenom. Vi begfvo oss sedan p en annan vg tillbaka, passerade
en mellan sandhgarne belgen liten mosk fr shekh _Abo sa'odi el
gerahi_, till hvars ra hvarje natt mellan tisdag och onsdag hlles
_zikr_ och _makra_. Min snedrifvare frskrade att hvem helst som vore
sjuk och beskte honom frn vecka till vecka, skulle finna lindring
i sina plgor. Vi lste naturligtvis _fathe_ fr honom, i det vi
passerade. Vi kommo sedan frbi vattenledaren, som gr till citadellet
och vanligen kallas _Essab'a sevaki_ eller _migra_, emedan 7 hjul
pumpa upp vattnet frn floden. Vi kommo s in genom stadsporten vid
_Sejide Nefiseh_ och passerade vidare _Sejide Rukijeh_ och _Sekkine_.
P afstnd sgs uppe p berget _Sejid Gujushi_, herren fver det efter
honom benmnda berget, hvilket grnslst, ssom min gubbe berttade
mig, strcker sig ner t _Koseir_ samt vidare och slutar frst i
_Jambo_. Han berttade underliga saker om berget och dess patron, att
det alltid spatserade med honom, ssom berget _'Arafat_ med profeten;
att de ropade till sina bergk _khot_, ssom nnu snedrifvarne alltid
ropa till sina k vid svrare steg; att berget _Gujushi_ vgrat att
stiga p _'Arafat_ &c. Vi kommo smningom inom staden, passerade en
_takijeh_ eller hus och tillhll fr _dervisher_, der hufvudsakligen
blott Persiska dervisher skulle finnas; vidare frbi en _Vali_ eller
_Mebruk_, som bestndigt och ofrnderligt satt framfr en liten
_zavijeh_, aldrig talade ett ord, ehuru han ej var stum, samt blott
med tecken yttrade sig fr dem, som beskte honom och behfde hans
hjelp. Hans namn r _Abdolhuhab_, och han betjenas af sin mor, som i
hans stlle tar emot de pengar man ger honom fr hans helgonperson.
Jag skildes slutligen i _Muski_ frn min snedrifvare, ej utan att p
kta Arabiskt stt grla om priset och frga ngra bredvidstende, om
jag ej hade gett efter _kanon_. Jag vandrade sedan nnu litet omkring
i _Muski_ och hade att gra med _Abdolasiz_, s att tiden frgick till
en stund efter _'asr_, d jag gick hem och vntade p den efterlngtade
_maghribadan_. Jag hade dock ej fastat i dag, ehuru jag hndelsevis ej
kommit att dricka, och fr frigt tagit mig f prisar frn en liten
pappersstrut, som jag tagit med mig. Emellertid har jag funnit att
Mohammedanska fastan ej r srdeles svr, tminstone fr den som ej har
alltfr tungt arbete. Ocks tyckes folket i allmnhet ej anse denna
mnad fr en tung, plgande fste- och nger-mnad, utan fastmer ssom
en tid af frjd och gldje, ehuru de stta stort vrde p och bra
hgsta aktning fr den. Men s r det i allmnhet med deras religion:
den har ej det hemlighetsfulla, dystra och rofulla som vr, man hller
ej moskn fr en skrck och bfvan vckande helgedom, utan fastmera
ssom ett hus der man alldeles ej drar i betnkande att t.ex. ensam
tillbringa sin natt i ro. Men de flesta af Kairos bttre mn hlla
2 _fokaha_, som frn _maghrib_ nda till _suhur_ lsa Koran i deras
hus, och hvarthelst man om natten gr fram, hr man deras gnllande
mumlande. Jag gjorde om aftonen min vanliga spatsertur frst till
_Azbukijeh,_ der jag sg tskilliga konsuler och Franger, som i sina
vagnar begfvo sig upp till citadellet, kanske fr att helsa den nyss
anlnda pashan vlkommen; sedermera till _Ghorijeh_, der jag satte
mig p en bod_mastaba_ och hrde p en vacker _zikr_, som man gjorde
uti sultan _Muajads_ mosk. Sedan vandrade jag hit och dit omkring,
stannade slutligen en stund i ett caf bredvid vr port och hrde p
den gamla _muhaddithen_. Nr jag kom hem, fljde shekh _'Ali_ upp med
mig och blef lnge sittande att prata. Han hade i afton ter varit hos
shekh _Shihab_ och derfre fll samtalet p honom. Han berttade nu
utfrligt historien om hans lif, hvaraf jag frut hrt s mnga mustiga
strofer. Denne shekh _Shihab_, som r Kairos strsta poet och en af
dess utmrktare lrda, har det poetiska felet att supa och berusa sig
med arrak samt det hgst opoetiska felet att lska gossar.


Sept. 17.

Begaf mig kort efter middagen ut fr att trffa _Ahmad elkutubi_, men
fann hans bod stngd. Vandrade sedan i _Khan khalili_, der mycket
folk satt i bodarne samt njt af den behagliga skuggan och svalkan,
som man alltid har hr. Det var som vanligt dessa dagar mycket folk
p gatorna och stor rrelse. Gjorde i dag fven en tur i det inre af
_Ghorijeh_, mellan _elfahhamin_ &c. der jag frut varit hgst sllan.
Jag jemkade mig sedan ned t _Azbukijeh_ och gick till _Dietel_. Hr
trffades fven den unga _Khler_, som sade sig i morgon vara frdig
att resa till Alexandria, fr att hinna den Ryska briggen och de Ryska
officerarne, af hvilka en ljtnant under sin hrvaro fvertalt honom
att flja med och trda i Rysk krigstjenst, lofvande honom att bli
officer inom 3 r. Jag blef temmeligen lnge sittande hos _Dietel_,
Han talade om sina resor i Persien och isynnerhet om en frd, som han
gjort tillsammans med en Dansk, _Westerdahl_ tror jag, frn _Shiraz_
till _Ispahan_. Denne Dansk beskref han ssom hgst usel och frarglig,
mlade ut honom verkligen illa, ssom en snusker och tillika lumpen
karl. _Dietel_, ehuru bland de bttre man hr har att bjuda p, har
dock mycket Ryskt i sig: den vanliga lusten att spela seigneur och
se sig omgifven af stora hopar betjenter, den vanliga beundran och
frdmjukelsen fr hgtuppsatta mn eller frmn &c. Vi talte om vr
tillmnade resa till fra Egypten och han lofvade i morgon ge sig ut
p bestyr om den. Jag kom i dag hem frst en stund fre _maghrib_.
Sedan vi gjort vr mltid och rkt begfvo vi oss ut, men shekh _'Ali_
blef efter vanligheten sittande hos vr granne, en _muzejin_, och jag
vandrade ner till _Azbukijeh_, der jag efter en liten vandring i alln
blef sittande hos _Hanafi_ en god stund. Jag vandrade derifrn upp till
_Babelkhalk_ och vidare upp till Dervishernas _tekijeh_, i vntan att
der f hra ngon _zikr_. Men huset var stngdt och alldeles mrkt, de
voro troligen engagerade p skilda stllen till _zikr_, ssom _Zeineb_,
der det sades vara _zikr_ i afton. Det blef mig dock fr lngt att
spatsera nda dit upp, utan vnde jag om och begaf mig till _Ghorijeh_.
P vgen hr, liksom annorstdes, hrde man frn husen _fokaha_ lsa
Koran. Det r nemligen vanligt att hvar och en i helst mttligt goda
omstndigheter lejer 2 eller flere _fokaha_, att hvarje natt under
_Ramadan_ lsa i hans hus. De brja vanligen genast vid _maghrib_
sedan de frukosterat, och hlla p nda till _suhur_ eller nattmlet,
som intages omkring en timma fre den frsta morgonrodnaden. Jag satt
sedan en stund utanfr _Muajads_ mosk och hrde p en _zikr_, men
den behagade mig ej srdeles i afton. Derp gjorde jag min vanliga
tur frbi _vekalen_, der shekh _Ismain_ berttar sina sagor fr ett
allt lika stort auditorium. En lika stor skara hrare hade fven en
hop sngare och instrumentalister samlat omkring sig vid _Nahhasin_,
der de fredrogo sin Arabiska musik. Jag vandrade s vidare till
_Babeshsharijeh_ och gick in i ett caf, der 2 _khoval_ dansade vid en
frfrligt skrllande musik af en stor _zummara_ eller sckpipa och en
stor tambour de basque. Det var nemligen hr _Dietels_ Persiska betjent
i gr hade sagt sig sett 2 danserskor samt blifvit alldeles frtjust
och frjdberusad af deras dans. Jag igenknde 2 _khoval_, som jag ofta
och vid alla gldjetillfllen hr sett frut, men vid dem hade jag
redan alldeles ledsnat ut. Persern behfver i allmnhet ej mycket fr
att rka i extas; han, liksom ursprungligen Germanen och Nordbon, r
af naturen entusiast, s fven Turken tror jag. Men Araben tillhr ett
nyktert, i allmnhet prosaiskt folk och frtjuses sllan af annat n
Koran, religion och frnuftiga ord, mjligen fven af underfulla sagor.
Men qvinnor, dans, sng m.m. dylikt frgar han ej s srdeles efter,
om han ej dervid hr vackra ord. Hemkommen blef jag nnu en stund fre
och efter _sukur_ sittande att prata med shekh _'Ali_; men det nstan
frekom mig, som hade han bakom ronen ngon liten misstanka om mitt
Frangskap, dock har jag intet skert mrkt.


Sept. 18.

Vaknade till min frargelse temmeligen bittida. Fick med tskilligt
skrifvande dock tiden till slut till litet efter middagen. Gick d
ut, tog mig en sna samt begaf mig af genom _Babezzuele_ och genom
_Essujufijeh_. Dessa trakter ro nstan ssom en egen stad fr
sig. Underligt r fven att man kallar trakten vid _Ghorijeh_ och
_Babezzuele_ fr _el Medineh_, och sger t.ex. vid _Babessharijeh_
sig vilja g till _Elmedineh_, d man beger sig ditt. Ocks skall
trakten frn _Babezzuele_ till _Babennasr_ varit den ursprungliga
delen af Kairo, som frst byggdes. Vi begfvo oss sedan frbi _Sejide
Nefiseh_ ut i knen, genom den stora begrafningsplatsen, som ligger der
utanfre. Hr finnas i allmnhet de vackraste grafvar och vrdar, som
jag sett hr omkring Kairo, de tyckas fven vara frn jemfrelsevis
ldre tider. Vi kommo vidare fram till _Imam Shafi_, p hvars _kobba_
synes en liten bt af metall. I den sade min snedrifvare att man
i brjan och midten af hvarje r lade 7 _ardeb_ hvete till mat fr
foglar. Detsamma har jag ock frut hrt; dock frekommer mig bten fr
liten, fr att kunna rymma 7 _ardeb_. Invid denna mosk har _Mohammad
Ali_ uppfrt en vldig, vacker byggnad med 2 eller flere kupoler, till
grafplats fr sig och sin slgt. Jag gick dit in beledsagad af en
vktare och betraktade grafvarne fr redan mnga hdangngna medlemmar
af hans familj. De voro i allmnhet vackra, dock i mitt tycke fr
mycket tillklottade med guld, rda och grna frger. Man sg hr, som i
s mycket annat, att den gamla, enkla, storartade orientaliska smaken
gtt frlorad och ej mer kan senteras, hvarfre man sker erstta den
med yttre grannlt. Byggnaden var afdelad i 2 stora hvalf, belaggda
med vackra dyrbara mattor och i det inre plats lemnad fr _Mohammad
Ali_ sjelf. Hvarje dag och nu under _Ramadan_ hvarje natt hlles hr
en _khatme_ fr de hr hvilande, hvartill _fokaha_ ro antagna och
lnade, boende i egna fr dem hrinvid uppfrda rum. Derinvid r fven
en stor vacker trdgrd och ett litet palats, som min vaktare sade
bebos af _harim_. Sedan jag en stund drjt fr att bese dessa grafvar,
gfvo vi oss ter p vg. Det var i dag ovanligt hett och vindlst,
s att frden var ngot besvrlig, isynnerhet fr snedrifvaren, som
fick lof att springa, trstig och hungrig som han klagade sig vara.
Vi passerade p begrafningsplatsen frbi tskilliga _minareter_ och
_kubbor_, som stodo qvar kanske frn sultaners eller emirers grafvar.
De voro vackra, sttliga, ehuru dels frfallande, dels redan till
strsta delen frfallna, och buro tydliga spr efter den frsta
muslim-arkitekturens storhet. Jag steg upp i en hlft frfallen, dock
nnu temmeligen vl behllen _minaret_ och frjdade mig frn dess topp
fver den vackra och vidstrckta utsigten fver _Gizeh_ och _Sakkara_,
pyramiderna samt Kairo, som lg under mig i sin stora strckning,
fvensom berget _Gujushi_. Det frargade mig blott att jag ej hade
mina glasgon med mig. Sedan steg jag nnu in i en _kubba_, som var
vl behllen och fullkomligen visade den karaktr man vanligen ser i
slika byggnader. Vi begfvo oss sedan in i det ruskiga och frfallande
_Romeli_, ett qvarter mest fr sldder och patrask, hgst otrefligt
och smutsigt. fverallt hr som annorstdes var rrelse och lif mer
n vanligt. Sedan stannade vi utanfr sultan _Ilassans_ mosk, som
jag frut s ofta passerat, men nnu ej beskt. Jag steg af och gick
uppfr den hga trappan och frjdade mig redan hr fver de sirliga
grannlterna ofvanfr drren. Inne i den del af moskn, som egentligen
begagnas till bn och der man nu hll p att gra _'asr_ bnen, stod
midtp _sahn_, som hel och hllen var belaggd med marmor, en liten men
srdeles vacker _meda_. Sjelfva _sahn_ var stor och vidstrckt, som
vanligt utan tak under bar himmel, men med hga vggar rundt omkring.
Den inre pelargngen med _member_ och _dikke_ var likas stor och
vacker. Innanfre var sjelfva _kubban_. Jag hpnade fver dess hjd,
d jag intrdde, och i allmnhet fver dess vidd och storartade stil.
S utan- som innantills r denna mosk utan motsgelse den strsta och
vackraste som jag sett och som hr finnes. Det var ock med srdeles
nje jag vandrade hr lnge, tittade omkring mig och njt af svalkan.
Inuti _kubban_ var dock ingen egentlig _maksora_, blott ett simpelt
trdskrank, som inneslt en upphjning af trd i form af en vanlig
kista, p hvilken stod en stor stllning eller hllare af Koran. Denna
mosk r fverhufvud den sttligaste och mest storartade byggnad jag
hr sett. Jag satte mig ter upp p min sna samt kom genom aflgsna
och frstrda qvarter, ssom _Davadijeh_ &c, fram till _Babelkhalk_
och _Muski_. Jag hade blifvit ganska trtt och isynnerhet trstig samt
knde mitt hufvud tungt. Jag begaf mig s smningom hem, slckte min
trst stjlandes och obemrkt, samt blef hemma tills vi hade gjort vr
frukost. Sedan gjorde jag min vandring till _Azbukijeh_, dit shekh
_'Ali_ i afton hade begett sig fre mig och der han nu vntade mig.
Vi suto en lng stund hr och togo oss nstan en liten lur p vra
_serirer_ i den utomordentligt ljufva aftonsvalkan och det klaraste
mnsken. Slutligen jemkade vi oss sakta och makligt hem. Shekh _'Ali_
blef sittande vid vr port, men jag begaf mig nnu ut p vandring. Nu
tyckes man egentligen frst kommit ratt i ordning med _Ramadan_, och
alla nya cafn ha hunnit bli frdiga. En stor mngd finnes af sdana,
hllna dels af Turkar, dels af Greker, och man har vanligen bestllt
_khoval_ eller musikanter att frlusta folket uti dem. Jag satt en
stund och hrde p en _Sha'er_ i _Khamsavi_.


Sept. 19.

Gick middagstiden ut och vek in hos _Klder_, der jag blef sittande
ngon timma. Hans mor, som var uppe i hans rum, tycktes nnu vara
helt nedslagen och sorgsen fver sin yngre sons bortresa och beslut
att bege sig till Ryssland fr att gra lycka. _Klder_ sjelf lrer
dock vara en af de mest honnetta man hr har att tillg. Han hade i
dag bestyr med att hyra kameler fr en Preussisk grefve, som jemte en
annan Preussare kommit hit och efter 4 dagars sejour nu gjorde sig
frdig att g genom knen till Jerusalem. Jag gick derfre med honom ut
och begaf mig till _Jusuf_, som ter gr sig frdig till cn resa till
Alexandria och sedan vidare till _Damjat_. Derefter gjorde jag en tur
genom _Azbukijeh_alln och begaf mig till kansliet. Hr trffade jag
en vandrande Tysk snickargesll, som kom frn Jerusalem och derefter
nrmare ett r uppehllit sig p berget _Karmel_. Han var en duktig,
rlig Nordtysk och hgst treflig att sprka med. Jag gjorde sedan slag
hit och dit, fr att f den lnga tiden till slut, genom de rrligare
delarne af staden, ssom _Ghorijeh_ och _Nahhasin_, samt kom hem ngon
timma fre _maghrib_. Vid _esha_ begaf jag mig ut till mitt Grekcaf
i _Azbukijeh_. P vgen, d jag passerade _Oriental hotel_, hrde
jag p fortepiano fredragas en af Mendelsohns "Lieder ohne Worte"
jemte tskillig annan Tysk musik. Jag blef lnge stende att lyssna.
Vid sdana tillfllen r det svrt att hlla contenancen, d hemmet
med alla sina minnen mktigt krfver ut sin rtt. Jag blef lnge p
natten sittande i caft och njt af det utomordentligt goda kaffet,
det hrliga milda mnskenet mellan de lummiga acacie-trden, samt den
ljufva aftonluften. Gjorde sedan min vanliga promenad frbi _Nahhasin_,
hvarest i caft, der musikanterna voro, s mycket folk var skockadt att
de nstan stngde gatan. Jag satte mig slutligen i caft invid vr port
och hrde p en gammal hvitskggig _muhaddith_. Dock brjar jag redan
bli fullkomligen mtt p _Ramadan_ och dess njen, liksom jag i sjelfva
verket lngesedan blifvit det p Kairo och dess folk.


Sept. 20.

Fick sofva i dag till middagen, d jag steg upp. Sedan jag skrifvit
litet, satte jag mig att reparera min slarfviga _koftan_ och fick
tiden s till slut tills ngon timma efter middagen. Jag gick nu ut
och begaf mig i strsta maklighet till _Azbukijeh_. P vgen sg jag
2 unga mn, som tycktes varit i stort och allvarsamt slagsml med
hvarandra, ty de voro bda nerblodade i sina ansigten. En stor skara
af qvinnor omringade dem, der de nnu hllo hvarandra i kragen och
flmtade, frskande att skilja t dem. En liten flicka, kanske en
dotter till en af de grlande, sprang grtande omkring och frskte
draga alla frbigende mn till fr att skilja dem. Slutligen hemtade
hon en soldat, som frde dem i _korakon_. De voro brder och hade
nyttjat ngot tillhugg af jern, s att den ene hade ett stort sr vid
tinningen och den andre i pannan. Det r sllan, nstan aldrig jag hr
sett blodsr. Jag gick s till _Dietel_ och blef sittande hos honom
ganska lnge. Han berttade sig 2 gnger ftt snubbor af Kasanska
universitetets kurator, for de frndringar han gjort i sin reseplan.
Huru olika vrt universitet, som sagt mig alldeles ingenting, ehuru jag
ej det minsta fljt min frst gjorda reseplan! Sedan jag kommit hem
ngon timma fre _maghrib_ och gjort mitt ml, begaf jag mig ter till
_Dietel_ fr att efter fverenskommelse afhemta honom. Vi gingo ut,
fljda af hans 2 betjenter och fven portvaktaren _Mohammad_, sledes
med ett flje som om vi varit Turkiska magnater. Vi suto frst en stund
i _vekalen_, der shekh _Ismain_ berttade sina sagor fr ett fverfullt
auditorium, gingo sedan upp till _Muajads_ mosk, satte oss der p
trappan och hrde p en vacker _zikr_. Denna _zikr_, ehuru ej af de
vackraste, var dock ganska hgtidlig och srdeles rik p nyanceringar
i rytm och ton. Vi begfvo oss sedan hem en stund efter midnatt. Jag
kom hem alldeles utmattad och medtagen, med en liten feber, i allmnhet
hgst mklig, troligen efter ngon liten frkylning, som mig ovetande
kommit fver mig.


Sept. 21.

Vaknade bittida alldeles mklig, liksom snderhuggen i hela min kropp
och alla lemmar. Jag begaf mig dock ut en stund fre middagen och gick
till _Dittel_. Medan vi suto der kom en trna till honom, med hvilken
han hade mycket bestyr och prat om _Fatimah_, som han tycktes mycket
vrdera. Samma flicka kom fven sednare dit och tiggde penningar
fr sitt besvr, det hon haft fr _Dittels_ skull at i ska reda p
_Fatimah_ och tala med henne. Hela hans frhllande och uppfrande hri
misshagade mig p det hgsta, jag fann mig hgst trkig och generad
dervid. All sorts ridderlighet fr gldjeflickor i allmnhet, men
isynnerhet fr orientens, r verkligen malplac. Han tror sig lskad
af sin _Fatimah_ och det nstan frekom mig som han fven lskade
henne, ssom han sade fr den stora likhet han fann mellan henne och
en flicka i hans hem -- den narren! Det r 2 klasser i samhllet, som
fverallt i verlden och i alla stater ro till det nrmaste lika,
nemligen de skallade frnma eller noblessen och gldjeflickorna. De
ro de bda extremerna och st hvarandra nra uti karaktr; hos den
ena och den andra finner man vanligen samma innobless. Den som vill
se ett folks lynne och karaktr, finner den aldrig hos dessa klasser.
Jag blef sittande hos _Dittel_ nda till nrmare '_asr_, d jag gick
hem. Efter _maghrib_, sedan jag tit och hvilat mig litet, gick jag
ter till _Dittel_, der jag nu trffade _Khler_. Han talade om sin
mors otrstlighet fver sin yngre sons bortresa, huru hon nnu plgade
stta ett couvert fr honom, m.fl. andra tokskaper och narraktigheter.
Frid fver dem som i lugn lida skilsmessans tunghet! Vi gingo sedan
ut med _Dittel_ och begfvo oss till det stora rymliga caft nra
_Babessharijeh_, der 2 de vanliga _khoval_ dansade. Jag blef dock ej
lnge der sittande, utan gick bort och lemnade _Dittel_ ensam. Af hans
sllskap samt stora flje betjenter har jag ingen frjd, och finner nu
som frr att jag har roligare samt r njdare att vandra ensam omkring,
n med sllskap som ej rtt passar mig. D jag lemnat honom trffade
jag just _Hassan Saleh_, som till min frundran var hgst vnlig och
fryntlig. Jag kom i natt bittida hem vid midnatten och tog mig en
liten lur frn shekh _'Ali_ hemtade vrt nattml. Han talade mycket
om en plats, som han hade i perspektiv vid tryckeriet och om hvilken
shekh _Shihab_, som han i afton beskt, uppmanat honom att bemda
sig. Hrtill var ndigt att han lofvade inspektorn fver tryckeriet
2 mnaders ln af sin egen och att genast betala den frsta mnaden.
_Shihabs_ hustru, som nu blifvit ter upptagen till nder af sin man,
var fven med i spelet och shekh _'Ali_ hgst bevgen. Till shekh
_'Alis_ berm mste jag dock sga att han ej litade p allt detta, utan
med from hngifvenhet lemnade hela saken i Herrans hand, yttrande i
anledning hraf mnga fromma sprk ur Koran och ur eget hufvud.


Sept. 22.

Gjorde en promenad utanfr _'Adavi_ stadsporten och trdgrdarne
deromkring. Inkommen i staden gjorde jag nnu en liten vandring der, s
att tiden hade lidit till mellan '_asr_ och _maghrib_, d jag gick hem.
Efter vrt aftonml gick jag ensam ut och begaf mig till _Azbukijeh_.
P bron hr trffade jag shekh _Ibrahim Elhanbali_. Efter den lnga tid
som vi ej sett hvarandra, var nu _vahashtinna_ och andra komplimenter
rtt p sitt stlle. Sedan de voro vexlade oss emellan, satte vi oss
hos _Hanafi_ och drucko _hlv_. Han var som frr trkig och pjkig,
rdd fr hundar p lngt hll &c. I gr berttade shekh _'Ali_ att
_Ibrahim_ haft missdet, d han spatserade i ett stadsqvarter, att mta
ett sllskap (troligen af hans mnga ovnner) som slog turbanen frn
hans hufvud. Kom sent hem ngot efter _selam_ och fann shekh _'Ali_
sofvande. Jag lade mig fven, men sedan jag somnat och sofvit godt en
stund, kom shekh _'Ali_ upp med vrt nattml och vckte mig. Nu frst
fick jag hra att man under natten i _Ramadan_ gr 3 _adaner_ frn
minareterna, frst vid midnatt _elabrar_, bestende af den vanliga
_abrar_, ngon timma derefter _esselam_, den vanliga fredags-_selamem_,
och vidare kort fre _adan el fagr_ den s.k. _adan esshurb_, fr att
pminna den trstige att dricka fre fastans brjan.


Sept. 23.

Gick ut till _Khan elkhalili_ och vandrade omkring. Der var stor
trngsel af folk, isynnerhet af frmmande, som tillbringa _Ramadan_
hr och sedan bege sig till _Mekka_ p vallfart. Perser, Turkar,
Kurder, Tscherkesser m.fl. sg man hr trnga sig fram och handla. Det
var i allmnhet hgst lifligt. Jag vandrade sedan frbi _Azhar_ och
_Hassanein_, i hvilken senare mosk och deromkring det isynnerhet var
mycket folk. Begaf mig sedan p omvgar till _Dittel_, som nu ftt de
vntade brefven med underrttelser frn Alexandria, hvilka hos honom
stadgat beslutet att sl resan till fre Egypten ur hgen och att
redan i dag ge sig p vg till Alexandria. S gick fven denna plan
och detta hopp att komma till fre Egypten fr mig fvernda. Detta
jemte _Dittels_ rustningar till hemfrden nedslog mig alldeles och jag
blef vid dligt lynne hela dagen, svl under det jag satt hos honom,
som sedan jag kommit hem. Jag blef hr nda till ngon timma fre
_maghrib_, allt under det _Dittel_ packade in och lagade sig i ordning.
Dock till slut sg han sig icke kunna bli frdig i dag och uppskt
resan till morgon bittida. Gick s till shekh _Ismain_ i _vekalen_ och
blef der sittande en lng stund att hra p honom. Gjorde sedan nnu
en vandring och blef sittande hos en annan _muhaddith_; men jag var
verkligen ovanligt nedslagen och frstmd, samt hade ingen ro, hvarken
i min kropp eller mitt sinne.


Sept. 24.

Fr i allmnhet ej mera sofva p morgnarne, hvaraf jag s vl hade
behof, dels fr att erstta den genomvakade _Ramadann_-natten, dels fr
att f slut p den lnga och trkiga dagen. Gick till kansliet och tog
litet penningar af _Khler_. Efter middagen lste jag ter ett pensum
med shekh _Ali_ i _Alfijeh_. Hans lnga och bestndigt med samma ord
upprepade kommentar blef mig frfrligt trkig. Jag hade i allmnhet
obeskrifligt ledsamt i dag och visste ej huru jag skulle f min dag
till slut. Gick vid _'asr_ till _kutubijeh_ och tog slutligen det lnge
ptnkta manuscriptet af _Sujuti_ om Kairo. Efter _maghrib_ gick ner
till _Azbukijeh_ och satte mig i Grekcaft, der jag litet blundade p
_seriren_.


Sept. 25.

Gick bittida ut till kansliet och satt der med _Khler_ tills _Bokty_
kom, som var utgngen. Tog penningar af _Bokty_ och kom sedan hem.
Efter middagen d vi ter hade lst vrt pensum ur _Alfijah_, gick
jag med shekh _'Ali_ till _Kutubijeh_, fr att handla p ett utmrkt
vackert manuscript af _Hagi khalifa_. Men det var mig nnu fr dyrt.
Dock tnker jag ej lta det g mig ur hnderna. Hrifrn gingo vi
till moskn _Hassanein_, gjorde vr _sijaret_ hos _Hossein_ och lste
honom _suran 1. S._, vandrade s litet omkring inne i moskn, der man
nu invid alla pelare hade utlaggt bcker till salu. Jag igenknde i
bokhandlarena mina shekher frn _Kutubijeh_ samt ansg det ej mdan
vrdt att stanna och se p deras bcker, dels emedan de skert voro
blott i _Fikh_, dels troligen ej af stort vrde. Vidare suto hr
tskilliga kretsar, som hrde p ngon frelsare. S var der en Turk,
som p sitt modersml hll en frelsning fr ett srdeles stort
auditorium af mest frmmande valfrdare. En annan Turk lste Koran, och
ehuru hans fredrag frekom mig ganska vackert, var det ej utan att ju
shekh _'Ali_ samt andra bredvidstende Araber drogo p munnen t hans
Arabiska och kallade den _tekhin_. tskilliga andra shekher suto hr
fven och lste fr ett strre eller mindre antal hrare. Jag fann
mig i allmnhet i dag srdeles generad i moskn, af fruktan att trffa
ngon som knde mig; ty hr vandrade mnga omkring frn _Mudaris_ och
andra effendi-kldda mn, fr hvilka jag alltid br en liten rdsla.
Ocks sg jag verkligen _Ustad Mahmud_ samtalande med ngra andra, men
snuddade lyckligt frbi honom, ehuru han skert bemrkte mig. Vid det
jag trdde ut i _medan_ mtte jag shekh _Kotta_, men ltsade ej knna
honom, ehuru han tittade bakom sig efter mig. Jag kom dock lyckligen
ut, ehuru rdd jag var att bli ertappad och f ledsamheter. Vandrade
sedan nnu litet omkring med shekh _'Ali_ och kom hem ngon timma fre
_maghrib_. Efter vrt aftonml gick jag ut till _Prunner_ och trffade
der fven _Avareff_, som pratade och schroderade p sitt vanliga stt;
bland annat om Rysslands Peter och Sveriges Karl: den frre kallade han
verkligen stor, men den sednare vrd att stngas in p ett drhus. De
dyns grodor! Sg hr ett nyligen utkommet arbete _"The English woman
in Egypt"_ af _Lanes_ syster. Blef lnge sittande hos _Prunner_ sedan
_Avareff_ gtt, samt resonnerade om ett och annat angende mina resor i
Arabien m.m. Satte mig sedan hos _Hanafi_ i _Azbukijeh_ och njt af det
alldeles ovanligt vackra mnskenet. Begaf mig slutligen till det lilla
caft och hrde p den gamla grskggiga _muhaddithen_, och kom hem
nrmare _suhur_.


Sept. 26.

Satt hemma nda tills vi hade lst vrt pensum i _Alfijah_ efter
middagen. Efter _maghrib_ mlet suto som vanligt shekh _'Ali_ och
jag ute p _fashan_ och rkte; men jag vet ej hvad orsaken r att vi
ej kunna prata. Vi suto en full halftimme och kanske mera utan att
ppna munnen. Gick vid _esha_ ut och satte mig hos _Hanafi_, Hr var i
afton mycket folk. Hrefter gjorde jag min vanliga vandring upp till
_Ghorijeh_, satt en stund vid _Muajads_ mosk ock hrde p _zikr_, som
i afton ej behagade mig srdeles. Den var i en helt egen och ovanlig
karaktr med lnga pauser i kren, som stund efter annan blott fll in
med ett lngt hojtande. Vid hemkomsten stannade jag i vrt caf samt
hrde p en _muhaddit_, tills shekh _'Ali_ gick frbi och stannade
fven en stund hr.


Sept. 27.

Medan vi vid middagstiden lste _Alfijah_ blef det i hast ovanligt
mrkt och brjade regna. Regnet fortfor allt i sm skf. Jag gick ut
sedan vid slutat vrt pensum och lt det regna p mig. Det var mig
srdeles krt och roligt att en gng se en frndring i det bestndiga,
ofrnderliga solskenet. Jag vandrade till _Azbukijeh_ och spatserade
under trden. Allt fll skur p skur af regn och luften tycktes
derunder srdeles frisk, ehuru d solen ter stack fram det frekom mig
qvalmigt. Det var mycket slipprigt och halt p gatorna, s man hade
svrt att g, isynnerhet ville de komliga kamelerna falla fr hvarje
steg. Jag gick sedan som hastigast till _Khler_ i hans hus och njt
af den friska doftande luft, som frn hans ppna fnster kom in. Hr
talades om _Timofejeffs_ och _Dittels_ Ryska patriotism, samt huru den
senare lemnat efter sig vid sin bortresa ngra kkskrl, som han ftt
till lns af _Khler_, alldeles nedsmutsade och frrostade, skert
flitigt begagnade under tiden han var hr, men troligen aldrig en gng
tvttade. Vandrade sedan omkring i _Muski_, der jag hade att gra ngra
sm uppkp. Grlade och frargade mig t en af de frdmda Grekerna.
Efter _maghrib_ begaf mig till _Prunner_ fr att begra en bok. Hr
trffade jag fven en bekant Tysk juvelerare, en Jude, som genast d
han kom in brjade politicera. Hr talades om och tadlades England
jemte dess frfattning, som kallades barbarisk; man frutspdde att
Ryssland och England skulle komma hr ihop och dervid Tyskland komma
att spela en hgst vigtig rle "liksom alltid frut" (!) Gick sedan
spatserande vida omkring t _Babelhadid_ till och andra trakter, samt
stannade slutligen fr en liten stund i caft invid oss.


Sept. 28.

Gick ut en stund efter middagen sedan vi lst vrt pensum och begaf mig
till _Prunner_, fr att efter fverenskommelse hemta en bok, som han
lofvat mig, fver berget _Sinai_. Han hade dock varit s upptagen i dag
att han ej hunnit skaffa mig den; sedan jag sutit hr en stund och dels
pratat, dels lst tidningar, der jag bland annat sg att Ryssarne lidit
stora nederlag i Kaukasus, gick jag hrifrn med ofrrttadt rende. I
dag hrde jag _Prunner_ tala Arabiska och frundrade mig storligen att
han, efter 10 rs vistelse hr, ej talade detta sprk bttre. Efter
_maghrib_ tog jag en sna och begaf mig upp till citadellet. Ssom
annorstdes i alla _divaner_, utfras och afgras hr alla ml om
natten under _Ramadan_, ty om dagen r _divan_ stngd. Jag gick upp i
den del af slottet der bashan befann sig och trdde in i rummet utanfr
det, hvari han sjelf satt. Det var en stor vacker salong, men jag
frundrade mig storligen fver den frihet och otvungenhet hvarmed folk
af alla klasser gingo af och an. Icke allenast Turkar, som troligen
voro tjenare hr och slottets betjente, utan Araber, shekher och andra
af alla slag, fven af den lgsta klassen, kldda i _'ere_, hade hr
fritt tilltrde samt gingo af och an i pashans nrhet -- en frihet,
tyckte jag, som verkeligen skulle gra heder t hvilket Europeiskt hof
som helst. Bashan sjelf satt inne i ett stort sidorum i ett hrn af
den stora soffan, som gick rundtomkring vggarne. Han sg gammal och
ngot skrumpen ut, med ett vackert, revrdigt, silfverhvitt skgg.
Dragen i hans ansigte kunde jag ej rtt urskilja, i anseende till det
stora afstndet. Folk, troligen af hans nrmaste Turkiska omgifning,
rrde sig hrinne, dock var ingen srdeles nra bashan sjelf. fven hr
tycktes rda stor frihet. Medan jag var der, hade en Frang audiens.
Han var hgst simpelt kldd uti surtout och hvita byxor, en kostym i
hvilken hos oss ingen student skulle kunna gra sin uppvaktning hos
rektor eller ens hos sin inspektor. fven andra, mest frnma Turkar,
gingo fritt in och ut, samt gjorde sin reverens fr gubben. Jag fann
allt hgst trefligt och otvunget, ssom i Orienten allt det hgsta och
det lgsta r nrmare hvartannat n hos oss. Jag spatseradc af och an
i den stora, af 2 Europeiska ljuskronor upplysta salen; men slutligen
kom till mig en qvasi ceremonimstare med en rrstaf i handen och bad
mig stta mig samt taga plats p soffan, emedan det ej passade sig
att s bestndigt spatsera upp och ner. Jag hade ock redan nog, samt
begaf mig ter ut. Jag hade i dag kpt snus hos min vanliga gubbe, en
kristen katolik frn _Aleppo_. I anledning af en frga till mig om
snuset vore tilltet under fastan hos oss (han hller mig nemligen fr
en mohammedan), kom han in i religionsfrgor samt resonnerade vidt och
bredt om evangelium &c. Han lofvade hemta mig bcker i den kristna
religionen, som jag borde lsa, samt tycktes bli alldeles glad och
uppspelt, kanske af en hemlig tanke att gra mig till renegat, d jag
ej visade den vanliga moslemitiska afvogheten och hgmodet emot honom.
Jag har alltid hllit denne gubbe fr en trg och lifls snusgubbe,
men fann honom nu alldeles frifrad samt srdeles liflig. Sedan jag
kommit tillbaka frn slottet, gjorde jag ensam ngra vandringar omkring
i staden och satte mig slutligen i mitt lilla caf i hrnet fr att
hra p den gamla _muhadditen_. Jag var srdeles smnig i afton, s
att jag till och med somnade p _seriren_, der jag satt, och blef
uppvckt af kaffehllaren. _Muhadditen_, hvars lega fr hvarje afton
r 50 fadda, fick i afton dessutom 5 eller 6 femfadda stycken, hvilket
tycktes srdeles lifva honom och hans berttelse. Kom hem en stund
efter midnatten, t och drack th med shekh _'Ali_, men jag vet ej huru
vi numera ej kunna f upp ngot samtalsmne alls, utan sitta ofta hela
timmotal med hvarandra alldeles tysta. Det har nu efter grdagens regn
och ska blifvit srdeles friskt i luften, isynnerhet under ntterna,
som brja bli kalla och fuktiga.


Sept. 29.

Sedan jag lst vrt pensum med shekh _'Ali_, gick jag ut och gjorde
en vandring genom _Ghorijeh_ samt sedan ner t _Azbukijeh_ till; men
det r s med mig, att jag ej vet hvart jag skall g nu mera, utan
har trkigt hvarthelst jag vnder mig. Efter _maghrib_ gick jag ut
tidigare om aftonen n vanligt, men fann gatorna mycket toma och de
samt bodarne stngda, ty nu voro alla sysselsatta med att frukostera
och komma vanligen frst vid _esha_ ter ut. Jag satte mig hos
_Hanafi_ i _Azbukijeh_ fr att vnta shekh _'Ali_, som lofvat trffa
mig der, jemte shekh _Abdallah_. Men d de ej kommo efter omkring en
timmas vntan, gick jag bort. Vek derefter in i ett stort caf, der
en _khoval_ roade ett stort sllskap med sin dans. Han var en yngre
srdeles vacker gosse, grannt och rikt utstyrd i qvinnoklder. Han
dansade bttre n dem jag vanligen sett frut. En sdan dans utfrd af
en vacker flicka, mste vara det mest sinligt retande man kan se. Jag
gjorde nnu en liten vandring till _Nahhasin_, men ehuru det frst var
midnatt, fann jag gatorna och caferna nstan tomare n vanligt. Folket
tyckes redan hafva blifvit mtt p _Ramadan_.


Sept. 30.

Gick en stund fre middagen ut till _Khanelkhalili_, der det i dag
var stor _sok_, liksom alla mndagar och thorsdagar. Jag hemtade dock
ingenting derifrn. Kom sedan hem och lste vrt pensum med shekh
_'Ali_, hvarefter jag genast ter gick ut till _Prunner_. Han gaf
mig tskilliga artiklar att lsa ur en Fransk journal, den ena om en
Svensk lrd, som utfunnit ett stt att liksom petrificera djur och
annat lefvande, fven menniskan, samt efter flera rs dd ter uppkalla
dem till lif; den andra om Judarnes herravlde fver Europa och denna
ursprungliga, nnu ofrderfvade nations stora anda. Jag lste der samma
sigter, som jag fr ngra r sedan hrde af Runeberg. Bda artiklarne
voro hgst intressanta, ehuru den om Judarne var temmeligen lng och
det nstan generade mig att lsa den der. Det drog lnge ut innan jag
blef frdig och begaf mig bort med _Schuberts_ resa till Sinai, som
_Prunner_ haft godheten taga ut t mig frn Egyptiska sllskapet. Jag
vek hrifrn in till kansliet och samtalade en stund med _Khler_,
som beklagade sig fver ofrstndliga bref och halfva notiser, dem
han erhller frn _Timofejeff_ och generalkonsuln _Fock_. Kom sedan
hem och brjade genast min _Schubert_, frst hans beskrifning fver
Kairo och dess folk, men fann honom p det grfsta stt blott och
bart hafva plagierat _Lane_. Efter _esha_ gick jag ut och begaf mig i
sakta mak till _Azbukijeh_, dit shekh _'Ali_ jemte shekh _Abdallah_
kom frn _Ghomri_ moskn; vi blefvo s sittande hr att sprka nda
till _abrar_, d vi alla gingo hem. Jag blef hemma lnge vaken vid
_Schuberts_ resa nda till morgon _adan_, s att jag sedan hade svrt
att f smn.


Okt. 1.

Studerade _Schuberts_ resa till berget _Sinai_, allt med tilltagande
intresse, troligen emedan han hr ej mera plagierat, ssom vid
beskrifningen fver Kairo, eller jag tminstone ej visste hvarifrn
han plagierat. Sedan vi lst vrt pensum, som i dag drog ngot lngre
ut n vanligt, dels emedan shekh _'Ali_ varit sysselsatt med att lsa
likbnen fver en afliden bekant i _Hassanein_, dels emedan vrt
pensum i dag var ngot svrare, begaf jag mig ut, ssom man hr sger,
_bein elhassatein_ d.v.s. mellan middag och _'asr_, och tog mig i
_Ghorijeh_ en sna, som frde mig till sultan _Talons_ gamla mosk.
Jag hade, som vanligt, lnge valt mellan snedrifvare, ty alla passa
ej p alla stllen, tminstone ej fr mig. Jag hade i dag funnit en,
hvars utseende frekom mig srdeles roligt och originelt, en ldre
men srdeles liten man. Han var dock ej af dem som vl knde _Masr_
och dess mrkvrdigheter, ty han hittade ej rtt till _Talons_ mosk;
men desto vigare var han i sin mun, att ropa t gende de vanliga
termerna: till hger eller venster, med tillgg af _salli 'ala nnebi_
och _vahhidu_. Sedan vi efter ngra frfrgningar funnit vr mosk,
trdde jag in och brjade vandra omkring i den vidlyftiga, numera
halffrfallna helgedomen. Den var i samma enkla och stora skala, som
_Amrus_ frsta i Kairo byggda mosk, blott att pelarne hr ro byggda,
d de i _Amrus_ ro hela marmorblock. Grden eller _sahmen_ var stor,
en vidstrckt fyrkant med en liten _meida_ i dess midt, jemte ngra i
stenar uthuggna _hod_ eller cisterner derinvid, med tappar att tjena
som _hanafijeh_ vid det frsta af bntvagningen. Pelargngarne voro
stora och vackra, dock ej bildade af s mnga rader, som i _Amrus_
mosk. Minareterna, som i _Amrus_ nnu hade den ursprungliga formen
af en _tartosh_ eller sockertopp, hade hr redan ftt den fylligare
formen af en _makleh_ eller stor rundaktig turban. De voro s mycket
jag sg blott 3, ehuru en gosse sade att de skulle vara 4, bland dem
en, som hade en vindeltrappa utantill, hvilken lngs den yttre muren
steg upp till toppen och hvilken sultanen ltit bygga i anledning
af en kapris. Han hade nemligen en dag under det byggnaden pstod,
sutit och vridit en papperslapp i spiral. Pminnt af sin storvisir
att sdant fingerspel ej vore annat n lek, samt ej passade fr en
sultan, svarade han att det ej var blott lek, utan modellen till en
trappa upp till minareten p den mosk han hll p att bygga. Nu r
moskn frfallen, liksom s mnga andra, blott den stora egentliga
bn-pelargngen (eller hellre blott en del af den) begagnas nu ssom
en _mosalla_. Hr satt en krets af mest unga mn, af hvilka en lste
ngot ur en bok och corrigerades af en shekh. Jag gick sakta frbi dem
p de utbredda, halfslitna, ganska smutsiga halmmattorna, och begaf
mig ter ut, sedan jag s slutat min rund omkring en af Kairos ldsta
mosker. Jag begaf mig hrifrn till den ej aflgset belgna moskn
fr _sejide Nefiseh bint zin el'abi din bni Rossein bni Ali bni Abi
Talib_. Jag hade ej ngon srdeles lust att g ditin, emedan jag varit
der frut; men min snedrifvare dref s p mig att g dit och hlla den
just nu utropade _asr_-bonen, att jag nstan sg mig tvungen dertill.
Nr jag kom in, sg jag ungefr 8 mn jemte _imam_ hlla p att sluta
sin bn. Jag satte mig till dem, men hann ej med dem mera n den sista
helsningen, och var s tvungen att stiga upp och gra min bn ensam
infr den lilla frsamlingen, hvilken tycktes betrakta mig noga. Jag
gjorde derp min bn med alla knbjningar, verkligen fga bekymrad om
eller generad af folket; ty den muslimska bnen har verkligen ngot
s gravitetiskt och hgtidligt i sig, att jag som en kta muslim fga
eller allsicke vnde mina tankar p omgifningen. Jag hade knappt slutat
min bn och satt nnu p mina ftter mumlande, d en mosktjenare
kom och ppnade drren till helgonets _kubba_. Jag gick in, satte
mig vid _maksoran_, mumlade ter en del af _I. S._ och betraktade
monumentet. Skranket r ej hr af metall, ssom p de betydligare
helgonens t.ex. _Hassanein_ och _sejidne Zeineb_, utan af trd med
inlagda rhomb- och cirkelformiga stycken af perlemor. Jag drjde dock
ej srdeles lnge hr, utan begaf mig ut p den utanfr belgna stora
(kanske Kairos strsta) begrafningsplatsen och snuddade tvrs fver
den t citadellet till. Jag skte p allt stt frm min snedrifvare
att brja sprka och bertta om de helgons grafvar och mausoleer,
hvilka vi dels frdades frbi, dels sgo p afstnd; men fann att han
verkligen fga knde deraf, tvrtemot vanligheten hos hans colleger,
som (isynnerhet de ldre) alla ro vl bevandrade i legenderna. Han
brjade deremot nu redan parlamentera med mig att vi skulle vnda om
till staden och ej frdas hr t bergen och knen till. Trots honom och
hans frestllningar begaf jag mig rtt fram mot det vldiga berget
_Gujushi_ eller _Mokattam_, p hvars branta sluttning jag nu, liksom
frut, med nyfikenhet betraktade en gammal, hlft frfallande mosk.
Framkommen under foten af berget, bad jag min snedrifvare vnta medan
jag steg upp. Han brjade gra invnningar hftigare n frr och
afrdde mig p det kraftigaste att stiga uppfr berget. Jag var dock
obeveklig och klttrade upp p en sida der ingen vg var, blott fran
af en rnnil, bildad af det hromdagen fallna regnet. Sdana syntes hr
mnga och min karl kallade dem _manhar seil_. Jag kom slutligen upp,
ehuru ej utan besvr, och mttes af en qvinna med 3 barn, som frde mig
in i den frfallande moskn, den hon sade vara byggd af _sejid Shahin_.
Af den begagnas nu blott en liten del till en obetydlig _mosalla_ invid
uppbyggarens sarkofag, der fven 2 sners och en dotters sarkofag str,
som dock har ett eget litet instngdt och omslutet kapell, liksom
om en flicka eller qvinna fven efter dden mste stngas in i ett
_harem_. Det hela var ej ngon af de granna och praktfulla mausolerna,
utan hade all sin prakt och sin stt af det hga majesttiska lget
p sjelfva branten af berget. Jag steg nnu vidare uppfr berget,
lngs deri uthuggna trappsteg. Under vgen beskdade jag med hpen
frundran den underliga bildningen af berget. Det tyckes vara liksom
fverdraget med ett tunnt lager af kalksten, liksom hvitlimmadt,
och under denna fverstryknhig ligger den ursprungliga graniten.
Skulle verkligen den stora floden s hafva fverdragit berget och
p detsamma, liksom p den dessfrinnan kanske grnskande knen,
qvarlemnat sin drgg af sand och slamm? Denna kalkfverdragning r
formad i allehanda underliga figurer, spetsar, i zickzack utskjutande,
ofta slttgende lager. De smala trappstegen gingo fver underliga
hllar och utskjutande klippor, ofta fver lstliggande sand och grus.
Slutligen kom jag upp till en vacker, temmeligen stor plattform,
der menniskohand blott fga behft hjelpa till fr att bilda liksom
en salong. Hrvid hade hvitlimningen eller bergets kalkfverdrag
blifvit afskrapadt och den rda driga graniten syntes vl igenom.
Hit och dit p mse sidor gingo sm gngar, dels utantills p sjelfva
berget, dels under hllar och klippstycken, ledande till sm hlor
eller rum. I dem, svl som p den strre plattformen, voro _kible_
uthuggna i berget, fr dem som tillfventyrs hr hade lust att fva
sin muslim-andakt. Jag fann mig ej kallad dertill, utan tyckte att den
innerliga frjd jag knde fver skaparens i berget visade allmakt,
svl som i den stora och hrliga utsigten, var en andakt och en
dyrkan, mera vrd n en muslims tusende knbjningar. Af allt hvad
jag sg anslogo mig nu, liksom frut, mer n allt annat de vldiga,
hemlighetsfulla pyramiderna. Det r ett magiskt, obegripligt intryck
de gra p mig, hvarje gng jag ser dem. S fven, ehuru ej till
den grad, knen, af hvilken nu en stor, nstan ofverskdlig sltt
lg under mig, besdd blott med grafvar och mausoler p en lng
strckning frn citadellet till _Imam Esshafiis_ mosk. Kairo med alla
sina resliga, dels sockertopps, dels turban bekldda minareter, lg
i sin lnga strckning under mina ftter, och den majesttiska, nu i
eftermiddagssolen liksom en silfvergrdel glnsande floden slingrade
sig med sina under fldet utvuxna, vldiga armar omkring palm- och
orange-lunder. Hr var verkligen en lmplig plats fr bn och andakt,
dock frundrade det mig att en muslim valt den dertill. Jag har nnu
aldrig sett en muslim, som vid betraktandet af natursknhet knt sig
rras till andakt. De knna och tro knappt p Herrens uppenbarelse
i naturen, tminstone stmmas de icke till andakt af den, om de ej
frneka den. Blott Koran r det som i sin frunderliga, ofta fadda och
villervalliga form frtjusar dem, i allmnhet ordet frn menniskomun.
I naturen eller annat hra de ordet ej. Jag hade verkligen svrt att
besluta mig till att lemna denna plats, ehuru min nedanfre vntande
snedrifvare oupphrligen skrek t mig att jag skulle komma. Som det
ock var ngot lngt lidet, mste jag beqvma mig till nedstigande
och fven i dag sl ur hgen besket i _Sejid Gujushis_ frfallande
mosk, p sjelfva den fversta plattformen af berget. fverallt under
nedstigandet syntes spr och spillror af gamla nu frfallna byggnader,
uppfrda zigzag i sjelfva bergsvggen. Jag kom ner p en annan beqvm
vg, och sg nedanfre den frfallna moskn af _Sejid Omar_, (dock ej
kalifen) jemte andra af Kairos gamla herrskare. Allt under det jag
steg ner, hrde jag karlens skrik, som nstan liknade ndrop, och jag
tror nstan att han var rdd. D vi slutligen trffades, frehll
han mig huru jag kunde s stiga upp p berget, frgande om jag ej
knde fruktan, och sade att jag mste vara en _Vali_ d jag vgade
mig dit. Jag sg betydelsefullt p honom med en illslug min, och
frgade honom om han sg de i berget uthuggna grottorna. Der, sade
jag, var fullt af _Avlija illah_. Han frgade mig om jag sett dem och
varit med dem. D jag ej svarade p hans frga, utropade han: _ma
sha allah inta hake katan vali min avlija illah_, med mera dylikt.
Jag gjorde fr rolighetens skull ej ngot till fr att taga honom
ur hans villfarelse, utan roade mig hjertligen t honom. Det finnes
i alla lnder en sorts menniskor som ro originaler, oftast fven
"Aufbewahrer" och fortplantare af det humoristiska elementet i folkets
lynne, d under fortgngen af dess bildning dennas sax bortskr alla
ruskiga och framskjutande qvistar af dess lifstrd. Hvad ro Tysklands
"_Eckensteher"_, vra gamla bo borgare, Stockholms "_gutrnter_" och
mnglerskor, Konstantinopels btsmn eller _kaiktshi_ m.fl. annat? Hr
ro snedrifvarne hufvudsakligen dessa originaler, jag har alltid med
dem ett af mina bsta njen. Den jag i dag rkat f var, ehuru hgst
rolig, dock ej af ktaste sorten; ty Islam hade hos honom fr starkt
ftt fverhand fver det egentligen Arabiska folkelementet. Under hela
tiden vi foro fram, upprepade han att vi frdats omkring hela verlden
(_laffeina ddynja_), och kunde ej rtt frlta mig att jag fredrog
bergen och de gamla sultanerna framfr t.ex. _Hossein_ och _Sitte
Zejneb_ in i staden. Jag frskte trsta honom der med, att sedan
jag gjort mitt fromma besk hos alla stadens helgon, jag valt denna
dag att beska dem som ro utanfr staden, och han gaf sig slutligen
tillfreds med sprket: _she lillah ja ramadan_. P vgen kommo vi
frbi ett grafchor, som redan utantill visade spr af stor prakt och
var af marmor. Efter mycket skande fann jag slutligen ngra muntra,
raska gossar, som hemtade mig nycklarne till det och ppnade fr mig
drren. Jag intrdde frst i ett ganska stort rum, som utgjorde en
_sebil_. Sjelfva brunnsmunnen eller ppningen var af vacker vlbehllen
marmor, likas alla rnnor och krl. Innanfr detta rum var ett lika
stort, i hvars midt stod den prktiga, verkligen sultanlika sarkofagen
fr _Soleiman Agha Hanafi_, ssom en medfljande ldre qvinna uppgaf
den hr begrafna sultanens eller herrskarens namn lyda. Den var af
marmor, med en mngd af de alltid p en muslims grafvrd oumbrliga
_shahid_ eller sm upprttstende marmorcylindrarne till uppbrande
af turbaner och andra hufvndprydnaden. Dessa voro srdeles vackra
med frgyllning och grannlter, som jag tyckte, af en senare smak
frn Mameluckernas tid eller s ungefr. Uppe i taket syntes nnu
halfutgngna frescomlningar. I allmnhet var denna grafvrd en af
de vackraste jag sett hr. Ngra andra, till yttre byggnaden dylika,
voro hr fven och jag intrdde i dem, men de innehllo ej annat n en
liten, troligen slgtbegrafningsplats. Hr fanns vackra vrdar, dock
ingen sultans- eller herrskares. Min snedrifvare blef allt hftigare
ooh otligare ju nrmare han sg solen nrma sig nedgngen, samt
pockade p att vi skulle bege oss tillbaka. Det var ock numera for
sent att beska de grottor och uthuggningar, jag sg hr ofvanom mig i
bergkanten invid _Gujushi_, jag mste lemna dessa besk till en annan
dag och begaf mig hemt. Vi kommo fver _Romeili_ och _Kara meidan_,
frbi det gamla och brokiga citadellet, hvars senare af pashan nybyggda
Europeiska del tar sig roligt ut, bland de gamla qvarlefvorna frn
_Selaheddin_ och andra fordna khalifer. Hela den hrinvid liggande
delen af staden nda till _Bab essuneileh_ har ett eget utseende.
Det synes att den ej r bland de ldsta delarne, ssom trakten frn
denna port till _Bab ennasr_, dock ser man hr, liksom i trakten af
_Sitte Zeineb_, nnu kanske de vackraste styckena och qvarlefvorna af
den gamla Arabiska arkitekturen. Deribland dock en stor mngd alster
af den fula och fga nationella Turkiskt-Europeiska byggnadskonsten.
Medan vi nnu voro p vgen hade _maghrib-adan_ blifvit utropad och
nu blef min karl hgst otlig. Nu skulle han dricka, af hvar och en,
som gick frbi oss och hndelsevis bar ett stycke brd, salatsvext,
rttika eller dylikt, tiggde han en bit och gaf fven mig ett blad
af den srdeles goda salatsvexten _gerger_, som jag frtrde med
god smak. D vi slutligen skildes t vid vr port, kunde vi dock ej
undvika att komma i grl vid liqviden, s _Vali_ han n trodde mig
vara. Men det hr hr till saken att aldrig handla eller gifva och
taga penningar i handel utan grl och krngel, annars r det ej vl.
Shekh _'Ali_ hade redan tit sin aftonfrukost, skert fr att ej
gra emot _Sunna_, som bjuder att man skall skynda sig bryta fastan
vid _maghrib_. Jag frukosterade sledes ensam och ej utan appetit,
efter min lnga vandring p fastande mage; ty p hela dagen hade jag
hvarken tit eller druckit, blott d och d stulit mig till en pris
snus. Sedan jag slutat mitt ml, blefvo vi efter vanligheten sittande
vid vrt kaffe och vra pipor; emedan jag verkligen knde behof att
bertta om det frunderliga jag sett i dag, som gjort starkt intryck
p mig, talade jag fr min shekh om hvar jag varit. Jag fann dock
hos honom alldeles ingen anklang, och d jag frgade honom om han
aldrig stigit upp p berget, svarade han helt kallt och litet snsigt:
hvad skulle jag hemta derifrn? _raih agib eh min hinak_. Jag skte
frklara honom att man ingenstdes s kunde se Herrens allmakt, som
hr i den herrliga Nildalen och det konstigt formade berget, samt
medelbarligen i menniskors storverk, som syntes derifrn. Han svarade
vl ej annat n att det var sannt, men knde ingen lust rras i sig
att beska det. Kanske till ngon del hans spkrdsla fr banditer
och rfvare, som han tror finnas p bergen, afhller honom och de i
allmnhet ovanligt rdda och fega Kairoboerna frn ett sdant besk;
men hufvudsakligen r det deras religion och Koran som, om ock ej
uppenbarligen dock omedvetande, ingifvit dem denna afsmak och apathi.
fven tyckas dessa helgon och aflidna Kairo herrskare, som kanske af
sin bibehllna Beduinkrlek till berg fretrdesvis valt berget och
hjden till sin hviloplats, i allmnhet vara fga respekterade och
lskade. Jag blef sedan efter vrt kaffe en god stund sittande ensam,
sedan shekh _'Ali_ gtt ner. En god stund efter _esha_ gick jag ut och
trffade shekh _'Ali_ sittande i ett caf, jemte en hans vn _Shihab_,
nra invid vr port. Jag satte mig till dem och hrde till min stora
frundran _Shihab_ tala om att Tsherkesserna nu begynte segra fver
sina fiender Ryssarne. Denna berttelse, bekrftad fven af mig,
beledsagades af mina 2 muslim-vnner med varma bner och nedkallande
af Herrens hjelp t deras trosfrvandter emot de otrogna, jemte fromma
utrop och loford fver Islams storhet. Islam r dem allt i allom, det
enda, som kan och fr beveka en menniska eller ett folk till ngot.
Andra intressen, t.ex. handel eller mensklig frihet m.m., hafva de
intet begrepp om. Shekh _'Ali_ och jag stego sedan snart upp och gingo
ner till _Azbukijeh_. Hr ledde jag honom p samtal om Moses. Som
han naturligtvis frekommer i Koran, knde han honom vl och begynte
bertta hans historia temmeligen fverensstmmande med vr bibel. Bland
annat berttade han fljande: "d man tagit upp Moses ur Nilen och han
blifvit uppfostrad i Faraos hof, nda tills det frsta skggfjun brjat
synas p hans haka, hade Farao beslutit dda honom. Faraos geml hade
deremot afrdt denne och sagt: skall du dda ett barn, som nnu ej kan
skilja ett kol frn en dadel (_ma ja'raf el gamrah min ettamrah_). Man
hade laggt fram fr gossen ett kol och en rdaktig dadel. Han hade
frst vndt sin hand till dadeln, men engeln Gabriel hade stigit ned
och ledt hans hand p kolet, hvilket han tagit och laggt p sin tunga,
som deraf blifvit brnd. Deraf hade hans sprk lidit och han blifvit
_alkan_ d.v.s. ej vltalig." _Ali_ talade vidare om Moses flykt till
_Sho eib Jethro_ &c. Nu fann jag den annars s tysta shekh _Ali_ rtt
pratsam, han upphrde ej hela aftonen att bertta. Allt emellant
utropade han att Koran vore en skn och vacker bok, (nyttjade dock det
simpla ordet _koajjis)_ och alla vetenskapers vetenskap &e. Han skte
frm mig stanna hr och brja studera _Tefsir elkoran_ samt andra
dertill hrande vetenskaper. Nu var han entusiast, liksom alltid d
talet faller p Koran eller ditt. r det frga om hvad annat som helst
af menskliga intressen, r han tyst och vet ej sga ngot; han r en
typ fr folket i allmnhet hr, isynnerhet fr de mera bildade af det.
Men hvar blir d Arabens frtjusning och entusiasm fr de brokiga och
vidunderliga sagorna? Deras tycke fr dem r kanske nnu en lemning
af deras frsta, egentliga, poetiska nationalanda och bevisar att
religionen med alla sina strnga, ofta onaturliga band och det tvng,
som vanligen ej finnes i en religions ursprungliga renhet, utan oftast
uppfinnes af vilseledda fromhetsifrande senare anhngare, ej mktat
utrota och i grund dda det unga, friska som lg i folkets natur. Sedan
vi stigit upp och begifvit oss frn _Hanafi_, gick jag nnu och hrde
cn stund p min gamla _muhaddith Bejomi_.


Okt. 2.

Gick efter _'asr_ ut ock stannade i _kutubijeh_ kos shekh _Mustafa_,
fr att handla p _Hagi khalifi_, men han ville ej sl af nnu. Jag
kpte dock i dag ett vackert manuscript af _Divan Hafis_ p Persiska.
Han lofvade hemta tskilliga rara bcker till fvermorgon. Sedan vi
tit och druckit kaffe vid vra pipor, begaf jag mig ut ensam till
_Hanafi_ och min _muhaddith Bejomi_. Med allt hvad jag hr och i
Petersburg flats med Arabiskan, hr jag dock nnu nstan hvarje
minut ord, som jag ej frr hrt och som jag ej frstr; d jag om
ntterna vid vr _suhur_ frgar shekh _'Ali_ om dem och andra, drar
han fram han en ny, nnu strre hop af likbetydande ord. Denna rikedom
p ord och benmningar fr hvarje liten bisak samt hvarje obetydlig
tankenyansering, finnes skert ej i ngot annat sprk; en ny _Kamos_
vore verkligen af nden att samlas ur folkets mun nu, frn det kanske
genom snart instundande blandning med frmmande folk och sprk lter en
del af sitt sprks stora rikedom g frlorad.


Okt. 3.

Satt hemma hela dagen och arbetade. Efter vrt _maghrib_ ml och
_esha_ gick jag ut. P vgen i _Azbukijeh_ hade jag, liksom ofta frr,
tillflle att se och hra huru folket skrattar t och gr narr af den
Europeiska sngen. Det kom nemligen p gatan en ung Europ, sjungande
med ganska hg stmma en Italiensk aria, med sprng och passager. Tv
15-riga Arabiska pojkar, som mtte honom, brjade gapskratta t hans
sng och hrma den ganska vl. Detta har jag ofta hrt frut. Det r
ock ej underligt, att den oftast s fladdriga Europeiska sngen ej kan
ansl den vid sin vanligtvis klagande och allvarsamma sng vana Araben.
Det frundrar mig dock att man har ej nnu blifvit mera van vid den
och vid Europer. Jag har till och med i _Azbukijeh_-alln samt andra
trakter af Kairo, sett hundar, som erbarmligen skllt p den Europeiska
syrtuten. Jag gick ner och satte mig hos _Hanafi_, dit efter omkring en
timmas vntan shekh _'Ali_ kom med shekh _Abdallah_. Yi blefvo sittande
hr lnge, men jag trttnade af det lnga sittandet svl hr, som
hemma hela dagen. Jag steg derfre upp, lemnade de bda shekherna och
gjorde min vanliga tur genom _Khamsavi_ samt _Nahhasin_ hem. Samtalet
hos _Hanafi_ gick allt ut p dels Koran, dels frgor i _Fikh_, vid
hvilka man i allmnhet rtt ser Arabens spetsfundighet och sofisteri
lysa fram, vid sidan af hans fromma, aldrig disputerande dmjukhet och
lydnad fr Koran.


Okt. 4.

Satt hemma nda till _'asr_, d jag enligt fverenskommelse begaf mig
till _kutubijeh_ och handlade fven Persiska bcker af shekh _Sejid
Mustafa_, Sedan jag hade handlat och redan stigit ner frn hans lilla
bodas _mastabeh_, samt nnu sprkande med honom bad honom hemta t
mig vissa bcker, fick han helt hastigt och ofrmodadt en allvarsam
mrk min, blandad med det vilda uttryck man ofta ser hos Araben, samt
frgade mig om det var sannt, som jag fregaf, att jag var _Tsherkess_.
Han sg hrvid srdeles barsk ut och det var ej utan att jag blef
litet hpen fver den ovntade frgan; jag frgade honom tillbaka med
det vanliga: _Eish ma'na_. Hrp, sedan han tyckts bli frskrad om
sin ogrundade misstanke, berttade han sig hrom natten haft en drm,
i hvilken han tyckt sig st frdig att rcka mig en bok innehllande
grundlrorna af Islam, men pltsligen blifvit hindrad af en osynlig
hand, som hllit hans hand tillbaka. Ehuru jag flitigt upprepade de vid
dylika tillfllen brukliga ord, ssom: _kheir in sha allah_ m.m. kan
jag ej neka, att jag stod der ngot hpen fver den underliga drmmen.
Man tror hr i allmnhet mycket p drmmar och litar p dem. Om shekh
_Mustafa_ eljest hyser misstankar mot min Islam och hvarifrn han
kunnat f dem, vet jag ej. Sedan jag gjort min handel och satt ut dag
att ter komma tillbaka, fr att se p andra bcker dem han lofvade
hemta mig, gick jag hem, der jag stannade nda till _esha_. D gick
jag ut och begaf mig till det lilla caft, der den gamla _muhadditen
Bejomi_ berttar sina sagor. Hr blef jag sittande till midnatt.
Hndelsen med shekh _Mustafa_ gaf mig ohumr fr hela dagen, ssom
alltid d man trngt in p min fregifna Islam.


Okt. 5.

Gick kort fre _'asr_ till _Prunner_, fr att nnu begra af honom
en bok. Jag satt en stund der och lste tidningar, medan han var
sysselsatt med ngra patienter och en Italiensk lkare. Han har antagit
ngot hgst frtroligt i sitt uppfrande mot mig, men derjemte det
mellan frmmande vanliga, fadda sttet att taga en under armen och i
band &c. Hrifrn gjorde jag en liten promenad i _Azbukijeh_-alln och
vidare int det egentliga _Muski_, der jag frut fga varit. Hr synas
prktiga Frangiska hus, i samma smak som man ser dem i Alexandria och
redan i sdra Frankrike. Vek sedan i frbigende in i den Armeniska
kyrkan. Utt gatan ser man af denna stora och vackra byggnad blott en
lng slt vgg, utan prydnader eller grannlt, men inuti r den en
sttlig byggnad. Hr, liksom i _Muski_, hade jag tillflle gra den
anmrkning, att de kristnas byggnader alltid ha ngot eget propert i
sig framfr musulmns. Det r liksom i Europa Engelsmns hus ha det
gemenligen framfor andra nationers, ssom jag tror. Jag gick dock ej
in i kyrkan, der man nu just hll p att sjunga ngon messa eller
dylikt, utan vandrade blott p grden omkring byggnaderna. Slutligen
frgade mig en Arabisk tjenare hvad jag ville. Han tog mig fr en
muslim och brjade ganska vnligt frklara mig de kristnas bruk vid
sin gudstjenst, tala om deras _kibleh_ och _mambar_ &c. Rundtomkring
kyrkan int en liten qvartergata st flere vackra byggnader, som det
tyckes privata hus, frn ett af hvilka jag hrde en _kanon_ spelas af
skicklig hand. Hrifrn gick jag hem och blef hemma sittande till lngt
efter vrt _maghrib_ml och _esha_, nda till kl. efter 3  la Turque.
Jag gjorde nu min vanliga tur, frst ned till _Hanafi_, och sedan till
min gamla _muhaddith Bejomi_. Hr blef jag sittande nda till midnatt.
Shekh _'Ali_ har flera dagar varit p ohumr, sedan han hrt att jag
ej var sinnad kpa ngonting nytt fr den instundande hgtiden eller
_'id essoghajr_, under hvilken det r oundvikligen ndvndigt fr hvar
och en att bra ngot nytt kldesplagg. Han hade nemligen d vntat
ngot sdant fven fr egen rkning. Jag var sledes tvungen att bjuda
honom pengar och gaf honom som vanligt en guina. D jag frgade om han
hrmed vore belten, svarade han den vara tillrcklig till utgifterna
fr hushllet, men att hans _gibbe_ var utsliten och han behfde en
ny. Jag var s ndgad ge honom nnu en guina, och kunde ej annat n
hjertligen beklaga honom, att han, nstan ssom en betjent, mste
liksom tiggande begra sig en ny fverkldnad af mig, som i sjelfva
verket r mycket fattigare n han. Gud lte mig dock aldrig komma i
sdan stllning till en annan, som den, i hvilken han str till mig.


Okt. 6.

Sedan vi slutat lektionen, gick jag ut, tog mig en sna i _Ghorijeh_
och red upp till citadellet. Under vgen gjorde min snedrifvare den
anmrkningen att _Masr_ r fullt med mosker, att man ej behfde
taga mnga steg fr att komma frn den ena till den andra, och att
detta r _baraketha_, en bland de vlsignelser som Herren sndt fver
denna s hgt beprisade stad, i hvars berm invnarne fverhufvud ro
outtmliga. Min snedrifvargubbe i dag var dock ej srdeles taltrngd,
men tycktes vara en braf man och from muslim, begynte till och med
gra mig frgor i religion och _fikh_. Vi frdades uppt p den hr
jemfrelsevis breda gatan, och frbi srdeles mnga mosker, af
hvilka isynnerhet i denna trakt finnes ett stort antal. Uppkommen p
citadellet steg jag af vid den nya mosk, som bashan nu hller p att
bygga p platsen der fordom _Selaheddins_ palats skall hafva sttt;
af detta sednare synas nnu dels grupper af fyra, dels ensamt stende
vldiga granitpelare. Sjelfva platsen r utomordentligen vl vald, med
den friaste, hela Kairo och Nildalen dominerande utsigt. Jag stannade
lnge, isynnerhet p SV sidan och vid vestra knuten, samt frjdade mina
gon med anblicken af den s ofta sedda, men aldrig ledsnande utsigten.
Sjelfva moskanlggningen r verkligen storartad och praktfull,
vggarne och pelarne bekldda med hr ur bergen uthuggen alabaster,
ofta p sina stllen utmejslad till vackra figurer i upphjdt arbete.
En midtp den yttre af pelargngar omslutna grden eller _shahn_
stende _hanafijeh_ utmrkte sig isynnerhet fr sitt granna arbete i
den nnu grannare, brokigt driga alabastern. Den inre, egentligen
till bn bestmda portalen r, som vanligt, betckt med tak och i
stor, vldig styl. Dock tyckte jag fven hr att den yttre glansen och
prakten trdt i stllet fr det ursprungliga, stora och enkla. I alla
fall blir det ett sttligt monument efter dess byggare, ehuru han sjelf
ej torde komma att se det frdigt. Utanfre, svl som inne, var allt
i fullt arbete och verksamhet; jag glmde det obehagliga gnisslande
ljudet af stensgarne, fr njet att se menniskors flit och idoghet.
Sedan jag drjt hr temmeligen lnge, steg jag ter upp p min gumpande
sna och red frbi den stora, vldiga, redan hlft frfallande gamla
moskn af _Kalaan_, med sina 2 liksom af grn porcelaine fverdragna
minareter, samt frbi kastellet, p hvars ena nda nu en telegraf str.
Vi redo ut genom den lilla slottsporten, som leder frbi kaserner och
derutanfr belgna usla soldatkojor; derp fver sanden till berget
_Gujushi_. Hr lt jag mitt k vnta vid foten af berget och steg sjelf
upp. Det var ganska besvrligt, isynnerhet p de stllen der ls sand
och grus betckte sjelfva berget; ty hr mste man stta foten skert,
fr att ej slinta ner med det ofta ramlande gruset. Jag hittade dock
liksom en vg och kom lyckligen upp p den slta, vida bergsplatn, der
den halffrfallna moskn _Gujushi_ str, samt ett stycke der ifrn den
nya, af en stark mur omgifna byggnaden fr krutfabriken. Jag gick in i
den p hjden och nra branten stende moskn, der nu vinden spelade
och susade med underligt ljud, i den omkullblsta och hlft aftoppade
minareten. Drren in till sjelfva moskn r p NV sidan och ofvanom
den en srdeles vacker, fullkomligen vlbehllen _kufisk_ inscription.
Sjelfva byggnaden, ssom mnad blott till bnehus och en helgedom fr
helgonets samt hans slgts multnade ben, var ej stor, dock ganska
vacker. Hr var en utomordentligt ltt och hrlig luft, uppfriskad
fven af en mttlig NV vind, som gjorde andetagen srdeles ltta och
ljufva. Jag spatserade hr nnu litet omkring p den slta bergsplatn
och sg nu friare fver det jag sett frn kastellet, hvilket nu p sin
betydliga hjd lg under mig, som en lg kulle. Jag steg sedan ter
ner, fr att g in i de grottor och bergshlor jag nedifrn alltid
betraktat med s stor nyfikenhet. Jag vandrade mellan bergets underligt
formade lager, af hvilka somliga skto vldigt ut och bildade liksom
ett tak fr mig p lnga strckor. Ssom jag fven hr tyckte, voro
dessa lager ursprungligen granit, fverdragna med ett lager tunn kalk
eller annan graktig sten. P somliga stllen var berget fverdraget,
liksom med en tunn skifva, af ngon sorts saltart, s att det sg
alldeles ut som hvitlimmadt. Jag vandrade hr med ett srdeles nje,
men det var ej utan att hufvudet d och d svindlade af mina lnga
vandringar i hjden p fastande mage nu eftermiddagstiden, och troligen
fven fr hiskligheten att g p ofta hgst smala stigar med bergets
lodrta stupor under gonen. Med allt detta fann jag dock ej vgen in
till grottorna, som nedifrn sgo s underliga ut. Jag gick sledes
ter ned, men d jag ter hrifrn skdade uppt grottorna, kunde jag
ej hlla mig att nnu en gng frska den besvrliga uppstigningen.
Ehuru jag fven nu ej hittade vgen till de grottor, dit jag ville,
fll jag in p en annan vg, som ledde till ngra andra grottor, Vgen
var smal, gick ofta p sm i berget uthuggna trappsteg och ledde
slutligen till liksom ett galleri framfr sjelfva grottorna. Jag
intrdde i dem, de voro hr blott 2, liknande sm kamrar med vggarne
liksom hvitlimmade af naturen, srdeles snygga och ntta, samt s hga
att jag fullkomligen vl kunde st rak i dem. De behagade mig srdeles
genom sin snygghet och den behagliga svalkan, jag tyckte att med en
matta p det slta bergsgolfvet man hellre kunde trifvas hr, n i
snuskiga, mrka _fum_ i Arabiska byar, ja hellre tillochmed n i de
flesta hus i Kairo. Jag skte hrifrn nnu en gng att komma p vgen
till de grottor, dit jag frst mnat mig och som tyckas mig st midti
graniten, men frgfves. De stodo der liksom otillgngliga fr vr
tids berg- och merg-lsa slgte. Jag steg sledes ner och gick lngs
foten af berget, med mina gon ofrnderligen fstade p dess underliga
grottor och dess vldiga, groteska former. Jag steg ter smtt uppt
nrmare dess fot och trffade hr en halfsvart Arab, som gick i vall
med ngra getter. Jag gaf mig i samtal med honom och erfor att han var
vktare och tjenare t ett helgon _Sejid 'Abdallah el maghavri_. Jag
bad honom fra mig in i helgonets _makam_ och fann honom dertill hgst
beredvillig, naturligtvis i frvntan p en drickspenning. Vi stego
uppfr den lga sandhjden, som ligger vid bergfoten; p densamma ro
hus uppfrda fr bashans soldater, af hvilka en del bo hr, troligen
ssom vktare fver det i berget gjorda kruthvalfvet. Vi kommo upp
till foten af sjelfva berget, frbi min fljares hus och hr ppnade
han fr mig drren till helgedomen. Jag blef alldeles hpen och slagen
af frvning, d jag intrdde och sg framfr mig ett stort rymligt
hvalf inuti sjelfva berget, med tak och golf af berget. Vi gingo fver
berggolfvet, liksom genom ett frrum afstngdt frn det inre rummet,
som utgr ett nnu strre hvalf; i dess innersta hrn str sjelfva
helgonets graf, allt i granit. fven framfre sjelfva grafven str ett
stort granitblock, i form af en vldig turban och framfr den 2 sm
granitlampor. I det yttre, genom ett trdstakett afdelade hvalfvet,
voro flera grafvar fr helgedomsvktarens frfder, hvilka alla,
liksom han, hrstammade frn helgonet. I en upphjning, murad i form
af de hr vanliga grafvarne, sade min fljare helgonets husgerd vara
frvarade. Jag frgade honom hvem och hvad detta helgon varit och p
hvilken tid ungefr han lefvat. P mina frgor fick jag, ssom jag
vill minnas, svaret att han varit sultan och lefvat fr omkring 560 a
570 r fre vr tid. Han rknade efter, fran han gaf mig detta senare
svar, men jag vet ej p hvilken kalkyl han stdde sig. Shekh _'Ali_,
som jag vid min hemkomst vidare tillfrgade om mannen, sade honom vara
vlknd och bermd, men kunde ej ge mig ngot besked om honom alls.
Hela hvalfvet, der han lg begrafven, omfattade en vidd af ungefr hela
vr societetshusbyggnad, och behagade mig utomordentligt. Vid utgngen
blef jag omgifven af min fljares alla barn, en skara tror jag af 6
eller 8, bland hvilka jag dock ej gaf en slant t mer n 2 och sednare
t en med sin mor kommande, af hennes man skickad pojke. Min fljare,
som fick 2, gick med mig ut och nedfr den lilla backen till sina fr.
Jag frgade honom om grottorna i berget och fick svaret, att de voro
frn aflgsnaste tider, d gjorda och bebodda af fromma heliga mn,
hvilka i dem offrat sin tid uteslutande t Herrens dyrkan och tjenst.
Jag frgade honom om de voro frn Islams tider eller derfrinnan, men
han tycktes ej ha reda derp, sade blott att de voro frn lnga, gamla
tider tillbaka. Jag nstan tror att de ej ro frn Islams tid, ty det
lg ej i denna religions natur att dyrka Herren s. Jag begaf mig nu
smningom p tervg, sedan jag frst kommit fverens med min fljare,
att en dag komma tillbaka och hemta honom, fr att fra mig omkring
p bergen. Jag kom hem i god tid fre _maghrib_ och skildes frn min
snedrifvare vl utan grl, men emedan vi kommo i vexling, kunde han ej
underlta att, ssom alla hans kolleger och det mesta folket hr, tigga
en femma till brd. Jag blef sedan hemma till efter _esha_, d jag
gick ner till _Hanafi_ och blef en stund sittande hos honom. Hrifrn
gick jag, trtt som jag var, upp till _Muaijads_ mosk, steg genast
uppfr trappan och satte mig p _hasiran_ invid shekhen fr _Bejomi_
dervisch-orden, hvars medlemmar hr gra _zikren_. Emedan jag senast,
d jag var hr med _Dittel_, gifvit denne shekh en piaster, blef jag
utomordentligt vl och vnligt emottagen med handslag samt flitigt
upprepande af de vanliga complimenterna, genast uppvaktad med en kopp
kaffe och anmodad att stoppa min pipa, den vi rkte i kompani med en
annan gammal bredvid sittande shekh. Jag hade ej sutit lnge, fran man
till min frargelse slutade _zikren_ och kom ut frn mosk-frstugan
p trappan der vi suto. Bland de utkommande var en gammal man, som
oupphrligt uppmanade att lsa _fathe_ fr n den ena, n den andra,
troligen fr i deras orden ssom helgon dyrkare shekher; deribland
igenknde jag hgst f namn, bland dessa dock deras hufvudshekh och
ordningsman _Bejomi_. Hrunder insamlade han af de kringsittande
slantar, under det de lskade sina efter _zikren_ skorriga strupar med
kaffe, som bjds omkring i den stora mngden med blott 2 koppar, bland
hvilka en var sndrig, s att den ej inrymde mer an hgst en half af
de hr vanliga sm kopparne, och just denna fll p min lott. Hrunder
kom, af de i frstugan qvarblifne, den ena efter den andra fram och
fredrog en lofsng fver profeten ganska vackert, isynnerhet den som
frst upptrdde. Hrunder ropades i slutet af hvarje rytm, som vanligt,
af auditorium _allah! allah!_; eller vid nmnandet af profetens namn,
som tidt och ofta skedde, _allahu salli va sallim aleih_; eller om
det var ngot srdeles vackert stlle, uppmanades sngaren till da
capo med: _doli keman keman fi'ardek_. Slutligen nrmare midnatten och
_elabrar-adan_, d sngarena hvilat och lskat sig med kaffe, stllde
de sig ter p shekhens uppmaning upp i _zikr_-rund. Jag trdde in i
frstugan, stllde mig fven i ringen, rmade frn strupen, s djupt
det var mig mjligt: _allah_, samt runkade p hufvud och kropp, i
samma takt som de friga; deri leddes vi af en ldre i hopen, som vid
hvarje taktfrndring angaf takten med sakta klappning med hnderna.
Till vrt _tutti_ sjng en _mureshid_ vackra solon och jag fann mig
verkligen svl intagen af sjelfva _zikren_, som road af min stllning.
Det rckte dock ej lnge frn man slutade och brjade sjunga Herrens
99 epiteter, till godt slut p lofsngen. Som jag i dem ej var hemma,
vek jag af och gick ut. Vid afskedet af shekhen, i hvars hand jag
ej stoppade ngon penning, tyckte jag hans hand var kallare n vid
helsningen. Dock hade jag kort frut, d jag kom ut ur moskn och
satte mig p hans _hasira_, ftt mnga loford, att jag vore af _ahl
illah_ och _ragil selah_. Hrifrn gick jag hem, verkeligen muntrad och
uppiggad af _zikr_, men hgst obehagligt hes och rostig i halsen af
mitt starka frambrkande af _allah_.


Okt. 7.

Steg bittida upp och begaf mig till det Grekiska klostret eller kyrkan
i _Goanijeh_. Jag trffade hr 2 ldre, feta och frodiga gubbar, med
lngt grttblandadt skgg, hlft knorligt, af hvilka den ena talade
och frstod Arabiska. Honom frgade jag, om hr nu funnes ngon liten
karavan till berget _Sinai_. Han brjade gra mig allehanda frgor och
sade att ngon sdan ej funnes, var i allmnhet ngot kortordig och
snsig. Af hans frgor, fvensom af den Grekiska han talade med den
andra presten, frstod jag att han tog mig fr muslim och i allmnhet
fr en misstnklig person. Som jag dock lt dem frst att jag vore
kristen, blef gubben litet pratsammare och tjenstfrdigare, samt bad
mig hemta en _tezkere_ frn min konsul och i dagen lgga hvad jag
vore fr en man, d skulle han se till hvad som kunde gras. Hr
har man nnu ej kommit s lngt, att man lter hvar och en frdas
huru och hvart han vill, man mste knna mannen och hans syfteml.
Jag kan ej neka att jag, nu liksom frr, var hgst besvrad af den
dubbla role jag hr spelar, att n ndgas upptrda som muslim, n som
kristen. Sedan jag kommit hem och lst med shekh _'Ali_, gick jag
ter ut till _Khler_, men han tycktes vara vid dligt humr, ssom
fven _Amin agha_, p hvilken jag helsat vid frbigendet i kansliet.
Jag blef ock ej lnge hos honom, utan gick ned och gjorde en liten
tur i _Azbukijef_-alln, der en frisk vind blste den ljufvaste doft
ur acacietrden. Handlade sedan i _Muski_ ett par sm pistoler och
fven p en klocka. Kom sedan genom _Khamsavi_ och _Nakkasin_ hem. D
vi sedan vid _suhur_ sprkade vid vrt th, freslog jag honom att
vi en af dessa dagntter skulle gra en _khatme_, eller ock _zikr_,
hemma hr. Han blef synbarligen srdeles intagen och njd fver
propositionen, ssom jag hade frutsett, samt lofvade genast i morgon
bestyra hrom. Han tycktes verkligen vara saligt glad hrfver, blef
srdeles pratsam och uppspelt, s att han satt alldeles ovanligt lnge
uppe hos mig.


Okt. 8.

Gick ut efter vr lektion p eftermiddagen och gjorde en temmeligen
lng vandring genom _Davadijeh_ t _Darb elahmar_ till och genom
_Ghorijeh_. Det r nu fverallt ovanligt stark rrelse p gatorna,
af folk som handla, ty hvar och en mste kpa sig ngot till den nu
instundande festen. Vek i frbigende in i _Kutubijeh_ till shekh
_Mustafa_, som ter visade mig tskilliga nya manuscripter, afven
en liten i Malta tryckt geografi, den han bjd ut t mig fr ngra
piaster. Jag brjade fr ro skull gckas litet fver den af otrogna
tryckta boken, han instmde rtt hjertligt deri och sade: ser du
skillnaden mellan de rttrogna och de otrogna? de frst sig ej rtt
p ngonting, ty de ro ej p den rtta och ensamt saliggrande vgen.
S tycktes han nu ej haft ngon ny drm om mig, eller ock gjorde han
dessa anmrkningar blott fr att frska och fresta mig, ssom jag
frut tyckt mig finna hos andra af hans trosfrvandter. P hemvgen
trffade jag en fattig _fikih_, som satt p en _mastabeh_ med ngra
gamla luntor. Jag satte mig vid honom, frgade och tittade p hvad han
hade. Det var af intet vrde, men jag kunde dock ej underlta att taga
en liten afhandling. Ssom han sjelf sade och i sitt uppfrande visade,
tog han mig fr _sahib 'ilm_ och _sahib elkoran_, kallade mig _mebrok_
och gaf mig derfre den lilla _resalen_ fr ett hgst ringa pris. Jag
frgade om tskilligt af hans land och familj, han var srdeles njd,
som det tycktes, och kysste mig p handen hgst dmjukt nr jag gick,
ssom det vanliga tecknet p den hgaktning man visar shekher och
vetenskapsmn eller rttare Korankunnige mn. Efter _esha_ gick jag
ner till _Hanafi_ och satt en stund hos honom, medan jag drack en kopp
sockervatten; satte mig sedan i caft och hrde p min gamla _Bejomi_.


Okt. 9.

Vaknade frst vid middagen, ngot trtt och svindlig. Gick ut p bestyr
fr att hemta ngra sm behof till aftonen. Gjorde frst en liten
vandring i _Azbukijeh_ och utrttade sedan, hvad jag hade att utrtta.
Kom hem vid _'asr_ och hade ej lnge vntat, frn de bestllda
_fokaha_ kommo samt brjade _khatmen_. Som de alla, i anseende till
_Ramadan_, fven voro sysselsatta i andra hus, aflgsnade de sig i
tur, sedan de lst och sjungit hvar sin del. En sdan _khatme_ har
srdeles stor likhet med en musiksoire hos oss. Liksom p en sdan,
om der finnes tv ungefr lika goda spelare, de alltid litet gnabbas
och krusa med hvarandra hvem som skall spela frsta stmman, s fven
hr bland jemngoda _fokaha_ hvem som skall brja och hvem sluta med
att sjunga _slutkasidan_. Liksom man hos oss hr musici kriticera
andra musici och mstare, samt sllan hr dem tala srdeles godt om
andras fredrag och konst, s blefvo fven hr, dels lefvande, dels
hdangngna _fokaha_ mnstrade af dem som voro hos oss. Liksom de
frsta qvartetterna alltid g trgt och trkigt, s fven lsningen
hr, isynnerhet under _Ramadan_, d _fokaha_ fastat hela dagen. Liksom
musici i allmnhet dricka punsch, s fortres kaffet hr till strsta
omttlighet; liksom vra musici efter slutad soire vanligen hafva
en glupsk appetit, s fven _fokaha_, hvilka ro knda och beryktade
derfr; liksom hos oss handklappningar och bifallsyttringar, s hr
vid hvarje rhytms slut ett hgt och allmnt utrop af: _allah! allah!_
eller: _tajibja fula_, eller d en shekh slutat sin tur: _akbal
allah_; liksom p vra soirer pratas och skrattas af auditorium
under sjelfva fredraget, s fven hr och i nnu hgre grad. fven
_fokaha_ sjelfva, under det de lsa, afbryta ofta sin lsning fr att
kasta in en qvickhet i de andras samtal, eller hra p ngot skmt som
yttras; hr liksom i allt i detta land g lttsinne och allvar invid
hvarandra. De shekher vi hade i afton, nstan de bsta och bermdaste
i Kairo, voro srdeles muntra och ofta verkligen qvicka, ehuru tv de
bsta voro blinda. Utom shekh _'Ali_ och jag voro inga andra hrare
n shekh _Abdallah_ och en annan ung shekh frn _Ghamri_, jemte _Valad
Mohammad_, som tjente till uppassare. Jag gjorde allt mitt till fr
att shekh _'Ali_ skulle lta kaffet och mandelsherbeten flitigt g
omkring, hvarmed shekherna tycktes vara srdeles beltna, fvensom med
_futuren_ vid _maghrib_ och _suhur_ nrmare morgonen. Isynnerhet kunde
de ej nog prisa mandelsherbeten, den de med srdeles begr och snlhet
slukade. Vi hrare lto naturligtvis icke stra oss i vrt samtal,
ehuru vi som oftast mste utropa _allah, allah_; jag dock fga, emedan
jag ej kan intas eller p ngot stt frtjusas af Koranlsningen, ssom
jag verkligen gr det af en _zikr_. Sedan allt var slut och shekherna
gtt, kom shekh _'Ali_ in till mig och satt en stund, uttmmande sig i
berm fver den hrliga natten, liksom vrdinnan plgar gra hos sin
man efter en vl slutad sttlig bal. Jag hade haft ganska trkigt hela
natten och blifvit trtt af det lnga sittandet.


Okt. 10.

Gick bittida ut om morgonen, tog en sna i _Mergush_ och begaf mig upp
till _Sok esselah_, Kpte mig ngra lcnlor fr mina sm pistoler och
begaf mig till fots, d jag ej kom fverens om priset med min _hammar_,
upp till citadellet genom _Bab asab_, der jag sg den Tyska mlaren,
som jag hrom aftonen trffat hos _Prunner_, sittande fr att taga af
_Hassans_ mosk. Jag gick in i den gamla vldiga _Kalaon_ moskn, fr
att se p den. Man hade nu inrttat den till en verkstad fr snickare
samt afdelat den i flera skilda, strre och mindre rum, i ett af hvilka
voro 2 Italienska snickare just under sjelfva den stora kupolen. Jag
drjde dock ej lnge hr, utan begaf mig ut t bergen och frst till
_Abdalla Maghavris_ grafhvalf, der jag hromdagen kommit fverens
att trffa den karl som sist ppnade det fr mig. Jag trffade nu en
ung man, som jag tillfrgade om den jag skte. Han gjorde mig som
vanligt frgorna hvad jag ville och skte, men d jag i frargelsen
ej upplyste honom derom, bad han mig vnta en stund i grafhvalfvet,
der invid porten 2 goda _mastabe_ st. Jag satt hr en stund och njt
af den hrliga svalkan i hvalfvet, d en ldre prydlig man kom in och
helsade p mig. Jag blef flat att ej igenknna i honom den man jag
skte, s mycket mer som man hade vckt honom ur hans middagssmn,
hvilket man hr aldrig gerna tillter sig. Fr att slippa honom vl,
gick jag in till shekh _Walis_ graf, ltsade gra min _zijaret_, samt
tmde sedan t gubben alla de slantar jag hade i min pung och gick ut.
Jag gick lngs berget, frbi vgen som leder upp till krutfabriken,
och frbi den derunder liggande frunderliga stendalen, hvilken r
full af strre och mindre stenblock, liksom nedfallna frn det ofvanom
liggande berget, vid ngot utbrott af eld eller ngon annan mktig
frstring. Toppen af det ofvanom liggande berget ser ock verkligen
ut som en rdaktig askhg, kanske r det en gammal utbrunnen vulkan.
Jag fljde berget, hvars fots och nrmaste fra lager ro fverdragna
med en sorts hvitgraktig sten, till utseendet liksom bildad af
flytande och med ens stelnad Nil-sand-blandad lera. Hr i foten ro
frunderliga grottor, bildande stora hvalf, uppburna af vldiga pelare,
grannt formade i mngahanda stil, mest som jag tyckte nrmande sig den
zirliga Korintiska. Taken i dessa hvalf ro af samma hvitgraktiga
stenfverdragning srdeles vackert, liksom krusigt, utskifvade. Inni
dessa grotthvalf var en ljuf behaglig skugga och det nstan frundrade
mig, att menniskor ej inrttat dem t sig till boningar. I ett af dessa
hvalf lgo tvenne snedrifvare med en hel hop snor, som fra sand
hrifrn till staden. Jag gaf mig i samtal med dem och frgade dem
om vgen upp till berget. De afrdde mig ifrn att stiga dit upp och
skrmde mig med att der funnes _'arab_. Jag vandrade hr lnge omkring
och gapade med frundran p det konstfullt formade berget, i hvars
klyftor och sprickor krkor samt andra foglar nstade. Vinden susade
vldigt fver toppen, sm svalor svajade muntert frda af den, och mig
grep lngtan att komma dit upp, d jag fven hgst uppe p sjelfva
branten sg en stor, som det tycktes i graniten, dels af naturen, dels
af menniskohand huggen grotta. Jag brjade ock stiga upp, men fann
snart vgen stngd af tvrt utskjutande, skiflika lager af berget,
samt sg mig ndgad att vnda om. Jag brjade bege mig t staden till,
ifrn hvilken jag nu kommit temmeligen lngt bort. Jag kom frst till
begrafningsplatsen, som strcker sig hrifrn ner till _Kaid Bey_. Hr
finnas vackra grafvar och minnesvrdar mest fver _Awlija_, sultaner
och i allmnhet bermda mn. Jag trffade hr 2 mn, som lgo i sanden
i skuggan af en vgg. Desse voro frdiga att ppna fr mig grafvarne
och fra mig omkring, men d jag p frgan om de kunde vexla mig ett
stycke af 4 piaster fick svaret nej, och i _Maghawri_ gifvit bort alla
mina slantar, fann jag till min stora frargelse mig ndgad att sl
detta besk ur hgen fr i dag. Man frde mig i en shekhs _kobba_,
omkring hvilken var en liten _meda_ och en _mosalla_. Jag tvttade
dammet bort af mig, men vattnet var s salt, att jag ej kunde svlja
det, huru trstig jag n var. Sedan jag gtt in i _mosallan_, gjort
min middags och _'asr_ bn, samt sett p den fula, brokiga, i bondsmak
mlade _kobban_ och sarkofagen fr shekhen, begaf jag mig p tervg.
P en grafdrr frskte jag mina pistoler och steg sedan upp p de
frfrliga sandhgarne, som nrmast p alla sidor omgifva Kairo. Hr
frundrade jag mig nu, liksom genast d jag frsta gngen steg hit upp
och sedermera alltid, fver dessa hgar, hvarifrn de sjelfva kommit
och bildats, samt nnu mer hvarifrn den ondliga mngd stycken af
snderslagna krukmakarkrl kommit, som hr ligga fverallt. Jag satte
mig p den hgsta toppen, som helt och hllet dominerar Kairo samt
dess omgifning, frjdade mina gon med den hrliga utsigten och min
kropp med den friska luften och vinden. Efter en stund steg jag ner i
den lsa sanden, som bildade en temmeligen brant sluttning och gjorde
nedstigandet srdeles besvrligt. Kom hem en stund fre _maghrib_
och fick besk af ormshekhen _'Ali_, som brjar ngot besvra eller
ledsna ut mig. Han frukosterade med oss hr, rkte och drack kaffe.
Efter _esha_ gick jag ner till _Hanafi_. Medan jag strckte mig der
p en _serir_, kom en fet vldig Turk med en mager, gammal, gr
skggig Arabisk shekh _sherif_. De satte sig p en _serir_ nra mig
och jag hade s tillflle att se, huru usla Araberna hr ro i deras
frhllande till och uppfrande mot de hgmodiga Turkarne. Araben hr
r i allmnhet mera bildad n Turken, isynnerhet i de jemfrelsevis
mest respekterade mnena, ssom _Koran_ och _Fikh_ &c., fven r han
i allmnhet klokare och frstndigare; men med allt detta r han en
dmjukt krypande tjenare infor Turken. Den gamla grnturbanade shekhen
vgade knappt ppna sin mun, om ej tillfrgad af den dumdryga Turken,
ej stoppa sin pipa, om ej bedd af honom o.s.v. Jag kunde ej hlla mig
frn att helst p ngot stt visa Turken min missaktning, strckte
makligt ut mina lnga ben p soffan, liksom till smn, och gnolade
ngon visa. Detta pars frhllande till hvarandra pminte mig om mitt
trkiga och alldeles mot min vilja uppvexta frhllande till min shekh.
Jag orkade dock ej lnge se hrp, utan steg upp och gick bort, gjorde
min vanliga vandring genom _Khamsavi_, frbi _Azhar_ och _Hassanein_,
der jag dock till min frundran ej fann ngonting annat, n mycket folk
sittande i cafn, ehuru det i natt var den andra af de 3 betviflade
ntterna _Kadr_.


Okt. 11.

Man hll p att tvtta i dag och jag fann mig ndgad sitta hemma nda
till _'asr_, d en af mina hvita koftaner hade torkat. D gick jag ut
till _Bokty_, tog penningar och kpte mig nu slutligen ett ur, som
jag s lnge varit i behof af. Gjorde sedan nnu en vandring till
_Ghorijeh_ och _Muaijad_. Vid vr aftonfrukost, som var hgst tarflig,
var shekh _'Ali_ vid srdeles dligt lynne och jag frmodade att
orsaken dertill, ssom alltid hr till folkets ohumr, var den fatala
penningbristen. Jag ledde talet p den _gibbeh_ han skulle lgga sig
till vid festen, och han berttade nu att han kpt klde och gifvit
det t skrddaren samt att kostnaderna voro srdeles stora, belpande
sig till 200 piaster. Jag kunde verkligen ej spendera p honom mera
frn min kassa, som jag sjelf behfver s vl och som ingalunda r
stor, frundrade mig sledes blott fver dyrheten. Vid _esha_ gick ner
till _Azbukijeh_, for att lta vinden och friska luften blsa bort, om
mjligt, den hufvudvrk och svindel, som plgat mig mest hela dagen.
Kpte p vgen en liten ananas fr en piaster och frtrde den; s god
den n smakade mig, tycktes min mage ej vl kunna frtra den, ty den
qvalde mig och jag befann mig srdeles illa. Hela aftonen luktade mina
fingrar deraf liksom vra smultron och nnu fljande dagen satt lukten
litet qvar, till och med sedan jag tvttat mig. Af alla frukter bli
dock vra vilda smultron fr mig de bsta. Satt mest hela aftonen och
natten hos _Hanafi_. Vid vrt morgonml berttade mig shekh _'Ali_, som
kom frn shekh _Shihab_, att _Sejid Ali_, min gamla betjent, kommit
tillbaka frn Alexandria, der han uppehllit sig denna mellantid, och
att han troligen skulle komma hit i morgon. Ater en tiggare, som jag
ftt p min fattiga nacke. Gud gifve jag vl vore borta hrifrn.


Okt. 12.

Gick kort efter middagen ut till _Prunner_ och fick af honom den
utlofvade listan p mitt tillmnade lilla resapotek, jemte en karta
fver Egypten och Petreahalfn. Han visar sig i allmnhet srdeles
tjenstvillig och bemter mig med all mjlig frekommande artighet.
Gick derifrn till _Issef_, som sger sig nu vara frdig att resa till
_Damjat_, fr att brja och sluta samlingen af Egyptens foglar fr
vrt anatomiska kabinett. Trffade hr fven _Wrede_, som jag ej sett
p lng tid. Gjorde sedan en vandring genom _Azbukijeh_-alln och
brjade bege mig p hemvg genom _Khamsavi_. Vid frbigendet vek jag
in i _Kutubijeh_ hos shekh _Mustafa_, som visade mig tskilliga af hr
tryckta bcker, bland andra en anatomi med temmeligen dliga planscher.
Jag frgade honom liksom frvnad om denna vetenskap vore _helal_
eller _haram_, och han svarade mig, efter en liten stunds tystnad, med
srdeles eftertrycklig och vigtplagd stmma: _haram_. Han vill packa
p mig bde skrp och godt fr temmeligen hga priser. Jag kunde dock
ej underlta att taga af honom en sorts Arabisk geografi i manuscript
fr vrt bibliotek, ehuru ngot dyr och fven med nymodig stil. Efter
_maghrib_, sedan vi smlt maten med en kopp th, gingo vi ner till
vr _Ghamri_ mosk, gjorde der frst vr _maghrib_ bn, suto sedan i
ett sllskap af 5  6 andra shekher, som satte sig bredvid oss, och
vntade tills _esha_ bnen sjngs ut frn minareten. Vi gjorde s vr
_esha_ bn ngot afsides frn den friga frsamlingen, derp den under
_Ramadan_ oss liggande _teravih_ bnen, bestende af 20 knbjningar
med 10 _tekbirah_, samt derefter nnu 3 knbjningar, _vitr_, hvilken
senare dock i _Shafi_ och _Maliki_ sekten r ngot olika med den i min
fregifna _Hanafi_ sekt. Det var ej utan att de tta knbjningarne,
i allmnhet hela bnen och ceremonin, trttade mig ngot samt bragte
mig i svettning. Sedan allt var slut, gjordes handslag med hvar och
en af oss 4 med orden: _akbal allah_, ssom vanligt vid fredagsbnen.
Vi sprkade nnu en stund med shekherna och begfvo oss sedan ut. Jag
gjorde frst en temmeligen god spatsertur i _Azbukijeh_-alln och gick
sedan till _Hanafi_, der shekh _'Ali_ satt vntande mig. P hemvgen
stannade vi nnu litet i shekh _Sultans 'attar_-bod och pratade med
honom. Vid vrt nattml och derefter, d vi drucko kaffe, gnolade
shekh _'Ali_ mycket p sina vanliga gnolord: _ma li siva kar' liba
bika hilah-lain roditto ejjo babin akra'o_, troligen fr att ppna
samtalet till en anhllan om mynt, som han sannolikt behfver till den
i fvermorgon brjande festen. Han tycktes verkligen vara trngd att
tala, men kom dock ej fram med ngot. Han talade om allehanda bruk vid
festen, huru man r tvungen att gifva pengar t de herrars betjenter,
hvilka man besker, huru hvar och en af en familj, frn den strsta
till det minsta dibarn, kommer sjelf eller frambrs af sin mor och
fordrar hgtidsgfvan, _'adijeh (?)_, som alltid bestr i penningar.
Omkring detta och andra bruk vid festen vnde sig hela vrt samtal, ty
jag knde dem alla frn _Lane_.


Okt. 13.

Rrelsen var stor p gatorna, af folk som kpte upp sina frndenheter
till festen, isynnerhet voro bodarne fulla med salt fisk, som i morgon
hvar och en mste ta och som nu spridde en hgst obehaglig lukt t
alla hll. Barn sprungo omkring och ropade: i morgon r fest, ungefr
ssom hos oss barnen sga: i morgon afton r julafton. Barnen ro
dock till det mesta lika fverallt i verlden, glada och sorgfria --
mannen mste g s lnga mrka gngar mellan religionens, vetandets och
verldsvillornas daglsa labyrinter, fr att nd till sluts, om han
skall lyckas komma till ljuset igen, trda ut genom samma drr han gick
in, samt lngs samma frsta solljusa vg som han vandrade in i mrkret.
Gubben vet nu frst vrdera och kan rtt se solens klara och vrmande
ljus, sedan han ftt trefva omkring i det fuktigt kyliga mrkret.
Men ej allenast barnen tyckte jag frjda sig hr p frhand fver
morgondagens hgtid, fven de ldre tycktes gra det af hjertans grund,
ej ssom hos oss likt kusken t smllen; de hade redan i dag anvndt
omvrdnad p sin kldsel och tagit sina bsta slarfvor p sig. Ty desse
ha nnu ej hunnit in i labyrintens mrker, der det just r likgiltigt
huru den vandrande r kldd. Hvad mig betrffar s har jag ej laggt
mig till ngot nytt plagg af min kldsel. Jag kpte en dolk i dag, och
gubben, som jag kpte den af, sade sig frlora 4 piaster p detta kp;
han gaf den mig blott som _she lillah ja ramadan_, fr den instundande
festen och fr att i mig f en kund. Med alla dessa frskringar tror
jag han bedrog mig p 4 piaster. Jag vandrade litet omkring och kom hem
en god stund fre _maghrib_, d jag af shekh _'Alis_ nedslagenhet alla
dessa dagar tvangs att ge honom nnu en guina, s nra jag ock hrvid
tog mig sjelf. Efter _maghrib_ gjorde jag en tur till _Azbukijeh_
och derifrn hem genom _Khamsavi_ och _Nahhasin_. Gatorna voro i
afton jemfrelsevis toma, men folket mycket sammantrngdt i cafn och
isynnerhet i barberarstugor samt badhus. Med denna dags _maghrib_ var
nu _ramadan_ slut, i moskerna hrde man ej i afton _teravih_ bnen,
icke heller Koranlsning i privathusen. Det var nu i allmnhet tystare,
ssom vanligen fven om thoredagsaftonen och qvllen fre ngon hgtid.
Nra vid vr port fann jag vid hemkomsten shekh _'Ali_ sittande med
sidenhandlaren _Shihab_ utanfr vr _muzeijins_ lilla butik. Jag satte
mig bredvid dem och hrde shekh _'Ali_ vara inbegripen, nu som alltid,
i en berttelse frn Koran och dess frklaring, anfrande derjemte
_hadither_ af deras profet samt andra sprk och visdomsreglor. Vi gingo
dock snart hem.


Okt. 14.

Bittida om morgonen vid solens uppgng kom shekh _'Ali_ upp till mig
och vckte mig frn min bsta smn. Men det var i dag hgtid och vi
hade i gr kommit fverens om att g i _Ghamri_ moskn samt der gra
vr festbn. Jag steg upp, brjade rusta och klda mig. Hrunder hrde
jag de mnga _tekbirat_, som utropades af hvarje frbigende under
hans gng till moskn, fvensom 7 _tekbirat_ frn minareten. Jag hann
slunda ej bli frdig till bn i moskn och blef derfre stilla hemma,
tills shekh _'Ali_ kom tillbaka. Nu upprepades mellan oss de redan om
morgonen vexlade festgratulationerna och andra komplimenter. Shekh
_'Ali_ var kldd i ny _koftan_ och ny _gibbe_ eller _faragijeh (gibbe_
med vida rmar); kldningen var srdeles vacker, som jag tyckte nstan
fr god och rik fr en man, som ger alldeles ingenting, utan fr
nrvarande tminstone jemte hela sin familj lefver nstan helt och
hllet p min bekostnad. Men ffngan i detta afseende r hr ej mindre
n hos oss, jag fr taga mig sjelf om nsan med min frebrelse till
shekhen. Vi to en god _kahkeh_, drucko kaffe i hans _ka'ah_, gingo
sedan ned och satte oss i portgngen. Hit kommo snart vra grannar,
frst gubben _Abdallah komashi_ och smningom den ena efter den andra
frn _Ghamri_ samt det friga grannskapet, s att vi voro ett sllskap
af 10 personer inom en ganska liten stund. Med hvar och en kommande
vexlades den vanliga hgtidsgratulationen: _kulli sanah vainta tajib_,
med svaret: _vainta tajib in sha allah_, eller med dess variationer och
andra komplimenter. Bland de gratulerande var fven vrt stadsqvarters
_shekh elhareh_. Han var en srdeles stor pratare, sedan han helsat och
satt sig vid kaffepannan, ur hvilken han delade ut t de nrvarande,
fick ingen komma till tals utom han. Han hade rest mycket omkring i
Syrien, samt talade vidt och bredt om der begrafna profeter _Moses_ och
_Jesus_ m. fl.; vi blefvo dervid som oftast anmodade af ngon bland
de nrvarande att recitera _el fathe_ fr den eller den profeten,
slutligen fr dem allesammans. Vid det han fortfor att tala, kom han
fven till de kristnas frhllande och stllning i Syrien, huru de
t.ex. i _Damask_ ej fingo rida en hst samt p mngahanda andra stt
voro tillbakasatta och utsatta fr folkets frakt, utbrytande ofta i
handgripligheter. Hrfver frjdades storligen de nrvarande och de
talade om huru frut (och fr ej s lnge sedan) detsamma gllt hr i
Kairo, beklagande att dessa gamla goda tider nu ro frbi. Det plgar
mig alltid svrligen att ndgas stillatigande hra sdant tal; det r
upprrande att se detta folks kld och dumma stormodighet mot ett dem
s fverlgset slgte och dettas religion. Jag drjde ock derefter ej
lnge nere; de brjade jemka sig bort den ena efter den andra, ehuru
allt nya gratulanter i frbigende kommo in, drucko en kopp kaffe och
gjorde sin felicitation. Jag gick upp i mina rum och brjade fundera
p listan fver medikamenter fr mitt lilla resapotek. Gick sedan ut
en stund efter middagen. Alla som man nu mtte voro kldda i nya eller
tminstone i sina bsta klder rentvttade. Roligast var att se barnen:
gossarne vredo p sin nya _tarbosh_, jemkade p sin nya _sa'bot_,
tittade ner p sina nya gula _bulgha_ eller _merkob_ och gingo stolta
fram p gatan. Flickorna, isynnerhet de sm, svngde p sina lnga vida
rmar och sina n vidare byxor. fven p de ldre, s vl karlar som
qvinnor, mrkte man den frnjdhet och den stolthet som ett nytt plagg
vanligen inger dess brare, liksom pockade han p att bli dmd efter
ordsprket: som man r kldd s blir man bdd. Fr frigt sg man dem
nu njda sitta eller g och rka sin pipa, till och med mngen ridande.
t alla hll hrde man _kulli 'am vainta tajib_ och svaret derp, fven
jag gjorde samma gratulation i det jag passerade ngra grannbodar. Dock
var det ej synnerligen mycket folk ute i dag, tminstone p den vg
jag fljde till _Muski_ och _Azbukijeh_. Det r hr, liksom hos oss,
vanligt att tillbringa frsta dagen af festen hemma i sitt hus och
frst andra dagen brja vandra. Jag gick ned till _Azbukijeh_-alln,
trffade der den gamla lnga Grekpresten, med hvilken jag gjort
bekantskap uti min snusbod, och satte mig med honom i mitt vanliga
Grekcaf i hrnet af alln. Han r hemma frn Drusernas berg, tyckes
vara en god man, talar om sitt land och sitt folk samt roar mig med
sina berttelser, ehuru hans Arabiska lter helt annorlunda n det hr
talade sprket. Medan vi suto kom en hans bekante, en Kopt, och satte
sig bredvid oss. Vi blefvo s en stund sittande att sprka vid vrt
kaffe och vr pipa, d Grekpresten steg upp, men jag nnu blef sittande
en stund med Kopten. Till min frargelse var han nyfiken nog att
frga mig om mitt land och min religion; oaktadt alla undflykter och
krokgngar blef jag till slut tvungen att sga min _tarika_ vara islam.
Jag gick derifrn en stund efter _'asr_ och vek in i apoteket, der
jag sg ngra res-apotekskistor fr en basha, som voro utomordentligt
vackra. Det var alltnnu tyst p gatorna, isynnerhet i _Muski_ och
trakten deromkring. Efter _maghrib_ gick jag ut och gjorde min vanliga
aftontur till _Hanafi_. fverallt der jag gick fram var tyst och tomt
p folk, aftonen liknade fullkomligt en juldagsafton hos oss. Bodarne
voro till strsta delen stngda, liksom under hela dagen, och i fljd
deraf var det mrkt p gatorna. Cafna voro ej heller alla ppna,
blott ngra f och fven de toma p folk. Jag satt ungefr en timma
hos _Hanafi_, men fven hans _serirer_ voro toma. Jag hade i allmnhet
hela dagen ganska ledsamt, ssom vanligen hemma hos oss en hgtidsdag,
s mycket mera som jag p intet stt kunde deltaga i folkets frjd. De
under hela _ramadan_ bannlysta _fanalzerna_ voro framhafda i afton och
man var ndgad bra en sdan.


Okt. 15.

Gick bittida ut och sedan jag vandrat en stund t _Azhar_ till fr
att komma till _Bab el mugavirin_, men ej hittade dit, tog jag en
sna, som frde mig ut genom stadsporten till den derutanfr belgna
begrafningsplatsen. Det var stor trngsel p gatorna af folk, som
strmmade ut och in, till och frn denna _karafeh_; vgen och
luften var alldeles hljd i damm. De buro stora lnga palmqvistar,
blomsterbuketter samt korgar med mat och frfriskningar. Alla kldda
rent och i sina bsta klder, gjorde de med sina vackra sttliga
palmqvistar ett hgst vackert hvimmel. P sidorna af gatan stod folk,
som bjd ut till salu dessa qvistar och blommor, samt bildade s
lngs vggarne en vacker trdgrd. Ute p sjelfva platsen, dit man
kom fram mellan de stora sandhgarne, var lifligheten och rrelsen
stor. Hr satt folket vid sina afledne anfrvanters grafvar, dels
under, dels utan ngot tlt eller annat skjul, och bredvid dem de
lejda _fokaha_, som lste sin Koran. Det materiella tycktes dock mera
sysselstta dessa sm kretsar n det religisa, ty de hade alla sina
matkorgar och sin kaffepanna, samt tycktes frnja sig mera hraf n
vid hrandet af Koran. Omkring samlade sig fven andra fattiga, som
i dag vanligen ej frgfves tiggde sig till ngra _kahk_ eller annan
provision. I de strre ommurade och med grd frsedda grafplatserna
fr familjer suto likaledes _fokaha_, men isynnerhet i shekhers och
_awlijaers_ sm kobbor, der de bttre shekherna och _'olema_ voro
frsamlade samt firade de hdangngna med lsning af Koran. Jag rkade,
d jag steg af och brjade g hromkring, frst p en sdan liten
_kobba_ och var alldeles frdig att stiga in; men d jag der sg en
stor samling af, som det tycktes, frnma shekher, hvilka suto vid en
prktig kaffepanna, vnde jag om. Jag vandrade nu fver den stora och
folkfulla _karafen_, som i jemfrelse med de andra gmmer de flesta
fromma shekhers och _avlijaers_ ben, samt begaf mig till den lilla byn
_Kaid Bey_. Hr gjorde jag frst min _zijaret_ hos _Kaid Bey_ sjelf,
i hans vackra, vlbehllna mosk och _kobba_. Jag hade varit hr en
gng frut, men d om natten, s att jag ej kunde se all den stt och
prakt, som hr r nedlagd. Golfvet och en stor del af vggarne ro
inlaggda med hvit och svart marmor, s vl i moskn, som i _kobban_,
hvilken sednare r stor och vldig med hg kupol. Hr inne sg jag den
mktige Mamluck sultanens Koran, i stort, nstan oformligt format, men
med vacker stil och rikt utsirad med guld. Hrinne visades fven 2
stenar med spr af profetens bda ftter i hvardera; de voro naturliga
urholkningar i stenen, liknande fotbladet med dess tr, ej verk af
menniskohand, ssom jag tyckte mig mrka i _Tanta_. Den ena stenen
tycktes mig dock mera likna 2 hnder och jag tror man fven sade mig
(i en annan mosk) att det skulle vara profetens hnder, ehuru min
Cicerone hr frskrade att de bda voro spr efter ftter. Den ena
stenen var tckt af en liten messingskobba, i likhet med _Ka'aba_.
Allt var hr sttligt samt vittnade om de fordna Kairo sultanernas
prakt och makt. Hrifrn begaf jag mig vidare int sjelfva byn, eller
rttare den frfallna lilla staden, och upphanns p vgen af en
vlkldd man, ridande en qvick och vacker sna. Han helsade mig med
_selam_, gaf sig i samtal med mig och vi fljdes t till en sultan
_Ashrafs_ stora prktiga, nnu vlbehllna _kobba_. Vi intrdde
fven hr, liksom i _Kaid Bey_, frst i en stor _mosalla_, liknande
en liten mosk. Den var alldeles tom, utan _member_ eller annat som
vanligen ses i en mosk, och tycktes slunda ej begagnas till bn.
Allt var dock hr vl bibehllet, vggarnes och golfvets mosaikarbeten
vackra och fullkomligt synliga. Den hrinnanfr belgna _kobban_ var
utomordentligt vacker, kanske den vackraste jag sett, genom dess
imposanta hjd och den enkelhet, som fverhufvud herrskade i den
stora prakten. Allt var rikligen, i konstiga och mngfaldiga former,
belagdt med mosaik af marmor i brokiga frger samt andra dlare stenar
och perlemor. Isynnerhet var _kibleh_ srdeles konstfullt arbetadt i
mosaik. Framfr sjelfva _maksoran_, hvilken hr liksom i _Kaid Bey_
och _Berkok_ var af enkel hvit marmor, str en marmorpelare, ungefr
2 hufvnden lngre n jag, med liksom en turban och fullskrifven med
Arabiska, innehllande, ssom vra ciceroner sade, den hdangngnes
historia och ddsr. Man sade att denna pelare var af den salige
sultanens lngd och vi frundrade oss fver det hdangngna slgtets
starka och vldiga kroppsbyggnad. Detta r i allmnhet nstan det
vackraste monument frn fordna tider, som jag sett hr, fven ett bland
de bst bibehllna, ty senare hnder ha hr ej klumpat ngot till af
sin uselhet. Hrifrn begfvo vi oss till den lngst i ster af denna
rad belgna, nnu vlbehllna _kobban_ och mosk-byggnaden af sultan
_Berkok_. Det r en stor, vldig mosk, innehllande lnga rader af
rum och boningar fr alla som hra till moskn. Hr tyckes fven nu bo
mycket folk, ty oss mtte i den lilla porten, som leder in hit, en stor
hop i hgtidsklder prydda, till en del srdeles ntta, flickor och
qvinnor. Vi gingo in fver den stora vida grden till den pelargng,
som r bestmd till bn med dess _mamber_, och p hvars begge sidor st
2 _kobbor_, en fr sjelfva sultanen och hans manliga afkomlingar, en
midtemot fr hans geml och andra qvinnor. Fr oss ppnades sultanens
_kobba_. Den var stor, vldigt hg och derigenom hgst imposant, ssom
fven fr sin stora enkelhet. Hr var fga eller intet af granna
mosaikarbeten. I sjelfva grafvens fotstllning, hvilken var af den hr
till alla grundvalar begagnade, smtt pipiga, granitartade sandstenen,
syntes 2 strre och en mindre urhlkning. I den lilla var litet vatten,
som ciceronen sade sig hafva laggt dit fregende dagen; han fregaf
att detta vatten, nu blandadt med den heliga sultanens grafs stoft,
skulle ha en undergrande god verkan p sjuka gon, eller ssom han
sade: om den sjuke dermed smrjer sina gon, tager Herren i hans hand
(_rabbona jakhad bido_). Af de 2 andra urhlkningarne hade den ena
strre kraft, att frvandla deri st vatten till undergrande botvatten
fr hjertat (_lilkalb_), d.v.s. (som jag tror) fr alla slags kommor
af moderpassion; den andras vatten verkade undergrande och botande
p sjuka och trtta knn. De 2 senare voro nu toma, men af den lilla,
som innehll litet vatten med tjock bottensatts af damm, tog jag litet
och smorde mina gon. Vi gingo nu bort, ty i qvinnornas _kobba_, dit
vi tittade in genom ett framfrstende trdskrank, ansgo vi, svl
som vra ciceroner, det ej mdan vrdt att g in. Dessa 3 sultaners
mausoler, jemte en nnu ngot aflgsnare belgen, men nu af bashan
till krutmagasin begagnad _kobba_ med mosk, ro de enda som blifvit
bibehllna och konserverade. De friga, som ro mnga och nnu i sitt
frfallna tillstnd imposanta, begagnas till stall fr kameler, d hr
packas upp och aflastas varor, komna ifrn och gende till _Suez_, samt
till boningar fr deras drifvare och dessas familjer, eller ro de utan
all omvrdnad lemnade till sitt frfall. Men huru vldig r ej nnu
denna grafstad, huru fvertrffar den ej vida den mkliga _karafeh_,
de brokigt utmlade _kobbor_ och bnehus, som Kairos nuvarande eller
senast hdangngna slgte uppfrt t sina helgon och vrdade shekher
p platsen _Mugavirin!_ Det var hit jag redan de frsta dagarne af min
vistelse i Kairo begaf mig, och denna grafstad har jag sedan alltid
betraktat med stort nje frn hjderna hromkring; sedan har jag s
ofta hrt Europer tala om den och kalla den Kalifernas grafvar.
Utkomne p den hrinvid liggande knesltten, skilde jag mig frn min
fljare. Han var en bland de Araber, som tala Turkiska och som jag
alltid s mycket fruktar, emedan de alltid tala till mig p Turkiska,
d de p min Arabiska igenknna mig fr en utlnning, och jag d ej
kan svara dem tillbaka p Turkiska. Sedan jag gjort en liten tur,
vnde jag om p den vg han tagit, gerad till _Babennasr_. Hr var
folk p grafvarne till lika stort tal, som p andra begrafningsplatser
och isynnerhet p sjelfva vgen, som gr hrigenom. P sidorna af
den voro tlt uppslagna till cafn, och i dem dansade _khoval_ - fr
frigt de vanliga folkfrlustelserna af kava, sngare &c. Trngseln
var hr s stor, att jag knappt kunde komma fram p min sna. Jag
lyckades dock slutligen trnga mig igenom folkmassan och kom hem en
stund fre middagen. Sedan jag hemma hvilat och tit med shekh _'Ali_,
som varit ute hos sin hustru (hvilken ter jemte sin syster, liksom
alla Kairos qvinnor, tillbragte strsta delen af dessa dagar i eller
vid sina anfrvanters grafvar), begaf jag mig ter ut en stund efter
_'asr_ och gick till _Khler_. Jag fann honom ej hemma, men blef dock
sittande i hans rum med hans mor, att sprka om hennes yngre, frn
Alexandria med den Ryska briggen afresta son, hon p Italienska och jag
p Franska. Snart kom _Khler_ sjelf hem och ehuru han sade sig vara
alldeles nedslagen och sorgsen fver sin hunds i dag morgon timade dd,
tyckte jag honom dock vara vid srdeles godt humr. Snart kom ock hans
Engelska sprklrare _Hamilton_ och jag lemnade dem snart. Hrifrn
gick jag till _Azbukijeh_, till den Engelska skolan fr att f mig en
liten Engelsk bibel. De mnga portvaktare, som stodo hr, frgade med
folkets vanliga frgvishet hvad jag ville och hvem de skulle anmla
hos _elkhavage elkebir_. D jag slutligen sade mig behfva bcker,
frde de mig till en _mu'allim_ i skolan. Skolan var stor och vacker i
Engelsk stil. Jag fick ej hr hvad jag ville och blef slutligen uppfrd
till den stora herren _Lieder_. Jag talade till honom Tyska, emedan
jag visste detta vara hans modersml. Han tog mig fven p mitt sprk
fr en Tysk, tills jag p hans frgor upplyste honom om att jag var
Finne. Talet fll p lrda mnen in orientalibus, hvari han tycktes
vara ngot hemma. Jag satt en lng stund hos honom och han frekom mig
artig, dock tycktes det mig att fven han, ssom jag ngon gng frr
mrkt hos en reformert kyrkolrare, hade en stor portion affekterad och
infvad enkelhet. Han frebrdde sin gode vn _Fresnell_, hvars fru
lefver i hans hus, fr det ringa han stadkommit i sitt frfattarskap
samt fr hans Fransyska flygtighet och ostadighet att hasta frn ett
till annat; prisade deremot storligen _Lane_, och sade honom, hvilket
jag redan lnge frmodat, nu vara sysselsatt med utarbetandet af ett
Arabiskt lexikon, hvars like ej skulle finnas i ngot sprk, enligt
_Lieder_. Han talade vidare om huru Petreiska halfn, oaktadt alla
dess frtjenstfulla beskrifvare, nnu behfde underskas. Hvad som
frundrade mig hos denne man, liksom hos andra Europer hr, var att
han ej talade bttre Arabiska, ehuru han lnge varit hr och fven
vinnlagt sig derom. Han gaf mig en liten Engelsk bibel, som jag
nskade, och tog ingenting fr den, emedan den var begagnad. Hrifrn
kom jag gerad hem och det var fven tid dertill, ty det hade redan
lidit nrmare _maghrib_. Gjorde vid _esha_ en liten spatsertur till
_Azbukijeh_ samt derifrn tillbaka genom _Khamsavi_ och _Nahhasin_. Det
var srdeles tyst och tomt p gatorna, blott i ngra f cafn syntes
folk.



Okt. 16.

Gick ut ngra timmar fre middagen och tog nu vgen upp t citadellet.
Bodarne, som i frgr alla, i gr de flesta, varit stngda, voro
nu till strsta delen ter ppnade och folket tycktes nu smningom
komma tillbaka till sitt vanliga lif fre _ramadan_. Uppkommen till
citadellet kunde jag ej hlla mig frn att ter g in i den sttliga
mosk, som bashan hller p att bygga, och frjda mig svl fver
den vackra alabastern, hvarmed vggarne och kupolerna bekldas, som
fver den prktiga utsigten. Jag drjde dock ej lnge frn jag gick
tillbaka och vek in p sjelfva citadellgrden, der en stor hop soldater
vrkte sig lngs vggarne, vntande order mjligen af bashan till en
parad eller annat. Jag gick ter ner till _Romeile_, der gungor funnos
(dock ej till s stort tal som i gr vid _Babennasr_), jemte andra
frlustel ser och mycket folk var frsamladt. Jag gick hri genom
utan att stanna, vek af int qvarteret och kom slutligen genom porten
_Gabr ettavil_ ut p _Sejide Nefises_ begrafningsplats. fven hr var
mycket folk frsamladt, gungor och andra frlustelser funnos, stsaker,
matartiklar, smsaker och grannlter voro utlaggda till salu, dock ej
i s stor skala som vid _Babennasr_. Jag gick frbi grafvarne, i och
invid hvilka qvinnor och karlar suto med kaffepannor och matkorgar,
tillbaka till _Romeile_. Besg bashans lilla menageri af ngra vargar
och lejon samt en vildkatt och begaf mig i sakta mak tillbaka. I
_Ghorijeh_ sg jag huru en liten, kanske 15-rig, Arabpojke ovettades
p en _nosrani_, som jag tror en Jude, fr det han ridande en sna i
frbifarten hade sttt Araben. Han gick p alldeles frfrligt med
sitt ovett och hotade att reta upp _el muslimin_ mot honom. Juden stod
alldeles tyst, jag vet ej om af rdsla eller af frakt, och visade sig
lugn, men det gjorde mig ondt att se honom, ssom jag  andra sidan
ej kunde annat n skratta fver Arabens dumma hgmod och putslustiga
grtmyndighet, ty han visste sig vara sker och ej behfva frukta en
Jude. De usla Araberna hr taga sig nnu d och d en min af sin gamla
myndighet, liksom den nya bandhunden, nr han hndelsevis slipper ls,
kniper sig ett fr tills han blir rtt qvst. Likvl ro de hr qvsta,
svl af Turkar, som p stt och vis fven af Frangerna. Vid _Nahhasin_
stannade jag och sg p en Turkisk qvacksalvare, som satt p gatan
med ett litet bord framfr sig, fullt af sm bleckdosor innehllande
medicamenter. Han var omringad af ett stort antal patienter, isynnerhet
qvinnor, som en efter annan bad honom titta sig i gonen. Han tog mest
af en strre bleckdosa, som innehll en halfflytande smrja, med sitt
pekfinger och smorde dem in i gonen; eller gaf han sitt medicament
i en liten tom bleckdosa i pulver- eller annan form, som jag tyckte,
t dem han ansg kunna betala litet bttre. Fr frigt tyckte jag han
antog samma vigtiga min som vra Eskulapii sner, ty med en hastig
blick p patienten ltsade han genast frst sjukdomen. Jag tnkte p
mig sjelf, att fven jag kanske komme en gng att sitta s p gatan,
utbjudande mitt qvacksalveri, och bemrkte nu p frhand huru ungefr
en muslim qvacksalvare hade att bete sig. Jag kom hem ganska trtt, och
det granatpple jemte dadlar, som jag t vid min hemkomst med en liten
bakelse, smakade mig srdeles vl.

Efter _maghrib_ suto vi och sprkade om skilsmessan mellan vnner,
ty shekh _'Ali_ brjar nu misstnka att jag har ngon resa i hgen,
ssom ock fallet r. Vid _esha_ gick jag ut och gjorde en tur omkring
_Azbukijeh_-alln, som nu var belyst af den lilla mnskifvan, srdeles
klart och ljufligt.


Okt. 17.

Gick bittida ut p bestyr, frst till en _kaffasi_ fr att bestlla
mig en _kaffas_ till resan. Nr jag kom ut derifrn hakade _Sejid
Ali_ i mig och uppehll mig p gatan med de vanliga komplimenterna
samt berttelser om hans frd till Alexandria &c. Vidare gjorde jag
en frfrligt lng vandring upp till _Tailon_, invid hvars mosk man
sade mig skulle finnas pistolblten. Jag stannade hr i en liten bod,
satt lnge sprkande och ventilerande med 3  4 gubbar, utan att
dock f hvad jag nskade. Detta var fr frigt en nstan alldeles
oknd trakt fr mig, jag vet mig ej mer n en gng frdats hr fram
med sna. fverallt sg man frstrda hus och ruiner, i bredd med de
fula rd- och hvitrandiga Turkhusen, men i jemfrelse med trakten af
_Sejide Zejneb_ frre hus af en ldre, nnu god smak. Med ofrrttadt
rende kom jag hrifrn gerad hem nrmare middagen. Sedan jag sprkat
litet med shekh _'Ali_, gick jag ter ut och lgrade mig i mitt gamla
middagscaf hos Greken i _Azbukijeh_. Medan jag satt hr, slog sig ned
vid mig en Kopt, som knde mig frn den dag jag var i _Masr el 'atika_,
fr att begra tillstnd att se Nilmtaren. Han satt lnge sprkande
med mig och samtalet gllde frst vetenskapens frfall i Kairo. Hrmed
mente han hufvudsakligen _elilm elrohani_, en slags trolldomsvetenskap,
hvari han sade att nnu i hans ungdom en _Maghrabi Hagi 'Omar_ hr
hade utmrkt sig. Han hade sjelf sett honom frvandla papper, som han
hllit i sin egen hand, till silfver, jemte andra underliga saker. Det
var, trodde han sig veta, med sdana konster som Kairos gamla herrskare
bestridt sina kostnader och samlat sina skatter. Det var skada att
sdana ej funnes nu och att ingen vinnlade sig om dessa vetenskaper.
Hans far hade varit lkare och arbetat i kemin, detsamma var hans
broder nu fven; om han hr skulle finna en sorts hvit antimon, s
mente han sig kunna gra silfver och allehanda goda saker. De som nu
visste hvar guld och silfver funnes i bergen, vore Frangerna, hvilka
resa omkring och taga t sig dessa dla metaller, men lra ej andra
hvar de finnas. Slunda tyckas de kristna Kopterna hr fullkomligen
dela sina Arabiska landsbrders frdomar. Han var forfrigt nu utan
tjenst, sedan det behagat bashan att indraga hans och en annan hans
kamrats groml i divan, frgade mig derfre om jag visste ngon, som
kunde ha behof af och employera honom. Tiden hade hrunder lidit fver
_'asr_, jag steg upp och gick hem. Efter vrt _maghrib_ml gick shekh
_'Ali_ och jag ut till hans svger, _Hagi Khalil_, en gammal man,
kanske omkring 70 r, som sett Fransmnnens tid hr och hade mycket
att bertta derom, fvensom om andra sm politiska frhllanden, t.ex.
Grekernas krig mot Turkarne. Han instmde med s mnga andra hr i
stora loford fver Fransosernas vlde, fver deras rttvisa, samt den
jemlikhet, de iakttagit mellan muslim och kristen. Hrigenom leddes
samtalet p Frangerna i allmnhet och bda instmde i stora loford
fver dessa, ehuru d och d ett glpord undfll dem. Vore ngonstdes
ett Frangiskt vlde i den muslimitiska verlden vlkommet, s vore det
isynnerhet hr i Kairo. Hrunder frsummade ej shekh _'Ali_ att p
mellanstunderna bermma mig fr gubben, att tala om min karaktr m.m.
Det r i allmnhet mycket brukligt hr, ssom jag ofta haft tillflle
att erfara; men det r ett hgst frargeligt och generande mode. Vi
drucko dugtigt kaffe, mer n jag egentligen frmdde och rkte likas
dervid; men fr frigt fann jag mig hgst trefligt.


Okt. 18.

Gick ut p frmiddagen och gjorde en vandring genom _Sok esselah_,
der, hvad jag ej frut vetat, hlls en stor _sok elgum'a_. Hr var
mycket folk som handlade, bland andra fven mycket Beduiner, livilkas
sprk, utseende och hela beteende r helt annat n Kairo-boernas. Jag
rkade hr ut fr en gubbe, som hade ett dligt och fult skrifvet nytt
manuscript, _Sejid elbedawis_ lefvernesbeskrifning. Jag kunde dock ej
hlla mig frn att taga det, ehuru det ej behagade mig och fven var
ngot dyrt. Jag vandrade hr temmeligen lnge omkring under sultan
_Hassans_ mosk, lngs hvars vgg en stor hop Tatariska _Bokhara_-boer
hade bredt ut sina smsaker till salu. Jag tyckte mig bland dem
igenknna ngra frn _Sejid_, men min Moskovitiska _Bokhara-_bo, som
jag handlade th af der, fann jag ej. Hrifrn gick jag ter ner till
_Surugijeh_ och stannade i en liten sadelmakarebod, fr att bestlla
mig ett pistolblte. Det drjde mycket lnge frn jag kunde frklara
allt fr mannen, huru jag ville ha det, ty vi resonnerade nrmare en
timma. Som han sg det nysskpta manuscriptet i min barm, tog han mig
fr en af _ahl elkoran_, som han sjelf sade, och lofvade derfre gra
bltet fr hlften billigare n t ngon annan. Sedan vi slutligen
kommit fverens om priset och arbetet, gick jag och gjorde vandringar i
_Davadijeh_ samt andra deromkring belgna trakter, fr att f tiden fr
fredagsbnen till slut. Hrunder stannade jag framfr 2 sm pojkar som
slogdes. Omkring dem suto 6  8 andra, mest mindre pojkar, bland dem
dock en strre, som 4 eller 5 gnger steg upp och skilde de kmpande
t med en palmkpp, med hvilken han slog dem verkligen hrda slag.
Men det halp ej, s snart han lemnade dem, voro de ter hr ihop. De
voro frfrligt argsinta, ssom jag ofta frut haft tillflle att se
bland barnen hr, refvo och ryckte hvarandra s att fradgan stod dem
i munnen. Sedan gick jag vidare och trffade ihop med _Amin Agha_,
som uppehll mig lnge p gatan med prat. Till min stora frundran
frgade han mig om jag ej plgade g i moskn fr att gra bn, och d
jag bejakade det, fann han intet ansttligt deri, utan filosoferade
lnge och vl om att Herren var en, samt att vi alla gerna kunde g i
hvarandras helgedomar och dyrka honom. Han visade i allmnhet, ehuru
strng muslim, en tolerans och ett fritnkeri, som jag nnu ej funnit
hos ngon.


Okt.19.

Gick bittida ut om morgonen fr att, liksom hela det friga Kairo, se
p processionerna med _Kisveh_ och _Mahmil_, som i dag frdes ner ifrn
citadellet till _Hassanein_. fverallt der jag gick fram voro stora
skaror af gapande folk, dels spatserande, dels sittande i bekantas
bodar och cafn, eller fven p sjelfva gatan. Trapporna till de
mosker, som lgo i vgen, voro fullsatta med qvinnor, fvens till
stor del taken. Jag fick lnge spatsera omkring och vnta frn sjelfva
processionen kom. Hrunder roade mig storligen en skara sm gossar, som
gingo omkring fr att uppspana kristna, anstta dem och fordra pengar.
Jag sg huru de attaquerade en Jude, som de fingo tag p inne i ett
qvarter. Anfraren fr hopen ropade sina fljare tillsammans med: _ja
olad elhareh ja gid'ar nosrani fi horetna_. Hrvid lupo de tillsammans
och ansatte den svartturbanade mannen, som tog sin tillflykt i ett
magasin, hvars gare, jemte ngra andra bredvid belgna bodars gare,
drefvo bort pojkarne med kppar. Jag sg fven ngra Franger, som gingo
hr fram, men de fingo g i fred, s mycket jag kunde mrka. En Frang
r hr dock helt annat n en _nosrani_, man tyckes till och med ej
vilja ge honom detta namn. Detta ger man vanligen blott t hr boende
Greker och Armenier, kldda i orientalisk kostym. Slutligen, sedan jag
spatserat upp och ned kanske 2 timmar, brjade sjelfva processionen,
fregngen af 2 halfnakna, blott med korta, alldeles nedsmorda
kortbyxor skylda mn, bruna och, som jag tyckte, med olja smorda p
sina kroppar. De stannade d och d framfor ngon bod och, tror jag,
utste ovett mot hvarandra fr 5 fadda. Jemte dem fljde den vanliga
skaran af tjufpojkar. F ngot afstnd efter dem fljde militr,
fregngen och frespelad af trummor och filipipare, med hvilka fven
fljde en tambourmajor, ganska prydligt svngande sin staf. Efter dem
musikkorpsen, bestende blott af horn, mest bashorn, en ondlig mngd
klarinetter och med bjellror fullsatta skrammel-halfmnar. De voro
nu tysta fr filipiparne och trummorna, som allena spelte marschen.
Hrefter fljde soldaterne, _nodsam_, till stor mngd. Efter dem kom
sjelfva _Kisveh_, hoplaggd i sex stora packor, hvarje packa p sin
sna. ken voro af smsta slag och ej p minsta vis utstyrda, packorna
ter lgo p en brdskifva p sneryggen. fven karlarne, som ledde
snorna och hllo i packorna, voro af smsta och ruskigaste slag. Efter
dessa packor af svart dyrbart sidentyg, utbroderadt som det tycktes med
sprk ur Koran (hvilka dock nu, ssom vid hoppackningen vnda int,
ej voro synliga), kom sjelfva panelningen, antingen vid golfvet eller
taket af _Ka'abeh_, bestende af lnga stycken af samma tyg, rikt
utbroderade med Koransprk i guld, t.ex.: _la illaha illallah_ &c.
Dessa stycken voro uppburna p stnger, laggda i halfbgform, hvardera
ndan p sin sna. Hrefter kom nu sjelfva _Ka'abe_ kupolbetckning,
i kupolform uppburen p en dertill gjord stllning, fvertrffande
de fregende styckena i prakt och vackert arbete. Den var srdeles
rikt utbroderad i guld, i rda och grna frger. Arbetet var verkligen
utmrkt och det vackraste jag sett af det slaget. Hrefter kommo nu
shekher, som i sin kldsel voro ganska enkla, p intet stt utmrkta,
utan fastmer af det smre slaget. De ropade, hufvudsakligen den ena,
oupphrligt _sallo 'ala nnebi ja ommat annebi_, jemte andra loford
och vlsignelser fver profeten. Allt som dessa srskilda stycken
avancerade framt, skockade sig folket deromkring fr att berra dem
med handen och sedan med den bestryka ansigtet. Hrvid frgade de
fga efter de ofta dugtiga slag de fingo af soldaterna, som gingo
omkring dem, fr att skydda de kostbara och heliga styckena fr folkets
klfingrighet, kanske fven smutsiga finger. De togo gerna utan knot
emot slagen, fr att f berra helst yttersta randen af tygen. Framfr
de frsta packorna af _hisveh_ red en officersperson och efter det
sista stycket 8  10, alla kldda i sina guldbroderade rda trjor.
Hrefter var ett stort mellanrum, frst efter kanske 5 minuter kom en
hg trdstllning, ungefr trekantig, gende p 2 medar samt hel och
hllen behngd med en grn sidengardin. Hgst uppe p denna stllning,
liksom p ett takrste, stod en man, som hann upp till andra och
tredje vningarne af husen. Rundtomkring, isynnerhet p ena sidan der
gardinen var uppslagen, stod mycket folk p trdspirorna, som gingo
parallela med medarne, fvensom p sjelfva medarne. Denna gardin,
liksom alla andra heliga stycken hvilka fljde med i processionen,
berrdes flitigt ej allenast af det p gatan stende folket, utan
fven af folk, isynnerhet qvinnor, som var hoppackadt i fnstren och
p taken; dels med sina hnder, dels med shawlar berrde folket dem,
isynnerhet det stycke, till hvilket man lttast rckte i anseende
till dess hjd. Hela denna stllning, som var en srdeles stor koloss
och hvars mening jag hvarken sjelf frstod eller sedermera genom
efterfrgningar kunde f reda p, drogs af de pojkar, som s modigt i
dag snokat efter kristna i qvarteren. Det var nu en alldeles frfrlig
hop af dessa pojkar, som satte denna koloss i rrelse, under frfrligt
skrik och hojtande. Det behfdes ock verkeligen denna mngd, svl
fr den tunga kolossen sjelf, som fr det stora antal p den stende
menniskor. Efter denna stllning kommo lnga rader af allehanda
_dervisher_, samt sig s kallande _avlija_, fromma och religisa mn,
hvilka sjngo oupphrligt: _la illaha illallah_, eller andra sprk ur
deras religion. Deremellan sg man besynnerliga figurer, utspkade p
mngahanda stt, med turbaner vridna p ett eget vis, samt med andra
underligheter och bjertheter i sin kldsel. Det tyckes alltid hra
ngot maskradaktigt till de heliga processionerna hr. Slutligen kom
hrefter den helige _Mahmil_, en bild af den _taktravan_ eller tckta
brstol, i hvilken fordomdags sultanen eller sultaninnan plgade
tflja vallfrdartget till Mekka. Nu gr den tom dit p en kamelrygg.
Kamelen som bar den var ett vackert, utvaldt k, grannt utsiradt
med bjellror och andra grannlter. S voro fven de kameler, som
omedelbarligen fljde hrefter, och bland hvilka den frsta bar shekh
_El gamal_, den underliga, halfnakne _maghrabi_guhhen som oupphrligen
nu, svlsom under hela taget till Mekka, runkade sitt hufvud i afmtt
takt. Efter honom en annan man, som jag tyckte en Turk, fven till
kamel och runkande sitt hufvud, men tydligen nnu en nybrjare i
konsten och en klpare. Efter dem kommo 4  6 kameler, som buro musiken
och musikanterna, stora tympaner och de skrikande _bokk_. Hrmed var
nu det egentliga tget slut, ssom jag vill minnas. De tgade alla i
lngsam marsch till _Hassanein_, dit fven jag begaf mig p en omvg.
Jag gick dock ej in, i anseende till den stora trngsein, utan begaf
mig till _Jusuf_, t hvilken jag ter gaf en guina fr hans resa till
_Damjat_. Hr trffade jag en bland de slynglar, som bashan skickat
till Europa fr att bildas, denne till mekanikus, och som kommit
tillbaka halfbildade samt tusendefalt vrre n de gtt. Denne hade
hufvudsakligen vistats i Wien och talade Tyska, ehuru han under sin
8-riga vistelse der ej kunnat afslipa de barska Arabiska strupljuden.
Talet fll p _Mahmil_-processionen i dag och det var ej utan stor harm
jag hrde honom frdmma och hna dessa hans religions bruk, samt kalla
dem dumt tyg. _Josefs_ mor och styffar, bda Tyskar, frgade om ett och
annat dithrande, men han kunde ej frklara dess betydelse. D gjorde
jag det samt brjade med skonsamhet och frsonande tala om islams
ceremonier; nu mste, tminstone fr skammens skull, _Hassan_ brja
hlla med mig. Jag kom hem srdeles trtt efter mina lnga vandringar i
dag och blef derfre hemma nda till _maghrib_.


Okt. 20.

I dag brjade vi ter vr _Alfijeh_ efter flera dagars lttja. Jag blef
hemma den friga dagen fr att vnta min lille _Mohammad effendi_, min
gamle skriflrare, som jag i gr trffade vid _Mahmil_-proccssionen
och som d lofvade komma till mig vid middagstiden. Jag vntade nda
till en timma fre _'asr_, men frgfves. Vid denna tid kom shekh
_'Ali_ hem frn _Bolak_, dit han varit fr att kpa hvete. Han mdde
illa och under det vi suto hr fick han ett anfall af frossa. Ehuru
han frs och darrade i hela sin kropp, kunde han dock ej underlta att
gra sin middagsbn. Han sklfde derunder i hela sin kropp och skgget
skakade dugtigt, hvilket sg hgst roligt ut. Denna sjukdom ansg han
som frklaring p en drm, den han haft i natt. Jag gick nu ut och
begaf mig till _Surugijeh_, fr att se huru lngt mannen var kommen
med mitt pistolblte. Han hade det ock under arbete, men jag kom just
i lagom tid fr att nnu Frklara fr honom huru jag ville ha det. Ty
oaktadt jag hrom dagen nrmare en timmas tid sttt och ventilerat med
honom, samt gifvit honom ritning p huru jag ville ha det, hade han ej
frsttt mig. Jag frklarade mig nu ytterligare kanske en halftimme fr
mannen, som just hll p med arbetet. Han var begripligare och tycktes
fatta min mening. Hrefter gick jag till kansliet, men fann _Khler_
upptagen af groml. Satt derefter en stund i Grekcaft i _Azbukijeh_
och kom hem ngon timma fre _maghrib_.


Okt. 21.

Var tv gnger upp till sadelmakaren i _Surugijeh_ och krnglade med
honom om mitt pistolblte; ehuru jag frklarade och ritade fr honom
samt han sade sig frst och lofvade gra efter min nskan, s hade
han, nr jag efter _asr_ kom dit andra gngen, dock gjort efter sitt
eget hufvud. Men det r svrt, nstan omjligt, att f folket hr
till att g in p ngot nytt; ssom far och farfar gjort, s mste
ock sonson gra. Gick sedan ner till kansliet och satt en stund hos
_Khler_. Han berttade en underlig historia, som passerat med en p
landet boende Fransos. Denne hade nemligen kommit i trta med byns
chef, som beskyllde honom fr att gmma rymmare i sitt hus, samt
fordrade att f komma in och ska. Fransosen pockade p sin rtt ssom
Frang, att slppa ingen in i sitt hus mot sin vilja. Efter ngot
krngel skickade chefen sina mn dit, tog Fransosen, bastonnerade
honom under fotbladen och genomskte hans hus, utan att finna ngon.
Denne Fransos hade frut varit i pashans tjenst och slunda redan
frlorat sitt skydd ssom Fransk underste, lefde nu p landet, pljde
och sdde jorden i Arabisk drgt, ssom en Fellah. Det oaktadt kom
Franska konsuln direkte hit frn Alexandria fr denna sak och fordrade
upprttelse af pashan. Sedan konsuln 3 gnger p en dag varit uppe hos
honom i citadellet, mste pashan slutligen beqvma sig att g in p
fljande vilkor: han skulle ur landet exilera bychefen och dennes mn
samt betala 30,000 piaster, hvilket sistnmnda isynnerhet skall hafva
kostat p honom, och som han troligen ej beviljat t ngon annan n
Franska eller Engelska konsulen. Jag talade hr med _Amin Agha_, att
han skulle underrtta sig om kameler och karavan till _Sinai_. Efter
_maghrib_ gick jag ter ut och gjorde en spatsertur i det hrligaste,
ljufvaste mnsken.


Okt. 22.

Gick om morgonen ut till kansliet, fr att rka _Amin Agha_ och hra
hvad han utrttat i Grekiska klostret. Jag trffade hvarken honom eller
ngon annan der, ty de hade alla begifvit sig ner till _Bolak_ for
att taga emot generalkonsuln _Fock_, som anlndt hit i dag. Jag gick
d och satte mig i _Azbukijeh_ fr att f tiden till slut. Nr jag
kom tillbaka, fann jag bde _Amin Agha_ och _Khler_. Den frre hade
varit dit jag bett honom g och bad mig komma tillbaka vid _'asr_, d
vi bda skulle bege oss till klostret fr att tala med _vekilen_ och
_gammalen_. D jag gick ut derifrn trffade jag _Wrede_, som sade att
_Prunner_ ville tala med mig. Framkommen till _Prunner_ sade han mig
att doktor _Schlederhaus_ nu var hr och jemte den sterrikiska mlaren
frdig att inom ngra dagar antrda en resa till fra Egypten, samt att
de nskade f mig med sig. Den gamla lusten att komma dit upp rrde sig
ter i mig och jag lofvade lemna honom svar i afton, ehuru jag redan
nu inom mig sjelf var besluten att resa med dem. Jag gick snart bort
samt sprang omkring i _Muski_, villrdig och upprrd i mitt inre af
obeslutsamhet. Slutligen gick jag hem, satt en stund och lugnade mig.
Nrmare _'asr_ gick jag till sadelmakaren i _Surugijeh_. Jag fann honom
sysselsatt med att omsider sluta arbetet p mitt pistolblte. Han bad
mig vnta tills det skulle bli frdigt. Jag satte mig i ett nrbelget
caf och sedan jag der tillbragt omkring en timma, satt jag nnu i hans
bod kanske en timma, fran jag slutligen fick mitt blte, som, med
allt det krngel jag haft, nd blifvit ngot helt annat n jag velat.
Men hvad skall man gra? man mste i sdana saker foga sig efter de
ofrstndiges och envises hufvuden. Vid _esha_ gick jag till _Prunner_,
hvarest samlades ett stort sllskap Italienare och Tyskar, bland de
sednare fven den Wienska mlaren, men icke _Schlederhaus_. Jag satt
der ngon timma och gick s hem.


Okt. 23.

Gick till kansliet, lemnade der i min _sahhara_ tskilliga bcker och
tog derifrn andra smsaker. Sg ter ett slagsml; jag tror man hade
ftt tag i en tjuf och hll nstan p att sl ihjl honom, Men en stor
skara qvinnor kommo emellan och skilde litet t de kmpande, s att
tjufven slapp att rymma. Satt hrefter en stund i Grekcaft, och gjorde
ngra sm uppkp fr min resa till fra Egypten. Om aftonen gick jag
ter ut och gjorde en liten spatsertur i mnskenet. I dag och dagarne
frut var hr ett stort antal resande Engelsmn, som ro frdiga att
afg till Indien.


Okt. 24.

Vid kaffet talade shekh _'Ali_ om huru Tscherkesserna togo allt
mera land af Ryssarne samt segrade fver dem, fvensom att en man,
shekh _Mohammad_ frn Mekka, 3 srskilda gnger dertill uppmanad af
profeten vid sina _zijaret_, nu befunne sig ibland Tscherkesserna och
frde dem till seger; han skall vara en stor undergrare, stlla den
fiendtliga hren ofta liksom omringad af en mur t alla hll o.s.v.
De skola till och med tertagit Tiflis med en krigslist, slunda att
hela muslimhren kldt sig i frskinn och krupit p alla fyra fram ini
staden, ledda af herdar, slunda frestllande en frahjord. Hrom
talades vidt och bredt, dock tycktes shekh _'Ali_ anse historien
om soldaternas frkldnad fr en dikt. Gick p frmiddagen ut till
_Muski_, trffade mina bda reskamrater i _Pinis_ hus och talade med
dem en stund om vr snart instundande resa. Handlade ngra smsaker
af _Pini_, hufvudsakligen krut. Gick hrifrn till _Khler_, som jag
erfarit ej skulle m rtt vl. Jag fann honom ock liggande p sin
sng i en brjande intermittent feber. Medan vi suto hr, kom fven
_Timofejeff_, nu omkldd i Europeiska klder, fjeskig och litet
frbryllad, liksom alltid sedan han blifvit utnmnd till sekretr
hos konsuln. Hans egentliga tjenst tyckes dock best i att springa
och bestyra, samt stlla konsulns hus i ordning, ej stort bttre n
en vanlig betjents. Men nu smningom brja ju ock alla tjenster g
derp ut, att hvar och en skall vara liksom betjent hos sin frman.
Derfre brja fven alla egentliga betjenter och htel-gar?oner bli s
hgfrdiga och fvermodiga, ty de ro lika goda som andra tjenstemn,
till och med mycket friare; ty de passa upp alla som betala dem, och
behagar dem ej en herre, kunna de ltt f en annan, d deremot en
tjensteman i staten, som man sger, sllan duger till mer n ett embete
och engng afsatt derifrn har svrt att finna ett annat, hvartill
han passar. P eftermiddagen gick till min _kaffasi_ fr att f min
_kafas_. Den var ock, efter 4 dagars lgn, nu frdig, ehuru efter det
vanliga modet och betydligt strre n jag nskat den. Men det r nu
engng omjligt att hr f folket till att gra ngonting p nytt stt
eller annorlunda n de lrt af sina fder. Nr jag kom tillbaka fann
jag shekh _'Ali_ sittande med shekh _Ibrahim_ hos vr _Muzeijin_. Jag
satte mig invid dem, men vi stego snart alla 3 upp, gingo upp i shekh
_'Alis ka'ah_, drucko kaffe der och sprkade. Shekh _Ibrahim_ tycktes
glda sig fver den vackra _ka'an_, och detta ter gladde shekh _'Ali_
srdeles, s att han sedermera ej kunde underlta att pminna mig
derom, liksom bos oss frun glder sig fver en vl lyckad krm, som hon
gjort. Gjorde sedan en liten tur till kanalen och efter _maghrib_ en
tur till _Azbukijeh_ i det ljufvaste mnsken och den ljummaste luft.
Egypten r dock ett herrligt land och med rtta sga de gamla Arabiska
frfattarne, att Herren vlsignat det framfr alla andra i verlden.
Fga nog torde Italien komma upp emot det. S hade jag ftt slut p min
33:e fdelsedag. Min nsta fdelsedag, hvar skall jag fverlefva den
och huru mnne d verlden se ut i mina gon?


Okt. 25.

Gick p frmiddagen ut fr att gra min uppvaktning hos vr nyss hit
anlnda generalkonsul _Fock_. Han trffades ej i dag, emedan han
begifvit sig upp till pashan. Vandrade s litet omkring, tills jag fick
slut p tiden fr fredagsbnen. Trffade p gatan shekh _Isa_ frn
_Gemelijeh_, som var srdeles artig och vnlig samt srdeles rikligt
upprepade: _vahashtinna_ &c. Frde bcker tillbaka till _Prunner_ och
trffade der min blifvande reskamrat doktor _Schlederhaus_. Suto hr en
stund och talade om tskilligt rrande resan. Gick efter _maghrib_ ut
med shekh _'Ali_ till _Azbukijeh_ och satt en stund hos _Hanafi;_ der
firades i afton en _molid_ fr shekh _Sejid Ali Bekr_ i tlt, uppslagna
p sidan af den breda gatan.


Okt. 26.

Var om morgonen hos _Bokty_ och tog penningar; derifrn gerad till
_hotel d'orient_ fr att trffa vr nye generalkonsul. Han var
nnu ej uppstigen, hvarfre jag satt en stund hos _Timfejeff_.
Det r underligt att se huru barnslig han nnu r. Han var i dag
utomordentligt artig och hjertlig, fordrade oupphrligen af mig
frskringar om min fortfarande vnskap fr honom och att ingenting
kommit emellan som strt den. Nu var konsuln uppstigen och jag trdde
in. Han emottog mig med artighet och jag blef lnge sittande der att
sprka om allehanda likgiltiga mnen. Till sitt yttre sg han ngot
medtagen ut. Vid det jag kom ner ifrn honom mtte jag _Schlederhaus_
i porten, gick med honom upp och drjde temmeligen lnge sprkande om
vr resa. Det r ej utan att han frekommer mig litet knarrig, ssom
alla sjukliga. D jag straxt p eftermiddagen ter gick ut och vandrade
i _Muski_, trffade jag p gatan en man som sg hgst rolig ut. Emedan
jag tittade p honom noga och nra, gaf han mig _Selam_helsningen,
som jag besvarade. S kommo vi oss i samtal p Persiska, men han
sade sig vara en Kinesare. Det var ock ej svrt att igenknna honom
som sdan p hans ansigtsbildning, hvilken hade stort tycke af den
Tatariska, framfrallt p hans f glesa skggstrn p hakan samt af
hans p Hinduiskt vis ntt lindade turban. Vi spatserade lnge omkring
uti trdgrden i _Muaki_ och begfvo oss sedan p hemvg. Han fljde
mig upp till mig, blef sittande nda till _maghrib_ och t fven
qvllsvard med oss. Hr talade vi Arabiska, hvilket sprk han talade
efter grammatiken temmeligen rent, men med ett uttal som jag, och
nnu mer shekh _Ali_, hade srdeles svrt att frst. P min begran
reciterade han Kinesiska verser och upprepade Kinesiska ord. De hade
ett frunderligt, men icke fult ljud, med s fina nyanceringar att
jag tyckte flera vara alldeles lika, men d jag frskte sga efter
dem, kunde jag ej ngonsin f fram dem honom till njes. Han talade
mycket om sitt land och dess regeringsstt samt tycktes knna det vl,
Hvad mig mera frundrade var, att han knde mycket af den Arabiska
litteraturen och dess bcker, af hvilka han sade sig vilja kpa flere,
fr att fra dem hem till sitt lands musulmn. Han hade fr 3 r sedan
begifvit sig hemifrn fver Bengalen till _Mokha_, sedan tillbragt
ngot fver ett r i _Mekka_, och var derifrn hitkommen fr att vidare
bege sig kanske till Konstantinopel, framfr allt till Jerusalem, fr
att se Abrahams graf och andra profeters. Jag var verkeligen frundrad
att se honom veta och knna sa mycket i allehanda mnen, n mera att
finna s mycken ltthet och grace, svl i hans tal, som i hans stt
att vara. Han enthusiasmerades synbarligen ofta i sina berttelser,
steg upp samt visade stort lif i sin blick och sina rrelser. Han gaf
mig ngra obetydliga Kinesiska mynt, och d jag fr dem erbjd honom
en piaster, vgrade han vrdigt att taga emot den. Uti allt hvad han
gjorde och sade tyckte jag mig se vrdighet och frstnd, frenadt med
ungdomlig liflighet och hjertlighet, s att jag var utomordentligt
road och belten med de ungefr 3 timmar han satt hos oss. Hvad hans
Muhammedanism betrffar, vet jag ej hvad jag skall tnka. Ehuru han
frskrade att muslims i hans land voro trogna profetens fljare,
noggrant iakttaga hans freskrifter och fverallt ha stora vackra
mosker, i hvilka de dyrka Herren efter Hanafi sekten, tror jag knappt
att han var muslim. Bland annat fll det mig i gonen att han gjorde
sin _maghrib_ bn, utan att frut hafva gjort sin _'asr_ bn. fven
hans sinne och stt att vara fverhufvud, var ej rtt muhamedanskt. Det
gr mig ondt att jag ej frr trffat ihop med denna man och att jag
nu, d jag gjort hans bekantskap, just str frdig att resa bort. Han
lofvade dock komma tillbaka i morgon. Om aftonen sedan han gtt, gjorde
jag ensam en promenad till _Azbukijeh_, der man firade _molid Sejid Ali
Bekri_.


Okt. 27.

Utrttade sm bestyr fr vr resa och kpte tskilliga smsaker.
Trffade fven p gatan min Kinesare, som helsade och sprkade en
stund med mig. I dag, liksom i gr, fnyste han erbarmligen djupt ur
nsan, ungefr som Gustaf Crusell, men nnu mycket starkare. Det r
en srdeles ful vana. Men i allmnhet kan jag ej nog frundra mig
fver den bildning, han i allmnhet ger, som r ovanlig i jemfrelse
med folkets bildning hr. Var i _Kutubijeh_ och rsonnerade med shekh
_Mustafa_, som pinar mig frfrligt med _Hagi Khalifi_, hvars pris han
nu ter phjt. Troligen mste jag sl denna bok ur hgen, s ondt det
n gr mig. Gick ter ut en stund fre _maghrib_ ned till _Azbukijeh_
och sg solen g ner der fver acacietrden. Det var lng tid sedan jag
sett en solnedgng och jag frjdade mig derfre nu ondligen fver den,
ty ngot herrligare n en solnedgng i sterlandet kan man ej gerna
se. Hr var i dag ovanligt mycket folk, svl fr sndagens skull,
som fr _Ali Bekris_ fest, hvilken firas hr alltnnu och skall rcka
i 8 dagar. Var uppe hos _Schlederhaus_ och talade med honom om den
plan, som i dag legat mig oupphrligen i hufvudet, att nemligen taga
shekh _'Ali_ med oss p resan. Efter Tyskens vanliga funderingar och
deliberationer hit och dit, fann han sig beredvillig dertill. Hrifrn
gick jag till vr generalkonsul _Fock_, som i frrgr, d jag gjorde
honom min frsta uppvaktning, bjudit mig till sig p qvllsvard. Det
var den frsta och nstan enda bjudning jag haft sedan jag lemnat mitt
hem. Qvllsvarden i det stora htelet var grann och Fransysk, med ett
otal af rtter, stsaker och frukter, hvilket allt jag dock fr min
del gerna hade utbytt mot ett simpelt ml hemma hos min shekh. Fr
frigt var det ej utan att jag hade litet roligt, fgnade mig och drack
fven 3 spetsglas vin, fr att ej se narraktig ut. Konsuln sjelf var
alldeles utomordentligt artig, utan det besvrliga krusandet. Han hade
brjat sin carrire i Finland, nemligen med artilleritjenst i Wiborg,
sedan fven vistats i Helsingfors vid jubelfesten 1840, samt var, likt
alla andra som beskt det, frtjust och intagen fr vrt herrliga
land. Mig var han, tminstone i sina ord, ondligen bevgen, lofvade
oombedd skrifva till Konstantinopel samt utverka t mig _firman_ och
rekommendationsbref till Arabien, allt under fregifvande att jag var
muslim. Han erbjd sig i allt mjligt tjena mig och hjelpa, och det
gjorde mig verkligen godt att finna en, som jag tyckte, s vlvillig
man. Han knde tskilliga familjer hos oss i Finland, bland andra
_Wulffert_ och _Klinkowstrm_, samt hade fven slgtingar i Wiborg.
Klockan var redan nrmare 3  la Turque, d jag gick bort ifrn honom
verkeligen glad och belten med min afton. Hemma kom, ssom jag
nskade, shekh _'Ali_ nnu upp och jag meddelade honom planen fr
resan. Han var ock genast frdig, ssom jag frmodat. Yi blefvo lnge
sittande att sprka hrom och om de frndenheter vi hade att anskaffa
fr resan. Sedan fick jag nnu p flere timmar ingen smn, hvartill
hufvudsakligen vinet, som jag druckit i dag, var orsaken. Jag knde en
frfrlig hetta i min kropp.


Okt. 28.

Hade sprng och bestyr hela dagen att kpa upp de smsaker jag fr
resan behfde, ssom snus, tobak o.s.v. fven shekhen var "beschftig"
och ute p bestyr, samt tycktes i allmnhet vara glad och belten med
resan. Om aftonen var jag hos _Prunner_, der vi hade stmt mte alla
3 reskamrater; men _Schlederhaus_ infann sig ej, emedan de ej enligt
lfte varit ner till _Bolak_ sjelfva, utan blott skickat sin betjent.
_Raisen_ hade fr andra gngen i dag ltit fverstryka _khaznen_, och
det var sledes omjligt tnka p att embarkera i morgon. Hos _Prunner_
var stort sllskap, mest Italienare. Sg hr en gammal vacker edition
af _Homeros_ med Grekiska scholier, tryckt i Basel 1541. Gick hrifrn
nnu ner till _Azbukijeh_ och sg p _Ali Bekris_ fest, men det var
ingenting srdeles. Var i afton srdeles trtt och medtagen, nstan
liksom krapuls med hufvudvrk.


_Bref, dateradt Kairo den 30 oktober 1844._

Broder! Ehuru jag s nyligen, d.v.s. i brjan af september skref
till dig ett lngt bref och jag sedan dess fven ej erhllit ngra
underrttelser frn de hemmavarande (utom ditt krkomna bref d,
jemte mammas deri inneslutna), kan jag ej nu underlta att underrtta
dig och genom dig mina anfrvanter och vnner, derom att jag nu str
frdig inom ngra dagar antrda en resa till fra Egypten. Redan i det
senaste brefvet nmnde jag mig ha fr afsigt att frdas dit, for att
der tillbringa ungefr 2 mnader tills vallfrden till Mekka skulle
vl taga slut, hvilken jag nnu detta r anser ej vara rdlig fr
mig. D hade jag aftalat att gra frden till fra Egypten med Ryska
kandidaten _Dittel_ frn Kasan. Men fven af honom blef jag narrad p
ressllskapet; ty i slutet af september reste han bort till Alexandria
och derifrn vidare till Konstantinopel. Ledsen att slunda fr andra
gngen se min plan fr resan omintetgjord, tvekade jag hit och dit
umder _ramadan_-fastan; bland annat tnkte jag bege mig till berget
_Sinai_ och se de stllen der Herren talade med Moses och der Israels
barn vandrade fram i knen. Under det jag redan gjorde anstalter
och frberedelser fr denna resa, freslogs mig af min srdeles
gynsamme vn doktor _Prunner_ att fretaga frden till fra Egypten
i sllskap med hans kollega frn Alexandria doktor _Schlederhaus_,
hvars bekantskap jag fven personligen gjort i sistnmnda stad, samt
en sterrikisk mlare _Sattler_, hvilka bda nu voro hr och gjorde
sig frdiga till resan. Min gamla lust att komma dit upp vaknade
ter, s mycket mer som jag nu rkade f det bsta ressllskap jag
mjligen kunde nska, och dessutom blef befriad frn alla bestyr, som
rrde hushllningen under resan. Jag har sledes nu beslutit mig och
r verkligen glad att hafva sluppit ur den villrdighet, hvari jag
fr ngon tid befunnit mig. Den 29 oktober torde vi vara frdiga att
embarquera och resan r berknad till p det allrahgsta 3 mnader.
Ehuru nu detta, jemte underrttelsen om min ofrnderliga vlmga i
detta i alla afseenden af vr Herre s rikligen vlsignade land, r
hufvudanledningen till dessa rader, kan jag ej underlta att i korthet
lemna dig en beskrifning p den nu lyckligen slutade _ramadan_-fastan
och den derp fljande, egentligen 3 dagars, men till 5 dagar
frlngda, hgtiden eller _el'id elsoghaijar_, som man vanligen kallar
den. _Ramadan_ brjades hr efter den vanliga borgerliga rkningen
den 14 september, d.v.s. den fregende dagen vid solens nedgng. Jag
kom just den 13 p eftermiddagen hem frn en ngra dagars frd till
en liten, p sjelfva kanten af den stora knen belgen stad _Khanka_,
och fann gatorna alldeles ovanligt fulla med folk, svl fr fredagens
skull, som isynnerhet fr morgondagens brjande fasta. De suto rtt
njutande af pipan, kaffet och det frtroliga glammet, vid tankan af
att i morgon var denna frjd slut. Deras fasta, som du vet, bestr
i att frn morgonrodnaden till solens nedgng njuta ingenting; icke
allenast mat, utan fven vatten oeh tobak r frbjuden, med ett ord
allt som kan njutas med de yttre sinnena eller p ngot stt gifva
_keif_, d.v.s. muntra, t.ex. att vid badning doppa sig i vatten;
undantag hrifrn, s vidt jag vet, gr blott att lukta p blommor.
Snus r tillika med rkning frbjudet; likas all berring med qvinnor,
fven blott att smeka eller kyssa dem, med mera, som du allt kan lsa
i hvilken _fikh_-bok som helst. I det lnga kapitlet om _ramadan_
afhandlas dess stora fretrden framfr andra mnader, hvarp fljande
profetens ord m tjena ssom ett exempel, bland de mnga jag har i
en framfr mig liggande _fikh_-bok: _kal 'alaihi ssalato vasselam_,
paradiset (_elganneh_) utsmyckas r frn r till den instundande
_ramadan_, frsta aftonen af denna mnad susar en vind fram under
Herrens thron samt spelar i bladen p paradisets lustgrdar och i
dess dubbeldrrar; _horis_ med de blixtrande gonen skda hrp och
utropa: o Herre gif oss till kta den af dina tjenare, som fastar denna
mnad, att vra gon m frjda sig fver honom och hans fver oss;
den som fastar, honom gifver Herren en blixtgad _horis_ till kta, i
ett tlt af en hvit urhlkad delsten, p hvarje trna 70 prydnader,
hvarje af olika frg, och 70 srskilda slag af vldofter, sittande
p en kanap af rdglimmande rubin, inlagd med agat och p 70 tcken
fodrade med diamanter; detta fr hvarje dag du fastar af ramadan, utom
belningen fr dina goda handlingar. Dessa och dylika frjder utlofvas
t den rttrogne fastaren. Icke under sledes om man vinnlgger sig
om, att gra sig frtjent deraf och att man s hgt uppskattar denna
mnad. Och ehuru jag tror, hvad s mnga Orientens beskrifvare sga,
att de frnma Turkarne och en stor del af s till sgandes _"der
neue islam"_ stter sig fver fastan i vra upplysta tider fven hr
i sterlanden, s vet jag och har nu sjelf varit gonvittne till den
strnghet, med hvilken de flesta Araberna hr iakttaga den, samt den
vrdnad och aktning de i allmnhet bra fr den. Ibland dem isynnerhet
min shekh, som r en i allo srdeles aktningsvrd man, ej allenast
ssom muslim, utan ssom menniska i allmnhet. Ssom jag redan i
senaste brefvet underrttade dig om, bor jag nu, sedan vr hemkomst
frn _Tanta_, uti hans hus och det har varit mig till stor vinning
uti alla afseenden, isynnerhet den att jag med honom ftt genomlefva
_ramadan_. Lefnadssttet under denna mnad r stillvida motsatt det
under det friga ret, att inan nu gr dagen till natt och natten
till dag, utrttar sina groml och srjer fr sin mage under natten,
men vanligen sofver bort den lnga, torra dagens trkiga fasta eller
tminstone strsta delen af den. Alla divaner ro ppna om natten och
hr afhandlas nu alla ml, ty om dagen ro de slutna; lika r fallet
med handelsbodarne. Morgonen, som annars r s liflig och rrlig hr,
r nu en ddsstill natt och solen gr hela denna mnad upp fver
sofvande. Frst middagstiden, som vanligen r tyst och dd, emedan
man d tager sin _siesta_ och sofver bort _elkejale_, brjar under
_ramadan_ staden att vakna. Arbetsfolket och de simplare krmarne
vakna d upp, g till sina groml och ppna sina sm bodar, men den
mera vlmende borgaren och bttre kpmannen beger sig ej ut frn
mellan middagen och _'asr_, d.v.s. omkring kl. 2 eller, som man sger,
_bein elhossatein_. Vid _'asr_ ser man allt folk i full verksamhet,
kpmnnen i sina bodar, vanligen med en stor mngd af sina bekanta
och vnner, som samla sig ut fr att prata bort fastans trk; jag
tyckte mig i allmnhet finna att gatorna och bodarne under hela denna
mnad voro betydligt rrligare och lifligare n p andra tider. Men
hvad jag saknade var frnjdheten, som man vanligen ser p folkets
ansigten hr d de sitta sysslolsa och sprka. Men hvarifrn skulle nu
frnjdheten komma, d de ej fingo njuta pipan och kaffet? I stllet
fr pipan, som eljest nstan hvar man br i sin hand, (med en egen,
alldeles karakteristisk vrdighet, med dess hufvud bildande ungefr
en 60 vinkel mot marken) ser man nu nstan hvar och en slpa i sin
hand en smal, n lngre, n kortare rotting, hvilken liksom allt under
_ramadan_ ftt ett eget namn. Man kallar den nemligen _sava meh_, och
om personen som br den sger man: _fulan misik el sava meh_, d.v.s.
han fastar. De tyckas vara rtt snopna fver detta utbyte af vapen,
ty man ser dem g trumpna och tvra, samt spotta omkring sig ungefr
som nostras Tulindberg. Men detta sednare har en annan anledning; ty
svljer man ner spotten i mun, s har man brutit fastan och det ligger
en _kada_, d.v.s. en annan dags fasta efter _ramadan_, I bodarne
hr man grl och krngel, deras glada blick och hjertligt lifliga:
_va'alaikum essalam_ ro nu kalla och liknjda. Man sger att de ro
_mutejisin_, d.v.s. korta om nsan. Det smre folket ser man fverallt
rka i slagsml, hvilket annars ej r srdeles vanligt, och de draga
hvarandra nu rtt skoningslst i _shoshe_ eller den hrtutt de vanligen
lemna qvar midt p hjessan, Hvad sjelfva lefnadsordningen betrffar och
tiden att ta, r den ganska olika i olika hus. Jag vill beskrifva den
korteligen, ssom vi brukade. Kort fre solens nedgng stod aftonvarden
frdig p vr bricka, stlld p ett litet bord. Piporna voro istoppade
och shekhen bad mig komma ut, ty vi to vanligen p _fashan_ under
bar himmel, ej inne i rummen. Han skyndade alltid med att allt skulle
vara frdigt innan _maghrib-adan_, ty det r _sunna_ efter profeten
att skynda sig med att bryta fastan. Vi suto s 4  5 minuter vid det
frdiga bordet och frestade vra gon med att betrakta maten, utan att
tordas rra den. Nu hrdes 4 minuter efter solens nedgng _adan_ frn
en aflgsen minaret, hvarvid vi, ssom hr r brukligt, sade halfhgt
fr oss sjelfva: _allahu aadsam_, och jag grep frst till snuset
och tog 2  3 vldiga prisar samt genast derp till ett stort glas
sockervatten, som med _bismilla_ och _alhamdo lillah_ tmdes, derefter
upprepades det vanliga _hanijan_ med svaret _hannakom ollah_. Hrefter
ts nnu ngra af de nu just mognade hrliga dadlarne, fr att med stt
riktigt bryta fastan. Nu kom den egentliga maten, bestende nstan
uteslutande af grnsaker, hufvudsakligen _melohijah_ och _bamia_. En
fr _ramadan_ particulier rtt var _kishk_, bestende af hvetemjl
hopkokadt med en sorts frtrfflig halfsur mjlk, ungefr sdan som
vr gsmjlk. Sedan dracks kaffe, rktes och pratades till nrmare
_esha_. Emedan jag hr stllt mig s, att hvar och en af oss gr sin
bn fr sig, s har jag hela denna tid sluppit att gra den, emedan
shekhen, som aldrig frsummar ngon af bnerna, alltid gr dem nere i
sina rum. Vid _esha_ eller genast derefter gick jag ut vanligen ensam,
ty shekhen r fr mycket kta arab och sterlnning fr att idas vandra
omkring med mig; han fredrog att mest hela natten sitta i en midt emot
vr port belgen barberar-butik, en samlingsplats fr hans vnner och
grannar. fverallt hvar man nu gick fram om aftonen och natten, vid
hvilken tid utom _ramadan_ det vanligen r ddstystnad p alla gator,
var nu fullt med folk, alla bodar ppna, alla skoflickare och andra
professionister i fullt arbete i sina sm butiker. Men jemfrelsevis
strsta trngseln var i de mnga cafna, af hvilka en otalig hop nya
tillkommit enkom fr _ramadan_. Hr suto stora skaror af skggubbar,
ovanligt nytra sugande p pipan och srplande p koppen, samt vexlade
frtroliga ord eller suto med lnga, frundrade ansigten och hrde p
_Abu Zeidi_ berttare. Det r frunderligt att betrakta hrarne af en
sdan sagoberttare. Ofta stannar armen halfkrkt med koppen i nfven,
ofta pipan halfhjd till munnen, af frundran fver den underfulla
sagan. Men dessa berttare ro ock mstare i sin konst, det gr med
en frundransvrd blandning af liflighet och lugn, hvilken mste
hnfra fven den, som ej kan tro och fr sanning antaga dessa sagor.
Emedan deras lokal r det prisade _Maar umna eddynja_, som folket
stolt kallar det hr, (ypperligare och bttre n hvilket intet land p
jorden tros vara) vcka de s mycket strre intresse hos folket. Nu
under _ramadan_ voro ondligt mnga nya berttare tillkomna. Utom dem
roades folket i cafn af sngare eller lsare ur _Siret Antar_ eller
af en Arabisk konsert och andra vanliga njen. Det jag vanligen roade
mig med, var att hra en gammal hvitskggig sagoberttare, turvis med
en _zikr_, som man hll i moskn af sultan _Muaijad_. Hit plgade jag
ofta g och stta mig p trappan vid den shekh, som frestod och ledde
_zikren_. Som jag frsta aftonen jag var der, vid min bortgng stack
honom en piaster i handen fr det kaffe, hvarmed han uppvaktat mig,
ssom vanligt r vid dylika tillfllen, var jag srdeles vlkommen
den andra dagen. Nu stllde jag mig i ringen af de _zikr_-sjungande
_Bejomi_-dervisherna, rmade med dem mitt _allah_ fram ur det djupaste
hl af min strupe, samt runkade i samma rythm med dem mitt hufvud;
deri anfrdes vi af en gammal shekh, som stod med oss i ringen och med
sina hnder, liksom en kapellmstare, angaf takten af de olika, ofta
frndrade rythmerna, Till vrt rmiga tutti, eller hellre chr, sjng
en s kallad _munshid_ sin lofsng fver profeten, p sin i grunden
enkla, men med finurliga passager och tremulationer utsmyckade ton.
Det hela var vackert och hgtidligt, och detta hgtidliga dmpade min
skrattlust vid tanken p min ljliga stllning. Vl var shekhens hand
i afton, d jag vidrrde den utan att lemna i den ngon slant, kallare
n frut, men jag fick i det stllet bermmet att vara en man af _ahl
illah_ och _ahl ilkoran_. Hrmed roade jag mig ofta under _ramadan_.
Det var nstan den enda _zikr_ jag fann p hr. Men _ramadan_ r
fven hri olika den friga tiden af ret, att man nu under natten
fga sysselstter sig med religisa ceremonier. Om natten srjer man
fr sina njen och tillfredsstllande af sina kroppsliga behof, men
dagen eller en strre del af den tillbringar man i mosker med bn. S
samlades ungefr en stund fre _'asr_ stora hopar, isynnerhet Turkar
och skaror af vallfrdare, som tillbragte _ramadan_ hr (_rammado_),
till _Hassanein_ moskn, gjorde hr sin middagsbn och _'asr_-bn
samt tillbragte den friga tiden nrmare _maghrib_ med att hra p
en Turkisk frelsare, som p detta sprk fredrog _Tefsir_ fver
tskilliga Koran surer, eller p en annan Turk, som fresjng Koran,
eller p ngon af de Arabiska frelsarne, eller ock med att betrakta
bcker som bokmnglarne utbredde till salu. Det var roligt att se huru
de kta Arabiska i mjugg skrattade t de Turkiska shekhernas tunga och
tjocka uttal i Arabiskan. Det ar ock nstan omjligt fr en Turk att
f ett rent uttal i detta sprk. Jag vandrade ngra gnger omkring hr
i _Hassanein_ i den stora trngseln, men fann just ingenting som roade
mig. Jag begagnade vanligen mina dagar under _ramadan_ med att gra sm
ridter ut till berget _Mokattam_ eller ssom det hr uteslutande kallas
_Gujushi_. Dels p hjden, dels i sluttningen af detta frunderliga, p
svl naturliga, som af menniskohand gjorda grottor s rika berg, och
p knesltten derunder, str en otalig mngd af fordna herrskares och
helgons grafvar, vanligen ombyggda af en liten mosk eller _mosalla_,
bland andra fven en lng rad af Mameluck herrskarnes vackra mausoler,
bildande liksom en stad af grafvar, nnu i sitt frfall vittnande om
den ursprungliga stora anda som lefvat i dem och deras tid. Ungefr
5  6 ro nnu vlbehllna, de friga frfallna och begagnas till
stor del till kamelstall fr de karavaner, som dagligen g af och an
till Suez och Syrien. Nra intill dem i samma strckning r fven
den skallade _Karafeh elmugavirin_, der fr lrdom och helig vandel
bermda shekhers grafvar st frn aflgsnare och nyare tider. Till
denna trakt och isynnerhet till det hrliga berget, stllde jag under
_ramadan_ srdeles ofta mina frder. Mina snedrifvare, som i sin
fasta ej voro srdeles beltna med att springa efter sin sna i knens
solbadd, ropade som oftast till sin och min trst: _shej lillah ja
ramadan_, och d jag sprang upp p bergtopparne samt i grottorna, der
det rdda folket tror finnas blott _'afarit_ och Beduinrfvare, tog
man mig ofta fr en _Vali_, stende omedelbarligen under _allahs_
skydd. Hos dessa forntidens sultaner och heliga mn gjorde jag min
_zijaret_ och lste i deras _kubbor_ invid sjelfva _maksoran fathe_
eller tillfventyrs ngon annan sura. Afven beskte jag inne i staden
tskilliga gamla mosker, som jag frr ej besett, hufvudsakligen den
ldsta invid gamla _Kahira_ byggda moskn af _'Amru_, Egyptens frsta
muslimerfrare; en annan nst denna bland de ldsta af _Tailon_, jemte
andra, fven den utomordentligt praktfulla mosk, som nuvarande pashan
hller p att bygga invid sitt citadell p ruinerna af _Selaheddins_
gamla palats, hvaraf nnu vldiga granitpelare ro qvar. Denna nya
mosk blir invndigt bekldd med den vackraste, ofta mngbrokiga porfyr
frn det nrbelgna berget, slipad och faponerad p det vackraste.
Det enkla och just genom sin enkelhet storartade, som ligger i islams
frsta byggnader hr, saknas dock i denna mosk, och allt det arbete,
all den konst, med hvilken man skt erstta den ursprungliga stora
andan, r i jemfrelse med den ringa. Detta var min sysselsttning om
dagarne under _ramadan_, om ntterna vandrade jag omkring till ngra
timmar fre fastans brjan. I stllet fr den vanliga midnattssngen,
som man hr frn minareterna, eller den s kallade _Ula_, hrde man nu
vid samma tid en _adan_ kallad _elabrar_, bestende af 5-9 versen af
Suran _Insan_, hvilka korta verser framsjngos lngsamt frn de hela
natten illuminerade minaret-gallerierna. Ungefr 2 timmar hrefter
hrde man en annan _adan_, bestende af den vanliga fredags-_selam_
fver profeten. En timma hrefter ungefr hrdes ett lngt upprepadt
_Irfa'o_, d.v.s. tagen bort maten, och derefter _adan_ till _fagr_bn.
Denna _adan_ kallas _adan esshurb_, emedan hvar och en som nnu ej
druckit sitt lystmte pmintes hrigenom att slcka sin trst, s lnge
det nnu var tilltet, ty ungefr 20 minuter derefter brjades fastan.
Min shekh och jag gjorde vanligen vrt nattml, kalladt _suhur_, vid
_selam_. Det andra mlet vid _maghrib_ kallas frukost, _fotor_. Vid
midnatt redan brjar en man, kallad _musahhir_, g omkring med en liten
skallad _tar_, ett litet skinnbespndt instrument i form af en tambour
de basque, men utan klockor och slaget med en liten sticka. Till detta
accompagnement sjng han alldeles monotont bner och nskningar till
invnarne i hvarje hus af hans distrikt, nmnande hvar och en vid namn
och tillggande dem allehanda vackra epiteter, isynnerhet fruarne i
husen, som han kallade de gmda delstenarne. Han stannade vid porten
af hvarje hus, jemte en liten gosse som bar hans lampa, och hans
sng rckte 5  10 minuter. I slutet af _ramadan_ fick han sedan sin
drickspenning eller hellre sin rsln, ty hans embete var nu slut till
nsta _ramadan_. Fr frigt hade man allehanda nya saker nu enkom fr
_ramadan_, hvilka alla hade sina namn hraf eller af ngot hrande
dertill. S gingo hela natten om gossar och bjdo ut en sorts med smr
bakadt brd, som vanligen och i den vanliga formen kallas helt simpelt
_kahk;_ nu hade de en litet frndrad form och kallades _sohaijar_,
med de ntta Kairoboernas stora bjelse att forma ntta diminutivord.
fven helsningarne och de vanliga komplimenterna voro nu nyancerade, i
stllet fr _vahashtinna_ och dylikt hrde man nu: _ramadan karim_, med
svaret: _ma hadish akram min allah_, samt de nu redan frn den fljande
festen anticiperade, ssom: _ta'eish liamthalo_, eller: _allah ja'od
'alaikom va intom bikheir_ &c. Hvad nu srskildt mig betrffar och min
fasta, s fastade jag blott den frsta dagen fr att se huru svrt det
skulle vara, och jag kan ej neka att, ehuru jag sof bort en stor del af
dagen, den dock blef mig ganska lng och fastan p snus hufvudsakligen
svr och tung. Hvad mste den d ej vara fr arbetsfolket, som
mste arbeta strre delen af dagen, ofta i plgande solbadd, utan
att f smaka en droppa vatten. De friga 29 dagarne af denna mnad
gjorde jag mig inga scrupler af att snusa och dricka vatten, ehuru
jag naturligtvis gjorde det s att ingen muslim sg det. Hvad maten
betrffar frtrde jag p hela dagen vanligen ingenting, hade ock fga
behof deraf, i anseende till det dugtiga nattml _suhur_, som vi gjorde
omkring kl. 3 eller 4 p morgonen. Men som jag oftast tillbragte hela
eftermiddagen p frder till bergen och utom staden, hnde det ofta att
jag ingen dryck vatten fick och blott sllan kunde stjla mig till en
pris snus. S hnde det ofta att jag i sjelfva verket fastade, utan att
dock ngonsin, ssom det tillkomme mig i min fregifna _Hanafi_ sekt,
yttra _nijet_ hvarje afton till fljande dagens fasta. Det var vanligt
uti de flesta ngot bttre hus, att under hela denna mnad ha 2 eller
flere _fokaha_, som hvarje natt gjorde en _khatme_, d.v.s. lsning af
hela Koran. Detta r icke allenast en religis handling, utan fven det
hufvndsakligaste njet hvarp folket hr bjuder hvarann, ungefr ssom
hos oss en musiksoire. Min shekh nskade att fven vi skulle gra
s; men emedan jag alltid ledsnat ut att hra en sdan _khatme_ och
blott en kort stund funnit nje vid den, samt dessutom ville anvnda
mina ntter till att drifva omkring bland folket, s kunde jag ej g
in derp. Deremot gjorde jag nu i mina rum den 27 natten af _ramadan_,
den s hgt respecterade _leilet elkadr_, en _khatme_. Trenne de bsta
Kairos _fokaha_ lste och sjngo for oss jemte ett litet sllskap af
vnner _kitab allah il'aziz_, samt till godt slut _fathe_ fr _Sid
Vali effendi_. Desse _fokaha_ voro hgst roliga och qvicka mn, 2 af
dem blinda, liknande mycket vra musici fven i den goda appetit de
hade, sedan de slutat sitt fredrag. Den fljande aftonen gick jag med
min shekh i den invid vrt hus belgna moskn _Ghamri_, och gjorde med
frsamlingen den under hela _ramadan_ fliga _teravih_ bnen, hvilken
jag svl som min shekh hittills frsummat under hela mnaden. Denna
bn bestr af 20 knbjningar med 10 srskilda _selam_ helsningar och
sledes fven 10 srskilda _nijet_. Efter den lses nnu _vitr_ bnen,
som dock hos _Maliki_ och _Shafi_ sekterna r olika den hos _Hanafi_.
Det var ej utan att de mnga knbjningarne, alla tillsammans med
_esha_ bnen utgrande 27, trttade mina jemfrelsevis styfva knn;
men jag ville dock och mste gra dem, fr att se huru det gick till
in praxi. Sndagen den 13 oktober voro _ramadans_ 30 dagar till slut
fastade; om man ej annars visste det, hrde man det af barnen, som
sprungo omkring p gatorna, skreko och sjngo _bukra l'id narbah va
nzid_, jemte andra rim, som deras sinne och rika sprk ingfvo dem. Det
r ett ofrnderligt bruk hr, att hvar och en skall vara nykldd p
denna fest, eller tminstone bra ngot nytt i sin kldsel. De sista
dagarne af _ramadan_ sg man derfre en ovanlig rrelse och liflighet
p gatorna, isynnerhet p de betydligare handelsplatserna och torgen.
hvar och en skulle kpa sig ngot, ehuru priserna nu naturligtvis
voro betydligt frhjda. Mndagsmorgonen kom min shekh upp till mig,
kldd alldeles ny frn topp till t. Vi togo hvarandra i hnderna och
upprepade de vanliga gratulationerna: _kulli sana_, eller _'am va inta
tajib, allah abkakom limithlo_ &c. Vi skyndade oss fr att hinna till
moskn och med frsamlingen gra vra 2 knbjningar, hgtidsbnen, och
hra _khotbe;_ men jag hann ej i rtt tid dit och fick ej fvervara
den. Kaffet, som vi eljest dricka uppe hos mig, dracks nu nere i porten
med ppen port. Snart kommo vra vnner frn granskapet, vexlade med
oss handslag och gratulationer samt drucko kaffe. Vi suto hr kanske
omkring 2 timmar, allt emottagande gratulanter. Jag var dock alltfr
nyfiken att se verlden ute, fr att lngre sitta stilla. Jag gick s
ut och vandrade omkring i staden. Allt sg nu srdeles festligt ut.
Alla bodar voro slutna, gatorna rensopade och putsade, men isynnerhet
allt folk utstyrdt i nya klder eller tminstone snyggt och rent. Mest
roade mig barnen, som svngde sig t alla hll och mnstrade n sina
nya rda skor, n sin nya _tarbosh_, n bredde ut sin nya _koftan_, fr
att se om den satt vl. Flickorna fvensom hustrurna hade ny _henna_ p
sina fingrar och ny _kohl_ p sina gonbryn, bredde ut sina nya sljor
och vredo p sina granna, men frargliga ansigtssljor, skert lika
frargade som vi att ndgas bra dem, samt gmma undan sina behag fr
sitt _harim_-fngelse.

Men jag mste spara fortsttningen, jemte beskrifningen p den nog
besynnerliga processionen med _Kisveh_ till _Hassanein_ moskn, till en
annan gng. Jag kommer just nu frn _Bolak_, dit jag frt mina saker
om bord; i morgon fre solen skola vi embarquera i gamla Kairo. S
torde vl nu den s ofta planerade och s efterlngtade resan till fra
Egypten komma att g fr sig, i ett hgst eget, besynnerligt sllskap.
Tnk dig en Tysk doktor, anstlld i pashans tjenst vid hospitalet i
Alexandria, hvilken med allt sitt lkareskap r ngot sjuklig, svl
till sinne som till kropp; en mlare frn Wien, hvilken ssom kta Tysk
synes vara en flitig penselgnidare, utan att vara ngon stor genius;
men tredje mannen r min Arabiska shekh, som fljer med fr att med
mig fortstta vra studier och dessutom plugga litet modern Arabiska
i doktorn; till fjerde man en -- kalla mitt lilla och underliga jag
hvad du vill; tolf Arabiska btsmn samt ngra passagerare, dem vi
lemna fri passage, bland andra en Maltesare, den store och vidtfrejdade
hieroglyf-lsaren prof. _Lepsii_ tolk.

Fr Bonsdorff fljande: samlingen af Nilens fiskar r nu frdig, 40
species, s nr som p ngra, hvilka ej kunna fs frn litet lngre
fram p vintern; en samling af Egyptens foglar, utgrande 80 species,
torde jag ha frdig inom en mnad; qvadrupederna ro svra, s nr som
p en skallad Faraosrtta, har jag nnu fga af sdana, torde dock
framdeles kunna f en hyena, gazell, shakal, jemte tskilligt annat.
Mjligen torde jag komma fver ngot i fra Egypten. Bokaffren: jag
har ngra ypperliga manuscripter, bland andra _Sojoti, Gulistan_ med
Arabisk kommentar, ett nnu vackrare msc. af _Bostan_ med Turkisk
kommentar och randglossor, ett Persiskt-Turkiskt lexikon, en geografi
af _Ibn el vardi_ &c. Jag spekulerar p _Hagi Khalifas_ ypperliga verk
i Arabiska litteratur historien, men 2000 piaster tyckes mig nog mycket
fr mina sm tillgngar. Jag har nu funnit en bokshekh, som har goda
saker men r dyr. Jag har leinnat honom en frteckning p skade bcker
och s snart jag kommer tillbaka torde jag p tillbrligt stt med
ltthet f slut p de terstende omkring 2000 piasterna af det lilla
anslaget.

Och nu farvl, mtte julen och nyret komma fver dig, de dina och oss
alla, glada, friska och njda i de olika, vidt aflgsna trakter af
verlden der vi befinna oss. Om du nnu ej skrifvit mig svar p mitt
sista bref, och fven om du skrifvit, skrif mig nnu ett vid dettas
ankomst; det trffar mig antingen i Kairo, som jag nu ej torde kunna
lemna frn i februari, eller i _Gidde_. Se till att du lagar s, att
jag kan rtt tillbringa och f slut p ret 1846 i Arabien. Jag kan
ej uppgifva tanken p att stanna lngre tid i Orienten, sedan jag nu
i mitt tycke ganska vl preparerat mig. P mitt utseende och kta
Arabiska skgg taga numera alla menniskor mig fr en Oriental och
muslim; jag har p senare tider mrkt att fga dertill fattas fven
uti mitt sprk, isynnerhet i uttalet. Haf godheten g till min mor och
syster, lemna dem underrttelser om mig och tacka dem fr deras sista
bref. Helsa fven mina vnner, som till fventyrs frga efter mig,
_vasselam_!




VI. Afdelningen.

Resa till fra Egypten och Nubien. 1844.


Dagbok, Okt. 31.

I anledning af den underrttelse jag i gr afton ftt af _Pruner_,
att jag nemligen skulle ha bref p posten, begaf jag mig vid solens
uppgng dit. Posten var nnu ej ppnad, utan jag satte mig i en liten
bod derinvid att sprka med en Italiensk skrddare, som talade litet
Franska. Han var antingen af naturen, eller emedan han stigit fr
bittida upp, ngot smnig och dsig. Han sade sig vara hemma frn
Algier och frundrade sig fver min kostym samt mitt Arabiserade
vsende, ty han hll mig frst fr en _ibn elbalad_. Slutligen kommo
postens tjenstemn. De genomskte alla bref och stannade blott vid
ett, frgande om jag vore Armenier. Till slut befanns att jag intet
bref hade, ssom jag ock frutsett, emedan alla mina bref komma genom
konsulatet. Sedan jag kommit hem, packade vi vra f qvarblifna saker
p den medhafda snan och gfvo oss p vg till Gamla Kairo. Vr bark
lg vid _fum elkhalig_, jag knde igen den p dess flagga frn lngt
hll, och stannade med min sna derinvid. Shekhen, som hade en srdeles
dlig och lat sna samt en nnu smre snedrifvare, red frbi utan
att bli mig varse d jag stannade. D jag gtt om bord och slutligen
saknade honom, frmodade jag hvad fven fallet var, att han ridit
frbi. Jag satt sledes upp igen och begaf mig ner t Gamla Kairo till,
d jag p vgen hann honom och vnde om till kanalmynningen. Under
tiden hade fven vra tv reskamrater kommit om bord; medan de sysslade
med att packa in och ordna vr provision samt andra saker, gick shekhen
och jag upp i caft, under hvilket vi lgo, drucko kaffe, togo oss tv
_kahk_, ngra rattikor och litet _dukka_ samt to frukost. Vi fingo
nnu lnge vnta p vr betjent, _Mohammad_, som blifvit uppskickad fr
att kpa hns; slutligen kom han dock och vi voro frdiga att lgga
ut. D vi voro flott och gingo fr god vind mellan _Roda_ och fasta
landet, sysselsatte shekhen och jag oss med att ordna vr lilla, men
srdeles ntta _khazne_, som nu skulle bli vr gemensamma boning fr
2  3 mnader. Sedan svl vi, som vra reskamrater i _mak'ad_ voro
ordnade s godt sig gra lt, rustades till mat omkring kl. 3. Mltiden
gick till fullkomligen p Europeiskt stt med knif och gaffel. Shekhen
var mindre frlgen n man kunnat tro, han anvnde liksom jag dels
knifven och gaffeln, dels hufvudsakligen fingrarne. I allmnhet stodo
vi nnu denna frsta dag alla p en ngot betrngd och litet frmmande
fot med honom, men det ger sig vl snart; fverhufvud tror jag att
vrt, s olika till nation och syften sammansatta sllskap, skall
komma att passa vl tillsammans. Vi gingo allt fr god och ifriskande
vind framt, med det vldiga berget _Torra_ till venster, der man ser
underliga formationer och grottor, liknande hus med portar och brolika
hvalf. P hgra sidan vldiga skogar och lundar af palmer, sdana
jag ej sett i lgre Egypten. fver dem hjde _Gizeh_ och _Sakkara_
pyramiderna sina vldiga toppar. P venstra sidan strk berget nrmare
stranden, mellan det och floden var fga odlad jord, blott sand och
berg. P den motsatta hgra sidan gingo bergen p stort afstnd frn
floden, emellan dem voro palmlundar och odlad jord fverallt. Vi
passerade _Bessatin_ p venstra sidan, hllo an i byn _Torra_, der en
artilleri-skola finnes med vacker trdgrdsanlggning. Hr hade doktor
_Schlederhaus_ att aflgga en visit hos frestndaren, en Italienare,
hvilken frut hade varit anstlld hr ssom lkare. Han drjde nog
lnge hos frestndaren och kom slutligen ner tfljd af denne samt 3 
4 Turkar. Fr att undvika frgor och deras sllskap, ltsade jag sofva
samt kom ej alls ut frn vr _khazne_. De suto hr en stund, drucko vin
och kaffe, samt begfvo sig s bort. Vi lade ter ut och gingo med god
fart fram nda till solens nedgng, d vi togo land under en liten by
_Halavan_. Vinden blste nnu god, liksom under hela natten; men vi,
isynnerhet doktorn, ansgo oss skyldiga att vnta litet och afvakta d:r
_Lepsii_ tolk, hvilken vi erbjudit att f flja med oss till _Assuan_
och redan frt en stor del af sina saker om bord i gr, men i dag ej
hunnit om bord fr krngel i tullen. Vi to en ltt qvllsvard af th,
mjlk, smr och ost a l'Anglaise. Doktorn, hvilken ssom en kta Tysk
vill profitera af allt, freslog att vi skulle tala Engelska i stllet
fr Tyska, emedan vi alla tre litet frstodo detta sprk. Vi brjade
sledes dermed och till min ledsnad fann jag att mina kamrater ej voro
mktigare sprket n jag. Deri, liksom fverhufvud i vrt samtal, kan
shekhen ej deltaga, utan sitter derunder litet flat och ledsnande, men
hvad r att gra? Jag sof min natt ypperligt, liksom alltid om bord p
ett fartyg, fven d Nilhafvets vgor plaskade om sidorna p vr lilla
bark.


Nov. 1.

Lade ut vid soluppgngen och gingo fr god vind. Strnderna voro
enahanda, blott att bergen nu brjade draga sig lngre frn strnderna,
dalen slunda vidga sig och gifva rum fr vidstrcktare odlingar.
Man sg fverallt underliga bergsformationer, n hjande sig i
pyramidaliska spetsar, n strckande sig i lnga vggar. _Sakkara_
pyramiderna syntes hela dagen, fven hgre upp en nedramlad. Nilen
var bred och vldig, tycktes ofta vexa ihop med det slta landet
till ett verkligt haf, utan synlig grns framfr oss. Sllskapet
om bord r trefligt; fven sjfolket, som roar sig med _zummaran_
och _tarabukkan_, till hvilken musik, accompagnerad af de andras
handklappningar, den qvickaste ibland dem dansar. Vi passerade
tskilliga sm usla byar och seglade hela natten fr god och ganska
frisk vind.

_Nov. 2._ Hunno om morgonen kort efter solens uppgng till _Beni
Suef_, en betydligare stad. Vi gingo hr upp, fljda af en bland
skeppsfolket. Jag skiljde mig dock snart frn det friga sllskapet och
vandrade ensam omkring, dels inom, dels utom staden, der liksom stora
sophgar lgo. Hr var en temmeligen stor _sok_, der de vanligaste
frndenheter tycktes finnas till salu. _Schlederhaus_ gjorde visit
hos en hr anstlld Europeisk lkare, en Italienare, och hemtade honom
sedan med sig om bord, der han drack kaffe. Sedan lade vi genast ut
och gingo hela dagen fr god vind. Vid solnedgngen togo vi land en
stund nedanfr en by _Fashne_, som dock ligger ett godt stycke upp
frn stranden. Dit gick _Sattler_ med Mohammad fr att hemta mjlk,
men de fingo intet. Jag gick upp och spatserade p stranden, der
mycket folk fanns frn de mnga hr liggande btarne. Dels kokade de
sin qvllsvard, dels frtrde de den, dels suto de i den ljufva, milda
aftonluften sprkande; bland dem gingo gummor omkring och skreko:
_'eish ja olad el 'eish_. Sedan vi frtrt vrt aftonth, begfvo
vi oss ter ut och seglade strre delen af natten. Min shekh vakade
srdeles lnge, jag tror till midnatten. Nr vi vaknade om morgonen
lgo vi vid land, der de gjort fast om natten.


Nov. 3.

Vinden brjade smningom sakta sig och blsa ut, vi seglade dock mest
hela dagen. Spatserade en stund p stranden medan folket framdrog
barken med _liban_, och skt tskilligt. Dagen var srdeles vacker,
folket om bord mycket muntert, skmtande och musicerande med sin
skrllande _tarabukka_ och _zummara_. Deras skmt och lek gr mycket,
nstan mest ut p penningar. Man ger hr sina barn penningar till
leksaker och skmtar med dem om _kirshen_. Om bord finnes en ung vacker
man, som r anfraren fr skmtet och leken; han satte sig p ryggen af
en annan, som frestllde sna, och sedan han slutat sin ridt och sitt
skmt samt stigit ner, fordrade man af honom lega for snan, han ter
hnvisade de pockande fordrarena till de kristna herrarne. S gick allt
ut p att narra sig till en _bakhshish_ af desse, hvarom skmtet och
samtalet rckte i timmotal.


Nov. 4.

Var fallkomlig vindstilla hela dagen. Vi spatserade mest hela dagen p
land, medan folket framslpade barken med _liban_. Jag skt tskilligt,
isynnerhet en stor mngd vilda dufvor, s att vi till qvllen hade
en ypperlig stek af dem. Vi vandrade frbi vidstrckta, nstan
ofverskdliga flt af _durra_, som stod i den hrligaste grnska
med sina tunga, lutande hufvuden. Sprkade med flere _Fellaher_, som
tycktes vara godt och beskedligt folk. Dagen var utomordentligt vacker,
men ganska het. Togo om natten i land nedanfr en by _Kolossa_, som
ligger p sjelfva flodstranden. Vid aftonthet rkade i diskussion med
mina reskamrater om tskilliga mnen, hvarvid jag ej kunde hlla mig
frn att frargas fver deras Tyska, materialistiska sigter fver
verlden. Hvad som under vra spatserfrder p land frundrade mig, var
att menniskorna, helsade af Schlederhaus Frankiskt kldda betjent och
den andra Maltesaren med: _'alaikum esselam_, i allmnhet svarade med
det vanliga svaret, ehuru jag hrde ngra skratta och gckas fver den
oriktiga helsningen. Det tyckes egentligen vara blott i Kairo man r s
nogrknad och nidsk med _Selam_-helsningen.


Nov. 5.

Lugnt, platt vindstilla hela dagen, s att vi ej kommo srdeles lngt
framt; folket drog _liban_ hela dagen, men strmmen var srdeles
stark. Nr vi middagstiden passerade ett _Kopt_-kloster, belget p ett
berg invid venstra stranden, kom till oss en munk derifrn simmande
fver floden och tiggde. Han, liksom allt folk hr, var mycket ifrig
i sitt tiggeri, fick ocks ngot af oss. Frst om aftonen, d vi
drucko vrt th, blste upp en liten vind, som om natten frde oss
till en guvernements stad _Minje_. Om dagen var jag litet i grl med
Schlederhaus, som pockade p raisen och vrt folk fr det han tyckte
det gick fr dligt framt. Men han, svl som min andra reskamrat,
frstr sig fga p sjvsende. Fr frigt stark och mattande hetta.


Nov. 6.

Drjde en stund under _Minje_, vntande p betjenten, som gtt upp fr
att skaffa ktt, men fick ingenting. Hrunder gick jag litet upp, men
hann ej se ngonting af staden, som tycktes vara fullkomligen lik sina
systrar, med undantag af ngra hvitlimmade hus och ngra trdgrdar.
Satt en liten stund i ett vid stranden belget caf. Sdana tyckas
finnas hr till stort tal och nstan uteslutande hllas af Turkar, Vi
hade hr solat ngot, s att solen hunnit hgt upp fran vi lade ut i
tjock, liksom i regndroppar fallande dimma och dagg. Vinden var svag
och ostadig hela dagen, s att vi msom seglade, msom drogo _liban_.
Hrvid frargade sig Schlederhaus fver de dragandes lttja och slog
en. Deraf uppkom stort ovsende, folket pockade p att fara tillbaka.
Ehuru Schlederhaus i allmnhet ej betedde sig p rtta sttet med
folket, gick dock allt fredligt frbi utan vidare. Seglade vid middagen
frbi qvarlefvor af en stor, vidstrckt, p en kenstrand af floden
anlaggd, nu alldeles frstrd stad. Lngre fram passerade bergen vid
_Beni Hassan_ med sina kungagrafvar. Emedan vi skynda att frst komma
uppfr floden, gjorde vi nu intet uppehll hr. Liksom alla dessa dagar
var aftonen ljuf och hrlig, samt besttningen munter med sin sng, vid
det den i aftonlugnan framskt barken med stnger.


Nov. 7.

Gingo mest hela dagen fr god vind en betydlig strcka frbi _Melavi_.
Jag lg mest hela dagen inne och lste den srdeles intressanta Gliddon
fver hieroglyferna och deremellan Egyptens historia under Araberna.
Derunder frargade jag mig fver deras oftast orttvisa vlde och den
vanhelgd de frfvade p Egyptens gamla, heliga jord. Jemfrda med dess
gamla invnare, huru uselt folk ro ej Araberna? Men hmnden krfves
nu ut af dem, de frtjena vl det frtryck de nu lida af Turkarne
samt dermed fljande uselhet. Turkarne skola vl ock snart f sitt
rttmtiga straff fr sitt fvermod och sin usurpation af s mycken
klassisk jord. Om aftonen d folket framskt barken med _medari_, fll
en sdan i vattnet; d kastade sig genast en man i vattnet fr att
hemta upp den och efter honom en annan med _liban_. Den frre frdes
dock af strmmen s fort, att den sednare ej hann honom, utan mste
simma till landet som var aflgset. Deraf mycket skrik och mycken oro.


Nov. 8.

Seglade sakta framt och halade _liban_. Jag vandrade med min bssa
mest hela frmiddagen genom en stor och vidstrckt palmlund, i hvilken
lg en temmeligen stor, lngstrckt stad _Kosseir_. Jag skt en
tillrcklig mngd vilddufvor fr att vara oss nog till qvllsvard,
men emedan shekhen, som fven var uppe p land, sett att jag ej
slagtade dem, ehuru jag trffade dem nnu halflefvande, t han ej af
steken. En stund fre _maghrib_ hunno vi fram till _Manfalut_. Hr
hrde vr _rais_ berttas, att fr ngra dagar sedan en bark blifvit
fverfallen och plundrad, hvarfre han vgrade att g vidare. Jemte
ngra andra gick han upp i land fr att, ssom vi hade nskat, hemta
t oss 2 _ghafir_ eller vktare; men i det stllet hemtade han oss 10.
Jag steg upp p den srdeles branta strandbrdden, p hvilken staden
ligger; rkade der i samtal med mycket folk, som samlade sig omkring
mig. Man berttade att i staden fanns 13 mosker, och utom dem hade
15 blifvit snkta i hafvet. Hvarje r, fven detta innevarande, hade
nemligen floden vid sitt flde undantit jorden frn nedre delen af
staden och slunda frorsakat dess nedstrtande. Ehuru man troligen
tog till i vexten, syntes dock fven hrifrn att staden var stor och
ansenlig, ehuru ssom vanligt byggd af lera och jord. Jag sprkade
lnge med tskilliga, men isynnerhet med en gammal gubbe. Man tog mig
frst fr en Frang, emedan jag reser med Franger, men d jag brjade
tala om Koran och citera stllen ur den, ansg man mig fr en _ahl
illah_ och _Koran_. Jag roade mig srdeles med gubben och fann honom
hgst treflig. Han berttade att den nu under staden liggande delen
af floden, som med den andra armen bildade en ganska stor , frut
varit land och burit den nu frstrda delen af staden. En annan gubbe
berttade att floden vid sitt flde detta r fr honom borttagit och
strtat ett alldeles nytt hus.


Nov. 9.

Seglade smtt och hunno utan fventyr i sakta mak fram till _Sujut_ vid
_'asr_. Sjelfva staden ligger ungefr 1/4 timmas vg upp frn stranden;
nedanfre vid floden ligga tv frstder, den ena _Hammara_, den
andra _Nasile_. Jag tog en bland de mnga vid stranden frdigstende
snorna och begaf mig nnu upp till staden, ehuru det var ngot sent.
snedrifvarepojkarne voro hr fullkomligen lika de i _Masr_ och slogos
med hvarandra om att f mig hvar p sin sna. P den lilla stund som
var frig af dagen, hann jag just ej vandra omkring i staden, men gick
dock genom strre delen af den stora _sok_ och kpte af de bermda
_Sujut_-piporna. Min snedrifvare, en ung gosse, var bgst treflig
och behagade mig srdeles. Sedan jag kommit om bord och druckit th,
spatserade jag nnu lnge omkring p stranden. Hr ro mnga cafn,
kockar och kokhus, det var rrelse och lif hr liksom i alla hamnar,
s liten denna n var i jemfrelse med vra. Jag fann dock nje i att
spatsera hr omkring och blef lnge vaken. Sedan jag slutligen gtt om
bord, frmdde jag vr skeppspajazzo att bertta fr mig en saga, det
han ock gjorde med den hr vanliga berttare-talangen.


Nov. 10.

Bittida om morgonen kom hit en ung man, Italienare, som jemte sin far
r hr bosatt fr handelsspekulationer p hvete, samt frn Alexandria
var bekant med Schlederhaus. Shekhen fann sig s generad deraf, att
han ej fann sig vid att g ut och dricka kaffe med de friga. Sedan
kaffet var frtrdt, begfvo de sig alla upp till staden, och kort
derp fven jag. Gjorde frst ngra turer i staden med min trefliga
snedrifvare frn i gr, begaf mig sedan med honom uppt det vldiga
berg, som ligger ofvanom staden. Hr hann jag upp mina reskamrater och
steg med dem upp. Nedanfr de frsta grufgrottorna funnos hela lager
af mumie-trasor, stycken och allehanda lemmar, dels af menniskor,
dels af djur, omvecklade med nnu vl sammanhngande linnetrasor. De
lgo inne i sanden och gruset, samt bildade med det ett fullkomligt
lager, i hvars utkant de balsamerade benen och slarfvorna hngde
fram. Vi gingo in i det frsta hvalfvet, hvars drrppning nnu r
vl bibehllen, med hieroglyfer och vldiga konungafigurer inhuggna
i den. I taket syntes nnu spr af mlningar och zirater i stjernor
eller andra grannlter. Inne syntes fven qvarlefvor af 4 stora pelare,
som troligen varit huggna ifrn taket ner till golfvet. Der inne var
allt fullt med grus. Stora brunnar och grafvar gingo djupt ner in i
bergets grund. Vi kastade stenar dit och dmde till deras djup af
den tid de behfde att falla ner. Sdana hvalf funnos hr flera, jag
tror vi gingo in i 4 . De voro afdelade i flera hvalf eller rum,
med rundtomkring vggarne gende nischer, i hvilka de nu utkastade
mumierna ursprungligen varit uppstaplade. Fr frigt syntes fverallt
i bergets hela strckning, t alla hll, strre och mindre grottor
eller hlor, till en del sdana jag sett i Kairo. Berget var, liksom
bergen fverallt hr, ett kalkberg. Det tyckes vara lst och ltt
frvittrande, ty man sg huru det hade frvittrat dels till stoft, dels
till grof sand, och stenstycken frn hjderna hade ramlat nedt. P en
topp hade det lst sig i stora kullerstenar, hvilkas runda ryggar af
solen blifvit brynta och gfvo en hgst besynnerlig anblick. Hrifrn
hade man en hrlig utsigt till venster fver en ofantligt vidstrckt
kensltt, begrnsad p ena sidan af de gula kne-sandbcrgen, p den
andra af ett smalt grnt blte mellan knen och Nilen, hvilket man
tydligen sg vara vunnet frn knen genom menniskohands flit. Nrmast
under mig p den stora knesltten syntes en stor begrafningsplats,
snyggare och vackrare n jag frr sett hr, fven ngot i annan smak
n dem man ser i Kairo och nedra Egypten. D jag vid nedstigandet
red igenom den, hade jag tillflle att se den nrmare. I stllet fr
att den murade grafven vanligen ger rum blott fr en, voro hr flere
murade tillsammans, slunda bildande ett strre hvalf; men hvar och
en srskild af de der begrtna hade fver sig en uppmurad grannlt.
De flesta hade en grd och derifrn gingo sm trappor ned i sjelfva
grafvarne. Alla voro hvitlimmade, det syntes att man anvndt all omsorg
p dem, mycket mer n i Kairo r vanligt. Ett stort antal _sebiler_
funnos hr fven. Det tycktes mig att folket i _Sujut_, liksom troligen
nnu mer hgre upp, hri tagit exempel af de gamla Egyptierna, medan
de i Kairo, ssom i Egypten hufvudstet fr Islams lror och lrdom,
blifvit hindrade ifrn att flja de gamla Egyptierna i spren, s vida
dessas religion och sedvanor mste anses fr _kufr_ af hvarje s.k.
bildad muslim. Detta syntes nnu mera af de mlningar, med hvilka
man hr velat utsira sina grafvar. I stllet fr att pryda, kan man
med fullt skl sga att mlningarne vanstlla de snyggt hvitlimmade
vggarne; ty de ro i yttersta grad klumpiga och bjrt brokiga, utan
tanke och mening. Men tanken p mlning ligger ej i Islam, utan denne
r tvrtom emot sdant; hvarfre jag anser denna sed, liksom innga
andra, vara af Egyptens muslimfolk lnad frn dess gamla hdangngna
slgter, hvilka hr fverallt qvarlemnat minnen af sin fordna storhet
och fverlgsenhet. Denna begrafningsplats var i allmnhet srdeles
snygg och vacker. Ett stycke ifrn den, lngre ut p kensltten, lg
en annan, som det tycktes, fr fattigare folk som ej hade rd att bygga
stora grafvar; nnu lngre bort en aflgsen plats fr de kristna. Min
gosse, som hll mig fr muslim, antydde med synbar stolthet att de
kristnas begrafningsplats var s lngt aflgsen. Hr och der, dels i
knen, dels p bergen, syntes _kubbor_ fr Arabiska shekher och helgon.
Af den vidstrckta, hrliga utsigten frjdade mig dock mest det nstan
ofverskdliga kerfltet, nu kldt i den vackraste grna frg, ungefr
ssom hos oss krarne i sin frsta vrbrdd. S lngt jag t denna sida
kunde se, syntes grna flt p alla sidor, omslingrade af Nilen och
ifrn den ledda kanaler, bland hvilka den, som i tskilliga armar ledes
omkring staden, isynnerhet r stor och fr bashan frtjenstfull. Under
hans tid hafva fven de mnga vackra trdgrdar, som nu synas hr,
frst tillkommit; bland dem flera i sjelfva knens sand, fruktbar gjord
af flodens vatten. Af dem kan man rtt se, huru ondliga kerflt man
nnu vidare kunde tillkmpa sig frn knen. Midtp denna stora sltt,
emellan det gula och det grna, hjde sig den jordbruna staden med sina
13 minareter. Sedan jag hr en stund skdat omkring mig och insupit
den friska vinden, som blste hr uppe och fr hvilken den pjkiga
doktorn tillstoppade sin mun med nsduken, steg jag ner och trffade
p en rf, som luffade hr omkring. Nedkommen i staden, der det i dag
var marknadsdag, _jom essok_, vandrade jag der omkring, isynnerhet
p _sok_, samt begaf mig sedan i badstuga och tog mig ett srdeles
prktigt bad. Jag drjde der temmeligen lnge och dref ytterligare
omkring, till dess nyckeln till min bssa, som jag bestllt, blifvit
frdig. Staden var fverhufvud bland de vackraste och snyggaste jag
sett i Egypten, men liksom i alla smstder, tycktes man hr stta
sin stolthet i att hrma hufvudstaden. S voro gatorna bestnkta med
vatten, s nyttjades Kairos complimenter och ord, t.ex. _vahashtinna,
ibn balad_.  andra sidan tycktes folket vara bttre och hederligare,
ssom fven r vanligt i smstder jemfrda med hufvudstaden. Hvad
jag frut observerat i landsortsstder, sg jag fven hr, nemligen
att qvinnorna ej voro s mna om sljan som i Kairo, utan man sg dem
mycket g med bart ansigte. Vid sjelfva stadsporten ligger _mudir
Selim bashas_ hus; der p en med trd omplanterad grd satt en mngd
_Fellaher_, hvilka hade ml eller affrer i _divan_, som hlles i detta
hus. Man sade att dessa Fellaher nu hemtade hstar t pashan. Denne har
sjelf ett slott hr och plgar ofta komma hit under sina vinterfrder
t fra Egypten. Vgen ner till stranden gr ett lngt stycke lngs en
vacker kanal och en alle af dels sykomorer, dels siberiska rttrn,
_sofsof_ (acacia?) omger den. Nedkommen begaf jag mig till ett p
stranden belget Turkiskt caf. Der nedanfre suto 6 fngar, dem man
hll p att stta i klfvar och bojor. Vi lade ut, sedan _raisen_
blifvit frdig med sin bakning, sent vid _esha_.


Hov. 11.

Hela dagen lugnt, s att vi fingo slpa oss fram med _liban_, Passerade
tskilliga byar, bland andra en kallad _Abu Tig_, der en bermd shekh
ligger begrafven och en stor mosk r uppfrd omkring hans _kubba_.
hans namn r _Eshshekh Elfarghali_, bermd isynnerhet fr sin makt
fver krokodilerna, hvilka genom hans _karamot, sirr_ och hemliga
helgonmakt ej kunna komma lngre ner fver denna by. Detta berttade
mig fljande dagen min shekh, d vi vid en promenad p stranden
hndelsevis sgo 2 af dessa Nildjur sola sig i sanden och sedan
lngsamt stiga ned i floden. Mot aftonen blste en sakta vind upp och
med prut och grl hade vi folket att lgga ut, men gingo fga fram. Vi
beslto att hlla vakt under natten, p det folket ej nu, liksom frra
natten, mtte lgga sig vid stranden och sofva. Vrt frhllande till
_raisen_ och besttningen r hgst trkigt, emedan i deras intresse
ligger att draga ut p resan s mycket som mjligt, i vrt ter tvrt
deremot. Deraf collision. Tyskarne ro ocks gnetiga och trngsinta.
fven besttningen och vr andre drng _Mohammad_ ro mig ej i smaken;
de gra den annars s roliga och angenma frden p Nilen ngot sur och
trkig.


Nov. 12.

Lugnt vder. Medan vi spatserade p stranden, sgo vi de frsta
krokodiler. Skt en krka i flykten. Blste upp en liten kra, som
frde oss till de vldiga bergen _El gebel el Haridi_, hvilken vi hela
dagen fljde i deras lnga strckning. Hr och der lgo sm byar vid
bergets fot, p det smala jordbltet mellan sen och floden, hvilket
dock emellant vexte ut till stora ker- eller ken-sltter. P flere
stllen funnos i bergen hlor eller grottor; troligen hade under dem
fordom funnits byar och stder. P ett stlle syntes sjelfva shekhen
_Elharidis_ lilla kapell, men p det vldiga, storartade berget tog
sig den lilla hvita hvalflsa byggnaden hgst mkligt och uselt ut.
D vid solnedgngen den tv dagar gamla mnen syntes p himmelen, kom
en dugtig vindpust frn sluthjden af berget, som var srdeles hgt
och busligt att pse i aftonskymningen. Kultjen var hftig, s att
vi mste berga storseglet. Dess klumpighet och ovighet med sin lnga
r, p hvilken folket vid dylika tillfllen mste klifva upp, gjorde
manvern litet farlig. Vi kommo dock lyckligt frbi det farliga berget;
men knappt var det gjordt frn styrmannen hgt fordrade den vanliga
_bakhshishen_, hvilken han sade att alla, svl Franger som Araber,
mste erlgga hr, fvensom vid ngra andra p framvgen farliga berg
och passager. Slutligen mste vi bekvma oss till att ge honom ngra
piaster. S snart vi voro frbi det vldiga berget, saktade sig kran
och lngre in p natten lugnade det mycket ut. Derunder hade folket
tagit land och laggt sig att sofva, utom en som torde varit halfvaken.
Ungefr midnattstid hrde jag ett frfrligt larm och buller af folket
ute, en del skrikande p Arabiska att rfvare voro fver oss, en del
p Italienska fordrande pistoler och andra vapen. Jag tittade ut genom
mitt t landet vettande fnster med min bssa, men sg ingenting.
Gick ut och hrde blott skrik samt tv pistolskott, dem doktorn och
hans drng p mf lossade uppt landet. Emellertid voro rfvarena
frsvunna, ingenting hrdes eller syntes. Under allt detta ovsende
hade sjfolket med srdeles flinkhet lst perten, jemte den lilla
stolpe (_vatad_) vid hvilken den var fstad, och laggt ut p floden.
Seglade den friga delen af natten.


Nov. 13.

Seglade hela dagen fr frisk vind och skto med god fart fram. Jag skt
om bord p srdeles lngt hll en vild and om morgonen. Var i ngot
hftig grammatikalisk dispyt med min shekh, med anledning af ett stlle
i vr morgonlektion. Den fortfor med sm mellanskof hela dagen och
isynnerhet om aftonen. Hr hade jag ett nytt bevis p Arabens fruktan
fr att stta sig emot de gamles auktoritet. Hvad dessa skrifvit och
tnkt r heligt, tl ingen motsgelse, intet tillgg, intet afdrag; vi
behfva blott upprepa hvad de sagt och f ej underst oss att heinta
ngot ur eget hufvud. Emellan _'asr_ och _maghrib_ hunno vi fram till
staden _Girgeh_ p sjelfva branten af flodbrdden, som hr var srdeles
hg och brant. I jordlagren af brdden syntes fverallt tegelstenar och
qvarlefvor af murverk, likas ofvanp den. Dessa alla voro rester af
hus och byggnader, som floden vid sitt rliga flde hade strtat ned,
i det dess vatten undertill tit bort de lgsta lagren. Sdana spr
af flodens hrjningar synas hr p mnga stllen, fven i _Manfalut_.
Hr tycktes strre delen af en hel gammal stad slunda vara smningom
strtad; sednare slgter, visa blefne af skadan, hade ombyggt sin stad
int landet p andra sidan om den hga flodbrdden. Hr lg en strre
bark, alldeles fullastad med valfrdare, mnande sig till _Kenneh_,
vidare till _Kosseir_ och _Gadde_. Bland dem blef jag antastad af en
_dervish_ frn _Tanta_, som bar intet annat p sin solbruna kropp n
ett par vida Turkiska byxor; men p halsen hade han tv tjocka, stora
ringar af jern, ssom han sade: _lillah_. Han tiggde n en matbit, n
ngot att skyla och vrma sin nakna kropp med. Derunder kom en annan
till, som reciterade ngra verser och frmdde mig jemte det friga
sllskapet att lsa _fathe_ tv gnger. Jag hade ingenting att ge dem
och de aflgsnade sig slutligen med vanliga resignerade _bikhaterek_.
Vi drjde ej lnge frn vi ter lade ut och seglade. Om aftonen
visade sig styrmannen frolmpad och vgrade att gra sin tjenst. En
af besttningen hade nemligen litet tadlat honom, och han fordrade att
denne derfre skulle bastonneras; d detta ej verkstlldes, lemnade han
i sin harm styret och satte sig frut. _Raisen_ grlade och pockade
p att han skulle gra sin tjenst, det friga folket yrkade fven med
goda ord derp, men ingenting verkade; s liten makt har _raisen_
fver sitt folk. Nu brjade vr drng _Mohammad_ grla och skrika om
sina _khavagat_ och deras konsul, men bragtes till tystnad dermed, att
han ej frstode sig p sjvsendet och dess lagar. Slutligen, sedan
styrmannen en stund ftt sitta for sig sjelf och ingen vidare brydde
sig om att grla med honom, tog han, vl ej till styret, men till en
_midra_ och hjelpte det friga folket uti att skjuta oss fram till
hamn, sedan vinden efter mnens nedgng alldeles lugnat.


Nov. 14.

Seglade hela dagen med god och ovanligt stark vind; kommo ock derfre
godt stycke fram. Lg mest hela dagen i min lilla _khazne_ och lste
den srdeles intressanta _Champollion Figeac_ om de gamla Egyptierna
och deras heliga prestkast; det frundrade mig blott att deraf nnu
ingenting frsports i vrt aflgsna land. Om aftonen togo vi land under
en liten by, der jag lnge spatserade i en palmlund i det vackraste
mnsken. Man berttade hr att ett stycke uppt floden skulle finnas
rfvare, som ansatte barker och plundrade dem; men tv Turkar, dem jag
trffade och som srdeles hyggligt togo emot mig, samt trugade mig att
dricka kaffe, d jag fregaf mig vara frn Tscherkessien, upplyste mig
om att ingen fara vore. Det sade mig fven en bland de 8 _ghafora_,
som prackade sig p oss d vi mnade stanna fver natten hr. Vi lade
sledes ut, oaktadt vrt sjfolks historier, dem de troligen sjelfva
uppdiktat fr att frdrja vr resa och sjelfva f sofva. Vinden
lugnade dock om natten och vi togo land.


Nov. 15.

Gingo frn vr ankarplats bittida ut med frisk vind. Den blef ock
stende, s att vi i god tid p frmiddagen hunno till _Kenneh_, en
bland de strre stderna, der vi mste proviantera. Gick upp i staden
och sg mig omkring. Liksom alla andra r den tminstone till strsta
delen byggd af obrndt tegel. Lngs stranden var stark rrelse, man
hade der uppstllt de mest behfliga varor och sjfolket utgjorde
afnmarne. Hr lgo mnga barker, af hvilka strre delen hemtade
valfrdare, gende hrifrn till _Kosseir_. fven hll man p att
bygga tv ganska betydliga barker. Uppe i staden, liksom i alla
orientaliska stder (fven de strsta, ssom Kairo och Konstantinopel),
var rrelsen obetydlig i andra trakter n p sjelfva handelsgatan,
_essok_. Liksom i _Sujut_ och andra smstder, var den betckt med ett
lgt tak. I jemfrelse med _Sujut_ r _Kenneh_, en mklig stad, dock
var hr renligare n vanligt, kanske fr fredagens skull. Hr fanns
en ondlig hop gldjeflickor, som fverhufvud voro ganska vackert och
rikt kldda i jemfrelse med andra qvinnor. Nr jag kom om bord hade
man vntat p mig en stund och skickat upp att ska mig. Vi lade genast
ut och seglade fr frisk vind. fverallt sgo vi stora flottor af
stora lerkrukor, _balali_, som blott uppstaplade med mynningarne nedt
emellan palmqvistar, utan ngon slags botten af plankor eller stockar,
frdes fram p floden af 5  8 karlar med klumpiga ror, bestende af
en grenig qvist med en brdlapp bunden vid den. Mot aftonen lugnade
ter vinden och slog litet emot, hvarfre vi togo land under en liten
by, i hvars palmlund funnos mnga dompalmer.


Nov. 16.

Vinden var i dag svag och lugnade allt mera, s att vi redan tidigt
mste taga till _liban_. Gick upp och spatserade lngs stranden.
Passerade en liten by _Goze_, emot hvilken p andra stranden ligger en
ngot strre, srdeles snygg by, der det i dag var marknad. P denna
sida lg en stor mngd btar, som frjade folk fver; de som redan
laggt ut fr att g fver, voro alldeles fullproppade med folk. Jag
satt en stund p stranden och sprkade med flere _Fellaher_, som samlat
sig omkring mig och frundrade sig fver min dubbelbssa. Bland dem
fanns fven en, som varit _Champollions_ tjenare under hela den tid
han arbetat i _Thebes_ och var hemma frn _Gurnu_. Folket hr r i
allmnhet srdeles godvilligt och tyckes mig fverhufvud vara bttre
n det i nedra Egypten, Vid _'asr_ blef det fullkomlig vindstilla.
Aftonen var den vackraste vi nnu haft p hela vgen, i dubbel mening
en helgdagsafton, svl fr sndagen i morgon, som fr de heliga och
klassiska forn-Egyptiska stllen, dem vi nu allt mera nrmade oss. S
otliga vi, isynnerhet vr doktor, n voro att komma fram, mste vi
dock taga land och lade till under ett stort af ler muradt hus, som fr
ngon tid tjenat till kasern fr soldater, hr lgrade i ndaml att
hlla de Arabiska Beduin-rfvarena i styr. Nu stod det tomt och visade
fula, gra murar. Medan vi gingo hr omkring kom till oss frn den
nrbelgna byn en _ghafir_, med en stor, svart, vacker hund, den han
tvrtemot vanan och religionen hr klappade och smekte. Han var en hr
hgst ovanligt karlavulen man och behagade mig mycket. Jag satt lnge,
kanske ngra timmar, sprkande med honom; han berttade underliga ting
om en resa, den han, ssom tjenare t tv Franger, gjort lngt ner i
Nubien till guldberget, der han sade att hans herrar uthuggit mycket
guld. Hans sprk var ganska olika det man r van att hra i Kairo, samt
nyttjade ord som ej ens min shekh frstod. Senare om natten seglade vi
litet, men ndgades fr lugna snart kasta ankar.


Nov. 17.

Sgo redan bittida om morgonen frn vr bark frst ruinerna af _Karnak_
och _Luksor_ p venstra sidan d.v.s. stra stranden af floden, sedan
smningom till hger de vldiga _Memnon_ stoderna, grafdalen och
_Medinet Habu_. Emedan det var fga vind lto vi stta oss i land
gentemot _Karnak_ och gingo till fots dit upp. Hvarken frn vr bark
eller frn land, d vi smningom nrmade oss, togo sig dessa ruiner
srdeles vl ut; de gjorde intet synnerligt intryck hvarken p mig
eller mina kamrater. Vl funnos der stora, ofantliga massor, men fga
egentlig sknhet, tminstone ingenting "mahlerisch"; med de gamla
Grekiska monumenterna, sedda p afstnd, kunde dessa ej jemfras.
Hr fanns ej de frras ltthet och luftighet, ej heller deras hvita
glnsande marmor. Dock nr vi trdde in genom den vldiga porten
och betraktade det utomordentligt vldiga, stormktiga i de ndlsa
pelargngarne, samt de med all sin storhet och vldiga massa dock
utomordentligt vackra pelarne, intogs tminstone jag af frvning och
hnryckning fver det storartade i dem, hvarmed jag, utom pyramiderna,
hrtills sett intet jemfrligt. Allt var fullskrifvet med srdeles vl
bibehllna hieroglyfer; hr fick jag rtt begrepp om sknheten i denna
skrift, som man vl kan kalla en mlning. Vi vandrade hr omkring, men
kunde nnu ej f riktigt begrepp om det hela. Ofantligt vidstrckt
tyckes det hafva varit, att dmma af de mnga qvarlefvorna efter
propyler t alla hll. Hvad som nu frmst behagade mig var de skna
pelarena och hieroglyferna. Jag kunde ej rtt intagas af det imposanta
i sjelfva byggnaden, emedan allt lg fullt af stora grushgar,
ofta s hga att vi p dem ndde taket. Vi togo nu blott en hastig
fverblick, det egentliga betraktandet mste sparas till vr terkomst.
Doktorn begaf sig hrifrn gerad bort till _Luksor_ p en sna, och
fver floden till sin "Vetter" i _Gurnu; Sattler_ och jag gingo till
fots genom den vidtfrejdade alln af _sphinxer_, samt betraktade p
vgen bashans krutfabrik. Dessa _sphinxer_ ro till strsta delen
begrafna under jorden, stympade till sina nsor och i allmnhet illa
tilltygade; men vittna dock med sina stympade lemmar om sin fordna
storhet och stolthet. P denna vg, hvilken vi dock emellant frlorade
p grna och palmtckta sltter, kommo vi efter ungefr en halftimma
fram till _Luksor_, kanske det mest prisade af alla gamla Egyptiska
monumenter. Det syntes redan ifrn _Karnak_, isynnerhet den sttliga
_obelisken_, som frefll mig lngt vackrare n den i Paris. Det
vldiga _Propylaeon_ och de nnu vldigare koloss-statyerna derinvid
voro fver all beskrifning imposanta, s stympade ock frstrda
isynnerhet de sednare n voro. Den frstrelse, som hr herrskar
fverallt, r hjertrrande och gallretande, isynnerhet som man vet
den hrrra af ra, barbariska menniskohnder. Detta syntes tydligt,
ty man har frnmligast uthuggit och frstrt ansigtena p figurerna,
der man alldeles tydligt ser spr efter spetsuddiga instrumenter. Men
min harm och frvning hrfver, fvensom fver grushgarne, ndde sin
strsta hjd frst d jag genom den stormktiga porten trdde in i
den egentliga tempelrunden eller tempelgrden. Hr syntes intet annat
n de usla, fula Arab-kojorna med sina dufslag, sin frfrliga smuts,
sina nakna svartsnuskiga barn och sitt trasiga folk. S vederstygglig
har jag nnu aldrig funnit ngon Arabisk by, s gement och nedrigt
aldrig ngot folk. Vi hade hela skaror af barn och mn efter oss, som
skreko _bakhshish ja khevage_ och voro mera phngsna n till och med
snepojkarne i Alexandria. S harmsen och uppbragt p Araberna har
jag aldrig frut varit, aldrig fraktat dem s som nu. Men folket
hr, liksom p alla af Franger beskta orter, torde hafva blifvit
frderfvadt genom de tta besken. Vi gingo genom hela runden, men
fverallt var fverbyggdt med Arabiska kojor, eller ruiner bebodda af
folket och begagnade till stall. Fr att komma in och se, mste man
krypa in i dessa kyffens smuts; men detta var mig s vedervrdigt,
att jag skyndade s mycket jag kunde, och mste tillst att jag
ingenting kunde njuta af alltsammans. I _Karnak_ var ett litet inre
rum af helgedomen anvndt till fngelse; der rkade nu vara instngd
en gammal grskggig man, omgifven af ngra gamla qvinnor och sm
barn. Jag gaf mig till tals med honom, han var utomordentligt munter
och glad, skrattade och skmtade. Jag frundrade mig storligen fver
hans goda lynne i denna bedrofliga stllning; men hr r allt _shej
min allah_, svl godt som ondt, derfre har man godt eller liknjdt
mod. Knappt hade jag kommit om bord frn vr doktor kom frn andra
sidan med sin kusin, en Tysk doktor _Abeken_, som frivilligt och nstan
p egen bekostnad fljer _Lepsii_ expedition. Han var en rdskggig,
_effendi_-kldd, rdbrusig Nordtysk, med kta Tyskt sladdrigt munlder,
samt stt slpigt, affekteradt sprk. Han talade oupphrligt med
tillgjord enthusiasm och frtjusthet, ej allenast fver det moderna
forn-Egypten (hvaraf han r en "Liebhaber", genom Lepsii inverkan),
utan fven fver Arabiskan, som han talar ganska dligt, samt fver
alla andra mnen i verlden, till sin kra "Vetters" stora frtjusning.
Han begaf sig dock p eftermiddagen bort med sin "lieber Vetter" och
lemnade oss i ro. _Sattler_ aftecknade utsigten af tempelruinerna och
obelisken; jag steg upp p den nnu temmeligen vlbehllna _Pyleon_,
Vgen dit gick genom en midtibland sttliga ruiner uppbyggd ful och
usel mosk, i hvilken jag sg tv fr spatsera invid folk som hllo
p att gra sin bn. Upp till sjelfva toppen af _Pyleon_, som utgr
en stor bred plafond, ledde trappor, men dessa voro till stor del
fverhljda af nedstrtade stenblock, s att man mste klifva och
krypa. Men utsigten hrifrn lnade vl mdan af den besvrliga
uppgngen. Man sg fver Nildalens stora, grna sltt, hvilken t alla
hll omgafs af i toppar uppstigande berg p bda sidor om floden, samt
fver dess gamla heliga ruiner. Jag stod vid porten till _Luksors_
fordom kanske heligaste tempel, sg framfr mig _Karnak_, samt p andra
sidan af floden de vldiga, nstan pyramidlika _Memnons_-stoderna, som
frst fllo i gonen, fvensom _Medinet Habo, Memnonium, Gurnu_ och
grafvarne, hvilkas ppningar fverallt tittade ut ur bergen. Det r
sannt, jag kunde ej egentligen lefva i minnet af det jag sg, ssom jag
skulle kunnat vid anblicken af gamla Grekiska ruiner; men tanken p
svl det utomordentligt storartade i dessa ruiner, som deras nstan
orknebara lder, gende lngt fver Moses och kanske Abraham, upp
till den tid man vanligen utstter fr syndafloden, jemte det egna,
underligt fridfulla i Egyptens himmel, gjorde ett djupt intryck p mig.
Jag frjdade mig innerligt fver att trda p de stenar, hvilka vra
frsta fders lrare staplat upp till sina gudars och regenters ra;
dermed frenade sig ovilkorligen en innerlig harm fver de barbariska
helgedomsrnande hnder, som anvndt s stor mda, s mycket arbete p
att frstra dem, fvensom fver det sammanfsta Arab-pack, hvilket
nu med sina fr och fn bor upp dem. Dessutom kunde jag ej lta bli
att harmas fver de mnga kringstrfvande Europeiska skojare-resande,
som inhuggit sina namn p stenskifvorna. Frstrelsen i denna
_Pyleon_ var frundransvrd och frfrlig, s att jag nstan tror att
dertill behfts Herrans hand i en jordbfning, hvilket fven ngra
resebeskrifvare pst; ty de stora stenblocken, som varit uppstaplade
till inre murar och fver dessa, lgo nu till stor del vltrade om
hvarandra hrinne, och jag kan ej frst huru fven de mest fanatiska
menniskor kunnat frm sig att anvnda s mycken mda p frstrandet
af stenmassor. Hvad fven har mest behagade mig, voro de utomordentligt
fint och s till sgandes elastiskt utarbetade hieroglyferna i
obelisken, hvilken jag nu hade s godt som alldeles invid mig; de ro
inskuret arbete och det inskurna i relief. Jag satt lnge hr, fgnande
mina gon och tankar.

Nrmare _maghrib_ gick jag ter om bord och roade mig med att se p
vra sjmn, hvilka kastade boll och lekte. Bland andra en lek, i
hvilken en man frestllde sna, en annan hoppade upp p hans rygg och
kastade en boll i marken, som ter uppstudsande uppfngades af andra
deromkring stende; den som fick bollen fatt, satte sig i tur upp p
dens rygg, hvilken sednast kastat, och s gick turen om. Derunder
skmtades hufvudsakligen med snan, t hvilken man ropade snedrifvares
vanliga ord, t.ex. _viss, viss_, d man vill att den skall st stilla.
De voro hrvid srdeles muntra och styrmannen sjelf, som torde vara
emellan 30 och 40 r, deltog i leken med stort nje. Vi lade nu snart
ut och begfvo oss fver till andra stranden, der vi kommit fverens
att trffa doktorn hos hans kusin, som ligger under _Gurnu_ med en egen
i _Assuan_ hyrd bark.


Nov. 18.

_Sattler_ och jag begfvo oss p hvar sin sna  vg, fregngna af
en gammal man, som redan i gr aftons varit hos oss med en ondlig
hop betyg af Europeiska resande om godt uppfrande samt fullkomlig
knnedom af trakten och dess antiqviteter. Vgen gick frbi det gamla
frfallna templet i _Gurnu_ upp t bergen, samt frbi den usla byn,
hvars folk till stor del lgrat sig i bergets stora, beqvma grottor.
Dessa ro ock i alla afseenden bttre n de smutsiga lerkojorna, som
de vanligen bebo. Vgen gick sakta och smningom uppstigande, genom
en kta kentrakt, saknande alla spr af vegetation; den utgjorde
tydligen bdden af en bergstrm, som understundom bildas af det vissa
r (ehuru sllan) fallande regnet. Frlidet r vid denna tid, sade man,
hade hr fallit starkt och uthllande regn. Anblicken af bergen, som
t alla hll omslto dalen, var hgst imposant och passade fullkomligt
fr vgen till grafvarnes dal. Hr fanns ej allenast rtusenden gamla
kungagrafvar, utan fven en graf fr sjelfva bergen, hvilka i tidens
lngd hr tyckas ruttna till lik s vl som allt annat; ty de voro
alldeles frvittrade samt nedramlade till sand och grus, fven i strre
hllar. Berget var till strre delen sandsten, men fven kalkberg med
flintstens lager. fverallt lgo dessa flintstenar, fverdragna med
fin kalk, formade, snurrade och svarfvade i alla mjliga konstiga
figurer. Genom denna knevg kommo vi, efter en ridt af omkring en
knapp timme, fram till sjelfva grafdalen, _Biban el moluk_. Vr gamle
frare frde oss frst in i den bermdaste bland grafvarne, _Sesostris_
graf. Vgen gick genom en bred gng, sakta sluttande nedt med slt
plafond; vggarne i kalkberget voro bestrukna med stuck, samt fulla
af figurer och hieroglyfer, mlade i bjerta, lustiga frger, liksom
fven takets plafond. Men lika litet som mlaren _Sattler_ kunde jag
deri finna sdan sknhet som jag vntat, efter de beskrifningar jag
lst om grafven, tminstone icke i den mening man vanligen tager
konstsknhet. Vi frliknade frgerna -- hvilka dock i frhllande
till deras urldrighet voro srdeles friska och vl konserverade --
fvensom till stor del figurerna, med de mlningar barnen hos oss
ofta smeta p nyss hvitlimmade vggar. Figurerna, med sina underliga
hufvuden och ofta snurriga sirater, gjorde p oss, som ej voro invigda
i hieroglyfernas betydelse och sprk, ofta ett intryck vckande
skrattlust. Vi gingo naturligtvis med ljus i de mrka gngarne och
sgo fldermss flygande kring ljuslgan, dock ingalunda till s
frfrande antal som resebeskrifvare skrika om. Det rckte lnge att
vandra i de stora hvalfven, som utbildades n till stora rum och salar,
n till gngar, med i vggen stende smrum och kyffen, hvilka alla
voro utmlade. Mlningarne blefvo dock till slut enformiga, uttrycket
alltid enahanda i figurerna. fven hr, liksom annorstdes, behagade
mig hieroglyferna mest, ehuru jag ej frstod hvad de sade, samt de
hrligt sculpterade figurerna med sina runda och mjuka former. Sedan
vi kommit ut hrifrn, beskte vi nnu en stor mngd grafvar, s att
jag tror blott tv blefvo obeskta. De voro alla temmeligen lika. I
ngra funnos mer eller mindre vl konserverade likkistor, alla af
ofantliga granitblock, dem guldtrstiga, skattskande tyranner frn
senare rhundraden slagit snder fr att ppna. Vi blefvo slutligen
trtta bde af betraktandet och af den starka bitumen-lukten samt
de underjordiska hvalfvens qvafva luft, s att vi i det hela voro
glada att hafva slutat vr rund. Men nu frestod oss en svr, ehuru
jemfrelsevis lttare gng, nemligen att stiga upp p berget till dess
toppar, och att begifva oss ner p andra sidan, dit vi frut skickat
vra snor. Men mdan af uppstigandet var fullt lnad med den p
sitt stt skna utsigten t alla hll fver frunderligt storartade
bergbilder, hjande sig i alla mjliga torn-spets- och kupolformer,
tskilda frn hvarandra af de vgar och utlopp, som bergsfloder banat
t sig emellan lsa stenar. Ondligen hrlig var utsigten frn hjden,
ehuru, liksom alltid i Egypten, saknande det lif och den omvexling, som
vra vldiga granskogar gifva t vra berg. Sedan vi kommit ner och
sutit upp p vra snor, redo vi till det stora templet i _Memnonium_
samt besgo det som hastigast; men jag mste tillst att jag nu var
lika mtt p betraktande, som hungrig efter mat, och kunde derfre fga
njuta. Hr var en stor hop mn, som arbetade fr _Lepsius_. Jag hade
nje af att betrakta deras vackra svartbrunt glnsande kroppar, hvilka
voro alldeles nakna, blott ombundna med en slarfva som sammanhlls af
cn repgrdel. Passerade vidare det lilla templet i _Gurnu_, der fven
arbetare voro sysselsatta med grfningar fr _Lepsius_. Hr, liksom p
flere andra stllen, sprungo stora skaror af gossar till oss och bjdo
ut smsaker af antiqviteter, dem de fregfvo sig hafva hittat vid sina
grfningar. De ter, som ingenting hade att bjuda ut, tiggde med sitt
eviga, framfusiga och spotska _bakhshisk ja khevage_. Dock voro de hr
ej s gemena som i _Luksor_.

Vi kommo om bord frst omkring kl. 2, trtta och hungriga. Till vr
lycka hade mest hela dagen himlen varit fverdragen af ltta moln,
hvilket hr r en synnerlig raritet, och derigenom hettan varit mindre
knbar mellan de hga bergen i knen. Vid liqvidationen med vra snor
och vr vgvisare frekom naturligtvis grl och krngel, liksom vid
alla dylika tillfllen hr. Vi sluppo dem dock slutligen och begynte
taga fram ur vra sckar de smsaker i antiqvitetsvg vi kpt, samt
de stycken af stuck, som _Sattler_ hade lst frn grafvarnes vggar
till prof p frgerna. Jag hade ej tilltit mig denna frihet, ehuru
redan fre oss s ofantligt mycket deraf var plundradt, till och med
stycken af sjelfva kalkberget, lika litet som jag kunde flja beskares
vanliga bruk att rita eller hugga mitt namn i vggarne. Sdana namn
funnos fverallt i orknelig mngd, dels knda, dels oknda, bland de
frra _Mohammad Ali, vice roi de l'Egypte_, skrifvet p Franska och
Turkiska, jemte ngra verser p det sednare sprket i _Sesostris_ graf.
Sedan vi tit och hvilat oss litet, satte sig Sattler upp p land ock
tecknade en utsigt, jag ter tog min bssa och gick uppt landet, fljd
af _Giovanni_, men vi funno ingenting att skjuta. fverallt skreko
barnen, som gingo i vall med boskapen, _bakhshish ja khevage_, och
d vi en gng hndelsevis gingo vilse bland de mnga smkanalerna,
blefvo vi af ngra qvinnor tillropade: _ja frangi_. fven hr, liksom
i Kairo, kallar man oss ej gerna _Nosrani_, ty detta r ett knamn,
men icke s _Frangi_. Slutligen blef jag ledsen vid mitt flje af
_Giovanni_ och skte gra mig honom qvitt; men jag fann honom vara rdd
att ensam g ner till barken, ehuru det var midtp ljusa dagen och
ppen, ren vg. Han r Maltesare och katolik, hans mrka, spkrdda,
katolska tro gr honom till slaf af sin fruktan, liksom strre delen
af hans trosfrvandter. D jag begynte skratta och skmta derfver,
tvang skammen honom slutligen att bege sig  vg och lemna mig. Nr
jag blifvit ensam begaf jag mig uppt bergen och satte mig p en hg
topp, njutande af den vidstrckta hrliga utsigten, belyst af den
milda Egyptiska aftonsolen. Det var fullkomligen lugnt med ljuf luft
och aftonen sdan man blott i Egypten kan ha den. Ty ingen annorstdes
har jag sett ett sdant saligt aftonlugn, hr r hvarje afton en
helgdagsafton, ssom hos oss ngongng om sommaren en mild lrdags-
eller pingstafton. Jag hade ej sutit lnge, frn frn en nrbelgen
bebodd bergshla en _Fellah_ kom till mig, begynte sprka och bjd t
mig ett ugnsrostadt maishufvud, det han kallade _kandil_. Snart kom
fven en annan till och vrt samtal blef ganska lifligt, ehuru jag ej
vl frstod deras dialekt, som var ganska olik den i Kairo. Det r
verkeligen frundransvrdt att se folkets goda lynne och ofrnderliga
munterhet i all uselhet och fattigdom, oberknade de _korbag_-slag, som
flitigt spenderas p deras fotblad; man behfver ej bttre bevia p
Egyptens hrlighet och skna himmel, n att den kan gifva ersttning
fr all denna uselhet och utgjuta trst i en _korbagerads_ sinne. Jag
qvarstannade nstan till solens nedgng och begaf mig sedan sakta om
bord. Shekhen hade icke heller i dag gtt upp i land, utan tillbragt
hela dagen om bord, skrifvande p sin grammatik -- en frundransvrd
liknjdhet!


Nov. 19.

Lade ut om morgonen och fingo hala _liban_ ett lngt stycke vg,
emedan vi fr flodens kroknings skull icke kunde begagna den goda
vinden. Sedermera kunde vi dock spnna ut seglen fr en srdeles frisk
kultje, som p dagen allt mera friskade i, s att vi slutligen mste
berga vrt storsegel. Detta aflopp ej utan ngon fara, emedan folket
dervid mste klifva upp till den srdeles hga rn och derigenom gifva
barken fvervigt t ena sidan. Vi togo vatten frn suden, hvilket
r mycket fr en s ltt bark; folket skrek och hojtade, liksom om
fartyget hlle p att frlisa. Nu mera n frr sg jag huru klumpiga
och svrhandterliga deras stora trekantiga segel ro. Ingen olycka
hnde dock, utan vi gingo med frisk vind och god fart tills vi vid
_esha_ hunno fram till _Esne_, frvisningsorten och fristaden fr hela
Egyptens lsaktiga qvinnor, danserskor m.m. Vi gjorde nnu om aftonen
en liten vandring genom staden, som presenterade sig hgst usel. Redan
kl. 8 rdde ddstystnad p gatorna och vi mtte hgst f. Der lgo vi
hela natten, emedan _raisen_ vgrade att gifva sig ut, fregifvande att
stenar och grund funnos i floden lngre fram; ocks var ganska stark
vind om natten.


Nov. 20.

Seglade fr god och frisk vind, men hunno ej lngt fran vi med god
fart krde starkt in i gyttjan. Hr arbetades en full timma innan vi
ter blefvo flott. Men om dagen lugnade vinden allt mera ut, s att
vi ej hunno srdeles lngt fram. Sjfolket gckades med hvarandra om
aftonen och spektaklet brjades med en _zikr_, som fven karrikerades
af det skmtsamma folket; ty man brjar hr redan smningom karrikera
fven religionsbruk.


Nov. 21.

Vi mste slpa med _liban_ tills vi kommo fram till _Edfu_. Emedan
vi hr skulle proviantera, gingo vi upp till byn, som ligger ungefr
en halftimmas vg frn floden. Der r ett vackert och temmeligen vl
bibehllet tempel, ehuru fullt af grus. _Pylon_ var srdeles vl
behllen, figurerna sparade och synliga nog, en del dock snderhuggna.
Pelarena, isynnerhet kapitlerna, innanfre voro vl konserverade; till
de sednare kom man alldeles nra p de stora grushgarne. Man kunde
vl urskilja deras srskilda, vackra former af palmer, dompalmer och
lotus. Vggarne voro fullskrifna med hieroglyfer och figurer. Byggnaden
r frn Ptolemaeus Philopators tid och sledes nyare. Blef anhllen af
en hgst munter och trcflig Turk, med rdaktigt skgg, som var litet
rusig; han pratade frst mycket p Turkiska, men d jag svarade p
Persiska, som han ej frstod, togs till Arabiskan. Slutet blef att han
tiggde, men fick ingenting. Ett stycke ifrn hufvudtemplet lg ett
annat litet, liknande blott ett rum, till strsta delen begrafvet af
grus, men ocks fullskrifvet med hieroglyfer och figurer. Vi drjde hr
ungefr en timma. Byn var hgst usel, visade fven spr af frstrelse.
Omkring middagstiden lade vi ter ut, men den lilla kra, som blste
medan vi voro i land, lugnade ut och vi gingo blott sakta framt.
Blsten ktes mot natten, men det usla sjfolket kastade ankar, s
snart de trodde sig skra p att vi somnat.


Nov. 22.

Hela dagen dlig kultje, som n lugnade, n blste upp; vi brja
smningom alla bli mtta p resan och f ledsamt. P eftermiddagen
passerade vi _Ombos_, som syntes p lngt hll fver en stor . Sg
en karl stta fver floden p en flotta af 3 stockar, jemnt s stor
att den rymde honom och hans klder, dem han knutit ihop och laggt
bakom sig; sjelf satt han alldeles naken och kafvade sig fram med en
liten klumpig ra, samt sjng hela vgen. Vid vrt aftonth kom jag
i hlft grl med vr doktor, som fvergick till sm sarkasmer och ej
s liten harm frn hans sida; _Sattler_ och jag hafva nemligen stor
lust att vnda om ifrn _Assuan_, men _Schlederhaus_ yrkar p resans
fortsttande. Togo land fr natten under _Mansorijeh_, en liten by
p den stora n. Gick med _Mokammad_ och tv af besttningen upp
till byn fr att kpa mjlk. Satte mig om aftonen att resonnera med
vktare fver de stora _durra_-falten, under hvilka vi lgo. De voro
trefliga, bland andra en, som pratade mycket och slt efter vanligheten
med att tigga af mig frst min pipa, sedan min tarbosh samt andra
kldespersedlar, ville dessutom ndvndigt att jag skulle taga honom
med mig p resan. Det hela var dock mest skmt. Undertiden begfvo
sig vrt btfolk med _tarabukkan_ och _zummaran_ upp till byn fr
att bivista en _farah_, som hlls der i anledning af en omskrelse.
Jag gick med, s gjorde fven de gubbar som suto med mig, och under
vgen samlade sig nnu flere till, s att vi slutligen utgjorde en
stor hop. Alla eller de flesta voro bevpnade med _nebboter_. D vi
kommo upp till byn erforo vi att festen ej var der, utan i en annan
grd p andra sidan om _durra_-flten. Vi hade ej egentligen lust att
g dit, men fvertalades dertill af byfolket. Jag kan ej neka att
jag hyste ngra misstankar och ngon fruktan fr fvervld, emedan
vi voro aflgsnade frn vr bark i den stora skocken af byfolket. Vi
gingo dock fram och satte oss i ring utanfr huset der festen var.
_Tarabukkan_ och _zummaran_ voro snart i gng och vra hnder bultade
accompagnement till dessa instrumenters barska musik. Frst upptrdde
vr pajazzo _Ali_, kostymerad till flicka och dansande till allas stora
frnjelse och applaud; han frtjenade ocks bifall. Sedan upptrdde
vr styrman och visade sig p styfva linan. Han spelade en ung, vig
kmpe och svngde ej utan grace sin _nebbot_ i luften med allehanda
sirliga rrelser, liksom ett spjut; derefter gjorde han allehanda
gymnastiska rrelser, dels ensam, dels med en af folket, som med sina
knn knep om hans lif. Han hade verkligen vighet och styrka, mer n
jag trodde hrvarande folk om, emedan jag aldrig frr sett prof derp.
Hans dans och rrelser bestodo efter vanligheten mest i rrelser af
veka lifvet och svngningar. Styrmannen fick frtjent berm och starka
bifallsyttringar, men tycktes vara van dervid och anse sig fullkomligen
frtjena dem. Vi stego nu upp och tnkte bege oss ned till barken, men
blefvo anmodade af byfolket att nnu stanna qvar fr att hra deras
sng och musik samt se p deras dans, i utbyte mot det nje vi beredt
dem. Detta kunde ej afbjas. Byfolket var ordnadt kring 3 stora runda
tambour de basquer och begynte sin sng, hvilken hade det hr vanliga
uttrycket, ngot liknande den Ryska nationalsngen, ehuru ej s full
och rik. Snart framtrdde i den stora ringen en qvinna, omslagen med
en _tarhan_ eller _melajeh_, hvars midt lg p hufvudet och bda ndar
hngde ner, s att hela hennes figur var betckt af den. Hennes dans
bestod blott uti att med halfspringande gng strcka fver ringen frn
ena sidan till den andra, utan att med kroppen eller ftterna gra
andra rrelser n dem som fordrades fr att fra henne fram. D hon
stannade vid ndan af ringen, lyftade hon alltid i samma takt och med
samma rrelser sina af _tarhan_ tckta armar. Denna rrelse var ganska
behagfull och slog _tarhan_ i vackra veck, men emedan den bestndigt i
samma form terkom frlorade den slutligen sitt behag. S vl sngen,
accompagnerad ofrnderligt i en och samma rhytm, som dansen, var
hgst enformig och lika monoton som folket, landet, floden och allt i
Egypten, men just derigenom ej utan sin vissa sublimitet; men till att
kunna uppskatta denna fordras lngre tid och annat sinne n de flesta
resande ha. Ehuru jag p en kort stund fick nog af musiken och dansen,
hvilken var generande derfre att den slpande _melajan_ rrde upp fint
stoft och frde det i min strupe, s fann jag likvl ett visst behag i
dem; och scenen var vacker, p ena sidan vldiga palmer, p den andra
en gr fattig Arab-by, p de friga stora grna _durra_-flt, allt
belyst af den milda, ljufva fullmnen. Dertill en stor skara svartbruna
Negerlika _Sa'ide_ Araber, bevpnade hvar och en med sin _nebbot_
samt brokigt kostymerade i allehanda skynken och trasor, hvilka i det
villande mnskenet fingo ett hgst fantastiskt utseende. Sedan allt
var slut, skildes vi t ssom de frtrognaste vnner med de vanliga
komplimenterna, tfljda till vr bark af flere som gingo ned fr att
vakta sina _durra_-flt.


Nov. 23.

Vid middagen blste vinden upp och frde oss vid _'asr_ fram till
_Assuan_. Denna stad ligger utomordentligt vackert, omgifveri af stora
partier granitberg, i floden liggande hllar och klippstycken, samt
hgre upp p land kneberg med slta, vektformade sandryggar, bildade
af frn knen ditblst flygsand. Det var i allmnhet den vackraste
utsigt vi hittills haft p hela vgen. Isynnerhet tog sig det hga
berg vl ut, som lg framfr oss i fonden och begrnsade inloppet till
sjelfva katarakten. Hr lgo ruiner af hus, byggda af det vanliga
obrnda teglet, och ehuru de voro hgst usla, togo de sig vl ut
hr. P ngra bergtoppar sgo vi _shekh-kubbor_, p stra stranden
ett i Europeisk smak uppfrdt hvitlimmadt hus, som kallades palats
och tillhrde fordna _kashifen_. n _Elefantine_ r ganska liten och
presenterade sig hrifrn ej srdeles vackert. Sedan vi laggt till,
gjorde jag en spatsertur upp till staden och dess marknadsgata. Allt
hade ett temmeligen uselt utseende, s mycket mer som alla bodar
voro slutna. Gaf mig i samsprk med allehanda folk samt fann dem i
allmnhet vlvilliga och goda. S mycket oroligare var det om bord hos
oss, ty vi hade grl och krngel med doktorn att g tillbaka ifrn
_Assuan_. Han r en trkig man med sitt kta Tyska smsinne; med sina
ofrivilliga, till ful vana fvergngna, frargliga knyckningar p
axlarne och gonen, jemte tfljande hostning och krakling, pminner
han mycket om Gustaf Crusell. _Sattler_ ter, ehuru i allmnhet en
lskvrd man, har fr mycket det Tyska hushlls- och sparsinnet fr
att man skulle kunna finna rtt trefnad i hans sllskap, isynnerhet
vid den trnga sammanlefnaden p den lilla barken. Dertill hafva de
den Tyska svagheten att vilja ta och lefva vl. Till flje af detta
sparsamhetssystem frbjds vr tjenare att taga socker i sitt kaffe
och _Giovanni_ anmodades att utdela t honom hans portion! Om aftonen
kom sjfolket upp p den slta sandstranden och begynte leka. Frst
allehanda gymnastiska fningar, t.ex, tv mn satte sig mot hvarandra,
knepo hvarandras knn fast tillsammans och rullade turvis ner p
ryggen, hvarvid den andra turvis steg uppt, frestllande ett hlft
hjuls rullning; denna fning kallades _skedd elkomat_. fven frekom en
lek, som liknade vr varglek. Tre eller 4 hukade sig ner till marken
fyrfota och fver dem breddes ett skynke, frestllande fr eller annan
boskap; en femte kastade en handfull sand fver eller framfr dem,
till tecken att leken var brjad. Emellertid hade alla kldt af sig
s nr som p byxorna, och begynte springa omkring samt frska sl
eller berra de nedhukade fren. Herden frskte dervid taga dem fast;
lyckades det s mste den fasttagne bli herde. Under allt detta skreks
hgt och det gick ganska lifligt till; man sg att de voro med sjl och
hjerta inne i leken samt roade sig af hjertans grund. Jag satt lnge
och sg derp, ehuru aftonen var kylig och nordvestvinden kall; fven
annat folk kom och sg p dem.


Nov. 24.

S snart vi druckit kaffe gingo doktorn och jag upp till _vakil_ hr
i staden, fr att anmoda honom bestyra om vrt framskaffande fver
_shellal_. Vi funno honom utanfr sitt hus, samtalande med ngra
Araber; bredvid honom var en skrifvare, en _Kopt_ som sg srdeles
vlmende ut. Vi visade fr honom doktorns tillstnd af pashan att
resa o.s.v. Han var, som det tycktes, en vlvillig Turk, lt genast
sin skrifvare stta upp en liten lapp, satte sitt sigill derunder
och skickade sin _khavas_ dermed till frestndaren fr _shellal_,
eller den skallade _rais eshshellal_, med hvilken han sedan lofvade
komma till oss om bord. Det drjde dock lnge innan han kom, ty det
lrer vara temmeligen lngt till byn der han bor. Jag begagnade tiden
dessemellan att vandra omkring i staden, som r jemfrelsevis stor, men
fr frigt fullkomligen lik andra. Byggnadsmaterialet var det vanliga
obrnda, eller rttare soltorkade teglet. knen och dess berg voro
ganska nra staden, den odlingsbara jorden utgjorde blott en liten
strcka och upptogs mest af palmtrd. Nrmare middagen trffade jag
effendins Koptiska skrifvare, som jemte en annan bjd sig sjelf till
oss om bord. Jag gick sledes ner med dem, rkte och drack kaffe i
deras sllskap en kort stund. Nr jag sedan gick upp p land, mtte mig
effendins _khavas_ med _rais eshshellal_ och ngra andra bland hans
svarta _Berberi_-handtlangare. Jag gick med dem upp till effendin, som
trffades p en backe, der han hll p att bygga sig ett litet hus.
Vi gingo alla nyo ned for att afhandla saken om bord. Sedan vi frst
druckit kaffe, rkt och talat om vra hemorter, (jag fregifvande mig
hrstamma frn _Tiflis_, nra intill hvilken stad effendins hemort
_Gurg_ r belgen) framkallades _rais eshshellal_ och frhandlingen
brjades, nu lika trkig som alla dylika med Araber. Efter prat och
krngel beslts att de skulle fra oss fver fr 130 piaster. Ett annat
krngel frekom med vr egen _rais_ om lots upp till _Vadi Halfa_, den
han pstod borde tagas p vr bekostnad; dervid var isynnerhet vr
styrman storordig. Det gjorda kontraktet togs fram och lstes, men som
der ingenting stod om lots, kunde han ej ptvingas oss, vi lofvade
blott frskjuta penningar t lotsen om han behfdes. Sedan slutligen
allt var afgjordt, folket gtt bort och vi tit middag, begaf doktorn
och jag oss till n _Elefantine_ samt gjorde en spatsertur omkring
den. P sdra ndan uppstiger den till en temmeligen stor hjd, som r
alldeles full med grus, gamla frfallna byggnader och ruiner, utvisande
kanske att hr varit fstningsverk. Vi omringades hela vgen af en
frfrlig mngd svarta barn, som nakna eller ombundna blott med en
liten grdel sprungo omkring oss och ropade _bakhshish ja khevage_. De
voro srdeles nrgngna och bjdo ut t oss allehanda lapprissaker,
dels stenar, dels gamla rostiga effekter af intet vrde. Slutligen
mste jag med ett lngt _durra_-rr drifva dem bort och hlla dem p
afstnd. Frn toppen af denna hjd var en vacker utsigt fver _shellal_
och dess underbara klipphllar, omsusade af den forssande floden.
Derifrn gingo vi lngs stranden till norra udden af n, der ingenting
annat var att se n palmer och ngra _durra_-flt. Fr frigt funnos
mnga sm byar p n, i dem alla stora hopar barn, som ropade sitt
_bakhshish_ och fljde med oss lnga stycken. Nr vi kommo tillbaka
till vrt landningsstlle, vntade oss fven der en liten hop barn, som
bjd ut stenar, dem de kallade antiker, och annat lappri. Bland dem var
en srdeles vacker flicka om 15 eller 16 r, som jag knappt kunde f
mina gon ifrn. Vi kommo lyckligen fver i den usla hga bten, som
var hopfogad af stockar, utan brder, full med vatten och smuts; den
var s kupig och djup, att den vaggade och var nra att stjelpa om man
steg upp p toften. Sedermera lade vi ut med barken och seglade med
god, ehuru svag vind uppfr _shellal_. Hr sg allt srdeles bekant
ut fr mig; det var liksom en forss i Kumo elf, fastn ej s starkt
strmmande. Landet och stenhoparne i sjelfva strmmen pminte mig om
Kumlinge Krokarne, blott att hr fanns palmer och knens gula sand,
som ro fremmande fr mitt hemland. Vi kommo dock ej lngt frn vi
lade i land under en liten by vid en sandbugt. Der steg jag upp p
ett fverliggande hgt berg och skdade ut fver den genom bergen och
klipporna frambrytande floden, nnu svagt belyst af den smningom
bakom Libyska bergen sig gmmande solen. Bergen voro hr ndteligen
alla granit, liknande vra berg, dock fverhufvud grofkornigare och
derfre mera frvittrande; de utgjorde fverhufvud ingen fortlpande
kedja, utan liksom snderfallna i hllar, hvilka staplade p hvarandra
understundom bildade hgst underliga former, pelare m.m. Vi (ty shekhen
hade i afton gtt med mig) suto hr och betraktade den verkeligen
underbara naturen, stego derp nedfr de hvassa klipporna och p
den i veka ryggformer emellan dem inblsta flygsanden frn knen, i
hvilken vi med srdeles nje kndade med vra nakna ftter. Sedan vi
druckit vrt aftonth, gick jag ensam till den ofvanfre belgna byn
och sprkade med en gammal gubbe, som satt p en lg _mastaba_ utanfr
sin lilla koja, omgifven (p tillbrligt afstnd) af sina qvinnor och
sina barn. Han var, liksom i allmnhet folket hr, vlvilligare och
bttre n dem i nedra Egypten; ocks var han egentligen ej Arab utan
_Berberi_. Liksom de flesta af hans landsmn talade han Arabiskan
blott hgst medelmttigt. Deras eget sprk r hgst egendomligt, ssom
jag tror, utan ngon likhet i grunden med Arabiskan; d det talas
lter det nstan fullkomligen som Turkiska, med en ringa modulation
afvikande frn Turkiskan, samt torde fven innehlla tskilliga ord
frn detta sednare sprk. Frn frsta brjan, d jag i Egypten hrde
_Barabras_ sprk, har jag haft stor lust att lra mig knna det, men
min tid och mina medel afhlla mig derifrn, liksom ifrn mycket annat.
S har det varit hela mitt lif igenom, derfre har det ocks blifvit:
_parturiunt montes et nascitur ridiculus mus_. fven i _Barabras_
fysionomi synes en helt annan karakter, n hos Araberna; de hafva i
allmnhet ett ridderligt, markeradt ansigte, dock med ngot Abyssiniskt
drag, mrkbart isynnerliet hos qvinnorna. Deras karakter torde ock vara
mycket aktningsvrdare n hrboende Arabers.


Nov. 25.

Om morgonen skreko _Sattler_ och doktorn fver att vi ej kommo ut; det
drjde ocks nog lnge innan allt var frdigt till afresa och _rais
eshshellal_ kommit ner, ehuru han lofvat vara tillstdes med sitt
folk redan fre soluppgngen. Slutligen infann han sig dock och sedan
doktorn, p sin brutna Arabiska, litet ovettats och grlat, lade vi
ut. Strmmen var i brjan ej srdeles stark, men snart kommo vi till
stllen, der den svaga vinden ej mktade fra oss emot den starka
strmmen, utan folket mste kasta sig i floden, kafva sig fram till
hllar med tg och hala oss uppt. Hrvid och nnu mer lngre fram p
dagen, hade jag tillflle att beundra deras ofrvgenhct och raskhet
att strta sig i den starka strmmen, fvensom deras konst och frmga
att simma. De simmade alla ssom Ryssarne, lyftande hnderna upp fver
vattenytan, men skredo temmeligen vl framt. Slutligen kommo vi till
en liten sandstrand mellan klippor och berg, samt stannade der litet.
Jag stllde mina saker i ordning fr att de ej skulle sqvalpa omkull i
forssen, tog min bssa, gick litet omkring p stranden, och sg p det
egentliga fallet, der pashan ltit sprnga bort ngra hllar. Forssen
var ej betydlig, p lngt nr ej jemfrlig med de vanligaste som jag
sett i Kumo elf, i hjd p lngt nr ej lika med Gammelstads forssen
hos oss. Egentligt fall var der icke, utan en kanske omkring 40 steg
lng strcka, der vattnet pressade sig tillsammans och bildade vldiga
forssvgor. Det drjde lnge innan folket hann komma tillsammans
hr; flere kommo till mig och frgade huru mycket vi hade lofvat t
_raisen_ fr _shellal_, samt sade, d jag ville veta anledningen till
deras frga, att han eljest skulle hlla strsta delen fr sig sjelf.
Tjufveri och bedrglighet fvas och fruktas hr fverallt. Kort fre
middagen var slutligen allt frdigt och folket frsamladt. Man fredrog
att g en omvg kring ar, der strmmen skulle vara mindre hftig n
i _Bab el basha_, ssom man kallade den ppning framfr hvilken vi
lgo. Vi seglade frst lngs stranden af ett litet sund mellan arne.
Jag fredrog att spatsera i den mjuka, veka sanden, hvilken floden
hade uppskljt och blnkte med tusental sm glittrande perlor. Komna
till sjelfva den s kallade stora _Bab_, brjade de arbetet med vanlig
lngsamhet; frst halades med tg fver ngra mindre forssiga stllen,
d hllpunkter fr tgen gfvos af klipporna i sjelfva strmmen eller
p sidan af den. Slutligen kommo vi in i det frsta svra fallet. Hr
fanns en lng hvirfvel, i hvars midt forssen lopp nert, men p sidan
uppt. Vi arbetade oss in i den upptgende strmmen och komna i den
frdes vi med svindlande hftighet uppt, s att det syntes som skulle
vi ovilkorligen fras mot de bredvid liggande stora klipporna och
sls snder. Anblicken var verkligen hasklig, men vi hjelptes af den
motsatta strmmen. Det drjde dock lnge innan vi hunno fver detta
farliga stlle och fingo fatt en hviloklippa p sidan. Sedan folket hr
hvilat en stund, halades vi ter fver ett lugnare pass till ppningen
af det svraste stllet, der vattnet svallade starkt. Det drjde ngot
innan man fick allt i ordning till arbetet, som slutligen brjades
kl. omkring 3. Hr var rtt busligt och vr vlfrd berodde p ett
enda tgs styrka; om det brustit, s hade det varit frbi med barken
och troligen fven med oss. Vi kommo dock lyckligen fver, ehuru med
mycket arbete, och _skellal_ var nu egentligen passerad. Vid allt detta
frundrade jag mig hgeligen fver, att bland alla de mktiga nationer,
som efter hvarandra varit herrar fver Egypten och Nubien, ingen
inrttat en farbar eller med mindre fara frenad passage genom denna
forss; eller att man ej tminstone gjort ngra inrttningar (t.ex.
Jernringar eller dylikt) fr lttandet af btars upphalning; eller
slutligen och mest att hr boende folk, som egentligen icke hafva annat
groml n btars upphalande och kanske hvarje dag ro sysselsatta
dermed, ej lrt sig vissa bestmda handgrepp och hvarje gng
terkommande manvrer, som slunda skulle g ltt. Men nu kunde man ej
se annat n att vr bark var den frsta, som de halat upp i sin tid, s
ovant och klumpigt gick det till, med undantag af att ngra f visade
stor rdighet i simning och annat. Dessutom fanns bland dem egentligen
ingen hufvudman, som anfrde arbetet, utan alla skreko om hvarandra.
Dock tycktes det liksom vissa afdelningar skulle haft hvar sin shekh
och ledare, bland dem en gammal, grskggig, svart _Berberi_ om bord p
barken. Men han hade ej tillbrligt lugn, utan skrek och hoppade som en
ttting, s att man ofta skrattade t honom. En annan liten gubbe var
liksom chef fr en afdelning af det p land halande folket. Liksom de
flesta andra hade han blott ett skynke bundet om midjan, sina f friga
kldesstycken hade han bundit p hufvudet ssom turban. Denne var en
bland de mest theatraliska figurer jag sett i lifvet eller p scenen;
han hade en liten kpp af de hr brukliga ebenholtz lngklubborna i
handen och spatserade af och an p en hg klippa, der hans halande folk
var uppstldt i rad. De ropade dervid det vanliga _ja Sejid ja Sejid_,
hvaremellan han med den mest theatraliska ton recitativt sjng _hia
merkeb_ eller _hia gaieh_, eller om hans fantasi ej ingaf honom ngot
annat upprepade han _ja Sejid ja Sejid_. Tnker man sig hrtill folkets
verkligen poetiska kostym, eller i brist p kostym deras svarta, men
icke Neger-glnsande, kroppar, s har man en scen fullkomligen vrdig
theatern och bttre n den kan tergifvas. fven den vackra scenen:
flodens forss med de kringliggande, till strre delen i stora block
nedramlade granitbergen, gjorde sitt till. Den lilla shekhen med sitt
glesa _Berberi_-skngg, var dock ej den enda theatraliska figuren, ty
nstan hos dem alla lyste ngot naturligen theatraliskt mer eller
mindre fram i deras rrelser och tal. Folket var i allmnhet trgt,
behfde trugas och manas till sitt arbete, tycktes ej heller ha
srdeles styrka, ty de flesta mn hade smala, klena ben och armar. Nr
vi slutligen hunnit igenom den sista, farligaste passagen, kom vr
gamle grskggige shekh fram med sitt: _alhamdo lillah bisselameh._

Nu kommo vi in i ett lugnt sund, hvars strnder stodo i den hrligaste
vr-grnska, jemte palmer, _lotus_ och sykomorer. Ngot s gstvnligt
inbjudande har jag ej sett annorstdes n i lands skrgrd hos oss,
det blef mig alldeles hemlikt till sinnes. Sykomorerns hvita bark
pminte starkt om vra bjrkar, men palmen sade mig att jag var
fjerran borta frn mitt egna land. Dock var jag glad att jag kommit
s lngt, och fann att hvad jag mest lskat i naturen hemma fven
fanns hr, samt af mina reskamrater ocks uppskattades ssom sknt.
Det var en ondligt ljuf afton, sdan man mjligen kan ha den under
Egyptens hrliga himmel, mild som den ljummaste juli-afton hos oss.
Ofrnderligt skall denna afton bli i mitt minne, ssom en bland de
ljufvaste jag haft sedan jag lemnat mitt hem; om jag blott haft ett
Finskt hjerta att dela frjden med mig! Folket, som var frn tskilliga
ar i denna lilla skrgrd, lemnade oss nu till strre delen; emedan
de inga btar hade, band hvar och en sin ltta kldnad p hufvudet och
simmade fver strmmen till sitt hem. Slutligen kommo vi fram till en
liten by eller s kallad _morada_, der vi lade oss fr natten. Vi hade
ock fullkomligen behof deraf; jag tminstone hade blifvit nstan yr af
forssens brus och den sinnesspnning, i hvilken jag varit under hela
frden. Dertill kom att vi p hela dagen ingenting hade tit; ty vi
hade ndsakats packa alla vra matkistor in i ruffen, och emedan de
voro inlsta knnde vi i trngseln ej komma till dem. S vl maten som
hvilan smakade derfre srdeles vl, sedan vi frst sluppit den alltid
trkiga liqviden med folket och deras tiggeri om drickspenningar.
Sedan satte jag mig i ett litet caf, dit snart ocks vrt skeppsfolk
kom. Med dem satt jag lnge, men gjorde sedan fr mig sjelf en liten
promenad lngs stranden under palmerna, mellan hvilka den blndande
fullmnen sken. Forssens sorl hrdes starkt och aftonen var s poetisk,
som en afton kan vara eller drmmas af en lskare. Medan jag satt p
stranden, srdeles intagen af allt det magiska i scenen, ankommo dit 4
unga mn frn _Assuan_, livilka mnade sig till _Halfa_ fr att samla
_ricinus khanoa_, som vexer hr i ymnighet och sljes i Kairo. Det var
mycket sent nr jag kom om bord, der alla, fven min shekh, redan sofvo.


Nov. 26.

Emedan om morgonen var lugnt gingo vi alla ut genast efter kaffet och
begfvo oss till den lilla n _Philae_. Jag gick frst med shekhen och
betraktade de stora ofantliga stenblock af granit, som ligga p fasta
landet gentemot n. Flera bland dem ro fullskrifna med hieroglyfer och
utstyrda med figurer, hvilka fven hr hafva frlorat sina ansigten
genom barbariska hnder. Medan vi frvnade oss fver de frfrliga
massorna, kommo de bda Tyskarne till och jag frenade mig med dem,
men shekhen lemnade sig efter, troligen fr att ej blottstlla sig
genom spatserande med Franger. Vi gingo lngs den bugtiga stranden
gentemot n och funno slutligen en bt fr att fara fver sundet. Denna
bt var hgst vanskaplig, hg, rankig, sammansatt af stock-ndar. Man
ser af allt att folket hr ej r sjfolk. Vra Finska bnders sm
kstockar uppe i landet ro vida vackrare och beqvmare, n de vanliga
frjfartygen hr. Vi satte oss i alla tre, roddes af 2 sm gossar,
och styrdes af en nnu mindre. Till styrman tager man i allmnhet
den minsta, skralaste gossen; p den bt, med hvilken vi satte fver
till _Elefantine_, hade vi till styrman ett litet naket barn, som man
sade vara 3 r gammalt och satt under toften tills det framropades.
Vi kommo dock vl fver till _Philae_, som r en srdeles liten, men
vacker holme, ungefr hlften af Rdmansholmen vid Helsingfors. Hr
vexte i ymnighet _tamarind_ emellan palmerna p de grna strnderna,
och spridde den ljufvaste vldoft jag ngonsin inandats. Lngre upp
p n kommo vi fram till det gamla templet, som skall vara det bst
bibehllna monument frn den gamla tiden. Vi stannade frst i det lilla
templet t stranden till, som str alldeles ensamt och utgr liksom
en frstuga till den stora helgedomen. Liksom det stora var detta af
sandsten, hvilken man troligeu slpat hit frn lngt hll, emedan alla
bergen deromkring ro af granit. Det tycktes ssom om templet icke
hunnit bli frdigt, ty blott ena vggen, och den fven blott till
hlften, var prydd med figurer och hieroglyfer. Pelarenas kapitler, i
former af palm, dompalm och lotus, voro till en del utomordentligt vl
bibehllna, utarbetade i det finaste, subtilaste arbete. Ngra voro
snderhuggna af ilskna hnder. Vi suto lnge hr, dels inne i det lilla
ltta templet, dels utanfre p det stenplverk, som var uppfrdt p
stranden och nu stod hgt fver vattnet. Derefter intrdde vi i det
egentliga stora templet. Det erknnes allmnt vara det bst bibehllna
bland alla frn fordom, och s tyckte fven vi. I en afdelning af
detsamma syntes nnu pelare-kapitlernas frger, grnt, bltt m.m.
Palmbladen voro grnt och sirligt mlade, s fven lotus; jag tyckte
att det mtte hafva tagit sig vl ut, ehuru jag eljest ej vill frsvara
frger i sculptur och arkitektur. Men satsen torde egentligen glla
blott Grekiska konstverk, i hvilka materialet var den vackra hvita
marmorn, hvilkens sknhet blott kunde vanstllas af frger; annat
r frhllandet med Egyptens sandsten. fven fresco-mlningarne i
taket syntes nnu till en del, fvens de p vggarne, samt de mlade
hieroglyferna. Nr allt detta stod nytt i sina blnkande frger, mste
det hafva gifvit en hgst underlig anblick, sett brokigt ut med en
viss anstrykning af rolighet och humor, som vl icke motsvarat vra
begrepp om storartad sknhet. De stora salarne i medelpunkten af den
vidstrckta tempelbyggnaden voro vlbehllna, och dit upp ledde en
trappa, s vl bibehllen och gngbar som om den blifvit frdig i gr,
blott man hade undanrjt det fina stoftet som betckte trappstegen.
Frn plafonden af denna _pylon_ sg man fver hela templet och kunde
hrifrn f det bsta begrepp om konstruktionen af en sdan byggnad.
Rundtomkring p fasta landet sg man fverallt ofantliga, imposanta
stenblock och vldiga hllar, af naturens hand ryckta frn moderberget
och staplade p hvarandra. Bland dem hr och der ruiner frn gamla
och frn Arabernas tider, t.ex. en halffrfallen mosk, som man sade
profetens _muezzin Delal_ hafva byggt. Tempelbyggnaden, p hvars
hgsta topp jag nu stod, var uppfrd lngs stranden af den lilla n,
och emedan denne sakta bugtade sig, hade fven sjelfva byggnaden
formen af ett lngsamt sig krkande cirkelsegment. Detta gjorde taket
snedt och gaf ett litet sttande intryck, nr man sg det inifrn
med dess mlningar. Sjelfva hufvudrummet skall i de frsta kristna
rhundradena blifvit anvndt till kristen kyrka; p ngra af pelarena
syntes fven klumpigt inskurna kors p utskrapade Egyptiska figurer
och hieroglyfer. Troligen har man denna omstndighet att tacka fr
templets goda konservering. De inre, heligaste rummen voro alldeles
mrka och intet tecken till fnster synligt, s att de i gamla tider
troligen varit upplysta med lampor och ljus. Sidobyggnaderna, som ro
srdeles vidlyftiga, best af ppna pelargngar; men dessa voro till
en del ej frdigblefna, till en del fver- och kringbyggda med nyare,
dock redan alldeles frstrda lerhus, liknande de vanliga Arabkojorna.
Dessa nya och fula, lergra ruiner voro synbarligen qvarlefvor efter
en liten stad. Dock tror jag knappt att Araber bott hr, ty de hade
intet intresse vid att hr bostta sig, emedan n r s liten att den
som knappast gifvit tillrcklig nring t ngra hushll, och i motsatt
fall skulle samma intresse nnu hlla tminstone ngon bo qvar. Men nu
finnes hr ingen. Troligare synes mig att kristna munkar eller prester
lemnat dessa ruiner efter sig, frn den tid d det gamla hedna templet
inreddes till kristen kyrka. Af otidig religions-ifver fraktade
dessa den del af det hedniska templet, som ej behfdes, medan deremot
Greker och Romare buro strsta aktning fr detsamma. Dessa fula ruiner
hindrade mig att rtt se de under dem begrafna sttliga pelargngarne;
under en bttre regering skulle de utan tvifvel blifvit bortskaffade,
kanske ocks hela templet terstldt i sin ursprungliga form. Det
frefaller mig underligt att se de sttliga byggnadernas tunga massor,
jemte till dem passande storartade pelare, och dervid tnka p de
brokiga, smaktiga mlningarne, hvilka mste hafva gifvit templets inre
ett finurligt utseende. Af det lilla jag nnu kan dmma derom, vill
det synas som skulle de gamla Egyptierna hafva varit just sdana: gt
en viss storsinthet i all sin finurliga litenhet; och denna karakter
skiner nnu litet fram hos de moderna Arabiska Egyptierna. Jag fick
nnu ej rtt begrepp om byggnadens helhet, men det mste sparas tills
jag kommer tillbaka.

Ngon timme fre middagen kom vr bark hit i land, vi gingo hr
om bord och lade ut. Vi seglade hela dagen fr srdeles god och
frisk vind, som dock var litet ostadig och kom n med svaga, n med
starkare pustar. Vid _maghrib_ hunno vi fram till _Tefa_, der stora
fornlemningar nnu synas. Vi gingo upp till den nra stranden belgna
byn, som till stor del r uppbyggd p de gamla ruinerna; men fingo ej
reda p ngot srdeles, s klart och blndande n mnens sken var.
Jag satte mig vid ett litet sllskap _Barabra_., som satt utanfr ett
hus med sina qvinnor, samt gaf mig i samtal med dem. De berttade att
ruinerna efter de gamla _Kuffar_ voro srdeles vidstrckta hr, att
desse otrogna invnare blifvit frdrifna af en frn floden p sin hst
uppstigen shekh, kallad _Shekh Elbahr_, som lg hr begrafven i en
_kobba_ och var byns helgon; vidare att den sandsten, af hvilken dessa
tempelbyggnader blifvit uppfrda, ej finnes p lngt hll hrifrn,
utan blifvit stpt i trdform. Man hade nemligen en form af trd, ste
i den sand, gjt derfver ett slags vatten, hvars namn min sagesman
glmt, och detta hade den verkan att sanden genast formades till sten.
Han anfrde ssom bevis fr sin uppgift, att om man hgg snder en
sdan sten, var allt inuti den ren kornig sand. Min berttare var en
hgst treflig pratmakare, ehuru hans Arabiska var mycket bruten. D
han sade sig vara jgare, gaf jag honom krut och bestllde af honom en
krokodil jemte andra djur tills vi skulle komma tillbaka.


Nov. 27.

Lngre fram p dagen blste upp vind och vi fingo god fart. Strnderna
bestodo nnu lnge af granit, men p eftermiddagen vidtogo sandbergen.
Fr ofrigt hade floden hr en annan karakter n i nedra Egypten, var
till strre delen smalare, de odlingsbara strckorna mellan floden
och bergen ganska sm; ofta skto bergen ut i sjelfva vattnet. Hr
lgo ar i floden, dels blotta stenar och klippor, dels fruktbart
land. I allmnhet hade floden och dess strnder ett hgst gstvnligt,
vackert utseende, pminnande n med sin inskrgrds karakter om
Turholmen och Degern, n med sina hga nakna berg om en hafsskrgrd.
P strnderna stodo de vanliga trden: palmer, dompalmer, lotus och
sykomorer. Vattnet liknade mera vikar och sund n en egentlig flod.
Vi gingo hela dagen fr god, frisk vind och hunno vid _esha_ till en
by nedanom _Dekkeh_, jag tror _Girshe_. Der stannade vi fr natten,
gingo upp i land och spatserade under stora planteringar af palmer,
hvilka stodo i knens gula sand, nstan utan tecken till mylla. Under
dem lg byn, strckande sig srdeles lngt lngs stranden. Husen stodo
ppna utan drr, och ingen menniska syntes till; jag gick lngre
fram i det blndande mnskenet, och fann stora hopar af qvinnor,
sittande tillsammans i samsprk, men inga mn. Jag gick tillbaka fver
kentrakten till byns andra nda, fann der 6  8 karlar sittande
tillsamman, helsade p dem och begynte spraka. De berttade att byn
hade fga odlingsbar jord, att hvarje _sakijeh_ mste betala 300
piaster i skatt, samt klagade mycket fver sin fattigdom och landets
orttvisa regering. De sade att Arabiska Beduiner bo och vandra p
stra stranden af floden samt stundom komma ner att kpa sd. De vore
godt, gstvnligt folk, rfvade aldrig resande; om ngon genom en
kamels hndelsevis intrffade dd var ndsakad lemna sitt bagage p
bergen, s behfde han ej frukta att vid sin terkomst efter mnadtal
finna det borttaget. S skert vore det att frdas bland dessa Araber,
s fruktad var pashans makt och vlde, att de hellre sprungo bort och
lemnade de mellan bergen qvarlemnade effekterna i fred, n att taga
dessa och utstta sig fr pashans hmd och tuktan. S vore frhllandet
fven hr i Nubien; man kunde tryggt lemna hvad som helst, till och
med en sck Thalrar, p stranden, resa bort, komma efter mnader
tillbaka, och finna sin sck orrd. Bland dem som hr suto var en
gammal gubbe med alldeles krithvitt skgg och hgst revrdig; d jag
frgade honom om hans lder, kunde han ej uppgifva den nrmare n
emellan 60 och 90 r. Det r i allmnhet mycket vanligt bland unga
och gamla hr, att de ej veta sin lder. Folket var godt, vlvilligt
och sprksamt. D jag frgade om de hade dadlar hr, hemtade man fram
sdana p en trdtallrik och trakterade mig med dem jemte en liten
kruka vatten. Man har ej hr s mnga komplimenter och fromma utrop,
som i Egypten, srdeles i Kairo, och som jag alltid ansett fr lika
mnga bevis p deras skrymteri. Det r sannt att folkets sprk hr r
icke Arabiskan och deras eget frstr jag ej; men s mycket jag kunde
frst voro sdana icke i bruk. Redan deras strre rlighet och heder
franleder mig att dmma s. Dem jag sg i afton talade dock Arabiskan
jemfrelsevis vl. Jag satt lnge hos dem och trifdes ondligen vl. En
fljde mig ner fr att visa mig vgen, men liksom fr att visa sig ej
vilja tigga, nskade han mig god natt ett godt stycke frn barken.


Nov. 28.

God vind, som dock p eftermiddagen lugnade s att _liban_ mste balas.
Derunder gjorde vi en spatsertur p land, som var steril ken, med
undantag af yttersta flodstranden. Fr frigt p hela dagen ingenting
att mrka, annat n bergen af sandsten, hvilka hr hade ett nnu
frstrdare utseende n i Egypten, ofta liksom fverdragna med svart
aska. Till natten satte vi i land under ett _durra_-flt, der ingen by
var nra. Himmelen lyste fre mnens uppgng med sina granna blnkande
stjernor, hade i allmnhet hr under krftans vndkrets ett olika
utseende mot vr himmel. Vra nordiska stjernor hittade jag ej, ehuru
jag i afton mycket skte efter att f sigte p dem; men vl syntes
Sjustjernan, Aldebaran och Orions blte i det mest blndande, tindrande
sken.


Nov. 29.

Dlig vind hela dagen; kommo efter _maghrib_ fram till en liten by
_Maliki_, tv timmars vg nedanom _Korusko_. Medan vi hr drucko vrt
aftonth kom till oss en Turk, som var anstlld i pashans tjenst fr
de hrigenom gende bestndiga transporterna af boskap fr pashans
rkning. Han frundrade sig fver att vr _shekh sherif_ fljde med
Franger, och kunde ej hlla sig ifrn att frebrende frga: ocks
du sherif? Han gaf sig dock tillfreds nr det upplystes att shekhen
fljde med mig, _effendin_. Hufvudanledningen till hans besk, ssom
vi frutsgo, var tiggeri, som ock snart visade sig, ty han begrde n
snus, n medicin, n krut och hagel m.m.; han blef sittande vid vrt
bord, ehuru vi allsicke inbjdo honom och slutligen blott fr skam
skull gfvo honom en kopp th. Jag gick upp p land att spatsera.


Nov. 30.

Lugnt hela frmiddagen, men p eftermiddagen kom en dugtig vindpust,
som gjorde oss alla litet skrmda, ty den sqvalpade svrt om vr
bark, isynnerhet vid vndandet af de klumpiga seglen och deras stora
rstnger. Denna pust kom frn nordvest, frde oss med god fart frbi
_Korusko_ och rckte nda till aftonen; men d floden hr gr en
krkning rtt i nordvest, hade vi ej allenast ingen nytta af vinden,
utan den frsvrade fven betydligt _liban_-dragningen, som fven
eljest var svr p de trdbevuxna strnderna. Sykomorer, _sont_,
lotus och palmer vexte invid vattenbrynet och deras yfviga grenar
hngde lngt ut fver vattnet. Jag mdde hela dagen illa, ansatt af
en febricula och till bld fvergende svulst i venstra kken. Hade
en hgst orolig natt med fga smn, ytterligare frsvrad af shekhens
frargliga vana att vaka och brnna ljus hela natten. Vi lade i land
fr natten vid en slt, af vattnet nyligen lemnad sandstrand, der 3
andra fartyg lgo, hvilka fr pashans rkning frde halm och hvete upp
till Nubien.


Dec. 1.

Lugnt s att _liban_ mste dragas. Hunno fram till _Derr_, en by p
stra stranden. Gingo upp och besgo en _Speos_, eller ett i berget
inhugget tempel. Det var temmeligen stort, nnu ganska vlbehllet,
fullskrifvet med hieroglyfer och figurer; men fr frigt ej srdeles
vackert, hvarken till inre construction eller yttre lge. Byn var
ovanligt stor och ganska vacker, d.v.s. hr funnos fverallt stora
palmplanteringar och flere ppna platser, p hvilkas midt stodo stora,
srdeles skuggrika sykomorer. Men nstan ingenting annat stod der
att kpas n dadlar. De f dliga kycklingar och den mjlk vi fingo,
voro ovanligt dyra; men dadlarne voro billiga. Jag gick upp med
_Hamad_, en af skeppsfolket, och hade dervid tillflle att se huru man
grlade och krnglade fven fr ngra dadlar. I samma grd hll man
p att gra brd af _tirmis_, en sorts rter; man mol rterna p en
liten handqvarn, mjlet lades i en urgrpt sten och kndades i litet
tillslaget vatten med en annan sten. Jag var illamende i rheumatisk
feber med stark hufvudvrk, derjemte besvrad af en bld, som stiger
upp i skggroten p venstra kken.


Dec. 2.

Hunno fram till _Ibrim_, en stor, srdeles lngstrckt by, bermd fr
sina dadlar, hvilka af den f namnet _'labrimi_. Vi frsedde oss hr
med allehanda matvaror, som dock kostade mycken mda att f ihop.
Landet bestod hr af mnga ar i floden. De hade en srdeles yppig
vegetation, tycktes fven vara vl odlade. Lngs strnderna ser man i
rader p lnga strckor _savaki_, ehuru man frskrade mig att skatten
p hvar och en af dem r 300 piaster. Folket klagade fver fattigdom
och nd, men behfde det sannerligen icke, ty den r blott alltfr
synlig. Men med allt detta vlsigna de pashan och nska honom lngt
lif, menande att om han blott sjelf sge deras sm gor skulle han
ingalunda lgga p dem s stor skatt. De ro i allmnhet enkla och
rena, ej frvridna af religionslror och sprk. Jag mdde i dag bttre,
sjukdomen tyckes hafva gjort sin kurs till slut. Shekhen hade haft en
drm, som han uttydde till sin frmn; han hade nemligen sett shekhen
fr _Maliki_-sekten vara afliden och fras till sin graf, men han sjelf
blef inbjuden att lsa bnen fver den afledne. I min ansprkslsa
shekhs hufvud spka drmmar om kommande ra och hedersplatser; p
drmmar tror han fullt och fast.


Dec. 3.

Lugnt hela dagen. Vi hunno om aftonen fram till _Feneik_. Gingo upp och
suto hos en bland byns invnare, af hvilken vrt sjfolk mnade handla
dadlar. Han, liksom allt vlmende folk hr, hade en stor _mastaba_
framfr sitt hus och i dess midt en urholkning att gra eld uti. Vi
lade ved och ris i den, gjorde oss en stor eld, suto deromkring och
sprkade. Vra sjgossar lyftade upp sina skjortor och sprungo nakna
fver elden, roande sig lnge dermed. Handeln kom ej till stnd, ty
styrmannen frde ordet och kom ej fverens med sljaren om priset.
Styrman r mig en olidlig man, njd med ingenting i verlden, utom med
sig sjelf och hvad han gr. Om aftonen, d vi mnade g till sngs,
fingo vi en hftig vindpust frn nordost, samt kommo p vg efter litet
grl och krngel med skepparen. Den rckte dock knappt fver en half
timme och frde oss fga framt till ett stlle, der vi blefvo liggande.


Dec. 4.

Om morgonen sgo vi framfor oss det stora bergstemplet _Abu Zembel_,
och redan p lngt hll frekommo oss de ofantliga kolosserna
storartade. Det drog dock temmeligen lnge ut frn vi kommo fram, ty
det mste g med _liban_. Vi gingo frst in i det mindre templet, det
nordliga, som ligger invid sjelfva stranden, s att floden vid sitt
flde mste g alldeles nra det. Ofverhufvud var det vl konserveradt,
fvensom de p mse sidor om porten i berget inhuggna figurerna. Sedan
vi hastigt fversett det inre af templet samt dess till strsta delen
srdeles vackert utarbetade figurer och hieroglyfer, gingo vi p den
fina flygsanden, som i ofantlig massa ligger emellan bda bergen, upp
till det berg i hvilket det andra templet r inhugget. Med frvning
och hpnad stannade jag framfor de ofantliga kolossbilderna, som st
tv p hvardera sidan om drren. De p hgra sidan ro dock till
strsta delen begrafna under sanden, den ena nda upp till hufvudet.
Den p venstra sidan nrmast drren r hel och hllen frstrd, den
andra deremot nnu fullkomligen vl bibehllen. Dess hjd torde vara
ungefr lika med Uschakoffs trevnings stenhus i Helsingfors; med
all dess ofantliga, kolossala storlek ro dock alla ansigtsdrag dla
och fullkomligen vackra, fvens dess friga kroppsformer, sedda p
tillbrligt afstnd. Drrppningen var till strre delen tillsprrad af
nedramlad flygsand, dock nog rymlig fr oss att slippa in. Skepparen
berttade i gr, att folket plgade med flit vrka sanden ner, fr
att sedan bli lejda af resande till sandens undanrdjande mot god
betalning. Sdant var fallet ej nu tminstone. Inom templet i den
gng, som leder till det innersta, stodo 4 kolossala mans-figurer,
med utomordentligt dla och vackra drag, dock med ngot tycke af
Judeansigten. Ehuru ej s kolossala, som figurerna utanfre, ro
dessa bilder dock ofantliga; for frigt ganska vl konserverade och
utarbetade med den noggrannaste, vackraste sculptur. Hrifrn intrder
man i sjelfva den stora tempelsalen med dess pelargngar; innanfr
den r det lilla allraheligaste kabinettet, der p en _mastaba_ suto
4 bilder i den vanliga Europeiska stllningen, ej i den orientaliska.
De voro af ungefar vanlig kroppsstorlek, men jemfrelsevis ej s vl
bibehllna som de andra. P mse sidor om svl detta kabinett, som den
stora salen, gingo mycket sm sidorum; ett vid salen var lngstrckt
och stort, men tycktes ej hafva hunnit bli frdigt. Fr frigt voro
vggarne fverallt fullritade med hieroglyfer och figurer. Medan vi
gingo der omkring, ville doktorn frklara hieroglyferna och bilderna
med sina af kusinen inlrda glosor, och d ingen annan ville hra p
honom, frsmdde han ej att utsa sin glosslrdom p sin tjenare,
hvilken bar ljuset t honom och alltid var frdig med sitt: _si
signore_. fven fr sjfolket, som kom upp fr att skda, demonstrerade
han ett och annat, men de tycktes just ej ha tlamod att hra honom.
Deremot drefvo de gyckel med bilderna; s t.ex. nr _Ismain_ sg de
stora figurerna, slog han sina hnder ihop och helsade p en af dem
med orden: _fi imam illa, eish haleh, vahashtinna_. Konstmakaren
_Ali_ stllde sig framfr en bild, och fregifvande att den ovettats
p honom, kastade han med stor ifver en sko mot dess hufvud samt
fverhopade den med knamn o.s.v. _Sattler_ hade emellertid satt sig
att teckna af templet och blef just frdig dermed, nr vinden blste
upp. Vi lade ut och hunno till berget _Adde_ p stra stranden. Det
bestr af ensamt stende bergsgrupper i underliga former. P det berg
vi frst sgo funnos ruiner af en gammal lerstad; p andra sidan af det
stodo p en lgre bergseltt ett stort antal sm Arabiska _kubbor_,
icke hvitlimmade, och fverst en hvitlimmad byggnad utan kupol af en
_Vali_. Vr _Berberi_ sjman sade att alla de sm kubborna hrrrde af
profetens _ashab_, som kommit hit under profetens tid (!), frstrt den
p berget liggande staden och blifvit hr begrafne; fven sade han om
tv nra hvarandra stende stora berg, att de fordom hngt tillsammans,
men vid sagde tid blifvit splittrade. Dessa liksom sndersplittrade
berg rckte ungefr 1/4 timme, blefvo smningom glesare och glesare,
fvergingo slutligen till en slt ken, p hvilken intet slut syntes
mot ster, blott hr och der nnu ngra bergplttar ssom fortsttning
af _Adde_.

Vid _maghrib_ satt jag och hrde p huru den rolige _Ismain_ berttade
fr den barnslige _Abdonnebi_ huru han frslsat sin mnadspenning fre
mnadens slut; det var en liten sagoberttelse om vr resa, huru han i
hvarje stad tit allehanda lckra saker, _fatir, tokmet elkadi, agur_,
samt druckit kaffe m.m. Det hela liknade barnjoller, men utfrdes med
allehanda roliga miner och rrelser, som gjorde det ganska intressant;
berttelsen rckte vl en timme, men jag trttnade ej att hora p den,
utan mste ofta brista ut i fullt skratt och hade hjertligen roligt.
_Abdonnebi_  sin sida stllde sig ofrstndlig och glmsk, samt gjorde
med sin naturliga enkelhet och godlynthet sin sak icke smre n hans
berttare. Senare hrde jag nnu p en saga som _Abdallah_ berttade,
egentligen fr _Girgavi_. Liksom berttaren lg fven hraren frdig
till smns, och s liflig n den frre var, kunde han dock ej hlla
den andre frn att slumra. _Abdallah_ blef derfver mycket sttt och
grlade, men trstade sig d han sg att jag och ngra andra hrde p
honom med uppmrksamhet. Nu, ssom alltid frr, fann jg att Arabens
egentliga och jemfrelsevis strsta talang r sagan, och vanligen
finner jag mera behag i en olrd, enkel Arabs berttelse, n i en
inofvad _muhaddits_. Svl berttaren som hans auditorium lefva helt
och hllet i sagan, med personerna som deri figurera. Nr man obemrkt
kan sitta i en sdan sagokrets, ser man rtt Arabens treflighct och
lskvrdhet; men hos en af Koranlrdom frvriden shekh ser man fga
Arabiskt lynne. Vi hunno om aftonen fram till _Serra_.


Dec. 5.

Gingo hela dagen fr en jemn kultje, som utan krngel eller fventyr
frde oss vid _maghrib_ fram till _Vadi Halfa_, mlet fr vr resa.
Hr lgo fre oss tv Fransmn, den ena lkare, nu skickad upp till
sin post hos pashan i _Kordofan_, den andre en mlare, som fljde
med honom. Jag spatserade lnge under de vldiga, srdeles talrika
palmer, som stodo p den lnga men smala strckan land emellan floden
och knen, der fven byns ringa odlingsbara jord finnes. Jag trffade
_Giovanni_, som fven spatserade omkring hr; han begynte himla sig
fver doktorns och _Sattlers_ smutsiga snlhet, huru de glosade p
hvarje munsbit som han satte i munnen, samt tittade i grytorna om ngot
blifvit fver. Han var hgeligen frbittrad, isynnerhet p _Sattler_,
och trhnda icke utan orsak; fven for shekhen hade han beklagat
sig, med anledning hvaraf shekhen och jag kommo i samtal om aftonen.
Shekhen prisade _Giovanni_ hgeligen, hvilket denne ocks i sjelfva
verket frtjenar, samt slt med att hans hjerta lskade mannen, blott,
ack hvilken skada! -- att han ej r muslim, ville shekhen sga, men
afbrt sig och tillade blott: den som r god han r god. _Sattler_ hade
p frmiddagen sysselsatt sig med att taga portrtter af sjfolket;
de voro i allmnhet vl lyckade, men portrtter hafva i allmnhet det
felet, att man ser personerna i deras helgdagsmin, soin oftast r den
faddaste, ej i den man r mest van att se dem hafva.


Dec. 6.

S snart vi druckit vrt kaffe, togo vi en liten bredvid oss liggande
bt, satte fver till andra stranden, stego der upp och begynte vandra
till katarakten vid berget _Abu Sir_. Hela denna trakt var en frfrlig
ken, med temmeligen djup sand, som frsvrade gngen; hr och der
hjde sig bergtoppar, fven till strsta delen frvittrade eller
frvittrande till sand. De bestodo af ls sandsten, som nstan kan
plockas snder och liknar Nilens lera, styfnad och stelnad i massa.
Dess olika lager och skifvor skimrade ofta i de grannaste frger, n
var rosenrdt, n violett, n grhvitt den frherrskande frgen. Jag
tog upp lsa stenar och d jag gned dem mot berget, gingo de snder
i fint mjl, gifvande vacker skrifsand. De sm klipparne, som bilda
sjelfva forssen eller _shellal_, bestodo af rda sandstens-hllar
(som jag tror), ehuru de utvndigt sgo alldeles svarta och glnsande
ut, troligen af vattnet och luften samt kanske leran, som under lnga
sekler oupphrligt spelat omkring dem. P sina stllen hade floden
afsatt sin rika lera lngs strnderna samt emellan de svartglnsande
klipporna; der vexte tamarisk, dompalmer och buskvexter, som gfvo
skren och strnderna ett ntt, trefligt utseende, dock ej jemfrligt
med _shellal_ vid _Assuan_. Vi uppstego p berget _Abu Sir_, som
lodrtt reser sig fver den betydligaste forssen. Hr hade otaliga
resande inhuggit sina namn. Berget var hgt och dominerade en srdeles
vidstrckt utsigt, nrmast fver forssen, som lg derunder samt var
lngre och vidstrcktare n den i _Assuan_, men icke s mktig, ej
heller s vacker. Dess klippor lyste svartglnsande i solen, men
bestodo i allmnhet af sm, obetydliga stenblock. Fr frigt hvart
helst man sg syntes den trstlsa, enformigt gula knen, afbruten
p sina stllen blott af hlft frvittrade bergtoppar. I synkretsen
lngst mot sder syntes _Semne_-bergen, hvilka nu lyste liksom bla
fver den ondliga knen och togo sig srdeles vl ut. Mot norr syntes
nrmare oss _Vadi Halfa_ med sina palmer och sm odlingar, det enda
grna p hela den lnga strckan, med undantag af att flodens nrmaste
strnder voro betckta med strft, grnt grs och sm buskvexter.
Berget sjelft, som jag stod p, var remnadt och brustet, samt gaf godt
tillhll fr vilda dufvor, som flgo omkring hr i otaliga skaror.
Jag satt p branten af det brustna berget och sg ned i det under mig
brusande, framforssande vattnet; det svindlade fr mig ej s mycket
af hjden, som af tanken att det stycke jag satt p fven kunde
behaga falla ned och fra mig med sig. En frisk nordvestvind afkylde
middagssolen och stadkom en behaglig luft, ssom p en mild sommardag
hos oss, ehuru vi nu hafva den 6 december, hvilket jag knappt skulle
kunnat tro om jag ej vetat det. Jag satt lnge njutande af luften
och den egna, p sitt stt skna utsigten, under det _Sattler_ satt
p sin mlarestol och aftecknade den vackra nordliga utsigten fver
_Vadi Halfa_ och den delen af _shellal_. Emellertid hade vr bt
seglat upp och vntade oss vid ingngen till forssen. Nr _Sattler_
kl. omkring half tre blifvit frdig, begynte vi vandra tillbaka. Vr
vandring hit frn landgngsstllet, under det stall pashan uppbyggt
fr sina boskapstransporter, hade rckt i 2 timmar p en hgst
besvrlig vg genom djup sand och fver berg; tillbaka behfde vi ej
g mer n omkring en half timme fr att hinna vr bt. Sedan vi sagt
farvl t _shellal_, dit jag troligen aldrig mera terkommer och dit
jag ej heller lngtar, satte vi oss i bten och kommo till barken
omkring kl. 4. Sedan shekhen kpt sig dadlar, fr att utdela bland
vnner vid sin terkomst till Kairo, lade vi ter ut och begfvo oss
p tervg. Barken hade emellertid ftt annat utseende; stormasten
var nedtagen, kket flyttadt fram i fren, rorna satta i ordning
och allt frdigt till rodd. rorna voro frfrligt klumpiga, nstan
osljdade stockar, med skaftet lika tjockt som bladet; jag beklagar
hjertligen de stackare, som mste rra dessa hela dagen igenom. Men
det frhller sig hrmed, som med allt annat i Egypten; hvad menniskan
gr sig besvrligt eller ej frstr ltta, det underhjelper hr den
milda naturen. Man behfver ej annat n lta ran sjunka i vattnet,
s fr strmmen bten nedt med god fart. Under rodden sjunges nstan
oupphrligt, dels blott skrik, dels ock egentlig sng; dervid fljes
bruket att en frst sjunger en sats, och efter dess slut falla de
friga in i chr, vanligen med ngra bestmda, ofrnderliga ord,
t.ex. _he 'arafal jalla_, eller om sngen r en lngre sats eller mera
melodisk, med en vers bildande en mening. Solot eller recitativet r
vanligen extemporeradt. Shekhen frskrar mig att detta manskap i
allmnhet ej frstr sig p sng, att det ofta r frtjusande att hra
sdant sjfolk som kunna sjunga. Sannt r ocks att bland vrt folk
finnes ingen som har drglig rst; de ro dock sjelfva muntra vid sin
sng, och torde genom den glmma sina tunga ror. Det gr med stor
ltthet nedfr floden, ehuru dess strm fr gat ej synes vara srdeles
stark. P den korta aftonstunden hunno vi ett godt stycke fram och
togo i land under en liten by. Der hrde vi dugtiga dunsar af pukor,
hvilka sade oss att hr firades brllop eller omskrning. Vi gingo
upp till platsen, derifrn ljudet hrdes, och funno en mngd qvinnor
roande sig med dans i en palmlund, bildad af hga palmer och emellan
dem uppvexande sm palmbuskar. Man hade upptndt tv ganska betydliga
eldar af torkadt palmris, hvilket brinner och ger lga ungefr s som
vrt enris. Blott ngra f Berberi-karlar voro tillstdes, men de stego
fven upp och brjade dansa med sina qvinnor. Dansen var hgst enkel
och ej srdeles vacker, bestende nstan blott i gng och sm rrelser
p hufvudet och kroppen. Dervid klappades hnderna flitigt, hvilket hr
i allmnhet r ett ndvndigt accompagnement till all dans och sng.
Tjockt damm steg upp frn den stoftiga marken, upprrdt af de dansande.
Jag var redan frut trtt af dagens lnga vandring, lemnade derfre
snart dansplatsen, gick ner och lade mig.


Dec. 7.

Frda af strmmen och 8 ror, gingo vi med fart nedfr den alldeles
lugna floden, och hunno p frmiddagen till ett litet bergstempel i
berget _Addeh_. Det lg i berget invid floden och man steg dit upp p
trapplika lager, bildade i berget. Templet var litet, bestende blott
af tv rum, ett strre och ett litet kabinett; frn gammal-Egyptisk
_speos_ hade det troligen under de frsta kristna tiderna blifvit
frvandladt till kristen kyrka, ty fverallt p vggarne syntes den
helige Gregorius ridande fver draken, mer eller mindre vlbehllen.
I taket stodo tv helgonbilder emot hvarandra, den ena ngot strre.
Men p de stllen der den kristna stucken och mlningen fallit bort,
tittade Egyptiska figurer och hieroglyfer fram. Alltsammans var
temmeligen vl bibehllet, srdeles ntt och vackert. Vi drjde hr
blott en liten stund, lade ter ut, och hunno middagstiden fram till
_Abo Zembel Ebsambol_. _Sattler_ gick genast upp och begynte teckna
af det stora templet. Jag gick frst upp i det mindre templet och sg
mig omkring. I den frsta stora salen st i rad med drren 3 pelare
p hvar sida, stdande taket och med ett ansigte en face; emellan dem
och vggen bildas en gng, ppnande sig med en liten drr, som ter
leder till ett smalt och lngt mellanrum, innanfr hvilket det nstan
qvadratiska lilla kabinettet r. Innerst str en frstrd gudabild,
som skall frestlla ngon underlig fogel eller annan djurfigur. Frn
mellanrummet g sm rum eller hvalf in i klippvggarne. Pelarena och
vggarne ro fulla med till strre delen srdeles vackra, vl arbetade
figurer, inhuggna i berget och stucken, de flesta frestllande den
store _Sesostris_, bringande offer t gudar och gudinnor med rnnsor.
Men jag vill ej ens frska gifva ngon beskrifning af detta tempel,
d sdana kunna fs p alla sprk i ymnighet. Det vackraste tycktes
mig vara de p mse sidor om drren stende stora kolosserna, uthuggna
i det till pylon sluttande berget, som r fullt af stora hieroglyfer.
Dock kunde jag ej frtjusas af detta eller andra Egyptiska monumenter,
p samma stt som af lemningar frn den gamla klassiska tiden, eller
af vr tids konstprodukter; ty de frra ga ej sknhet i den mening
vi taga ordet. Sednare vandrade jag uppfr sanden, som ligger emellan
bda tempelbergen och blifvit hit inblst frn den hga Libyska knen.
Uppstigandet i den djupa sanden var ondligen pkostande, ehuru jag var
barfotad, s att jag ndgades stta mig att hvila i liten skugga bakom
berget; slutligen kom jag dock upp p den hgsta topp jag sg hr.
Berget sg alldeles svart, frbrndt, frvittradt ut, liksom det vid
_Abu Sir_ och andra katarakten, bestod ocks af samma lsa sandsten,
s att man mot en annan sten kunde sndermala det till sandmjl.
Frfrligt dslig var utsigten fver den stora ofverskdliga Libyska
knen, med sina hr och der uppstigande bergstoppar; dessa sistnmnda
villade gat s att man kunde tro dem vara skogar och planteringar,
eller kanske var det en af knens vanliga _serab_. P andra sidan om
floden var en lika trstls ken; emedan dagen ocks var alldeles
lugn, s rdde fverallt en verkligen frfrande absolut tystnad.
Intet spr af lif, blott hr och der i sanden ngra granna, krusiga
figurer efter torndyflars och dlors ftter, lngre fram ngra spr
troligen af hyenor och rfvar. Det var den mest kompletta, men ock
mest afskrckande bild eller utsigt jag nnu haft af knen. Blott
floden syntes p en lng strcka af dess lopp, ty jag tyckte mig
kunna se bort nda till _Vadi Halfa_ med dess palmer;fven sjelfva
flodstrnderna voro grna, planterade med palmer eller eljest odlade.
S svrt uppstigandet hade varit, s behagligt var nedstigandet i den
djupa, mjuka sanden, det gick nstan af sig sjelft. Om aftonen gingo vi
upp, tnde eld p det strfva strgrset, som vexer utanfr det mindre
templet, samt fingo dymedelst en stor lga, som vackert upplyste de
6 vldiga kolosserna och bergvggen, i hvilken de ro huggna, jemte
de med hieroglyfer fullritade pelare-skifvorna. Derefter uppstod
dispyt emellan _Giovanni_ och _Mokammad_  ena, samt tskilliga bland
sjfolket  andra sidan, angende frgan om ngon bland dem skulle
vga sig ensam in i det stora templet under nattens mrker; en bland
dem erbjd sig att g fr 20 piaster, men deraf blef dock intet. I
sjelfva verket hafva dessa tempel i sig ngonting hemlighetsfullt
och fruktan vckande, liksom vra kyrkor, medan deremot ingen drar i
betnkande att trygg och ordd sofva sin natt i de Arabiska moskerna.
Sjfolket berttade att dessa stora kolosser, hvilka nu frekomma som
statyer, fordom varit verkliga menniskor, men fr sin ogudaktighet af
Herren blifvit frvandlade till stenbilder; sin kolossala form hade
de fven ssom lefvande, ty man vet att den frsta tidens menniskor
varit jttar. Shekhen kunde ej frms att g vidare n lngs stranden,
derifrn betraktande kolosserna; icke ens till det lilla templet ville
han g, utan fredrog att skrifva p sin slentriankommentar till en i
40 verser frfattad Arabisk grammatik. Aftonen var srdeles ljum och
ljuflig, af den milda sydvind som nu blste upp.


Dec. 8.

S snart vi druckit vrt kaffe skyndade sig _Sattler_ upp till det
stora templet, fr att fullborda sin teckning. Doktorn vntade tills
jag med shekhen slutat min lektion af _Alfijeh_; sedan gingo vi upp,
togo litet ved med oss, samlade dessutom torra grsstrn, och gjorde
upp eld i den andra salen, fr att rtt kunna betrakta dess figurer och
mlningar. Vi funno dock snart svl att elden ej gjorde oss srdeles
gagn, som att hr ej var srdeles mycket att se, emedan vggarne,
isynnerhet den hgra, jemte mlningarne voro mycket frstrda. Vi
tnjde oss sledes med att betrakta mlningarne i den frsta stora
salen, hvilka fven ro betydligast och anmrkningsvrdast, samt vl
kunna ses utan annan belysning n solens och dagsljusets genom den
lilla drrppningen. Jag igenknde hr de ofta beskrifna taflorna,
som frestlla _Sesostris_ sittande till rds, beslutande krig och
begifvande sig ut i flt; stridsplatsen r uppfyld med Egyptiernas
och fiendernas krigsvapen, han hugger hufvudet af tskilliga Asiater
och Negrer, hllande i handen en hrtofs som sammanbinder alla deras
hufvuden, han trampar hufvudet och foten p en besegrad samt stter
en annan med spjut genom brstet, han beger sig ut p sin stridsvagn,
fljd af sina tre sner. Allt detta var p sitt stt vackert, ehuru
monumentet var temmeligen frstrdt. Hela helgedomen bestr frst af
den stora salen, i hvilken man frst intrder och mtes af de 4 p
hvardera sidan stende kolosserna, som, fastn ngot lem-stympade,
verkligen ro dla och vackra figurer; vidare ett mindre rum, som
nrmar sig qvadratfiguren och det vanliga rectangel-lika rummet
framfr helgedomen; slutligen det innersta, ter qvadratlika, lilla
helgedoms-kabinettet, som lngs vggen midtemot drrarne har en bnk
eller _mastaba_, der 4 ungefr menniskostora gudabilder sitta med
ftterna p golfvet, och ha framfr sig midtp golfvet ett litet
altare af sten. Figurerna och altaret ro dock ngot stympade och
frstrda. Frn de tv mellersta rummen g andra sm, lga rum in i
berget. Midtfver drren str solguden _Phu_, med solen p sitt hufvud
och djur-ansigte; ofvantill p den i berget huggna kornischen hafva
fordom sttt bilder af sittande apor i mngd, men numera synes endast
nedra delen. Af de fyra ofantliga kolosserna r blott en hel och hllen
synlig, upprjd ur sanden, nemligen den lngst till venster stende.
Den till venster nrmast drren r nedramlad; den till hger nrmast
drren r temmeligen vl bibehllen och synlig men den lngst bort till
hger stende r begrafven i sanden nda till halsen, s att blott
hufvudet synes. P denne mtte jag nsan: den var lika lng som min arm
ifrn innersta armgropen till spetsen af storfingret. P en annan mtte
jag storfingret, som var fulla 6 qvarter, nageln inberknad. Deras
ansigten ro srdeles vackra, verkligen nobla, s fven kroppsformerna.
Jemfrda med det hga berg, frn hvilket de ro uthuggna och i hvilket
de st, frekomma de ej s stora och oformliga, men jemfrda med drren
omkring hvilken de st, och med templet hvars vktare de mste tnkas
vara, kan jag ingen proportion finna dememellan. Vid och emellan deras
ftter st mindre, ganska vackra qvinnofigurer. fverallt p deras
lemmar var fullskrifvet med Europers namn, bland andra en Italienares,
som skrifvit sig hafva kommit dit frn Lappland. Jag lg utstrckt i
den mjuka, varma sanden, betraktande kolosserna och hieroglyferna,
medan _Sattler_ aftecknade templet; han blef middagstiden frdig med
det stora, och vid _maghrib_ med det lilla templet. D frst afreste
vi, men den starka nordliga vind, som blst hela dagen, fortfor nnu,
s att vi ej hunno lngt innan vi funno fr godt att taga i land till
natten.


Dec. 9.

Stormlik nordlig vind hela dagen. Det var ett eget stt att frdas
nedfr strmmen: sidan vndes emot strmmen, emedan vinden frde
fren uppt, s drefvos vi fver floden, gjorde vid andra stranden en
kovndning och gingo ter med betydlig drift nedt fver till motsatta
stranden. Ehuru motvinden var ganska stark,frdes vi dock temmeligen
vl framt. Luften var srdeles kall i dag, s att jag frs dugtigt.
Om aftonen kommo vi nra till _Ibrim_, och emedan vinden ngot lugnat
togs till rorna, hvarvid det sjngs efter vanligheten. Frunderligt r
att se huru folket upplifvas af sin skrikande sng, det r liksom en
berserksgng skulle komma fver dem, medan sngen rcker ro roddarena
ifriga och outtrttliga. De taga hftiga, hlft vilda tag med sina
klumpiga ror, stiga raka upp och flla sig ner p de tunga rorna. Men
efter anstrngningen slakna de med ens och deras vanliga trghet trder
i berserksgngens stlle. Detta r bilden af hela Arabismen fven i
verldshistorien, kanske ock af hela Orienten; den synes tydligt hos
nutidens Araber i allt hvad de fretaga.


Dec. 10.

Ifrn ankarplatsen under ngra grdar satte vi fver till andra
stranden, der grottor och hlor finnas i det vldiga berget. Vi stego
frst med klifvande upp i en bland dessa grottor, men der var ingenting
att se, utom ngra otydliga spr efter hieroglyfer i vggarne. De
friga hlorna lgo s hgt uppe i berget, att vi mste begagna rep
fr att komma dit; _Ali_ klef frst upp och fastgjorde ndan af ett
tg uppe i grottan, hvarefter vi klefvo upp lngs tget och kommo in
i den ena af tv vid hvarandra liggande grottor. Den var ungefr 6
steg lng, 4 bred, och s hg att jag ndde taket med min utstrckta
hand. I fonden af den suto tre gudagestalter, som voro stympade och
srdeles illa konserverade. P vggarne syntes figurer och hieroglyfer,
i livilka frgerna nnu syntes temmeligeu vl; fven mlningen i
plafonden var vl synlig och bestod af sm ttkantiga gula rutor.
Den nrbelgna grottan var ungefr lika stor, med 4 illa tilltygade
sittande figurer, samt mer eller mindre synliga hieroglyfer p
vggarne. Vgen hit var svr och besvrlig, men jag kom dock lyckligen
dit fver. Flera andra grottor syntes, men vi hade nog af dessa tv,
och d _Sattler_ fann sig ingenting hafva att teckna hr, stego vi
om bord. P detta hga bergs topp syntes ett srdeles vidstrckt,
frfallet kasteli, som upptager strre delen af bergsplatn; i
murarne synas ngra vackert huggna stenar, men mest best de af lsa
stenskifvor, tagna nr berget och staplade p hvarandra.

Roade mig p eftermiddagen med att se p sjmnnen _Girgavi_ och
_Abdallah_. Sjmnnen hade dessa dagar roat sig med att spela udda och
jemnt p dadlar. Redan i gr hade _Abdallah_ retats med den trygge,
trumpne men karaktersfaste _Girgavi_, som tycktes hafva beslutit att ej
spela; slutligen hade denne retad lofvat spela, men p strre summor
af dadlar, och slunda i gr vunnit srdeles mycket af _Abdallah_,
men gifvit det tillbaka. D den sednare i dag ter retades, gjorde
bda ed p att ej gifva eller taga tillbaka hvad som vanns i spelet.
_Girgavi_ vann oupphrligt 30  40 _toror_ i gngen, s att _Abdallahs_
hela frrd nstan blef slut, och ndteligen vann han 73 _toror_ p
en gng. _Girgavi_ sjelf och de kringstende sjmnnen tyckte det
vara fr hrdt, hvarfre dessa 73 eftersknktes genast; den friga
vinsten kunde fr bdas aflagda ed ej gifvas tillbaka, utan _Girgavi_
freslog att i dess stlle 20 fadda skulle tergifvas, men de friga
20 fadda falla _Abdallah_ till last ssom lrpenningar i spel. Jag
hade nje af att betrakta svl minerna, som knslorna hos de spelande
och kringstende, alla ifrande fr att spelet skulle g rtt. Omkring
_'asr_ hunno vi till _Deir_, der vi skulle proviantera, men fingo
ingenting. Staden r en bland de strsta i Nubien, jemfrelsevis stor
och vacker. Nu lg _Mudiren_ frn _Esne_ hr vid sin terkomst frn
_Vadi Halfa_, med ett flje af 3  4 barker. Vi lade dock snart ut och
kommo en timme fre solnedgngen fram till _Amada_, utgrande intet
annat n en stor kensltt med ett till hlften i sanden begrafvet
gammalt tempel. _Sattler_ begynte genast afteckna det, doktorn och
jag gingo in samt sgo oss omkring. Det bestod som vanligt af tre
rum, frst en strre sal med pelare, sedan ett p bredden aflngt
rum, innerst det allraheligaste, som dock hr hade en annan form n
vanligt, var nemligen strre och med betydliga sidorum. Alla vggar
voro fulla med hieroglyfer, i hvilka frgerna syntes tydligare n
vanligt. I stora salen funnos isynnerhet mycket scaraber afbildade.
I de andra frestllde taflorna isynnerhet huru kungen frambr offer,
bestende af allehanda frukter, elfenben m.m. t gudar med rnnsor,
samt huru gudarne fverlemnade t kungen maktens insignier. I sednare
tider tyckas Grekiska kristna hafva anvndt detta gamla hedniska tempel
till kyrka och p den stora salens tak byggt en kupol af obrndt,
grtt tegel, som nnu str; p de stora rectangelformiga block af
sandsten, som bildade taket, syntes ocks ngra Grekiska namn. Solen
hade just gtt ner, d _Sattler_ blef frdig. Vi hade nnu tid att
betrakta den underbara utsigten fver den trstlsa knen, dess af
solens sista strlar rosenfrgade aflgsna grnsberg, och de i mrkt
violett spelande hga topparne p andra sidan om floden, bakom hvilka
den sjunkande solen gmde sig. Himlen var ltt betckt af ulltappar
liknande moln, hvilkas rand af de sista solstrlarne frgades i
underliga nyanceringar. Sedan vi kommit om bord lades genast ut, men
vi hade ej hunnit lngt fran vi krde fast i gyttjan; det kostade
nra 2 timmars arbete innan barken ter kom loss. Under hela denna tid
voro sjmnnen nstan oupphrligt alldeles nakna i det kalla vattnet
och den kyliga nordanvinden; der rdde ingen ordning i arbetet, utan
alla skreko om hvarandra. D de kommit upp ur vattnet, gjorde de eld i
sin lilla spis, satte sig nakna omkring den att vrma sig, och stego
lngsamt fver lgan.


Dec. 11.

Hunno bittida fram till _Korusko_, der vi ter gingo upp. Hr lgo
stora packor handelsvaror, en del tillhrande _Ibrahim Basha_, en del
Frangiska handelsmn; de hade legat hr redan 2 1/2 mnad, utan att
man kunnat f lega erforderligt antal kameler fr transporten till
_Kharton_. Grekerna, som frde Frangiska varor, hade derfre beslutit
sig till att kpa kameler fr egna penningar, och voro nu frdiga
att afg efter ngra dagar. Hrifrn till _Kharton_ ansgs vara 15
 18 dagars vg; deraf rknade man till _Abo Mohammad_ en 8 dagars
resa genom knen, p hvilken endast en brunn stod att antrffa fyra
dagar hrifrn. De hade med sig tv slafvinnor, en _Habesh_ och en
_Negrinna_; Negerslafvinnan lekte med en af Grekerna och gaf honom p
lek rtt dugtiga slag med knytnfven samt vexlade med honom rtt plumpa
ord. P stranden talade jag lnge med en _Maghrabi Bedavi_, som var en
bland de sttligaste och vackraste karlar jag sett; hans inre tycktes
fven vara lika nobelt som hans yttre. Vi hade drjt hr ungefr 2
timmar nr vi lade ut, gingo resten af dagen med tidtals temmeligen
stark motvind, samt kommo en stund fre solnedgngen fram till _Sebu_.
S kallas det vanligen, i stllet fr (ssom jag tror) _Subu_ d.v.s.
lejon, emedan en liten all eller rad af ungefr 9 _sfinxer_ p
hvardera sidan gr till det lilla tempel, som nnu str qvar frn
forn-Egyptiska tider, ehuru svl de som byggnaden till strsta delen
ligga begrafna under sanden. Vi gingo ungefr 5 minuters vg frn
stranden upp till monumentet och betraktade det. Framfr _sfinx-_raden
stod p hvardera sidan ganska stora statyer, ehuru inga kolosser, i en
ganska hurtig stllning; den ena med hgra, den andra med venstra benet
framstrckt, liksom till gng. Invid dem stodo de frsta _sfinxerna_,
men dessa voro ocks de enda, som syntes fver sanden. Svl statyerna,
som _sfinxerna_ voro ngot skadade; af 2 eller 3 bland de friga
sfinxerna syntes blott en del af deras frstrda hufvuden. P baksidan
af statyerna, hvilka hvar fr sig bestodo af ett enda stenblock, stodo
p en slt skifva hieroglyfer inristade. Sfinx-raden ledde till en stor
drrppning i en vldig _pylon_, hvilken var ganska vl bibehllen, s
nr som p ngra nedfallna stycken af cornichen. Derifrn intrdde man
i en stor, ppen, takls sal, med en rad pelare p mse sidor, hvilka
dock ej gingo i rt linie med drrppningen, utan stodo lngre int
nrmare vggarne; de tycktes hafva varit statyer, men nu syntes ej
annat n kapitlerna, visande frstrda hufvuden, ty fr frigt voro
de betckta med sand. Ingngen till det inre af templet var alldeles
tillstngd af en stor sandhg, s att vi mste afst frn intrdandet;
jag har anledning tro, att folket sjelfmant vrkt sanden dit, fr att
sedan af resande f betalt fr dess uppgrfvande. Mn kommo fven till
oss och erbjdo sig dertill, men vi afbjde det. Hr var fverhufvud
fga att se, utan vi blefvo snart frdiga att tervnda. Nr vi kommit
om bord, satte vi fver till andra stranden under en stor by, i hopp
att der f mjlk eller annan provision. Jag trffade der ngra karlar,
som suto framfr en liten eld af _durra-_halm och vrmde sig; bland
dem var en ldre godhjertad man, som sade sig och folket i allmnhet
p orten nda ifrn _Korusko_ icke vara _Barabra_, utan kta Araber,
icke ens frst _Barbar_ eller _Rutani_-sprket. Samtalet gllde fr
frigt bashan, att han fordrade fr stor skatt af folket, men att under
hans regering rdde lugn och skerhet i landet. Likt s mnga andra af
folket hr, begrde han af mig snus att stta i munnen, hvilket bruk
hr tyckes vara lika vanligt som i Sverige.


Dec. 12.

Foro bittida om morgonen ter till andra stranden, och Sattler begynte
genast afteckna templet. Jag gick litet omkring och betraktade det,
men fann lika litet nu som i gr ngot fr mig intressant, utan
fredrog att g ner till de sm kojorna nra stranden. De bebos af
ngra f invnare, hvilka p den smala odlingsbara jordstrckan nrmast
floden odla litet _durra_ och hafre. Jag sprkade der med ngra gamla
trefliga gubbar, som fven berttade fr mig att de voro ursprungligen
rena Araber, ty deras frfder af Arab-stammen _Aleigat_ hade bott i
trakten af _Suez_, derifrn nedkommit och bosatt sig hr. De frstodo
icke Rutani sprket, utan deras modersml var Arabiskan; dock tyckte
jag mig hra liten Rutanisk nyancering och accent i vissa ord och
talestt. De berttade vidare att p flodens stra strand funnos blott
Beduin-Araber, som nra sig med blott mjlk och ktt, hafva stor
rikedom p kameler och fr (hvarje man 100 eller flere af de frra),
samt ga dessa kameler frn verldens brjan ssom _rizk_ af Herren.
Hr p vestra stranden, ungefr en eller tv timmars vg int bergen,
skulle finnas en _Birbe_ d.v.s. ruin af ett gammalt Egyptiskt tempel,
hvarfre de erbjdo sig att fra oss dit. Deras qvinnor gingo fritt
omkring obesljade; en gammal gumma begrde af mig snus att stta i
munnen, men fann det dock fr bittert, s att hon ter spottade ut
det. Sm gossar, till en del ganska vackra och utan Berberi-karakter,
stodo omkring oss; somliga af dem spatserade alldeles oblygt omkring
splitter nakna, utan att det minsta generas af sin nakenhet. Emellertid
hade Sattler kl. 9 vid pass blifvit frdig, vi gingo om bord samt
frdes af strmmen och rorna s, att vi en timme fre _maghrib_ kommo
fram till _Offedina_ eller berget _Muharrkah_. Der gingo vi upp och
betraktade ruinerna af ett litet gammalt tempel, som dock r ett ibland
de obetydligaste gamla monumenter hr; af det finnes fga qvar, mera
n 14 stende pelare och ngra i dem huggna bilder, bland hvilka en
frn kristna tiden: jungfru Maria med en gosse-bild stende framfr
sig. Sattler aftecknade det p den timme vi nnu hade qvar af dagen;
jag roade mig under tiden med den stora hop Barabra och deras sm
gossar, som till stor mngd samlat sig omkring oss samt bjdo ut glas,
stenbitar och annat lappri, det de gfvo ut fr antiqviteter. Bland
andra bjd en man t mig fr drickspenning en liten omogen _battikha_;
emedan jag visste huru vederstyggligt bsk den var, erbjd jag honom
5 fadda om han te den. Det gjorde han ocks, men med svra grimaser.
Gossarne voro i allmnhet vackra i sitt svarta skinn och ganska
trefliga, vida skilda frn de gemena Arab-pojkarne i _Theben_. Medan vi
voro hr, hade nstan hela byns folk samlat sig ner till barken samt
bjudit ut hns, dufvor och annan provision, men isynnerhet _henna_,
som tyckes odlas mycket hr och kanske gifvit byn namnet _Hennah_, P
stranden handlades ifrigt och med stort skrik, samt var i allmnhet
hgst lifligt. Bland qvinnorna sg jag tskilliga ganska vackra,
isynnerhet en liten 12-rig flicka, som var srdeles skygg. Aftonen var
ondligen mild och ljuf, varmare n hos oss den vackraste sommarafton.
Vi lade ut genast efter solens nedgng och fver vrt folk kom liksom
en berserksgng, de rodde, sjngo, skreko och vsnade frfrligt, samt
glmde icke att i sin sng inblanda tiggeri om _bakhshish_ m.m. Inom
ngra timmar hunno vi fram till _Dakkeh_ och lade oss der fr natten.
Ofvanfr stranden lg en stor, grnsls ken, som gaf en vidstrckt
synkrets; p den klara himmelen tindrade stjernorna med ett srdeles
blinkande och glnsande sken. Jag satt lnge i sanden och sprkade med
den barnslige _Ismain_, som kommit upp till mig.


Dec. 13.

Gingo upp till det hr i _Dakkeh_ befintliga gamla templet, och de
usla, gra _Barabra-kojrna_ derinvid. Templet ligger blott ett litet
stycke uppt frn stranden, r i allmnhet srdeles vackert, bland de
vackraste jag sett, och vl konserveradt. Den stora, vldiga _pylonen_
str qvar nstan alldeles oskadad, vettande mot norr t en grnsls,
slt ken. Till sjelfva porten tyckes en gjord vg hafva ledt p en
liten strcka. Genom _pylonen_ kom man in p en grd, som tycktes hafva
varit belaggd med vldiga stenskifvor; frn _pylonens_ ndar syntes
spr efter en mur, som gtt derifrn i rt linie och omslutit hela
byggnaden. Framfr mig stod vggen af den inre tempelbyggnaden, ter
i form af en _pylon_, med pelare p hvardera sidan om drrppningen,
slutande sig i lotuskapitler, srdeles vackra, men ngot skadade.
Ofvanfr drren syntes, som vanligt, det bevingade klotet, omslingradt
af smidiga, sm ormar, fordom mladt, men nu syntes fga af mlningen.
Derigenom trdde man in i det frsta stora tempelrummet, hvars motvgg
ter var i _pylon_-form med det flygande klotet och spingarne; hr
voro vggarne rikt utsirade med allehanda djurhufvade gudabilder,
samt framfr dem konungafigurer, erbjudande offer. Detta rum hade
tydligen blifvit anvndt till kyrka af de frsta Grekiska kristna,
ty deras klumpiga helgonfigurer syntes nnu fverallt i taket och
hgst uppe p vggarne. Hieroglyferna voro srdeles vackra och fint
utarbetade, sjelfva sandstenen var finkornigare n t.ex. den i
_Abu-Zembel_. Frn detta stora rum kom man in i det vanliga aflnga
rummet, hvars bda vggar hade en ppning; den till venster ledde
till en begrafningskammare, inuti hvilken var liksom en graf, numera
fylld samt tillstoppad med stenar och grus. Ofvanfr denna grafppning
i vggen funnos inhuggna flere utmrkt vl utarbetade lejonbilder
och gudafigurer. Arbetet var utomordentligt fint gjordt och val
konserveradt, blott betckt med stoft och smutsigt damm. ppningen i
den andra vggen ledde till ett litet rum emellan de begge murarne. De
friga vggarne hade bda _pylon_-form, rikligt prydda med figurer och
hieroglyfer. Hrifrn kom man till det innersta heliga kabinettet, som
hr var jemfrelsevis ganska stort, lgre n det frsta rummet, tckt
med tjocka vldiga stenskifvor, bland hvilka jag mtte ens lngd och
fick den till 16 1/3 fot, bredden till 4 fot. Det innersta kabinettets
vggar voro fullritade med hieroglyfer och andra figurer, samt hade
varit srdeles grannt och prydligt, men nu var alltsammans fverdraget
med svart, kanske en fljd af rk. Innanfr detta fanns ter ett strre
rum, som synbarligen blifvit sednare tillbygdt, ty dess sten var af
litet annat slag och utarbetningen af figurerna p de tre nya vggarne
ngot olika dem p helgedoms-kabinettets utanvgg. Dessa sednare ro
nemligen djupt inskuren relief, d deremot de frra ro ren relief,
utan att vara insnkta i stenen. Alla voro dock fint, vackert arbete
och srdeles vl bibehllna, ehuru de troligen aldrig varit mlade.
Nedtill var vggranden rundtomkring prydd med en rad figurer, som
alltid terkommo lika: menniskofigurer framfr en figur, frestllande
ngot trd (som jag tyckte) och under dem sm ox-figurer; fven syntes
ett stort sykomore-trd och derbredvid en hund eller apa; ofvanfre
stodo figurer af mn, troligen kungar, offrande t gudar eller af
dem emottagande konunga-insignier. Hr och der p mse sidor om
drrppningen i _pylon_-vaggarne syntes i stenen ritade lnga stafvar,
omslingrade af en orm, som fverst reste upp sitt hufvud. Fr frigt
blifva figurerna enformiga, oupphrligen terkomma de samma. Utanfore
syntes spr af tskilliga murar, som tycktes hafva omslutit hvarandra;
men jag kunde ej frst deras ndaml eller huru de gtt. Hr och
der syntes fven stycken af granitblock, i det yttersta bakrummet
ett ganska stort sprckligt granitstycke. Frn mellanrummet ledde
en trappa emellan vggarne upp till taket, dock icke vindeltrappa,
sdan den i _Offedina_ var och hr r den enda i sitt slag. Trappan
i _Dakkeh_ var till en del snderfallen, men man kom dock ganska vl
uppfr den till det slta taket, som bestod af vldiga stenskivor,
der det ej var snderfallet. Jag steg upp p den stora _pylonen_ och
hade der utsigt fver den grnslsa knen, en ofverskdlig sandsltt,
blott sllan afbruten af sm berg; fven p andra sidan om floden
var blott en grnsls ken. Med srdeles nje betraktade jag detta
tempel; ehuru troligen ett ibland de nyare Egyptiska templen (kanske
frn samma tid som templet i _Philae_), fann jag det srdeles vackert
och smakfullt, svl i anseende till arkitektur som sculptur. Sedan
Sattler i god tid blifvit frdig, begfvo vi oss  vg och hunno straxt
p eftermiddagen fram till _Kirshe_. Der gingo vi genast upp till det
stora bergstemplet eller _speos_, som r inhugget i sandstensberget.
Framfr detsamma syntes fordom hafva sttt en frsal af pelare,
utgrande konungafigurer i koloss-form; men denna var nu till det mesta
frstrd, de f qvarstende pelarena voro stympade, bland annat lg
ett stort vackert hufvud nedramladt. Genom _pylonen_ i bergvggen kom
man in i den frsta stora salen; parallelt med lngvggarne och i rt
linie med drren stodo p hvardera sidan 3 kolossala kungafigurer, med
armarne korslaggda fver brstet, och emellan hvar och en af dem syntes
p lngvggarne 3 figurer, stende i nischer, litet kupformigt huggna
i bergvggen. Dessa nischer ro sledes 4 i hvardera vggen, hvar och
en med sina 3 figurer. Frn den stora salen kommer man, som vanligt, i
ett aflngt rum, och vidare i det allraheligaste; der sitta p ett ste
midtemot drren 4 bildstoder, med ftterna stdda mot ett annat ste.
Frn mellanrummet ing lngstrckta rum i berget. P pelare och vggar
synas figurer till stort tal, men allt r sa svartnadt och smutsadt,
att man fga kan urskilja dem. Vi hade ftt med oss en stor hop af
den lilla byns _Barabra_, som tnde upp eldar af gammalt dadelrep
och dylikt skrp. Der var dock just ingenting att se, utom de stora
figurerna. Vi fngade ett fldermss, som jag tog med mig. Jag drjde
ej lnge der, utan fredrog att g till byn, medan Sattler tecknade.
Dit samlade sig snart mycket folk, som begapade mig, och d jag frgade
dem om orsaken der till samt litet ovettades, sade de sig betrakta mig
ssom en annan slags menniska n de -- nemligen rd, _ahmar_, d de
sjelfva alla vore bruna, _asmor_. Bland deras qvinnor sg jag flera
ganska vackra, som togo sig srdeles vl ut med sin svartbruna frg
samt underliga kostym och granlt. Vid _maghrib_ hade Sattler blifvit
frdig, vi lade ut och kommo efter 2 timmars frd till _Dandur_, der
vi blefvo fver natten. Aftonen var ovanligt varm och mild, jag satt
lnge uppe, hrande p styrman, som berttade en hgst underlig saga;
allt btfolket var vaket, lyssnande med mycken uppmrksamhet och stort
nje. Han berttade fven ganska vl, blott med fr stort vlbehag och
med tta uppmaningar af _ma-t-vahhadu llah_; alla voro intagna, fven
_Girgavi_, som frut plgat somna vid _Abdallahs_ sagor, och hrarne
upprepade ofta _sammak rabbona kheir_ &c. I afton hade min shekh ftt
slut p sin _sherh_ fver den lilla, i 40 verser affattade Arabiska
grammatiken; han var srdeles njd med sitt arbete och outtmlig i
loford fver dess frtjenst, ehuru ytterst hnfrande denna till
Herren, samt tackande Herren fr de ord och tankar som blifvit honom
ingifna.


Dec. 14.

Gingo genast efter kaffet upp till det ngra minuter ofvanfr floden
liggande gamla templet, hvilket vi redan i gr aftons flygtigt
fverskdat i mnskenet. Det frsta som fll oss i gonen var en stor
mur, hvilken tycktes hafva omfattat hela byggnaden; den var litet
intbjd, med en lindrig, srdeles vacker bugt. Hela muren var utfrd
i det sknaste arbete, i allmnhet srdeles vacker. Inga spr till
trappor dit upp kunde sknjas, hvarfre dess syfteml ej torde varit
annat n att omsluta det hela. Derjemte fll genast i gonen en stor,
ensam stende _pylon_-port, men utan _pylon;_ den stod vnd t floden
och t det innanfre stende templet, samt var fverst prydd med en
corniche och det flygande klotet p mse sidor. De yttre sidorna
voro ej slthuggna, men vl de inre, som ocks voro fullritade med
hieroglyfer. Sjelfva tempelbyggnaden var liten, bestende som vanligt
af 3 rum, frsalen, mellanrummet, samt det allraheligaste i qvadratform
men utan sidogngar. Detta kabinett tycktes ej hafva blifvit frdigt,
ty p vggarne syntes intet, utom ngra f hieroglyfer p vggen
midtemot drren, men fven dessa tckta af tv stora stenblock, som
stodo upplutade mot vggen. Det frsta rummets vggar hade ritade
figurer af konungar, frambrande offer t gudar, dels ensamne,
dels flere tillsammans; likaledes hade de yttre vggarne i stenen
huggna taflor, 4 nedan och 4 ofvantill, alla frestllande en konung
frambrande offer t srskilda triader af gudar, blott en tafla frekom
der han frambr offer t en ensam gud. Sjelfva golfbandet hade fven
sina prydnader, hufvudsakligen bestende af lotus-trd; s fven
takranden i frsalen, mest allehanda fogelfigurer. Taket hade i midten,
som vanligt, figurer af glador med utbredda vingar. P sdra sidan om
frsalen fanns en liten port, utanfre prydd med det flygande klotet
och derofvan en scarab. En midtemot belgen drr tycktes vara ppnad
i sednare tider. Drrppningen i frsalen omfattades af tv pelare med
lotus-kapitler och nedanfr kapitlerna utgende halfcornicher; p
mse sidor om dem syntes fven orm-omslingrade lotus-stnglar. Lngst
bakom tempelbyggnaden gick man i rt linie med taket till en liten i
berget huggen grotta, hvilken ej syntes st i ngon omedelbar frening
med de friga tempelrummen; der var ock ingenting att se. I allmnhet
var detta tempel ganska vackert, s mycket deraf var frdigt eller i
behll, men dess stil frekom mig vara lika med den i _Dakkeh_ och
_Philae_, sledes af nyare datum. Rundtomkring byggnaden och inom muren
rdde fr frigt en grslig frstring, der lgo hopar af stenar m.m.,
liksom fven utanfre p hela strckan under bergen. I stenhoparne
syntes afven skrfvor af krukmakare-arbeten. Jag gick ett lngt stycke
uppt bergen; fverallt var svart, s vl lngs den hga bergsplatn
p denna vestra strand, som p den stra stranden. Nedanfre syntes
stllet, der man utbrutit stenar till tempelbyggnaden, och berget sg
ej der s frbrndt eller frvittradt ut som hr uppe. Det bestod af
sandsten, dels ljusare, dels spelande i rdt och violett; olikheten
syntes fven i byggnaden, der ena stenen ofta skiftade i annan frg n
den andra, utan att dock gra ngot fult intryck, hellre tvrtom. Sedan
Sattler ngon timme fre middagen blifvit frdig med sin teckning,
lade vi ut. Vid stranden var en brygga, gjord af stora stenar och
gende ett stycke ut i floden; shekhen, som hela morgonen spatserat
lngs stranden, frklarade att man gjort denna brygga fr att bryta
flodens strm utt samt slunda nerom stenhopen bilda land af den
gyttja floden afsatte. Gentemot p andra sidan floden var en dylik
brygga, den shekhen ansg andra strandens bebyggare hafva gjort fr att
afvrja strmmen frn deras sida. Hans frklaring torde ej vara utan
grund, men bryggorna hade tydligen blifvit gjorda i ldre tider, ej af
Araber eller _Barabra_. Hela dagen blste strng nordlig vind, s att
vi ej frn sent p eftermiddagen hunno fram till _Kalabshe_, eljest
blott ngra timmars vg. Ungefr en timme fre solens nedgng gingo vi
upp till det invid floden belgna templet, som r srdeles stort och
ett ibland de vackraste jag hr sett. fven gjorde jag med Sattler en
spatserfrd till det ngot aflgsnare bergstemplet, som r litet. Vi
voro alla srdeles intagna af hvad vi nu i strsta hast fverskdat och
lofvade oss mycket nje fr morgondagen. Det hade emellertid blifvit
mrkt och vi begfvo oss ner till barken, der vi drucko vrt aftonth.
Derefter gick jag ter upp och satte mig vid ngra _Barabra_ utanfr
ett litet hus, bygdt p stenar och murar frn forntiden. De voro i
allmnhet trefliga, jag hade roligt att sprka med dem. Bland annat
frgade jag dem om deras ursprung och fick svaret: att de ursprungligen
vore rena Araber af stammen _Koreish_, hit inkomne frn ster, att de
besegrat urinvnarne, kallade _Noba_, ktat dessas qvinnor, slunda
blifvit frblandade med dem och antagit urfolkets sprk, det nu af
dem talade _Rutani_-sprket. Tillfrgade om frstringen i det stora
templet, sade de det vara frfallet af sin egen tyngd, af solen och
vdret. Sjelfva byn, strre och vidstrcktare n vanligt, var till
stor del grundad p kringspridda stenar af det frstrda templet samt
af den stad, som troligen sttt hr i frgngna tider. En del kojor
stodo rundtomkring tempelmurarne samt p den stora, sttliga vg, byggd
af vldiga sandstensblock, som ledde ifrn floden upp till templet.
fven hade man begagnat delar af dessa gamla murar till att instnga
trdgrdstppor och grupper af palmtrd; emellan murarne och de tallsa
stenar, som ligga hr kringspridda fverallt, ledde sm gngar ner
till stranden, Deribland stodo vackra dompalmer, dels enstaka, dels
i grupper, ofrnderligen grenade gaffelformigt, frst i tv grenar,
af hvilka hvardera grenar sig ter i tv, men af dessa sednare delar
sig endast den ena i tu, icke den andra o.s.v. Den lilla mnen hjelpte
till att gra landskapet tjusande p sitt egna vis, samt belyste de
kringliggande toppiga, svarta bergen.


Dec. 15.

S snart vi druckit kaffe, skyndade vi oss alla upp fr att skda. Jag
begaf mig med doktorn frst till berget i norr, der jag i gr i det
villande aftonskenet tyckt mig se torn och _minaret_. Vgen var lng
dit upp fver det, dels af naturen, dels af menniskohand frstrda
berget. P lnga strckor sg man slta bergvggar, bildade genom de
uthuggningar man gjort fr att f ndiga block till tempelbyggnaden.
fven syntes sm, lga hlor i berget, samt i dem ben och qvarlefvor
af mumier, omlindade med sina slarfvor och under tidens lngd
sammanhrdnade till en skr, svart massa. I en sdan grotta funno vi
en nnu srdeles vl bibehllen hufvudskl. Slutligen kommo vi upp
dit vi syftade, men funno oss snpligen bedragna, ty der antrffades
ej annat n en vanlig jordgr graf fr en Arabisk helgonshekh, jemte
ngra af dylika jordtegel uppmurade stllningar, hvilka i gr aftons
villat vra gon. Vi gingo genast tillbaka, men p en annan vg
fver berget, der vi hade utsigt fver den hgtliggande svarta knen
med sina svarttoppiga berg. Ofvanfr templet var en mur uppfrd af
lst p hvarandra staplade stenar, hvilkens syfte och ndaml jag
ej kan inse. Vi tittade flitigt omkring oss och hittade en liksom
till tvttskl med rnnor huggen sten; funno dessutom hlorna vara
fulla med ben och mumie-trasor. Till det lilla bergstemplet ledde
en i berget huggen gng, hvars bda klippvggar ro fullritade med
vanliga Egyptiska figurer. Hr ofvan voro i sednare Grekiska tider
troligen murar uppfrda af jordtegel, emedan detta _speos_ sannolikt
blifvit anvndt till Grekisk kyrka. Sjelfva _speos_ bestod blott af
tv mindre rum. I det yttre st tv pelare, liknande Joniska och
p hvardera sidan om den inre drren tre figurer i sina nischer. I
det inre rummet syntes fven spr af en bild, som sutit i en nisch
midtemot drren, men nu var alldeles frstrd. Fr frigt funnos
mlade p vggarne de vanliga figurerna, ehuru ej s konstmessigt som
i det stora templet; derfre skyndade vi ner, fr att f desto mera
tid qvar t det stora. Jag gick nedt emellan de i murarne uppfrda
Berberi-kojorna och trffade i en bland dessa en srdeles vacker ung
flicka, som jag lnge betraktade. Hon tycktes ocks ej vara blyg eller
generad deraf, ty hon stod nstan orrlig medan jag i fred betraktade
henne; slutligen gaf jag henne 5 fadda, men hon fljde ytterligare
efter mig i byn, kanske fr att visa sig. Hon kunde knappt vara mer n
10  12 r gammal. Under min vandring frvnades jag fver den mngd
murar, som hr gingo t alla hll; oskert om de alla kunnat hra till
templet, eller mjligen till andra byggnader. Der syntes ofta smrum
och kyffen i murarne, bland dem ett snedtstende, uppfrdt af stora
stenar, med hieroglyfer mlade p alla 3 vggarne. Jag steg derifrn
upp till _pylonen_ fver den frfallna stora muren, p de liksom till
beqvma trappor nedstupade stenarne, och kunde s fverblicka hela den
stora byggnaden. Denna pylon, hvilken till det yttre var ganska vl
bibehllen (med undantag af den hgsta punkten fver sjelfva porten),
utgjorde byggnadens hgsta del och frn den utgingo hga murar, som
omslto hela templet; dess vggar voro blott slthuggna, antingen med
afsigt eller icke frdigblefna. Hr tycktes hafva sttt 4 rader pelare,
hvarje rad bestende af 3, ehuru intet spr syntes af de pelare, som
bort frena frgrdens utdrr med den inre till templets sal. Af de
friga pelarena qvarstodo tskilliga, fastn skadade. Ingngen till
templets frsal var ter en _pylon_, men genombruten, d.v.s. delad af 2
pelare p hvardera sidan om drren; mellanrummen voro till hlften af
deras hjd uppfyllda och skifvorna utsirade med bilder och hieroglyfer.
Dessa pelare voro utmrkt vackra, med ganska sirliga lotus-kapitler.
De p mse sidor om drren stende pelarena hade uthuggna cornicher,
p bda sidorna omgifna af stafvar omslingrade med ormar. Den friga
delen af byggnaden utgjorde nstan ett helt fr sig, blott omslutet
af den stora muren; ty den r ej s bred, ej heller s hg, som den
yttre _pylonen_. Denna inre byggnad, det egentliga templet, bestr, som
vanligt, af frsalen, hvilken r strst och hgst, mellanrummet, med
sidogngar och sm mrka rum inuti muren, samt den innersta helgedomen,
som r minst och lgst. Dertill kom nnu ett rum, liksom sednare
tillkommet och strre an de tv fregende; ett sdant antrffar man
fven i ngra andra tempel af nyare stil, ty detta synes mig vara ifrn
Ptolomernas tid. Frsalens vggar voro fvertckta med hieroglyfer
och taflor, uteslutande frestllande en konung frambrande offer t
en trias af gudar, eller t tv, eller t en ensam gud. Dessa gudar
voro hr srdeles varierade, med allehanda djurs, isynnerhet foglars,
hufvuden frsedda; t.ex. med ett _ibis_-, rn- eller bockhufvud p en
menniskokropp och dels bl- dels grnmlade i ansigtet. Gudarne med
menniskohufvud tycktes mig alla hafva ett mildt, men srdeles barnsligt
utseende, ungefr sdant som sm skolgossars. Bland bilder som jag
frut ej sett, var en frestllande huru offraren afslr hufvudet
af en menniska, efter allt utseende offrad t de framfre sittande
gudarne; den offrade hade hnderna bakbundna tillsammans med ftterna,
och offrarens hand hll i hans hrtofs. Svl offret som offraren var
mlad rd, den frg som alltid gifves t Egyptierna sjelfva; hvilket
tyckes bevisa att det icke frestllde ngon krigsfnge. Vidare en
hgst vidrig Priapus, t hvilken konungen offrade en lotusblomma.
Vggarne voro till en del fverstrukna med Nil-lera, ett verk af
Grekiska kristna, hvilka begagnat rummet till kyrka och efter hvilka
nnu synas ngra fula helgonabilder i drrppningen. Rummet innanfr
frsalen var mindre bredt och lemnade slunda plats fr sm kyffen samt
en vacker, vlbehllen trappa emellan frsalsmuren och dess egen vgg.
Det var fverfullt med taflor. Randen lngs golfvet, s mycket nnu
kunde synas af den, hade sirater af fverallt samma gudinne-figur, med
en skl fylld af lotusblommor framfr sig. Takranden hade likaledes
fverallt samma mlning, nemligen foglar med andra prydnader liknande
flaskor, srdeles fint och sirligt utarbetade. Emellan golf- och
takranden befunno sig de egentliga taflorna, frestllande huru
konungen frambr offer t srskilda grupper af 2 eller 3 gudar, eller
ock af dem begjutes med vlsignadt vatten, det eviga lifvets tecken,
rinnande ur flaskor fver hans hufvud. Sdana taflor funnos alltid
tv fver hvarandra, inritade i vggen; frgerna voro temmeligen vl
bevarade samt gfvo rummet ett hgst brokigt, finurligt utseende.
fven hr voro figurerna p flere stllen fvertckta med lersmrja
frn Grekernas tid; denna smrja torde vi egentligen ha att tacka
fr det frgerna bibehllit sig s vl derunder. Det innersta rummet
var, som jag tyckte, jemfrelsevis grannast och med strsta omsorg
mladt, men med samma taflor och i samma smak. Kanske dock fr en
noggrannare betraktelse skulle visa sig ngot olika djurhufvade gudar,
men jag fann fga skilnad. Mlningen, i hast fversedd, hade litet
tycke af vrt tapetmleri, blott brokigare och finurligare. Det sista
rummet, en tillsats, om ock mjligen gjord p ungefr samma tid som
det friga templet, synes icke hafva blifvit frdigt, emedan frgen
fattades p de flesta taflor och figurer. Taket fver hela byggnaden,
som besttt af kanske 20 fot lnga och 2 fot tjocka sandstensblock,
var fverallt nedramladt, jemte de stora, vackra pelarena i frgrden;
blott hr och der hlls nnu en taksten ihop, fastn sprucken.
fverallt kunde man stiga upp och g omkring p murarne, huru haskligt
det n sg ut fr de skrpliga, fallande stenarnes skull. Af sdant
nedfall hrrrde den frfrliga frstringen i alla rum, man vandrade
fver stora stenar, som lgo vrkta fver hvarandra i rysligaste
villervalla. En ntt trappa ledde frn mellanrummet upp till ett litet
kapell, utomordentligt ntt och vackert, ehuru med blott rtt huggna,
skrofliga vggar. Lika ntt var trappan i _pylonen_, der vi nedstego
med lamplykta, betraktande de mnga halfljusa rummen. Derifrn kommo
vi ut genom en liten drr till frgrden, der vi likvl med strsta
svrighet kunde klifva fram, emedan drren var nstan tillstngd med
stora nedstrtade stenar. I allmnhet frekom mig den gamla Egyptiska
byggnadskonsten ganska enkel och konstls, svida de icke knde
hvalfbyggnaden. Det stora i den bestr i de stora stenmassorna; tiden
har genom frstrelsen utvisat att de tilltrodde sina stenblock fr
mycket. Hufvudsaken i deras arkitektoniska konst och sknhetsbegrepp
tyckes hafva varit _pylonen_ och pelarena; hvarje _pylon_ med sin
mot-_pylon_ skulle utgra liksom en byggnad fr sig, blott genom den
gemensamma omslutningsmuren bildande ett helt med det friga, genom
sina egna murar ter ett ensamt fr sig bestende helt. Jemfr man
denna konst med medeltidens inbundna, men skra, fasta, p hvalf
grundade arkitektonik, s mste den Egyptiska frlora betydligt.

Det hade dragit lnge ut innan vi blifvit frdiga med vrt beskdande,
hvarfre svl jag som doktorn blifvit bde mtta p ruiner och
srdeles hungriga efter mat, hvilket sistnmnda ofta hndt mig vid
konstnjutningar, isynnerhet vid betraktandet af taflorna i Louvre i
Paris. Vi hade ock oupphrligen vandrat omkring beskdande i ungefr 5
timmar, hvarfre vi nu vid middagen skyndade oss om bord. Under vgen
sg jag huru den om natten hit anlnda _mudiren_ frn _Esne_ tvang
byfolket att kpa pashans frn _Kordofan_ hemtade boskap. Man sade mig
att kreaturen alla voro sjukliga, nu dessutom medtagna af den 30 dagar
lnga frden, och skert ej skulle lefva mnga dagar. Det oaktadt satte
_mudiren_ pris p dem efter godtycke och byfolket mste kpa dem till
detta pris, eller ock taga emot dugtigt _korbag_; de klagade vl hgt
fver denna skriande orttvisa, men kunde ingenting gra. Den dumme
Turken jemte sitt flje hade fven bevrdigat tempelruinerna med en
hastig fverblick, men ej funnit dem vrda mer n en fjerdedels timmes
tid. Sedan han slutat sitt prejeri, gick han om bord med sitt flje
jemte shekhens i _Kalabshe_ son, den han tagit ssom fnge fr fadren,
hvilken af fruktan flytt till bergen undan den Turkiska _mudiren_.
Hans flje upptog tillsammans 6 barker. Vi lade ut ungefr samtidigt,
men fr den starka motvinden gingo vi blott lngsamt framt och hunno
vid _'asr_ till _Tefa_. Der gingo vi upp och betraktade de sm ruiner
af 2 srskilda tempel, bland hvilka det ena ej hade qvar mer n 3
vggar, det andra anvndes till boningsrum fr folk eller boskap, men
har nnu i behll 4 pelare. Ofvanp dess tak r byggd en liten mur af
lera, hvilken sades vara gjord d engng en annan bys folk bekrigade
denna by. Jag trffade ter mina gamla vnner frn uppresan, med hvilka
jag sprkat och bestllt djur; _Ibrahim_ hade ocks lyckats skjuta en
_dab'_ eller schakal samt hemtade nu fram dess hud och ben, men d
han laggt de sistnmnda att torka i solen hade hufvudet frkommit.
Efter mycket skande terfanns hufvudet, men jag fann benen s brutna
att intet skelett af dem torde kunnat gras, hvarfre jag lemnade det
friga och tog blott huden med mig. Medan man sprang omkring och skte
schakal-hufvudet, satt jag med ngra gamla trefliga gubbar, hvilkas
prat roade mig mycket, ehuru jag hade svrt att frst deras brutna
Arabiska. Deras qvinnor stodo fven omkring oss med sina smbarn,
grensle uppburna p den om mdrarnes lif bundna _sa'boten_. De flesta
bland dem voro ganska vackra, med det egna Nubiska tycket. Deras hr,
besmordt med olja och talg samt uppfstadt i mnga klumpiga fltor,
har nnu samma form som de gamla Egypternas och ser p lngt hll ej
illa ut, men ger p nra hll en hgst vidrig lukt ifrn sig. Smrjan
flyter lngt ner p deras nakna axlar och ger dem ett flottglnsande
utseende; den lilla duk de kasta fver hufvudet r alldeles genomdrnkt
af samma smrja. Folket hr tyckte jag i allmnhet vara det bsta p
hela vgen. Vi lade ut en stund fre _maghrib_, men emedan den hftiga
nordliga vinden fortfor, gick det lngsamt fram och vi togo snart land
fr natten.


Dec. 16.

Kommo bittida om morgonen fram till _Borkab_, der vi p stranden mttes
af byns folk, som kommit ner for att frtjena p oss. Det syntes att
vi hunnit nrmare Egypten, ty man hemtade sjelfmant till oss sina
sm handelsartiklar t.ex. _henna_, smr, hns, hvilka vi hgre upp
hade svrt att f kpa, ehuru vi sjelfva skte dem i byarne. Vi gingo
genast upp till de sm tempelruiner, som hr finnas. Ett litet, nstan
qvadratformigt tempel, ungefr 22 fot p hvarje sida, stod hgt p
berget; men af en vgg syntes numera intet, och de friga tre bestodo
nstan blott af 2 pelare p hvarje sida. Dessa pelare voro srdeles vl
bibehllna, utfrda i ett utomordentligt fint arbete, deras kapitler
konstrikt och smakfullt utarbetade i lotusblommor, vindrufvor samt
andra slags blad. Jag har nnu knappt sett hr vackrare pelare. Jag
gick fver bergen, der fverallt syntes vidlyftiga stenbrott och
uthuggningar; sjelfva bergvggen var derigenom alldeles sltad och
jemnad till vgg, stundom bildande liksom stora salar, hvilka dock
voro fulla af splittrade stenstycken. I en sdan vgg syntes en ntt
utarbetad Egyptisk portal, med det flygande klotet ofvantill; den gick
blott 3  4 fot djupt i berget och innehll ingenting, men p mse
sidor om portalen hade sednare Greker i den mjuka, vackra sandstenen
inhuggit hvar sin helgonabild, dligt arbetade och numera fven till
strre delen snderhuggna, samt nedantills likaledes hvar sin mindre
helgonbild. Grekiska inscriptioner i rdt furnns mnga i klippvggen.
Platsen der portalen var inhuggen, utgjorde liksom en dal, formad af
stenbrott. Vidare gick jag till en annan del af samma by p ngot
afstnd t sder, der en stor _pylon_-port syntes frn lngt hll i en
vidstrckt mur, fullbyggd p alla sidor, men omslutande intet annat
n usla, gra Nubiska kojor af ler. Fr frigt syntes intet spr af
byggnader inom muren; i fall man haft fr afsigt fordomdags att der
bygga ett tempel, synes man ej hafva hunnit lngre n till yttre muren.
Sjelfva tempelruinerna, det s kallade _Birbe_, heta _Kordas_, men den
Nubiska byn heter _Borkab_. Jag tergick till barken, sedan jag en
stund sprkat med en soldat, hvilken vaktade den boskap _mudiren_, som
nu hitkommit, skulle pracka p fven denna bys invnare. Han klagade
 sin sida fver att byfolket visade honom afvoghet och motvilja, s
snart _mudiren_ lemnat byn. Vi lade ut och krnglade oss emot den
starka blsten p ngra timmar till byn _Debut_, der ter tempelruiner
synas. Vi sgo frst 3 enstaka stende portar, utan _pyloner_ och
utan utlpande murar. Midtemot dem stod sjelfva tempelbyggnaden, med
sin p samma stt som i _Kalabshe_ genombrutna pylon, jemte 2 pelare
p mse sidor. Sjelfva byggnaden bestod af frsalen, mellanrummet,
det allraheligaste, och ett strre rum, som tycktes ej hafva blifvit
frdigt, ty dess vggar voro alldeles slta. P de andra rummens vggar
syntes figurer och taflor, tvenne fver hvarandra, utom golf- och
tak-randens prydnader. Samma bilder som vanligt terkommo: konungen
frambr offer t merendels tv gudar. Det hela, ehuru hllet i den
nyare och finare Ptolemeiska eller Romerska stilen, syntes mig ej
srdeles vackert i jemfrelse med _Kalabshe_ eller andra tempel, torde
ocks ej hunnit bli frdigt. P mse sidor om mellanrummet gingo
temmeligen lnga, mrka rum in i murarne och en trappa upp till taket.
Af taktckningen lgo nnu mycket stenar qvar. Jag kan ej neka att
jag nu ftt nog af dessa gamla byggnaders beskdande och r alltid
glad d jag kan f ngot folk att sprka med. Hr trffade jag ter
en Arabisk soldat, som jag lnge sprkade med, under det Sattler
aftecknade templet. Det syntes att vi nu frn de mera patriarkaliska
och rliga Nubierna kommit till Egyptens grnsor, ty barnen, fr hvilka
vi hittills varit i fred, strmmade hr till oss med sitt frfrliga
skrik: _bakhshish ja khevage_, och lto af intet afskrcka sig. Vid
solens nedgng kommo vi om bord, sedan Sattler med knapp nd blifvit
frdig. I den fortfarande starka motvinden drefvo vi med strmmen under
natten, tills vi kl. 10 hunno fram till _Philae_.


Dec. 17.

Vi hade legat fver natten vid fasta landet, midtemot n _Philae_,
och jag vaknade upp den vackraste morgon i den sknaste bland alla
Nil-trakter, belyst af solens frsta strlar. Sedan jag slutat
lektionen med shekhen och derunder kommit i en hftig dispyt, satte
vi fver till n. Shekhen hade beslutit tillbringa sin dag i _Assuan_
och begaf sig dit. n _Philae_ r i mitt tycke den vackraste och
intressantaste punkten fr den som reser till Nubien; ty naturen r
hr mktigare, mera storartad n annorstdes, och tempelruinerna
ro jemfrelsevis bttre bibehllna n de flesta andra samt hgst
intressanta, fastn uppenbarligen frn en nyare tid. S mste de
tminstone frekomma den, som ej gjort hieroglyf-studium eller Egyptens
ldsta historia till syftemlet fr sin resa. Sjelfva n r ganska
liten i oval form, har alluvial-jord, r p sina stllen odlad och
besdd, nstan rundtomkring prydd med stora grupper af palmer. Dess
sydliga del, som stiger hgre upp och slutar i ngra granit-grupper, r
hel och hllen en ruin af gamla lerkojor och hus, samt har fverhufvud
fga alluvial-jord. S ligger denna lilla, odlade, grna  i midten
af frstrda granitberg och knen. Ty landet rundtomkring samt den
nrmast belgna, blott af ett smalt sund skilda, n _Bitshe_ bestr af
p hvarandra uppstaplade block och kolossala klippor af granit, hvilka
i sina remnor lemna blott fga rum fr trne och krypvexter samt af
floden ftt blott ett litet blte alluvial-jord fr ngra f palmer.
t norr skdar man fver den vidt utstrckta knen, p andra sidan
om den lilla byn vid den hga flodbrdden. t sder ser man ruiner
af den halffrfallna Arabiska moskn, hvilken dukat under fr s f
rhundraden, i jemfrelse med det sttliga templet hrinvid. t vester
synas fven ngra vackra pelare och andra qvarlefvor, hvilka ltt
igenknnas vara af annat slag n den hvitlimmade minareten, hrande
till _Dellals_ mosk. Denna  synes lika vacker och lsklig, sedd frn
hvilket hll som helst af dess omgifning, den ligger der som en oas i
knen, som delstenen i en mussla. Jag gick i den stora pelargngen,
som frn ns sydliga udde leder upp till yttersta dubbel-_pylonen_. En
hg mur gr lngs flodstranden, men om ngra trappor funnos direkte
frn floden till pelargngen, kan jag ej bestmdt sga, tydliga
spr dertill synas tminstone icke. P denna stenmur, ytterst i
pelargngen, st tv obelisker; den ena r alldeles nedfallen, den
andra str vlbehllen,  en sida prydd med hieroglyfer och en Grekisk
inscription. Pelargngen hr nrmast bestr af 2 pelare, hvar och
en med 4 _Isis_hufvuden, ett p hvardera sidan af pelaren; ofvanom
hvarje hufvud finnes en prydnad, liknande en tempel-_pylon_-vgg med
dess port. Dessa pelare, som sammanhnga med halfvggar och rundade
lpa ner mot sina piedestaler, tyckas hafva bildat en egen paviljon
eller ett kapell t _Isis_; de st icke heller i rt linie med den
friga pelargngen, utan blott i dennes ena nda och midtemot porten i
dubbel-pylonen. Vestra sidan af den egentliga stora pelargngen bestr
numera af 31 synliga pelare, deribland 2 skadade och frfallna, men
tyckes fordom hafva rknat flere. Hela gngen r taktckt, slunda att
p pelarenas kapitler ligga stora fyrkantiga stenar, hvilka uppbra
kanten af p lngden emellan pelarena laggda stenar; dessas slthuggna
och i rtvinklig kant utbjda sidor ro fullskrifna med hieroglyfer.
P dessas halfkant ligga de p tvren laggda takbildande stenarne,
men p andra halfkanten ter en p lngden laggd sten. Den Egyptiska
arkitekten lade taket icke omedelbart p pelarena, hvarigenom dessa
synas st liksom fr sig sjelfva, samt frekomma smidigare. Innanvggen
af denna pelargng r fullritad med inhuggna och mlade figurer,
samt har flere fnster utt floden, som skljer den pelargngen
uppbrande muren. Denna mur fortgr i mnga utgreningar lngs floden
p en lng strcka, i hrn och bugter, betydligt divergerande frn
tempelbyggnaden, inneslutande mnga underliga gngar och kapeller;
den r dock nu till strre delen fverbyggd med frfallna lermurar,
eller ock frgrusad. Pelargngen gr icke rtt emot templet och dess
_pylon_, ej heller parallelt med den midtemot gende stra pelargngen.
Denna stra pelargng synes hafva besttt af 16 pelare, bland hvilka
dock ej mer n de 6 frsta, nrmast stor_pylonen_ stende, hunnit f
frdiga kapitler; t sidan om densamma utgr ett strre rum eller
kapell, som varit fullt af sculptur och mlning, men nu r till strsta
delen frstrdt. Ett dylikt kapell synes hafva sttt invid det lgst
ner belgna _Isis_-kapellet, men r alldeles frstrdt. Den stra
pelargngen har tskilliga portar, som tyckas hafva ledt ut t ster,
men ro nu tillstoppade och fverbyggda af gamla lermurar; fr frigt
tyckes den icke hafva hunnit bli frdig, hvarken ut- eller invndigt,
ty sculptur och mlning saknas. Mellan denna och tempelpylonen str
en stor portal, ledande frn ster in till den yttre grden eller den
stora plats som bildas af bda pelargngarne. Denna portal str vnd
p tvren emot stra pelargngen och tcker med sin andra tvrsida
en del af pylonens storvgg; den r rikt sculpterad med figurer och
hieroglyfer, i hvilka frgerna synas srdeles vl. Sjelfva storpylonen,
vnd ungefr t sydvest, r fverhufvud vl bibehllen, blott att dess
sculptur-figurer blifvit till strsta delen fverhuggna och utknackade
af ilsken hand.


Dec. 19.

I gr aftons, d vi ungefr vid _maghrib_ blifvit frdiga med n
_Philae_, gingo vi det lilla stycket ner till byn eller _Moradah_, der
vi fven vid uppfrden hade legat fver natten. Senare p aftonen kom
_shellal shekhen Hassan_ till oss, men vr _rais_, som redan p afstnd
sg honom komma, gick honom till mtes och de hade med hvarandra ett
samtal, hvars resultat vi snart fingo erfara. _Shellal shekhen_ fregaf
nemligen att han hvarken i dag eller i morgon kunde fra oss ner genom
forssen, emedan det var helgdags-afton; ty i dag thorsdagen stodo
Mekka-valfrdarena p _'Arafat_ och fr dem voro alla slags groml
frbjudna, hvarfre icke heller han ansg sig bra gra ngot. Vr
shekh, som satt inne med mig i _khaznen_, gick genast ut och upplyste
honom om att detta ej gllde andra n valfrdarena; shekh _Hassan_
fann sig ock genast fvertygad af en lrd shekh och _sherif_, samt
frklarade sig vara frdig. Men shekh _'Ali_ fick frebrelser fr sin
upplysning af vrt btfolk, som spetsat sig p att f lttjas i tv
dagar; han frsvarade sig dermed, att han trodde just dem hafva strsta
brdskan, nemligen fr att f sig brd, emedan detta blifvit slut redan
fr flere veckor tillbaka och de blifvit tvungna att ta blott _durra_.
Allt blef slunda efter vr nskan afgjordt i gr aftons, och i dag
tidigt p morgonen infann sig verkligen shekh _Hassan_ med omkring 8
man, gick om bord och lade ut. Vi kommo frbi samma sm holmar som vid
uppfrden, gingo fven nedfr samma fll som d, icke utfr det stora.
Nedfarten gick ondligen ltt och dervid gjordes intet annat n roddes
med vlbemannade ror. Allt berodde p styrmannen, en fingersbredd fr
mycket eller fr litet hade kunnat fra oss p stenarne. Det var ej
utan en viss rysning vi sgo den nedstrtande vattenmassan och liksom
kastade oss midtuti den, men derjemte hgst intressant, sknkande mig
verkligen stort nje. Denna katarakt har dock en helt annan karakter,
n den andra. Hr r allt vldigt och storartadt, stora stenmassor
ligga uppstaplade p hvarandra till berg; medan deremot allt r smtt
vid _Abu Sir_, med sm svarta hllar af sandsten, halffrtrda af
vattnet och solen. Hr ro klipporna af granit, derfre hafva de
bttre emotsttt bda elementerna, ehuru det forssande vattnet fven
hr halkat stora cistern-lika gropar i berget. Det var roligt att
se huru styrman knde till och visste begagna sig af alla strmmens
vndningar och slngningar; huru han styrde midtuti den, ehuru lugnare
och skrare vg tycktes finnas p sidan. Allt gick utomordentligt
vl, vi togo icke ens en sqvalp in i barken. Det vanliga _alhamdo
lillah bisselameh_ upprepades ttt och ofta af _shellal_-folket efter
hvarje fall vi passerade. Hufvudsakligen tv sdana funnos, och lngre
ned bashans stora fall, som vi snuddade fver och som sqvalpade oss
rtt dugtigt. Frn _Moradah_ till _Assuan_ behfde vi ej mer n en
half timme ungefr, d vi vid uppfrden fr samma vg behft en hel
dag. Framkommen till _Assuan_ gick jag upp, lt raka mitt hufvud och
spatserade litet omkring. Der var stark rrelse i dag i anseende till
morgondagens hgtid, alla mste kpa sina behfver fr de fljande
dagarne, emedan d ingen torgmarknad hlles. Emellertid hade doktorn
ftt besk af en i sin bark bredvid oss liggande Nordamerikanare,
som jemte en sin vn och dennes hustru mnar sig till Nubien, men i
anseende till hgtiden och _shellal_folkets vgran att arbeta, blifvit
ndgad att ligga hr fver 3 dagar. Han berttade fr doktorn att man
fr upphalandet fver _shellal_ fordrade af honom 300 piaster och andra
300 fr nedfrandet. Dessutom hade han hyrt Engelska konsulns i Kairo
bark for 300 piaster, med vilkor att blott p egen risk fra den fver
_shellal_; d han ej ville riskera det, mste han hr taga en annan
bark fr 1,200 piaster, och under tiden fven betala Engelska konsulns.
Ocks hade han beklagat sig att man hr i landet mste lta sig behaga
allt, d man ej knde sederna och sprket. De stackars Frangerna,
huru de hr bli uppdragna och kldda! Utom denna Engelska bark lg
hr en annan med Fransk flagg, brande om bord en markisinna med sin
kammarfru och brorson. fven de hade blifvit uppehllna och tvungna
att ligga fver. Sedan doktorn blifvit frdig med sitt besk, begfvo
vi oss bda uppt bergen fr att bese de stora stenbrotten, der man
sger att bland annat en halffrdig obelisk skall finnas. Dessfrinnan
stego vi upp p det sdra berget, som vetter t _shellal_; p vgen
kommo vi till en begrafningsplats, der upprttstende rectangelformiga
grafstenar syntes i stor mngd, alla frsedda med nnu ganska lsbara
_Kufiska_ inscriptioner. De voro alla, ssom vr cicerone sade,
grafvar fr _Ashab_, hvilka hade stupat hr under _Khalid ibn Jezid_,
kallad _Sejf Ollah_, och blifvit begrafna vid _Assuans_ intagande.
Bland annat visade han mig en sten, i hvilken syntes en urgrpning,
gjord liksom af en kula, ehuru dess kanter voro vida och breda; en
soldat, sade han, hade gtt frbi och frgat af en snedrifvare,
hvem grafstenarne tillhrde, d snedrifvaren sade dem alla tillhra
profetens fljare _Ashab_ och kysste den nrmaste stenen; soldaten
deremot skt i stenen med sin pistol, men kulan studsade tillbaka och
gick honom i buken, hvaraf han dog. Ofvanp berget stodo tskilliga
_kubbor_, en halffrfallen minaret och qvarlefvor af en _sebil_. Mest
roade mig de sm platser p den slta bergsplatn, som voro omslutna
med en rand eller vgg af 2  3 p hvarandra laggda stenar, eller
skallade morkad, dem min cicerone berttade vara gjorda af qvinnor
frn _Assuan_. Om nemligen en qvinna r ofruktsam, och gr hit upp, gr
sig en sdan _morkad_, lgger sig att sofva i den ngra timmar, vare
sig dag eller natt, samt tergr till staden, s skall hon snart bli
hafvande; d ligger henne att frstra sin _morkad_ och kringsprida
dess stenar. Ett litet stycke derifrn fanns en stor _morkad_, gjord
p samma stt, men med en portppning; om ngon hade hufvudvrk, borde
han lgga sig att sofva der, s skulle han under smnen begynna rulla
p den slta marken, och vid uppvaknandet hans hufvudvrk vara sin
kos. Det vore ett verk af _avlija_ och deras undergrande kraft. Jag
lste sjelf och uppmanade min fljare att lsa _fathe_ fr dessa heliga
_avlija_. Fr frigt sg man hrifrn fver den stora kensltten
mellan granitbergen; den var p flera stllen full af _kubbor_ och
_avlija_-grafvar, lngst t norr syntes fven p bergstoppen en shekhs
_kubba_, samt t ster en annan _vali_-byggnad. Hela trakten hade
heliga platser i ymnighet, der dessa helgon frrttat sina bner dels
allena, dels flere tillsammans, fvensom hlft eller helt frfallna
mosker och _sebiler_, alla liksom _kubborna_ af lertegel.

Det hade dragit lnge ut innan vi blifvit frdiga med vrt beskdande,
hvarfre svl jag som doktorn blifvit bde mtta p ruiner och
srdeles hungriga efter mat, hvilket sistnmnda ofta hndt mig vid
konstnjutningar, isynnerhet vid betraktandet af taflorna i _Louvre_ i
Paris. Yi hade ock oupphrligen vandrat omkring beskdande i ungefr 5
timmar, hvarfre vi nu vid middagen skyndade oss om bord. Under vgen
sg jag huru den om natten hit anlnda _mudiren_ frn _Eme_ tvang
byfolket att kpa pashans frn _Kordofan_ hemtade boskap. Man sade mig
att kreaturen alla voro sjukliga, nu dessutom medtagna af den 30 dagar
lnga frden, och skert ej skulle lefva mnga dagar. Det oaktadt satte
_mudiren_ pris p dem efter godtycke och byfolket mste kpa dem till
detta pris, eller ock taga emot dugtigt _korbag;_ de klagade vl hgt
fver denna skriande orttvisa, men kunde ingenting gra. Den dumme
Turken jemte sitt flje hade fven bevrdigat tempelruinerna med en
hastig fverblick, men ej funnit dem vrda mer n en fjerdedels timmes
tid. Sedan han slutat sitt prejeri, gick hau oui bord med sitt flje
jemte shekkens i _Kalabshe_ son, den hau tagit ssom fnge fr fadren,
hvilken af fruktan flytt till bergen undan den Turkiska _mudiren_.
Hans flje upptog tillsammans 6 barker. Yi lade ut ungefr samtidigt,
men fr den starka motvinden gingo vi blott lngsamt framt och hunno
vid _'asr_ till _Tefa_, Der gingo vi upp och betraktade de sm ruiner
af 2 srskilda tempel, bland hvilka det ena ej hade qvar mer n 3
vggar, det andra anvndes till boningsrum fr folk eller boskap, men
har nnu i behll 4 pelare. Ofvanp dess tak r byggd en liten mur af
lera, hvilken sades vara gjord d engng en annan bys folk bekrigade
denna by. Jag trffade ter mina gamla vnner frn uppresan, med hvilka
jag sprakat och bestllt djur; _Ibrahim_, hade ocks lyckats skjuta
en _dab'_ eller schakal samt hemtade nu fram dess hud och ben, men d
han laggt de sistnmnda att torka i solen hade hufvudet frkommit.
Efter mycket skande terfanns hufvudet, men jag fann benen s brutna
att intet skelett af dem torde kunnat gras, hvarfre jag lemnade det
friga och tog blott huden med mig. Medan man sprang omkring och skte
schakal-hufvudet, satt jag med ngra gamla trefliga gubbar, hvilkas
prat roade mig mycket, ehtiru jag hade svrt att frst deras brutna
Arabiska. Deras qvinnor stodo fven omkring oss med sina smbarn,
grensle uppburna p den om mdrarnes lif bundna _s__aboten_. De flesta
bland dem voro ganska vackra, med det egna Nubiska tycket. Deras hr,
besmordt med olja och talg samt uppfastadt i mnga klumpiga fltor,
har nnu samma form som de gamla Egypternas och ser p lngt hll ej
illa ut, men ger p nra hll en hgst vidrig lukt ifrn sig. Smrjan
flyter lngt ner p deras nakna axlar och ger dem ett flottglnsande
utseende; den lilla duk de kasta fver hufvudet r alldeles genomdrnkt
af samma smrja. Folket hr tyckte jag i allmnhet vara det bsta p
hela vgen. Vi lade ut en stund fre _maghrib_, men emedan den hftiga
nordliga vinden fortfor, gick det lngsamt fram och vi togo snart land
fr natten.


Dec. 16.

Kommo bittida om morgonen fram till _Borkab_, der vi p stranden mttes
af byns folk, som kommit ner fr att frtjena p oss. Det syntes att
vi hunnit nrmare Egypten, ty man hemtade sjelfmant till oss sina
sm handelsartiklar t.ex. _henna_, smr, hns, hvilka vi hgre upp
hade svrt att f kpa, ehuru vi sjelfva skte dem i byarne. Vi gingo
genast upp till de sm tempelruiner, som hr finnas. Ett litet, nstan
qvadratformigt tempel, ungefr 22 fot p hvarje sida, stod hgt p
berget; men af en vgg syntes numera intet, och de friga tre bestodo
nstan blott af 2 pelare p hvarje sida. Dessa pelare voro srdeles vl
bibehllna, utfrda i ett utomordentligt fint arbete, deras kapitler
konstrikt och smakfullt utarbetade i lotusblommor, vindrufvor samt
andra slags blad. Jag har nnu knappt sett hr vackrare pelare. Jag
gick fver bergen, der fverallt syntes vidlyftiga stenbrott och
uthuggningar; sjelfva bergvggen var derigenom alldeles sltad och
jemnad till vgg, stundom bildande liksom stora salar, hvilka dock
voro fulla af splittrade stenstycken. I en sdan vgg syntes en ntt
utarbetad Egyptisk portal, med det flygande klotet ofvantill; den gick
blott 3  4 fot djupt i berget och innehll ingenting, men p mse
sidor om portalen hade sednare Greker i den mjuka, vackra sandstenen
inhuggit hvar sin helgonabild, dligt arbetade och numera fven till
strre delen snderhuggna, samt nedantills likaledes hvar sin mindre
helgonbild. Grekiska inscriptioner i rdt funnos mnga i klippvggen.
Platsen der portalen var inhuggen, utgjorde liksom en dal, formad af
stenbrott. Vidare gick jag till en annan del af samma by p ngot
afstnd t sder, der en stor _pylon-_port syntes frn lngt hll i en
vidstrckt mur, fullbyggd p alla sidor, men omslutande intet annat
n usla, gra Nubiska kojor af ler. Fr frigt syntes intet spr af
byggnader inom muren; i fall man haft fr afsigt fordomdags att der
bygga ett tempel, synes man ej hafva hunnit lngre n till yttre muren.
Sjelfva tempelruinerna, det s kallade _Birbe_, heta _Krdas_, men den
Nubiska byn heter _Borkab_. Jag tergick till barken, sedan jag en
stund sprakat med en soldat, hvilken vaktade den boskap _mudiren_, som
nu hitkommit, skulle pracka p fven denna bys invnare. Han klagade
 sin sida fver att byfolket visade honom afvoghet och motvilja, s
snart _mudiren_ lemuat byn.

Vi lade ut och krnglade oss emot den starka nog af dessa gamla
byggnaders beskdande och r alltid glad d jag kan f ngot folk att
sprka med. Hr trffade jag ter en Arabisk soldat, som jag lnge
sprkade med, under det Sattler aftecknade templet. Det syntes att vi
nu frn de mera patriarkaliska och rliga Nubierna kommit till Egyptens
grnsor, ty barnen, fr hvilka vi hittills varit i fred, strmmade
hr till oss med sitt frfrliga skrik: _bakhshish ja khevage_, och
lto af intet afsltrcka sig. Vid solens nedgng kommo vi om bord,
sedan Sattler med knapp nd blifvit frdig. I den fortfarande starka
motvinden drefvo vi med strmmen under natten, tills vi kl. 10 hunno
fram till _Philae_.


Dec. 17.

Vi hade legat fver natten vid fasta landet, midtemot n _Philae_,
och jag vaknade upp den vackraste morgon i den sknaste bland alla
Nil-trakter, belyst af solens frsta strlar. Sedan jag slutat
lektionen med shekhen och derunder kommit i en hftig dispyt, satte
vi fver till n. Shekhen hade beslutit tillbringa sin dag i _Assuan_
och begaf sig dit. n _Philae_ r i mitt tycke den vackraste och
intressantaste punkten fr den som reser till Nubien; ty naturen r
hr mktigare, mera storartad n annorstdes, och tempelruinerna
ro jemfrelsevis bttre bibehllna n de flesta andra samt hgst
intressanta, fastn uppenbarligen frn en nyare tid. S mste de
tminstone frekomma den, som ej gjort hieroglyf-studium eller Egyptens
ldsta historia till syftemlet fr sin resa. Sjelfva n r ganska
liten i oval form, har alluvialjord, r p sina stllen odlad och
besdd, nstan rundtomkring prydd med stora grupper af palmer. Dess
sydliga del, som stiger hgre upp och slutar i ngra granit-grupper, r
hel och hllen en ruin af gamla lerkojor och hus, samt har fverhufvud
foga alluvial-jord. S ligger denna lilla, odlade, grna  i midten
af frstrda granitberg och knen. Ty landet rundtomkring samt den
nrmast belgna, blott af ett smalt sund skilda, n _Bitshe_ bestr af
p hvarandra uppstaplade block och kolossala klippor af granit, hvilka
i sina remnor lemna blott fga rum fr trne och krypvexter samt af
floden ftt blott ett litet blte alluvial-jord fr ngra f palmer.
t norr skdar man fver den vidt utstrckta knen, p andra sidan
om den lilla byn vid den hga flodbrdden. t sder ser man ruiner
af den halffrfallna Arabiska moskn, hvilken dukat under fr s f
rhundraden, i jemfrelse med det sttliga templet hrinvid. t vester
synas fven ngra vackra pelare och andra qvarlefvor, hvilka ltt
igenknnas vara af annat slag n den hvitlimmade minareten, hrande
till _Dellals_ mosk. Denna  synes lika vacker och lsklig, sedd frn
hvilket hll som helst af dess omgifning, den ligger der som en oas i
knen, som delstenen i en mussla. Jag gick i den stora pelargngen,
som frn ns sydliga udde leder upp till yttersta _dubbel-pylonen_, En
hg mur gr lngs flodstranden, men om ngra trappor funnos direkte
frn floden till pelargngen, kan jag ej bestmdt sga, tydliga
spr dertill synas tminstone icke. P denna stenmur, ytterst i
pelargngen, st tv obelisker; den ena r alldeles nedfallen, den
andra str vlbehllen,  en sida prydd med hieroglyfer och en Grekisk
inscription. Pelargngen hr nrmast bestr af 2 pelare, hvar och en
med 4 Isishufvuden, ett p hvardera sidan af pelaren; ofvanom hvarje
hufvud finnes en prydnad, liknande en tempel-_pylon_-vgg med dess
port. Dessa pelare, som sammanhnga med halfvggar och rundade lpa
ner mot sina piedestaler, tyckas hafva bildat en egen paviljon eller
ett kapell t _Isis;_ de st icke heller i rt linie med den friga
pelargngen, utan blott i dennes ena nda och midtemot porten i
dubbel-pylonen. Vestra sidan af den egentliga stora pelargngen bestr
numera af 31 synliga pelare, deribland 2 skadade och frfallna, men
tyckes fordomhalfkant ligga de p tvren Iaggda takbildande stenarne,
men p andra halfkanten ter en p lngden laggd sten. Den Egyptiska
arkitekten lade taket icke omedelbart p pelarena, hvarigenom dessa
synas st liksom fr sig sjelfva, samt frekomma smidigare. Innanvggen
af denna pelargng r fullritad med inhuggna och mlade figurer,
samt har flere fnster utt floden, som skljer den pelargngen
uppbrande muren. Denna mur fortgr i mnga utgreningar lngs floden
p en lng strcka, i hrn och bugter, betydligt divergerande frn
tempelbyggnaden, inneslutande mnga underliga gngar och kapeller; den
r dock nu till strre delen fverbyggd med frfallna lermurar, eller
ock frgrusad. Pelargngen gr icke rtt emot templet och dess _pylon_,
ej heller parallelt med den midtemot gende stra pelargngen. Denna
stra pelargng synes hafva besttt af 16 pelare, bland hvilka dock ej
mer n de 6 frsta, nrmast _storpylonen_ stende, hunnit f frdiga
kapitler; t sidan om densamma utgr ett strre rum eller kapell,
som varit fullt af sculptur och mlning, men nu r till strsta delen
frstrdt. Ett dylikt kapell synes hafva sttt invid det lgst ner
belgna 7-m-kapellet, men r alldeles frstrdt. Den stra pelargngen
har tskilliga portar, som tyckas hafva ledt ut t ster, men ro nu
tillstoppade och fverbyggda af gamla lermurar; for frigt tyckes den
icke hafva hunnit bli frdig, hvarlten ut- eller invndigt, ty sculptur
och mlning saknas. Mellan denna och tempelpylonen str en stor portal,
ledande frn ster in till den yttre grden eller den stora plats som
bildas af bda pelargngarne. Denna portal str vnd p tvren emot
stra pelargngen och tcker med sin andra tvrsida en del af pylonens
storvgg; den r rikt scnlpterad med figurer och hieroglyfer, i hvilka
frgerna synas srdeles vl. Sjelfva storpylonen, vnd ungefr t
sydvest, r fverhufvud vl bibehllen, blott att dess sculptur-figurer
blifvit till strsta delen fverhuggna och utknackade af ilsken hand.


Dec. 19.

I gr aftons, d vi ungefr vid _maghrib_ blifvit frdiga med n
_Philae_, gingo vi det lilla stycket ner till byn eller _Moradah_, der
vi fven vid uppfrden hade legat fver natten. Senare p aftonen kom
_shellal shekhen Massan_ till oss, men vr _rais_, som redan p afstnd
sg honom komma, gick honom till mtes och de hade med hvarandra ett
samtal, hvars resultat vi snart fingo erfara. _Shellal shekhen_ fregaf
nemligen att han hvarkn i dag eller i morgon kunde fra oss ner genom
forssen, emedan det var helgdagsafton; ty i dag thorsdagen stodo
iVeMa-valfardarena p _'Arafat_ och fr dem voro alla slags groml
frbjudna, h vrfre icke heller han ansg sig bra gra ngot. Vr
shekh, som satt inne med mig i _khaznen_, gick genast ut och upplyste
honom om att detta ej gllde andra n valfrdarena; shekh _Hassan_
fann sig ock genast fvertygad af en lrd sliekh och _sherif_, samt
frklarade sig vara frdig. Men shekh _'Ali_ fick frebrelser fr sin
upplysning af vrt btfolk, som spetsat sig p att f lttjas i tv
dagar; han frsvarade sig dermed, att han trodde just dem hafva strsta
brdskan, nemligen fr att f sig brd, emedan detta blifvit slut redan
fr flere veckor tillbaka och de blifvit tvungna att ta blott _durra_.
Allt blef slunda efter vr nskan afgjordt i gr aftons, och i dag
tidigt p morgonen infann sig verkligen shekh _Hassan_ med omkring 8
man, gick om bord och lade ut. Vi kommo frbi samma sm holmar som vid
nppfrden, gingo fven nedfr samma fall som d, icke utfr det stora.
Nedfarten gick ondligen ltt och dervid gjordes intet annat n roddes
med vlbemannade ror. Allt berodde p styrmannen, en fingersbredd fr
mycket eller fr litet hade kunnat fra oss p stenarne. Det var ej
utan en viss rysning vi sgo den nedstrtande vattenmassan och liksom
kastade oss midtuti den, men derjemte hgst intressant, sknkande mig
verkligen stort nje. Denna katarakt har dock en helt annan karakter,
n den andra. Hr r allt vldigt och storartadt, stora stenmassor
ligga uppstaplade p hvarandra till berg; medan deremot allt r smtt
vid _Abu Sir_, med sm svarta hllar af sandsten, halffrtrda af
vattnet och solen. Hr ro klipporna af granit, derfre hafva de
bttre emotsttt bda elementerna, ehuru det forssande vattnet fven
hr hlkat stora cistern-lika gropar i berget. Det var roligt att
se huru styrman knde till och visste begagna sig af alla strmmens
vndningar och slngningar; huru han styrde midtuti den, ehuru lugnare
och skrare vg tycktes finnas p sidan. Allt gick utomordentligt
vl, vi togo icke ens en sqvalp in i barken. Det vanliga _alkamdo
lillah bisselameh_ upprepades ttt och ofta af _shellal_-folket efter
hvarje fall vi passerade. Hufvudsakligen tv sdana funnos, och lngre
ned bashans stora fall, som vi snuddade fver och som sqvalpade oss
rtt dugtigt. Frn _Moradah_ till _Assuan_ behfde vi ej mer n en
half timme ungefr, d vi vid uppfrden fr samma vg behft en hel
dag. Framkommen till _Assuan_ gick jag upp, lt raka mitt hufvud och
spatserade litet omkring. Der var stark rrelse i dag i anseende till
morgondagens hgtid, alla mste kpa sina behofver fr de fljande
dagarne, emedan d ingen torgmarknad hlles. Emellertid hade doktorn
ftt besk af en i sin bark bredvid oss liggande Nordamerikanare,
som jemte en sin vn och dennes hustru mnar sig till Nubien, men i
anseende till hgtiden och _shellal_-folkets vgran att arbeta, blifvit
ndgad att ligga hr fver 3 dagar. Han berttade fr doktorn att man
fr upphalandet fver _shellal_ fordrade af honom 300 piaster och andra
300 fr nedfrandet. Dessutom hade han hyrt Engelska konsulns i Kairo
bark for 300 piaster, med vilkor att blott p egen risk fra den fver
_shellal_; d han ej ville riskera det, mste han hr taga en annan
bark fr 1,200 piaster, och under tiden fven betala Engelska konsulns.
Ocks hade han beklagat sig att man hr i landet mste lta sig behaga
allt, d man ej knde sederna och sprket. De stackars Frangerna, huru
de hr bli uppdragna och kldda! Utom denna Engelska bark lg hr en
annan med Fransk flagg, brande om bord en markisinna med sin kammarfru
och brorson. fven de hade blifvit uppehllna och tvungna att ligga
fver. Sedan doktorn blifvit frdig med sitt besk, begfvo vi oss bda
uppt bergen fr att bese de stora stenbrotten, der man sger att bland
annat en halffrdig obelisk skall finnas. Dessfrinnan stego vi upp
p det sdra berget, som vetter t _shellal_; p vgen kommo vi till
en begrafningsplats, der upprttstende rectangelformiga grafstenar
syntes i stor mngd, alla frsedda med nnu ganska lsbara _Kufiska_
inscriptioner. De voro alla, ssom vr cicerone sade, grafvar fr
_Ashab_, hvilka hade stupat hr under _Khalid ibn Jezid_, kallad _Sejf
Ollah_, och blifvit begrafna vid Assuans intagande. Bland annat visade
han mig en sten, i hvilken syntes en urgrpning, gjord liksom af en
kula, ehuru dess kanter voro vida och breda; en soldat, sade han, hade
gtt frbi och frgat af en snedrifvare, hvem grafstenarne tillhrde,
d snedrifvaren sade dem alla tillhra profetens fljare _Ashab_ och
kysste den nrmaste stenen; soldaten deremot skt i stenen med sin
pistol, men kulan studsade tillbaka och gick honom i buken, hvaraf han
dog. Ofvanp berget stodo tskilliga kubbor, en halffrfallen minaret
och qvarlefvor af en _sebil_. Mest roade mig de sm platser p den
slta bergsplatn, som voro omslutna med en rand eller vgg af 2  3
p hvarandra laggda stenar, eller skallade _morkad_, dem min cicerone
berttade vara gjorda af qvinnor frn _Assuan_. Om nemligen en qvinna
r ofruktsam, och gr hit upp, gr sig en sdan _morkad_, lgger sig
att sofva i den ngra timmar, vare sig dag eller natt, samt tergr
till staden, s skall hon snart bli hafvande; d ligger henne att
frstra sin _morkad_ och kringsprida dess stenar. Ett litet stycke
derifrn fanns en stor _morkad_, gjord p samma stt, men med en
portppning; om ngon hade hufvudvrk, borde han lgga sig att sofva
der, s skulle han under smnen begynna rulla p den slta marken, och
vid uppvaknandet hans hufvudvrk vara sin kos. Det vore ett verk af
_avlija_ och deras undergrande kraft. Jag lste sjelf och uppmanade
min fljare att lsa _fathe_ fr dessa heliga _avlija_. Fr frigt
sg man hrifrn fver den stora kensltten mellan granitbergen; den
var p flera stllen full af kubbor och _avlija_-grafvar, lngst t
norr syntes fven p bergstoppen en shekhs _kubba_, samt t ster en
annan _vali_-byggnad. Hela trakten hade heliga platser i ymnighet, der
dessa helgon frrttat sina bner dels allena, dels flere tillsammans,
fvensom hlft eller helt frfallna mosker och _sebiler_, alla liksom
_kubborna_ af lertegel. Det frundrar mig hgeligen att dessa murar,
svl som ruinerna p hjden invid staden, med sitt usla material
kunnat st s lnge emot luften och tiden. Dock sg man att dessa
_kubbor_ och _mekamer_, t.ex. Fr _Essejid_, _Hassan_, _Hossein_ och
andra helgon, nu hlla p att frfalla, att man ej vrdade sig om
att reparera eller ens hvitstryka dem, eller erstta den bortfallna
hvitlimningen. Vi kommo slutligen fram till stenbrotten, hvilka
lngs nrmaste vgen torde ligga blott 1/4 timme ifrn staden. I
graniten syntes hl efter sprngning, som torde hafva skett med
aflnga trdkilar, ansvllda af vatten. Den supponerade halffrdiga
obelisken kunde jag ej rtt frst, tviflar ocks hgeligen p att
detta granitstycke varit mnadt till obelisk. Sedan vi kommit tillbaka
vandrade jag nnu omkring i staden, sg p rrelsen och satt i ett
caf. Hr finnas isynnerhet stora palmplanteringar, men fr frigt fga
eller allsintet jordbruk. Invnarne ro alla smkrmare, som frdas
dels t norr, hemtande varor frn Kairo eller andra stder, dels t
sder fr att hemta slafvar; ro ock merendels raskt, dugtigt folk.
Stadens lge r fr frigt det vackraste jag sett i Egypten, den stad
i hvilken jag hr kanske bst skulle trifvas. Vi hade nu det fattiga
Nubien i ryggen, der vi haft just ingenting annat n ris att frtra,
men nu stodo oss ter Egyptens fulla kttgrytor till buds, hvarfre vi
togo oss en dugtig middag. Om aftonen vandrade jag omkring i staden och
p bergen, samt betraktade de gamla lerruinerna, som jag tror hrstamma
frn Romarnes tider. Mnen var nu half med vackert sken, aftonen ljuf
och mild, gendet under palmerna hgst behagligt.


Dec. 20.

Vaknade ngot sent upp, s att jag icke hann in i moskn frn d de
hllo p med andra knbjningen af hgtidsbnen. Jag hrde p hela
_khotben_, ehuru den ej var srdeles god. Jag var ngot obelten med
att ej hafva kommit i tid och fvervarat hela bnen, men hvad stod att
gra? Sedan satt jag om bord, under det doktorn och shekhen foro fver
till _Elefantine_ fr att kpa smr, det vi fr hgtidens skull ej ftt
i staden. De hemtade hit ngot litet mjlk och smr, som de samlat
styckevis ifrn mnga hus. Kort derp lade vi ut och afskto ngra
pistolskott fr de tv Europeiska barker, som blefvo qvarliggande.
Detta var ett pfund af doktorns ffnga; d jag derfver skrattade
hgt, sade han det vara fr att se om de hade nog "Anstand" att svara
oss. D de ej gjorde det, ssom jag hade frutsett, blef doktorn ngot
flat derfver. Utan omvexling gingo vi hela dagen med rodd utfr
strmmen, och jag hade ovanligt trkigt. Landet bibehll nnu den
Nubiska karakteren, bergen skto lngt ut nra strnderna, lemnande
blott fga odlingsbar mark mellan sig och floden. Om aftonen kommo vi
fram till _Ombos_ och lade oss p vestra stranden, midtemot ruinerna
p andra sidan, under samma by som vid uppfrden, d vi gjorde den
stora fantasin med dans och musik fr byfolket. fven nu hrdes sng
och skrammel, men btfolket var trtt af rodden och vi stannade alla om
bord.


Dec. 21.

Satte fver till andra stranden under kaffedrickningen, och skyndade
oss upp till tempelruinerna, Sattler fr att teckna. Vgen dit var
hgst besvrlig, ty p en lng strcka vid den hga stranden stodo
gamla murar och hvalf af det vanliga obrnda teglet. Dessa brckliga
ruiner torde vara frn Romarnes tid, ty man ser hr en nnu stende
mur af deras rdbrnda, med andan uttvnda tegel. Man gr lngs den
slta, men med ras frn ruinerna betckta stranden, och kommer frbi
denna frstring till en vldigare, nemligen till ruiner af stora
sandstensmurar, stende dels under, dels p jorden, och inneslutande
ett nedrasadt _Isis_-tempel, der nnu en pelares kapitl lgger med
hlften af denna gudinnas hufvud p alla fyra sidorna. Fr frigt synes
detta tempel hafva besttt af flere rum, eller kapeller, antingen
frbundna till ett eller stende hvar fr sig. Murarne och rummen
liknade mycket dem p n _Philae_ i fortsttningen af den vestra
pelargngens golfmur. Bland de tallsa stenar, som lgo nedstrtade
p den smala flodbrdden, syntes tv af en vacker svartaktig frg,
den ena i form af ett altare, den andra i form af en skifva. Lngre
fram t sder kom man till en ensamt stende hg byggnad i form af
en pylon. Dess sidor ro alla, utom den ena t ster vnda, utsirade
med figurer, som dock p smalvggarne blifvit frstrda; storvggen
t floden till har regelmessigt terkommande sirater, frestllande
(som jag vill minnas) guda-nyckeln. Fr frigt tyckes den st p en
fotbyggnad och intet spr syntes till port eller ppning, vidare n
ngra gluggar, synbarligen sednare gjorda. Denna byggnad str vid
hjdens slut t sder och frn den lper ut en lng af Romerska tegel
byggd mur, hvilken tyckes omfatta hela hjden der tempelbyggnaden
str, fven som till en del de ruiner af lera, hvilka st qvar frn
ngot bland de mnga Egypten beherrskande folks tider; i nordost- och
sydosthrnet af muren synas utbyggnader mot den ndlsa knen, som
strcker sig hit. I densamma str ock nra floden en kta forn-Egyptisk
port, som ledt till ngra underjordiska kamrar eller tempelkapeller,
ehuru nu af dessa intet tydligt spr synes, blott ett frfrligt
virrvarr af lermurar och hvalf. P sjelfva sandhjdens midt reser sig
det sttliga, stora och vackra _Ombos_-templet. De vid hvarje Egyptiskt
tempel vanliga _pylonerna_ sker man hr frgfves; i stllet fr
sdana ser man en ppen pelarsal, bestende af 15 pelare, bland hvilka
dock de bda yttersta i frsta raden ro nedstrtade. Denna pelarsal
bildas af 3 rader pelare, med 5 i hvarje rad, hvilka alla hafva de
vanliga Egyptiska kapitlerna i palm-, lotus- eller dompalm-form,
samt nedantill regelbundet terkommande sirater af djur. De ro
utomordentligt stora och bra, fver de qvadratiska p kapitlen laggda
stenarne, vldiga, lnga stenskifvor; fver dessa ligga ter p tvren
stllda stenar, som helt och hllet tcka pelarsalen med ett tak, der
vingslpande glador och rutor ro mlade. De 3 mellersta pelarena af
yttre raden ro utbjda till sm halfcornicher, fr att bilda liksom
tv drrppningar. Pelarsalens enda vgg har tv stora portar med
fverbjd corniche, der man ser det flygande klotet, samt lngs hela
vggen en stor corniche med de vanliga ormarne. fver denna takrand
finnas stenar fr takets uppbrande, hvilka ro vackert utsirade med en
tempelslup, brande en gud. Sanden ligger hr s hgt att man ej kan
g genom dessa portar, ej heller se af dem just annat n cornicherna;
genom dem skulle man komma in i ett stort rum, som dock nu r fylldt
nda till taket med knens inblsta sand. Rummet r ej deladt i tu,
ehuru sdant psts af resande, utan ett enda, med tv portar ledande
int och likas tv portar ledande till de friga tempelrummen, hvilka
alla ha tv drrar, utan ngon tudelande tvrvgg. Rummets form och
beskaffenhet r dock svr att bestmdt utreda, emedan det nu r nstan
helt och hllet drnkt i sand. S mycket jag kunde gissa, hade en
pelarrad gtt p lngden frn vgg till vgg emellan bda portarne,
uppbrande taket i midten; fvensom vid hvardera sidan af rummet en
rad pelare, lemnande blott en smal gng emellan sig och vggen. Inre
vggen r en pylonvgg med tv portar; den venstras corniche har en
tydligt lsbar Grekisk inscription, antydande att Ptolemaeus och
Cleopatra helgat detta tempel t Arinos (?). Drrarne, nu alldeles
hljda af sand, ledde till ett annat rum, och vidare till det sista
synliga rummet, hvars vgg ocks har tv portar, ledande ut i den
djupa sanden. Men denna mot knen och sanden stende vgg r full med
mlade figurer och hieroglyfer, samt tyckes visa spr af nnu ett rum
till, isynnerhet som en tempelbyggnad icke gerna kunde slutas med en
vgg der tv drrar finnas, utan att leda annorstdes n till knens
sand. Antager man ett slutrum till, s har man de 4 vanliga rummen,
ehuru i ngot frndrad form mot den vanliga. Vill man dertill antaga
att en finare Grekisk smak utbytt den egentligen idlsa och tunga
_pylon_-frgrden emot den lttare pelarsalen, s har man frklaringen
p denna ovanlighet. Templets rum ro alla p stt och vis delade i
tu, ehuru icke med vgg, utan kanske med en rad pelare emellan de tv
drrarne. S mycket af sculpturen som syntes ofvan sanden, var utfrdt
i den vanliga vackra och finurliga smaken, frestllande offergfvor,
framburna t gudar med mngbrokig nos. Det r fverhufvud ett srdeles
vackert tempel, s till byggnad som seulptur, och jag betraktade det
med stort nje. Lika hrlig var utsigten fver den t flere hll
ofverskdliga knen, p sina stllen slutande i berg med hvitglnsande
ftter samt frespeglande en underlig _serab_ eller synvilla af vatten,
det vi frst ansgo vara en utgrening af den breda, mktiga Nilen, som
hr bildat en vacker  och breda, grna spr efter sin fversvmning.
Det odlade jordbltet p mse sidor om floden var bredt och vackert,
der igenknde jag det kta Egyptiska landet med sin rikedom och feta
jord, mrkbart afstickande frn den torftiga Nubiska. P knens grns,
som ligger betydligt hgre n det odlade Nilbltet, r det jordbrukande
folkets by belgen i torra sanden; man har troligen valt denna plats
fr att vara skrare emot flodens flde. Hvarfre de ej hellre valt
sjelfva tempelhjden, der de haft tillrckligt byggnadsmaterial och
varit nrmare floden, kan jag ej inse. fverallt omkring i sanden lgo
spillror och stenar, utsirade med hieroglyfer; en stor del af dem,
jemte sjelfva templet, hade sanden slukat.

Middagstiden voro vi frdiga att g om bord. Jag gick tillbaka lngs
flodstranden bland stenar och ruiner af gamla heliga kapeller; nstan
fr hvart steg jag tog med mina nakna ftter slingrade sm dlor
omkring mig. fven en liten krokodil (som lg p en nedfallen corniche
af detta tempel, fordom invigdt t den krokodilhufvade _Isis_ och t
den henne helgade krokodilen) strtade sig hastigt ned i floden vid min
ankomst, s att jag ej mrkte annat n svansen, som brokigt glimmade
i solen. Den tycktes hafva solat sig i middagshettan och liksom drmt
sig tillbaka i den tid, d de gamla Egyptierna med huld, moderlig
krlek och dyrkan ledde detta djur i heliga processioner kring dess
tempel och badade det i dess egna badkar af granit; uppvckt ur sin
drm af en oren fremling, strtade den sig i floden och skrmde honom
icke litet. Denna trakt tyckes fven i vra dagar vara srdeles rik
p krokodiler, mycket rikare n trakten ofvanom _Assuan_. Vi lade ut
och kommo i det lugnaste vder, som fortfarit hela dagen, till en by
_Faris_, som ligger midtemot berget _Selseleh_. Det var en stund fre
_maghrib; Mohammad_ gick upp till den ngot aflgsna byn for att f
mjlk och smr; jag spatserade p land och sg 4 karlar sa upp vatten
ur floden med sitt klumpiga instrument _'od elnatil_, det vi icke mer
n undantagsvis hade sett i Nubien. De hade i vattnet gjort ett litet
stngsel af _durra_-halm, inom hvilket de tv nedre karlarne stodo; det
tjente till att hindra krokodilerna frn att fara af med de i vattnet
stende karlarne. Detta frekommer ej vidare n i trakten hromkring.
Folket, som jag sprkade med, togo mig fr en _Maghrabi_. Sedan Sattler
kommit tillbaka frn byn lade vi ter ut, kommo efter en timmas frd
i stark nordlig motvind till den trakt af _Selseleh_-bergen, der
stenbrotten finnas, och togo land just under de i klippvggen huggna
kamrarne. Vi stego upp, gingo in i bergsrummen samt omkring p bergen i
det vackraste mnsken.


Dec. 22.

Gingo upp och betraktade rummen, kapellerna samt stenbrotten i det
vidstrckta Sandberget. Rummen ro 7, dels illa dels vl bibehllna,
de flesta med 3 eller 4 bilder sittande inom sm nicher i vggen, fr
frigt enligt mitt tycke af fga eller intet vrde. Alla hade de haft
fver drren det flygande klotet och hieroglyfer omkring den, men
emedan drrarne voro snderhuggna hade fven hieroglyferna blifvit till
strre delen frstrda. Stenbrotten strcka sig lngs hela berget, ro
vidlyftiga, visa lnga slta vggar, samt liksom i berget uthuggna
dalar, hvilkas sidor uppstiga dels slta, dels i afsatser. Hr och
der gingo dror af en hvitare och lsare sten, ngra vggar voro
liksom hvitlimmade. Lngst t sder str ett klippstycke, liknande
en vldig pelare, som br ett lst liggande stort klippstycke p sig
liksom kapitl. Nedanfre st tvenne sm _speos_ eller bergskapeller,
med en ofvantill uthuggen vacker corniche, uppburen af pelare p mse
sidor, som ro ngot tillspetsade mot foten. I cornichen synes, som
vanligt, det flygande klotet. Midtemot drren r en liten _pylon_-vgg,
med corniche och plattade ormprydnader ofvanom, fvensom figurer och
hieroglyfer p alla vggarne. Bredvid synes en uthuggen stenskifva
med figurer, samt en ensam, upprttstende sten, hvars ena sida r
huggen till en slt tafla, fullritad med dliga hieroglyfer. Dessa sm
bergstempel ligga helt nra flodstranden, som har ngot alluvial-jord,
bevext med strft grs och trnvexter. Svl templen som bergstrakten
med sina stenbrott ro srdeles vackra och intressanta; desto dsligare
r det ofvanp berget, som bestr af svarta solbrnda spillror frn den
skifviga bergsytan samt skrfvor och skrp efter huggningen. Lngre t
norr skall fven finnas dylika bergsrum som hr, men jag kom mig ej
dit; ej heller gingo vi i land p stra sidan om floden, frmodande
der vara ingenting annat att se n hr. Vi lade ut i god tid och gingo
oupphrligen hela dagen. Jag hade ovanligt trkigt. Ungefr en timma
fre _maghrib_ hunno vi fram till _Edfu_, och gingo der upp fr att
kpa provision. Staden ligger temmeligen lngt frn floden, s att
vi gingo nra en half timma p vgen. Hr trffade vi tv kristna
Kopter, af hvilka vi kpte smr; jag tyckte mig hr, liksom annorstdes
i Egypten, finna att de varor man kper af kristna i allmnhet ro
bttre och renare, n dem man fr hos Araberna. Den ena, en skrifvare,
berttade att hr funnos inalles 10 Koptiska kristna, som t sig
reparerat en gammal kyrka, stende qvar frn de aflgsnaste tider
hlft frfallen i bergen; att de hade en prest, som kunde lsa och
frst deras Koptiska sprk, medan de sjelfva ej frstodo annat sprk
n Arabiskan; att i hela staden funnos blott omkring 600 invnare.
Han var en hgst treflig man, som skrattade oupphrligt och smlog,
fven d han berttade huru stora afgifter de mste betala t pashan.
Vi kommo ej tillbaka om bord frn efter solnedgngen i mrkret.
Sedan vi druckit vrt aftonth gick jag upp med min bssa, fr att se
efter rfvar och shakaler, som i stor mngd sprungo p stranden och
i _durran_. Jag antrffade dock ingen sdan, men vl ngra karlar,
som suto under ett skjul af _durra_-halm och vaktade hstar; med dem
sprkade jag lnge i det vackra mnskenet- Det var alldeles ljumt i
luften och frn den stora sykomoren, under hvilken vi lgo, kommo till
oss myggor i stor mngd.


Dec. 23.

Gingo bittida upp till staden fr att nyo betrakta det gamla templet,
som vi vid uppfar den i hast besett. Hela staden ligger p och r
omgifven af stora grushgar, bildade troligen af de srskilda stders
ruiner, som under olika tidehvarf sttt hr och frfallit. Af templet
str nnu mycket qvar och det torde vara ett ibland de bst bibehllna,
om blott det frfrliga grus, som fverhljer allt, skulle bli
undanskaffadt. Frmst synes en stor _pylon_ med sin mellandrr, vl
konserverad, undantagande ngra stycken af cornichen som fallit ner.
fven figurerna voro alla synliga, fastn huggna och illa tilltygade
af ilsken frstrare-hand. Genom pylonporten kom man in p en stor
tempelgrd, p mse sidor omgifven af vackra pelaregngar, ledande frn
pylonen till frsalen. Hvar och en af de vldiga pelargngarne bestod
(tror jag) af 16 pelare i den vanliga Egyptiska formen och fullkomligt
vl bibehllna. Sjelfva tempelfrsalen har 18 pelare, 3 p lngden af
byggnaden och 6 p bredden; de tv mellersta i frsta raden bilda port
genom corniche-utbjningar mot hvarandra. Men svl denna pelarsal,
som frgrdens pelargngar, voro hljda med grus nstan till pelarenas
kapitler; pylonvggen mot de friga tempelrummen syntes i frsalen
blott till cornichen, ty sjelfva drren var s igengrusad att man ej
kunde komma igenom den. Dock kunde man frn yttre taket se att det var
en vidlyftig byggnad; derifrn sg man ock de tre srskilda delar,
af hvilka ett Egyptiskt tempel alltid bestr, nemligen frgrden med
sina pelargngar, frsalen, som r lgre och mindre, samt de egentliga
tempelrummen, som utgra en smalare byggnad under ett lgt tak. Ifrn
taket, der stadens nuvarande invnare uppbyggt sina pygmeiska lerkojor
i stor mngd, kunde man komma in i tempelrummen genom ett hl; men
emedan derinne var alldeles mrkt och jag intet ljus hade, slog jag
ur hgen att stiga dit ner. Men hvad som ej varit fallet vid ngot
annat tempel af dem jag hittills besett, den stora, vackra, breda mur,
som omfattade hela byggnaden, syntes hr fullkomligen vl och var
temmeligen oskadad, utgende frn pylonen. Denna var obetydligt lgre
n den innersta tempelbyggnadens tak, och dess inre vggar tycktes vara
fullritade med hieroglyfer. S fven templets yttre vggar, i hvilka
dessutom funnos utstende sphinx-figurer, bildade af frn innantaket
utgende stenar och liksom brande en del af byggnadens tyngd. Fr
frigt voro alla utvggar, svl murens som tempelbyggnadens, sakta
lutande uppt och omslutna med prisma-kanter. Siraterna de vanliga,
nemligen offergfvor och allehanda djurfigurer.

Vi afgingo middagstiden och gledo fver Nilens nu alldeles spegellugna
yta, tills vi kl. 3 hunno fram till _Kab_, det gamla _Elethyja_.
Vi gingo ungefr 1/3 timma frn stranden innan vi hunno fram till
kalkberget, i hvilket den gamla stadens gamla grafvar finnas. De bilda
en lng strcka och ro kanske 15  20 synliga, utom de ondliga hvalf
och hlor, som tyckas g under dessa i bergets djup. Vi betraktade
hr de vidtbeprisade taflorna ur de gamla Egyptiernas husliga och
borgerliga lif, frestllande skrd, btfrder, likbegngelse,
musikaliska instrumenter, bland hvilka den dubbla zummaran och en
nio-strngig harpa, som kanske r den ursprungliga _kanon_. Frgerna
voro ovanligt vl konserverade, ehuru p mnga stllen den brckliga
kalkstenen remnat och fallit ner, samt slunda frstrt taflorna. Inom
de flesta syntes fven nicher, i hvilka suto 1 eller 3 bilder. Flere
grafvar st i sammanhang med hvarandra och, som jag tror alla, med en
djup graf, gende lngt ner i berget, oftast till ett stort, kanske
fr alla gemensamt hvalf. t norr sgo vi p afstnd ruinerna af ett
tempel, men d de skola vara af ingen betydenhet, ansgo vi ej mdan
vrdt att g dit. Vr Arabiska ledsagare sade ingenting finnas der,
emedan stenarne (kanske af pashan) blifvit frda derifrn till _Esne_.
Hr str nra stranden en stor vidlyftig mur i fyrkant, som anses
hafva omslutit den gamla staden. Inom densamma ligger nu blott en stor
grushg, jemte en ondlig mngd skrfvor af gammalt krukmakare-arbete;
likas utanfre. Trakten emellan floden och berget bestr fr frigt
af en oodlad sltt, p hvars yta bildar sig salt af det frn bergen
nedflytande vattnet. Den syntes p flere stllen alldeles hvit och
Araben sade att under alla sdana stllen fanns vatten upp till knet.
En lng strcka lngs floden var dock vl odlad jord; den nu bebodda
byn lg temmeligen lngt frn floden uppt knen. Araben kallade den
_Hall_, som jag vill minnas. Hela dagen hade varit ovanligt het och
likas blef natten, under hvilken vi fortsatte frden. Det led nrmare
midnatt innan vi hunno fram till _Esne_, de Egyptiska nymfernas och
bland dem den vidtbermda _Safijes_ hgqvarter.


Dec. 24.

S snart vi druckit kaffe, skyndade vi oss upp till templet fr att
uppvakta Egyptens gamla i _Esne_ dyrkade gudar. Det enda som synes
af detta fordom otvifvelaktigt vidstrckta tempel, r frsalen, ty
det friga r hljdt af grushgar, p hvilka en del af den nuvarande
staden r uppfrd. Men denna tempelfrsal r ondligen storartad, dess
anblick en ibland de imposantaste i hela Egypten. Den r en pelarsal,
bestende af inalles 24 stora, vldiga pelare, 6 p bredden eller en
face, 4 p lngden eller byggnadens djup. Som vanligt sammanhnga
pelarena i frsta raden med half-vggar och de mellersta ro utbjda
med cornicher till drr; midtemot r en pylonvgg med drr, ledande
in i de egentliga tempelrummen, men pylonformen upptager hr icke
hela vggen, utan lemnar betydligt rum qvar p mse sidor, der ganska
stora drrar ro anbragta. Men alla drrar ro nu tillstoppade med
grus och tillta ej ingng till byggnadens inre, som troligen ocks
r fvergrusadt. Den sal, som nu ensam str att beses, har likaledes
varit betckt med grus och troligen gifvit en fga bttre anblick n
templet i _Edfu_, men under nuvarande pashans tid (antingen af honom
sjelf eller ngon bland hans hofstat) har den blifvit rjd och rensad,
ssom man sade, fr 20 pungar. Den kan nu ses i sin ursprungliga hjd
och storhet, blott ringa stoft tcker dess golf. Salens stora hjd
ger en ondligen imposant anblick, d man str hr inne och ser uppt
pelarenas kapitler samt det nnu hgt fver dem liggande taket.
Kapitlerna hafva vanlig Egyptisk form, dock s nyancerad, att man
knappt kan finna tv som ro fullkomligt lika. Sjelfva pelarstiften
voro mer n vanligt fulla med hieroglyfer; likaledes vggarne. Men jag
mste tillst att jag nu egentligen ej hade tlamod att strfva omkring
bland ruiner; samma tycktes frhllandet fven vara med doktorn, som
fverhufvud tyckes hafva ftt nog af forn-Egyptiska tempel. Srskilt
i dag var han synnerligen otlig och pickhgad att f se den af hans
_Heilbronner_ s grannt och sentimentalt beskrifna _Safijeh_. Efter det
vi omkring 3/4 timmas tid betraktat templet, och derunder ofta blifvit
anmodade af doktorn att g bort, begfvo vi oss ut i staden, men hade
knappt hunnit till torget fran en jemfrelsevis ganska vlkldd
Arabisk sherif kom och ansatte mig, som sprkade med vr shekh. Han tog
mig uppenbarligen fr dragoman om bord, helsade mig frn en dragoman
Jusuf, och hngde fast vid mig liksom vi hade varit bekanta frn lnga
tider. Han bjd oss alla in i ett caf, satte sig vid mig, pratande
allehanda strunt om talismaner m.m. dem han af _barakat erresol_ kunde
gra srdeles verksamma; han ville ingenting ha fr de tjenster han
kunde gra oss, utan ville gra det blott af vnskap fr mig, som
han kallade sin bror; allt hvad jag mjligen behfde eller nskade
kunde han anskaffa med sina talismaner. Sedan han pratat sig trtt,
under det jag alldeles tigande hrt p, rckte han fram sin flata,
ngot kupade hand och bad mig lgga ngot i den, till att bestrida
kostnaderna fr ngra smsaker som han borde taga frn _'attaren_ fr
sin talisman. Jag lade i hans hand en slant, gllande 5 fadda; han
vnde den t alla hll fr att fvertyga sig om hans gon sgo rtt,
och tycktes ej frst huru jag kunde frolmpa honom s. Jag upplyste
honom dock snart att det vore 5 fadda, ssom betalning fr den kopp
kaffe jag druckit, men om jag behfde ngon talisman skulle jag kpa
ingredienserna sjelf samt gifva dem t honom, jemte vedergllningen fr
hans besvr. Han himlade sig mycket fver att jag s kunde vanhelga
gstvnskapen med betalning fr den kopp kaffe han bjudit, och tog sig
i skgget, menande att det deraf skulle bli vanradt; men hll dock
till godo med styfvern, d jag vgrade tertaga den. Sedan hngde han
sig vid shekh _'Ali_, slpande med honom hela dagen under det denne
gjorde vra uppkp af provision; ehuru vi p allt stt afsnste och
visade mannen vr missaktning, kunde vi ej bli af med honom. Eftert
erfor jag att hans groml och yrke var, att hnga sig vid alla resande
Frankers dragomn, hjelpa dem vid anskaffandet af provision m.m. samt
om mjligt bestjla dem. Emellertid hade doktorn och jag begifvit oss
p vandring i staden, fr att f reda p _Safijehs_ boning. Vi fingo
ock snart p gatan en gosse, som frde oss dit, men erforo att hon fr
tillfllet var hindrad och ej kunde emottaga oss. Vi vnde sledes om
och gjorde vandringar i staden. Den ligger strckt p lngden i norr
och sder, hufvudgatorna g mer eller mindre rakt t detta hll. Husen
ro alla af obrndt tegel, jemfrelsevis stora, de flesta ngot i
pylonform med sakta upptlutande vggar; detta var isynnerhet mrkbart
p de vackert mlade och omsorgsfullt byggda dufhusen. Qvinnorna buro
till strre delen vackra och rena _melajer_, hvilka isynnerhet hr
forfrdigas; derfre frekomma de hr oftare n hgre upp, der en
_melajah_ nstan r en raritet. Lgre folket var dock hr, liksom i
allmnhet hgre upp, kldt i bruna fula _s'aboter_, en kldnad som i
nedra Egypten uteslutande bres af mn och r en skam fr qvinnor.
Kopter finnas hr mnga och jag tror nstan att de snyggaste husen
tillhra dem, fvensom Turkar och Tatarer, hvilka finnas talrikt hr
och i _Edfu_. fven en kasern med hgvakt och fngelse ser man hr;
soldater med slarfviga klder och slokigt utseende syntes drifva
omkring p gatorna. Ett stycke utanfr staden t norr ligger _mudirens_
palats, en hvitlimmad byggnad i den fula Turkiska smaken; rundtomkring
synas trdgrdar och planteringar. I staden r temmeligen rrligt lif,
isynnerhet p torget, som (deri olikt nstan alla Egyptiska stders)
r en stor ppen plats, kringbyggd med cafn och barberare-stugor. De
flesta frndenheter st att fs der, bland annat fven _Sori_ och
_Gebeli_-tobak, som i _Assuan_ ej ficks utan mycket skande. Under mina
vandringar hade middagsbn-sngen blifvit sjungen, och jag skyndade
mig derfre om bord fr att f mig middag. Sedan gingo vi upp, hemtade
den flitige Sattler ifrn templet, och aftgade alla tre till sirenen
_Safijeh_. fver en trng grd kommo vi upp i ett nnu trngre rum
med halfslitna mattor, och togo vr plats p divanen. Den vackra
vrdinnan jemte tre andra trnor satte sig p golfvet, fvensom tv
hvit-turbanade _rebabijeh_, med sina sm gnllande _rebab_-violiner.
Hvar och en af flickorna hade sin _tarabucka_, p hvilken hon gjorde
ngra hvirflar, jemte violinerna accompagnerande en sngstump, den de
gemensamt uppstmde med hg och hes stamma. Det rckte dock ej lnge
innan de gjorde paus och frgade om vi ej drucko arrack; vi nekade
alla dertill, men de sade sig dricka sdant, menande att sng och dans
icke kunde g derfrutan. Vi skickade derfre _Giovanni_ om bord efter
2 buteljer af vrt absint-brnvin, som dock ej torde smakat dem rtt
vl, emedan de grinade rtt hjertligt t den bska drycken. Emellertid
fortgick sngen, som var lngt ifrn vacker, knappt drglig, skrlande
och gnllande, men dock fverrstades af de p nra hll frfrligt
gnllande _rebab_ och dunsande _tarabuckorna_. Vrdinnan, den prisade
_Safijeh_, sjng sjelf fga och tycktes ej kunna sjunga rtt, ssom
hon ock sjelf medgaf. Sedan man slutat med sngen, brjades den andra
akten, nemligen dansen. Frst upptrdde den ena af trnorna och dansade
ej utan talang, ehuru jag tyckte mig hafva sett bttre dans af _khoval_
eller dansare i Kairo. Derefter frmddes _Safijeb_, sjelf att stiga
upp och gjorde sina skrningar, sedan hon lindat en ganska dyrbar
kashmir-shawl om midjan; ehuru hon dansade smre n den frra, tycktes
hon uppenbarligen fordra att vi skulle anse hennes sknhet och antagna
stolthet gifva full ersttning fr det bristande i konsten. Slutligen
upptrdde en tredje danserska; men ingendera af dem kunde intaga eller
roa oss, vi voro fullkomligt matta p dessa profbitar af deras konst.
Det hela hade fr oss intet annat nje, n att vi kunde sga oss hafva
sett de bermda egyptiska _ghavazi_ eller dansserna. Vi gfvo dem
tv 5-franc-stycken, men de voro hgst obeltna dermed ock tycktes
hafva vntat sig tminstone dubbelt s mycket. Hvad _Sajijehs_ prisade
sknhet betrffar, hennes af _Heilbronner_ s poetiskt beskrifna
melancholiskt milda blick, makalsa nsa och andra tjusande drag, s
fann jag deraf just ingenting srdeles vara qvar, om de ens ngonsin
funnits; kanske hade hennes sknhet blifvit hrjad af tidens tand p de
sedan dess frflutna 5 ren ungefr. Hennes ansigte hade visserligen
kunnat vara nobelt och stolt, om det ej derjemte haft en viss kastning
t det simpla; hennes drag syntes mig vara utan intresse, om man gaf
sig tid att genom ett nogare betraktande frskra sig om den frsta
anblickens villa. Dock var hon ovanligt hvit, hade i allmnhet en helt
annan frg n qvinnorna hr vanligen hafva, ty fven kinderna hade
rodnad, som hr r mycket sllsynt. Vexten var ganska vacker, fastn
icke nog slank eller vek. Hon var srdeles rikt kldd, hel och hllen
i siden; om ock alla hennes prydnader icke voro kta, s var hennes
kostym i alla fall mycket dyrbar. Hon stllde sig ocks p stort
afstnd ifrn sin omgifning samt ville ibland dem spela den frnma;
de friga voro hgst vanliga Egyptiska qvinnofigurer, fastn utstyrda
i granna sidenklder. Vrt besk hos den skna danserskan, den mest
bermda bland alla Egyptens _ghavazi_, blef slunda snart undangjordt;
jag spatserade sedan ensam omkring i staden, och satte mig slutligen i
ett bland de mnga vid torget belgna cafn. Der blef jag ter antastad
af sherifen, som erbjd mig en _heggab_, den han sade sig hafva gjort
enkom fr min rkning i dag. Men d han sg sig ej slunda f mig till
att ppna pungen och vi tillsammans hade lst _fathe_ fr _Sejide
Zeineb_, tiggde han penningar till ett vaxljus, det han fr min rkning
skulle upptnda infr en mktig och vlsignelserik _shekh Vali_ och vid
dess sken lsa suran _I S;_ men jag var obeveklig, bad honom blott lsa
den suran i mrkret, om han s behagade. Slunda blef jag slutligen
af med honom. Derefter kom jag till en grd, der _Barabra_ firade ett
brllop; en krets af karlar sjngo, accompagnerande sin enkla sng
med tambour de basquer. Barabras sng r i allmnhet mera rytmisk och
melodis n Arabernas, saknande de sednares osmakliga tremulando och
snurriga granlter; men ocks enklare, entonigare, nrmande sig mera
till vr Finska folksng n den Arabiska. Qvinnorna suto p afstnd
och hrde p. Jag gick nnu lnge p stranden i det ljummaste mnsken,
efter den ovanligt heta dagen, tnkande p hemmet, der nu julaftonen
firades. Om jag varit hemma skulle jag kanske icke haft roligare, men
hr lngtade jag efter att vara bland de mina. Kommen om bord, hrde
jag p en saga, som vr tjenare _Mohammad_, litet klumpigt men dock med
Arabisk talang, berttade fr den efter sagor begrliga _raisen_.


Dec. 25.

S snart sjfolket hemtat om bord sina sckar brd, det de bakat under
natten, lade vi ut, ehuru en stark nordlig vind lofvade oss ingen
god frd. Det gick ocks ganska dligt framt, s att vi straxt p
eftermiddagen ndgades taga land under en s kallad _badijeh_, d.v.s.
skattlst land, som frut oodladt blifvit gifvet t en f.d. _kashif
Ali_ att brukas och odlas. I dag var srdeles kallt, och det s
mycket knbarare, som de fregende dagarne varit utomordentligt heta
och qvalmiga. Vi sgo p den vl odlade jorden samt sockerrrs- och
bomulls-planteringarne, kpte fven ngot grnsaker. Satte ter ut, men
mste snart taga land under en liten by _Sfun_. Der sprkade jag med en
hgst treflig, ung och rask _Saidi_; han klagade fver den nuvarande
bashans strnga regemente, som qvst och kufvat folkets karlavulenhet,
ty fre honom hade ofta frefallit strid och slagsml emellan folket,
men sdant gick ej mera an. Nu voro karlarne s spaka att en qvinna
kunde styra landet, och detta s fredligt att hunden och vargen trifdes
med hvar andra som vnner. Med anledning af ett slagsml emellan byns
invnare fr qvinnors skull, i hvilket min sagesman deltagit och hvar
af han nnu bar ett djupt rr i hufvudet, hade en del af byns folk
valt annan boningsplats och flyttat ett stycke t norr ifrn den frut
samflta byn. Sedan det efter solens nedgng lugnat, rodde vi under
natten fram till _Erment_, der vi landade.


Dec. 26.

Gingo upp till staden, ungefr 1/4 timmas vg frn stranden, och till
det stlle der de gamla ruinerna st. Dessa ruiner ro jemfrelsevis
ringa, af pelarsalen synas blott spridda pelare, kanske 10 till
antalet. Denna frsal eller kanske frgrd har ngot annan form n den
vanliga, ty den strcker sig mera ut p lngden. Det inre af templet
anvndes nu till stadsfngelse, der suto nu 16 personer i jern. Jag
hade ingen lust att lnge bese det, utan spatserade i staden, som r
uppfrd p srskilda spridda flckar emellan de stora grushgarne frn
fordna tider; i dessa syntes p flere stllen vldiga forn-Eyptiska
murar med hieroglyfer. Byn r bashans privat-by och har en Turkisk
_nadsir_, som pressar och utsuger det arma folket. Det var torgdag i
dag, men vi drjde ej der s lnge att folket hann samlas, utan lade
ter ut kl. 10, i fortfarande stark nordlig vind.

Medan vi to middag kommo vi fram till _Luksor_, der vi ankrade fr
en lngre tid. S snart vi hunnit i land skyndade sig Sattler upp
till _Karnak_ med sin mlareattiralj, men jag rkte min pipa vid
kaffet innan jag gick. Den starka blsten, som frde sand och damm med
sig, gjorde min vandring ut till _Karnak_ nog obehaglig; framkommen
vandrade jag omkring i de stora och vidstrckta ruinerna. Nu frst
fann jag rtt huru storartade de ro, ty hvad jag hittills sett i
Nubien frekom mig ondligen smtt och leksaksaktigt, i jemfrelse med
dessa vldiga qvarlefvor frn det gamla Egyptens egentliga hufvudste
och prest-stad. Dock voro de s vidstrckta och utbredda, att jag ej
kunde f ngon riktig id om hela byggnadens plan samt om de mnga
utbyggnader, pyloner och portar, som fordom utgjort ett helt, men
nu st afsndrade, sedan freningsmurarne strtat dels fr tidens,
dels fr hrjares hand. Allt r i stor skala tilltaget, bde pelare,
portar och kolosstatyer, s att man tycker sig sjelf vara ett litet
obetydligt barn, d man gr der omkring. Jag vet mig ingenstdes
hafva sett s vldiga pelare som hr, isynnerhet de 12 som st 6 p
hvardera sidan af hufvud-genomgngen i den mktiga tempelfrsalen.
P de i pylonens vgg uthuggna sm afsatserna klef jag upp och steg
hgst upp p densamma; der hade jag utsigt fver den ondligt stora
sltten, det grna, odlade landet hromkring, ytterst t alla hll
omgifvet med en krans af berg. Hela den mktiga ruinen lg nrmast
under mig, lngre bort _Luksor_, p andra sidan om den sttliga floden
_Kurnu_ och andra ruiner. Bergens mnga nyancerade frger och skuggor
gfvo en srdeles vacker, intressant anblick, ssom hr r vanligt vid
solnedgngen. Men den hftiga blsten hotade nstan att fra mig ned
ifrn den hga plats jag innehade, skdande fver Egyptens och kanske
hela verldens mest klassiska jord. Sedan jag kommit ner begaf jag mig
p tervg, d jag ett stycke utanfr staden trffade ett lger af (som
jag tror) Ziguenare. Sedan vi druckit vrt aftonth ankommo hit tv
barker, frande Engelsk flagga liksom vi; fre oss lag hr en bark med
2 Engelsmn om bord, sledes nu 4 Frangiska barker. Gick upp p land,
trffade i staden en brllops-procession, och gick ett stycke bredvid
sjelfva brudgumens far; men d han sade att det nnu skulle drja ngra
timmar innan de satte sig att sjunga och dansa, fann jag fr godt
att vnda om. Kommen om bord trffade jag alla, isynnerhet shekhen,
ihopkrupna och frusna af den hr ovanliga klden; fven jag tyckte det
vara kallt, men ocks var jag srdeles tunnt kldd, ssom hos oss under
sommaren.


Dec. 27.

Satt lnge inne i min koj, tills den Engelska barken begifvit sig p
terfrden till Kairo. Genom mitt lilla fnster betraktade jag en
_bahlavan_, som kommit till de Europeiska barkerna fr att med sina
konster frtjena litet penningar. Hans konster voro obetydliga, s att
jag nstan kunnat gra efter dem; han gick p hnderna, kastade sig
fver hufvudet, hoppade genom ett tunnband, som hans fljare den gamle
gubben hll p sitt hufvud o.s.v. Kort derp kom en _ghazi_ med sina
tv Berberi och en liten Arabisk flicka; de dansade vid slag af tambour
de basque och knppningar med castagnetter. Det var ej heller af ngot
vrde, men roade mig mera n konstmakaren, dels fr deras vackra
kostym, dels fr den egna karakteren i hela deras vsende; isynnerhet
intresserade mig den mindre Berberi-flickan med sina mnga behag,
smidiga kropp och vackra vext. Jag blef inne sittande hela frmiddagen
och hade ngot kallt. Efter middagen begaf jag mig ter upp till de
sttliga _Karnak_ ruinerna; der gick jag omkring och frjdade mina
gon, isynnerhet med den troligen i hela verlden makalsa, imposanta
tempelfrsalen och dess 134 groteska pelare. Dernst intresserade mig
mest de tv sm granit-kamrar, hvilka tyckas hafva utgjort det innersta
allraheligaste; hela den friga ndlsa byggnaden tycktes blott mnad
att omsluta dem. Denna s kallade kungakammare r in- och utvndigt
full af konunga- figurer, frambrande sina offer t gudar. P norra
sidan invid denna helgedom af rd granit str en liten vacker portal
af svart granit, infattad i muren af sandsten, och torde hafva varit
ett grafkapell fr ngon helig fogel. Fr frigt hvart man n gr bland
dessa vidstrckta ruiner, ser man fverallt vldiga, dels sittande,
dels stende bilder, n af granit, n af hvitglnsande kalksten, n
af rdglnsande sandsten. fverallt ser man qvarlefvor af tempel, som
ligga gmda under gruset, hjande blott sina takrnder och cornicher
fver detsamma. Mnga torde vl ligga alldeles gaida derunder. Half-
eller hel-frfallna portaler och pyloner vittna om de mnga ingngar,
genom hvilka man frn alla hll kunnat inkomma i det vldiga templet
eller palatset, och ramlade pelare vittna om prakten i dess salar.


Dec. 28.

Vandrade omkring i _Luksor_, utan att dock bland de smutsiga
Arab-kojorna ngorstdes g in fr att se p de svartnade resterna
af tempel. Sedn satte vi fver till andra stranden vid _Kurnu_,
men nu fr lgt vattenstnd ansenligt lgre ned n vid uppfrden.
Den flitige Sattler begaf sig genast upp till _Medinet Habu;_ kort
derefter fven jag, och sg p qvarlefvorna af det kungliga palatset,
midtemot det egentliga stora templet. Det r den enda profana byggnad
jag sett hr, kanske den enda af detta slag som finnes qvar frn de
gamla Egyptiska tiderna. Den gick i mnga krkningar och att dmma af
de rum som nnu syntes, hade kungen ej bott i stora salar; der syntes
ock ordentliga fnster med ofvanstende i muren gjorda bgformer. Det
hela var ganska vackert, men jag fick ej rtt begrepp om byggnadens
konstruktion, gaf mig ej heller tid att utforska den. Hrifrn gick jag
genom de frfallna, men nnu sttliga, med granit inlaggda pylonerna
in i den vidtbeprisade och prisvrda stora tempelsalen, utgrande
frsal till ett stort tempel, som nu ligger alldeles begrafvet under
grus. Denna sal r, hvad taflorna och deras frger betrffar, kanske
den bst bibehllna som finnes i Egypten frn gamla tider. Taflorna
frestlla slagtnings-scener, offergfvor t gudar med djurnos, kungars
vlsignande o.s.v. sdant man ofta fr se. Vandrade sedan omkring bland
ruinerna af de lerhus, som st vid templet eller p den grushg, der
templet och den gamla staden sttt. Gick sedan i sakta mak om bord vid
solnedgngen.


Dec. 29.

Gick med shekhen den lnga vgen upp till _Medinet Habu_. Vi sgo oss
omkring, men det tycktes gra fga intryck p shekhen, han blef snart
mtt derp och vnde tillbaka om bord. Jag blef qvar hela frmiddagen,
vandrade omkring mest i den stora salen och sg p taflorna der,
fvensom i det mindre templet, litet framfr det stora. Lg sedan hela
eftermiddagen om bord, men gjorde om aftonen en liten promenad lngs
stranden.


Dec. 30.

Gick med shekhen upp till en norrt belgen by _Kamoleh_, der man
sade i dag skulle vara marknad eller torgdag, samt en betydlig stad.
Vi gingo i nra 3 timmar innan vi hunno fram till en usel by, der man
nnu icke hade samlats till torgs. Shekhen lt emellertid en gammal
dlig barberare, som han fick tag i efter mycket skande, raka sitt
hufvud, men frgfves skte vi efter ett caf att sitta uti. Folket
samlade sig dock smningom till torgs och hemtade till salu ngra
obetydliga lifsfrndenheter, ssom durra, hvete, lk, rttikor och
brd; dessutom funnos tv _attarer_, som hade sm askar med kryddor,
qvinfolks-granlter o.s.v., men detta var ock allt. Jag hade srdeles
trkigt hr och skyndade p affrden, som fven snart fretogs p tv
snor; men snedrifvaren frde oss p afvgar, s att vi ej hunno fram
till barken frn vid _'asr_. Sedan gick jag ensam upp med min bssa
och skt en vacker rf, som jag lurade ut i gamla grafgrottor; der har
en otalig mngd af dessa djur sitt tillhll, ifall de ej upptagas af
menniskor.


Dec. 31.

Tog en sna om morgonen och begaf mig frst till _Elazzazif_, der
jag utfr beqvma trappor steg ner 1 ganska djupa hvalf och hlor.
Ingenstdes har jag frut sett en sdan mngd fldermss som hr. Fr
frigt voro vggarne med sina mlningar s nedsvrtade, att fga kunde
urskiljas. Derifrn begaf jag mig till kungagemlernas graf-dal; sg
der de s kallade _tikan elharimat_, efter hvad man sger, en slags
_fasha_ eller ppen plats der drottningarne sutit i bergens skugga
och njutit svalka. Jag gick in i blott 2 eller 3 grafvar. De ro i
allmnhet sm ooh obetydliga i jemfrelse med konungarnes grafvar,
dock ganska vackra, prydda med mlningar p vggarne; jag var inne i
N:o 9 och 11, de friga skola vara obetydligare, nnu mer nedgrusade
och svartnade n dessa. Vidare begaf jag mig till floden och lt fra
mig fver till _Luksor_, i en liten hg prm, som var s fverfull af
folk att jag fruktade det vi skulle frlisa p vgen. Vi kommo dock
lyckligen fver. Jag vandrade litet omkring, gick p torget, der i
dag hlls marknad, kpte ngra smsaker for mig och vrt kk, samt
begaf mig tillbaka om bord. Sedan gick jag upp fr att skjuta rfvar
i grottorna, men en _Fellah_, som var med mig, frorsakade med sina
klickar att 2 rfvar kommo undan oss.

S har detta r gtt frbi fr mig i sterns land, utan att ngon ny
sol gtt upp fver mig; fruktlst har ret dock ej frgtt.



1845.


Jan. 1.

Sedan vi stigit upp bittida och nskat hvarandra ett godt nytt r,
begaf sig Sattler genast upp fr att afteckna _Kurnu;_ doktorn och
jag foro p hvar sin sna till _Lepsius_. Under vgen hunno de tv
Preussare, som ligga hr med sin bark, upp oss och kommo med. Vi
blefvo vnligt emottagna i den borglika villan, som, frst uppbyggd
af _Wilkinson_, sedermera blifvit bebodd af flere bermda forskare
i Egyptens gamla monumenter och nu innehafves af _Lepsius_, kanske
den strsta och bermdaste bland dem alla. fver dess ena tornlika
byggnad svajar nu den Preussiska rnen p en hvit flagga. Hr vexlades
msesidigt mellan alla nskningar om "ein gutes glckliches Neujahr",
ej utan en srdeles bred Tysk "Gemthlichkeit." Slutligen kom _Lepsius_
ut frn sin lilla kammare i halfsiden schlafrock och rd _tarbosh_,
vexlande med oss nyrsnskningen. Han hade i hela sitt vsende ngot
srdeles enkelt och vackert, ej det minsta af vanliga halflrdas
flrd och sladder; det syntes af allt att han var en djupt lrd,
som helt och hllet intagen af sin vetenskaps storhet glmt all den
ryktes-girighet, hvaraf mngen halflrd plgas. Samtalet rrde blott
vanliga mnen, nyrsmorgonens ovanliga sknhet och den lika ovanligt
skna utsigten frn denna villa, som ligger hgt uppe i bergen.
Morgonen var i sanning utomordentligt skn; solen hade nnu ej hunnit
bli het och brnnande, den kalla nordanvinden frn fregende dagar
hade alldeles laggt sig och tystnat, luften var klar och ren, ssom
hos oss den mildaste sommar-frmiddag, samt lt oss se den nedanfr
liggande grna sltten i det vackraste sken. Jorden stod fverallt
grn af hvetets nya brodd, som med en skarpt markerad linie gick
upp till knens rand. Midtp denna grna matta sg man de sttliga
_salamat_, tv vldiga Memnons kolosser _Shama_ och _Tama_, hvilkas
under tidernas lopp frvittrade och stympade lemmar likvl nnu med
sina hieroglyfer samt Grekiska, Latinska och Frangiska inskrifter
vittna om mnga olika folk, dem de bjudit sin _salamat_-helsning. P
mse sidor om dem, dock p tillbrligt afstnd och nedanfr de vldiga
sandfrgade bergen i knen, syntes det sttliga _Medinet Habu_ och
_Rhamasseum_; lngre bort _Gurnu_, samt p andra sidan om den mktiga
floden, _Karnak_ med de mnga pylonerna och det pelar-rika _Luksor_,
bda omgifna af en grn matta. Hela denna vida synkrets omslutes af
mktiga berg, bland hvilka Thebens mktiga spetsar frmst lysa fram.
Sjelfva stodo vi p ett hgt berg, frn hvilket vi fverskdade denna
tafla, troligen en bland de sknaste i verlden; fver oss hjde sig
fven mktiga berg i vldiga spetsar eller pylonformiga toppar, bland
hvilka man vet att de mktigaste bland forn-Egyptiernas konungar och
drottningar hvila i sina grafvar. Fr hvarje blick man kastar fver
bergen och deras dlder mter gat ngon graf eller hla, som fven
fordom tjenat till boning antingen fr lefvande eller dda, men nu
bebos af smutsiga, svarta Araber. Det sknaste och mest storartade
var dock den mktiga floden, som mellan de grna flten slingrade sin
klart mrkbla blja; ty hr uppifrn sedt har vattnet den renaste
bla frg, tflande med Medelhafvets, ehuru det p nra hll ser nog
grtt ut. Floden gr hr tskilliga bugter, bildar en  p hvardera
sidan, samt r stor och vldig som en sj. Jag stod lnge och njt af
den hrliga utsigten, fvensom af den ljufva, hlft ljumma, men dock
friska morgonluften, blott stundom strd af de frtjusta Tyskarnes
platta utrop: "wunderschn, sehr schn, gttlich!" o.s.v. _Lepsius_
bjd oss sedan att se p hans lilla, frn Sennaar hemtade apa, en
dla och en liten krokodil, dem han hll lefvande och till min
frundran handterade med blotta hnderna utan minsta fruktan. Sedan
vi s sysselsatt oss en stund, brjades nyrsdagen till ra en liten
gudstjenst af _Strauss_, en bland de Tyskar som voro p barken invid
oss, son till en kunglig hofpredikant i Berlin. I anseende till de
mnga musulmanska tjenare, som hr funnos, fann jag fr godt att ej
fvervara denna gudstjenst, utan tog min sna och gjorde en ridt till
_salamat_-stoderna och _Rhamasseum_. Jag gick der en stund omkring
och sg p taflorna samt pelarena, satte mig sedan att sprka med min
gamla trefliga snedrifvare, som berttade huru de gamle _Kuffarne_
dyrkat dessa stora kolosser, bland hvilka den frstrda granitkolossen
vid _Rhamasseum_, p hvilken vi nu suto, varit den strsta. Liksom
flere bland hans colleger visste denne snedrifvare ett och annat af
yttranden, dem han uppsnappat af de mnga Europeiska lrda, hvilka
lefvat hr en lngre tid och anstllt forskningar. Han knde fven
namnet p flere t.ex. _Sult, Belzoni, Champollion_. Sedan jag slunda
ftt slut p frmiddagen begaf jag mig ter upp till _Lepsius_, dit
vi blifvit inbjudna till middag. Han hade emellertid med de flesta
af sllskapet begifvit sig till _Elazzazif_, hvarfre jag trffade
blottSattler och tv till Preussiska expeditionen hrande mlare. Den
ena sprkade med mig om deras resa i Nubien och lnderna der uppe,
samt var fverhufvud en ganska treflig man. S snart _Lepsius_ kom
tillbaka satte vi oss till bords och to middag. Derefter frevisades
en humoristisk tafla, hvilken en bland mlarena gjort, framstllande
huru alla till expeditionen hrande mn klefvo omkring, begapade och
aftecknade en vldig gammal-Egyptisk pelare, som stod i ett vackert
landskap vid floden, rikt p palmer. Till denna tafla hade arkitekten
gjort ett litet humoristiskt poem, som verkligen tflade med taflan
i vacker witz och innehll ntta karrikaturer af expeditionens
medlemmar samt ltta anspelningar p deras svaga sidor. Svl taflan
som poemet var srdeles vl gjordt och gaf oss alla mycket nje; de
voro egentligen tillrustade fr _Lepsii_ fdelsedag, som intrffat
ngra dagar fre jul. Sedan kaffe var drucket och ngra pipor rkta
begfvo vi oss alla, ett sllskap af 11 personer, fver bergen till
kungagrafvarnes dal, fr att njuta af den ojemfrligt hrliga utsigten
frn de sttliga bergtopparne. Der sg man fver det vackra landskapet,
med dess ruiner p ena sidan, p den andra den underliga bergsdalen,
en verklig ddens dal; ty icke allenast gamla stormktiga kungar ligga
hr begrafna i sina praktfulla, i bergen huggna grafpalatser, utan
fven hela naturen tyckes ligga dd och begrafven i liksom sarkofager
bildade bergsryggar. Vi gingo fven in i ngra kungagrafvar och
hrde p _Lepsii_ vl korta, men vackra och enkla anmrkningar eller
frklaringar fver figurerna. De sttliga grafsalarne och choren togo
sig nu utomordentligt vl ut, emedan vi hade med oss ett stort antal
ljus, som gfvo stark belysning och tillto oss med ens fverskda bde
de finurligt mlade taken och vggarne. Liksom frra gngen, d jag vid
uppfrden med Sattler beskte dessa grafvar, gladde jag mig nu mest t
vekheten i de uthuggna bilderna och den hvita vackra kalkstcnsvggen
eller stucken, som tflade med marmorn i sknhet, men fvertrffade
den i mjukhet. Med lika stort nje betraktar man de nnu ofullndade
teckningar, hvilka hr ofta antrffas p vggarne; de ro frst gjorda
med rd krita och sedan rttade eller noggrannare utfrda med svart
krita, fr att slutligen efter denna teckning sculpteras och mlas.
Oaktadt den skenbara ltthet och nonchalance, hvarmed de ro smorda p
vggen, sknjes dock den strsta skerhet och accuratess i teckningen
af svl strre som mindre figurer. Frgen r nnu alldeles frisk och
glnsande, liksom den vore helt nyss psatt, icke fr tre rtusenden
tillbaka. fven hr strdes jag ofta af de exalterade Tyskarnes utrop,
men _Lepsii_ lugna sm anmrkningar, i hvilka aldrig hrdes ngot utrop
eller ngslig suck, godtgjorde hans landsmns platta frtjusning. Hans
medfljare, mlarena och arkitekten, voro fverhufvud lefnadsfriska
mn och trefligare n Tyskarne vanligen ro, men frn sin eviga lust
att gra Witze hade de icke kunnat befria sig; isynnerhet var deras
landskapsmlare, en fet, frodig man, srdeles frdig i konsten, ehuru
sllan lyckad. Sedan vi drjt i grafvarne ungefr till solnedgngen,
begfvo vi oss p tervg, d alla frn _Lepsii_ villa togo afsked och
gingo hem fver bergen. Mstaren sjelf, den store hieroglyflsaren,
fljde oss p den egendomligt vackra vgen, som leder ut frn ddens
dal emellan dess underligt formade, liksom askbestrdda berg, hvilkas
toppar nu stodo blekt guldgult belysta af den nedgende solens sista
strlar. _Lepsius_ var under vgen sprksam, frgade mig om mina
tillmnade resor, samt sade sig mna resa till _Kosseir_ och _Sinai_.
Komne om bord drucko de friga, men icke jag, med honom ett glas
champagne och efter hjertliga nskningar om god resa begaf han sig
tillbaka hem. Vi ter, sedan vi liqviderat vra snor och nattvktare,
lade ut med barken fr att fortstta frden till Kairo. Slunda hade
frsta dagen af detta nya r gtt till nda ganska angenmt, ehuru jag
allt nnu knner mig litet frmmande bland Tyskar.


Jan. 2.

Kmpade hela dagen mot stark nordlig vind, men hunno dock fram till
_Kenneh_ en stund fre solens nedgng. Vid uppfrden hade vi legat just
nedanfr staden, blott ngra steg frn sjelfva torggatan, men nu mste
vi lgga oss ungefr en halftimmas vg derifrn, emedan vattnet torkat
ut ifrn kanalen nedanom staden. Icke dess mindre begaf jag mig med
doktorn upp till staden; men emedan det var mrkt funno vi fr godt,
sedan vi gjort en liten spatsertur der och med vr skeppare druckit
en kopp kaffe, att taga hvar sin sna samt fara tillbaka om bord i en
srdeles kall och mrk natt.


Jan. 3.

Gick bittida upp till staden i sllskap med shekhen och _Mohammad_, fr
att kpa ndig provision. Ssom vanligt r i Egyptens smrre stder,
hade man nnu fga samlats p torget, ej heller ppnat bodarne. Vi
mste g lnge omkring och vnta, innan vi fingo hvad som behfdes.
Torget r ett ibland de strsta man ser i Egyptens mindre stder,
kanske nst det i _Siut_; men hr finnas de strsta och vidlyftigaste
cafn jag nnu sett i orienten. Orsaken dertill r den starka rrelsen
med varor och af resande, som hrigenom frdas till _Kosseir_ och
_Hegaz_, samt vanligen, nstan uteslutande, taga sitt qvarter i sdana
cafn. Fr frigt finnes hr en ganska stor linnevfnadsfabrik, som
sysselstter omkring 1,000 menniskor. Staden r bermd fr sitt
krukmakare-arbete, sina _kolal_ m.m. Man ser hr ett ovanligt stort
antal Turkar och tiggande dervisher. Vi blefvo ej frdiga med uppkpen
frn nrmare middagen, d vi tervnde p hvar sin sna. Komne om
bord satte vi fver till andra stranden, och foro p snor upp till
_Dendera_ templet, belget ungefr en halftimmas vg frn stranden. Det
str p en stor grushg, bildad af den frfallna stad, som fordomdags
troligen sttt omkring den sttliga tempelbyggnaden; denna grushg, med
templet i dess midt, hjer sig vid knens rand, der det odlade landet
slutar som befruktas af flodens fversvmning. Strsta delen af vgen
frn stranden bestod likvl nu af hvad man kallar _ard hirth_, d.v.s.
odlingsbar, men oodlad jord, bevxt med strft starrgrs, kalladt
_halfeh_ hr och der funnos flckar af mjukare grs, som tjenar till
bete fr fr, medan _half_-grset betas blott af hornboskap. Sltten
var fr frigt, isynnerhet nrmare stranden, rikt bevxt med vackra,
sttliga _dompalmer_. Frn grset och den unga hafrebrodden uppsteg
nu den finaste vrdoft. Templet r vl bibehllet, i allmnhet fint
sculpteradt, med vackert arbetade Egyptiska figurer frn de senaste
Grekiska tiderna under Kleopatra. Det bestr frst af en stor pelarsal
med 24 mktiga _Isis_-pelare, som hafva upptill p alla fyra sidor
ett _Isis_-hufvud; vidare en liten sal med 6 pelare, 3 p hvardera
sidan; den friga byggnaden innehller 3 rum, bland hvilka de tv
sista nstan utgra ett tempel fr sig. I norr p ngot afstnd frn
hufvudtemplet str ett annat temmeligen stort tempel, nu likvl till
strre delen alldeles fvergrusadt. t vester nra intill det stora
templet, men nstan utanfr dess omrde, str ter ett litet kapell.
P taket af den egentliga tempelbyggnaden finnas, liksom i _Philae_,
mnga kapeller, 6 ungefr till antalet. Af mlningen synes fverhufvud
fga, men sculpturen r srdeles vacker, kanske derfre att den hrrr
frn en sednare Grekisk tid. I den stora pelarsalens takprydnader
tyckte jag mig finna flere bland zodiakens stjernbilder; men den
egentliga djurkretsen, som fordom fanns hr i ett idokabinett, har
blifvit bortrfvad och ses nu i Paris. Yi skulle hafva behft lng tid
fr att beskda allt, men svl doktorn som jag ba redan ftt nog af
Egyptiska monumenter, och drjde derfre blott en timme hr, hvarefter
vi srdeles hungriga tervnde till barken, intogo vr middag och lade
ut. Mot aftonen tilltog vinden i styrka, men vi gingo dock hela natten,
just p de stllen der man berttar att den beryktade rfvar-anfraren
_Ragil_ skall grassera med ett band af 60 man, alla vl bevpnade med
knifvar, pistoler och bssor. Btfolket talade under natten mycket om
honom och hans bedrifter, hvilka ofta hade ngon likhet med vra dla
roman-rfvare, t.ex. att han rfvade af den rike och gaf t den fattige
m.m. Dessa historier ingfvo stor skrck t vr milda rddhgade shekh
samt fortogo hans smn under en god del af natten.


Jan. 4.

Stark och kall motvind, hvrfre det led fga framt. I slikt vader r
vanligt att man ej begagnar rorna, utan vnder sidan mot strmmen och
lter denna drifva bten emot vinden, loverande frn ena stranden till
den andra. S gingo vi till strre delen i dag, medan folket sklfde af
kld samt var tyst och trkigt.


Jan. 5.

Hunno p frmiddagen fram till _Girge_, der jag med shekhen och
_Mohammad_ gick upp fr att proviantera. Torget eller handelsplatsen
r ganska vidstrckt, staden nnu ganska betydlig, ehuru ringa
i jemfrelse med hvad den frut skall hafva varit, innan floden
undergrfde strnderna och kom husen att ramla. De flesta, nstan
alla, galanteri-handlande voro Turkar; Araberna handla blott med
lifsfrndenheter, linne- och ylletyger af Egyptens egen fabrikation.
Staden tycktes fr frigt vara byggd i samma krokar och vinklar som
friga smstder, och af samma fula, gra lera. Vi satte ter ut vid
middagen, ehuru den vexande starka nordan vinden, som hemtade mig en
helsning frn vra kalla sn- och isflt, ej lofvade oss ngon god
frd; hunno ock ej lngre n till berget _Haridi_, der vi lade oss fr
natten.


Jan. 6.

Fortfarande stark nordlig blst; frst mot aftonen, d det litet
lugnade vid solnedgngen, passerade vi _Akhmin_. Manskapet lg
hopkrumpet af kld under dcket.


Jan. 7.

Hunno om morgonen nra slutet af det vldiga berget _Gebel el Haridi_,
midtemot _Tahta_. Hr syntes 4 stora hlor huggna i berget; emedan
vinden ej lofvade oss ngon god frd, beslto vi att g i land och
stiga upp till bergsrummen. De voro betydliga i berget huggna rum,
troligen endast tillflligtvis bildade vid stenbrott och i taket stdda
af vid huggningen lemnade pelare. Uppstigandet dit var ondligen
pkostande fr det branta bergets hjd, och jag var alldeles andtruten
samt hade stark hjertklappning nr jag kom upp. Men utsigten lnade
besvret. Det odlade, nu i vackraste vrbrodd stende landet var
hr en vidstrckt, nstan ofverskdlig sltt, med sm flckar af
palmlunder kring ngon by. Midtuti den grna mattan slingrade sig
Nilen, bildande flere ar. Det odlade landet var afskuret af den skarpt
markerade kneranden och hela synkretsen ytterst begrnsad af de
vldiga kalkbergen. Nedanfr mina ftter syntes, i det berg p hvars
topp jag stod, en underlig, djupt nedgende bergsdld, p hvars botten
funnos 2 _kubbor_, den ena tillhrande shekh _Alharidi abu Hassan_,
den andra hans son _Hassan ibn Alharidi_. Jag steg ned i den underliga
dlden, som gaf en tydlig bild af _Sindbads_ diamant-dal, betraktande
med undran de mnga naturliga grottbildningarne. I de tv _kubborna_
voro simpla halmmattor utbredda. Araben, som trugat sig p den sednare
uppkomna doktorn, berttade att ofta en stor orm visade sig i shekhens
_kobba_, att folk samlades hit vid hans _molid_ och fven eljest;
verkligen syntes ocks fverallt svartbrnda stllen i bergvggen,
efter de grytor beskare haft p elden. Lngre in i dalen syntes en
liten grotta med en halmmatta uti, som var helgad t _Ghafir el Darb_.
Genom den djupa dalen gingo vi p en ganska gngbar vg, som emellan
de hga klippvggarne ledde till byn p andra sidan vid bergsfoten.
Dalen tycktes till stor del vara bildad af bergsfloder, kanske fven
ursprungligen af ngon vulkanisk eruption; tiden och luften torde
ocks hafva gjort sitt till att forma hlor och underliga skapnader.
Nedanfr berget strcker sig ett stort flt, omkring en qvart timmas
vg i bredd, ned till floden och detta stod nu grnt af brodden; hr
och der syntes stora palmlunder, bland hvilka en, som strckte sig
lngs floden, isynnerhet var utomordentligt vacker. Vinden hade i dag
ngot laggt sig och mot natten fingo vi fullkomligt lugn; t manskapet
lofvades ktt till morgonen och nu genast kaffe, om det ville arbeta
dugtigt, s att vi hunno fram till _Siut_. Detta lfte verkade godt och
vid midnattstiden hunno vi fram; ty p ktt och ett godt ml stter
folket hr mycket vrde.


Jan. 8.

Gick med shekhen och _Mohammad_ upp till staden, hvarunder jag frjdade
mig t den vackra vgen emellan de fina _sofsof_-trden, som likna vra
Siberiska rttrn. Hela frmiddagen upptogs med vra inkp och jag
trttnade alldeles vid att dels hra folkets grl, dels sjelf grla
med det, ty derfrutan kan ingenting gras. _Siut_ r i mitt tycke den
bsta stad jag hr sett, nst Kairo och Alexandria, ty hr finnas alla
frndenheter man kan hoppas f i en Egyptisk smstad; men jag kom dock
ej lngre n till handelsgatan och de stllen der grnsaker funnos
till salu. Efter middagen redo vi p hvar sin sna ned till barken,
men mste der vnta nnu en timme p doktorn, s att vi ej kommo ut
fr n kl. 3. Om aftonen sent, d vi redan laggt oss, hrde vi p
kajuttaket sparkningar och ett sprattlande, som vckte vr nyfikenhet
och frvning. Shekhen sade dock snart att det var en _afrit vala
budd_, hvarvid hans gon blnkte, ssom vanligt d det gller ngonting
som har sammanhang med skriftlrdom. D bullret fortfor kastade shekhen
sin _defijeh_ omkring sig, krp ut genom fnstret, och fann, ssom han
gissat, styrmannen liggande omkull p dcket, darrande och sparkande,
ehuru nnu hllande i styret. Jag lyssnade vid det ppna fnstret. Det
frsta shekhen gjorde var att lsa ett stycke frn brjan af suran
_Essafat_, derefter utropade han ett sprk tre gnger efter hvarandra,
och ett lngt samtal begynte emellan honom och styrmannen eller (enligt
hans frestllning) den _afritah_, af hvilken styrmannen var besatt.
Slutligen lste shekhen _Elfathe_ och _'afritan_, som var af qvinligt
kn, lemnade styrman samt hastade bort. Shekhen kom nu in tillbaka och
berttade hela tillgngen, som rckte till samtalsmne fr oss lngt
inp natten. Roligt var att hra huru belten den fromme shekhen var
med sin frrttning och sin makt fver '_afritan_, som i intet satte
sig emot honom, utan helt beskedligt lste _Fatha_ fr _Sejide Zeineb_
samt lemnade sitt rof. Deraf slto vi att hon mste hafva varit en
muslim-_'afrita_; ty det finnes fven kristna och judiska _'afriter_.
Men skeppsfolket skrattade t hela tilldragelsen och _Ismain_
frskrade att sdana anfall ofta pkommo styrmannen hemma; skepparen
och _Girgavi_, som suto bredvid mannen under anfallet, visade den
strsta kld och likgiltighet fr hans lidande. Sdan liknjdhet vid
nstans olycka har jag ofta mrkt hos folket hr; den torde hrrra af
deras sigt att allt sdant r _shei min allah_, af Herren plagdt den
lidande.


Jan. 9.

Hade lugnare vder, blott d och d ngra vindpustar, som manskapet
ansg nog starka fr att hindra rodden. Ingenting frefll om bord,
utom ngra hftiga dispyter i grammatikaliska mnen emellan shekhen och
mig.


Jan. 10.


Hunno bittida fram till _Beni Hassan Elkadim_, men mste fr lgt
vattenstnd lgga till lngt ifrn sjelfva berget. Det var srdeles
kallt i dag och dimma, sdan vi ej frut haft p hela resan. Marken,
nyligen lemnad af det sjunkna vattnet, var mjuk och fuktig, med stark
dagg i brodden och grset. Spatsergngen var slunda ganska besvrlig,
men rrelsen dock god i morgonkylan. P ungefr 3/4 timmas tid hunno vi
upp till berget och gingo genom grottorna. De flesta ro obetydliga,
med smala, djupa, fyrkantiga hl, liknande brunnar, dit man kan
nedstiga p frdjupningar huggna i vggarne. Dessa gngar torde leda
till grafhvalf, kanske ett gemensamt fr alla de fra rummen. Tv bland
de nordligast belgna ro de vackraste och bst bibehllna, bestende
liksom af en frstuguqvist, hvars bergtak uppbres af 2 vid huggningen
qvarlemnade pelare, och en sttlig sal, dit man kommer genom en stor
vacker drr; salens tak r deladt i 3 litet hvlfda, utomordentligt
vackra plafonder, mlade med rutiga eller stjerniga taksirater, och 4
pelare st derinne (2 p hvardera sidan om drren), delande taket i de
nmnda 3 plafonderna. Dessa pelare, liksom drrposterna, ro sprckligt
marmorerade fr att likna granit. Innanfr salen r ett litet rum,
der midtp vggen sitter en stor bild, nu stympad och frstrd, med
en stende bild p hvardera sidan. Vggarne svl i salen som det
inre rummet ro fulla af ritade hieroglyfer. Bland figurerna ser man
i dessa bergsalar mn som frestllas utfra alla slags gymnastiska
rrelser och stllningar, sdana man fr se i vra gymnastik-salar
-- ingenting nytt under solen! Fr frigt finnas hr taflor ur det
husliga lifvet, afbildande jagt, skrd, handtverksarbeten m.m.,
personer, som frambra frukter och boskap, medan en man med penna och
tafla tecknar upp deras antal. I denna sal, som i allmnhet r den
bst konserverade, ro fven taflorna bst bibehllna, men i de friga
mer nedsmutsade och frstrda. Nedanom berget ligga 2 stora byar, nu
obebodda och halffrstrda; ty fr omkring 10 r sedan skola den enas
inbyggare hafva plundrat och ddat tv resande Engelsmn, hvarfre
pashan till straff frskingrat folket t flere hll.(?) Utsigten frn
hjden var hrlig fver de nrmaste underliggande de byarne p den
hga kne- och bergkanten, hvarest det vidstrckta grna och odlade
fltet vidtog, samt floden slingrade sig i mnga bugter och vikar,
bildande ar emellan dem. Mngahanda frger spelade omkring bergen,
allteftersom solen arbetade sig fram genom molnen och dimman; d vi
gingo tillbaka doftade brodden, grset, tamariskerna den finaste doft
ur sin unga grda och solen hade redan hunnit skingra morgonens samt
dimmans kld. Allt pminte mig om den ljufvaste senvrs morgon hos oss.
P tervgen skilde vi oss t. Jag gick frst med doktorn int bergen
i en bergstrms bdd och vi frundrade oss fver kalkbergets underliga
formationer; sedan gick jag ensam i en liten tamarisk-lund och lurade
p rfvar, ehuru jag ej kom t ngon. Nr vi kommit om bord frebrdde
oss skepparen fr vandringen, menande att p sdana stllen stor fara
vore fr Beduin Araber, hvilka plgade stiga ner frn bergen och
plundra resande.

Vi lade genast ut och hunno vidpass kl.3 fram till _Minjeh_. Anblicken
af denna lilla stad r frn sjsidan srdeles vacker. Man ser der flere
hvitlimmade hus, och lngs stranden flere sm, ntta, hvitlimmade
cafn, p hvilkas vggar och tak vinrankor slingra sig. Staden r
byggd p sjelfva flodstranden och flere hus, bland dem en stor mosk,
tyckas frdiga att stupa ner i floden vid nsta fversvmning. Emedan
manskapets brd blifvit slut voro vi tvungne att taga i land fr deras
skull, och jag begagnade tiden till att g upp i staden och kpa
mig tobak. Staden r ej s liten som den frekommer frn sjsidan,
utan strcker sig ett godt stycke int landet. Torg-gatan var ganska
stor och srdeles vl frsedd, i jemfrelse med stderna hgre upp.
Tobakskpet (1/8 oka _Gebeli_ fr vidpass 75 kop. b. ass.) upptog 3/4
timmas tid, innan tobaken blef skuren och penningarne vexlade. Men
s r det med all handel och andra groml hr; hvad orientalen mest
fruktar och afskyr r brdska, allt skall g i allskns maklighet,
tlamod fordrar och frutstter hvar och en hos den andra. Man sg p
allt att Kairo var nra, ty hufvudstadens mode syntes hos karlar och
qvinnor, fvensom smstadens noggranhet i convenancens iakttagande.
Jag hade gtt upp i min gamla utslitna nattrock, utan annat fverplagg
och barfotad, hvarfre man sg ngot lngt p mig fr detta brott mot
convenancen. Turkar och Arnauter strko mycket omkring p gatorna,
liksom i _Siut_ och andra stder upp till _Esne_ och _Erment_.
Skeppsfolket hade kpt sitt brdfrrd af en p stranden sittande
fattig qvinna, som hade blott en utsliten _melaja_ att skydda sig
och sitt spda barn mot den knbara klden; ndock hade de gemena
matroserna haft samvete att bedraga henne p 15 fadda, kanske den enda
vinst hon hade p hela dagen. Doktorn hade dock ersatt hennes skada. Vi
foro sedan hela natten. Manskapet grlade om det brd de kpt och det
mynt de ftt vid vexlingen, ty det r ett folk af skrik och grl; man
fr dock ej taga skriket s p allvare, det gller egentligen blott att
ej lta den andre skratta p ens skgg, och att f passera for _ged'a_,
d.v.s. en som i intet lter narra sig, men vl kan narra andra.


Jan. 11.

Gingo hela dagen med god fart af rorna i lugnt vder. Om aftonen
mrkte _Giovanni_ sig hafva frlorat 2 sm guldstycken, gllande 5
piaster hvardera. _Mohammad_ misstnktes fr stlden, emedan han redan
frut blifvit starkt misstnkt att ha snattat tobak och penningar
af _Giovanni_, och hans tjufsinne visat sig redan d han medfljde
_Lepsius_ till _Esne_. Han hade dessutom i _Esne_ skaml&heten att
fr shekhen beklaga sig huru fga han kunde frtjena p oss, menande
att shekhen borde vid uppkpandet af matvaror der teckna upp hgre
priser n han betalt, d de kunde dela vinsten. Hndelsen stadkom
stor rrelse bland skeppsfolket och man beslt anstlla en allmn
visitation fljande morgon bittida. Den skedde dock ej, emedan det ena
5-piaster-stycket om morgonen hittades p golfvet invid den sofvande
_Giovanni_; uppenbarligen hade _Mohammad_, skrmd af den hotande
skymfen och tadlet, ditsatt det i hemlighet, men likvl behllit det
andra stycket.


Jan. 12.

Vid middagstiden sgo vi p afstnd den lngst t sder stende
pyramiden. Hr brjade floden bli srdeles liflig af seglare, jag
rknade p en gng 20 fartyg, bland dem ett med Preussisk, ett annat
med Engelsk flagga gende uppt. Vi hade nu omkring oss riktigt
Egyptiska, feta flt, stende i den vackraste unga brodd, s att hela
den stora sltten liknade den hrligaste vrker hos oss. Vi skredo
blott lngsamt framt och hunno ej till _Bedrahein_ frn om morgonen.


Jan. 13.

Sedan vi druckit kaffe begynte vi alla den temmeligen lnga vandringen
upp till _Sakkaras_ pyramider. Byn ligger ett stycke upp frn stranden,
ungefr 1/4 timmas vg; den r obetydlig, men hr hlles hvarje tisdag
en vidtberyktad marknad. Der funno vi inga snor, utan mste g till
fots den lnga vgen. Morgonen var kulen och solens strlar frmdde
ej genomtrnga de tjocka molnen. Vgen gick genom en vacker palmlund,
hvars trd voro mer stdade, men ej s naturligt vackra som hgre upp
lngs floden. Det drjde en timma innan vi genom _Bedrahein_ hunno
fram till _Sakkara_, som ligger hgt uppe i landet p grnsen af den
stora, hr pyramid-rika Libyska knen. I _Bedrahein_ sgo vi en stor,
liggande, hlft i vatten snkt koloss; den tycktes hafva varit vacker
ssom stende, men jag hade ej tlamod att lnge betrakta den. P sm
omvgar kommo vi slutligen fram till byn _Sakkara_ och blefvo der
vlkomnade af de vlbekanta Egyptiska hundarnes skall och de smutsiga
barnens frfrliga skrik: _bakhshish ja khevage_, lngt utdraget
till en slpande cadence. Vi stego upp p en liten grushg och funno
oss nnu ha lngt till pyramiderna. Sdana grushgar hade vi funnit
i stort antal vid de byar, som nu st p _Memfis_ gamla heliga jord
med sina pygmeiska, svarta, smutsiga kryphl. Tiden krfver nu ut
sin hmnd p de frvekligade Arabiska inkrktarena; ingen gr in i
deras byar fr att se p deras usla lif, utan hvar och en betraktar
och uppgrfver blott de grushgar, som ligga omkring dem. fverallt
p denna jord ligga kringspridda strre och mindre block af granit,
denna af forn-Egyptierna s hgt vrderade sten, dels svart, dels
sprckligt rd; de vittna nnu, fastn med svag stmma, om de stora
tider som frgtt samt om de tempel och palatser, der Moses blef lrd
i all Egyptens visdom, hvilken ter ligger till grund fr Judarnes,
Grekernas och vr hela visdom. Men fverallt sgo vi fven otaliga
skrfvor af krukmakarekrl, samt inuti grushgarne tydliga spr af
vggbildande murar, uppfrda af obrnd lera; dessa bevittna att
forn-Egyptierna till sina privatbyggnader icke anvnde bttre material,
n de nu lefvande Arabiska _Fellaherna_, Europeiska antiqvitets-samlare
(bland hvilka en bosatt sig i byn _Sakkara_ och uppslagit ett litet
antiqvitets-kabinett) hafva i dessa grushgar grfvit djupa gngar
och hlor, fr att finna gamla grafvar jemte der befintliga mumier,
antiker och skatter. Det gjorde p mig ett djupt intryck, d jag
frdades fver denna fr hela verlden s klassiska jord, der kanske
vaggan sttt fr vr och mnga frflutna rhundradens bildning, att s
foga, nstan inga spr numera varseblifvas af den stad, som varit dess
hufvudste och satt hela forntiden i frvning fver sin storhet och
prakt. Dock finnas monumenter, som nnu vittna och troligen s lnge
verlden str skola vittna om den frsvunna staden _Memfis_, nemligen
de vldiga ofrstrbara pyramiderna, hvilka omkring 10 till antalet
utbreda sig lngs den vidlyftiga knen i en lng strckning, frbi den
plats som staden mhnda intagit. Vi kommo genom knen fram till en
pyramid, som ligger der alldeles frstrd, och stego upp p den. Der
hade vi en herrlig utsigt fver den mest trstlsa, men pyramid-rika
ken, och fver ett bland Egyptens fruktbaraste landskaper, nu stende
i den vackraste brodd, med stora palmlunder deremellan; lngst t
nordost glnste det minaretrika Kairo och hgst dess slott, men allt
detta fverstrlades af de vldiga _Gizeh_-pyramiderna, som hjde sina
stormktiga hufvuden i skyns bl. Vi stodo en lng stund och frjdade
oss t denna utomordentliga, i sitt slag enda utsigt i verlden; begfvo
oss sedan p vg genom knen och hunno till trapp-pyramiden, som r
byggd i afsatser eller liksom vningar af sm qvaderstenar eller
kalkstenar. Vgen gick fver sm hjder och dalar i knen; fverallt
funno vi grstensstycken, krukskrfvor, spr efter i sanden byggda
murar, samt brunnar liknande bl, som innantill kringbyggda med sten
gingo djupt ned i sanden. fven lgo der kringspridda hufvudsklar
samt ben af mumier. Frn en frstrd pyramid, som lg nra intill
trapp-pyramiden, tecknade Sattler utsigten af den lnga sydliga
knestrckan. Himlen kulnade emellertid alltmera och en uppstigande
tjock dimma gmde _Gize_-pyramiderna undan fr vr syn. Det var i
allmnhet den kallaste, ruskigaste dag under hela resan, hvarfre
vi ock beslto att sl frden till _Gize_ ur hgen. Sattler blef
snart frdig och sedan snor frn _Sakkara_ blifvit hitskaffade af
_Mohammad_, begfvo vi oss p tervgen och hunno frst kl. 3 till
barken, efter en hgst besvrlig och oangenm ridt p sadellsa snor,
som gjorde mina ben liksom snderbultade. Vi foro sedan, under srdeles
stark, nstan ostlig blst, med ett segel och rodd till _Torra_. Der
gingo doktorn och Sattler i land fr att helsa p frestndaren fr
artilleri-skolan, en gammal bekant till doktorn. Undertiden erfor jag
af shekhen att denne ndvndigt ville f sina penningar af doktorn
innan han lemnade fartyget, misstnkande att doktorn eljest skulle
undandraga sig betalningen; han hade nemligen freslagit fr shekhen
att fortstta lektionerna nnu under de 10  20 dagar, som han mnade
qvardroja i Kairo. Shekhen yrkade ifrigt p att jag skulle uppmana
doktorn till betalning, hvilket jag icke lofvade, men dock gjorde;
fljande morgonen fick ocks shekhen den resterande summan. Detta
bevisar att folket hr i allmnhet icke tror hvarandra, hvilket ocks
har skl fr sig, samt att bedrgeri r en arfsynd hos Araben, som han
fven frutstter hos andra.


Jan. 14.

Om natten kommo vi fram till Kairo, der vi togo land nra _Ibrahim
pashas_ slott, i kanalen midtemot _Roda_. D jag om morgonen kom
ut fr att tvtta mig, mttes jag af den herrligaste doft frn det
trdgrdsrika _Roda_, der nu vexterna stodo i full grnska, ej betckta
af sn ssom hos oss. Snart blef lif om bord, hvar och en samlade ihop
sina effekter och rustade till affrd; nnu terstod dock att vl komma
ifrn skeppsfolket och deras _bakhshish_-tiggeri. Jag hade redan frut
talat derom med mina reskamrater, men d de ej gingo in p hvad jag
freslog, s beslts att hvar och en skulle gifva sin anpart enskildt;
jag gaf 32 piaster och fick rikliga tacksgelser, _barakat vorsen_,
doktorn gaf 25 p. och Sattler 10 p., hvarmed manskapet allsicke var
njdt, utan hade dumheten att skicka mynten tillbaka. Dessa herrar voro
for kloka att rtta sig efter folkets pretension p ngra piaster till,
utan togo helt lugnt sina penningar tillbaka. Mycken frbittring mot
de bda rdde bland manskapet, som slutligen lyckades frm shekhen
att tala derom med doktorn; denne med sin vanliga hftighet afsnste
shekhen och bad honom sjelf gifva folket _bakhshish_, hvilket gjorde
den beskedliga shekhen alldeles frbryllad och modflld. _Mohammad_
hade gtt upp fr att skaffa oss snor och kameler, men det drjde nog
lnge innan dessa ankommo och vi gingo otliga p stranden af och an.
Slutligen bar det dock af genom _Ibrahim pashas_ vackra planteringar
och trdgrdar till _Hotel d'Orient_, der doktorn afpackade ngra
smsaker frn min kamel; shekhen hade ej tlamod att vnta p mig, utan
red frut hem. Jag kom efter p min sna, med bagaget p kamelen, och
fann shekhen stende i sin port, omgifven af sina grannar; hr helsades
nu msesidigt och de vanliga complimenterna upprepades i ondlighet:
_alhamdo lillah bisselameh, barakah illi, into tajibin_ o.s.v.

Jag var sledes ter i denna vidt beprisade stad, men fick ett anfall
af nedslagenhet och frstmdhet, liksom mer n en gng frut d jag
kommit in i min shekhs hus. Nrmare _'asr_ gick jag till Khler, men
intet bref hemifrn, som jag dock s skert vntade, hade undertiden
ankommit. Detta kade betydligt min modfldhet. Khler talade om sin
brors frhastade steg att begifva sig till Ryssland fr att ska
lyckan. Gick s till _Bokty_, tog penningar och begaf mig med dem
till doktorn i vrdshuset, der Sattler fven infann sig, fvensom de
bda _raiserna_. Nr rkningen uppgjordes disputerades mycket och
saken tycktes taga sdan vndning, att den endast i konsulatet kunde
afgras; men d slutligen ingendera parten ville infr konsulatet
synas som grlmakare, afgjordes saken i godo till allas beltenhet.
Lnge drog det dock ut innan rkningen blef frstdd och den frsmdda
drickspenningen tertiggd, s att jag frst vid solnedgngen kom
hem. Shekhen berttade att folket under vr bortavaro haft mycket
misstnksamt prat om oss och vr resa, t.ex. att effendin tagit shekhen
och frt honom till sitt land, genom hvilka berttelser shekhens hustru
blifvit uppskrmd, och mera dylikt, som ingalunda utvisade synnerligt
frtroende fr mig.



