'Den finska Sampo-myten' av C. A. gottlund r Projekt Lnnrots utgivelse
nr 2076. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga vrlden,
varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med hnsyn till
e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




DEN FINSKA SAMPO-MYTEN

nrmare uttydd och frklarad af

C. A. Gottlund


Jemte anmrkningar om Myter i allmnhet,
och angende de Finska i synnerhet.





Helsingfors,
Finska Litteratur-sllskapets tryckeri,
1872.






Frord.


D jag nyligen ls (lste) den af Doktor Donner sednast frfattade, och
publicerade, afhandlingen -- kallad "_Der Mythus von Sampo_", intagen i
10:de Bandet af Vetenskaps-societetens nu sednast utkomna akter; och
hvaruti han, utom sina egna sigter hrom, omtalar, och upprknar, de
mnga och olikaslags frklaringar, hvilka en hop vetenskapsmn och
fornforskare, svl inrikes som utrikes, framstllt angende den Finska
_Sampo-myten_ -- kunde jag icke hlla mig med mindre jag d genast
nedskref en liten till mnet hrande uppsats; den jag infrde i
Skmttidningen i "Kurre" fr den 8 Juli 1871, n:o 14, under rubrik:
_Man mste skratta, om man vill eller icke_;[1] och hvaruti jag, som
man sger -- "frde en munter strke", med anledning af de mnga,
och galna frklaringarne. Denna artikel slutade jag med fljande
rader: "_Mig synes att det vore bst om de vrda Sllskaperna_
(neml. det begfvade finska Litteratursllskapet, och den arma
Fornminnesfreningen) _skulle, bda, sl sina kloka hufvuden
tillsammans, och -- gemensamt, utfsta ett pris fr den, som frmr
tydligt och klart -- lsa, och frklara, Sampo. Men detta pris fr icke
nedsttas fr lgt, utan mste tvrtom snarare uppskattas ganska hgt
-- tminstone minst till 5,000 mark, om det skall leda till
ndamlet_".

Men om n jag d (frsatt i en glad sinnesstmning) hrvid skmtade,
finner jag likvl nu eftert att framdeles ngon af vnnerna i viken --
med anledning af dessa mina ord, kunde falla p den idn att vilja
stmpla, eller karakterisera mig, ssom en i hgsta mtto penningegirig
och egennyttig varelse -- ngot hvarom jag dock knappast kan gra mig
ett begrepp, eller hafva en frestllning. Och nsknt jag, i detta
fall, redan tror mig frut -- vid flere n ett tillflle, hafva
dagalagt fulla motsatsen, (jemf. t.ex. Lsn. fr Finnar, sid. 301)[2]
r det likvl fr att fven undvika sjelfva skenet hraf, som jag
numera beslutit att utan ngon sbeskaffad stimulus, eller utan ngon
behrig uppmuntran, hrmedelst offentligen aflemna en frklaring fver
_Sampo-myten_; sdan den nnu icke af ngon blifvit meddelad. Dock
ifrn en viss annan synpunkt betraktadt, handlar jag likvl hrvid
mhnda ortt; ty jag hade rtteligen aldrig hrom bordt meddela ngon
upplysning, emedan det r att raktaf frstra sjelfva myten, och dess
andemening, eller dess -- imaginra vrde. Ty slunda finnes det numera
icke mera ngon _myt_. Detta insgo troligtvis fven de Finska sagornes
ttefder, derfre vredo och vrngde de det arma och (hrunder
frtckta) ursprungliga Finska ordet -- p alla mjliga stt, ja -- p
fem och femton fasoner, tilldess de deraf fingo de mytiska
benmningarne _sammas, sampsa, och sampo_, deder ingen menniska numera
kunde begripa, eller frst. Och att frhllandet redan varit sdant i
urminnes tider, hos den ursprungligen i Skandinavien bosatta Finska
folkstammen -- d.v.s. att de icke mera knde den genuina betydelsen af
ordet "sammas" -- finner man deraf att _sammas_, enligt deras
uppfattning, hade bde _ftter_ (efter den hade _tr_) och _vingar_
(efter den kunde flyga). Sagan, och dikten, hade slunda skapat den
till ettslags _djur_, eller till en _fgel_, liksom man hos oss velat
frvandla _sampo_ till en _qvarn_, till en _trolltrumma_, och Gud vet
icke -- till hvad allt man velat omskapa den; dock -- med frdljande
af dess rtta, och naturliga, bemrkelse. Och d nu _Sampo_, enligt
Kalevala, skulle "bortrfvas" ifrn Pohjola, skulle _Sammas_ deremot,
enligt den Skandinaviska legenden, derstdes endast tagas till "fnga"
(_sielt soatiin sammas kiini_).

Nu kan det visserligen vara detsamma, hvilkendera lsarten man hr vill
flja; men hufvudsaken blir likvl den, att visa det fven Finnarne --
p sin tid, och p sitt stt, -- skt att, frn en verldsfilosofisk
sigt -- uppfatta, och frklara, menniskans stndpunkt i verlden. Dock
sttet, att hrvid g till vga, r ganska olika; stillvida nemligen,
att p ett vis framstr det klart och enkelt, vackert och hgtidligt;
i ett annat fall deremot freter det sig mrkt och oredigt, --
jmmerligen sammankluddadt och ihop-fuskadt, (ssom t.ex. fallet r i
det ryktbara och mngtbeprisade Kalevala). Emellertid tro vi oss hr,
hvad sampo betrffar, icke blott hafva lst den gordiska knuten
(frgan) utan fven -- hvad mera r -- afgjordt en annan vigtig
magisterfrga; den nemligen -- p hvad tid ungefr Winminen tros
kunna hafva lefvat? En frga, hvilken vi snart -- i ett annat arbete,
angende _de finska slgtnamnen_ -- nrmare skola diskutera.

Angende den af mig sid. 5 meddelta fversttningen af den finska myten
om _svalan_, kunde framdeles ngon kanske, om ej just lgga mig det
till last, s likvl anmrka -- det jag, ifrn den finska texten i
Pieni Runoja, hr uteslutit den 2:dra och 4:de versen, eller orden
_Pivlintu, ylipakko_, och _Pivn syksyisen sujahti_. I anledning
hraf fr jag upplysa att dessa strofer, som icke i det ringaste
berra, eller inverka p sjelfva innehllet af sngen (eller myten)
voro tillagde af mig sjelf, ssom en vanlig skallad vers- eller
satsfyllnad; hvarfre det sledes fven tillkommer mig att dem hr
utesluta.

       *       *       *       *       *

        Tardi ingenii est rivulos consectari,
        fontes rerum non videre.

                                     Cicero.

D det blir frga om att riktigt uppfatta, och att njaktigt kunna
frklara denna myt, r det -- fr att reda begreppet -- frst
ndvndigt att frklara hvad egentligen med en _myt_ menas, och --
frsts.

Enligt vr uppfattning af saken, frsts dermed vanligen ett (om vi s
f sga) mera barnsligt och jollrande stt, att -- liksom lekande --
under skmt och glam -- och uti en viss slags hgre poetisk hllning,
medelst symboler, sinnebilder och allegorier, eller frmedelst
liknelser, i form af fabler och sagor, ska fr folket frklara, och
fr den strre allmnheten belysa vissa hemlighetsfulla naturhndelser,
eller mera djupa natursanningar, som man annars har svrt att frst,
och sledes n svrare -- att utlgga och frklara; och hvilka
sanningar sledes hrigenom komma att framstllas under en viss magisk
skepnad, eller att framhllas under en slags mytisk och mystisk form.
Dock br man hrvid icke antaga formen att utgra sjelfva verkligheten,
eller hufvudsaken (sanningen), hvilken den slunda endast betecknar.
Vanligen utgr sledes fremlet fr en myt -- en viss storartad
handling, eller (rttare kanske sagdt) -- sjelfva resultatet deraf; den
m d vara antingen af menniskor gjord, eller tillkommen genom naturens
medverkan. Ja den behfver icke ens vara vgabragdt; den kan nemligen
fven uppfattas endast med tankarne, d.v.s. den kan vara diktad; och
hvarvid de hrvid omtalte, eller handlande _personerna_, svl som
tiden -- _nr_, och stllet -- _hvar_ det skett, i det hela endast r
en smsak, eller en bisak,[3] och ungefr detsamma som att vid
bedmandet t.ex. af en skrift -- vilja fsta vigt vid beskaffenheten af
pappret, pennan och blcket, m.m. hvilket i det hela spelar en alltfr
underordnad roll, fr att hrvid ens komma i frga, emedan de alls icke
verka p sjelfva innehllet deraf.[4]

Det r vidare ganska naturligt, att af sbeskaffade myter -- hvilka
sledes ofta derjemte innehlla,  ena sidan, en viss djupsinnig tanke,
och ( andra sidan) en icke mindre djupsinnig lrdom -- af hvilka ngra
mhnda g och glla, ibland folket, nra nog ssom trosartiklar -- ro
en del, med afseende  sin natur, mer eller mindre storartade och
betydelsefulla, d.v.s. omfatta, och behandla mer eller mindre vigtiga
natursanningar, eller -- naturfenomener.[5] Ibland de vigtigaste af
sbeskaffade motiver, mste man t.ex. rkna sdana som ska frklara
jordens, eller verldens -- skapelse, och menniskans svl som de andra
varelsernas tillkomst i verlden, m.m.[6] fvensom de traditioner,
och folksagor, hvilka ska att p ett sinligt stt fr oss frklara
svl sjelfva gudomen, i och fr sig, som ock menniskan, eller
mennisko-naturen, jemte deras frhllanden till hvarandra. (D.v.s.
frgor som n i dag utgra freml --  ena sidan, fr alla slags
religioners andliga uppfattning --  andra sidan, fr allehanda slags
filosofiska systemers vetenskapliga bemdanden). Man finner derfre hos
de flesta folkslag skilda, och varianta, berttelser angende dessa
mnen, hvilka berttelser -- s olika de sig emellan n synas vara --
likvl torde ga tskilliga berringspunkter, hvarigenom de med
hvarandra korrespondera, ja -- stundom kongruera; nemligen i s mtto,
att de vid en nrmare, eller vetenskaplig, forskning -- befinnas om ej
ursprungligen hrflytande frn samma klla, s likvl strfvande t
samma ml, och med hvarandra, mer eller mindre, befryndade -- ungefr
p samma stt som det ena sprket ger mnga anknytningspunkter med det
andra, utan att derfre dermed sammanhnga; hvilket tminstone, enligt
vr tanke, bevisar att dessa sammantrffningar ro att anses ssom
produkter af samma faktorer, och utgra resultater af samma motiver.
Den som ej vill antaga, eller godknna, denna frklaring -- kan gerna
f anse dem ssom tillflligheter, tillkomna af slumpen. Men fven
dessa herrar kunna icke frneka att dessa mytiska berttelser med
hvarandra rja ett visst slags syskontycke, eller -- en viss sympati,
d.v.s. att dem emellan sknjes, och frsprjes, -- en slags
parallelism; hvilken de slunda sjelfve icke engng kunna frklara.

fven finner man att i dessa mytiska meddelanden stundom ing alldeles
heterogena och frmmande artade mnen, d.v.s. att skilda, och olika
slags myter stundom ing, sammanblandade med hvarandra, omvexla, och
med hvarandra infrlifvas; och det ofta af en tillfllig omstndighet
(t.ex. af en namnlikhet) eller till fljd af referentens tanklshet,
eller okunnighet.[7]

Den ldsta folkmyten, tminstone ibland det Israelitiska folket, och
som derigenom numera kommit att ing i den kristna religionen, eller
troslran, r den af Moses (som lefde omkring 1,500 r fre Frlsaren)
i Genesis 2 kap. 17 versen anfrda, och troligen redan d forntida
vordna folkberttelsen angende "verldens skapelse"; hvaruti det, bland
annat, heter -- att Herren tillsade Adam: "af kunskapens trd, p godt
och ondt, skall du icke ta! Fr ty p hvad dag du deraf ter, skall du
dden d". Det r naturligt att denna framstllning i gamla
Testamentets skrifter, derigenom ftt en viss religis anstrykning
(pregel) hvilket den, ssom det mig synes, i sjelfva verket icke har;
hvarigenom den numera icke betraktas ssom en myt, eller som en
folktradition, utan ssom en religis dogm, innehllande Guds egna, af
honom sjelf uttalade och oss uppenbarade ord.

Vl knner jag icke nrmare om, och huruvida, man allt intill vr eller
intill den nrvarande tiden -- behrigen reflekterat fver
beskaffenheten, och innehllet, af detta i sanning djupsinniga och
tankedigra frbud; eller om man, ssom vanligt, hrvid tnjt sig med
att tanklst, och ytligt, endast uppfatta det efter orden. Mig synes
det tminstone som det redan i sig sjelft skulle innehlla, och
omfatta, en nog vigtig, eller hemlighetsfull, kabinettsfrga; hvilken,
ssom sdan, icke r allom gifvet att lsa; och i hvilket fall den nog
mycket liknar de forntida grekiska sbenmnde "orakelsprken"; hvilka
kunde uttydas, och frklaras, p olika -- ofta hvarandra motsatta stt.
Redan denna dess tvetydiga, och mngsidiga karakter -- antyder, enligt
min tanke, att denna af Moses oss frst meddelade folkmyt, icke utgr,
eller uttrycker, ett skalladt "Guds ord", i den mening som vi nemligen
vanligen uppfattat det; utan innefattar, och i sig innehller en viss
djupsinnig, och mngsidigt uttryckt, menniskotanke. I thy att det
slunda antydda frbudet, kan afse, eller ssom sdant tillmpas --
antingen p trdet, ssom hr utgrande meningens objekt, eller -- p
menniskan, ssom utgrande dess subjekt; i hvilket fall resultatet,
eller sjelfva andemeningen deraf blir ganska olika. I detta fall
innebr redan ordet "ta", ensamt i sig -- en tvetydighet, svida
dermed kan hafvas afseende n p frfarandet, eller behandlingen af
sjelfva objektet (d.v.s. p trdet neml. och dess frukter) n p
inverkan och inflytandet hraf --  subjektet, (d.v.s. p menniskan.)

Vra prester frklara, enligt bibelns lra, att d.s.k. "syndafallet"
egentligen intrffade derigenom att Adam och Eva, i detta fall, icke
tlydde Herran Guds bud och befallning; utan lto af ormen narra sig
att smaka p den frbjudna frukten; hvarigenom d.s.k. "arfsynden"
slunda tillkom i verlden. Till hvars hfvande, och botande, d.v.s.
till mennisko-slgtets rentvagning, och andliga pnytt-fdelse, svl
den ena som den andra religionen blifvit instiftad och pfunnen. Och
med denna tolkning, eller med denna frklaring af saken, hafva vi -- s
framt jag icke misstager mig -- allt hitintills, d.v.s. nu redan i
3,400 r, varit njde, och beltne; utan att ngon, mig veterligen,
nrmare frsttt, eller frmtt -- inse, och frklara, de djupa
natursanningar, som derjemte, och under dessa f ord ligga liksom
frborgade i sjelfva andemeningen af denna myt. Orsaken till denna
hittillsvordne inskrnkta sigt i uppfattningen deraf, har troligen sin
grund deri att den i sig sjelft fria, och till sin natur ljusa,
menniskotanken -- som annars karakteriserar ett upplyst frstnd --
hittills hllits liksom klafbunden, och fngslad, eller beherrskad af
den ortodoxa religionens strngt stmplade pregel och insegel.

Det torde derfre, och med anledning hraf, ej vara ur vgen att hr,
till en brjan, anmrka: att den (eller de) som frst diktat, och
ihopsatt, dessa slags mytiska meddelanden, ovilkorligen mste hafva
varit ibland den tidens strsta snillen (tnkare, eller filosofer --
allt huru man vill kalla dem)[8] och att sjelfva dikten, eller myten --
hvilken, (ssom en parabel, eller symbol, d.v.s. ssom en allegori,
under en frblommerad och ofta under en poetiserad form,) alltid
baserar sig p en viss hgre och teosofisk verlds-sigt, och som
sedermera fortlefvat under flere generationer, ja mhnda under flere
olika tidehvarf -- i likhet med skallade folktraditioner i allmnhet
-- blifvit, under frloppet af flere sekler, och rhundraden --
behrigen (ssom man sger) sofrad, d.v.s. luttrad och renad frn
dervid vidhngande obehriga appertinentier; hvarigenom det deri
frvarade stoffet, eller immateriela mnet, ssom utgrande sjelfva det
andliga mytiska elementet, bibehllit sig under tidernas lngd --
ofrndradt till sitt inre vrde -- allt nda intill vr tid.  andra
sidan deremot, och i motsatt fall, r det lika naturligt att dessa
myter, under tidernas lngd, kunnat likas ofta, och troligen nnu
oftare, blifva p diverse olika stt travesterade, vanstllda och
interpolerade, ja stundom hrvid kunnat g helt och hllet frlorade.
Vidare torde det fven, och i sammanhang hrmed, kanske bra erinras --
att det i allmnhet r hgst f som egentligen p djupet, och i en
hgre mening, frm riktigt uppfatta den, i sig sjelft, ofta enkla, men
likvl djupsinniga mytens inre, och andliga, betydelse; ty de flesta,
af oss menniskor, ro i detta fall, liksom i mnga andra, endast
verldens barn, och i allmnhet -- endast begfvade med en flyktig blick
i andliga, eller fversinliga mnen; i det de ga, -- p sin hjd --
blott en dunkel, eller medvetsls aning hrom.

Hvad nu vidkommer den i Bibeln omtalta legenden angende _Adam_, s
innebr den ej blott att menniskan ursprungligen, och till sin natur,
blifvit af Gud skapad s sll, och lycklig -- som mjligt, eller (efter
orden) insatt i "paradiset", som det heter, d.v.s. i en planterad
lustgrd uti Eden; utan, hvad mera r -- det hon verkligen sjelf
slunda (enligt sitt begrepp) var lycklig, och det i ordets fulla
bemrkelse; eller redan innehade (d.v.s. gde) denna stora frmn,
eller stillsgandes gudagfva (frmga) -- i sin hand. Men felet var
det, att hon sedermera frlorade densamma (jemte sin oskuld) ej s
mycket kanske tillfljd af sin olydnad emot vr Herre, som icke mera
mhnda af orsak att hon var (hvad man sger) "ofrmgen att bra sin
lycka". Det r hrvid nemligen, som enhvar kan finna, en vsendtlig
skilnad emellan begreppet, att vara "olydig", och att vara
"ofrstndig", d.v.s. att icke inse sitt eget bsta, sitt eget vl. I
frra fallet bestraffas man af andra; i sednare fallet -- br man sjelf
straffet inom sig; och r sledes visserligen, i hvardera fallet, sjelf
orsaken till sin olycka; men -- p skilda, och vsendtligt olika vis.
Hvarfre det ock, p grund hraf (enligt det gamla svenska ordstfvet)
n i dag heter: att vi ro sjelfve, enhvar, vr "_lyckas smed_".[9]

Frklaringen, af den ifrgavarande myten, r dock icke hrmed gjord! D
vi nrmare nemligen fvervga hvaruti det omtalta svl frbudet som
brottet -- egentligen bestod, nemligen att icke ta af kunskapens trd
p godt och ondt, s innebr detta redan, till en brjan, enligt vr
tanke, med andra ord: att vi icke skola grubla, och ondigtvis
fveranstrnga vr tankefrmga, med att forska i allt -- bde i likt
och olikt, d.v.s. att icke (efter vr sigt) afgra, och bedma, hvad
som r godt, eller ondt -- rtt, eller ortt! Och hvilket vr Herres
frbud (slunda nedlagdt i menniskotanken) p den lga punkt af
frstnd, och kultur, hvarp menniskan d (d.v.s. i tidens brjan)
naturligtvis stod, dessutom var fr hennes eget bsta troligen --
absolut ndvndigt. Ty denna slags kunskap skulle hon nog sjelf
smningom, och under tidens lngd, genom egen erfarenhet frvrfva sig;
utan att behfva predestinera hvad som henne gagnar eller skadar.[10]
Derjemte antyder denna myt -- i en viss annan, och hgre mening -- att
det ej tillkommer sinligheten (de sinliga lustarne och begren) att
berfva, eller frstra, frukterna af kunskapens trd.

Hvad vill nu detta sga? Jo detta vill, med andra ord, sga s mycket
-- att menniskan r fdd hvarken att knna och kunna, eller att veta
och frst allt; ty detta tillkommer endast Gud. Och ej nog dermed!
Vidare: att detta begr efter en kunskap, som icke blifvit henne
beskrd -- ofta mera mhnda skadar n gagnar henne; och hvarigenom hon
sjelf sledes dymedelst ej sllan tillskyndar sig sin egen ofrd, eller
olycka. Detta frmenande, hvarigenom vi nemligen hindras att inhemta en
djupare och mngsidig kunskap -- en sigt hvaraf fven inom den kristna
religionen nnu rjes nog tydliga spr, isynnerhet i sjelfva Pvelran
-- tyckes slunda helt och hllet motsga vr, och vr tids, nuvarande
filosofi; deruti just fulla motsatsen, eller kunskap och vetenskap (i
allt mjligt) utgr mlet fr allt vrt strfvande och eftertraktande.
Dock kan  andra sidan icke nekas att liksom "fr tidig lrdom" fga
gagnar, s har "ondig nyfikenhet", och vetgirighet, ofta redan varit,
och blir ofta nnu orsaken till mngens olycka och frderf, och det i
dubbelt afseende; nemligen af det naturliga skl, att man dervid ej
sllan af ofrstnd och obetnksamhet, eller af ofrsigtighet, vgar
mera n vederbr; och slunda, ondigtvis, hrvid uppoffrar sig sjelf;
eller ock frsummar man hrvid hvad som, i materielt afseende nrmast
afser lifvets ndvndigaste behof; och hvartill slutligen vidare nnu
kommer det historien, och erfarenheten, lrt oss det mngen som med
sina kunskaper, och sitt frstnd, i hgre mening skt upplysa och
gagna sin samtid, sjelf deremot hrvid fallit ett offer fr den ra
okunnigheten hos massan af folket. Med ett ord, denna myt substituerar
i s mtto hr sjelfva okunnigheten, ssom ett ndvndigt vilkor fr
menniskans sanna vlgng och sllhet. Men  andra sidan ter kan den
frtckta meningen hrunder vara motsatt, och den nemligen att vi ej
bra af sinliga njutningar och begr -- och sledes icke heller af
snikenhet och vinningslystnad -- frstra, uppoffra, och omintetgra
frukterna af kunskap och vetenskap, ssom oss nemligen egnade fr ett
vida hgre, och andligare, ndaml. d.v.s. med andra ord: att vi skola
tillbrligen vrdera frugterna af kunskapens trd, hvilket vi i s
mtto skola anse, och betrakta, ssom heligt. Tag nu reda p oraklets
sprk! och -- hvilken regel man hr skall flja, eller -- hvilkendera
meningen r den rtta? Emellertid mste vi anmrka, att denna princip
-- att _icke ta (njuta) af kunskapens trd_ (som det heter) tyckes
hafva utgjort den tidens filosofi, och -- s vidt oss historien, i
detta fall, kan upplysa -- nu redan i flere tusen r hafva varit hela
menniskoslgtets lefnadsprincip; hvilket bevisar att man (endast med
hgst f undantag) riktigt uppfattat, och troget fljt, detta, i tidens
brjan, gifna orakelsprk. Men hvilka undantag vi hufvudsakligen hafva
att tacka fr den vetenskapliga och sociala stndpunkt, fr den
bildning, kultur och civilisation, vi nu innehafva. Hvarfre det synes
oss som om detta omtalta frbud att odla vrt frstnd, ursprungligen
icke hade utgtt ifrn Gud, utan synes det mera hafva grundat sig p en
af menniskorne sjelfva den tiden uppfattad teosofisk sigt; och ssom
sdan -- utgtt om ej ifrn, s tminstone -- enligt den allmnna
folkopinionen;[11] och i hvilket fall fven denna sigt sledes
baserade sig p en viss slags verldserfarenhet. I detta fall ser det
sannerligen ut som frbudet att njuta af kunskapens frukter, verkligen
skulle grunda sig p en lng praktisk erfarenhet; i hvilket fall dessa
f rader innehlla nnu en ny, och stor sanning. Nemligen den, att ju
mer menniskan, medelst kunskap, gjort _framsteg_ i bildning och kultur
-- dess mer har hon derigenom ( andra sidan) vanligen gjort _baksteg_
i moraliskt hnseende -- med afseende  sedernas frfall. Ty der
kunskap, och vetenskap, endast ytligt sysselstta frstndet, utan att
derjemte djupare hafva intrngt i sjelfva hjertat, eller i
menniskosjlen -- der r det verkligen ofta fallet att lasterna, och
brotten, derigenom finna ett rikare flt fr sin verksamhet; svida
nemligen kunskapen i detta fall oftast, och vanligen, ( ena sidan)
begagnas -- att uppskrta, och pungrycka, okunnigheten ( den andra). I
detta fall frutstter detta frbud icke, ssom man hittills trott, ett
moment af sjelfva menniskans skapelsehistoria, utan baserar det sig p
en lng tids, ja p flere seklers verldserfarenhet. Hvilket tydligt
utvisar att donna myt, lika litet som de tv fljande (den Grekiska,
och den Finska) innehller Guds oss uppenbarade ord, utan r ett
resultat af den djupaste eftertanke, empiri, och -- menniskofilosofi.

Vidare lra vi af denna myt, att det egentligen var _gvinnan_, som --
till fljd af sin obetnksamma, svaga och lttrogna karakter -- frst
lyssnande med begrlighet till skalladt ofrstndigt prat (i det
sqvallrandet, och slabbrandet, tyckes n i dag utgra hennes svaga
sida) hvarigenom hon slutligen lt fvertala sig till hvad ortt var,
och blef slunda frfrd af ormens list; utan att det dessutom fven
var hon, som sedermera, medelst denna sin fvertalande frmga,
frledde sin man till affall. Mnne vi icke hrutinnan, nnu i denna
dag, igenknna qvinnans skaplynne och natur?[12] Och slutligen -- hvad
blef vl fljden af den frtrda frukten? Jo, att menniskan nu, bttre
n frr, lrde knna sig sjelf, d.v.s. insg sin egen skrplighet
(nakenhet) svaghet och ofrmga; eller, som det i bibeln str: "d
ppnades deras gon, och de vordo varse -- att de voro nakne". Ja --
hvilken djup filosofi finnes icke, ssom en skatt oss frbehllen,
nedlagd och frborgad under dessa f ord -- i fabeln om "Kunskapens
trd", och menniskans skallade "fall" ehuru vi allt hitintills, d.v.s.
p ngra tusen r -- icke mhnda s noga hrp reflekterat, eller
fullstndigt, och ssom sig br, frmtt uppfatta dessa ord, d.v.s.
icke lyckats att frn sitt mrka schakt uppgrfva, och i dagern bringa,
denna fr oss frborgade skatt. Men det mrkvrdigase likvl af allt,
r att denna Judiska folkmyt -- ehuru under annan form, likvl under
samma och nstan enahanda kategori, eller under analoga frhllanden --
frekommer ej blott, och afspeglar sig i den ldsta Grekiska folksaga,
utan framspirar fven i fornfinnarnes mytika sagoberttelser; ehuru
naturligtvis fven der omkldd, och utsmyckad, under en annan
drgt.[13] Och hvilket, liksom mycket annat (enligt vr tanke) br
bevisa, och hfda, den af oss mngengng redan frut framhllna
sanningen angende d.s.k. Finska folkstammens forntida hga verldslder
(jemf. _Otava_ 1 D.s. 13 o. flj, samt Frklaringen fver Tacitus, p.
XX o. flj.)[14]

Enligt bibelns lra var det sledes Eva, som -- lockad af ormens list
-- lt frleda sig att, till fljd af den qvinliga svagheten, bryta
emot Herrans bud, i det hon ej blott sjelf smakade p den frbjudna
frukten, utan dertill fven lockade och fvertalte sin man.[15] P
samma stt hade nu Zeus (Deus) eller Jupiter, enligt den grekiska
myten, frbjudit Pandora att ppna den i hennes vrd, och frvar,
anfrtrodda asken (eller dosan) hvaruti -- till lycka fr
menniskoslgtet -- alla otyg, och olyckor, voro stngda, inneslutna och
frborgade. Men fven hon -- nyfiken, som hon guns var, att erfara
hvad dosan mntros i sig innehll -- kunde icke hlla sig, med mindre
hon icke deruti skulle kantnka endast som man sger -- litet titta.
Och fven om hon icke sjelf, i egen person, ppnade den, s tillt hon
likvl icke blott, utan formligen dertill fvertalte sin man,
Epimetheus; och hvarvid alla dessa, der inneslutna, olyckor -- slunda
lsslppte -- flgo verlden rundtomkring, oss arma menniskor till evig
sorg och skada. Endast genom lockets hastiga, och skyndsamma,
tillskjutande -- lyckades det henne att p bottnet af dosan dock
qvarhlla "hoppet", som slunda ensamt deri qvarstannade; oss fattiga
menniskobarn till en slags trst, under alla vra sorger och
bekymmer.[16] Det var sledes, fven enligt denna myt, icke blott
brottsligheten att "handla" emot Jupiters frbud, icke heller endast
den "qvinliga svagheten", och ostadigheten, som hr slunda skulle
bestraffas, och dagalggas; utan det var hufvudsakligen, och snarare
begret att "forska", d.v.s. att erfara och vilja veta allt, som -- i
hvardera fallet -- var orsaken om ej till menniskans nrvarande olycka
(olyckliga belgenhet) s tminstone till medvetandet deraf. Och Gud
vet om icke hruti, nnu i denna stund, ligger -- p djupet frborgad
-- en stor sanning (d.v.s. en -- hemliget).[17] Mig synes det
tminstone ssom den, i sin stora okunnighet nnu stadda, ra och
oupplysta menniskan, i detta afseende, p stt och vis kan anses
vara lyckligare[18] i s mtto att hon "icke knner" ens igen sig
sjelf, eller sin egen belgenhet, och bestmmelse, d.v.s. r -- okunnig
(i hgre mening) om sin subjektiva stndpunkt i verlden; i hvilket fall
hon sledes t.ex., likt djuret, r omedveten om allt hvad som hnder
och sker i verlden, eller af hvad som hndt, med mindre det icke
tilldrager sig infr hennes gon.

Men innan vi nu g lngre, d.v.s. innan vi g att nrmare framhlla,
och frklara, den finska folkmyten (i allmnhet) och den om Sampo
(isynnerhet) s mste vi nnu en gng anmrka -- att det gller om
myter, hvad som i allmnhet gller om folksgner, m.m. det vill sga
att, ehuru de omfatta, eller behandla, samma mne, de dock derfre icke
alltid ro stpte precis i samma form, utan frekomma de ofta hos samma
folk, och p samma sprk -- mer eller mindre travesterade i olika
variationer. Vidare mste vi anmrka att de egentliga skalderna, liksom
de genuina sagofrtljarne, hlla sig alltid (tminstone ngotsnr)
troget till sjelva mnet, utan att deri inblanda frmmande och
heterogena saker; hvilket dock derfre icke hindrar dem, enhvar, att
vid framstllningen deraf -- stundom, om det s passar sig,
improvisera, d.v.s. mer eller mindre troget, och fullstndigt,
tergifva detsamma; i thy att man ger, att tminstone hvad formen
eller hvad sprket angr -- att frbttra, och frskna det, enligt
hvad man tycker att saken fordrar. Hvaremot man ofta ibland de
skallade slarfsngarne, och sagofrkunnarne, finner en hop rabulister,
eller jorfvare, skrflare, prllare och pratmakare, hvilka -- i detta
fall, mindre grannlaga -- fga fsta sig vid innehllet, som icke mera
vid omfnget af hvad de hafva att frtlja; och hvilka hrvid gjort sig
qvantiteten, och ej qvaliteten, till en hufvudsak; eller som, fr att
hrutinnan kunna tfla med andra, ska att frlnga, eller att uttja,
svl af hvad de hafva att sjunga, som af hvad de hafva att bertta --
i det de deri ej blott inblanda allt mjligt, utan omblanda och
tillskarfva det ena med det andra, och den ena sngen ofta med den
andra, antingen den passar i stycket eller icke; troende att
frtjensten hrvid ligger i frmgan att kunna fortfarande utmrka sig
och excellera, eller att hrmed kunna hlla ut lngre n ngon annan.
Och fr dessa slags virtuoser skall man vara p sin vakt, fr att icke
af dem blifva lurad, eller missledd p villovgar. D.v.s. man skall --
vid afhrandet, och upptecknandet, af dessa slags fornqvden, och
sagominnen, frn folkets mun -- med urskiljning, och frstnd afhra,
och uppfatta, mnet; hvarvid erfordras ej blott ett fint vderkorn,
d.v.s. en fin smak, och ett fint gehr, eller stillsgandes -- en djup
blick, fr att i detta afseende kunna uppfatta det sanna och det rtta,
eller det verkliga frhllandet, d.v.s. fr att kunna skilja det frn
den ofta dervid vidhngande slaggen. Fr att s mycket lttare kunna
detta, tillkommer det Runosamlaren att, vid olika tillflldn, lta
skalden repetera samma sng, d det obehrigen tilllagda ordkramet
vanligen omvexlar, och derigenom rjer sig sjelf. Och r det hruti som
Lnnrot, till en brjan (enligt vr tanke) kanske felat. Dock kan detta
fel icke tillrknas honom, s framt hans mening nemligen verkligen var
att tergifva oss det, sdant han sjelf frn folkets mun hade
upptecknat det. Men han har, som oss synes, sjelf frgtt sig derigenom
att han -- i likhet med mnga af de nyssnmnda snghanarne -- n
ytterligare med hvarandra skt amalgamera, och koncentrera, heterogena
och olikartade mnen; hvarigenom hans s mycket bermda och utskrikna
"Kalevala", oaktadt dess mnga och verkligen vackra egenskaper, och
stora frtjenster -- i det hela r frfelad, och icke kan undg att af
mig, svl som af hvarje sakknnare, betraktas ssom ett i mnga
afseenden misslyckadt fuskverk.[19] Hans hgsta strfvan, och
hufvudndaml, var -- att, (enligt hvad han sjelf medger) uti en enda
skallad sngcykel frena, och innesluta, alla mjliga bde af honom
sjelf, och af andra, ihopsamlade och upptecknade gamla finska
folksnger,[20] -- antingen det nu passade sig i stycket, eller icke.
Afsigten var gonskenligen den, att han ville af den forntida finska
folkpoesin slunda ihopbringa ngonting, som ej blott i inre afseende
(eller i poetiskt vrde och hnseende) utan som fven i yttre mtto
(d.v.s. i vidd och storlek) kunde ej blott jemfras, eller mta sig med
_Iliaden_ eller _Odyssen_ (kanske med bda) utan -- om det gllde --
fven, i detta fall, uppvga sjelfva gubben Homerus. Ej nog dermed att
han, fr att vinna mlet, ofta -- utan urskiljning -- intog i sin
Kalevala dessa slags af vra folksngare, och skalder, redan frut nog
mycket omtuggade och idislade, eller med hvarandra sammanvalkade
qvden; han ndgades nu fven sjelf -- fr att f dem ngot s nr att
bttre hnga ihop -- n ytterligare ihopknda och sammankafla dem; och
hvilket Lnnrot numera (sedan jag anmrkt det)[21] fven sjelf medger
och offentligen erknner; och hvarigenom det gamla godset ofta nog blir
svrt att skilja frn detta sitt omstp. Derigenom har nu fven hndt
-- fr att hr ej tala om den villervalla, som i anledning hraf
uppsttt i mngt och mycket annat, och som gr att de flesta icke veta
hvad som deraf hr till den finska folkpoesin, och hvad som icke hr
dit -- att fven framstllningen af Sampo, i hans Kalevala, blifvit
tecknad p ett stt som ingen menniska begriper, och spelar der en
vigtig roll, som ingen frstr sig upp -- icke engng Lnnrot sjelf;
(till ett bevis p naturen, och karakteren, af detta slags sngarspel),
och som gifvit anledning till de galnaste, och befngdaste olika slags
begrepp, och frklaringar; hvilka vi i korthet framstllt i N:o 14 af
skmttidningen "Kurre" fr 1871, uti en uppsats under rubrik: "_Man
mste skratta, om man vill eller icke_."[22]

Efter dessa fregende anmrkningar, upprepa vi nnu en gng -- att
samma tanke, eller id, som karakteriserar svl den Grekiska som
Israelitiska folkberttelsen -- fresvfvar oss fven hr i den Finska
folkmyten angende _Sampo_; ett namn, eller ett ord, hvars betydelse
fr oss, tills vidare, i det hela r likgiltigt, och numera tminstone
lika hemlighetsfullt som beskaffenheten, d.v.s. konstruktionen af
"Pandoras ask", och inredningen af "Noachs ark", eller determinationen,
och det vetenskapliga eller botaniska namnet p "kunskapens trd".[23]
Emellertid voro vi de frste, som allrafrst hrde, allrafrst
upptecknade, och frst fven omtalte myten om _Sammas_, d.v.s. om
_Sampo_, sdan den frekom, frvarad af den Finska folkstammen i ett
frmmande land.[24]. Den lyder, ord fr ord, i Svensk fversttning,
som fljer:

_Vinminen den gamle, och Jompainen den unga...[25] begfvo sig
fordom till Pohjalandet (sterbotten? Norrbotten?) fr att frskaffa
sig Sammas. Der fingo de tag i Sammas.... Man begaf sig till sjss.
Sade Jompainen, den unge -- till Vinminen, den gamle: "stm nu redan
upp din sng!"... "Det r frtidigt nnu att sjunga (sade Vinminen)
nnu synas Pohjolas portar, stugu-ugnarne skymta"...[26] Flg s Sammas
upp till skyn. Den unge Jompainen afhgg (hrvid) med sitt svrd tvenne
tr af Sammas. Den ena damp i hafvet, den andra fll (fick man tag i)
p marken. Hvilken damp i hafvet, deraf uppstod saltet i hafvet;
hvilken fll p marken, deraf uppkom grset p marken. Om man hade
bekommit flere, s skulle sden hafva vuxit, utan att behfva
ss_.[27]. Det var sledes fven hr _olydnaden_,[28] och den menskliga
_drskapen_, som behfde tillrttavisas och bestraffas; hvilka laster
(enligt den Finska myten) berfvade menniskan himmelens vlsignelse,
och beredde om ej hennes egen ofrd, s tminstone minskade den sllhet
hon mjligen kunnat vinna. Men det var denna gng icke qvinnans fel;
hvilken hos Finnarne, i allmnhet, och i synnerhet den tiden -- spelte
en alltfr obetydlig och underordnad roll;[29] det var ungdomens, den
hetlefrade och uppbrusande ynglingens. Det r i detta afseende denna
myt innebr, bland annat, en ny och ganska vacker lrdom -- hvilken,
ssom sdan, knappt str att finnas i hela Kalevala, nemligen huruledes
ungdomens olydnad, emot lderdomen, bestraffar sig sjelf. Icke heller
var det nu forskningslusten, nyfikenheten, och vetenskapsbegret som
skulle npsas -- nej det skall Gud veta! Detta utgr icke Finnarnes
svaga sida; hvarfre ock denna egenskap, eller denna bjelse, icke
heller behfde hr framhllas och frevitas. Hvad deremot utmrker den
Finska myten, s gller frebrelsen denna gng -- en viss annan
mensklig svaghet, och taktlshet; nemligen den att man, i allmnhet --
icke skall _skryta_, och _brsta sig_, eller "rosa, och prisa,
marknaden", som man sger. Med anledning deraf att Jompainen nu sjelf
uppstmde en segersng fver det vunna bytet, heter det ej utan skl --
_ante victoriam noli cantare triumphum_, fvensom _propria laus
sordet_. En lrdom, hvilken vi n i dag mste inplanta hos vra yngre
litteratrer och tidningsskribenter; nemligen den, att -- icke yfvas
och frhfva sig, hvilket endast bevisar ofrstnd och egen okunnighet;
ty ju mindre man begriper, desto mera tror man sig frst (jag
tager hrp sjelfva Universitetets Konsistorium, ej mindre n
Litteratursllskapet, och Fornminnesfreningen, till vittne). Det
frtjenar derfre kanske, med anledning hraf, att nmnas -- att det
nnu i dag ingr i den genuint finska nationalkarakteren (hvad fven
Sampomyten hr, medelst Vinminens varning, ppekar) nemligen en
afgjord motvilja fr allt hvad _smicker_ och _skryt_ heter, eller ett
ogillande af allt slags berm, angende svl egna som andras
frhllanden.[30]. Ja Finnarne g s lngt i sin frbehllsamhet, och
tystltenhet, att de anse den som en _narr_, och frklara offentligen
den fr en dre, som omtalar och berttar allt hvad han vet.[31]

Alla dessa mytiska fabler -- hvilket r mrkvrdigt nog -- g sledes
ut p att dagalgga det menniskan sjelf ursprungligen varit (liksom
hon nnu r) -- skulden till sin egen olycka; och fga torde ngon
hafva lust att vilja bestrida sanningen hraf. Ty liksom, enligt den
bibliska legenden, _Adam och Eva_ ej blott sjelfve varit slla och
lyckliga, utan (genom dem) fven hela menniskoslgtet, om de ej vidrrt
det i deras lustgrd stende _Kunskapenstrdet_, och liksom (enligt den
Grekiska myten) _Pandora och Epimetheus_ voro orsaken till vr olycka,
derigenom att de ej troget frvarade den i deras vrd lemnade asken,
hvaruti alla olyckor voro inneslutna, s blefvo nu fven (enligt den
Finska myten) _Vinminen och Jompainen_ skulden till menniskans
ofrd, derigenom att de ej bttre frstodo att i sitt frvar bibehlla
den, medelst Sampo, dem anfrtrodda lyckan och sllheten. Eller, med
andra ord, i ingen enda af dessa gamla folktraditioner lgges det
skaparen till last, att hafva danat menniskan mindre lycklig, d.v.s.
att hafva varit orsaken till menniskans olycka (qvod est observandum!)
hvarfre skola vi d klaga p frsynen?[32] Sedermera fljer en viss
annan serie, eller cykel, af myter -- som p stt och vis gr ut p att
bevisa sjelfva motsatsen af de frra; eller enligt hvilka menniskan ej
blott sker, utan verkligen och slutligen, till en del fven lyckas att
godtgra denna sin frlust, d.v.s. att uppska, och p stt och vis
fvervinna den slunda frlorade sllheten och lyckan. Hvarigenom d?
frgar lsaren. Jo -- genom kultur och bildning, d.v.s. genom hjertats
frdling, medelst tankens odling, och frstndets utveckling. Sledes
-- genom samma "kunskapens trd", hvarigenom hon frra gngen frlorade
sin lycka. Men fven hr mste frhllandet framstllas genom
liknelser, och sinnebilder, (sinliga symboler) eller medelst mytiska
fabler och sagor; hvilka i det hela ro en refrng, eller en omkastning
af de frra. Eller d de frra myterna uttryckte, och innefattade --
ett tnkesprk, som det tillhrde forntiden att bevittna, och besanna,
s innehlla de sednare myterna deremot -- en sanning, som det tillhr
oss, och vr tid, att lsa och effektuera.

Fr att nu ter hrvid flja med vr Bibel, som frvarar de Judiska och
Israelitiska traditionerna, s omtalas (i 7:de Kap. af Genesis) huru
det lyckades Noach (n.b. genom Guds tillstdjelse) att ifrn
menniskoslgtets undergng, vid d.s.k. "syndafloden" (frut taltes det
om "syndafallet", nu -- om "syndafloden"; detta r Rabbinernas, eller
presternas sprk) rdda sig, och sin familj (och derigenom fven
sjelfva den nuvarande stammen till menniskoslgtet) -- i en bt, eller
medelst ett fartyg, d.v.s. i d.s.k. "arken".[33] I den Grekiska
fabellran omtalas likaledes, och i fverensstmmelse hrmed, att d
Jupiter beslt att frgra menniskoslgtet, medelst en allmn
fversvmning, -- huruledes _Deukalion_, varnad hrvid af sin fader,
Prometheus, rddade sig, ensam, i ett skepp, jemte sin hustru,
_Pyrrha_. Och likas reproduceras samma id, angende sttet att
vgabringa sin egen och andras lycka, d det omtalas -- ehuru scenen
r frndrad, och frestlles i en vida sednare tid (ty myten knner ej
till ngon tid, eller tidsbestmmelse; den r i detta fall evig) --
huruledes det lyckades den Thessaliska prinsen Jason -- i likhet med
Aeneas, som bortfrde Trojas "Palladium" -- att, med fartyget Argo, och
sina skallade "Argonauter", frmedelst en btfrd -- frn Jolcos i
Grekeland, till Mingrelien i Asien, och der -- frn templet i Colchis,
bortrfva det derstdes frvarade "gyllene vdursskinnet"; hvarigenom
han beredde sin, och sitt lands lycka. Och hvilket skinn dessutom der
bevakades, uti Martis heliga lund, ej blott af en drake, utan jemvl af
tskilliga oxar. Ngot sdant (hrmed analogt) fresvfvar eller
frespeglas oss fven vid beskrifningen om _Vinminens och
Jompainens_ fventyrliga sjresa till Pohjola, fr att derifrn
bortfra _Sammas_.[34] Hvilket, om det hade lyckats, och hvilken om de,
oskadad, hade ftt behlla -- hr tyckes motsvara hvad vi i allmnhet
frst med begreppet "lyckan." Ett begrepp, hvilket -- ssom sdant
(enr det uppfattas olika af hvarje enskild menniska) annars svrligen
-- genom ngon sinnebild, attribut, symbol, eller p ngot annat
sinligt och skdligt stt -- lter sig tnkas, och frestllas. Och
hvilket ord, till sin andliga betydelse, slunda uppfattadt, sedermera
naturligtvis kan, i skilda och olika fall, snart sagdt vid otaliga
tillfllen -- frklaras, begagnas, och anvndas. Hvad srskildt ordet
_Sammas_ vidkommer, synes oss detta (men ingalunda ordet _Sampo_)
troligen vara det ursprungliga namnet, eller den genuint rtta
benmningen; hvilket vi straxt litet lngre fram skola nrmare
dagalgga. Till denna slutsats skulle man kunna komma fven derigenom
att vi, i s mtto, hrmedelst troligen rddat den sista spillran af
ett dyrbart fornminne; som annars, och numera mhnda -- vore totalt
frgnget; nemligen sjelfva den rtta, och genuina, betydelsen af ordet
_Sampo_; som annars, och med ledning af Kalevalarunorne -- omjligen
kan frsts. Det r troligen, och med anledning hraf, som Ganander, p
grund af sin urkund, och enligt sin uppfattning af saken, (sid. 83)
sger med std af en annan mytisk sng: "_Sms_ (eller _Samsa_) _en
skogsplanterare, sdde alla backar, sandmoar och krr, med trd-frn,
som vennon hrk_ (sledes r hr nu ocks frga om en oxe) _upplide.
Han var Pellervoises son, och tnkte redan i sin tid p skogs och vilda
trns plantering_."[35]

Efter denna frklaring, som tillika derjemte (enligt hvad vi lngre
fram skola visa) innefattar den troligen rtta betydelsen af ordet
_Sampo_ -- skola vi nrmare fverg till diverse stllen der detta ord,
eller der detta namn, frekommer omtalt i de finska Runosngerna. Den
frsta som efter mig omtalar det, r Topelius, i sitt 6 r sednare
d.v.s. i sitt 1823 utgifna 2:dra Hfte af "Vanhoja Runoja"; deri det
uti en frn Arkangelska guvernementet erhllen Runa, under rubrik:
"Vinmisen kaikenlaisia Toimmituksia" (sid. 15-18) frmles huruledes
smeden Ilmarinen -- enr Vinminen beklagade sig fver Pohjola gumman
Louhis till honom framstllda begran -- fabricerade, d.v.s. skaffade
t honom (med anledning af hans lfte till henne) en _Sampo_.[36] Men
han hade knappt fullbordat den, eller ftt den frdig, innan redan
"Pohjan akka" hade anammat den i sitt frvar,[37] och inlst den bak
ls och bom (bak 9 ls) i Pohjolas stenbacke; hvarifrn det dock
slutligen lyckades Vinminen att utbekomma den, derigenom att han med
sin sng insfde allt hvad folk hette i Pohjola -- hvarefter han
hemligen bortfrde skatten (Sampo). Men p hemresan, fver hafvet
(sjn) -- tfljd af sin drng, "_Iki Liera Tieranpoika_" -- upphunnen,
frfljd och antastad af Pohjan akka, hvilken -- sedan hon vaknat till
fljd af Tranans rop, och skrik, derfver att myran stungit den i foten
-- nu satte efter honom med alla krafter; och d nu Vinminen hrvid,
frmedelst sin trollfrmga, gjorde att hennes fartyg frliste,
frfrdigade hon sig i hast vingar af badqvastar, fullsatte med
hundradetals bevpnade mn, hvarmed hon frfljde honom. Men hvarvid
Vinminen drog upp sitt svrd ifrn sjn, frn relingen sin huggare,
hvarmed han bankade henne p vingarne. Denna fantastlika framstllning
upplyser sledes ingenting nrmare om Sampo, n att ordet der
hndelsevis endast omnmnes.[38]

En variant af denna sng frekommer i Kalevala, frdelad frst i 10 R.
v. 419-428, och sedan i 42 och 43 R. der det i den frsta Runan omtalas
huruledes, -- sedan Ilmarinen engng stadkommit, eller ftt Sampo i
gng, -- den fabricerades, eller malade:

    Jauhoi purnun puhtehessa,
    yhn purnun sytvi,
    Toisen jauhoi mytvi,
    kolmannen kotipitoja (v. 419-422)

eller hvarom det p ett annant stlle heter

    Takoi sammon taitavasti,
    laitahan on jauhomylly,
    Toisehen on suolamylly,
    rahamylly kolmantehen (v. 413-416).

Man ser hraf att sedan den rtta, och ursprungliga, bemrkelsen af
ordet Sampo, undgtt skaldernas uppmrksamhet, och liksom frsvunnit
frn folkets medvetande -- frblandade de hr begreppet om det som
skulle malas, med det som skulle mala; (ngot hvarp man i folkdikten
ptrffar mngfaldiga slags exempel) och som gaf dem anledning att
besjunga huruledes, och af hvem Sampo (qvarnen?) var fabricerad; men
hvarvid sjelfva hufvudmnet (nemligen det som skulle malas) blef i
brdskan bortglmdt; i det myten mhnda rjt en viss inverkan af den
skandinaviska dikten om Frodes qvarn; eller tvrtom mhnda -- hrleder
sig denna, frn den finska, helst namnet Frode tyckes vara lika nra
beslgtadt med ordet _fr_, som _Sammas_ med ordet _siemen_.

Vinminen, Ilmarinen och Lemminkinen[39] begfvo sig (enligt denna
sednare tradition) sjvgen till Pohjola, fr att sedan Louhi icke i
godo med Vinminen ville dela Sampo[40] -- med vld derifrn
bortfrde densamma. Till hvilket ndaml han icke blott med sina snger
insfde befolkningen i Pohjola, utan ppnade han genom sngens
trollmakt fven portarne, eller drrarne, till den stenbacke (eller det
kopparberg) uti hvilket Sampo p 9 famnars djup, var inlst inom 9 ls
och en hemlig rigel.[41] P Vinminens vink -- var Lemminkinen
genast till reds att bra bort Sampo; men fr att upplja, eller med
plogen upprifva dess, p 9 famnars djup, i jorden ingrodda rtter,[42]
ndgades han dertill begagna den stora Pohjola oxen (terigen gller
hr frga om en oxe!). Sedan de nu slunda lyckats fra Sampo ombord,
och begifvit sig till sjss, var det denna gng den ostyriga
Lemminkinen som ej blott vckte frga om att man borde uppstmma en
segersng, utan formligen derp pyrkade. Vinminen anmrkte vl att
det var fr tidigt, innan de fingo sina egna hemknutar i sigte;. men
icke dess mindre brjade nu Lemminkinen att sjunga, och det --
hgljudt; hvaraf tranan, skrmd, upphfde ett frfrligt skri, dermed
den uppvckte folket i Pohjola. Hvarvid Louhi, saknande sin Sampo,
frst skte att medelst tcken och dimma, och sedan att med hftiga
stormar och stark sjgng -- uppehlla, och frhindra, Vinminens
hemresa. Frfljd af hafstrollet, och utsatt fr starka orkaner och
stormvindar, fllde Vinminen, i brdskan, sin kantele i sjn; som
slunda gick frlorad -- till en framtida frjd, och frtjusning, fr
alla hafvets Tritoner och Najader. Emellertid ansatt af Louhi och dess
flje, hvilken, med sitt vlbemannade fartyg, skte upphinna honom --
framtrollade Vinminen, fr att kunna undg henne, ett grund midt i
farleden, hvarp Pohjola-fartyget strandade och -- frliste. Louhi lt
dock hraf icke bekomma sig; utan hiskeligen fort bildade hon sig klor
af lior och hackor, vid det hon gaf sig att flyga med halfva
fartygsskrofvet, vl armeradt och bemannadt, fr att frflja
Winminen; hvarvid icke allenas Lemminkinen -- under det Ilmarinen,
med sina bner, vnde sig till Gud -- med sitt blottade svrd --
klippte till sina frfljare, utan dervid fven Winminen, med sin
styrra[43] klappade rnen p tassarne; hvarvid alla dess klor
krossades, s att endast lillfingret blef frigt. Och d nu Louhi, med
det omtalta fingret skulle gripa efter Sampo, hfde hon den i sjn, och
det midt p fjrden, hvarvid den gick i bitar, och fll i mnga
stycken; af hvilka de strre sjnko ned till hafsbottnet, tillfljd
hvaraf skatter alltjemt, nnu fortfarande, st att antrffas i hafvets
djup. De mindre bitarne deremot drefvos af vgorne till stranden;[44]
hvarfver Winminen hgeligen fgnade sig, i det han ytttrade:
"derifrn frskrifver sig nu frets (sdens) hrkomst, och brjan till
en bestndig lycka, deraf hrflyter pljning, sdd och skrd, deraf
mnen att skina, och solen att lysa -- med ett ord, deraf komma lyckans
dagar att slunda randas fr Suomis folk och landamren."[45] Det r
sledes hoppet om rliga och lyckliga skrdar, som (enligt den Finska
myten) kommer fortfarande att frjda och upplifva oss.

Man ser sledes hraf att _Sampo_ ursprungligen r samma myt, som
den vi redan, par decennier frut, framstllt -- under namn af
_Sammas_; endast med den skilnad att man, i frra fallet, mera
sysselstter sig med draperierna, eller ornamenterna, och
frberedelserna till den ifrgavarande handlingen, vid det man litet
nrmare beskrifver Sampo -- hvem som nemligen vgabragt den, huruledes
och hvarest den tillskyndades, och stadskoms, m.m. hvilket, i stllet
att upplysa saken, gr den tvrtom mera mrk och obegriplig; ty nr
skalderna riktigt klippa till med sina poesier, och fantasier, s blir
tillslut af alltsammans stort ingenting annat qvar, n ngra granna
fraser, deras rimmerier och ett uppkok af deras ordkram; hvarfre Sampo
mste frefalla obegriplig fr alla dem som ej ha frmga att djupare
blicka in i det hemlighetsfulla, som i allmnhet karakteriserar, och
utmrker, det mytiska elementet.[46]

Fr att bevisa det sednare, eller ofrmgan svl hos den nrvarande
tiden, som hos den nrvarande generationen, att riktigt kunna inse och
uppfatta situationen (lika litet som vi troligen hittills kunnat
fullstndigt uppfatta den bibliska legenden om "kunskapens trd") vilja
vi hr, i kronologisk ordning, genomg de skilda frklaringarne
hrfver, och det i strsta korthet; hvarvid vi skola flja Doktor
Donuer troget i spren. Hvilken sedan han anmrkt att Lnnrot redan
1827, i sin disputation _de Winminen_, frklarat att Winminen i
historiskt afseende varit den som lrt Finnarne att idka sjfart, och
kerbruk; en frklaring, som fven Gabr. Rein (i Morgonbladet 1832 N:o
15, 16) godknt; men hvilken frklaring vi deremot icke kunna gilla och
acceptera -- omtalar han att i anledning hraf redan 1835, ibland vra
Tidningsblad utvecklat sig en hftig polemik om hvilkendera
uppfattningen vore den riktiga angende kampen emellan Pohjala och
Kalevala[47] -- antingen den mytiska eller den historiska? Fr vr del
tro vi att grundidn dertill visserligen ursprungligen hvilar p en
mytisk bas, men att framstllningen, eller teckningen deraf (d.v.s. att
sjelfva koloriten) r mhnda i sina detaljer -- historisk; i s mtto
nemligen att den infr och upptager namnen p historiska personer, och
placerar sjelfva tilldragelse-schenen i vr nord. Frfrigt kunna vi
icke inse att hr gller ngon kamp, och strid, emellan mrkrets makter
och ljusets, emellan den goda och onda principen. Icke heller inse vi
det Winminen och Ilmarinen, nst Ukko, voro Finnarnes hgsta Gudar
(ssom ngra deribland Collan, Donner, m.fl. pst). _Ukko_ r dessutom
ej heller namnet p ngon Gud, det r endast ett epitet som tillgges
honom, och hvilket ord blifvit begagnadt stundom ssom ett pronominum,
stundom ssom en apposition, i stllet fr begreppet Jumala.[48] Den af
Frf, s hgeligen bermda Collanska Tidningsartikeln (infrd i
Morgonbladet 1838, N:o 56-62) kunna vi deremot, fr vr del, ingalunda
gilla, och godknna, och detta fven -- i flere andra afseenden.

Den frsta offentligen uttalta frklaringen fver betydelsen af Sampo,
r emellertid meddelad af en _anonym frfattare_ redan 1836 (sledes
fr 36 r sedan) uti en uppsats under rubrik: "Ngra ord om Kalevala"
(intagen i Helsingfors Morgonblad 1836, N:o 95-96) deri det frklaras
att med Sampo frsts ett _Musikaliskt Instrument_; men -- hurudant?
nmnes der icke. Kurist nog nmner fven Topelius -- i en not under
fretalet af den 1831 af honom utgifna 5:te Delen till sina "Vanhoja
Runoja:" -- "Sampo kuuluu olevan rauvasta Kanteleen mukaan taottu
_Soittokeino_." Men hvarifrn han ftt denna uppenbarelse, sger han
icke.

Sedermera fantiserade _Fabian Collan_ -- i en vidlyftig uppsats under
rubrik: "Winminen och Ilmarinen, nst Ukko, de hgsta gudar hos de
fordna Finnarne" (infrd i Morgonbladet 1838, N:o 56-62) -- angende
den frmenta striden emellan Pohjola och Kalevala, emellan ljusets makt
och mrkrets. Vi finna icke det ringaste spr till en sbeskaffad
strid. Ty ssom vnner, och bekanta, begfvo sig Winminen, med
konsorter, till Pohjola... och ssom sdane emottogos de fven af
Louhi; men d de om natten, under det de andra sofde, hemligen
bortfrde Sampo, blefvo de eftersatte, och p vgen upphunne; hvarvid
-- enr man med vld ville tertaga Sampo -- ett slagsml, eller ett
nappatag, visserligen uppstod, hvarvid bytet halades fver bord,
hvilket bde var, och blef, resultatet af striden.

Kort derp frklarade Lnnrot sjelf (i Tidskriften Mehilinen 1839, p.
14, 18, och i Borg Tidning 1839, N:o 96, samt i Helsingfors Morgonblad
1839, N:o 54) det ordet Sampo vore en sammansttning, eller en version
af de ryska orden _sam bog_ (sjelfva guden) och med anledning hvaraf
han pstod att hrmed betecknades den Finska _Jumalabilden_, som skulle
sknka Finnarne all mjlig sllhet och lycka. En frklaring som Collan
deremot, p af honom anfrdt skl, lifligt bekmpade i en uppsats,
benmnd "Biarmaland och Pohjola" (i Morgonbladet 1839, N:o 53, 54) vid
det han frmodade att dermed afsgs en _mbel_, en grant utstyrd
_kldkista_ fr Pohjolajungfruns rkning, slunda benmnd med afseende
 det "granna locket".

_Robert Tengstrm_, som (i "Fosterlndskt album" 1845, 1. p. 123, 189)
vidt och bredt omtalar de hjeltesnger, eller det historiska epos, som,
enligt hans tanke, framstlles i Kalevala -- inlter sig icke angende
denna af honom skallade _rika Talisman_, i ngon nrmare frklaring af
Sampomyten.

Af utlnningar har _Jakob Grimm_, uti en afhandling: "ber das
finnische Epos" -- fredragen under en frelsning, hllen vid
Vetenskapsakademin i Berlin d. 13 Mars 1845, och aftryckt
dersammastdes i Hoefersch Tidskrift 1. p. 38 o. ff. -- frklarat det
han anser att Sampo icke kunde vara ngon fantom, eller ngot
inbillningskraftens foster, utan mste vara ngot allmnt kndt, och
verkligt naturting, efter Louhi s bestmdt kunde gra ansprk derp,
och d Winminen utan svrighet gick in p att anskaffa det; hvarvid
han gr oss uppmrksamme p den fverensstmmelse som frefinnes
emellan Sampo och _Frodes qvarn_, helst frestllningen om en
sbeskaffad qvarn redan af gammalt frefinnes bland alla Tyska
folkslag; utan att han dock nrmare anger ursprunget dertill. Och i det
han antyder att "kirjokansi" (det brokiga, sirliga, eller randiga
locket) kunde ju beteckna en fver Sampo utbredd _duk_, r han sjelf
osker om man ej med Sampo skall frst den p horisonten uppgende
gyllene _morgonrodnaden_, P ett annat stlle deremot (i sin
"mythologie", p. 1229) erinrar han att i den Mongoliska sagan om trdet
_Asambubararcha_, hvars i vattnet fallande frukter gifva ifrn sig
ljudet _Sambu_, -- tyckes detta ord st i ngot sammanhang med det
Tibetanska ordet _Sangpa_ ("klingande helig") liksom sjelfva trdets
namn r lnadt frn det Sanskritiska ordet _Jambu_, och sjelfva
frukttrdet heter _Eugenia Jambolana_.[49]

Dessa Grimms yttranden hafva franledt Norrmnnen _Asbjrnsen_ och
_Moe_ att, i deras 1852 utgifna "Norske Folkeeventyr" p. 488, anse
berttelsen om Sampo vara beslgtad med den i Ringerige upptecknade
Norrska sagan om _qvarnen_, som stod och malade _p hafsbottnet_.

_Castrn_ underkastade de hittills gjorda frsken att uttyda Sampo en
genomgende underskning i sina "Frelsningar fver den Finska
mytologin" (Helsingfors 1853) och uppstllde en ny hypotes. Vid det han
-- med afseende  innehllet af Kalevalasngerna -- fann likadana
hjeltedikter bland Ostiaker, Samojeder, Tartarer och andra nrmare,
eller fjermare, med Finnarne beslgtade folkstammar, vidblef han den
sigten att brudfrden till Pohjola till strre delen baserade sig p
en historisk grund.[50] Sampo var enligt Castrns sigt, intet annat n
en _Talisman_, fr hvarje sorts jordisk lycka, sdan den n i denna dag
hr och der kan vgabringas af Schamaner. Dock kan detta ju ej hindra
att frestllningen om Sampo var kanske ett verkligen existerande
freml. Uti den 2:dra Delen af sina Resor och Forskningar (Helsingfors
1855, p. 398) omtalar han sin stora fverraskning, d han vid grnsen
af China hrde af en Mongol -- att Buddhaisterna benmnde den ldsta
kyrka till "Sampo", hvilket ord skulle betyda _en hemlig klla_; och
enligt en annan frklaring i hans Finska mytologi (p. 272) betydde det
_kllan till allt godt_; en benmning, hvilken enligt hans tanke --
frtrffligt passade in p Finnarnes Sampo. Enligt denna hypotes r det
nra till hands (sger han) att den Finska Sampo ursprungligen var
en "kyrka", nemligen det enligt Islndska sagan s bermda
_Jumalatemplet_; i hvilket fall den s ofta frekommande uppgiften
angende dess "brokiga lock" kunde beteckna, eller afse, kyrkans
"takbeteckning". Dock den omstndigheten att Sampo var innesluten i ett
kopparberg, och att den blott af tre karlar frn Pohjola blef buren i
bten, syntes Castrn (med afseende  denna hypotes) s i hg grad
motbjudande, att han helt och hllet uppgaf, och frkastade, denna sin
frra frklaring.

Med afseende  den uppgiften att Ilmarinen, vid ena sidan af Sampo --
smidde en "sdesqvarn", och vid den andra -- en "saltqvarn", samt vid
den tredje -- en "penningqvarn", och vid betraktandet af det
likljudande Svenska ordet stamp, ("stampqvarn", "hand-qvarn") s
framdrager Castrn (i sin mytologi p. 272) den berringspunkt som
erbjuder sig med den frut redan omtalta sagan angende Konung Frodes
_qvarngrotta_, hvilken kunde frambringa allt hvad den malande sjelf
nskade. Ocks lt Konung Frode den mala t sig guld, lycka och fred.
Likvl blef han sjelf slutligen, allt detta oaktadt, fverfallen,
ddad, och Grottan, under mrkret en natt, bortrfvad af en hafskonung.
D denna nu lt mala salt, malade qvarnen s lnge till dess skeppet
blef fullt, och Grottan sjelf, liksom Sampo, nedsjnk i hafvet.[51] Vid
det Castrn fverlemnar lsningen af denna frga till en framtida
forskning, sger han: "skulle sagorna om grottan och Sampo verkligen
behandla samma mne, s har man en grund till den frmodan att Finnarne
hafva lnat grunddragen till deras saga frn sina Skandinaviska
grannar, helst sagan om Sampo icke frekommer hos ngra andra Finska
folkstammar;[52] hvaremot sagan om grottan skall vara ganska vidt
kringspridd i Sverige, Norrige, Danmark och Tyskland."[53]

_A. Schiefner_, i en uppsats om "Sampo-myten i det Finska Epos" (infrd
i S:t Peterburgska "Vetensk. Akademins Hist. Filos. Bulletiner" 1851,
p. 71) citerar allt hvad Castrn hrom skrifvit. I en sednare uppsats
af honom -- "angende ordet Sampo, i det Finska Epos" (intagen i samma
"Bulletiner" 1861, p. 497) frngr han sin frra sigt, och det s
mycket mer som man verkligen terfinner detta ord i Finskan och
Estniskan under formen _tampu_. Ordet synes honom dessutom verkligen
fattigt, och nog magert, att ssom underlag tjena fr en poetisk
uppfattning af naturen och d.s.k. undertinget. Dertill kommer nnu att
d Sampo malar af sig sjelf (hvar str det skrifvet?) S frliknar
Schiefner den med den ryska sagan, deri en mngd saker frekomma,
hvilka "af sig sjelfve" t sin gare frskaffa allt hvad han nskar.
Han anfr en saga frn trakten af Ishafvet, eller Hvitahafvet, uti
hvilken en bonde, som uppklttrade lngsmed en genom himmelen vxande
klstam -- sg en _handqvarn_ som malade frdigbakade kakor. En annan
saga, frn stora Ryssland, omtalar en tupp, som ihopkrattade p jorden
en handqvarn o.s.v.; p grund hvaraf han antog, att frsta stafvelsen i
ordet Sampo r det Ryska _sam_ (af sig sjelf). Likvl antager Schiefner
med rtta det frklaringen af hela Sampomyten r att skas i en
uppenbarelse af den yttre naturen. Hufvudrollerna i Kalevala (sger
han) ro ursprungligen elementargudar (?) hvilka frlora allt sitt
vrde, om de degraderas till blotta Hjeltar, (nn! nn!). Af den
omstndigheten att himmelen i Kalevala blifvit kallad "luftens lock"
(sis! sis!) -- i det deri ofta blifvit taladt om det "brokiga taket"
(h! h!) drager han den slutsats -- att man med det "brokiga
locket", som qvarblef i Pohjola, betecknade den granna stjernhimmeln,
som fortbestr hr hela vintern, under det den glnsande stjernan p
Pohjola firmamentet (d.v.s. solen) r periodiskt frborgad. Detta r nu
hufvudkarakteren i Sampo-myten; hvari allrafrst nemligen ingr
betydelsen af ordet Sampo, i sig sjelft, och hvartill sedermera
tillkommer frestllningen om en _qvarn_. Man finner hufvudsakligen
samma uppfattning i en sednare afhandling af Schiefner "fver det
mytiska innehllet af de _Finska Fablerna_" (Bullet. de l'Acad. de S:t
Petersb. 1855, p. 569) och "ang. den Estniska sagan om _Kalevipoeg_"
(Bullet. 1860, p. 273). Hvarefter han resonerar om svl solens som om
mnens fngenskap i Pohjola, hvarmed han liksom pminner om Sampo.

Efter Schiefner uttala sig flere af Tysklands framstende sagoforskare,
angende betydelsen af Sampo, i en mer eller mindre inskrnkt
anslutning till dessa hans sigter. S t.ex. _Mannhardt_, som i sina
"Germanische Mythen" (Berlin 1858, p. 400) hruti tror sig igenfinna
_molnet_; hvaremot A. _Kuhn_, fasthller sig vid Schiefners
uppfattning, det man hrmed afsg _solen_ (se "Die Herabkunft des
Feuers und des Gttertranks". Berlin 1859, p. 114). _F.L. Schwartz_
skte ter i sin skrift "Der Ursprung der Mythologie" (Berlin 1860, p.
117) att frlikna Sampo vid en grdel, d.v.s. vid en _regnbge_;
hvilken uppfattning han fven i en sednare uppsats vidhller, angende
solen, mnen och stjernorna, ett bidrag till mytologin och forntidens
kulturhistorie (Berlin 1864, p. 104). Samma naturuppfattning delar
fven Professor _Jul. Caesar_, i Marburg, uti ett fredrag angende
"Das finnische Volks-Epos Kalevala" (Stuttgart 1862) hvaruti han
frskrar det Kalevalas hjeltar vida tydligare n Hellenernas, eller
sjelfva den Tyska folkdikten, br stmpeln af ett gudavsende, (?) som
har sitt ursprung i naturen, -- en omstndighet, (sger han) som hundra
gnger faller oss i gonen, lika klart som om de vore Hjeltar,
underordnade de egentliga gudarne (p. 20-21), (?) K. _Simrock_ antager
att erinringen om _Frodes qvarn_ r ihop-trngd i det finska Epos, och
ligger till grund fr Samposagan (se hans "Handbuch der Deutschen
Mythologie". Bonn 1869, p. 317).

Redan fre de sistnmnde uttydningsfrsken, hade _Lnnrot_, i en
uppsats, kallad "Tre ord om, och ur, Finska fornsnger" (intagen i
"Litteraturblad fr medborgerlig bildning" 1858) sammanstllt de ldre
sigterna angende Sampo. Enligt dessa betecknade Sampo ett
_musikaliskt instrument_, en _handqvarn_, Biarmernas _Jumalabild_, (i
hvilket fall namnet r lnadt af det ryska _sam bog_, Gud sjelf), ett
_handelsfartyg_, ett bermdt _Gudatempel_, s benmndt efter den ldsta
kyrka hos Buddhaisterna, kallad _Sampo_ (_sang phu_ -- hemlig klla);
och slutligen hade en gammal Runosngare ansett Sampo beteckna _hela
landet_, hvilket blef erfradt af Finnarnes stamfder, och som tillika
antog att det "brokiga locket" bemrkte den _stjernbestrdda himmelen_.
Lnnrot frkastar nu de samteliga uttydningarne, och frklarar myten
ssom en allegorisk framstllning af _bildning och kultur_, hvartill
menniskoslgtet funnit vgen genom uppfinningen af sjelfva sngen.
Ifrn denna tid kan det sgas -- att man sr och pljer, erhller
nring, och har till freml en bestndig framgng. Med undantag hraf,
svarar det emot en tid, p hvilken Kalevala-folket stod i jemnbredd med
Pohjola. Vid beskrifningen af grundmnet, hvaraf Sampo var frfrdigad,
s utmrker det allegoriskt de lgre lefnadsstadier, hvilka ett folk
hrvid har att genomg, ssom t.ex. jagt, fiskafnge, boskapssktsel,
och slutligen kerbruk och industri; hvilket blifvit framstlldt
frmedelst ett svanfjder, fjllet af en gs, en flinga ull, ett
sdeskorn och biten af en skottspole.[54]

Doktor _O. Donner_ anmrker hrvid -- i en Akademisk Afhandling,
angende "Indernas frestllningar om verldsskapelsen, jemfrda med
Finnarnes" (Helsingfors 1863) -- och det ej utan skl, att s sinnrik
denna kombination n synes vara (?) s r likvl begreppet om bildning
och kultur, redan i sig sjelft, alltfr abstrakt, fr att -- utgngen
frn folkmedvetandet, ssom medelpunkt -- kunna, omedelbart, frambringa
ngon verldsskapelse. Hvarefter fljer ett lngt referat af alla de
stllen i Kalevala, der det, om n aldrig s litet, talas om detta
"Wunderdinge", som Hr Donner hr benmner Sampo; men hvilket allt vi
hr frbig, svida det icke nrmare upplyser saken.

Norrmannen Professor _J.A. Friis_ framtrder sedan i ordningen, ssom
en ny Profet, och tecknatydare, den der uttyder och frklarar
betydelsen af ordet Sampo, i en Artikel under rubrik: "Lappalaisten
noitarummusta ja Kalevalan Sammosta" (intagen i Kirjallinen
Kuukauslehti 1868, N:o 1). Enligt hans mening skulle hrmed afses en
skallad Lappsk _Trolltrumma_, hvilken af Lapparne tminstone anses
hgst vigtig och dyrbar. Men Herr Professorn glmmer mhnda, i sin
ifver, att vi hr icke hafva att gra med Lappar, utan med Finnar.[55]
I det hela r denna skallade "Trolltrumma" (sger han) hvilken svl
som behandlingen deraf, han nrmare beskrifver -- ingenting annat n
med diverse hieroglyfiska figurer utspkad, och af vidskepelsen helgad,
och invigd, _Tamour de basque_, hvars vrde blott uppskattas af
Lapparne. Emellertid sker Friis -- med samma fyndighet, och
vltalighet, som trots ngon annan -- bevisa sitt pstende; och
hvartill han, till en brjan, freger det Sampo allsicke r ngot
finskt ord, utan r lnadt ifrn frmmande sprk, hvarvid man
frvandlat _t_ till _s_. Slunda r det beslgtadt (sger han) med
Persiska ordet _tambr, tambrk, tambk, tamber_, med Armeniska ordet
_thembug_, Kurdiska _tmbur_, och Tscheremissiska _tmr_, samt p
Ungerska _dob_. r icke detta bevis nog! menar han. Eller -- hvad menar
lsaren? Och ej nog hrmed! Prof. Friis har ytterligare i sin 1870
utgifna _Lappisk Mythologi, Eventyr og Folkesagn_, i en afhandlig
kallad "Gobdas og Sampo", p. 47-52 vidblifvit denna sin frklaring,
illustrerad med diverse plancher, frestllande den Lappska
trolltrumman.

Och ssom enslags ytterligare bekrftelse hrp, lser man af _D.E.D.
Europaeus_, i hans "Nya betraktelser af Professor Friis' frklaring af
Sampo" (infrde i Finl. Allm. Tidning 1869, N:o 15) hrfver --
srdeles beprisade loford. Det r om dessa bekrftelser, som Kurre
sger -- "_Tappurainen Tuppuraisen takausmies_."

Efter att hafva genomgtt alla dessa filologiska, naturfilosofiska,
etnografiska (och etnologiska) mytologiska och arkeologiska
frklaringsgrunder, upptrder Doktor Donner slutligen sjelf hr, nnu
fr andra eller tredje gngen, och -- i en vidlyftig afhandling, kallad
"der Mythus von Sampo", dedicerad till Professor Roth i Thringer, och
intagen i Vetensk. Societetens Akter -- meddelar en kort, men
fullstndig uppfattning af de skilda frfattarnes och Sampouttydarnes
anfrda skl och grunder, jemte derp byggda sigter och frklaringar;
hvilka alla han nu, i sin tur, bemter och vederlgger. Och svida nu
de flesta frfattare hyllat sig till den sigten att hrmed betecknades
antingen en handqvarn eller en trolltrumma, s sker frf, innan han
framkommer med sina egna tankar, frst vederlgga andras. S t.ex.
sedan han citerat allt hvad Friis anfrt, anmrker han ssom ngonting
otnkbart, och sledes osannolikt, att ngra bitar af en trolltrumma,
uppfiskade ifrn vattnet, eller frde af vgorne till stranden, och
utplanterade af Winminen, kunde tillskynda skrdar, gldje och
lycka, t hela landet; hvaremot Pohjola, som erhll den granna
botckningen (locket) ndgades, med sorg och bekymmer, fra ett
brdlst lif.[56] Och dessutom, om frgan gller en trolltrumma, hvaraf
nstan hvarje Lappsk familj r frsedd, s -- hvad hindrade vl
Ilmarinen att frfrdiga sig en annan dylik, och likas kostbar, som
den han gjorde i Pohjola? fven frvarade Louhi icke den, enligt den
allmnna plgseden i landet, uti ett visst afsides hrn uti ktan, utan
inlste hon den uti en stenbacke, eller i ett kopparberg. Ocks kan man
icke inse, hvarfre ej Finnarne sgerna betecknade den med dess
inhemska namn _govadas_, (p finska "Kuvakas") d.v.s. "den med bilder
beprydda", eller med det finska namnet _rumpu_ (trumma); ty
hrledningen frn de Persika orden tambur, m.fl. tyckes vara nog _longe
petitum_. Hvad slutligen betrffar den af Maxenius meddelta uppgiften,
det man fordomdags fven i Savolaxs kulle, vid besvrjningar, hafva
begagnat sig af en sbeskaffad trolltrumma, s verkar detta hr icke p
saken, eller hvarken frndrar, eller frklarar frhllandet;[57] ty r
hrigenom allsicke identiteten med Sampo dagalagd. Slutligen anmrker
Donner, och det ganska riktigt, att det vl vore mjligt att ngon
folkskald, i sednare tider, d den rtta betydelsen af Sampo frsvunnit
frn folkets medvetande, i tankarne hrvid kommit att fsta sig vid den
Lappska trolltrumman, och slunda ltit undfalla sig orden "det brokiga
(randiga) locket". Vidare anmrker han det man icke har ngot exempel
p att ett visst objekt, det m vara aldrig s dyrbart, kan blifva
freml fr en folkdikt (ty prisar man icke, och besjunger, ett ddt
ting) -- endast lefvande, och storartade, handlingar. Vi hafva i
korthet genomgtt frfattarens argumentationer, fr att visa huru
mycken mda och besvr Hr Donner gjort sig, icke blott fr att uppska,
och kunskapa, om allt hvad som blifvit skrifvit om Sampo, utan fr att
vederlgga en uppgift, som -- annars vederlgger sig sjelf.

Hvad ter angr frklaringen att Sampo skulle beteckna en _hand_- eller
_stampqvarn_, beropas hrvid Castrns omdme (br observeras att Dr
Donner r en stor beundrare af Castrn) att nemligen vid fvergngen
frn en historisk betraktelse till en symbolisk -- skildringen af Sampo
r s fantastisk, att fven om den ursprungligen haft en historisk
betydelse, finnes dock mycket deri, som mste uppfattas frn en
allegorisk sida, sframt nemligen dikten icke lter bokstafligen
tillmpa sig p ngot i verlden existerande allmnt kndt mne. fven
Castrn anmrker att samtliga folkqvden, i flera afseenden, ro mer
eller mindre grundade p bortglmda myter; men det symboliskt
framstllda fremlet hafva de dock, i sin frestllning, uppfattat
sdant det ursprungligen frekommer i verlden. S fven hr! Sagan om
_Grottan_ hnger -- enligt en allmn hos alla Germaner (observeras att
Finnarne ro -- inga Germaner) frekommande uppfattning -- tillsammans
med den om _Solen_, tnkt nemligen under bilden, eller frestllningen
af en qvarn (ett qvarnhjul) hvilken af sig sjelf malar och producerar,
hela dagen; och hvars produkter blifva dessa gyllene skrdar, ej olikt
solens gyllene strlar. P detta stt blir det frklarligt huruledes
denna qvarn kunde mala (stadkomma) lycka, fred, och allt hvad man
nskade sig. Att den blifvit bortrfvad, och frsnkt i hafvet, r
blott en poetisk fras, som vra skalder fven anvnda p solens
nedgng. Redan Grimm yttrar tvifvelsml huruvida Sampo, den der hvarje
morgon malar silfver och guld, skall frestlla en bild af den p
horisonten uppgende gyllene _morgonrodnaden_. De f rader i Kalevala,
som behandla bilden af en malande qvarn, visa klart att denna
frestllning icke ligger till grund fr Sampodikten, utan r det
mjligt ett ln frn andra folkslags sagor, hvilka, till fljd af deras
gemensamma och ursprungliga betydelse -- blifvit sammanstllda med
Sampo, och derp anvnda. Att den skulle mala af sig sjelft, spelar i
Finska sagan ingen hufvudroll; och sjelfva dikten vinner genom
sidosttandet af denna bild.

Hvad betrffar hrledningen frn det svenska ordet _stamp_, s anmrker
Hr Donner att det redan frut blifvit antydt, att detta ord -- enligt
de finska ljud- och sprklagarne, fvergende till finsk form -- skulle
heta _samp_ (och icke _tamp_). Huruvida Finnarne sjelfve gjort sig
ngon frestllning om en af sig sjelf malande qvarn, eller lnat detta
af sina grannar, r svrt att afgra.[58] Man antrffar en sdan
uppfattning ej blott hos Skandinaver och de Tyska folkslagen, utan
fven hos Ryssar, tillochmed var den hos Romarne knd. fven i den
Mongoliska sagan om Gesar Chan, talas om ett gyllene berg, p hvilket
stod en qvarn, som malade af sig sjelft (se Schmidt "die Thaten Bogda
Gesser Chans", p. 97). fven i en Estnisk fabel ("Vaeselapsi ksikivi")
frekommer berttelse om en handqvarn, som malade af sig sjelft;
hvilken frborgad i en kista, gmd under jorden, derifrn blef af ett
fader- och moderlst barn bortfrd, frmedelst en hvit hst (se
Kreutzwald "Esti rahva jutud" p. 43). _Lwe_, vid sin fversttning af
denna fabel, tycker sig hruti finna en svag erinran om Sampo (Estn.
Mhrchen, s. 80).

Hrefter resonerar Frf, vidt och bredt om den kamp och strid, som
enligt hans tanke (rttare -- enligt hans fantasi) blifvit frd emellan
Pohjola och Kalevalafolket, angende solens och mnens inneslutande i
berget; men hvilket allt, ssom hr icke hrande till saken, vi i
tysthet frbig -- smycketmer som de finska fornsngerna ingenstdes
tala om krig och strider -- tminstone icke i den mening, som man i
allmnhet uppfattar saken; och hvarvid han omtalar en af honom frmodad
parallelism -- emellan den finska dikten om Sampo, och Indernas om
_solen_, hvilka hvardera blefvo inneslutna i ett kopparberg, (som det
heter); och hvarefter han kommer till det resultat, att Sampo och solen
ro med hvarandra synonyma, och hvardera dikterna om dem sledes
variationer af samma tema.[59] Och fr att liksom bestyrka denna
hypotes, omtalar han att fven folkdikten om mnfrmrkelsen, d.v.s. om
mnens olika skiften och skepnader (faser) hos Finnarne, Mongolerne,
Chinesarne, Inderna och Skandinaverna hafva med hvarandra ngon slags
fverensstmmelse. (Naturligtvis! Efter saken hr r densamma, mste
fven teckningen deraf i ngot afseende kongruera, och sammanstmma;
och hvilket sledes fven torde glla om solen).

Sedan Frf, slunda omtalat allt hvad som blifvit sagdt och skrifvit om
Sampo, hvarmed han frstr solen, kan han icke undg att -- liksom mot
sin vilja, och ssom fr att komplettera samlingen -- omtala det en
viss Lektor Gottlund anfrt en tradition om Sampo, som (olyckligtvis!)
afviker frn alla de andras; och hvilken tradition han, ssom sdan,
vl omnmner; men hvars af mig antydda frklaring hau icke ens anser
vrd att (liksom de andras) frtjena med ett ord omtalas.[60] Och fr
att nu s mycket mer nedstta vrdet, och betydelsen deraf, pstr
Frf., att finnskogarnes befolkning frskrifver sig frn 17:de seklet;
ehuru jag solklart bevisat det Finnarne icke blott voro talrikt hr 
orterna knda redan 1520, utan fven att det derjemte frefunnits der
en qvarlefva af en forntida ldre finsk folkstam, som till strre delen
utdog vid digerdden 1350 (se "Lsning fr Finnar" sid. 113).
Hvarefter, och ehuru Hr Donner medger det jag varit den frsta, som
omtalat myten om Sampo,[61] han likvl placerat mig till den sista, af
dem som derom haft ngot att frtlja. Derp gr frf. att frklara --
det stammen, eller roten, till ordet Sampo, enr den icke str att
finnas i frmmande sprk -- mste ndvndigt uppskas i finskan;
hvarfre ock han fretager sig att uppska den, och tror sig fven
slutligen hafva funnit den i ordet sepal, sepel, seppele (som betyder
"hals, halsring"); och nu br det af till fjlls -- uppfr berg och
backor, frbi stockar och stenar. Men vi deremot stanna hr, och lemna
frf. fritt spelrum, till att fortstta sina efterspaningar med
afseende  stamordet till Sampo.[62]

Man tycker vl att denna slags sampo-litteratur nu redan borde frsl.
Men nej -- lngt derifrn! Nu sednast upptrder Doktor J.W. Calamnius,
och i en artikel, kallad: "Kalevalan sammosta" (infrd i Kirjallinen
Kuukauslehti 1872, n:o 4 och 5) upptrder fven han nu sin tur, och i
det han sker vederlgga Dr Donners argumenter, har han sjelf inga
bttre att framstlla n den af Friis antydda _trolltrumman_. Liksom
Castrn och Donner, s nskar och hoppas nu fven Calamnius, att
framtida sprk- och fornforskare mtte, bttre n han, lyckas att
slutligen upplysa, och utreda, fven denna mytiska gta. Men hvarfre
skola vi hr just vnta allt af framtiden, d vi redan i vr tid hafva
dem som hrom kunna upplysa oss, blott vi frst att lyssna till deras
ord?

Hvad blir nu sledes resultatet af allt detta?

Jo, vi finna att de lrde, snart sagdt i alla lnder, och det svl
inomlands som utomlands, sysselsatt sig med att taga reda p
sampomyten; men hvarvid det gtt, som det vanligtvis gr -- nr man ej
tar gammalt och frstndigt folk till rds -- man har hrvid endast
gjort sig ljlig. Hvarvid (mrkvrdigt nog,) ingen af dessa Herrar
mytologer uppfattat, nej icke ens kunnat ana till denna sampomytens
vackra andemening, angende orsaken till menniskans mindre lyckliga
stllning; hvilket hr dock tyckes utmrka sjelfva hufvudsaken, vid det
de -- frirrat sig vid att frklara betydelsen af sampo. Det r mindre
underligt om Ryssar, Tyskar, Svenskar och Norrmn, hvilka icke knna
vrt sprk, eller naturen af vr folkpoesi, mycket mindre sledes
sjelfva vrt folks naturanlag och karaktersdrag -- hrvid misslyckats,
d.v.s. misstagit sig. Mera frvnande r det deremot att Finnarne
sjelfva icke kunnat taga reda p en sak, som synes oss (i vra gon) s
enkel och klar som denna, d.v.s. -- som andemeningen, och betydelsen af
sampomyten. I hvilket afseende ej blott universitets konsistorium,
eller hela dess lrare-personal (d.v.s. de der Herrarne, som jemt
och stndigt beropat sina "lrda grader" -- se "Nsperlan",
sid. 40) och d.s.k. Vetenskaps Societeten, utan fven hela Finska
Litteratur-sllskapet, med alla sina talrika rundtikring landet spridda
medlemmar och korrespondenter, jemte Fornminnesfreningen, ja som --
skam tillsgandes -- de bda stora snillena Lnnrot och Castrn (fr
att ej hr tala om allt hvad "Fennomaner" heter) -- ffngt i detta
fall anstrngt alla sina krafter -- alla sina strfvanden och
bemdanden, fr att lsa gtan; och hvarvid de ifrigt stretat, och
arbetat -- redan ett halft sekel, eller frn och med 1818. Ja man
skulle tro det vr Herre slagit sina barn med blindhet, enr de icke
kunnat hvarken lsa, eller fatta, hvad jag redan lngesedan, tid efter
annan, vid tre olika tillfllen, p tre olika stllen, och p tre olika
sprk -- fr dem tydligt framstllt och frklarat.[63] Sg, hvad kan
vl vara orsaken hrtill?

Jo, orsaken r -- 1:o fr det jag icke hr tili "skrikarnes" klass,
eller till Kalevaliternas lger; utan, tvrtom, mngen gng kanske
(liksom nu fven hr) litet fverraskat, eller fverflyglat, detsamma;
och -- 2:o emedan man hittills allmnt trott, att myten hr bestod i
konsten, att taga reda p betydelsen, eller bemrkelsen, af ordet
Sampo. Ngot som egentligen hr alls icke kommer i frga, lika litet
som att examinera, eller att i vetenskapligt, d.v.s. -- i botaniskt
afseende vilja determinera, och klassificera, _Kunskapens trd_ p godt
och ondt, eller att ska utreda huruledes _Noachs ark_ var
konstituerad, och Pandoras ask konstruerad, eller det gyllene
vdursskinnet prepareradt, m.m. Hvarochen klok menniska mste vl veta,
och inse, att allt det der icke hr hr till saken, lika litet som
namnen p de hrvid agerande, eller figurerande, personerna; hvilka
nrsomhelst, och vid nsta scen, kunna ombytas, och -- hvilket
erfarenheten fven hr visat -- af andra frestllas. Myten ligger hr
i sjelfva handlingen, och dess fr hela menniskoslgtet djupa
betydelse; sledes -- icke ensamt i sjelfva parabolen, i och fr sig,
eller i allegorin, utan i den derunder frvarade, och den derigenom
ppekade -- sanningen.

Vidare har felet legat deruti, att ingen af de der Herrarne mytologer
varit hvad man kallar "skald", eller "poet". De hafva, tvrtom, alla
varit idel prosaister, d.v.s. de hafva vl kanske ngongng varit roade
att hra sng, och musik, eller lsa verser och poesi; men de hafva
derfre icke derp frsttt eller begripit sig. I stllet att lta
tanken ledigt svfva, eller vagga sig fram (svaja) emellan de skilda,
ofta (enligt det finska skaldemaneret) hvarandra olika bilderna, eller
de sig emellan motsatta meningarne -- har man p hvarje ord tagit
fasta, -- och ropat -- "banko"; hvaraf man ofta gjort sig de
ljligaste, de mest befngda -- ja, jag m sga -- de galnaste begrepp
och frestllningar.  andra sidan ter, har man mngengng, i motsats
hremot, i de skilda orden, (eller meningarne), skt inlgga en viss
hgre, och djupare (andligare) betydelse, n hvad i dem frefinnes;
hvarigenom man likas frirrat och misstagit sig, i det man slunda
blifvit en -- andeskdare.[64] Alla myter ro, i det hela taget, mycket
enkla till sitt innehll, och korta (ehuru sinnrika, och mngtydiga) --
till sitt omfng, liksom den i dem innefattade tanken, sanningen, eller
lrdomen; och de behfva derfre icke -- deduceras, och demonstreras.
tminstone uppfattade jag genast -- d jag hrde sammas-myten --
meningen, sdan jag fven d framstllde den; utan att jag sedermera,
liksom alla de andra mytologisterna, p dessa nu frlidna 55 r -- sett
mig befogad att, i ngot afseende, frndra mina sigter, eller att med
ett enda ord rtta hvad jag d sade. Hvems gon hrvid varit de
klaraste, och hvems tankar de redigaste -- m lsaren afgra, och --
efterverlden bedma. Hraf ser man likvl, till en brjan, hvad mycket
brk och besvr, och hvilket ondigt vsende och buller -- de der lrda
Herrarne ofta gra sig, eller stlla till, och det om en ringa sak, som
de icke ens begripa, eller frst sig upp; men den de dock upphja
till skyarne.[65]

N ser man icke ngonting mera? (frgar Lsarn). Ja, man ser hr ett
exempel, bland mnga andra, p hvad jag redan ofta frklarat, nemligen
att s kallade lrda och vetenskapliga sllskaper ofta kunna frliknas
vid vissa skallade "_lyktgubbar_", som visserligen i mrkret prunka
fr mngdens gon, med ett slags lnadt sken, som -- i det hela -- fga
gagnar till ngot; eller utgra de ettslags kotterier, och lrda skrn,
som (att sluta efter ett visst universitets beteende) -- i mnga fall,
i det hela, mera skada, n gagna, vetenskaperna. Hvaremot uti den
individuela, enskildta, frmgan och intelligensen -- ofta ligger
nedlagd, och frborgad, en skatt, som mngengng vida fvervger alla
mngdens pund och frtjenster. -- Om man svisst blott skulle frst
sig -- att, ssom sig br, deraf begagna sig![66]

N lr man sig d hraf icke -- ngonting mera?

Jo man finner att liksom alla de der Herrarne, med sina mnga "lrda
grader", nu en tid bortt, d.v.s. i mera n 50 r, nra nog farit fram
som narrar, eller -- alla, efter hvarandra -- ridit ranka p ordet
_sampo_, utan att se och hra hvad frstndigt folk haft dem att
frkunna, likas hafva de, likt Arons prester -- (nstan i lika lng
tid) -- uti _Kalevala_ tillbett, och dyrkat, -- den "gyllene kalfven".

Och d man fven i detta fall skt upplysa dem om sitt stora misstag,
har man i stllet att omfatta oss med tacksamhet och krlek -- endast
visat oss tnderna. N m d s vara! Mycket af hvad vi, i s mtto,
kunnat meddela det finska samhllet, och vrt fdernesland -- skall
hrefter troligen ingen annan frm. Finnarne hafva sledes att i detta
fall -- liksom i s mnga andra -- endast att skylla sig sjelfva fr
fljderna; en lrdom, som de nu dessutom hr ftt inhemta, genom den af
oss dem meddelta frklaringen fver sampo-myten. Ocks sluta vi derfre
hr, med samma strof som vi brjat:

    ridiculum est rivulos consectari,
    fontes verum -- non videre.




Hnvisningar:


[1] Oberknadt de mnga tryckfel, som hrvid mste lggas antingen den
vrda Tidningsredaktionen, eller sjelfva boktryckeriet -- till last,
vet jag icke till hvems frtjenst jag skall rkna (svida jag neml.
icke vill tro att det skett i uppst, eller med full afsigt) att de fem
frsta, eller fversta, raderna  3:dje spalten blifvit -- (troligen
vid ngonslags ombrytning) -- huller om buller omkastade med hvarandra;
hvarigenom man omjligt kan gissa sig till sjelfva meningen, eller
deraf f ngot sammanhang. Den i fljande Nummer, efter fjorton dagars
tid -- meddelta rttelsen, kommer i detta fall nog mycket -- _post
festum_.

[2] Dock om jag fven hr skall dokumentera denna min liknjdhet i
pekunirt afseende, med ngot exempel, m jag t.ex. nmna, -- att 1814,
under min vistelse, ssom student i bo, ville min derboende kttsliga
morbror, Prokuratorn _Orrhjelm_ (ssom ogift) ndvndigt adoptera mig
till sin son; hvarigenom jag ej blott blifvit hans universal-arfvinge,
utan dessutom ftt Adel- och Riddarskapet p kpet. Men jag tackade s
mycket fr ran, och frklarade -- det jag ansg mitt namn fullkomligen
likas godt som hans. (Han dog sedermera den 2 December 1816, vid 54
rs lder).

[3] Hvad som i detta fall gller angende de finska myterna, tro vi
fven vara fallet med myter i allmnhet, d.v.s. att vissa ursprungligen
historiska personer, eller tminstone deras namn -- blifvit begagnade,
ssom underlag, vid de mytiska sagoberttelserna, hvilka ofta omfatta
skallade gudahndelser, eller s tillsgandes himmelska historier; de
der, efter dden, frestllas hafva passerat menniskor emellan, eller
emellan gudarne i himmelen. Och detta frklarar tillrckligen orsaken,
hvarfre ej blott hos olika folkslag, men ofta fven hos samma nation
-- i ursprungligen samma myt spela (i samma roll) och upptrda skilda,
eller olika namn (personer).  andra sidan deremot kan ocks stundom
likas hnda att verkligen historiska personer, och deras handlingar,
(ssom, i sitt slag, stillsgandes storartade) -- till fljd af ett
dervid fstadt visst historiskt, eller vetenskapligt vrde, eller p
grund af ett vid dem fstadt allmnt nationelt intresse -- ngongng
kunnat med tiden f en viss hg, och mytisk, betydelse.

[4] D man, frn en mytologisk synpunkt betraktadt -- endast har fr
sig en sinnebild (d.v.s. en symbol) hvarigenom man i det ndliga
uppfattar det ondliga, s har man deremot, ifrn religionens synpunkt
att gra med en tankebild (d.v.s. med en dogm) i hvilken man, tvrtom
-- ser det ondliga uppenbaradt i det ndliga. Begge dessa synpunkter
bilda en bas, som utgr grunden fr filosofins spekulationer.

[5] Anledningen, och orsaken, till uppkomsten af dessa slags skallade
_myter_, synes oss annars (om man betraktar saken frn en viss annan
sida) hafva varit den, att menniskoslgtets intelligentaste frmgor,
fordomdags -- till fljd antingen af folkets rhet och okunnighet,
eller misstroende och illiberalitet, icke velat, ja -- icke ens vgat
fr dem framstlla vissa strre natursanningar (ssom stridande mhnda
emot deras frut fattade begrepp och frdomar) annorlunda n frtckta
under en viss mytisk slja, och betckta med en viss dunkel skymning.
Det r denna slags hemlighetsfullhet, som i allmnhet karakteriserar
all forntidens kunskap, meddelad p ngot stt den strre hopen; och
som utmrker sig likas ej mindre i de skallade "orakelsvaren", n
framlyser i sjelfva schamanernas beteenden. Mngen af oss har
emellertid, mhnda af ofrstnd, trott att sjelfva myterna fordomdags
verkligen utgjorde vissa religisa dogmer eller trosartiklar, och anser
de deri omnmnda eller framtrdande personer, hafva varit folkets
gudar, eller afgudar, dem man dyrkat och tillbett. Vi ro tminstone
icke af den meningen; men vl medge vi deremot att de, i en sednare tid
-- till fljd af skaldernas fantasier, och p grund af mlarnes och
skulptrernas bearbetningar -- personifierade, och ssom mer eller
mindre fullndade konstverk exeqverade -- mjligen slunda kunnat
blifva freml fr ngon kult. Det var af denna orsak jag ocks,
redan ssom yngling, r 1817, fann mig befogad att (i Svenska
Litteratur-Tidningen) sprnga hela Gananders _Mythologia Fennica_ -- i
luften; utan att ngon sedermera uppsttt fr att vederlgga mig, eller
fr att taga de "Finska gudarne" i frsvar. Endast Castrn har skt att
ihopsamla spillrorna hraf, fr att, om mjligt, deraf bilda ngot
helt; men vi veta allaredan till hvad resultat han kommit.

[6] S t.ex. r det allmnt bekant (enligt de fordna Egyptiernas lra)
att _Phtas_ (anden) formade af _Athor_ (materien) _Neitha_ (den aflande
och fdande naturen) till ett _gg_; utur hvilket gg _Cneph_ framgick,
och bildade sedermera det synliga universum, d.v.s. hela verlden. fven
enligt Hinduernas traditioner, knda redan 16.000 r fre Frlsarens
tid (?!) framstlles fvens _Haranguerbehah_, alstringsprincipen,
eller den frsta materien genomtrngd af lngtan efter form, d.v.s.
sjelfva verldskraften i de grfre elementerna -- under formen af ett
_gg_; uppkommet derigenom att _Nra-yna_ (den hgsta anden) inkastade
ett fr i vattnet, hvaraf efter 1,000 r blef ett stort gg, hvars
frtrffliga egenskaper beprisas uti 12,200 verser; och uti hvilket gg
han sjelf intrngde; och hvarur _Purusha_ eller _Brahma_, verldens
skapare, slutligen utgick. Hrom heter det vidare: "efter ett r sprack
detta, i vattnet flytande, gg i tvenne delar. Den ena hlften af
skalet, som var af guld, blef himmelen; den andra, af silfver, bildade
jorden. Men af ggets innanmten uppstodo, eller skapades, bergen,
floderna, verldshafvet, skyar och blixtar, samt slutligen -- solen
(eller, enligt, en annan legend, luften och himmelen, med dess 8
vderstreck)." fven af dessa myter trffa vi ej blott spr, utan en
analog och dessutom en slags mera fullstndigt hllen framstllning i
Finnarnes gamla folktraditioner (till ett bevis af deras hga lder)
hvaraf man finner exempel ej blott i _Pieni Runoja_, 1 H. n:o V, utan
fven i _Topelii Suomen kansan vanhoja Runoja_, 1 II. p. 25. Enligt den
sednare traditionen bildades svl himmelen som jorden -- af ett
Knipgg (jemf. Kal. 1 B. v. 179, o. flj.) eller af ett rngg, (enligt
1:sta Runan v. 270-315, i den frsta editionen af Kalevala). Enligt den
frstnmnde traditionen deremot uppstodo hvalar, sjlar, och allehanda
slags hafsdjur -- af ett Svalgg.[A]

  [A] D mig veterligen intet annat spur numera terstr, eller
  frefinnes, af denna gamla finska folkmyt om _fartyget och svalan_ --
  ssom ett reminiscens af den bibliska legenden om _Noachs ark_, och
  den derifrn utflugna _dufvan_ -- sammangjuten nemligen med den
  Egyptiska traditionen om _verldsgget_, eller om verldens uppkomst
  af ett _gg_ -- n den lilla versstump jag redan 1811 icke blott
  hrde citeras, utan fven upptecknade af dvarande adjunkten i
  Jockas, sedermera Pastorn i Jorois, -- Gustaf Winter, s anser jag
  den, ssom sdan, i sanning frtjena att hr meddelas fven p
  Svenska. Den lyder, som fljer:

      Lilla svalan, dagens fgel.
      Flg en sommardag, och flngde;
      Skte land -- att der f sofva.
      Och en park -- att der sig hvila,
      Och ett flt, att -- bo der bygga.
      Och ett hult, att -- gg der lgga.
      Fann ej land, att der f hvila.
      Ej ett hult, alt deri vrpa.
      Ej en skog, att -- der frbida.
      Ej ett flt, att -- bo der bygga.
      Flg s upp p hga fjllet.
      Sg ett fartyg ut p fjrden.
      Seglande med rda master. --
      Flg dit --under skeppets dckbord.
      Gt sig der ett bo af koppar,
      Och deri ett guldgg lade --
      Kom s vinden -- ifrn hafvet,
      Krngde fartyget p sida.
      gget trillade i hafvet. --
      Deraf uppstod fisk i hafvet,
      Deraf blefvo sklar skapta,
      Mnga svarta (neml. djur) hafvet hysar
      Dock ej sklar ro alla.

  (En variant af samma visa upptecknade jag dessutom sedermera af
  flickan Anna Pekurinen i Jockas). (Verte)

  fven i flere andra afseenden antrffa vi stundom, i vra
  fornsnger, en viss speciel och hgst fverraskande likhet, eller
  fverensstmmelse, med de gamla Egyptiernas dogmer och vishetslra.
  S t.ex. omtalas, i 14:de och 15:de Runan af Kalevala, huruledes
  _Lemminkinen_ -- d han vid stranden af "Tuonelan joki" (floden
  Styx?) lurade p att f skjuta en svana -- frstligen fverflls af
  den blinda Pohjola gubben, som der lg och vaktade p honom, ddade
  honom, och vrkte hans kropp i vattnet; der Tuonen poika, med sitt
  svrd, snderhgg den i flere delar, och kringstrdde dem i
  floden;[a]

    [a] En scen, ej mycket olik den som i 1:sta Runan (uti den frsta
    upplagan af Kalevala) deremot lmpas p Winminen (frstligen
    skjuten af _Lappalainen_); eller som det i 6:te Runan af andra
    upplagan, heter -- af _Joukkahainen_.

    Jag intog, som sagdt, denna lilla sng i _Pieni runoja_: hvarifrn
    den, jemte mnga andra, aftrycktes frst i v. _Schrters Finnische
    Runen_, och sedan i _Lnnrots Kanteletar_. Annars, hvad dessa
    Pieni Runoja betrffar, br jag kanske upplysa, att d jag om
    sommaren 1817 tnkte beska de svenska _Finnmarkerna_, ville jag --
    ssom en slags vlfgnad (tuomisia) frn deras fordna hemland --
    undfgna dessa vra gamla stamfrvandter med tskilliga af vra
    nutida finska folksnger; men af orsak att det akademiska
    boktryckeriet i Upsala nu, vid slutet af vrterminen, var --
    (tillfljd af den d frestende Doktorspromotionen) -- fverhopadt
    af arbete -- stod ingen sttare fr mig der att erhllas. Lngt
    ifrn att hraf afskrckas -- hittade jag p rd, i det jag sjelf
    grep mig verket an. Jag fvade mig nemligen i konsten att stta.
    Slunda satte jag 1817 sjelf det frsta hftet af dessa snger
    (hvilket nogsamt sknjes af de mnga deri frekommande bde sprk-
    och tryckfel); men hann dock, detta oaktadt, icke fre afresan f
    dem tryckta; hvilket, af sdan orsak, mste uppskjutas; och ej
    skedde frr n efter hemkomsten 1818. Likas satte jag sjclf 1821
    (redan hemmastadd i konsten) fven det andra hftet, och hann fven
    d, fre min afresa, f det tryckt; hvaraf jag p finnskogarne
    samma r gratis utdelade 1,000 exemplar. Dessa snger voro dock
    alla af vra allmnna nutida _folkvisor_. Ty jag hade (af skl som
    jag anfrt i _Lsning fr Finnar_, 1 H. sid. 329) tagit fr princip
    att icke i tryck meddela ngot af vra gamla mytiska, eller af vra
    forntida folkqvden, innan man deraf ftt en komplett samling.
    Detta hindrade dock icke att vissa frn de forntida Runorne
    lsbrytna delar, eller episoder, behandlade ssom sjelfstndiga
    folkvisor, ingingo i det dagliga sngarlifvet; och hvilket t.ex.
    hr var fallet med "Peskylinen pivlintu", och "Kulervo Kalevan
    poika", m.fl. af hvilka den sednare derjemte isynnerhet rjer en
    sann uppfattning af den finska folkkarakteren -- sdan, den visar
    sig i folklynnet.

  fvensom huruledes sedermera Lemminkinens moder, efter mnga sorger
  och bekymmer, slutligen -- medelst en rfsa -- lyckades att ifrn
  vattnet uppfiska de skilda bitarne af hans kropp, dem hon, s godt
  hon kunde, jemkade tillsammans; hvarefter hon frst bad _Suonetar_
  (drornes och senornes patronessa) och sedermera _Ilman impi_
  (luftens trna) att ordna allt p sitt stlle, och att med _utuinen
  neula_ (dunste-nlen?) ihopsmma de skilda delarne deraf; hvarvid hon
  slutligen bnfll hos Herren sjelf (itek ilmoinen Jumala) att rangera
  allt till det bsta; slunda terbragte hon nu sin son ej blott till
  lifs, utan fven till sin frra skapnad och gestalt. Hrvid kan man
  ej underlta att, angende Egyptiernas lra, erinra sig det fven
  _Osiris_ -- som var son (eller, enligt andras frmenande, n bror, n
  man) till gudinnan _Isis_ -- blef af _Typhon_ lnskt fverfallen, och
  ddad -- hans kropp snderhuggen, och de skilda delarne deraf -- i
  alla Egyptens landskapet kringspridda. Dem uppsker nu Isis, med
  lngtande ifver; och nr de alla ro funna, skall Osiris ter ifrn
  de dda -- lefvandes uppst; och d skall det varda slut p det ondas
  vlde hr i verlden. (Detta skimrar, eller hgrar, ju liksom litet t
  den kristna religionsdogmen, angende Christi uppstndelse ifrn de
  dda). Kan nu en sdan likstmmighet endast vara slumpens verk? Vi
  tro att dertill mste finnas ngonslags historisk, eller mytologisk
  anledning.

  Ej nog hrmed! Vi tro oss, om s hfves, (utom mnga andra
  intressanta saker) lagligen -- och det nnu i vra nrvarande tider
  -- kunna utreda, och bestyrka, att det fordomdags funnits, fven i
  vetenskapligt afseende, en viss direkt ledtrd emellan tskilliga af
  Finlands invnare och Egyptens skallade "lrde". Ty ibland de hr
  antrffade 87 skallade "Runstafvar", hvilka jag ej allenast
  studerat, och nrmare underskt, utan fven formligen aftecknat, har
  jag (enligt hvad som blifvit anmrkt "Lsning fr Finnar" 1 H. p. 55,
  56, 66, o. flj.) funnit, ibland annat, ej blott i hurudan
  frskrcklig villervalla med afseende  tiderkningen, eller huru
  mnga olikaslags rsberkningar, m.m. man fordomdags fven fljt hr
  i landet (liksom troligen i alla andra lnder) nemligen ibland en
  klass af mera kunniga och vetgiriga individer (ty de flesta voro vl
  d, liksom nu, i detta afseende temmeligen liknjda, och troligen
  mindre vetande) utan tror jag mig fven, med anledning hraf, att --
  tminstone ngot s nr -- i detta afseende knna de olikaslags tids-
  och rsberkningar, som, under olika epoker, blifvit begagnade, och
  fljde, fven hos andra af Europas svl som Asiens och Afrikas olika
  folkslag, och nationer. Hvarvid jag t.ex. nu endast hr, och i
  frbigende, vill omnmna -- att Egyptierna, mig veterligen, r det
  enda folkslag, som under Nabonassars eller egentligen under
  Nebukadnezars tid (r 747 fre Christi fdelse) begynte att rkna
  sitt r frn den 26:te Februari (nota bene -- enligt vr nuvarande
  tiderkning) och hvilken dag sledes d var deras nyrsdag. Denna
  berkning fljdes, och begagnades, sedermera lnge af deras vise, och
  lrde. Med anledning hraf, och fr att nu terkomma till Finnarne,
  s erhll jag, bland annat, den 4:de Mars 1862 af Grefve Aug. Armfelt
  till Wiurula (i Halikko socken) en Runstaf, som brjar nyret precist
  med den 26:te Februari; och hvilken, frvarad i min Runstafssamling
  under n:o 52 -- nr som helst str, af sakknnare och vetenskapsmn,
  att underskas och beskdas. Men vi hafva ju numera (mig veterligen)
  ingen enda hr i landet som tyckes frst sig p denna slags forntida
  litteratur.

  Vra fornforskare, och fornminnesfreningar, ro i detta fall
  oefterrtteliga (jemf. _Lsning fr Finnar_, 1 II. sidd. 21, 51).
  Detta anser jag emellertid vara ett talande bevis derp att
  ursprungligen Egyptiska kalenderstafvar fordom fven blifvit
  begagnade i Finland; hvaraf originalerna hitkommit till norden --
  mhnda redan under vikingatiden, om ock hrstdes sedermera tid
  efter annan litet modellerade. Eller mnne man vl fven hr kanske
  vill rkna detta _factum compertum_ endast ssom en tillfllighet,
  eller ssom -- slumpens verk? Ty det torde vl icke hr behfva
  erinras att dessa mnga fordomdags allmnt i d.s.k. "gamla verlden"
  begagnade, och sig emellan olikaslags, bestndigt brukbara, svl
  ben- som trkalendrar -- icke ro en uppfinning, eller en produkt, af
  den enskildla fliten och omtankan; utan att de ursprungligen alla
  frskrifva sig ej blott frn ganska olika hll (folkslag, och
  nationer) fven som frn olika tidsldrar och epoker; och att sjelfva
  originalerna, eller de frsta typerna till dem, blifvit -- isynnerhet
  med afseende  rs- och tidberkningen, och sledes fven med
  hnseende till bestmmelsen af sjelfva nyrsdagen -- uttnkte,
  utfunderade, och uppgjorde (frfrdigade) af de tidernas (inom olika
  folkslag) mest utmrkta astronomer och mathematici; ehuru de
  visserligen sedermera, och under tidernas lngd, tillfljd af enskild
  sljdfrdighet, blifvit orkneliga gnger, och tid efter annan, i
  skilda lnder eftergjorda och afkopierade, och det ofta till och med
  -- af gemene man. Likas hafva vi af asiatiska Prim- eller Runstafvar
  -- t.ex. en (neml. n:o 6) som fljer Seleucidernas tiderkning,
  hvilken begagnades af flere orientaliska folkslag, och som brjar
  ret frn d. 1 Oktober (hvilken dag var deras nyrsdag) och slunda
  vidtog 312 r fre Chr. eller frn den dag deras vlde blef befstadt
  i Babylon. Ty ssom bekant r, blef Alexander den Stores fltherre
  Seleucus Nicator konung i Babylon (312-281 f.Chr.); och mhnda
  ligger nu hri orsaken hvarfre "Hyres-ret" nnu berknas hos oss,
  frn d. 1 Oktober? Likas hafva vi en Runstaf (n:o 63) som brjar
  ret med den 1 November, eller frn samma tid som d.s.k. "lego-ret"
  hos oss; hvartill troligtvis mste finnas ngon historisk anledning,
  den vi icke knna. Dock det veta vi att ej blott Tschuvascherna utan
  fven att Kamtshadalerna, enligt uppgift, brja sitt r med November
  mnad (se _Schiefners_ "Das dreizehnmonatlicbe Jahr und die
  Monatsnamen der sibirischen Vlker" sidd. 326, 331).

  Ja vi bra kanske icke frtiga att vi i detta afseende (nemligen med
  hnseende till tskilliga mytiska begrepp, och frestllningar) --
  funnit vissa _loca parallela_ emellan Finnarne och invnarne till och
  med i Japan, fr att hr ej tala i sdant afseende -- om andra oss
  vida nrmare belgna folkslag. I anledning hvaraf det synes som vissa
  gemensamma skallade andliga eller intellektuela svallvgor, i detta
  afseende, fordomdags hade gtt genom hela menniskoslgtet. Och liksom
  vi hr visat att de olika folkstammarne stundom tyckes hafva
  korresponderat med hvarandra i afseende  sina myter och trosdogmer,
  s hafva vi redan fr 21 r sedan bevisat att sjelfva ordet, som
  utmrker begreppet Gud, hos alla jordens olika folkslag -- svl med
  afseende  sin form, som med hnseende till sin betydelse --
  nnu rjer, och antyder, spr till ngotslags stillsgandes
  slgtskapstycke, eller ett gemensamt ursprung (se _Jumalasta, ja
  hnen monenaisesta nimittmisest moailman erinisill kielill &c._)
  ssom vi ock fr 18 r sedan faktiskt utredt att bland sjelfva
  stamorden i alla verldens mnga och olika artade sprk och tungoml
  -- finnas flere fasta, och vigtiga, berringspunkter, som antyda ett
  gemensamt ursprung (se _De Finska stamordens uppkomst &c._). Hvartill
  slutligen kommer, att vi, enligt ett redan frdigt skrifvet arbete i
  manuskript, framdeles taga oss att bevisa, och dagalgga, att
  ibland de mnga olika folkslagens skilda plgseder och bruk,
  rundtikring hela verlden -- finner man likaledes mycket som
  karakteriserar om ej en gemensam upprinnelse, s tminstone en viss
  anmrkningsvrd fverensstmmelse. Mnne man icke hraf (d.v.s. af
  alla dessa sammanlagda omstndigheter) kunde, i antropologiskt
  afseende, draga vissa vigtiga och intressanta -- slutsatser? Och
  hvilka lyckas, i vetenskapligt afseende, besanna bibelns lra
  angende menniskoslgtets gemensamma ursprung frn samma stam, d.v.s.
  att menniskorna icke ursprungligen af sig sjelfva uppvuxit p olika
  stllen, liksom svampar, ur jorden -- en sigt hvilken mnga af de
  naturkunnige tyckes hylla.

[7] S t.ex. sammantrffar Winminen (enligt sista gngen i Kalevala)
med Jungfru Maria, och kommer med henne i delo. Mnga andra
interpoleringar hr att frtiga.

[8] Sanningen hraf sknjes redan deraf att dessa menniskoslgtets
fabler, med ofrminskad glans och auktoritet, redan existerat, och
florerat -- i flere tusen r, ssom utmrkande Guds egna ord. D nu s
tankedigra grundsatser, och djupsinniga kosmologiska och teosofiska
sigter, redan den tiden kunnat utveckla sig, och gra sig gllande,
genom att koncentreras i gamla skallade folksgner, eller legender, s
anse vi detta fr ett talande bevis derp att menniskoslgtet existerat
hr p jorden, redan kanske flere tusen r dessfrinnan, d.v.s. frr n
dessa djupsinniga och tankedigra folktraditioner hunnit bilda och
uttala sig. P samma stt hafva vi, p ett annat stlle, bevist -- att
det ovilkorligen erfordrats tusental af r, frrn menniskan -- vid
skapelsen, i likhet med djuren, endast begfvad med ett enformigt ljud,
eller lte, derutaf smningom kunnat utveckla frst ett artikulieradt,
och sedan ett kultiveradt sprk -- frst nemligen i tal, och sedan
bevars -- i skrift.

[9] Vi fsta oss vid det i svenska sprket hr begagnade ordet _smed_;
hvilket ej blott tyckes utmrka en arkaism, utan fven synes antyda en
exotism, d.v.s. en ordagrann fversttning ifrn Finskan, der ordet
_sepp_ (smed) anvndes, och begagnas, i alla mjliga ordvndningar,
t.ex. _puusepp, sanan sepp, virren sepp, runosepp_, m.fl. Och
hvilket bruk frekommer oftare anvndt af svenskarne i gamla tider.

[10] Denna slags prestig karakteriserar, och tillkommer, endast
vidskepelsen och vantron. Ssom sdan rjer den sig t.ex. i Judarnes
frestllning af hvad som, af slagtadt ktt -- gagnar, eller -- skadar;
d.v.s. hvad som enligt deras frmenande r _koscher_ (d.v.s.
"_heligt_", eller utan vank) och hvad som r _treife_ (eller "oheligt",
d.v.s. hvad som har vank).

[11] Att det Finska folklynnet likvl icke gillat, mycket mindre
baserat sig p ett sbeskaffadt system, kan bevisas af flere deras,
i form af ordsprk, uttalade gamla folkfilosofemer, t.ex.

    Ei oppi ojahan koatak,
    Vaiva tapoja pahennak.
            --
    Opiksemme ik pitk,
    Viisauveksi vaiva kaikki.
            --
    Ei luulo ole tieton vertainen m.fl.

[12] Ej underligt derfre om fven Finnarnes sigt angende qvinnans
ofelbarhet, och kapacitet, icke fverensstmmer med nutidens, i detta
afseende -- hgt uppjagade begrepp; ty de frklarade kort om godt:

    Ei piikaisuus menesty asioissa,

d.v.s. alt "qvinnan duger icke att utfra, eller att uppgra, affrer".
Ja de gingo s lngt att de sade:

    Ei piikaisuus muussa kelpa kuin kirpuja ksittiss; -- och
    Pois tunkiot tuasta, pois tyttret talosta; -- eller
    Naura hyvlle, naura pahalle, naura naisen kuolemalle.

Finnarne voro dessutom icke de enda, som i detta fall missknde
qvinnans sanna vrde (jemf. Otava 1 D. sidd. 174 o. flj:) fven andra
forntida folkslag hafva gjort detsamma. Ja ngra hafva hrvid gtt s
lngt, att de till och med satt i frga -- huruvida qvinnan borde
tillerknnas ga menniskovrde? (Jemf. t.ex. hvad Albertus Magnus hrom
skrifver i en enkom angende denna frga utgifven afhandling -- _De
secretis mulierum_; och hvarmed man vidare kan jemfra -- _Disp. qua
probatur mulieres homines non esse_. Parisi 1593. 12:o).  andra sidan
ter har man, i vra dagar, gtt lika lngt -- i en motsatt sigt; i
det man tror att qvinnan numera duger till allt. Vi hylla den gamla
satsen -- _ne sutor ultra crepidam_! Och tro att Finnarne tnka
detsamma, d de sga:

    Ei ouk lapsessa laulajata,
    Kuola suussa soittajata.

[13] Dessa myter antyda alla, frn hvilken sida man n vill betrakta
dem, att menniskan nemligen sjelf r orsaken till sin olycka -- en
sanning, som ingen kan bestrida; ehuru f torde, af egen erfarenhet,
hafva insett det.

[14] Dock ej nog dermed, att den Israelitiska folksagan, liksom den
Grekiska, antyder menniskan ssom orsak till sin egen olycka
-- fven uti de Finska folktraditionerna uppdykar samma id, och det
under en hgst egen, och originel, form; till ett bevis,  ena sidan,
att den icke r lnad ifrn Judarne, -- n mindre ifrn Grekerne, och
likas,  andra sidan, att den daterar, eller frskrifver sig, ungefr
frn samma tid, eller verldslder, som de bda frenmnde; och sledes
utgr den ett ursprungligen talande bevis af den tidens kanske nog
allmnna teosofiska verldssigter. Vi frvara, bland vra fornminnen,
fven flere andra mytiska sagominnen af de i gamla Testamentet
frekommande urkunder, ssom t.ex. berttelsen om "Noachs ark", och
huru Profeten Jona uppslukades af "fisken" -- ej olikt _Winminen_ i
buken p _Antero Vipuinen_. fven historien om den i bibeln omtalta
stora "_Kurbitsen_". (lik asken _Uggdrasil_) tyckes hafva nog mycket
syskontycke med den af Topelius (i 4 D. p. 15) omtalta jttestora eken,
hvars topp ndde till himmelen, och hvars lfrika qvistar utstrckte
sig t alla vderstreck; eller med den af Winminen framtrollade
himmelshga _granen_ (Kal. 10 R. v. 31-39) m.fl. Men hvilka
folkberttelser likvl hos oss ro s sjelfstndigt hllna originaler,
att man deraf nog kan se det Finnarnes stamfder ej blott mste hafva
varit jemnriga, och samtidiga, med d.s.k. "Guds barn", utan fven med
dem sttt i nrmare kontakt; utan att derfre just vilja antaga det af
Rudbeck och ngra lrde (med std af 13 Kap. vers. 40-46 i Esrae 14:de
Bok.) anfrda beviset, det Finnarne skola hrstamma af de tvenne under
Konung Hoseas tid af Salmanassar i d.s.k. Assyriska fngenskapen
bortfrda Israels slgter, hvilka skilde sig ifrn de friga af sin
stam, och, vandrande fver Euphrat, strckte sitt tg upp emot norden,
(jemf. Frkl. fver Tacitus, sid. XVI, "De finska stamordens uppkomst",
sid. 11, och bo Tidningar 1774, p. 97, och 1772, p. 148, 153), tro vi
oss dock framdeles, och vid ett annat tillflle, kunna bevisa det vra
stamfder med dem till och med sttt i nra skyldskaps- eller
familjefrhllanden. Ty vl veta vi att ordet, eller att namnet _Finne_
(d.v.s. att det nuvarande finska folknamnet,) ssom sdant, frst
blifvit nmndt, eller historiskt bekant, genom Tacitus, som lefde
omkring 90 r efter Frlsarens tid, liksom det Lappska folket, och det
Lappska namnet frst frekommer omnmndt hos Saxo, i 12:te seklet, och
i Fundin Noregur; men ingen torde vl derfre vilja pst det ej
hvardera af dessa folkslag -- Finnar svl som Lappar (ehuru,
naturligtvis, under andra och fr oss numera oknda, eller frmmande
namn) -- redan funnits till, och fortlefvat i tal af flere sekler
dessfrinnan, eller innan deras namn omtalas i historien. Ty historien
sjelf r ju ett barn af sednare tider. Ja huru mnga ej mindre riken n
folkslag, hafva icke efter hvarandra existerat, florerat, och
kullbytterat? af hvars namn vi icke ga ens det ringaste spr. Ocks
vet man att Finnarne, jemte flere andra med dem nrmare eller fjermare
beslgtade nationer, troligen lnge inbegrepos bland d.s.k. Scythiska
folkslagen, fvensom de ansgos vara nra beslgtade med de forntida
Partherna. En vl ackrediterad svensk hfdatecknare sger: "Finnarne
hafva alltid varit ett bland de mest utbredda folk i verlden (?). De
hafva bebott hela den ofantliga jordrymden frn vesterhafvets kuster --
till de Uralska bergen (?) inom hvilken landstrcka, med tidens
fortgng, en mngd andra folk intrngde. Det r derfre ovedersgligt
att Finnarne ro norra Europas stamfolk... Srskilda folkslag af Finsk
stam hafva uppehllit sig vid Chinas grnsor, vid Wolga, och p den tid
d de stora folkvandringarna intrffade -- vid Svarta hafvet". (se
Iduna IV H. p. 102, 103). Och vi kunna hrvid tillgga att det
nrvarande, storartade, Ryska riket hufvudsakligen bestr af finska och
tartariska folkstammar, hvilka blifvit med hvarandra amalgamerade, och
mer eller mindre koncentrerade. Anmrkningsvrdt r det fvens att det
Finska folket af Ryssarne nnu allmnt benmnes _Tschuder_ -- ett namn
som Finnarne sjelfve deremot icke vidknnas; men hvilket nog mycket
liknar, och pminner oss om ordet _Judar_, liksom det ( andra sidan)
torde vara ett reminiscens af det fordna folknamnet _Scyter_. Men
underligt r det! Vi komma troligen framdeles, i ett visst annat
vetenskapligt arbete, att bevisa huru nra Finnarne torde, i detta
fall, komma att st till gamla Testamentets heliga skallade
"urkunder".

[15] Det henne hrfre dmda straffet, synes mngen kanske nog
strngt, enr frbudet var meddeladt _Adam_, och icke _Eva_; som
mhnda derom kunnat vara i okunnighet.

[16] I likhet med denna trst lemnar fven den Judiska myten oss det
hopp att "qvinnans sd, i sinom tid" skulle sndertrampa ormens hufvud,
hvilka ord i allmnhet blifvit tillmpade p Frlsarens tillkomst i
verlden. Mig synes det dock ssom denna spdom mindre vl lmpade sig
p Frlsarens person. Ty har icke det _onda_ (lasterna, och brotten, i
verlden) genom hans ankomst -- frsvunnit, eller blifvit frqvft och
undertryckt; fastmera synes det mig, som man med orden "_qvinnans sd_"
hade afseende p sjelfva menniskoslgtet, hvars ml, och strfvande,
det r (och alltid mste bli) att, med tiden, smningom, bringas till
den stndpunkt, att det _goda_, fverallt i verlden, fvervger, och
besegrar, det _onda_; hvilket torde intrffa (om ej frr) s d det,
ofta omtalta, tusenriga riket randas. fven i den Finska myten lemnas
oss hr ett _hopp_, ehuru mera naturligt, och -- af annan art, svida
det alltid str oss till buds.

[17] Ja redan vid den ytligaste betraktelse af saken, skola vi
troligtvis finna att alla stora tnkare och vetenskapsmn (d.v.s.
menniskoslgtets andliga representanter, och ljusare frmgor)
fordomdags ofta blifvit (liksom Frlsaren) af sin omgifning
misshandlade, och mngengng om lifvet bragta; och fven i sednare
tider hafva de -- sframt deras tillgranden ej medfra timliga
frdelar -- vanligen blifvit af sina samtida nedsatta och fraktade.
Ocks r detta ganska naturligt! Ty de hafva icke frsttt sig p
(eller brytt sig om) att eftertrakta (och skrda) timlig vinst. Frst i
en sednare framtid skall man troligen prisa, och bermma, deras
intelligenta frtjenster; hvilka d, om ej frr, skola inses och
erknnas, och det i samma mn som minnet af vra nutida storheter,
digniteter och heroer -- nesjunka i glmskans natt, och -- i ett evigt
mker.

[18] Huruvida hon verkligen r det (neml. lycklig) blir en annan frga,
hvilken vi icke hr vilja afgra. S mycket kunna vi dock sga, att i
den mn menniskan vet allt, knner allt, och frstr allt, s ger hon
derigenom egenskaper, som mer, eller mindre -- tminstone i ett visst
afseende -- nrma henne till hvad som karakteriserar (enligt vrt
begrepp) Gud sjelf.

Ej nog dermed att hela verlden (i sinligt afseende) synes vara skapad
oss till tjenst och fromma; i thy att ej blott vxtrikets och
djurrikets rikedomar, utan tillochmed jordens och mineralrikets
skatter, tyckas vara oss enkom egnade till fromma och frdel. Huru
mycket strre, och rikare, mste icke d de oss beskrda skatterna vara
inom _andans rike_ -- om blott vi frst att begagna dem; d.v.s. inom
frstndets sfer, i tankarnes verld? Det r i sanning redan, i detta
fall, ngot hgst eget, fr att ej sga mrkvrdigt, att vi kunna t.ex.
ostrda, och i all trankilitet, sitta p vr kammare och (t.ex. blott
genom den simpla tidningslitteraturen) dagligen hafva reda, tminstone
ngotsnr, p allt det vigtigaste af hvad som hnder, och passerar, p
hvarje skild punkt af jorden -- isynnerhet i politiskt afseende. Ja det
grnsar nstan till det otroliga, och vidunderliga, att menniskoslgtet
-- och det nu endast under vr korta lifstid -- lrt sig att, medelst
ngans kraft, ganska snabbt och beqvmt, frdas bde fver land och
vatten, och till fljd hvaraf man nu kan, inom den korta tiden af 80
dagar (?) gra en resa rundtikring hela jordklotet; och r det med
samma kraft man frsttt sig att stta alla mjliga slags maschiner i
gng; hvarigenom menniskan icke numera slafviskt behfver arbeta "i
sitt anletes svett" ssom det str i bibeln att lsa.  andra sidan
ter hafva menniskorna likas lrt sig att, medelst elektricitetens
hjelp, inom ngra f minuter, utbyta tankar och ider med hvarandra --
ofta p ett afstnd af flere hundra, ja af flere tusen mil, och det
utan att hvarken se, hra, eller knna hvarandra; och slunda frn den
ena verldsdelen till den andra -- likt skallade andliga vsenden --
meddela hvarandra sina tankar och nskningar. Likas hafva vi lrt oss
att medelst gasens makt flyga genom luftens hgre regioner -- fver haf
och land; och att med tillhjelp endast af dagens ljus -- troget teckna,
och afkopiera, alla de freml vi lska och nska, m.m. D man nu, inom
en enda menniskolder, genom ett klokt begagnande af kunskapens och
vetenskapens resultater (frukter) frmtt stadkomma s mktiga och
fvernaturliga saker -- mycket annat att frtiga -- hvad skall icke d
i en framtid blifva fallet, efter flere sbeskaffade menniskoldrar?
blott man befriades frn den dynastiska militrismen, den presterliga
katolicismen, och den tjenstemanna och embetsmanna despotismen, som --
nst penningen, egennyttan, och vinningslystnaden -- nu regerar, och
dominerar, verlden. Sg sedan om frstndet, d.v.s. om denna Guds gfva
-- duger ngonting till! Skada blott att denna frstndets verksamhet
hittills endast, och hufvudsakligen, blifvit egnad -- till gagn, och
fromma, fr en hop verldsliga, och timliga, ndaml; och s litet deraf
deremot afsedt, eller anvndt, till hvad det egentligen varit mnadt,
nemligen till att hja oss -- inom tankarnes verld.

[19] Det gr mig verkligen ondt, att d alla andra -- bde nr och
fjrran -- rosat, och prisat, ej mindre Kalevala n dess utgifvare (och
hvaruti jag till en stor del fven instmt, eller frenat mig) -- det
jag just skall vara den enda, som framhllit dess mnga fel, och
brister (jemf. _Lsning fr Finnar_, 1 II. p. 326 o. flj.). Icke
derfre att fven jag, fr min del, hgaktar Lnnrots i mnga afseenden
verkligen stora och fosterlndska frtjenster, hans bermvrda flit och
verksamhet, fvensom jag i mnga afseenden beundrar hans litterra
strfvanden och verksamma frmga (nsknt jag visserligen, svl med
afseende  sprk som sak, hyser andra sigter) men allt detta oaktadt
-- jag mste ju sga sanningen -- kan jag icke undg att anse, och
betrakta, resultatet deraf, d.v.s. hans Kalevala, fr ett hobbelbobbel,
eller fr ett sammelsurium, sammanfst af de mest olikartade mnen.
Ocks tror jag det han frfarit ondligt klokare, om han -- i stllet
att lemna oss detta af honom fabricerade konstverk, under namn af ett
finskt nationalepos -- hellre fljt en annan princip, och behandlat,
skildt, hvarje sak fr sig; d troligen lsaren sjelf kunnat uppfatta i
hvad sammanhang dessa snger mjligen st till hvarandra. Men mhnda
r jag sjelf kanske orsaken till detta misslyckade frsk, hvartill jag
p stt och vis gaf honom klaven redan 18 r fre n Kalevala sg dagen
(jemf. _De Finska stamordens uppkomst_, sid 7, not d) d jag nemligen
freslog, att man af dessa gamla Finska folksnger kunde sammanbringa
ngot stort och egendomligt -- sammangjutet helt; men konsten att gra
det -- beskref jag icke. Detta omtalar jag frst 40 r sednare, i Lsn.
fr Finn. 1 H. sid. 329. Fr att nu p stt och vis ej blott godtgra
detta mitt fel, utan fr att derjemte fven nrmare fixera sjelfva
vrdet af Kalevala, erbjd jag mig -- i en skrifvelse till Konsistorium
af d. 1 April 1843 -- att, emot garanti af tryckningskostnaderna --
derfver utgifva en sakrik och fullstndig kritik, eller recension; men
i stllet att med strsta tacksamhet emottaga detta mitt anbud,
frkastades det -- liksom mnga andra af mina vetenskapliga strfvanden
-- enhlligt af konsistorium (se Lsn. f. Finnar, sid XIV) hvars
medlemmar derjemte voro ledamter i det Finska litteratursllskapet,
hvilket bekostat tryckningen, och utgifvandet af Kalevala. Men kanske
var det s godt, och mhnda bst att det gick som det gick. fven det
Spanska folket, ja hela den Spanska nationen, frjdade sig en lng lid,
och det af hjertans grund, i det det hgeligen skrt och yfvades
derfver att Spanien gde, och bland sina kronojuveler, p det kongliga
slottet, frvarade den strsta diamant, som verlden knde -- till dess
en viss vetenskapsman engng fick det infallet att nrmare underska
densamma, hvarvid bedrgeriet blef upptckt; ty befanns det d att den
endast var, och utgjorde -- ett falsifikat; och nu blef den allmnna
sorgen, och dito frargelsen -- s stor, att ingen ens numera talte,
eller nmnde ett ord, om den rara diamanten. Ja kanske hade det gtt p
samma stt med Finnarne, och deras vnner, fennomanerna, om
frhllandet med Kalevala blifvit nrmare underskt. Emellertid synes
fven Litteratursllskapet smningom brja inse sanningen af hvad jag
sagt, enr det numera beslutit sig att trycka dessa forntida snger
skildt, en hvar fr sig; och i sdan afsigt i r utsndt ej mindre n
tre Runo-samlare till Karelen.

[20] Detta vare nu sagdt, och gller det specielt blott om _Kalevala_.
Deremot har Lnnrot i sin _Kanteletar_, liksom i sin _Kantele_, med
afseende  sednare tiders Finska folksnger -- fljt en helt annan, och
motsatt, d.v.s. en, som mig synes, sundare princip; nemligen den att
ofrndrade, och osammanblandade, meddela dem sdane som de ro, och
sdane som han frn folkets mun upptecknat dem. Ehuru han visserligen
-- fven hrvid (vid tryckningen af dem) begagnade sig af sin obetagna
rtt att stundom, och d han tyckte att det s passade sig -- i dem
tillskarfva, och inflicka, lnga stumpar frn andra, men med dem
nrskylde och harmonierande verser; hvilket bst sknjes vid jemfrelse
af hans till Litteratursllskapet insnda originalmanuskript, med det
han sedermera, och kort derp begagnade vid sjelfva tryckningen.

[21] Se _Suomi_ 1847, n:o 24, sid 95. Samma princip, att rdda ihop
allt mjligt, har Lnnrot fven fljt i sina 1842 utgifna _Suomen
kansan sananlaskuja_; der han bland en hop finska sedesprk och ordstf
-- intagit en grselig mngd dumma eller stumma, d.v.s. toma glosor,
och skallade infall och glpord, de der kantnka skola passera i
stllet fr en sorts "bonmot"; och hvarvid meningen endast tyckes hafva
varit att f boken att svlla, p innehllets bekostnad. Slunda har
han uppjagat antalet, af dessa skallade ordstf -- till 7,077; d vi
deremot -- som hrvid fljt en helt annan, och motsatt, princip -- i
detta afseende tnjt oss med 1,139. Och om det,  ena sidan, frundrar
oss -- att Lnnrot, detta oaktadt, hrvid icke begagnat sig af flere
utmrkt vackra, och sinnrika, af oss i 1:sta delen af _Otava_ anfrda
Finska ordsprk, s frundrar det oss icke mindre ( andra sidan) att
Litteratursllskapet, utan nrmare prfning, och granskning --
pkostade tryckningen af en sbeskaffad upplaga, som den omnmnda.
Denna Lnnrots mani, att fsa ihop likt och olikt, har nu sednast fven
uppenbarat sig uti hans under tryckning varande Finska Lexikon; hvaruti
han, i stllet att frn sprket rensa, och behrigen utgallra, en mngd
frn svenskan, eller ryskan (af okunnighet och tanklshet) ngongng
obehrigt lnade, eller begagnade, ord -- tvrtom skyndat sig att ssom
godknd Finska upptaga, och godknna, hvarje hnsynsls barbarism. Han
hade tminstone d, i detta fall, bordt utmrka dem, med en skild stil,
fr att antyda deras art. D jag redan ssom student i Upsala, af
krlek fr sanningen, vgade offentligen frevita Rikets historiografi
Kanslirdet _Hallenberg_, det han -- i sina anmrkningar emot
Lagerbring, -- visat en okunnighet i Sveriges Historia och Geografi,
den vi knappt hade frmodat (se Frkl. fver Tacitus, p. 122, 94); och
likas tvekade jag icke, att -- af samma skl -- offentligen skrupensa
upp ej mindre Doktor _Fant_, fr hvad han (i sin svenska historia)
tanklst ihoprddat angende Pytheas och hans beskrifning om Thule, n
ock hvad Professor _Geijer_ (i sina Svea Rikes Hfder) ihopfuskat
angende samma mne (loc. cit. p. 90-92) utan att hr tala om de
anmrkningar jag (i Lsning fr Finnar 1 H. p. 159-172) likas tilltit
mig att offentligen uttala emot den Norrska Historieskrifvaren
Professor _Munchs_ fantasmagorier angende Finland; och det utan att
ngon af dessa Herrar haft ett ord att anfra till sin urskt, mycket
mindre -- till sitt frsvar; ja d jag likas, fr dess ovrdiga och
ofrsvarliga beteende, -- offentligen vgat blottstlla ej mindre
Kongl. General Postkontoret i Stockholm (se Tidning fr Bondestndet
1834, n:o 6) n Jgmsteristaten i Wermland (Mnemosyne 1821, sid. 287,
och Lsning fr Finnar sid. 336) och icke nog med hvad jag i mngt och
mycket anmrkt angende sjelfva Universitetet, utan liksom jag var
djerf nog att vara den frsta, som icke blott framkom med den tanken,
och frslaget, utan -- hvad mera var -- fven sjelf vidtog initiativet,
att frn sin frnedring upphja det Finska modersmlet -- till landets,
och folkets, allmnna och gemensamma bde national- och kurialsprk,
och det svl med afseende  konst som litteratur -- s vgade jag nu
fven, hvad ingen annan i Finland vgat (icke ens ngon inom
styrelseverket) -- ja jag icke blott vgade, utan det fven lyckades
mig att den 27 Febr. 1860 (medelst, och genom Grefve Berg) frm H.M.
Kejsar Nikolai I att ndigst tertaga, och upphfva sitt den 8 Aug.
1850 utfrdade Frbud emot Finska sprkets begagnande i tryck (se
_Gottlundin Runoilemisia_, 1 H. sid. IX, X) p grund hvaraf icke blott
mitt 1850 utgifna Specimen fr Finska Professionen blef -- ssom
frfattadt p _Finska_ -- kasseradt, utan till fljd hvaraf jag, under
flere rs tid, fven frbjds att utgifva mina _Finska fversttningar_
af Fredmans Snger och Epistlar; med knnodomen af allt detta, s --
hvi skulle jag d icke vga, att -- i vetenskapligt afseende, granska,
och bedma, vra egna landsmns litterra produkter? i synnerhet som
det sker _sine ira et studio_.

[22] Ja, det r ju ganska naturligt, att frhllandet icke kunde blifva
annorlunda n hvad det blef; d han hrvid nemligen utgick, p en gng,
frn tvenne olika, hvarandra motsatta, principer. Med ett ord, han
ville p en gng vara -- bde Gud, och menniska. Eller, med andra ord,
han ville visserligen, s vidt mjligt -- i sin renhet bibehlla det
mytiska elementet i de gamla fornsngerna, men han ville tillika, och
derjemte, modellera och sammangjuta dem med hvarandra, med att
sammanstpa dessa olika snger till ett helt, eller till en skallad --
_Kalevalad_; ngot som ingalunda var s ltt, emedan dertill fordrades
ej blott _snille_, (hvilket Lnnrot ej besitter) utan derjemte fven
att sjelf vara en _skald_ -- ngot som icke heller r allom gifvet. Det
var sledes att frutse -- det den ena principen hr mste uppvga,
eller duka under fr den andra; eller -- hvad som vrre var -- de
undergrfde hvardera (bda) hrvid hvarandra. D jag i Svensk
Litteratur-Tidning fr d. 21 Juni 1817, n:o 25, p. 394, 398, frordade
saken, var meningen icke att man hrvid skulle flja tvenne maximer p
en gng -- en id, som Lnnrot, i fretalet till frsta upplagan af
Kalevala -- sjelf sger sig hafva hittat upp. Utan att derfre vilja
nedstta, eller frklena, hvarken hans frmga, eller hans talang --
antyder, och ppekar jag endast hr sjelfva det omjliga, med
tillknnagifvande att Mstaren, den gngen, sledes -- icke var hemma.
[23] Det r ju ganska naturligt, och utgr dessutom hr ett ovilkorligt
vilkor fr begreppet af en myt, att sjelfva betydelsen af ordet _Sampo_
(eller _Sammas_) mste vara lika hemlighetsfull som ofrklarlig; ty --,
deruti ligger just det fina i saken. Och annars vore det ju ingen myt.
Det r nemligen just meningen, att liksom de forntida orakelsvaren voro
med flit berknade fr att icke af alla kunna uppfattas, och begripas
-- ty hvad Gudarne tala, kunna naturligtvis menniskorna icke frst,
utan mjligtvis endast (med afseende  sin mera djupa och andliga,
betydelse) liksom dunkelt ana, eller -- gissa sig till; och fven detta
endast af dem, som enkom blifvit hrtill uppfostrade, eller invigde --
s skulle nu fven sjelfva myten vanhelgas, och profaneras, om den af
den strre allmnheten, eller af en och hvar genast skulle kunna lsas
och till bokstafven frklaras; ty den skulle derigenom ju, p stt och
vis, frlora sin mytiska (magiska) karakter, eller sin andliga natur.
Myten r i detta fall att betraktas ssom ett trollord, eller ssom
en trollformel, hvilken vl af alla kanske kan reciteras och
efterpladdras, men derfre icke af alla kan frsts, eller behrigen
begagnas och anvndas. Hemlighetsfullhet r hr hufvudsaken. (Ocks
till och med sjelfva trollena ro, i detta fall, raktaf frlorade, om
man endast lyckas f veta deras namn). Och hvad myten Sampo t.ex. n i
dag r, i en strre skala, fr sjelfva folket, och fr hela den Finska
nationen, det r amuletten, och talismanen, deremot -- i en mindre
skala, (d.v.s. af en mindre betydelse) fr den enskildta personen,
eller fr familjen. Det hrde dessutom till sjelfva lefnadsprincipen,
eller till forntidens filosofi, att all visdom skulle hllas hemlig och
frborgad, eller frvaras ssom ett dyrbart arcanum, antingen
anfrtrodt att enkom bevaras -- p vissa skallade heliga stllen,
eller fr att vrdas, och idkas -- inom vissa folkklasser eller
prestkaster. Ibland sdana kunna vi rkna de Keltiska druiderna, de
Egyptiska astrologerna och tecknatydarne, de Persiske och Mediske
magerna, m.fl. -- ej frglmmandes de Finska hexmstarne och
trollkarlarne, nekromanterna, och andebesvrjarne.

[24] Det var den 30 Augusti 1817, som jag af en gammal Finn-kring,
benmnd Maja Henriksdotter Turpiainen, uti sjelfva Sfsen sockens
kyrkoby, i Westra Dalarne, uti Konungariket Sverige -- ej blott hrde,
utan fven upptecknade, denna hgst intressanta myt; ty befolkningen af
denna socken bestod nnu d af idel Finnar, af hvilka -- endast de
ldre talte obehindradt sitt Finska modersml, och det fven i sjelfva
kyrkobyn; ett sprk hvilket den uppvxande generationen redan hll p
att frgta. Utom mig hade sledes denna myt aldrig kommit till vr
kunskap; liksom den, utom mig, troligen aldrig erhllit sin frklaring.
Jag omtalte denna myt, och infrde den (jemte en latinsk fversttning
deraf) p originalsprket, med bifogad frklaring, i min 1818 i Upsala
utgifna Dissertation _De proverbiis Fennicis_. sid. 10. Gumman
berttade fr mig dessutom, fven bland annat, en historia om "Kalevan
tytr", nstan med samma ord som den finnes anfrd af Ganander, i hans
_Mythologia Fennica_, sid. 30. Denna tradition tyckes fven hafva
fortplantat sig ej blott till den Svenska allmogen (jemf. Rich. Dybecks
"Runa", 2:dra Hft. Stockh. 1842, sid. 3) utan frekommer spr deraf
fven bland den Danska (enligt Sjborgs "Nomenklatur fr nordiska
fornlemningar" 1815, sid. 84).

[25] Hr afsljas sledes redan i brjan (det olika) frhllandet --
emellan ungdom och lderdom. Namnet _Jompainen_ motsvarar hr det hos
Ganander frekommande namnet _Joukkavainen_, eller som det i Kalevala
heter, _Joukahainen_, och stundom af Topelius deremot betecknas med
_Joukamoinen_. (Vanhoja Runoja I. D. p. 20).

[26] Icke dessmindre, och oaktadt Vinminen nekade det, begynte nu
Jompainen att sjunga (ehuru detta utgr en lakun i den fragmentariskt
meddelade berttelsen). Det var sledes hr icke frga hvarken om Guds,
eller om Jupiters frbud; utan det gllde hr endast gubben
Vinminens varningar. Likvl tyckes han hr vara substituerad i
stllet fr ngondera af de frra; och detta redan troligen af orsak
att den Finska mytens verldslder torde motsvara de bda andras, och
att Finnarne icke knde ngra andra, och ldre gudanamn, och
gudamakter, n deras _Jumala_; hvilket i s mtto antyder namnets
Vinminen lder, och tjenar -- liksom mycket annat -- till bevis det
Finnarne icke varit skallade afgudadyrkare (jemf. Sv. Litter. Tidning
1817, p. 348, o. flj.), hvartill kristendomens apostlar, och inhemska
skrifstllare, skt stmpla dem.

[27] Detta stlle bevisar sledes att Finnarne, redan d denna myt
diktades, idkade kerbruk, och voro sledes ett agrikulturfolk; utan
att deraf dock fljer (enligt hvad 2:dra Runan i Kalevala frmler, och
hvad Lnnrot och Akiander antagit) att Vinminen skulle hafva lrt
Finnarne det. Mrkvrdigt r det likvl, att fven spr af denna
mytiska legend frespegla oss, eller p stt och vis sknjas och
terfinnas i de ldsta Grekiska folkurkunder; ehuru p helt annat stt
frklarade och travesterade; dervid man likas sker att p engng
utreda orsaken till jordens fruktbarhet, och hafvets rikedomar. Ty
enligt de mytiska folksagor, som blifvit samlade af Hesiodus frn
Askra, s hade _Kronos_ (tiden) -- d dess fader, _Uranos_ (himmelen)
framledd af natten till jordens brudsng, utstrckte sina armar fr att
omfamna henne -- framilat frn ett bakhll, och med en skra bortmejat
sin faders prokreations-organer. Hvarvid det heter: att -- blodet
strmmade ur sret, och af de droppar som fllo p jorden, fddes
Erynner och Giganter; men af de som fllo i hafvet, och der upplste
sig till skum, framgick den hgsta sknhetens ideal, den frtjusande
_Aphrodite_ (Venus). fven tskilligt annat i vra poetiska fornhfder,
tyckes antyda stllen som antrffas sympatiserande med Grekernas myter.
S t.ex. nr vi sjunga om Tuonelan joki, och sga _Tuonelan tyttret
toruuvat, manalan lapset riitelvt_, eller _Tuos venett Tuonen
tytti, lautoa manalan lapsi_. (Topel. 3, p. 20 m.m.) hvem pminner sig
icke hrvid floden Styx (Lethe?) och _Parkerna_ (motsvarande de
Skandinaviska _Nornorne_). Och _Manalan Matti_, eller _Tuonen
Tuomas_, r ju _Charon_ sjelf, vet jag. Ja till och med _Cerberus_
(Skandinavernas _Garmer_) har man hrvid icke frglmt, och hvarom det
heter: _Kuin ei sua koirat kuuluu, eik haukkujat havannu_ (Topel. 1 p.
8.)

Enr Sampo r den vackraste perlan i Kalevala, och svida beskrifningen
der r mycket vilseledande, och dessutom stillvida r defekt, att der
saknas -- sjelfva glanspunkten, eller hufvudeffekten, och derigenom
fven bestmmandet af mytens relativa vrde, s tro vi oss gra lsaren
en tjenst, om vi meddela den fven in originali, sdan vi 1817
upptecknade den i Dalarne. Den lyder:

_"Vanha Vinminen ja Nuori Jompainen... Lhettiin Pohjan maalle
_Sammasta_ hakemaan... Sielt soatin _Sammas_ kiini -- Lhettiin
merelle. Sanoi nuori Jompainen vanhallen Vinmisellen: alotak jo
virteis!... 'Viel' on virsillen varainen! viel Pohjolan portit nkyy,
Tuvan-uunit kuumottaa'... Lensipa Sammas pilveen. Li nuori Jompainen
miekalla kaksi varvasta Sammalta poikki. Yksi lensi mereen -- toinen
soatiin moalle. Joka lensi mereen, siit tuli suolat mereen; Joka
soatiin moalle, siit tuli heint moalle. Kuin ois usseimmat saanut,
niin ois viljat tullut ilman kylvmtk."_ Talesttet "lhettiin" (i
_impersonale_) i stllet fr "lksivt" (_personale_) tyckes redan vara
en forntida arkaism, som numera endast begagnas af de i Twerska
Guvernementet, i Ryssland, boende Karelare, (jemf. Otava II Del. p.
256-258). Denna myt r sledes hllen i en vida ldre, och i en vida
dlare och enklare stil, n den som frekommer i Kalevala. Ty hvarken
beskrifves hr, ondigtvis, huru Sammas tillkommit, eller tillgngen
vid dess bortrfvande, och frfljande, m.m. och hvilket allt hr icke
hr till saken, ssom frskrifvande sig frn andra hrmed mhnda
sammanhngande sagominnen. Allt nog, d man hade, och frvarade. Sammas
-- var man lycklig; men d man frlorade den, var fallet -- icke mera
detsamma.

[28] Om man nogare hrvid reflekterar, skall man -- vid en djupare
blick, svl af den enskildla menniskans, som af de skilda folkslagens
olika den -- troligen inse, och finna, att det egentligen, och
hufvudsakligen r _olydnaden_ hr i verlden, som ej blott r (och
utgr) det strsta _brott_; utan hvilket brott, ssom sdant -- fven
medfr, och pkallar, det -- strsta _straff_.

[29] Utan att hrp behfva beropa flere bevis, af hvilka vi ga
ganska mnga, torde det gra tillfyllest att endast, i detta fall,
beropa ett, nemligen:

     Kuin on peukalo urosta, niin on naista naukiampi.

[30] Det Finska folkets karakter, och tnkestt, i detta fall --
sknjes kanske bst af fljande ordstf, och tnkesprk:

    Hullu omansak laittaa, toinen hullu _kiitte_.
    Moni laitos kiitollinen, moni kiitos laitollinen.
    Hullu tyhm kiitte, viisas hyve ylist.
    Hullu kiitte vaimoansak, eptieto lapsiansak.
    Hullu kiitte hevoistansak, mielipuoli naistensak.

Och ssom en slags frklaring p texten, heter det derfre:

    Hullulla hyv hevoinen, sit kaikki ajelloo;
    Vaivaisella vaimo kaunis, sit kaikki kaulailoo,

eller --

    Vaivaisella vaimo kaunis, hullulla hyv hevoinen,
    Herrasmiehen noapurissa. (Detta deras begrepp om "Herrasmies!")

Derfre kunna vi, med anledning hraf, icke undg att nnu engng
anmrka, att den ton som nufrtiden ofta fres inom den Finska
Tidningspressen, nemligen att prisa och bermma allt mjligt strunt --
ofta de obetydligaste smsaker, eller att slunda, utan nrmare
granskning, och prfning, upphja vissa ider, vissa saker, och vissa
personer, fr att derigenom ssom p stt och vis frguda sig sjelf,
ssom t.ex. lofsngerna fver Kalevala, Castrn, Runeberg, Topelius
m.fl. och isynnerhet hvad den Finska armn, eller 1808 rs "krigare"
betrffar (hvaraf vi nyligen, i Bihanget till Hufvudstadsbladet fr d.
26 Aug. 1871, hade ett talande exempel) r ngot som ingalunda
fverensstmmer med den genuint Finska folkkarakteren, -- ja det r, i
detta afseende, fullkomligt antinationelt. Detta hr i s mtto till
den moderna franska smaken, hvilken fr ngra decennier sedan fven var
p vgen att antaga en Svensk typ, d man alltjemt sjng om "nordens
_Carlar_" och "_Jernbrar-landet_." Mig frefaller tminstone detta
slags skrik, denna lttsinnighet, detta sockerstrdda smicker -- hgst
vedervrdigt: hvaraf vi helt nyligen, fvens i Hufvudstadsbladet, hade
ett annat likas lysande exempel, i de hgtrafvande och pompsa
skallade "_Imatra-brefven_" (i N:o 191-193) -- s mycket mer
vmjeliga, enr man vet att de voro motiverade endast af egennytta och
slemvinning. Hvem som vi ursprungligen har att tacka fr denna
omstpning i smaken -- frn det lugna, allvarsamma och vrdiga -- till
det ytliga, det flygtiga och flrdfulla, s r det (_ni fallor_)
redaktionen af dvordne "Helsingfors Tidning", som ofta -- med en ltt
och stundom med en flytande penna, mlade fr oss i rosenskimmer de
lumpnaste smsaker, och bagateller; men var sjelf deremot ofrmgen att
p djupet inse, mycket mindre omfatta landets, och nationens vigtigare
angelgenheter, eller mera storartade vrf. En annan, nstan lika dlig
smak, och en lika antinationel plgsed, har genom Tidningarne inrotat
sig hos oss, nemligen -- att lpa och lyssna, eller springa efter
dagens nyheter och sqvaller; hvarvid vi ofta frlora ej blott en
dyrbar tid, utan frsumma och frakta vigtigare, och nyttigare,
sysselsttningar. Ja om vi nrmare granska dessa Tidningar, skola vi
troligen finna att det andliga, eller vetenskapliga elementet, d.v.s.
ndamlet -- att vcka, lifva, och sysselstta tanken, och att
derigenom frdla vr sjls- eller frka vr kunskapsfrmga, r i det
hela ganska ringa, jemfrd med det timliga, eller materiela, som gr ut
p att medelst omvexlande af ett tvetydigt nje, dymedelst inbringa
redaktionen en skrare inkomst; i hvilket afseende den frra sigten
sledes mste gifva vika, och uppoffras fr den sednare. Bda ndamlen
bra, och kunna, frenas; men s att det frra likvl blir det
fvervgande.

[31] Fr att fven, i detta fall, styrka sanningen af hvad vi hr
anfrt, m tjena fljande Finska folktilosofemer:

    _Mykk_ viisas, hullu vkev.
    Hullu virren _tyyni_ lauloi, mielitin pani lopullen.
    Hullu _koko virttnsk_ laulaa, hullu kaiken taitonsak ilmoittaa;

-- fven:

    Puhuk miest kaiken pivn, el nimensk ilmoita.

Med hvilka sistnmnde ord menas -- att man icke skall visa sig
angelgen om -- att veta hvem han r; svida det hr nemligen gller
saken, och icke -- personen.

[32] Tvrtom r det med den strsta tacksamhet, vi bra erknna Guds
emot oss -- stdse visade krlek och godhet.

[33] Kurist nog, igenfinner man spren fven af denna myt -- i vra
gamla folksnger; ehuru naturligtvis helt och hllet p sitt stt
idealiserade. S t.ex. liksom _Noach_ och _Deukalion_, p sin tid,
ensam gungade p vgen, s flt nu fven _Vinminen_, nstan
medvetsls, helt ensam (i sin bt, eller -- utan en sdan; ty
berttelserna variera) p det stora verldshafvet (se Topelii _Vanhoja
Runoja_, 1 D. p. 25, och brjan af 1:sta Runan i _Kalevala_). Och
liksom Noach flere gnger, ifrn sitt fartyg, utsnde sina dufvor, fr
att kunskapa om det ngorstdes var land tillfinnandes, s flg (enligt
den Finska myten) _svalan_, eller -- enligt en annan lsart --
_Knipan_, (och -- enligt en tredje tradition -- _rnen_) och skte land
lnge och vl frgfves, utan att dock finna det; hvarfre den (svalan
nemligen) slutligen flg till det p hafvet svajande fartyget, under
hvars dck den byggde sitt bo, och vrpte ett gg, (se _Pieni Runoja_
1 D. N:o V). I sammanhang hrmed tillskarfvas nu en annan sterlndsk
myt, hvilken omtalar att gget fll i sjn, och gick snder; hvarvid af
den nedre delen formades jordklotet -- af den fre delen bildade sig
himlahvalfvet, och af de friga sm ggsmulorne -- stjernorne, p
himmelen. Hvad som utgjorde hvitan af gget -- blef hrvid till att
lysa som solen; hvad som var gulan i gget -- blef till att skina ssom
mnen o.s.v. Man terfinner sledes hr svl den Indiska som den
Egyptiska myten om verldsgget, eller som det heter -- om verldens
tillkomst ur gget; hvarmed den Finska myten har mnga msesidiga
anknytningspunkter. Det r annars icke utan att man finner en viss
likstmmighet emellan Vinminens flytande p hafvet, och den Indiska
myten om Vischnu, slumrande i ormen Anantas skte; hvilket framstldt i
teckning (se Fr. Majers Mythol. Lexicon 1 D. pl. 2) freter en trogen
bild af ett forntida drakskepp. Vi omnmna det hr, endast fr att
bestyrka -- det forntidens folk slodo, fven med hnseende till sina
myter, i berring med hvarandra, liksom de gjorde det med afseende 
sjelfva sprket. (Jemf. _De Finska stamordens uppkomst_).

[34] Detta tyckes fven _M.O. Alcenius_ hafva observerat, och anmrkt.
En sbeskaffad parallelismus, emellan de Grekiska och Finska myterna,
finna vi flerstdes; s t.ex. d Pohjan neiti ej blott (enligt 8 R. v.
121-132) innan hon samtycker till Vinminens begran -- plgger
honom att fullborda vissa storverk, och idrotter; liksom hennes moder,
i samma afsigt (enligt 19 R. v. 15-344) plade det Ilmarinen, som
hrvid i hemlighet af flickan blef underrttad huru han borde bete sig
-- s igenfinna vi presis enahanda historier om Jason, som -- d han af
etes lades att fullgra sbeskaffade dater -- blef i hemlighet, genom
dottern Medeas trollkonster, frhjelpt att fullgra dem.

[35] Denna sin uppgift grundar Ganander p fljande strof, frn en
gammal Runa:

    Smps, poika Pellervoinen,
    Otti viisi "jyvi" --
    Seihtemi "siemeni" --
    Lhti maita kylvmm,
    Saloja tikittmn.
    Suot kylvi -- kanarvat kasvoi,
    Norot kylvi -- nousi koivut,
    Met kylvi, nousi mnnyt. --
    Kylvi kummut kuusikoiksi,
    Karankot -- kataikoksi...

Dessa verser antrffas yttermera varierade, spalierade, och behrigen
interpolerade i Kalevala Run. 2 v. 13-42; der, i stllet fr _Smps_,
lses _Sampsa_; ty vokalerna a och  variera i finskan ofta med
hvarandra. Hraf har man emellertid tagit sig anledning att i Kal. 16
R. v. 14 o. ff. dikta det Vinminen snde Sampsa att ska t sig
skeppsvirke (laivapuita). Enligt Ganander besjunger sledes skalden,
och frklarar hr orsaken till, och fven tillgngen vid jordens frsta
fruktbarhet, och vegetation (ett mne, hvilket fven Sammas-myten
omtalar) ett annars -- nog djupsinnigt och naturfilosofiskt mne fr --
en folktradition. Ett mne, hvilket hr psttochvis ingr endast
ssorn en episod i sjelfva myten om Sampo, eller Sammas; men utgr
ingalunda dess betecknade eller filosofiska verldssigt. Annars hvad
sjelva betydelsen af det hrvid anvnda ordet _Sammas_ (eller _Sampo_)
vidkommer, s skola vi nu ej derom tvista, eller bekymra oss. Det kan
tillsvidare f betyda, och beteckna, allt mjligt, och hvad helst man
vill, ty derp ligger hr (till en brjan) ingen vigt. Det r endast
sjelfva handlingen som hr r frga om, och som utgr sjelfva
hufvudsaken; och ej de handlande personerna, ej sakerna, som hr
omtalas, ja -- ej ens de skilda orden, som deri ing, eller hrvid
blifvit begagnade. Ty detta ter utgr en helt och hllet skild frga,
i och fr sig, som med den frra (d.v.s. med sjelfva handlingen)
egentligen har ingenting att skaffa. Ty vl slr den sednare frgan hr
stlld i ett sammanhang med den frra; men r deraf dock i det hela
laget, eller i ett visst annat afseende -- oberoende. Vi hafva
tilifrene redan frklarat karakteren af denna myt, och bevisat att
sjelfva andemeningen deraf r, att visa -- det menniskan sjelf r
orsaken till sin olycka, d.v.s. till det mer eller mindre lyckliga
tillstnd, hvaruti hon vanligen befinner sig; och detta frnmligast
genom sin olydnad. Hr terfinna vi sledes ej mindre den Grekiska n
den bibliska traditionen om Pandora och Eva. Men hrvid tillkommer nu
(enligt den Finska myten) ssom ett nytt skl till menniskans olycka --
icke s mycket den sinliga eller kttsliga lusten, eller d.s.k.
begrelsen att olagligen vilja tillegna sig andras egendom -- hvilket
d det sker medelst rof, eller skallade vikingatg (enligt
Skandinavernas sigt) ansgs, tvrtom, fr en ridderlighet; men
ingalunda s, om det sker medelst ett otilltligt tillgripande af hvad
som tillhr en annan -- och hvilket i det hela r ofrenligt med den
Finska karakteren, som i detta fall uttalar sig ganska vackert i det
finska folkfilosofemet: _toista toisen vehnenen, toista toisen
vehkanenkin_. Och att hrfver sledes _skryta_, eller _brsta sig_, r
ofrstndigt, ja otillstndigt, och anstr derfre ingen hederlig man.
Hvarfre ock fljden icke uteblir; ty p brottet fljer alltid
straffet. Vidare lr man sig af denna myt, att menniskan sllan r njd
-- med sin lott, eller med hvad hon har och ger; utan nskar sig
alltid -- ngot bttre; ty det heter ju:

    Kuin oisi usseemmat soanut!

Eller som Svensken sger: _mera vill -- mera ha_. Och fven denna
menniskans egenskap r -- lika naturlig, som lofvrd; hvilken, om den 
ena sidan oroar henne, och ger henne bekymmer -- blar den henne (
andra sidan) och fr henne ett steg framt; hvilket hr r en ny, och
ganska lrorikt framhllen sanning. Och sledes om naturen n sparsamt
hr utdelat sina gfvor, d.v.s. begfvat oss (eller vrt land) endast
med sm smulor af sina rika hfvor, s bra vi derfre dock icke klaga,
och vara missnjda, utan bra vi vara njde och beltne; emedan de --
genom vr flit, och vrt arbete -- riktigt anvnda, kunna mngdubblas;
och derigenom bereda en rik vlsignelse fver vrt fattiga land. (Kal.
38 Run. p. 300-314). Sdan r nu i allmnhet, enligt vr mening,
uppfattnigen och tendensen af den hr ifrgavarande Sampomyten. Och vi
tro att den, ssom sdan, skall frsvara sin plats.

Hvad sedermera vidkommer de bda, skilda, hrvid begagnade orden -- s
r det naturligt att fven de icke kunna vara utan sin i detta afseende
egna, och synnerliga, betydelse. Hvad sledes nu till en brjan frst
vidkommer det hr frekommande ordet _Sammas_ (hvilket ingalunda r ett
diminutivum af ordet _Sampo_; ssom Dr Donner behagat frklara det) s
anse vi det vara bildadt af, eller rttare sagdt -- en variation, eller
en skild lsart af det Finska ordet _saamas_ (eller _saamasi_) eller
rttare sagdt, det r samma ord, ehuru -- olika prononceradt, enligt
hvad saken och verssatsen fordrar; derigenom att, i det sednare ordet,
det dubbla a blifvit frenkladt; emot det att det enkla m deremot, i
det fregende ordet, blifvit frdubbladt. (P samma stt, och af
enahanda anledning, har man i vestra Finland, t.ex. af frnamnet
_Tuomas_, bildat namnet _Tommi_). Mhnda har detta skett endast fr
att mera intonera, eller att hr p stllet gifva en strre vigt, och
betydelse, t sjelfva ordets egentliga bemrkelse; d.v.s. fr att fven
i formelt afseende, slunda p ngot stt utmrka detsamma, med
hnseende  sin betydelse, frn det dermed liktydiga ordet _saamas_
(eller _soamasi_) -- bildadt af ordet saama och pronominalsuffixen si.
Och hvilket ordagrant betyder _"ditt byte", din inkomst, "din fngst",
d.v.s. "hvad du ftt, eller erhllit"_. I hvilket fall det sledes,
ssom ett supinum, eller substantivum, bildadt af verbum _saan_ (och
det -- fven enligt en annan etymologisk frklaring, hvilken vi straxt
skola anfra) t.ex. kan betyda "din skatt", p samma stt som _juomas,
juomasi_ (af _juon_) betyder "din dryck", och _tuomas, tuomasi_ (af
_tuon_) "_hvad du hemtat_"; -- helst Finskan icke har ngot annat
motsvarande ord som betyder _skatt_, n _vero_, som egentligen betyder
_rnta, procent_. Hrvid r dock den skilnad att _saamas_ betyder en
_skatt_, eller en _skrd_, en _inkomst_, m.m. som redan r inbergad,
hvaremot _saatava_ (bildadt af samma stamord) betecknar en _dito_ som
br st att fs, och hvilken man sledes icke nnu erhllit.

Ordet _Sampsa_ ter, som ursprungligen hr frmodligen gt samma
betydelse, r troligen uppkommet deraf, att anhangspartikeln _pa_, fr
mera eftertryck, blifvit ordet tillagdt; hvaraf man sledes erhllit
ordet _sammaspa_. Och d nu detta lnga och trestafviga ord, eller d
detta daktylon (hvaruti bokstafven p numera ingtt) sedermera skulle, i
och fr meterns skull -- ssom en spond, eller en troch -- inpassas i
versen, mste det ter (med bibehllande af denna particula enclitica
_pa_) stympas, eller frenklas till ett tvstafvigt ord; hvilket icke
kunde ske annorlunda n derigenom att bokstafven p nu, enligt det
allmnna bruket, efter sprklagen, flyttades -- frn slutet af ordet,
och stlldes midt uti detsamma; hvarigenom skulle uppst det
kakofonetiska ordet _sampas_; hvilket p grund af de sprk- och
ljudlagar, som blifvit anfrda i "Forskningar uti sjelfva
grundelementerna af det Finska sprkets grammatik" (sid 36) -- i
poetiskt afseende, och fr strre emfoni, blifvit utbytt -- ena gngen
emot ordet _sampsa_, och -- andra gngen emot ordet _sampo_ (ett ord af
samma form som _lempo_). Fljden hraf blir sledes att alla tre orden,
_sampsa, sampo, och sammas_, beteckna en och samma sak, och utgra
slunda ett och samma ord. (Castrns frklaring det ordet _sampsa_ r
en frvrngning af det ryska dopnamnet _Samson_, lemna vi fr frigt i
sitt -- vlfrtjenta vrde). Den som icke tnjer sig med denna
frklaring, utan pstr att ordet sammas sjelf r ett stamord, m
derfre tnja sig hr med en annan. Liksom ordet _hammas_ (tand) har i
genetivus _hampaan_, och liksom _lammas_ (fr) har i genetiven
_lampaan_, s mste nu fven _sammas_ rtteligen ha i genet. _sampaan_.
Vi finna sledes huru, och p hvad stt _p_ ljudet, i analogi med
sprkets lagar, kommit att ing i detta ord; och sedan det engng vl
kommit dit, r det ej s ltt att f det derifrn. Slunda hafva vi
t.ex. namnet _sampa-linna_, nra Abo, der bokstafven _p_ frekommer
fven i nominativus. Vida vigtigare skulle jag anse den omstndigheten
frtjena att uppmrksammas -- att _sammas_ r ett ord som icke,
tminstone i denna bemrkelse -- numera, terfinnes i vrt sprk hr i
landet; hvilket r fallet -- fven med mnga andra ord, som -- under
tidens lngd, derifrn frsvunnit (och detsamma gller fven om namnet
_Jompainen_, hvaraf i Finland icke terstr ngot minne). Det mste
derfre antingen vara lnadt frn ett annat sprk, eller ock utgr det
en arkaism, d.v.s. ett frldradt talestt, som numera frn sprket
redan dtt ut, och frsvunnit. Att det fr sprket fordom tminstone
icke varit frmmande, bevisas deraf att det var kndt, och nnu
begagnades p de Svenska Finnskogarne, utan att ordet derfre
frefinnes i ngot annat sprk. Att det mste vara en arkaism, sknjes
fven deraf, att redan Sturleson (fdd 1179) p flere stllen omtalar
det Finnar, nnu p hans tid, bebodde de Skandinaviska skogsbygderna;
hvilka Finnar dock vid digerdden 1350, nstan totalt utdogo, men
hvilka dock i sprket qvarlenmat ngra spr af sin tillvaro; och
hvilket nnu sknjes hos den nrvarande generationen. S t.ex. heter
moder p de Svenska och Norrska Finnskogarne fverallt p Finska
_munna_ -- ett ord hvilket icke numera ngorstdes terfinnes i vrt
Finska sprk. Blott p ett stlle, i en gammal runa, frekommer hos
Ganander (sidan 60) ordet _munnu_ ssom betecknande ett qvinnonamn --
till ett bevis att det fordom tminstone funnits i sprket, ehuru det
numera ej frekommer i ngot lexikon. Och likas heter ordet flicka
fverallt p Finnskogarne,  Finska, _muksa_ -- ett ord hvilket
likaledes ej mera i vrt sprk terfinnes; men hvaraf spr dock
frekommer i Tschudiska ordet _mutsa_, och i Olonesiska ordet _mutsoi_
(som betyder _brud, ungmor_). fven p Baskiska (som talas i den
Spanska provinsen Biscaya) heter flicka _moza_. Ett ord hvaraf annars
tskilliga ttlingar, och samslgtingar, frekomma p mnga -- fven
vidtaflgsna sprk och tungoml. S t.ex. ordet _mus'a_, som p
Mandingo sprket i Afrika betyder "hustru", och detsamma betyder
_musee_, p Jalunka, och _mussu_, p Socko-sprket (som, r en dialekt
af Mandingo) fvensom _massari_ p Beetjuana spr. m.fl. och hvilka ord
tillhra samma ordklass som det Latinska ordet _musa_, och det Engelska
_miss_; och ro p lngt hll beslgtade med Svenska ordet _m_, det ny
Persiska _made_, och det Tyska _magd_, m.fl. A andra sprk deremot fr
samma ordklass en i detta afseende motsatt bemrkelse, ssom fallet r
t.ex. med _musch_ p Ryska, _mies_ p Finska, och _mas_ p Latin;
hvilka ord alla deremot betyda man.

Men utan att hr numera tala hvarken om Olof Trllja eller om
Birkebeningarne, m.fl. kunna vi ej blott i filologiskt utan fven i
etnologiskt afseende -- bevisa dessa forntida Finnars tillvaro; ty utan
att fsta oss dervid att sjelfva namnet _Wermland_ (det skrefs i ldre
tider _Warmaland_) af mnga anses hafva uppkommit af Finska ordet
_voara-maa_, fvensom att _lmhrad_ (hvilket i gamla pergamentsbref
skrifves _Ylmhrad_) ftt sitt namn af finska ordet _ylmaa_, eller
att sjn _Kymmen_ nnu i dag, ofrndradt, bibehllit sitt Finska namn
(myckel annat att frtiga) s vilja vi nu hr t.ex. blott anfra att
det finnes en stor och folkrik by, invid Klarelfven, i norra delen af
Dalby, i Ekshrads socken, brande det Finska namnet _Hljys_ (ett namn
som pminner om byn _Hlj_ i Nurmis socken, och om byn _Hljkk_ i
Pielis socken) och hvilken by i urminnes tider, d.v.s. i flere hundra
r -- gt en helt och hllet Svensk befolkning; men hvars invnare, det
oaktadt -- n i denna dag, af de andra sockneboarne -- allmnt kallas
"Hljys Finnarne". Ocks var det i denna by, hvilken endast ligger
ngra mil frn byn Aspeberget p finnskogen, som kyrkan frlades till
den nu sednast -- till fljd af min framstllning -- hrstdes bildade,
skallade "Norra Finnskoga Frsamling". Hvad som blifvit sagdt om
Hljys, gller fven om Treskog, en nnu strre svensk by, inom
Gunnarskogs socken. Vare detta, i frbigende sagdt om de fordom hr
boende primitiva, eller ursprungliga Finnarne, af hvilka vi nnu kunna
sprja spr i sjelfva det hr n i dag begagnade Finska sprket.

Vi hafva nu sledes, genom vra vandringar r 1817 p Finnskogarne i
Dalarne, slunda lyckats att f reda p den genuina betydelsen af ordet
_sampo_, hvarom de "lrde", i mera n i 50 rs tid tvistat, och hyst
olika tankar, ja -- utbytt de ljligaste meningar, utan alt ens kunna
ana till det rtta frhllandet. Om man nu sledes antager, hvad af
mnga redan frut blifvit framhllit, nemligen att en del af den vid
floden Dvina fordom boende finska folkstammen (knd, i de skandinaviska
sagorne, under namn af Biarmer) fordomdags troligen fven erlagt ngon
slags _skatt_ till "Pohjola", eller till dem af sina stamfrvandter,
hvilka boende mera nordligt kring sjelfva flodmynningen, och invid
hafskusten, der de (enligt Sturleson) i ett tempel enkom vrdade, och
frvarade, den beryktade Jumalabilden -- s r det mer n troligt, att
denna skatt bestod i sd (hvaraf folket skulle lefva, och hvilket nnu
i dag utgr folkets vigtigaste lefnadsvilkor). 1 detta fall hafva vi
genast till hands en annan, och en ny, frklaring af ordet sampo, som
n nrmare bekrftar den frra, och nogare bestmmer hvaruti denna
skatt egentligen bestod. Ocks heter det derfre ej frroskull om
Winminen, d han seglade till Pohjola:

    Tuopi laivalla eloa,
    Aluksella aartehia. (Kal. 18 R. v. 619, 620)

Det heter derfre i en gammal Runa (infrd i Mehilinen 1836, Toukok.)
om Tuiretuinens son, d han for till Pohjola, att han _lksi viemn
vetoja, moarahoja maksamahan_ (ter ett nytt ord p begreppet "skatt").

Vi kunna hrvid icke undg att i frbigende anmrka det
slgtskapsfrhllande, som i detta fall synes (ehuru p lngre hll)
frete sig emellan ordet _sammas_ och det finska ordet _siemen_ (fr.
korn, sd, eller egentligen -- utsde) och hvilket ord terfinnes i
mnga ej blott med Finskan beslgtade tungoml, utan fven i andra, och
forntida, sprk. S t.ex. utan att hr tala om det latinska liktydande
ordet _semen_, och dess ttlingar (ssom t.ex. _seme_, p Italienska,
och _semicute_, p Spanska, m.fl.) deriverade kanske, eller tminstone
beslgtade med ordet _serere_ (s) s heter sd fven p Ryska _smja_
-- p Jakutiska (vid Kolyma floden) _samen_ -- p Sanskrit, _sumana_,
o.s.v. hvaremot _same_, och _smen_, p svl forntida som nutida
Teutoniska egentligen betyder _sden_ hos djuren, och r ursprungligen
samma ord som _sajo_, p Lappska -- _saad_ p Irlndska -- _saed_, p
Anglosaxiska -- _sal_ p Alemanniska -- _saat_ p Tyska, och -- _sd_
p Svenska. Med anledning hraf skulle man kanske kunna tillgga ordet
_sampo_ (sammas) en alldeles ny frklaring, eller en betydelse, som
dock derfre icke motsger, men snarare bekrftar, och fverensstmmer
med den frra. D ordet _ruis_ (genet. _rukiin_) som motsvarar
begreppet "rg", icke tyckes vara genuint finskt, r det nog mjligt
att _rg_, liksom _sd_, i allmnhet i de urldsta tiderna betecknades
med ordet _siemenet_, som numera betyder "utsde". tminstone
betecknades s den rg, som skall ss, och hvarom hr tyckes vara i
frga; och derfre om, som sagdt, _sampsa_ r _Pellervoinens_ son, s
vill detta, med andra ord, icke sga annat n att _utsdet_ hr
_kerbruket_ till (_pellon siemenet_). Att folkpoesin fven gr den
dda naturen till -- bde lefvande, och talande, r ju redan, af
gammalt en erknd sak. Om sdant varit frhllandet, och om (t.ex. till
fljd af missvxt) hungersnd, eller brist p sd (utsde) intrffat i
Pohjola, efter Louhi (enligt Kalevala runorne) genom Winminen, gaf
Ilmarinen i uppdrag att anskaffa nysd, utsde, eller en slags ny skatt
(_uusi sampo_) -- han, som (att redan sluta efter namnet,) var luftens,
klimatets och vderlekens Herre, och p hvilken det sledes berodde att
befordra rsvxten, och som dessutom tyckes hafva varit en alltigenom
verksam, driftig och inflytelserik personage, fr att ej sga en mycket
konstfrfaren man -- s var det allsicke underligt om dertill
erfordrades ej allenast mycken tid, utan om detta medfrde honom mycket
brk och besvr, mnga lidelser och frargelser, hvilket skalden hr (i
10 R. v. 320-416) poetiskt tyckes vilja ppeka, och afmla, genom de
mnga olikaslags former, och skepnader, som hrvid visade sig fr hans
rika fantasier, och bemdanden; och hvarvid allt mste stadkommas
genom trollkraftens allmakt, ssom utmrkande den tidens hgsta kunskap
och visdom. Dessutom d Ilmarinen (enligt hvad redan sjelfva namnet
utvisar) var luftens och vderlekens representant, s var ju ingenting
naturligare n att man skulle vnda sig till honom, med bner om en
lycklig skrd, eller nysd (_uusi sampo_). Att han sedermera, i
menniskoskapnad, deltager i de andras vikingafrd -- r ingenting
ovanligt, och antyder blott att en ny mytisk dikt hr blifvit
tillskarfvad den frra. Lika troligt, och ltt frklarligt, r det
fven att (t.ex. vid ett missvxt- eller hungersr) sdane fventyrare
som Lmminkinen, och hans sllskap, ansett sig berttigade att till
fda, eller utsde, f dela med Louhi det sdesfrrd, hvartill de i
tiden mhnda varit henne, p stt och vis, behjelplige att inbringa
och ihopsamla, eller -- att terbrda den skatt man gifvit henne i goda
dagar. tminstone kunde Winminen hafva skl att f hraf en andel,
ssom den hvilken, genom Ilmarinen, frskaffat henne den. Och d hon nu
hrp icke ville ing, r det likas icke att frundras, om de vgade
p kuppen att om natten (d.v.s. sedan alla andra insomnat) inbryta sig
i hennes sdesmagasin, fr att derifrn bortfra d.s.k. "skatten",
eller tulla hennes sdesfrrd; hvarvid det i sanning icke fordrades
ngon konst att bra sckarne (eller scken) i bten. Detta minskar
derfre icke, eller nedstter, Winminens popularitet -- enr han
hade frutsagt henne detta. Det var snarare hr -- en bragd, en ny
idrott, eller en bedrift han ville utfra. Men eftersatt, och upphunnen
p vgen, uppstod det naturligtvis en hftig strid, om _mitt_ -- och
_ditt_. Hvarvid, enr de hrom handskades, strre delen af sden
halades fver bord, och folades i sjn, d.v.s. for t fanders, och
frsvann i vgorna; men hvarvid dammet och stoftet deraf steg med
vinden -- upp mot skyn, under det de tyngre kornen sjnko ned till
bottnet, och de lttare drefvo med vgorne till land; och hvarefter
Louhi tervnde endast med den toma scken.

    Kantoi kannen Pohjolahan, sai rivan Sariolahan,

Hrvid br observeras att ordet _kansi_, hr p stllet, icke torde
betyda "lock"; utan deriveradt troligen af ordet kannan (jag br)
betecknar det ngot hvarmed, eller hvaruti, ngot bres. Och sledes
hr p stllet kan betyda _skki_ eller _pussi_ -- ord hvilka,
hvardera, icke ro ursprungligen finska; och fr hvilkas begagnande det
sledes ursprungligen mste hafva funnits ngot genuint finskt ord,
motsvarande det ungefr, af samma skl, dermed beslgtade ordet
_kontti_, som troligen fvens torde vara deriveradt af ordet _kannan_.
Hvad ter det andra fyllnadsordet _rivan_ betrffar, s r det ej blott
lika mjligt, utan fven lika troligt, att man hr begagnat sig af det
svenska ordet _rifva_, som att derivera det frn det Finska ordet
_ripa_ (handtag). Ty har man flere sbeskaffade exempel, der radikala
svenska ord blifvit i sednare tider infuskade i sprket, t.ex. _parma_
(barm) Top. 3 15; _paarna_. (barn) Top. 10. 20; _kalkki_ (skalk) Top.
1. 38; _pelsi_ (pls) Top. 3, 11 _manni_ (man) Top. 5, 15, o.s.v.
Slunda skulle det s mycket omtvistade ordet _Kirjokansi_ --
egentligen komma att betyda en "brokig sck", eller ngot dylikt; och
det s mycket mer som en sdan sck (eller matta) ssom Louhis
enskildta tillhrighet, i stllet fr att p ngot stt stmplas, eller
srskiljas ifrn andras -- troligen varit p ngot vis med egna tecken,
eller figurer, utmrkt. Runorna tillgga vl att af de smulor af sampo,
som med vgorne flto i land, hade Winminen (enligt 43 R. v. 297, o.
ff.) med gldje hoppats att nnu vinna en god skrd, och fr landet
lyckligare dagar. Hvilket allt mera har afseende p sden, n p
trolltrumman.

    Tuost on siemenen siki,
    Alku onnen ainoaisen,
    Tuosta kynt, tuosta kylv --
    Tuosta kasvu kaikenlainen;
    Tuosta kuu kuumottamahan,
    Tuosta piv paistamahan
    Suomen suurille tiloille,
    Suomen maille mairehille. (Kal. 43 R. 297-304.)

I detta fall har man tminstone icke blott ftt bemrkelsen af Pohjola
nrmare, och geografiskt bestmd, jemte en frklaring hvarfre der
sedermera var brist p spanml, utan fven att der den tiden fanns en
qvinna, benmnd _Louhi_, eller _Louhiatar_, (Lovehetar) som synes hafva
varit landets regentinna, eller herrskarinna; och p hvars minsta vink
-- svl bevpnadt manskap, som skepp och farkost, stod till reds. Att
hon kallas _Pohjan akka_, innebr en hederstitulatur, och nedstter
henne icke; ty _akka_ i forntida sprket innefattade, (liksom _ukko_)
en stor vrdnadsbetygelse; och innebr ordet _akka_, nnu i Lappska
sprket -- en slags rebetygelse, (t.ex. _Maderakka, Sarakka,_ m.fl.)
Icke mtte det vl vara henne, hvarom Tacitus i 45 Kap. sger --
"_femina dominantur_", och tilllgger; "_hic Sveciae finis_"? Men
besynnerligt frefaller det oss likvl, i anledning hraf, att d
Norrmnnen ofta hrjade och plundrade, eller krigade i Biarmaland, s
omnmnes det sllan och aldrig -- att der funnits ngon konung, eller
regent, hvilket dock r det frsta, hvarvid man naturligtvis i krig
fster sig. Alla dessa lnga, mnga, och vidlyftiga historier (i det
hela mera ondiga) om Sampo, och dess uppkomst, m.m. gr deremot sammas
myten, -- i sin mera enkla och frdlade form -- alldeles frbi; men
fster sig i det stllet s mycket mera vid sjelfva hufvudsaken, som
gr ut p att visa det menniskans, svl fordna som nrvarande,
lefnadsfrhllanden basera sig p hennes eget lefnadsstt, och
uppfrande. d.v.s. det innehller, kort om godt, en moral -- i f ord.

[36] Att sluta af Kalevala (10 Run. 271-276) synes det som dertill nra
nog ej blott skulle fordrats en trollkonst (en fvernaturlig frmga);
tminstone utvisa v. 320-416, att dertill erfordrades ej blott mycket
besvr, utan fven en lng lid, att f Sampo i stnd; hvilket hr ofta
r fallet med att indrifva skatter.

[37] Hvilket tyckes antyda, och ge tillknna, att hon verkligen var i
stort behof deraf, eller i en ndtrngd belgenhet, som man sger.

[38] Den egentliga hufvudsaken, som nu skulle flja, och som upplyser
gtan -- men som hr likvl saknas -- hafva vi redan frut meddelat
angende _Sammas_, och mer n tydligt frklarat i _De proverbiis
fennicis_, p. 10.

[39] Numera voro argonauterna sledes tre; frra gngen -- endast tv.

[40] En skatt, och ett sdesfrrd, kan man dela; men icke en
trolltrumma, solen eller qvarnen.

[41] Det skallade "nio talet" spelar hos fornfinnarne alltid en stor
roll, liksom ej mindre i den Indiska n i den Skandinaviska mytologin,
der det t.ex. talas om 9 himlar och 9 jordar.

[42] Detta tyckes ytterligare besanna vr frmodan att med Sampo,
tminstone hr p stllet -- betecknades sden, som inskjuter sina
rtter i jorden, och mste med plogen behandlas, Hrom heter det i
10 R. v. 427-432.

    Siihen juuret juurutteli
    Yheksn sylen syvhn.
    Juuren juurti moa-emhn,
    Toisen vesiviertehesen.
    Kolmannen kotimkehen.

Det var i anledning hraf fven (enligt en annan Runa) de mnga
qvarnarne sattes i gng.

[43] Att sluta braf, fvensom af den omstndigheten att farkosten
roddes med rar, af tv man -- mtte den (tminstone i skaldens tanke)
ej hafva varit bland de strsta, och endast afsedd att begagnas p
smrre insjar och floder.

[44] De f delar af Sampo som hrvid flto i land, stadkommo der samma
underbara verkan, och effekt, som, i frra fallet -- delarne af Sammas;
nemligen att de befordrade vegetationen, och sledes -- behrigen
kultiverade -- befrmjade fruktifikationen, eller sdesproduklionen.
Skilnaden r dock den, att allt detta lter tnka sig till fljd af
sdeskornen, men icke tillfljd af ngra bilar af trolltrumman.

[45] Kalevala-runorne sakna likvl hr det bsta, nemligen -- sjelfva
qvintessensen, hvilken numera fven frn folkmedvetandet tyckes vara
frsvunnen i Finland; men hvilket vi varit lycklige nog att attrappera
hos Finnarne i Dalarne. "_Kuin oisi usseemmat soanut_!" heter det. Se
-- der ha vi det! Menniskan r aldrig njd! Vi hafva der ter en ny
lrdom, och en djup sanning att iakttaga -- allt inom dessa f rader --
en sanning som gr, och gller, s lnge verlden str, och -- lifvet
rcker. Och hvem r sedan orsaken dertill annan, n menniskan sjelf och
-- hennes ofrnjda sinne. Men denna myt frvarar nnu dessutom en
annan djup sanning, hvilken vi hittills icke berrt, eller frklarat,
ehuru den hr kanske nrmast alluderar p Finnarne sjelfva. Den
innebr, och utvisar nemligen, att menniskorne under sina husliga
sysslor, och fredliga vrf -- beredt sig sin egen olycka, genom
begagnandet af svrdet, ssom ett mordvapen -- fven om man,  andra
sidan, dermed ngongng lyckats vinna ngra frmner. Mtte ej blott
enhvar af oss, utan mtte fven alla Europas regenter -- lgga detta p
sitt sinne! Nej -- p sitt samvete! Mhnda r detta ock orsaken,
hvarfre Finnarne (s vidt man af historien knner) icke i fordna tider
(ssom andra folkslag) skt sina idrotter i krig och bardalek, utan --
i fredliga yrken.

[46] S t.ex. studera vi visserligen Grekernas och Romarnes mytologi,
men ofta kanske utan att nrmare uppfatta idolernas inre, djupa, hga,
och andliga betydelse, som utmrker deras egentliga karakter; i det vi
tnja oss endast med att litet attrappera dem p ytan, antingen med
penseln, eller grafstickeln.

[47] S t.ex. d Pohjola (hvilken frklaring, och betydelse, man n
vill gifva ordet) likvl alltid r ett ej blott historiskt, utan fven
ett geografiskt namn (omock ngongng poetice frbytt till Pivil,
eller Sariola), s synes det oss tminstone -- minst sagdt -- ljligt,
att stta det i frbindelse, och i berring med _Kalevala_, som r ett
heltochhllet poetiskt fingeradt och uppdiktadt namn; hvilket, ssom
sdant, ingenstdes str i verkligheten till finnandes (jemf. Litter.
Sllsk:s protokoll, d det diskuterades om -- hvad titel man skulle
gifva boken). Ty svida det icke frekommer hvarken bland de flere
hundra finska runor, och folksnger, jag insamlade i Savolax, eller
bland dem _Topelius_ meddelat frn samma landsort som Lnnrot, icke
heller bland de af _v. Schrter, v. Becker, Ganander, Porthan,
Lencqvist, Maxinius_, m.fl. i tryck utgifna, s pst vi att namnet
_Kalevala_, liksom _Winl_, r af Lnnrots eget fabrikat. Ocks vet
han derom icke sga annat n -- "_Winln vainiolla, Kalevalan
kankahalla_". I poetiskt afseende r hremot ingenting att anmrka; det
str, (betraktadt ssom en dikt) fr Lnnrots rkning, liksom _Runola_
(ett annat epos) str fr vr. Men att utgifva det fr en finsk
folkdikt, r ett underslef, som icke anstr ngon -- allraminst
Lnnrot. Och att i detta fall inblanda Pohjola med Kalevala r en
nonsens, som icke lter frklara sig, och strider emot sjelfva det
sunda frstndet, svida nemligen grundstenarne hr, (till samma
skdespel) fven mste st p samma bas, och icke -- den ena p jorden,
och den andra upp -- i himmelen. Och slutligen -- mnne det ej i
historiskt afseende hrvid hade hrt till ordningen, fvensom ej mindre
till sanningens och rttvisans grundsatser, n till humanitetens och
billighetens fordringar, att Lnnrot hrvid fven bordt hafva uppgifvit
-- hvarifrn, och af hvem, han erhllit de skilda snger han hr
begagnat. Ty d de flesta af dem, och mhnda de bsta, redan frut --
genom offentligt tryck -- blifvit af andra, allmnheten meddelta, ser
det tminstone s ut ssom Lnnrot, genom frtigandet, eller
frhemligandet braf, velat tillrkna sig, ensam, frtjensten af
alltsammans, liksom han varit barnslig nog att tillerknna sig sjelfva
idn af deras _samlande_ och _utgifvande_ -- ssom sin _uppfinning_.

[48] Det hrde fordom till saken -- ej blott i vrt land, utan fven
bland flere andra folkslag, och utvisade en slags rebetygelse och
aktning -- att ej nmna saker, och personer, vid deras rtta och
vanliga namn, (hvilket ansgs nog trivialt, d.v.s. simpelt), utan
medelst ett visst annat, dem tillagdt, ssom deras epitet. Liksom
Svenskarne ofta (isynnerhet vid begendet af deras andaktsstunder)
kalla Gud till _Herren_ (fven ofta till _Du_) s kallade Finnarne
honom fordom till _Ukko_ (Gubben) emedan detta ord, redan ensamt, i sig
innebr en viss vrdnadsfull betygelse. S t.ex. hrde jag 1817, bland
Finnarne i Sfsen, en 70 rs gammal gubbe, benmnd Ronkainen, hemma
ifrn byn Hn, hvilken kallade Gud fr _Wanha mies_ ("den gamle
mannen"). Han svor nstan vid hvartannat ord, och p det hgsta
frundrade sig, d han fick hra mig tala "Finlands finska", (ngot som
han frut aldrig hade hrt) -- vid det han ena gngen sade: _voi vanha
mies!_ (motsvarande ungefr d vi sga "kors bevars!") -- andra gngen:
_voi Herra yht taivaallista!_ (svarande ungefr emot orden: "kors
Gubbevars"!) hvarvid han, fr omvexlings skull, stundom infll --
_voi vanhakas_ (kors "den gamle") och hvarmed han likas frstod _Gud_.
Af samma orsak tituleras bjrnen till "Ohto", och "mesikmmen";
_vargen_, till "Hukka" och "raipahnt", o.s.v. Det mste derfre
frefalla enhvar hgst ofrklarligt att en Professor i Finska sprket
och litteraturen, kunnat vara till den grad korkad, att han enkom
skrifvit, och utgifvit, en afhandling angende den Finska Guden _Ukko_;
och det ehuru jag redan i Svensk Litteratur-Tidning 1817, fr den 7
Juni, i detta afseende mer n tillrckligt upplyst honom om det rtta
frhllandet hrmed. Det vore ungefr detsamma som om man skulle ge sig
att beskrifva den svenska Guden _Du_ eller _Vr Herre_. Ja det var
bland Israeliterna fordomdags stundom vid lifsstraff frbjudit att
benmna Gud vid sitt namn (3 Moseb. 24 K. v. 16).

[49] Vi skulle, med anledning hraf, kunna meddela Hr Grimm den
upplysning -- att Gud heter, nnu i dag, p mnga Afrikanska sprk
_sambi_, t.ex. svl p Kamba och Mandongo, som p Angola sprket, och
-- _zambi_ p Kongo sprket, hvilket ord vidare terkommer ej mindre i
Loango och Tambi n i Watje och Akra sprket (se Jumalasta, ja hnen
monenalaisesta nimittmisest moailman erinisill Kielil p. 46-48).
Vi kunna om alla dessa smaktiga frsk tillmpa det motto vi redan i
bokens brjan anfrt frn Cicero.

[50] Angende denna "historiska grund", upplyses vi icke vidare. Det
var numera tminstone ingen "Brudfrd" i frga. ndamlet eller
afsigten var ju endast att komma t Sampo.

[51] Detta skall frmodligen frklara orsaken till Hafsvattnets slta,
ssom en fljd (enligt Finnarnes frklaring) af Sammas ena t.

[52] N nyss hette det ju, det han med afseende  innehllet af
Kalevala-sngerna, fann likadana hjeltedikter bland Ostiaker,
Samojeder, Tartarer, och andra nrmare eller fjermare med Finnarne
beslgtade folkstammar.

[53] Detta var nu sledes den store Castrns funderingar angende
"Sampo-myten". Vi kunna, med allt detta, hrvid icke inse -- till
hvilket _resultat_ han kom.

[54] Det var egentligen Louhi, hvilken (enligt Runorne) frelade
Winminen, ssom ett vilkor, om han ville slippa hem, -- det han
skulle frskaffa henne sampo, vid det hon frgade honom:

    Taijatko takoa sammon,
    Kirjokannen kalkutella --
    Joutsenen kynn nenst,
    Maho-lehmn maitosesta,
    Yhen ohrasen jyvst,
    Yhen uuhen villasesta?

(Kal. 7. R. v. 311-316) eller, som det heter i 1 Uppl.
(2 R. v. 164-169):

    Taijatko takoa sammon
    Kirjokannen kirjaella --
    Yhen joukkosen sulasta,
    Yhen villan kytkyest,
    Yhen otrasen jyvst,
    Yhen vrttinn muruista?

och hvarmed, i poetiskt afseende, antydes de mnga svrigheterna, och
konsten att kunna vgabringa den, -- i likhet med de svrigheter,
hvilka i 8 R. v. 95-98 antyddes Winminen att erhlla Pohjan neiti.

[55] Om Runorne stundom hrvid inblanda ordet "Lappalaiset", tillfljd
af sitt manr att relevera samma sak med andra ord, s bevisar det, att
dessa inflickade ord, som frskrifva sig frn en sednare tid -- icke
ro annat n skaldernas, och runosngarnes, egna interpoleringar, enr
sjelfva ordet, och namnet _Lapp_ -- icke frekommer frr kndt i
Historien, n frn r 1177.

[56] _Siit on polo Pohjolassa, elo leivtin Lapissa._

[57] Jag pminner mig, i min ungdom, ngorstdes hafva lst, att ett
sdant slags redskap, eller instrument, skall fordomdags fven hafva
blifvit begagnadt vid brllopen hr i Nylandsln. I anledning hraf
frtjenar kanske nmnas att redan Herodotus, som lefde fr mera n
2,000 r sedan, tyckes hafva knt till trolltrumman; ty han omtalar att
d Anakarsis tervnde till Schytherna -- firade han, enligt Kyzikernas
plgsed, gudinnans fest -- med en handtrumma i handen, och med bilder
hngande p brstet; fr hvilken af honom antagna frmmande sed, han
blef skjuten till dds af Savlios.

[58] Det synes mig som Dr Donner redan skrifvit s mycket om denna
"qvarnhistoria" (liksom frut om "tamburdibasen") s att hlften deraf
redan kunde vara nog, helst (enligt vr tanke) resultatet af
alltsammans r, och blir, en galimatias; hvarfre vi fven fverhoppat
det mesta af dessa till ingenting ledande resonemanger.

[59] Om natten bars sampo ombord; och d man stridde derom, gick den
snder; en del flt i land, och en annan del sjnk i sjbottnet -- huru
passar det p solen?

[60] Af alla de mnga andra sampotolkarne, och frklararne, har deremot
icke en enda omnmnt mig, mycket mindre upptagit den version af myten
jag angifvit.

[61] Jag var icke blott den som i Dalarne (Sfsen ligger i Dalarne, ej
i Wermland) 1817 frst upptckte, och der upptecknade, samt 1818 i
Upsala frst frklarade och offentliggjorde _sampomyten_ (De proverbiis
fennicis p. 10) utan r det fven jag som 1814 i Jockas frst
attrapperade, och likaledes i Upsala 1821 frst publicerade -- en akt
af _Kullervo-myten_ (Pieni Runoja. 2. p. 26). fven var det jag som
frst hrde, och 1818 i Upsala meddelade allmnheten den finska myten
om verldsgget, jemte en refrng angende legenden om _syndafloden_
eller om _svalan och fartyget_ (Pieni Runoja 1. p. V). Hvilket allt
jag (jemte mycket annat) meddelade inom det trnga utrymmet af 12+18
blad. Slutligen var det ock jag som, genom v. Schrter, i Upsala redan
1819, frst offentliggjorde en fars ur myten angende d.s.k. _Kojoisen_
poika, hvilken tyckes vara en pendant n till den af Ganander omtalta
_Soini_, n till _Kullervo_ -- s framt han icke skall frestlla samma
person.

[62] Detta tror sig frf. vidare hafva funnit i orden _seppeli_,
hjulbssa; _sepo, sepeli, sepukka,_ hund med en hvit ring kring halsen;
_sepn_, omarma, omveckla; _spple_, en qvinlig hufvudbonad; _sapra_,
hkopsa, hstack; _sapora_, fiskdam; (hvarfre mnne han icke fven hr
beropat det betecknande ordet, saparo?) _sappa_, ppning i bakndan p
en ryssja; _sappi_, galle, i anledning hvaraf talesttet _pivn sappi_
betyder vdersol, o.s.v., o.s.v.

[63] Nemligen 1:o p latin, r 1818, i "_De proverbiis Fennicis_" p. 1,
10 -- 2:o p finska, r 1828, i "Otava" 1 D. p, 19, 20; och -- 3:o p
svenska, i den r 1834 utgifna "_Frklaringen fver Tacitus_" (jemf. p.
32). Likvl gjorde jag icke s mycket buller och vsende deraf, som
sedermera tyckes hafva blifvit en fljd hraf.

[64] S t.ex. liksom Castrn jemt och stndigt fantiserar om de
"Altaiska folken", s drmde han alltjemt (under sina frelsningar i
finsk mytologi) om de finska afgudarne, (eller gudamakterna) vid det
han vidt och bredt omtuggar samma slags abrakadabra, utan att ens veta
hvad _poesi_, i allmnhet, och den finska (eller sterlndska)
isynnerhet -- vill sga. Ngot hvarom likvl sngen om _Bjrnens
fdelse_, redan ensamt, hade bordt kunna upplysa honom.

[65] Med ett ord, om denna sak har redan s mycket blifvit bde taladt
och skrifvet, att det redan fyller, och utgr, en egenslags litteratur
fr sig, hvilken vi vilja kalla _sampolitteraturen_; hvaruti mera n
tjugu vidtfrjdade frfattare och skrifstllare inlagt sina idrotter.
Resultatet af deras frklaringar, och uttydningar (jemte deras thy
tfljande vetenskapliga vrde) vilja vi hr -- fr att nrmare kunna
uppfattas och fverskdas -- i ett sammanhang korteligen framstlla;
ehuru vi, beklagligtvis nog, fver dem alla ndgats draga -- ett lngt
(svart) streck. Dessa deras frklaringar ro som fljer: --

  1. Ett musikaliskt instrument (Topelius, och en anonym) --
  2. Sjelfva Guden, och --
  3. Jumala-bilden (Elias Lnnrot) --
  4. En mbel, eller en grann utstyrd kldkista (Fab. Collan) --
  5. Ett Handelsfartyg, (Enligt en uppgift af Lnnrot, meddelad i
     Litteraturblad fr medborgerlig bildning 1858, sid. 496.) --
  6. En rik talisman (Rob, Tengstrm & Castrn) --
  7. Frodes qvarn (Jak. Grimm & K. Simrock.) --
  8. Enqvarngrotta (Castrn) --
  9. Den gyllene morgonrodnaden (Grimm). --
 10. Qvarnen som stod och malade p hafsbottnet (Aasbjrnsen & Moe) --
 11. En hemlig klla, och --
 12. Kllan till allt godt (Matth. Castrn). --
 13. Jumala-templet (Castrn). --
 14. En handqvarn, som malade af sig sjelft (Schiefner & Lwe) --
 15. Ett moln (Mannhardt) --
 16. Solen (A. Kuhn a J. Caesar, a O. Donner) --
 17. Regnbgen (F.L. Schwartz) --
 18. Den stjernbestrdda himmelen (En Runosngare) --
 19. Hela det af Finnar bebodda landet, (En bonde) --
 20. Det argonautiska tget (O. Alcenius) --
 21. En allegorisk framstllning af Bildning och Kultur (Lnnrot) --
 22. Trolltrumman (Friis, Europaeus, & Calamnius).

[66] Sanningen af ett gammalt svenskt ordstf -- "erbjuden tjenst, blir
alltid frsmdd", och af ett annat, hvilket lyder -- "ingen r profet i
sitt fdernesland", har jag mer n ofta varit i tillflle att erfara.
Detta har fven nu sednast blifvit besannadt af ett visst annat
sllskap, som valt till sitt "motto", ordet "Kohtuullisuus"; och hvars
hufvudndaml sges vara att vilja befordra, och befrmja, nykterhet
och mttlighet hr i landet. -- Ord, hvilka klinga ganska vackert fr
rat. Men d det gller att bevisa det fven med "handling" -- d str
detta sllskap ingenstdes till finnandes; ty hafva vi skt det
frgfves. Ocks tyckes mig landets patriotiska "Stnder", fven denna
gng, i s mtto, hafva frsofvit sig; och detta -- icke "frsta
gngen". (Jemf. _Ngot som torde frtjena att reflekteras upp, och att
-- vid nu pstende Landtdag -- nrmare skrskdas, och fvervgas._
Helsingfors 1872.)



