Indisk dikt 'Nala och Damayanti' r Projekt Lnnrots utgivelse
nr 1917. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga vrlden,
varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med hnsyn till
e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




NALA OCH DAMAYANTI

En indisk dikt ur Mahabharata


Frn originalet fversatt och med frklarande noter frsedd af

H. KELLGREN,
Philos. D:r, Docens i Sanskrit-Sprket och Literaturen.





Helsingfors,
J. C. Frenckell & Son,
1852.






Skert knner redan enhvar tminstone till namnet den forntidsdikt,
hvilken benmnes Mahbhrata "den stora dikten om Bhras tt," denna
dikt, som med sina aderton bcker och sina hundratusen dubbelverser
(sloks), hvarje af trettio tv stafvelser, till sitt omfng r det
mest storartade skaldeverk, ngot lands literatur ger att uppvisa.
Det r en hel till tid och rum frn oss lngt aflgsen verld, som rr
sig i denna dikt, och man ser de flyktande skuggorna af gestalter
frn olika rhundraden, kanske rtusenden, skymta frbi dess spegel.
Mahbhrata sger om sig sjelf (I. v. 307 ff.) "Ej finnes p jorden en
saga, som ej har sitt upphof ur denna dikt, ssom kroppen ej kan hlla
sig uppe utan fda; ur denna Bhrata-dikt hemta skalderna sin nring,
och vrda den, ssom tjenare, hvilka ska sin vlgng, vrda en del
herre; ty i denna heliga saga r den hgsta vishet nedlagd," och (I.
v. 646) "den har af den ondligt vise Vysa blifvit frfattad till en
lrobok fr det nyttiga, till en lrobok fr det rtta, till en lrobok
fr det angenma." Mahbhrata utgr ett compendium af Indiens hela
forntid, men dess egentliga krna och ledtrd utgres af berttelsen
om Kuru- och Pndu-tternas inbrdes strid och slutliga undergng.
Denna berttelse r sannolikt en i ngra f personers den sammanfattad
skildring af en lngvarig kamp emellan Indiens urinbyggare och den
frn norden invandrade Ariska folkstammen, som sedan blef herrskande i
Indien, ty sdan r den episka diktens sed; af traditionen frlgges
denna strid till en bttre tidslders aftongryning och dess fvergng
till den nrvarande onda tiden, hvars begynnelse Inderna frlgga till
ret 3,101 fre Christus.

Berttelsen om Kuru- och Pndu-tternas strid, hvilken lik en ledande
trd gr igenom Mahbhrata-diktens labyrinter, r i ngra ord fljande:

I medlersta Indien, vid Yamuns strnder lefde Bharatidernas urldriga
tt, hrstammande frn mnen; engng i fordomtid regerade der, ehuru
blind, en konung af denna stam Dhritarschtra, och bodde i sin
hufvudstad Hastinpura jemte sina hundrade sner, af hvilka den ldste
kallades Duryodhana. Denne Konung hade en yngre broder Pndu, hvilken
dragit sig tillbaka och jemte sina fem sner lefde i ensamhet. Vysa,
som frtljer hela Mahbhrata-dikten, nmnes deras fader. Pndu dog
och d kommo hans fem sner till sin farbroders, Dhritarschtras
hof, och uppfostrades der tillsamman med hans egna sner. De fem
Pndaviderne frvrfvade sig snart genom mildhet och goda egenskaper
allas krlek, och folket uttalade sin nskan att i en framtid f se den
ldste af dem, Yudischthira, bestiga sin farbroders thron. Konungens
sner brjade d hata och frukta dem, och skte deras undergng. D
snde deras farbroder dem bort frn Hastinpura, men hans sner njdes
ej dermed, och Duryodhana utsnde i tysthet folk, fr att innebrnna
dem i deras egen boning. Men d de fingo kunskap derom, uppbrnde de
sjelfve sin boning och irrade omkring vid de nnu de och skogrika,
strnderna af Ganges. Duryodhana trodde att de omkommit, och var
obekymrad. Under Pndavidernas landsflykt trffade dem deras farfader
Vysa och frkunnade dem, att Draupadi, dotter till en Konung i de
fem flodernas land, af det var bestmd till deras geml. De, begfvo
sig dit, och vid en pristfling om hennes hand segrade Ardschuna, en
af brderne, hvarigenom Pndus sner ter blefvo mktige, och Kurus
ttlingar, Dhritarschtras sner, aftrdde godvilligt t dem den
skogrikare vestliga hlften af sitt rike, Hr anlade Pndus sner en
ny stad Indraprastha, likasom Hastinpura belgen i nejden af det
nuvarande Dehli. Men snart fvergaf dem ter lyckan. Den ldste af
Dhritarschtras sner frledde den ldsta Pndaviden Yudischthira till
trningsspel om thron och rike; den som frlorade skulle draga sig
tillbaka och lefva tretton r i demarken. Yudischthira frlorade och
Pndus sner drogo sig till den de Kmyaka-skogens djup och lefde der
i from enslighet, dock med beslut att efter de tretton rens frlopp
med hrsmakt tertaga sitt rike och hmnas den skymf Duryodhana
tillfogat Draupadi, i det han efter trningsspelet dragit henne vid
hret, till tecken, att hon nu var vorden en slafvinna. Pndus sner
samlade under sin landsflykt bland de vilda folken en vldig hr och
brto efter den bestmda tidens frlopp upp emot Duryodhana och hans
brder. Hrarne mttes i Kuruksohetra "Kurus flt," nejden emellan
Jamuns och Ganges' fre lopp, den Indiska sagans frlofvade land,
och i striden, som varade aderton dagar, blef Duryodhana med sina
brder och sina hjeltar slagen. Blott tre af dessa sednare undkommo
det allmnna nederlaget; dessa fverfllo om natten Pndavidernas
sorglsa och segerdruckna hr, och mrdade dess anfrare. Pndu-snerna
rddade sig, men omkommo snart derefter alla, den ena efter den
andra, och slunda utdog, sger sagan, Bharatas hela dla tt, och
de hdangngne Kuru- och Pndu-ttlingarnes nnu dem efterlefvande
farfader Vysa frtljer i Mahbhrata fr sednare generationer sina
egna efterkommandes strider, lidanden och den, ty han, liksom den
Indiska sagans frige heroer, ldras ej, utan str ofrndrad qvar,
medan generationer af efterkommande fdas och frsvinna.

Sdan r i strsta korthet den egentliga krnan i Mahbhrata, Det
mesta deraf inrymmes dock i 6-10 boken och upptager blott ungefr
24,000 af diktens 100,000 dubbelverser, Mahbhrata sger hrom
(I. v. 101): "Vysa sammandrog i korthet Bharata-dikten i 24,000
sloks; s stor nmnes af de vise Bharata utan dess episoder,"
ehuru p ett annat stlle (I. v. 2296) ter str: "Dessa 100,000
heliga sloks blefvo berttade af Satyavats herrlige son (Vysa)."
Vi mste anse den kortare redactionen fr den ursprungligare.
Trefjerdedelar af Mahbhratas hela omfng utgras af episoder,
hvilka synbarligen frrda sin uppkomst i olika tidsldrar och ur en
olika verldsskdning. Lik en mktig strm har under seklers lopp
Bhrata-dikten flutit fram och i sitt skte upptagit alla mindre
tillopp, dem den rkat p sin vg, tills den slutligen ndde mlet och
erhll den gestalt, hvari den nu visar sig fr oss. Diktens angifne
frfattare Vysa uppgifves utomdess hafva frfattat de heliga hymnerna
(Vederna) och den vidstrckta literatur, som nra sluter sig till
dem, vidare nnu de heliga legenderna (Purnerna), och nnu annat.
Men hans namn Vysa betyder "Samlare" och mste anses beteckna ej en
person, utan en handling, den, hvarigenom forntidens traditioner och
de i folkets och bardernas mund nnu fortlefvande sngerna samlades,
och genom skriftlig uppteckning tryggades emot vidare omgestaltningar.
Denna slutsats kan genom bde yttre och inre bevis dragas ur sjelfva
Mahbhrata, och bestyrkes jemvl af diktens egen berttelse om dess
uppkomst. Sedan jorden redan lnge betckt stoftet af Bhratas hjeltar
och flera generationer gtt hn, anstllde en ttling af Pndu-sonen
Ardschuna, Dschanamedschaya, en stor och hgtidlig offerfest, der mnga
af den Indiska forntidens bermde vise voro nrvarande; bland dem var
fven Vysa, hvilken nnu qvarstod som ett vittne frn lngesedan
frgngna tider. D sade till honom Konung Dschanamedschaya (I. v. 2224
ff.): "dle! du har med dina gon skdat Kurus och Pndus ttlingar;
deras lefnadsden lngtar jag hra frtljas af dig, o Brahman! Huru
begyntes tvisten emellan dessa mktige hjeltar, och huru frsiggick
denna vldiga strid, som bragte frdelse fver alla vsen? Bertta
mig du, den dlaste bland Brahmaner! fullstndigt och sanningsenligt
om alla dessa frfder, hvilkas sinnen voro slagna af dets dom." D
Vysa hrde dessa Konungens ord, gaf han befallning t sin lrjunge
Vaisampyana, som satt vid hans sida, sgande: "Huru tvisten fordom
begynte emellan Kurus och Pndus ttlingar, det allt m du bertta
fr denne, ssom du det frnummit af mig." Och d Vaisampyana hrt
sin lrares ord, frtljde han, den frtrffligaste bland Brahmaner,
fr denne Konung och fr de Furstar, hvilka suto med honom, hela
den forntida sagan, fvensom Kuru- och Pndu-ttlingarnes tvist och
fullkomliga undergng.

Dock hrleder sig Mahbhrata i dess nrvarande gestalt icke
directe frn Vaisampyana; den har gtt genom nnu en hand. En
generation efter Vaisampaynas tid anstlldes af Brahmanen Saunaka en
offerhgtid, hvarvid fven infann sig Sauti, son till Sta, Konung
Dschanamedschayas Lifkusk och frtrogne, som vid denne Konungs
offerfest hrt Vaisampyanas saga. Af denne, Stas son, berttades
nu Mahbhrata fr Saunaka och de Brahmaner, hvilka voro med honom
och i denna form har den kommit till oss. Mahbhrata begynner med
beskrifningen om, huru sagoberttaren Sauti Ugrasravas, son till Sta
Lomaharschana, nalkades de vise Brahmanerne, hvilka i Naimischa-skogen
suto frsamlade till begende af Saunakas offerfest. Sedan de vlkomnat
honom, frgade honom eremiterne, hvarifrn han kom och huru lnge han
varit p vg. Dertill svarade Sauti: "Sedan jag vid den dle Konung
Dschanamedschayas offerfest hrt Vaisampyana skickligt fredraga de
af Vysa frfattade heliga sagor af mngfaldigt vexlande innehll,
hvilka i Mahbhrata finnas samlade, har jag vandrat till mnga
vallfartsorter och heliga stllen, och har fven kommit till den nejd,
der fordom Kuru- och Pndu-ttlingarnes och alla jordens Konungars
strid frsiggick; derefter har jag nalkats eder, fr att betyga eder
min vrdnad." Af detta svar fr Saunaka anledning att frga honom om
dessa forntidssagor, den ena efter den andra. Sauti beropar dervid
oftast sin fader. S svarar han t.ex. p Saunakas frga angende sagan
om den vise Astika (I. v. 1205 ff.): "Denna forntida saga bertta nu
Brahmanerna fr dem som bo i Naimischa-skogen, men min fader Sta
Lomaharschana, Vysas vise lrjunge, frtljde den, dertill uppmanad,
fordom fr Brahmanerne; d hrde fven jag denna saga om Astika, och
skall fr dig, som frgar mig derom, sanningsenligt frtlja densamma."
Sednare (v. 1072) tillgger Sauti nnu, att han berttar den, ssom
han hrt den af sin fader. Det frtjenar hrvid framhllas, att det
r frn Sta, Mahbhrata-dikten i andra hand stammar, men Sta var ej
allenast de indiske Konungarnes lifkusk och frtrogne fljeslagare
i alla deras den och bragder, utan frenade dermed fven bardens
kall, att hja sin Konungs lof och sprida kunskapen om hans bragder
till samtid och efterverld. P intet stlle beropar sig hvarken
Sauti eller Vaisampyana p en skrifteligen affattad tradition, utan
tvertom antyder dikten self p anfrda, och p mnga andra stllen,
att den gtt frn mund till mund, frn generation till generation. Den
uppgifver Vysa som sin frfattare; Vysa har lrt den t Vaisampyana;
af honom hrde Sta dikten, och af honom hans son Sauti, som berttade
den fr eremiterna, i Naimischa-skogen; genom dem spriddes den sedan
ut och blef knd i verlden. Hraf synes att denna dikt, mundtligen
fredragen vid Konungars hof och i eremiters hyddor, genom sekler
fortlefvat i folkets mund; och yttrandet om en annan redaction,
upptagande blott fjerdedelen af dess nuvarande omfng, antyder att
dikten under sitt lopp genom tiderna blifvit omgestaltad, riktad och
frstorad genom upptagande af stndigt nya elementer. Mahbhrata har
gtt samma bana, hvilken troligen hvarje folks episka dikter fljt,
tills de funnit ngon, som ordnat dem till ett enda sammanhngande
helt. Uppkomsten af Mahbhrata-diktens enskilda delar frsvinner
i den graste forntid, men kanske skall det lyckas forskningen att
bestmma, nr ungefr dess lopp hmmades inom dess nuvarande grnsor.
Till en sdan uppteckning och anordning af det omtliga materialet
mste vi inskrnka Vysas verksamhet, men detta "samlande" kan ej hafva
varit en persons verk, utan fullbordades, kanske under sekler, genom
Brahmanernas skolor, genom hvilka frfdrens traditioner uppehllos och
fortplantades till efterverlden. P grund af ur dikten sjelf hemtade
bevis frlgger (Ind. Alterth. Kunde I. p. 839, II. I. p. 493) Lassen,
den mest competente domare i dessa mnen, den redaction, som kommit
till oss ofrndrad, till tiden omkring 400 r fre Christus. Sdan
vi nu se Mahbhrata, finna vi deri delar, hvilka otvifvelaktigt leda
sin uppkomst frn den aflgsnaste forntid, andra ter, hvilka bde
genom form och innehll frrda ett vida sednare, jemfrelsevis modernt
ursprung. nnu har en vetenskaplig kritik ej hunnit bestmma de skilda
delarnes relativa lder till hvarandra, och derintill blir Mahbhrata
en labyrinth, der forskaren har svrt att finna den rtta strten.

Men fr att rtt fatta Mahbhrata-diktens kulturhistoriska betydelse,
mste vi fsta afseende vid dess frhllande till den samhllsklass,
till hvars uppbyggelse den blifvit samlad och ordnad till ett helt; ty
Mahbhrata vill ej vara och r ej till blott fr sina lsares eller
hrares nje, utan den vill, ssom redan blifvit antydt, tillika vara
"en lrobok fr det nyttiga, ett lrobok fr det rtta." Den besjng
frfdrene bedrifter, deras den och strider, och blef derigenom en
bok specielt fr krigarekasten. Konung Dschanamedschaya sger till
Vaisampyana (I. v. 2285) "M du i all dess vidd frtlja mig denna
(Mahbhrata-)saga, ty ej blir jag mtt p att hra de hdangngnes
mktiga den." Denna samma knsla talar mktig i hvarje krigares
brst, och deraf begagnade sig Brahmanerna, rtt uppfattande de medel,
hvilka voro egnade att betrygga det inflytande och den fverlgsenhet,
de alltid frsttt bibehlla i det indiska samhllet. I vexling med
fantasien underhllande stycken af blott poetisk betydelse, invfde
Brahmanerna i dessa berttelser om frfdrens den de lror i moral
och religion, som fr dem voro behagliga, jemte det de redigerade det
hela i presterligt hierarchisk anda, och ej frsummade att framhlla
sin kasts fretrde framfr de friga. Slunda omskapades smningom den
ursprungligen enkla sagan om Kuru och Pndu-ttlingarnes inbrdes strid
och undergng till en fullstndig lrobok fr krigarekasten, der, den
Brahmaniska religionens gamla, ofta symboliska och p djup skdning af
naturen grundade lror klddes i en mera mensklig heroisk drgt, egnad
att ansl en krigarekasts mera t den yttre verlden riktade sinne.
I Mahbhrata inrycktes lror om verldens och om Gudarnes uppkomst,
fven rent speculativa betraktelser, lror om menniskornas plikter emot
Gudarna och hvarandra, om belning och straff i ett lif efter detta.
Mahbhrata blef med ett ord en sammanfattning af allt, som kunde vara
af nden fr en krigares uppfostran till hans kall i verlden, och detta
r det som upptager strre delen af de otaliga episoder, hvilka utgra
trefjerdedelar af hela diktens omfng.

Mahbhrata i episoder ro nemligen icke, ssom episoder vanligen och
jemvl de i Indernas andra hjeltedikt Rmyana, blott underordnade
berttelser, oftast tillkomna fr att i frbigende med ett exempel
frklara och upplysa den egentliga sagan, utan de st der sjelfstndigt
fr sin egen skuld, och utgra enhvar ett helt fr sig. De berttas
derfre fven med all mjlig utfrlighet, och berttaren drjer vid
dem, som om han helt och hllet hade glmt den dikt, hvaraf de till
det yttre utgra en del; de ro ofta godtyckligt instuckna och kunde
ter borttagas, utan att hvarken de sjelfva eller det hela deraf i
ngon mon skulle rubbas, Slunda r Mahbhrata i dess helhet lik
ett perlband, hvarp den ena perlan blifvit trdd efter den andra;
dess delar sammanhllas blott i yttre mtto af den, lik en trd det
hela genomgende berttelsen om Kurus och Pndus ttlingar; man hade
kunnat tillgga eller borttaga en eller flera af dessa episoder, och
perleraden skulle derigenom blifvit blott frlngd eller frkortad.

       *       *       *       *       *

En episod af hr ofvan antydda slag r fven dikten om Nala
och Damayanti. Den finnes intagen i tredje boken, benmnd
"Skogsafdelningen" (Vanaparva), der episoder af blott poetiskt vrde
och innehll talrikast frekomma, likasom fr att gifva lif och
omvexling t det enformiga lifvet i skogen. Nala-dikten upptager i
frsta bandet af den 1834 i Calcutta utgifna upplagan af Mahbhrata
pp. 480-516, och inledes der p fljande stt (III. v. 2023 ff.).
Medan Pndaviderna, till flje af Yudischthiras olyckliga spel med
Duryodhana, uppehlla sig i Kmjaka-skogen, klagar Yudischthira engng
fr sin broder Bhma fver sin bittra lott. D nalkas dem den vise
Vrihadasva; Yudischthira omtalar fr denne, huru han i trningsspel
frlorat thron och rike, och jemte sina brder var ndsagad att lefva
landsflyktig i skogens djup, och tillgger: "Har du ngonsin p jorden
sett eller hrt omtalas en Konung olyckligare n jag? Ej finnes, s
r min tro, en man mer n jag sorgbetyngd." Vrihadasva svarade: "Ej
kan jag instmma i hvad du sger, o Konung! Det fanns en man, som var
olyckligare n du, Pndus ttling! Jag skall, om du vill hra det,
hr fr dig skildra den Konungs den, som var mer sorgbetyngd n du."
Han nmner Nala, Virasenas son, och tillgger: "Han blef genom svek
besegrad af Puschkara och lefde derefter jemte sin maka i skogen under
bitter sorg, och han hade ej hos sig under sin irrfrd i skogen hvarken
tjenare, brder eller anfrvandter, men du r omgifven af dle brder,
liknande Gudar i glans." Derp berttar nu Vrihadasva hela Nala-sagan,
utan att dess sammanhang med det hela antydes af annat, n af ett
hr och dr till versens fyllande instucket utrop till Yudischthira:
"Du Pndus ttling! Du dle Konung!" o.m.d. Dessa utrop hafva, ssom
egentligen ej hrande till Nala-dikten, blifvit i fversttningen
utelemnade. Vrihadasva slutar sin berttelse med en frskran, att
Yudischthira, likasom fordom Nala, snart ter skall n ett lyckligare
lefnadsskifte.

Betrakta vi nu Nala-dikten ssom ett helt fr sig, s synes sprkets
elegans och uttryckets poetiska finhet, fvensom den konstnrligt
behandlade anordningen och utfrandet af mnet antyda, att Nala-sagan
i en jemfrelsevis modern tid blifvit af en mjuk och konsterfaren hand
fverarbetad. Man mste fven, p grund af ur diktens eget inre hemtade
bevis, anse mnga verser, i enlighet med hvad de flesta af den indiska
poesiens alster vederfarits, hafva tillkommit genom en annan hand n
frfattarens, men vi tro dock att det vid den fga skra stndpunkt,
hvarp den philologiska kritiken i Sanskrit, fvensom knnedomen om
Indernas literatur fverhufvud nnu befinner sig, r alltfr djerft
och frhastadt att hr och der utmnstra enskilda stllen, hvilka i
ett eller annat afseende kunna frefalla okta. Utgngen har visat att
fven de erfarnaste vid dessa frsk icke alltid trffat det rtta. P
grund deraf har fversttaren fredragit att troget och samvetsgrannt
flja den af Bopp, frst 1819 sedan nyo 1832 utgifna texten, hvilken
till denna dag r den enda sjelfstndlgt och med tillbrlig kritik
utarbetade. Blott p ett eller annat stlle har fvers. fljt ett, som
det synte honom, lmpligare uttryck uti den i Calcutta utgifha upplagan
af hela Mahbhrata. Om slunda Nala-sagan i dess nuvarande skick synes
frrda en nyare omarbetning, s hrstamma dock skert dess grunddrag
frn en aflgsen forntid, och hra till de ldsta i den indiska
literaturen; ty alla de Gudar, hvilka der nmnas och kallas, finna sin
plats bland Indernas ldsta, ursprungligaste elementargudar, desamma
hvilka vi mta i den urldsta, den Vediska perioden af den Indiska
religionens utveckling. Blott slutet af 12:te och brjan af 13:de
sngen gra hrifrn ett tydligt undantag, men dessa stllen ro, ssom
fven i noten till pag. 99 finnes anmrkt, synbarligen sednare tillagda.

Nala-sagan har blifvit p olika stt och i olika tider p Sanskrit
bearbetad (i Naischadha, i Nalodaya), och den r i fversttning
eller omarbetning p andra sprk spridd fver olika delar af den
Indiska halfn. Trhnda har Nala-sagan en urldrig tradition, spridd
oberoende af dess sednare omarbetning och infrande Mahbhrata,
att tacka fr sin utbredning i Indien, men trhnda fven blott den
djupt poetiska grundton, hvilken genomgr densamma och mktigt mste
ansl hvarje sinne, som frmr fatta diktens sknhet oberoende af den
jordmn, hvarur den spirat. fven i Europa har dikten om Nala och
Damayanti blifvit lst och med krlek omfattad. Redan 1810, straxt
efter grundtextens frsta framtrdande, yttrade A.W. von Schlegel
(Ind. Bibl. I. p. 98): "Enligt min knsla kan detta stycke svrligen
fvertrffas, hvarken i afseende  passionens fvervldigande kraft,
eller tnkesttets finhet och adel. Det r helt och hllet egnadt att
ansl bde gammal och ung, bde hg och lg, bde konstknnaren och
den, som blott fverlemnar sig t sin naturliga knsla. fven r denna
dikt i Indien ondligt populr och utbredd. Der r Damayanti fr sin
uppoffrande trohet och hngifvenhet lika beprisad som Penelope hos oss,
och frtjenar att i Europa, denna samlingsplats fr alla verldsdelars
och alla tiders alster, blifva likas knd." -- Flera fversttningar
af Nala-dikten hafva i Europa sett dagen. Jemte Bopps upplaga af
grundtexten fljde en latinsk fversttning p prosa, som dock endast
afsg nybegynnarens ledning till uppfattande af Sanskrittexten, men p
intet vis var egnad att framhlla originalets poetiska sknhet. Kort
derefter, 1820 fversattes dikten till tyska af Kosegarten, 1824 och
1838 af Bopp, med bibehllande af originalets versmtt. Den frra,
af dessa tyska fversttningar hafva vi ej varit i tillflle att se;
den sednare r trhnda, alltfr indisk och trogen, fr att kunna
erbjuda en ostrd njutning t en allmnhet, som nnu r fga frtrolig
med Indiens egendomliga natur och skdningsstt. Kanske har, jemte
detta, fven den fr Indernas episka poesi egna versen, som, anvnd i
vra sprk, gerna vill falla sig tung och enformig, bidragit att gra
Bopps i annat afseende frtjenstfulla fversttning mindre spridd, n
den frtjenat. r 1828 utgaf Rckert en bearbetning af Nala-sagan,
som mttes af allmnt bifall, och redan upplefvat tre olika upplagor,
den sista 1845. Efter honom bearbetades Nala-sagan p Ryska af
Schukovski, S:t Petersburg 1844, och af A.F. Weltmann; detta sednare
arbete hafva vi ej ftt se. 1847 utkommo vidare samtidigt tvenne tyska
fversttningar, den ena af Adolf Holtzmann, den andra af Ernst Meier.
Till dessa olika bearbetningar komma den redan nmnda latinska af Bopp,
samt en troligen efter denna af Milman 1835 utgifven engelsk, och en
alltfr troget efter Bopp fversatt rysk, som af Ign. Kossovitsch
utgafs i Moskva 1851-1852; till dessa bearbetningars krets sluter sig
slutligen nu, som den nyaste, den svenska fversttning, som hrmed
utgr till allmnheten.

Om man, frbigende de friga, med hvarandra jemfr de tre
bearbetningarna af Rckert, Holtzmann och Meier, hvilka alla vittna
om bde talent och sprkknnedom, s skall man frvnas fver att
fversttningar frn samma original kunna vara hvarandra s olika, ty
blott de allmnnaste grunddrag ro i dem gemensamma. Deras frfattare
hafva, en hvar p sitt stt, fljt en fversttningsmethod, alldeles
motsatt Bopps; de hafva nemligen mer eller mindre frigjort sig frn
originalet och skt tergifva dess anda, med sidosttande af dess ord.
Rckert har kallat sin Nal och Damayanti "eine indische Geschichte,
von Friedrich Rckert," och han har i sanning fven mera omdiktat n
fversatt den indiska sagan. Han har ej blott utelemnat stycken af
originaltexten, hvilka ej anslagit honom, utan han har fven utsmyckat
den med bilder och skapelser ur sin egen fantasie, och infrt hela
snger, hvaraf originalet ej knner ett ord; dessa tillgg, s
praktfulla och glnsande de n ro, tergifva dock stundom tankar och
bilder, hvilka fr den indiska skdningen ro fullkomligt fremmande.
Man kan anse Rckerts verk som den nyaste europeiska bearbetningen
af den gamla indiska Nala-sagan, och som sdan r den utfrd med den
talent och med den makt fver sprket, hvari Rckert till denna dag
r oupphunnen. Men originalets episkt lugna ton, dess delt enkla
vrdighet och dess naturliga sanning i uttrycket ro ohjelpligen
borta. En annan klang, en annan anda mter oss ur Rckerts dikt. Den
visar oss i flyktigt klingande verser fantasiens skmtande lek med
dess egna skapelser, och ett smltande sprks smygande efter alla ett
poetiskt sinnes nyckfullt skapade former. -- Holtzmann har ter i sin
fversttning skt bibehlla originalets allvar och enkla vnlighet,
men han har ansett den ursprungliga sagan fvermttan vanstlld af
sednare utstofferingar, tillgg och omarbetningar, hvilka han, med
ledning af sin knsla fr styckets ursprungliga form, velat afhjelpa
och utgallra; han har i denna sin strfvan knappast lemnat en vers af
originalet p den plats, der han funnit den, utan ombyggt allt; han
har afplockat blommorna, s att nstan all doft gtt frlorad, och
att merendels blott den torra stjelken str qvar. Han har dymedelst
visserligen lyckats finna det ursprungligaste sagans skelett, men vi
vge betvifla att ngonsin dikten lefvat bland Indiens folk slunda
utan ktt och blod, ty dessa ro lifvets vilkor. Holtzmann jemfr sjelf
sitt arbete med en mlares, hvilken vill restaurera en gammal tafla,
som genom nyare tiders oskickliga fverarbetningar blifvit vanstlld
och nra nog oigenknnelig. Hans stt att frfara har varit ej mindre
vgadt, men mindre tacksamt n Rckerts. Ingendera bearbetningen
tillfredsstller den, som varit i tillflle att taga knnedom om
originalet. -- Lyckligare n dessa mste vi anse Meiers fversttning.
fven han har uteslutit mycket, som han ansett fr sednare tillgg,
men han har tminstone ej tillagt ngot, och fven vida trognare n
Rckert och Holtzmann fversatt hvad han upptagit. I Originalets enkla
vrdighet har ej alltfr mycket lidit genom fversttningen. Af dessa
skl mste denna anses fr den bst lyckade och den mest indiska af
de fversttningar och bearbetningar, hvarom hr varit frga, ehuru
uteslutningarne ofta mste synas godtyckliga, och den egendomligt
berusande, yppiga och saftiga indiska doften fven hr till stor del
frgtt. Den svenska fversttaren knner tyvrr alltfr vl att fven
hans arbete skall lida af denna samma brist, alla fversttningars
medfdda arfsynd, men han har, s godt hans insigt och frmga det
tilltit, skt, med ledning af trohet och en sjelfstndig uppfattning
af originalet, komma fram emellan de tvenne klippor, p hvilka hvarje
fversttning hotar att stranda: fr mycken slafviskhet  ena, fr
mycken frihet  andra sidan. Han har ej tilltrott sig att utelemna
ngot, n mindre frdristat sig att tillgga ngot till grundtextens
ord. Han har velat gra sin fversttning gagnelig fr dem, som med
dess tillhjelp ville g till originalet, men har ej heller haft hjerta
att helt och hllet uppgifva hoppet om lsare i en strre allmnhet.

Det terstr oss nnu att tala ngra ord om versslaget. Det r
ondeligen lngtifrn likgiltigt, i hvilken yttre form en poetisk
skapelse fverflyttas frn ett sprk till ett annat. Hvarje sdan
krystalliserar sig genast vid utgngen ur skaldens sjl i en bestmd
och gifven form, hvilken r och frblir det endas fullt passande
uttrycket af styckets inneboende anda. Men kan detta sgas om hvarje
enskild poetisk produkt, s gller det i vida hgre grad om den episka
poesien, hvilken terspeglar ett helt folks egendomliga och t detta
hll alltid skarpt utpreglade nationallynne. Af denna orsak har hvarje
nation, som frmtt utbilda en egen episk poesie, till dess uttryck
fven skapat en egendomlig versform, hvilken man vl m akta sig fr
att anse som en blott tillfllighet, ty den r innerligt sammansmulten
med den nationalanda, som i den skt sitt poetiska uttryck. Slunda har
Indien sin episka sloka, Grekeland sin hexameter, Spanien sin heroiska
stans, Tyskland sina i Niebelungen och i Reineke Fuchs upptrdande
versmtt, det gamla Scandinavien sin allittererade rythm, Finland sin
trochaiska runometer. Hvarje episk dikt borde af detta skl, d den
fverflyttas till ett annat sprk, fven f bibehlla sin ursprungliga
versform, fr att ej frlora sin nationela prgel. Men -- fven
sprken hafva sina egendomligheter, sina oafvisliga fordringar; hvad
som lmpar sig i det ena sprket, r ofta olmpligt i det andra; den
versform, som i det ena lter enkel och vrdig, kan frefalla platt
och monoton i det andra. En sdan efterhrmning r derfre ej alltid
mjlig. -- Om man ter  andra sidan, ssom det ligger nra till hands,
vid fverflyttandet af en nations episka poesie till en annan nations
sprk, vill begagna den versform, som denna sednare skapat sig till
uttryck fr sin egen episka poesie, s lper man fara att intvinga
originalet i en alldeles fremmande form, och att uttrycka en helt annan
nationalanda, n den man syftat. Dessa svrigheter, emellan hvilka
en fversttare likvl r tvungen att ska sig en vg, gra fven, i
frening med de olika nationaliteternas olika anlag och karakter, att
en sann och verklig fversttning egentligen r en omjlighet; den
ena nationens poetiska skapelser kunna aldrig rtt tergifvas i en
annan nations sprk, om de ej af naturen st i en nra frvandtskap;
en fversttnings frtjenst r och frblir den ganska ringa, att
utgra en s litet som mjligt afvikande och vanstllande nyansering
af originalet, och att derjemte synas hemmastadd i det sprk och det
nationallynne, der den upptrder. P grund af hr antydda skl har den
svenska fversttaren lnge tvekat i valet af ett versmtt, som skulle
kunna helst ngorlunda tergifva originalets rythm, utan att frefalla
den Svenska lsaren antingen sttande eller enformig. Samma svrighet
synes fven hafva framstllt sig fr hans fregngare, ty af alla de
sju olika fversttningar och bearbetningar af Nala-dikten, vi haft
tillflle se, finnas icke tvenne affattade i samma versmtt, och nnu
synes man vara lngtifrn ense om, hvilken vers r den lmpligaste
fr fversttningar frn Indernas episka poesie. Den versform, som af
Inderne sjelfva dertill begagnas, kallas _Sloka_, och utgres af en 32
stafvelser upptagande dubbelvers, som oftast fr sig afslutad utgr
en fullstndig period. Hvarje sloka bestr af tvenne likaljudande
hlfter, hvilka ter genom en caesur i midten skiljas i tvenne, af tv
fyrstafviga versftter (pada,= pes, ped-is) bestende delar; caesuren
infaller alltid efter hela ord. Slunda snderfaller hvarje sloka i
fyra till ljud och ord af hvarandra oberoende delar, hvarje af tta
stafvelser. Denna verstakt, understdd af ordens accent och hvarje
stafvelses p frhand fixerade metriska beskaffenhet, tillter dock i
originalsprket mnga friheter i det enskilda; derigenom undvikes en
entonighet, som ej gerna kan frekommas vid detta versmtts begagnande
i vra moderna sprk, med deras svfvande accentuering. Den indiska
slokan synes likvl hufvudsakligen hafva varit byggd p accenten, ty
till qvantiteten ro blott den andra och den fjerde versfoten bestmda,
dock r fven hr sista stafvelsen obestmd. Schemat fr den indiska
slokan blir slunda:

     u u u u, v -- -- u | u u u u, v -- v u |
     u u u u, v -- -- u | u u u u, v -- v u | |

Sin egendomliga karakter och lyftning fr slokan genom de tvenne alltid
lnga stafvelserna i midten af andra versfoten i hvardera raden,
utan hvilka de bda vershlfterna skulle vara fullkomligt lika, och
den lnga versen snderfalla i tvenne likaljudande korta. Men denna
egendomlighet, som i Sanskrit just frhjer slokans sknhet, gr den
i ett modernt sprk svr att bilda, tvungen och enformig, emedan en
fixerad accent hr ej ger lif och omvexling t versen. En sloka skulle
p svenska hafva ungefr denna lydelse:

    "I Nischada en Kung fanns det, vidtbermd, Virasnas son,
    Nala, herrlig, af dygd smyckad, skn och kunnig i hstars vrd."

Den frste, som i Europa frskte att i metrisk form fverstta frn
Sanskrit, Fr. Schlegel (Spr. u. Weish. der Indier, 1808), efterbildade
originalets versmtt, hvilket dock ej mste hafva frefallit hans
broder A.W. von Schlegel lmpligt fr tyska sprket, d han vid sina
fversttningar (Ind. Bibl. 1820) begagnade den grekiska hexametern. Vid
sina tyska fversttningar af Nala-dikten begagnade bde Kosegarten
och Bopp originalets versmtt, men ingen af de sednare fversttarena
har hruti fljt deras fredme. Rckert ville sluta sig till en
inhemsk versform och upptog den tyska medeltidens s.k. fria rimmade
Knittelverser, p hvilka t.ex. Reineke Fuchs lemnar oss ett prof. Han
erhll dermed en ltt och lekande versform, frtrffligt lmpande sig
fr skimrande ordlekar och konstlade rimmerier, men ovrdig den indiska
epopns vrdiga och lugna allvar. Meier  sin sida upptog den nationelt
tyska, i rimmade strofer afdelade heroiska Niebelungen-versen, och hans
fversttning fick derigenom en lngt dlare yttre form n Rckerts.
Holtzmann ter har bildat sig en egen vers af denna byggnad:

    "Da kam gerade die Strasse heran
        der Konig Nal; der hatte auch
    Des Knigs Bimas Boten gehrt
        und eilte froh zur Gattenwahl;"

Med ngon omvexling fr att undvika entonighet, faller den sig i tyskan
ganska vl. Schukovski bearbetade Nala-sagan i hexameter, Kossovitsch,
fvens Weltman, i ttastafvig trochaisk vers. nnu andra versmtt
hafva till slokans tergifvande blifvit begagnade. Holtzmann fversatte
frut (1841) delar af Rmyana i ttastafvig jambisk vers. Bergstedt
i Upsala har i en vacker fversttning af Svitr-episoden (1844)
begagnat den trochaiska tetrametern, t.ex.

    "S han talte, och till hyddan styrde han sin snabba gng,"

men har i sina 1845 utgifna spridda fversttningar tergtt till den
indiska slokan.

Den svenska fversttaren har, under sin villrdighet om det bsta
valet i denna mngfald, slutligen ej funnit sig fullt tillfredsstlld
af ngon af dessa versformer. Dels hafva de frefallit honom alltfr
litet tergifvande originalets rythm, dels fr mycket entoniga eller
annars fr svenska sprket olmpliga, dels ter alltfr bindande och
inskrnkande den frihet i det yttre, hvaraf en fversttare s vl r
i behof, fr att helst ngorlunda troget kunna tergifva originalets
ord. Att ter tillgripa den gamla nordiska heroiska versen, kunde vid
en fversttning af indisk poesie rimligtvis ej komma i frga. Den
svenska fversttningen upptrder derfre i en versform, hvars syfte
vore att, utan att stta lsarens ra, i ngon mon tergifva intrycket
af originalets verstakt, och derjemte fven lemna fversttaren ngon
frihet i den yttre formen. Det r mer n mjligt, att denna versform ej
skall frefalla lmpligare n de ofvan anfrda; m den i sdant fall
sluta sig till dem som ett nytt, om ock misslyckadt frsk att lsa
frgan om den lmpligaste yttre omkldnaden fr fversttningar af den
indiska poesiens alster. -- Ett register fver noterna har blifvit
bifogadt fr att gra desamma mer anvndbara fr den vid Indernas
frestllningar ovane lsaren, en frteckning fver de i stycket
upptrdande personerna ter, p det lsaren lttare m kunna fasthlla
namn, hvilka genom sin fremmande klang mste frefalla frvillande.
Utgifvaren har ej ansett vara p sin plats att utstyra detta arbete med
noter af kritiskt och philologiskt innehll.

Under skydd af denna inledning utgr nu den svenska fversttningen
af Nala-dikten. Damayanti blir slunda frn sitt hemlands varma
solbeglnsta flt frflyttad under en kulnare himmel. Mtte hon
ej finna den luft, som der omger henne, alltfr sval, s att hon
afskrcker sina syskon inom den indiska literaturen frn att flja
hennes spr. fversttaren skulle skatta sig lycklig, om han frmtt
hos henne, i denna fremmande drgt, bevara helst en ringa flkt af den
fina lotosdoft, hvaraf hon i Indien omgafs, och hvilken der gjorde
henne s lskad och beundrad.

Helsingfors i Maj 1852.




I stycket frekommande personer:

_Vrihadasva_, diktens berttare.

_Nala_, Konung i Nischadha, fven kallad _Naischadha_ och _Punyasloka_,
en tid dold i skepnad af kusken Vhuka.

_Damayanti_, Nalas Geml, Konung Bhimas dotter, fven kallad
_Bhma-dottren_ och _Vidarbha-dottren_.

_Bhma_, Konung i Vidarbha.

_Rituparna_, Konung i Ayodhy, fven kallad Ikschwku-ttling.

_Puschkara_, Nalas broder.

_Karkotaka_, ormarnes Konung.

_Kali_ och _Dvpara_, onda vsen.

_Sunanda_, Dotter till Konungen i Tschedernas land, Damayantis kusin.

_Kesin_, Damayantis trna.

_Sudeva_, Brahmaner, utsnde af Damayanti.

_Parnda_, Brahmaner, utsnde af Damayanti.

_Vrschneya_, Nalas lifkusk.

_Vhuka_, Rituparnas kusk.




FRSTA SNGEN.


    En Konung Nala det fordom fanns, Virasenas son,
    Af herrliga dygder prydd, hstkunnig, att skda skn;
    Han stod ibland jordens Furstar, som Indra[1] bland Gudarne
    Och strlade fver alla, som solen p himmelen,
    Gudfruktig och Vedakunnig,[2] han var Nischadernas[3] Kung,
    Och lskad af dla trnor, frikostig, med hjelteskick,
    Den skraste bgskytt fven, och vldig som Manu[4] sjelf,
    Och sina passioners herre -- dock fallen fr trningsspel.[5]

    S lefde ock i Vidarbha Bhima, en mktig Kung,                  5
    En hjelte, med dygd begfvad, men saknande fadersfrjd;
    Och offer och bot han gjorde i lngtan att f en son. --
    D kom der en Brahmarischi,[6] Damanas, till hans borg,
    Men Konungen och hans maka der gstade honom godt,
    Af pliktknsla och i hopp om den Vises vlsignelse.
    Och, tacksam, Damanas gaf t Kungen och hans geml
    En herrlig gfva: en dotter och herrliga sner tre.
    Dama och Damayanti, Dnta och Damana.[7]
    Af skna dygder prydde och vldige vexte de;
    Men Damayanti ter i verlden blef vidt bermd                   10
    Fr sknhet, glans, behag och sin smidiga midjas vext.

    Nr mogna r hon hunnit, hon omgafs i hundratal
    Af strlande trnors skara, som Satschi[8] i Indras hof.
    Men Bhimas dotter, prydd i juvelers och perlors prakt,
    Der glnste i trnors skara, som blixten i molnets natt,
    Med smktande gon, ljuflig som Sknhetsgudinnan sjelf.
    Ej var bland menskor, Daemoner, och ej ibland Gudarne
    En sknhet, liknande hennes, n sedd och ej ens frspord;
    Ljuf var hon att Gudarnes hjertan hon satte i oro ltt. --
    Och Nala, bland mn en tiger, i sknhet ej andra lik,          15
    Som krleksguden i fgring, s stod han fr menskors blick.
    I hennes nrhet man stdse hrde blott Nalas lof,
    Och infr Nischaderkungen man prisade henne blott.
    S, fast ej sedda, ej knda, de lskade dock hvarann,
    Och ryktet underblste stds deras krleks brand.

    S Nala, ej mktig mer att qvfva sitt hjertas qval,
    Satt tankfull engng i parken, som grnsade till hans slott.
    D sg han en flock af svanar, med vingar i silfverglans,
    I skogen irrande sorglst. Han fngade en af dem.
    Men molnets granne talte och sade till Nala s:                20
    "Dda mig ej, o Konung, och frjd skall jag bringa dig!
    Hos Damayanti skall jag hja din ra s,
    Att hennes tanke ej nnsin sker en ann n dig."
    t svanen, som sdant talat, Kung Nala dess frihet gaf,
    Och svrmen lyftade vingen; det bar till Vidarbhas land. --

    D Vidarbhas stad den hunnit, den glnsande svanesvrm,
    Den snkte sig ltt i parken vid Damayantis slott;
    Och hon, i trnors skara, d hon sg de herrliga der,
    S skte hon muntert fnga de glnsande fglarne.
    D skingrades hastigt svrmen omkring i den ljufliga lund,     25
    Och trnorna, spridda i parken, svanarne jagade.
    Den svan, den Damayanti, frfljande, upphann re'n,
    Den antog menniskostmma och talte till henne s:
    "Hr Damayanti! Nala heter Nischadas Kung,
    Som Asvinabrderna[9] herrlig; ej liknar han andra mn.
    Om hans du vore, hans maka, du skna, af del brd,
    D vore ditt lif ej ffngt, din sknhet ej utan frukt.
    Vl hafva vi skdat Gudar, -- Gandharver,[10] Daemoner ock,
    Och menskor, men nnu ingen -- s herrlig och skn som han. --
    Du r en perla bland qvinnor, en prydnad bland mn r han,     30
    Och passande det skna frentes med sknt till ett."
    S talte svanen, men hastigt Damayanti svarade s:
    "G, sg detsamma t Nala, Nischadernas dle Kung!"
    "Ske s!" S svanen svarte Vidarbhas ljufliga m,              32
    Flg till Nischada ter och tljde fr Nala allt.




ANDRA SNGEN.


    Men Damayantis tankar, sedan hon svanen hrt,
    De drjde ej mer hos henne, men stdse hos Nala blott;
    Och tankfull blef Damayanti, och sorgsen och blek om kind,
    Fll af, och barmen hfdes stndigt af suck p suck.
    Och drmmande mot hjden hon sg med frvirrad blick;
    n var hon blek, n jagades bloden af krlek upp;
    Ej fann hon frid i hvila, ej nje i nring mer,
    Ej slummer natt eller dag, stds klagande: ve, o ve!
    Af dessa tecken funno Damayantis vninnor ltt                  5
    Att sjuk hon var i sitt hjerta; och s fr Vidarbhas Kung
    Frkunnade att hans dotter frlorat sin sinnesro.

    D Konung Bhima detta af trnornas skara hrt,
    Han ansg visligt saken fr Damayantis vl af vigt.
    Han tnkte: Hvi r min dotter, som vore dess sinne sjukt?
    Men d han sen betnkte att mognade r hon ntt,
    S fann han tid fr henne att vlja sig en geml,
    Och lt nu sammankalla de mktiga Furstar s:
    "Kommen, o Furstar! min dotter skall vlja sig en geml".[11]
    Men Furstarne, d de hrde af Damayantis val,                  10
    P Bhimas kallelse alla frdades till hans borg,
    Och fyllde jorden med dnet af elefanters och hstars tg,
    Och sttliga hrars, prydda i doftande kransars prakt.
    Men Bhima Kung, lngarmig,[12] emottog de dla mn,
    Dem hedrande, som det hfdes. Och rade drjde de.

    Vid samma tid de hgste af Gudarnes Vise ock,
    De dle och fromme Rischis Nrada[13] och Parvata,
    Frn jordens lgre nejder gingo till Indra up
    Och rade in de trdde i Gudakonungens borg.
    Men Indra, sedan han helsat, frgade ndigt dem                15
    Om deras gudomliga vlgng och helsa till lif och lem.

              Nrada sade:

    O Herre, hlsa vi knna lifvande hvarje lem,
    Och furstarne fven dermere befinna sig alla vl.

              Vrihadasva sade:[14]

    S sagdt, d svarade Vritras och Balas baneman:[15]
    "Dock, de rttrdiga furstar, som kmpa med ddsfrakt
    -- De som i striden modigt dden i gat se,
    Dem tillhr himmelen, ssom Kmaduk[16] tillhr mig --
    Hvar ro nu dessa hjeltar, d hr jag ej sknjer dem,
    D ej till mig de komma, som rade gster, mer?
    S frgad af Indra sade den vise Nrada                        20
    Maghavan![17] Hr mig, hvi dem hr du ej skdar nu:
    Vidarbhakonungens dotter, hon, Damayanti nmnd,
    I sknhet ofvertrffad af qvinna p jordens rund,
    Hon skall nu snart sig vlja bland Furstarne en geml.
    Dit hasta alla Kungar och Konungasner nu,
    Och henne, verldens perla, de ska att vinna der
    I tflan alla, o Vritras och Balas baneman!"

    Men medan detta taltes, till Gudarnes Konung der
    Nalkades, jemte Agni, Verldsbeskyddarne.[18]
    S fingo de alla hra den vise Nradas tal                     25
    Och sade muntert: "Vlan, s lt oss jemvl g dit!"
    Och sedan gingo de alla, med vagnar och tjenare,
    Ned till Vidarbha, i samma afsigt som Furstarne.

    Och fven Nala, i kunskap om Furstarnes sammankomst,
    Med tanke p Damayanti, begaf sig med frjd p vg.
    S sgo Gudarne Nala dernere p jordens ban,
    Som stode der Krleksguden; s klar var hans sknhets glans.
    Men d de honom sgo, som solen s strlande,
    De stannade, tvekande, hpne fver hans herrlighet.
    S hejdade himlens Gudar i molnen vagnarne,                    30
    Och sade till Nala, sedan de stigit frn hjden ner.
    "Hr hit, o Konung Nala, som aldrig ditt lfte svek;           31
    Gr oss en tjenst, du dle, och blif oss en hrold nu!"




TREDJE SNGEN.


    "Ske s!" S svarade Nala och gaf dem sitt lfte d;
    Med hndren mot pannan hjda[19] han frgte med vrdnad se'n:
    "Hvem ren J? Till hvilken sndes som hrold jag?
    Hvad skall jag gra fr Eder? Lten mig veta det!"
    S talade Nala; honom svarade Maghavn:
    "Gudar vi ro, och komne fr Damayantis skull.
    Jag r Indra och denne r Agni, och hr du ser
    Varuna, vattnets herre, och Yama, som bringar dd.[20]
    Frkunna du Damayanti vr ankomst, sgande s:                5
    Verldsbeskyddarne nalkas; skda dig nska de;
    Sakra,[21] Varuna, Agni, Yama begra dig.
    Till geml du nu vlje en ibland Gudarne."
    S talade Sakra, Nala svarade vrdnadsfullt:
    "Snden ej mig, o Gudar; jag kommit i samma vrf,
    Hur kan vl en man fr en annan tala ett sdant ord
    Till den, den sjelf han lskar? O, skonen, o Gudar, mig!"

              Gudarne sade:

    "Ske s! s nyss du gaf oss ditt lfte, o Naischadha;[22]
    Hvi skulle ditt ord du svika? G Naischadha, g, drj ej!"
    Men Nala, s tilltalad af Gudarne, sade n:                    10
    "Borgen r strngt bevakad, hur kan jag vl komma in?"
    "In skall du komma," s sade Sakra till Nala; han
    "Vlan" blott svarade sorgsen och till Damayanti gick.

    Han sg Vidarbha-dottren i trnornas skara der,
    Strlande, den dla, af sknhet och ljuft behag,
    Finlemmad och smrt om midjan, skngd, i sin ungdoms glans,
    Som manande ut till tflan den strlande mnen sjelf
    Hgt flammade hans krlek, d han s den ljufliga sg,
    Men, fr att sitt lfte fylla, dock qvfde sin knsla han.
    Men alla de dla trnor, betagna af Nalas glans,               15
    Der sprungo frn sina sten, frvirrade, hpna upp,
    Och prisade hans sknhet med undran och vlbehag.
    Ej ord de hade, men tnkte tyst i sitt hjerta s:
    "O, se den dles sknhet! Hvad glans! Hvad vrdighet!
    Hvem r han? En Gud, en Yakscha,[23] en gst ifrn Indras verld?"
    Men tala till honom kunde de skna trnorna ej,
    Frlgna och slagna af hans sknhet, de ljufliga.

    Dock slutligt Damayanti, med ljufveligt leende,
    Till Nala, leende fven, sade betagen s:
    "Hvem r, o herrlige, du, som strer mitt hjertas frid?        20
    Hit som en Gud har du nalkats. Jag lngtar att knna dig.
    Huru har hit du kommit? Hur har du ej blifvit sedd?
    Vl r dock min borg bevakad, och strngt r min faders bud." --
    S frgad af Damayanti, svarade Nala s:
    "Nala r jag, och kommer som Gudarnes hrold hit:
    Sakra, Varuna, Agni, Yama begra dig,
    Men till geml du nu vlje, herrfiga, bland dem en.
    Och deras allmakt gjorde att osedd jag nalkats dig,
    Att ingen sg mig komma, att ingen mig hindrade.
    Fr detta vrf af de hga Gudarne sndes jag. --               25
    Se'n detta du hrt, o skna, s gr, hvad dig synes godt."




FJERDE SNGEN.


    Men hon, med vrdnadsbugning fr Gudarne, sade s:
    "Tag till din geml, o Konung, mig efter flig sed! --
    Hvad nskar du mer? Mig sjelf och allt hvad jag ger, jag
    Lemnar t dig, min herre. Tag till din maka mig!
    Svanarnes ord, o Konung, tra mitt hjerta stds,
    Och blott fr din skull jag ltit Furstarne samlas hr. --
    Om du min krlek frskjuter, du, som min stolthet r,
    Jag tager min tillflykt till vatten, till snre, till eld,
                                                   till gift."
    S talte Damayanti, och Nala svarade nu:                        5
    "D Gudar din ynnest ska, hvi vljer en ddlig du?
    Ej stoftet frn deras ftter liknar i vrde jag,
    De dles, som verlden skapat; vnd du din hg till dem!
    -- Mot dden hastar en ddlig, som Gudarne gr emot --
    Skona mig derfr, hulda, och vlj bland Gudarne en.
    Njut af de glnsande drgter, de himmelska kransars doft,
    De herrliga smycken, se'n du ftt till geml en Gud --
    Hutsa,[24] Gudarnes Herre, som skapat har verlden all
    Och skall frtra den ter -- hvem valde vl honom ej?
    Och Yama, som med sin glafven hr alla varelser styr
    Och tvingar att vrda det rtta -- hvem valde vl honom ej?    10
    Den mktige Indra, som kufvar de onda Daemoners hr,[25]
    Den rttrdige, dle -- hvem valde vl honom ej?
    Vlan, vlj utan tvekan bland Verldsbeherrskarne nu
    Dig en geml, och flj det rd, som en vn dig ger!"
    S talte han, Damayanti svarade lngsamt nu,
    Med gon fyllda af trar, manade fram af sorg:
    "Min vrdnad dmjukt jag egnar alla Gudar, o Kung!
    Men dig till geml jag vljer. Det heligt bedyrar jag."
    Hon darrade upprrd; Nala sade till henne d:                  15
    "D hit som hrold jag kommit och gifvit t Gudarne
    Mitt lfte, min egen frdel hur kan jag vl ska d?
    Kommen fr andra, egen sak jag ej drifva kan.
    S r min plikt. -- Men fr jag n drifva min egen sak,
    Ej mindre ppet jag handlar -- S vare vrt handlingsstt!"

    D sade Damayanti med klarnande leende
    Till Nala, tvekande, dessa af trar brutna ord:
    "O Konung, ett medel ser jag, som skert till mlet fr,
    Och dervid, o dle Furste, du frias frn hvarje skuld.
    M du, m Gudarne fven alla, med Indra frmst,                20
    Dit komma tillstdes, der jag fritt vljer mig en geml.
    D skall jag infr de hga Gudarne vlja dig,
    dle Konung, och ingen skuld faller dig till last."

    Men Nala, sedan han detta af Vidarbha-jungfrun hrt,
    Gick han tillbaka till stllet, der Gudarne voro n.
    Och d de honom sgo nalkas, de sporde nu
    Otligt honom alla om allt, huru allt gtt till:
    "Har Damayanti du skdat, den ljufveligt leende?
    Hvad bdar hon oss, o Konung? Skynda, frtlj oss allt!" --

              Nala sade:

    "Af eder snd jag trdde i Konunga-dottrens borg,              25
    Hvars hga port var bevakad af ldrige, trogne mn.
    Men dock, d in jag trdde, genom er gudamakt
    Ej man, blott Konunga-dottren, den dla, bemrkte mig.
    Och hennes vninnor sg jag, och de sgo mig jemvl,
    Och hpna de blefvo alla, o Furstar bland Gudarne!
    Fast er, o Gudar, jag skte skildra fr henne der,
    Bedrad den hulda valde dock, framfr eder, mig.
    Den ofrstndiga sade: 'M Gudarne, jemte dig,
    Dit komma tillstdes, der jag fritt vljer mig en geml,
    D skall infr dem jag vlja, dle Naischada, dig,             30
    Och s, o mktige Furste, du frias frn hvarje skuld.'
    S har jag sanningsenligt nu eder berttat allt,
    Men eder vilja, o Gudar, besluter hvad blifva skall."




FEMTE SNGEN.


    Men d en dag med gynnande tecken kommen var,
    Lt Bhima Furstarne kalla till Damayantis val;
    Och d de, af krlek trde, detta hans budskap hrt,
    De samlades skyndsamt alla, i hopp om den sknas hand.
    S genom reporten, samt gyllene pelarhvalf
    I salen[26] Furstarne trdde, som lejon i klyftans djup.
    P prktiga sten suto de mktiga Furstar der,
    I doftande kransar prydde, i perlors och smyckens prakt.
    Der sg man vldiga armar, som klubbor i kraft, och dock        5
    Vlformade, smidiga, fina, femhfdade ormar likt;
    Och skna lockar man sg der och dunkla gonbryn,
    Och Furstarnes blickar lyste som stjernor p himmelen.

    I denna frsamling, helig som staden Bhogavati,[27]
    I sal'n, af mannatigrar, som klyftan af tigrar, fylld
    In trdde Damayanti, den skna, den ljufliga,
    Fngslande allas gon och hjertan genom sin glans.
    Hvarhelst en blick p henne rkade falla frst,
    Der fngslades den orubbligt, och drjde och rrdes ej.
    Men medan furstenamnen en hrold ropade upp,                   10
    Fem liknande gestalter sg Damayanti der;
    De stodo der s lika att hon ingen skilnad fann,
    Och, gripen af tvekan, kunde hon Nala ej knna mer;
    Hvem helst hon sg p, hon trodde: just den mste vara han.
    Men fvervgande tnkte hon sen i sitt sinne s:
    "Hur skall jag Gudarne knna, och urskilja Nala hur?" --
    S tnkande Damayanti, af tvekan och oro trd,
    Uppskte Gudarnes tecken, dem fordom hon nmnas hrt:
    "De Gudarnes knnetecken, dem ldrige mn mig nmnt,
    Ej finner jag dem hos ngon af dem, som jag skdar hr."       15
    Men sist, begrundande mycket, och tnkande hit och dit,
    Hon ansg bst att sin tillflykt taga till Gudarne,
    Och sedan med ord och tanke sin vrdnad hon egnat dem,
    I dmjuk stllning hon sade till Gudarne, darrande, s:

    "S sannt p svanens budskap till make jag Nala valt,
    S sannt nu Gudarne mste visa mig honom hr![28]
    S sannt med ord eller tanke jag aldrig ett brott begtt,
    S sannt nu Gudarne mste visa mig Nala hr!
    S sannt som Nala blifvit af Gudarne mig bestmd,              20
    S sannt ock Gudarne mste visa mig honom hr!
    S sannt en gng mitt lfte af krlek jag Nala gaf,
    S sannt nu Gudarne mste visa mig honom hr!
    Och Gudarne mste taga sin gudagestalt igen,
    Att jag m knna Nala, Nischadernes dle Kung."

    Men Gudarne, d de hennes sorgliga klagan hrt,
    Och hennes beslut och fasthet och hyllning fr Konung Nal,
    Och sett hennes sinnesrenhet, och klokhet och krlekskraft,
    D togo de, som hon bedt dem, sin gudagestalt igen.
    S sg hon Gudarne alla, med stirrande, stadig blick,          25
    Med friska kransar beprydde, och utan att skugga ge,
    Fritt svfvande fver jorden, och fria frn svett och stoft.
    Med vissnade kransar stod der, med gonen blinkande,
    Af egen skugga frdubblad, frdunklad af svett och stoft,
    Vid jorden fstad Nala, frrdd af sin egen blick.[29]
    Men d Damayanti Nala och Gudarne skdat nu,
    Hon valde Nischaderkungen s efter flig sed:
    Med rodnad och blygt den ljufva berrde hans kldnads fll
    Och fstade vid hans skuldra en doftande, vacker krans;
    S valde hon nu den dle Nala till sin geml
    Ett rop: "o, o!" frn alla samlade Furstar ljd,
    Och Gudar och Kungar alla sade "rtt s, rtt s!"             30
    I det de beprisade Nala, den dle Nischaderkung.
    Med frjd i sitt hjerta sade nu Virasenas son
    Till Damayanti, sin maka, den sknhftade s:
    "D framfr Gudar, dla, du valt dig en ddlig man,
    S vet, att jag r din make. Med frjd jag ditt ord frnam!
    S lnge en lifsflkt drjer inom mig, o ljufliga,
    S lnge skall din jag blifva. Det heligt bedyrar jag."
    Men se'n nu Damayanti han frjdat med dessa ord,
    De, lyckliga af hvarandra, betraktade Gudarne,
    Och skte sitt skygd hos dessa med hjertats tysta bn.
    Men Gudarne, d nu Nala var af Damayanti vald,                 35
    De tta ndegfvor frlnade honom n:
    Om Satschi ljufveligt pmint Indra t Nala d
    Sin nrvaro vid hans offer och en skuldfri vandel gaf;
    Men Agni sitt eget vsen, nr helst det behfdes, gaf,
    Och tillgng till hgre rymder, som strla af eget ljus.
    Fin smak frlnade Yama, och fasthet i dygd och plikt,
    Men Varuna vattnets vsen och doftande kransars glans;
    Och alla gemensamt gfvo hopp om ett tvillingpar[30]
    D dessa sknker de gifvit, gingo till himlen de,
    Och Furstarne, d de Nals och Damayantis frening sett,
    Beundrande, glade drogo ter enhvar till sitt.                 40
    Men d de gtt, den dle Bhima med frjdfull hg
    Snart Damayantis och Nalas frmlning besrja lt.
    Nischadakonungen drjde en tid hos Bhima qvar,
    Och for med dennes tillstnd se'n till sin egen stad.

    Der Nala, sknt frenad med den ljufvaste maka s,
    Nu lefde i frjd med henne, som Indra med Satschij.
    Och, strlande som solen, i frjd och med rttvis hg,
    Sitt folk han lyckliggjorde, det styrande enligt lag.

    n Asvameda och andra offer han fretog,                       45
    Yayti lik,[31] och klokt t Brahmaner han gfvor gaf;[32]
    n ter i ljufliga lunder och parker han irrade
    Med Damayanti, den ljufva, en Gud uti sknhet lik.
    Och Damayanti ter, hon sknkte t Nala snart
    Indrasena, en son och en dotter Indrasen.[33]

    S, under offer och frjder i vexling, han lefde der,          48
    Och styrde som Kung ett rike, fridsllt, lyckligt och rikt. --




SJETTE SNGEN.


    D Nala af Damayanti var vald, och d Gudarne
    Ddan gingo, de mtte Kali och Dvpara.[34]
    D frgte af Kali Indra, Daemonernas baneman:
    "Hvart hastar du, Kali, sg mig, hvart gr du med Dvpara?"
    Men Kali svarte: "Jag skyndar till Damayantis val;
    Till maka jag henne tager; vid henne min lust sig fst."
    D sade leende Indra: "Hon redan har gjort sitt val,
    Och, oss frsmende, Nala hon till sin make tog."
    D detta han hrt af Sakra, Kali af harm betogs,                5
    Och, helsande Gudarne afsked, talade vredgad s:
    "D framfr Gudar en ddlig hon till sin make valt,
    S m ett straff hon lida, stort, rttvist och vl frtjent!"
    Till svar t Kali d sade himmelens Gudar s:
    "Med vrt begifvande Nala blef af Damayanti vald. --
    Och fven, hvem skulle icke vlja den dle Nal,
    Som alla plikter knner, otadelig vandel fr,
    Och lser de fyra Veder, de heliga Sagor ock,[35]
    Hos hvilken Gudarne rikligt mttas med offer stds,[36]
    Som lskar mildhet[37] och sanning, som str vid lfte fast,  10
    r from och gifmild, rttrdig, lugn, flckfri och stark i dygd
    Orubbligt stds, och i allo en Gudarnes like r?
    D sdan han r, den dle, den honom frderfva vill,
    En dre r den, o Kali, och bringar sig sjelf frderf;
    D s han af dygd r smyckad, den honom frderfva vill,
    M den frsjunka i Narakas[38] djupaste, vrsta gl!"
    S Gudarne talte till Kali och gingo till himlen hn. --
    Men, sedan de gtt, dock sade Kali till Dvpara:
    "Min harm jag ej tygla mktar, jag mste i Nala bo;
    Frn thronen skall han strtas och skiljas vid sin geml.
    Men du, var min hjelp, din boning i trningarne tag"![39]





SJUNDE SNGEN.


    Se'n Kali slunda slutit frbund med Dvpara,
    Begaf han sig till Nalas, Nischadakonungens land,
    Och drjde der lnge, i vntan att finna en lglig stund. --
    S ndtligt p tolfte ret i Nala en plats han fann:
    Sin aftonbn gjorde Nala, sedan han renat sig
    Och skljt sig, men underltit att sklja ftterna;
    D fick han fel, och Kali sig smg uti honom in.[40]
    Men sedan en plats han funnit i Nala, till Puschkara
    Han gick och sade till honom: "G spela med Nala nu,
    Jag str dig bi, du skall segra i trningsspel fver Nal,       5
    Och sedan hans thron du vunnit, blif Konung i Nischada!"

    D Puschkara detta hrt, han gick till sin broder Nal;
    Med honom, som den hgste trning, gick Dvpara.[41]
    Kommen till Nala, talte den djerfve Puschkara nu:
    "Ltom oss spela!" Detta sade han gng p gng,
    Tills slutligt den dle Nala hans maning ej motstod mer.
    Damayanti sg p; han trodde, det vore en lycklig stund
    Att spela om guld och skatter, om vagnar och egendom;
    Men, kufvad af Kali, Nala lg under i spelet stds.
    Snart honom, af spelets hetta bedrad, ej ngon mer            10

    Af vnnerna hejda kunde; blott strre hans ifver blef.
    D kom hans folk, i spetsen gingo dess ldrige Rd,
    Att se sin Konung och hejda hans drskaps hftighet.
    D till Damayanti talte Konungens Lifkusk[42] s:
    "Det m t Nala frkunnas: hr bidar hans hela folk,
    Och kan ej sin dle Konungs ofrd frdraga mer."
    D sade med bruten stmma, med trar och trd af sorg,
    Till Nala Damayanti, frintad af hjerteqval:
    "O Konung, i krlek bidar dernere ditt hela folk,              15
    Och med det dess dle Rd, det lngtar att skda dig.
    Tag mot dem, tag mot dem!" Detta sade hon gng p gng,
    Och klagande bittert sg hon p honom med trad blick;
    Men Nala, af Kali kufvad, dock gaf henne intet svar. --
    Och alla Rden och folket, det trogne, med bitter sorg
    D sade "Han r frlorad", och drogo med blygsel bort.
    Men spelet emellan Nala och Puschkara fortfor n
    I mnaders tid, och Nala frlorade mer och mer.




TTONDE SNGS.


    Men Damayanti, d hon sg Punyasloka s[43]
    Som frn sina sinnen, sjunken i spelet med all sin hg,
    D tyckte Bhima-dottren, af oro och smrta qvald,
    Att detta fr hennes Konung betnkligt och farligt blef.
    Och d hon fann att Nala re'n tappat sitt gods, sitt allt,
    Till Vrihatsena, hans trogna anima, den fintliga,
    Den ljufveligt talande, dla och tillgifna, sade s:
    "G, kalla det hga Rdet tillsamman i Nalas namn,              5
    Och sg dem hvad allt frlorats, och hvad oss str ter n"

    P detta budskap kommo det vrdige Rdets mn
    Och sade, d in de trdde: "O, mtte det lyckas oss!"
    Fr andra gngen det trogna folket nu fljde dem.
    Det sade vl Damayanti, men han, han hrde ej;
    Och d hon fann att Nala ej aktade hennes ord,
    Med blygsel i sin borg hon sig sorgsen tillbaka drog. --
    Hon hrde hur spelet fortgick till Nalas ofrd n,
    Frnam att han allt frlorat; d sade till amman hon:
    "G, Vrihatsena, kalla Vrschneya i Nalas namn,                10
    Fr hit hans Lifkusk; mig anar, snar ofrd oss frestr.
    Och Vrihatsena, den dla, p Damayantis ord
    Lt Nalas Lifkusk kalla af lmpliga tjenare.
    Men Damayanti, den ljufva, med mild, bevekande rst
    Der skickligt till Vrschneya d sade i rttan tid:"

    "Du vet hur Nala stndigt till dig har sin tillit haft,
    Hjelp honom, o Vrschneya, d han hotas af ofrd nu.
    Ju mer, ju mer han tappar i spelet med Puschkara,
    Dess mer, dess mer hans hetta frkas och vexer stds;
    S skert som trningarne sig foga vid Puschkaras vink,
    S skert i dem fr Nala rjer sig motgng blott.
    Och, pliktfrgten, nu hr han ej vnner, ej frnder mer;      15
    Ej ens till mig han lyssnar, den sinnesfrvirrade.
    Hans skuld, jag tnker, ej r det att i sin frvirring han,
    Den dle Nischadakungen, ej aktar min maning mer.
    -- Ej klarnar min sjl mer nnsin, men dignar af smrta ned! --
    Hos dig mitt skygd jag sker, gr du, hvad jag beder dig:
    Spnn Nalas lskade hstar, de vindsnabba, fr hans vagn
    Tag s vr son och vr dotter och fr dem till Kundina,[44]
    Och lemma dem hos de Mina, och hstar och vagn jemvl,         20
    Men sjelf blif der, eller g hvarthn dig synes bst."

    D nu Vrschneya denna hennes befallning hrt,
    Frtljde han troget allt fr de hgste i Nalas rd;
    Och sedan han med dem rdgjort och ftt deras bifall, han
    Spnde vagnen och frde de spda till Kundina,
    Han lemnade der den vackra vagnen och hstarne,
    Och sonen Indrasena, och dottren Indrasen,
    Se'n, helsande Konung Bhima, beklagande Nala djupt,            25
    Han bort begaf sig sorgsen och hn till Ayodhy[45] gick.
    S han med sorg i sjlen till Kung Rituparna kom,
    Och ssom Krsven hos denne Konung han tog sig tjenst.




NIONDE SNGEN.


    S for Vrschneya. Men Nala i spelet med Puschkara
    Frlorade snart sitt rike och allt, hvad han gde n.
    Med hnfullt leende sade till Nala nu Puschkara:
    "Lt spelet fortg, broder! Hvad bjuder till insats du?
    n ger du ju Damayanti allt annat jag vunnit ren --
    Vlan! Vi spela om henne! Sg, broder, hvad menar du?"
    S talte Puschkara; Nalas hjerta af sorg och harm
    Slets liksom i stycken snder; han gaf ej ett ord till svar,
    Men reste sig stolt; sin broder gaf han en bitter blick,        5
    Och stum sina smycken frn sig kastade, ett fr ett.
    Hljd i en underkldnad se'n, till sina vnners sorg,
    Den dle gick bort, sin lycka lemnande efter sig.

    Hljd i en enda mantel Damayanti med honom gick,
    S utanfr staden drjde tre dygn, jemte henne, han.
    Men Puschkara nu, som Konung, i staden frkunna lt:
    "Eho som Nala bistr, den straffar med dden jag."
    S Puschkara lt frkunna; och fruktande dennes hot
    Ej vgade ngon ppna sitt hus fr den dle Nal,
    Men under bara himlen, med vatten till nring blott,           10
    Tre dygn i stadens nrhet kringirrade husvill han.

    D drog han bort, den dle, af Damayanti fljd,
    Och brt och plockade rtter och frukter, af hunger qvald.
    S mnga da'r frgingo, d engng, af hunger trd,
    Han mrkte ngra fglar, med vingar liksom af guld,
    D tnkte s den dle, Nischadernes store Kung:
    "Hr finner jag bde nring, och fven en gyllne skatt[46]"
    Som nt sin enda kldnad han kastade fver dem,
    Men de hans kldnad togo och flgo i hjden upp;
    Och hjande sig, till Nala fglarne sade s,                   15
    Der honom blottad de sgo, sorgsen, med nedsnkt blick:
    "Vi ro trningarne, du dre! Din kldnad vi
    Dig rfva ville, ty naken skulle du frn oss g."

    Men seende fglarne borta, frskrckt fr sin nakenhet,
    D sade till Damayanti Nala med bitter sorg,
    "Desamma, hvars hat har strtat mig frn min Kungathron,
    Som ej mig unnat nring, fast plgad af hungerns qval,
    Som gjort att mitt eget folk mig stngde sitt hus, sitt hem,
    Desamma som fglar kommit och rfvat min enda drgt, --
    Min nd r stor, frkrossad jag str, och mitt mod r slut,    20
    Ditt std dock borde jag vara! --  Nu hr, hvad jag sger dig!"

    "Hr ser du mnga vgar; de fra till Sderns land,[47],
    Och fver Rikschavanta-berget till Avanti[48] --
    Hr Vindhyas berg! -- Der hastar Payoschni i hafvets famn,[49]
    Hr helige Vises hyddor, rikt prydda af trd och frukt[50]!
    Hr vgen gr till Vidarbha! Der fr den till Kosala[51]!
    Och derbakom t sder strcker sig Dekhans land!" --
    S under sin vandring ifrigt talte till henne Nal
    Gng efter annan, sorgsen, dock skande hennes vl.

    D sade, af sorg frintad, med trar och bruten rst,          25
    Till Naischada Damayanti, klagande, dessa ord:
    "Mitt hjerta darrar; af smrta lses hvarenda lem,
    D, Konung, jag fvervger din hemliga tankes ml --
    Hur skulle jag ensam lemna dig i den de skog,
    Dig thronls, arm och blottad, fr hunger och trst ett rof? --
    Nej! Dig, som smktande dignar och srjer en tid, som flytt,
    Dig hr i den vilda skogen, o Konung, jag trsta vill,
    Ty lkemedel ej fanns n s kraftigt mot sorg och qval,
    Som krleken af en maka. -- O Konung, du hrt mitt ord!"

              Nala sade:

    "Sannt r, o Damayanti, hvad ljufveligt hr du sagt:
    Ej finnes mot mannens sorger ett medel, en maka likt! --
    Ej vill jag dig fvergifva. Sg, hvarfre fruktar du?
    Mitt lif kan jag hellre lemma, n, hulda, jag lemnar dig."

              Damayanti sade:

    "Om ej du hyser i sinnet, o Konung, att lemna mig,
    Hvi visar du mig de vgar, som hn till Vidarbha g?
    Vl tror ock jag, du dle, att ej du mig lemna vill,
    Dock fvergifva mig kunde af sinnesfrvirring du;
    Ty hemmets vg du tecknar gng efter gng t mig,
    Och dermed du endast kar, o Gudalike, min sorg. --
    Men tnker du: 'Till de Sina hon gnge', och vill du det,
    S lt oss till Vidarbha bda tillsamman g.
    Dess konung dig, min stolthet, med gldje visst helsa skall,
    Och, gstad af honom, sorglst du lefver der i vrt hem."




TIONDE SNGEN,


              Nala sade:

    "Med mig sitt rike din Fader nog delar, jag tror det visst;
    Men dock som en ndstlld icke honom jag nalkas vill.
    Som gldjens budskap kom jag en gng uti lyckans glans,
    Som sorgens dystra budskap hur skulle jag g dit nu?"
    S talte till Damayanti gng efter annan Nal,
    Och skte lugna den hulda, knappt hljd af en kldnadshlft.

    S under en enda kldnad, irrande, ndde de
    En enslig hydda, af hunger smktande, och af trst,
    Nischadas Konung; till hyddan kommen, och fvens               5
    Vidarbha dottren, bda sjnko af trtthet ned;
    S vid Damayantis sida Nala nu somnade
    P bara marken, blottad, af stoft och af smuts betckt;
    Och Damayanti fven snart sjnk i smnens famn
    Frn sorgen, som, icke vntad, s snart hennes ungdom ntt.

    Men se'n Damayanti somnat, Nala, af sorg och qval
    Skakad, af oro vcktes, och kunde ej slumra mer,
    Han mindes thron och vnner, dem icke han gde mer;
    Han mindes den de skogens vildhet, och tnkte s:
    "Hvad r mig bttre, skall jag gra det, skall jag ej?         10
    Br jag vl d? Eller br jag min Endaste lemna hr?
    Af krlek till mig den ljufva blott kommer i qval och nd,
    Men lemnad af mig, vl slutligt hon skall till de Sina g.
    Med mig, frutan tvifvel, blott sorg blir den huldas lott,
    Men lemmad af mig, trhnda hon finner en gldje n."
    S han, besinnande mycket, och tnkande hit och dit,
    Sist trodde fr Damayanti bttre, att ensam bli.
    "Ej kan den dla, den trogna, tillgifna och herrliga
    Lida af vld p vgen, ty vldigt r dygdens vrn." --
    S hvlfde sig hans tankar kring Damayanti; han                15
    Beslt, af Kali eggad, till slut dock att henne fly.
    Men seende hur han sjelf var blottad, han ville n
    Med henne dela den mantel, som gifvit dem bda skygd?
    "Hur skall jag den dela sakta, att icke den hulda vcks?"
    S tnkande gick Konung Nala kring hyddan der,
    Men irrande kring hyddan, och skogen rundtomkring,
    Fann Nala i hyddans nrhet ett blnkande, blottadt svrd.
    Med detta skar han manteln och hljde sig snabbt deri,
    Och flydde i sjlsfrvirring, lemnande henne der.
    Med vaknande sans dock ter till hyddan han vnde om,          20
    Och bittert gret den dle, d han Damayanti sg,
    "Min lskade, den ej solen, ej vinden berrde frr,
    Hon slumrar nu der i hyddan, p marken, frutan skydd.
    Den ljufligt leende hljes knappt af en mantels flik,
    En dre lik. Hur blir hon till mods, d hon vaknar upp?
    Hur skall den ljufva, ensam, fvergifven af mig,
    Irra i dystra skogen, af ormar och djur bebodd? --
    Dock -- ljusets Gudar och jordens, och vindarnes Genier[52]
    De mste dig alla skydda, ty vrnad du r af dygd!"

    S sagdt, och sin dyra maka, hvars like ej fanns p jord,      25
    Af Kali frvirrad, Nala nu flydde med skyndsamhet.
    Men flyende, flyende, stndigt till hyddan han terkom;
    Bort drogs han af Kali, ter af krleken drogs han dit.
    Som deladt i tu den arme Naischadas hjerta var;
    Det svngde, likt en gunga, till hyddan och frn den bort.
    Dock sist han, af Kali kufvad, flydde besinningsls,
    Lemnande der sin maka, klagande bittert, hgt.
    Frintad af Kali gick han med svfvande tankar bort,
    Lemnande s sin maka i smn i den de skog.




ELFTE SNGEN.


    Se'n Nala flytt, Damayanti, strkt utaf smnen snart
    Vaknade och sg kring sig, skrmd, i den de skog,
    Men d hon ej sg sin make, med ngslan och hjerteqval
    Hon ropade hgt, frfrad: "O Konung, o Naischada!
    Beskyddare! Herre! Konung! Hvi fvergifver du mig?
    Jag dr, frgs, jag bfvar hr i den de skog!
    Din plikt du ju knner, Konung, sannfrdig du r jemvl,
    Hur kan d din ed du bryta, och under min smn mig fly[53]?
    Hvi har du flytt din maka, din trogna, din tillgifna,           5
    Som intet emot dig brutit; en annan ju brutit har,
    Sannfrdiga kan du gra, o Konung, de lften, du
    Infr de hge Gudar gjorde mig frr en gng.
    Ej nalkas i otid dden en ddlig, det ser jag nu,
    D, lemnad af dig, jag n kan lefva ett gonblick. --
    Vlan! Ditt skmt, o Konung, r nog; det har mlet ntt:
    Du skrmt mig nog, du tappre! kom fram, o min herre, re'n! --
    Jag ser dig, jag ser dig, Konung, der ser jag dig, Naischada,
    Af buskarne gmd derborta! Hvi svarar du icke mig?
    Du grymme! Fastn du ser mig s ensam, s sorgsen hr          10
    Och klagande, likvl icke du hastar att trsta mig. --
    Dock -- ej fr mig jag klagar, ej srjer fr annat jag,
    Men du blir ensam, dle, se! derfver klagar jag.
    Hur blir ditt mod, d du ensam, hungrande, trstig, matt
    Om qvllen p marken hvilar, och mera ej skdar mig?" --
    S, plgad af sorg och liksom trd utaf smrtans eld
    I skogen, grtande, sorgsen hon irrade hit och dit;
    n sprang hon hftigt upp, n sjnk hon frvirrad ned,
    n fll hon af skrck i vanmakt, n gret och n ropte hon
    Och bittert qvald af smrta, och suckande tungt och djupt,     15
    Med krlek till sin make hon snyftande talte s:
    "Det vsen, hvars ondska Nala frsnkt uti denna sorg,
    Ett qval det lida mtte, mer bittert nnu n vrt;
    Den brottslige, som en skuldfri har bragt uti detta qval,
    Ett lif han lefve n mera qvalfullt och gldjelst!"
    S klagande nu den dle Konungens maka der
    Sin make skte i skogen, de irrande djurens hem.
    En vansinnig lik, den dla, hgt klagande gng p gng,
    "Ve, ve, o Konung" ropte, och irrade hit och dit.

    D, klagande fvermttan och lik ett qvidande lam              20
    n snyftande sakta, n ter veklagande fverljudt,
    S kring hon sprang i skogen, en vldig, hungrande orm,
    D nra hon kom, kring henne den ringlande kroppen slog.
    Fast famnad af ormens ringar och sjunken i ddens qval,
    Dock icke fr sig hon srjde; hon srjde fr Nala blott.
    "O min beskyddare! Ser du hur vrnls jag famnas hr
    Af denna grsliga drake! Hvi ilar du ej till hjelp?
    O Nala, ve, ve din smrta, d ter du minnes mig
    Se'n, frst ur ditt bann,[54] du ter din thron, din besinning ftt!
    D trttad och qvald af hunger, med svigtande mod du r,       25
    Hvem skall dig trsta, hvem sknka dig vederqvickelse d?"

    D gick i den lummiga skogen en irrande jgare;
    Han hrde ropen och skyndsamt mot stllet han ilade.
    Och d han sg den skna omringlad af ormen s,
    D sprang han till, den snabbe jgaren; i ett nu
    Han trffade ormens hufvud, det klf med sitt skarpa svrd,
    Att ned den fll orrlig. S ddade draken han.
    Men d han Damayanti frlst och med vatten skljt,
    Och mttat och trstat, jgarn frgade henne s:
    "Hvem r du, med hindens blick? Hur kom hit i skogen du?       30
    Hur kom du i detta grymma lge, du herrliga?"
    Och Damayanti, frgad s utaf jgaren,
    Frtljde sanningsenligt honom, hur allt gtt till.

    Med smidiga, skna lemmar, med panna som fullmn klar,
    Med glnsande gonhr, med i tjusande rst och ljuf;
    Det allt sg jgarn, besegrad af krlekens ljufva makt.
    D talte han der till henne med smekande, milda ord,
    Af krlek qvald. Damayanti bemrkte dock detta snart,
    Och d hon, sin make trogen, hans brottsliga lust frstod,     35
    Af hftig vrede fattad, hon flammade upp af harm;
    Och han, med brottsligt hjerta, fast plgad af krleksqval,
    Sg snart hennes dygd; hon stod en flammande lga lik.
    Men Damayanti, blottstlld, berfvad geml och thron,
    D tid mer ej var fr bner, frbannade jgarn s:
    "S sannt jag ej ens i tankar en annan n Nala hyst,
    S sannt m denne usle falla till jorden dd!"
    Knappt sagdt, och den brottslige jgarn strtade slagen ned
    Till marken, ssom trdet, trffadt af himlens blixt.




TOLFTE SNGEN.


    S jgarn dog. Damayanti gick lngre i skogen in,
    Den vilda, der insekters surrande vinge ljd,
    Der lejon och leoparder och tigrar sitt tillhll ftt,[55]
    Der fglar svrmade brokigt, der rfvaren fann sitt hem,
    Der palmers kronor och bambu hvlfde sitt hga tak,
    Af tta slingervexter och rankor tillsammanvfdt,
    Der mandelns och Mangons flktar sig mngde med lotosdoft,[56]
    Der rosenpplet i hjden glnste bland blommor sknt[57]
    Hon sg metallers fasta dror i klipporna,                      6
    Och grottor och snr, som gfvo genljud t fglars sng,
    Och sjar, kllor och bckar, djur, fglar af mnga slag,
    Och mnga grsliga ormar, Pistscher och Rakschaser,[58]
    Moras och dammar och klippor och hjder t alla hll,
    Och floder och vattenfall, som skummande hvlfde fram.
    Vidarbha-Konungens gldje i skogen der skaror sg
    Af bufflar och vildsvin, bjrnar, af krlande ormars slgt,
    Men vrnad af glans och sknhet, af kraft och stndaktighet,   10
    Fast irrande ensam, trogen skande sin geml,
    Den dla Konungadottren knde dock fruktan ej
    Uti den vilda skogen, der plgad af sorg hon gick.

    Men slutligt till en klippa hon kom och med ngestqval
    Der, srjande sin make, hon utbrast i klagan s:
    "Du dle, af hghvlfdt brst och af mktiga armar prydd,
    Hvart har du gtt och lemnat mig ensam i skogen hr?
    D Asvameda-offer och andra i fromhet du
    Har offrat ofta, hjelte, hvi handlar du falskt mot mig?
    Hvad en gng mig du sade, du prydnad bland jordens mn,        15
    Tnk p det n', o strlande, herrlige Furste; du!
    Och hvad de ltta svanar frkunnade dig en gng,
    Och hvad de mig frtljde, tnk p det, du dle, nu!
    De fyra Veder med deras frklarande skrifters tal,
    De lra mycket, men sanning lra de alla frmst;
    Och derfr, tappre Furste, sannfrdiga gre du
    De ord, hvarmed du ofta gjorde mig lycklig frr! --
    O ve! r jag d icke din lskade maka mer? --
    Hvi svarar du mig icke hr i den hemska skog? --
    Ve, ve! Se, skogens Konung, den grymme, med sprradt gap  20
    Uthungrad han mot mig rusar. Hvi ilar du ej till hjelp?
    'Blott dig, blott dig jag lskar,' s sade du stndigt frr;
    Sannfrdiga gr, o Konung, de ord, dem du sade s!" --

    "Frvirrad, klagande skdar hr du din maka nu,
    Din lskade, som dig lskar; hvi svarar du henne ej?
    Hr str jag blek och magrad, olycklig, af stoft betckt,
    Till hlften blottad, ensam, klagande, utan vrn,
    Liksom en klargd hind, som ensam frn hjorden skiljts,
    Och dock, du jordens Konung, ej vrdar du dig om mig.
    Du store Kung! Helt ensam hr i den de skog                   25
    Jag, Damayanti, dig ropar; hvi svarar du icke mig?
    Du herrlige, skne, dle, af brd och af dygder prydd,
    Skall icke dig jag skda hr ibland bergen mer,
    Hr i den hemska skogen, der lejon och tigrar bo?
    Hvar skall jag se dig hvila, st eller framt g
    I skogens djup, du dle, som bringar mitt hjerta sorg?
    Hvem skall i min sorg jag frga, o Konung, med dessa ord:
    'Har Konung Nala du skdat hr i den de skog?'
    Hvem skall mig frkunna att Nala n' finnes i nejden hr,
    Den herrlige, dle Nala, fr fienders hr en skrck?           30
    'Den Konung Nala, du sker, med gon som lotos kalk,
    Hr r han!' Hvems stmma lemmar mig detta ljufliga bud?"

    "Se! Tigern, skogens Konung, fyrtandad, med vldig kk,
    Stolt tgar emot mig; honom djerft jag till mte gr.
    Djurens Kung du r och beherrskar den vilda skog,
    Men jag r Damayanti, Vidarbha-Konungens frjd
    Och Nalas geml, den dles, som styr i Nischadas land.
    t mig, som honom sker, ensam, af qval frtrd,
    Gif, djurens Kung, till trst ett ord att du honom sett!
    Men om du, skogens herre, ej kunskap om Nala har               35
    S sluka mig, stolta tiger, och frls mig frn all min sorg!
    Skogskungen hr min klagan, men vandrar tigande bort
    Till floden, hvars klara blja sker till hafvet vg."

    "Se berget der! Hur herrligt dess toppar sig resa upp.
    Och, smekande molnen, skimra i vexlande frgers glans!
    Det pryds af metallers dror och smyckas af delsten,
    Och, likt ett standar, sig reser stolt i den vida skog;
    Men tigern och elefanten och lejonet gsta der,
    Och tusende fglars snger gifva dess klippor ljud;
    Och hjdernas hjessor skuggas af kronor af lind och palm,      40
    Der Mangons och Asokans blommor som perlor ses.
    Dig, bergens Kung! som upphof t svalkande floder ger,
    Der vattenfglar frjdas, dig frgar om Nala jag.
    Dig, heliga berg, du hga, som skdar i himlen in
    Och jorden tillika stder, dig helsar med vrdnad jag!
    Jag bugar fr dig, men vet, en Konungadotter jag r,
    En Konungs geml, 'Damayanti,' s nmnes i verlden jag.
    Vidarbhernas stora hjelte och Herrskare r min far,
    Bhima kallad, som lemmar kasternas fyrtal[59] skydd,
    Som Asvameda och Rdschasya offer gr,[60]                   45
    Den hgste bland jordens Furstar, med hg, majesttisk blick,
    Som prisas from och del, sannfrdig och godhetsfull,
    Dygdig och hjeltemodig, pliktkunnig och fri frn flck,
    Som skyddar Vidarbhas folk och kufvar dess fiender.
    Hans dotter r jag och sker, du helige, skydd hos dig.
    Bergskonung! I Nischada r Konung min makes far,
    Som kallar sig Virasena, och prisas i verlden s.
    Hans son, den dle hjelten, den herrlige, full af kraft,
    Som ftt i arf sin faders rike och herrskar der,[61]
    r Nala, den tappre 'Punyasloka,' s prisas han,              50
    Den fromme, som Soma[62] offrar, vltalig och dygderik,
    From, gifmild och hjeltemodig, som herrskar med del kraft;
    Hans maka det r, Bergskonung! som bedjande nalkas dig,
    Som fvergifven af lyckan, och husvill och utan vrn,
    Irrande sker sin make, den hgste bland hga mn.
    Har du med dessa toppar, som himmelens skyar n,
    O bergens Kung, ej skdat Nala i skogen hr?
    Den lejonstarke, den vise, lngarmige, eldige,
    Den tappre, sannfrdige hjelten, min make med herrlig glans,
    Nischadernas Konung Nala, har honom du hr ej sett?            55
    Du ser mig bedjande, ensam och bfvande, likvl du
    Ej trstar din klagande dotter! -- Hvi str du s tyst, s stum?"

    "Du hjelte, du tappre, du som vid sanning och dygd str fast,
    Om hr i skogen du finnes, s trde du sjelfmant fram! --
    Nr skall jag hra hans djupa, manliga, klara rst,
    Som molnens stmma dof, som Gudars Amrita ljuf,[63]
    Hgt ropande 'Damayanti!' O Konung, nr hr jag den,
    Som Vedernas kunskap tolkar, som byter min sorg till frjd? --
    Trogen din plikt, du trste din bfvande maka nu!"

    Men sedan s den ljufva der talat till bergens Kung,           60
    Gick hon, Damayanti, lngre mot nordliga trakter upp.
    Och sedan i trenne dygn hon irrat, hon slutligt sg
    En lund fr eremiter, som Gudarnes lunder ljuf.
    Vasischthas och Bhrigus likar i helighet sg hon der,
    I sjelfbeherrskning starke, med strngaste lefnadsstt,
    Lifnrande sig med vatten, med vind, och med skogens lf,
    Med kufvade sinnen, fromme, och bidande ddens stund,
    Hljda i klder af bast och af antilopers hud.
    Men d hon deras stilla, fridfulla hyddor sg,
    Der skogens djur sig samlat och svrmade fridsamt kring,       65
    Der fromma Vise bodde, hon fattade ter mod.[64]
    Af tndernas perlerad och af formernas fullhet prydd,
    Af hrets rikedom och af gonens mrka glans,
    Der trdde Damayanti, Virasenas sons geml,
    Hon, perlan bland jordens qvinnor, i hyddornas stilla krets.
    Hon helsade der de fromme och bidade vrdnadsfullt;
    "Hel dig!" De helige Vises helsning till henne ljd;
    Och se'n de henne vlkomnat, som rtt och som fligt r,[65]
    De sade: "Sitt neder, sg oss hur kunne vi gagna dig?"
    D svarte Damayanti: "Har eder allt lyckats vl                70
    Vid eder bot, edra offer, och plikter och altareld?
    Ha' skogens djur och fglar hr trefnad hos eder haft[66]?"
    D sade de Vise: "Lyckligt i allt har det gtt oss hr,
    Men sg oss, herrliga du, hvem r du, hvad sker du?
    D vi din sknhet skda, din strlande herrlighet,
    Frvning betar oss, ljufva. Dock, frukta ej, fatta mod!
    r skogens Gudinna du, eller bergets strlande m,
    Eller ock flodens nymf? Frtlj oss sannfrdigt det."
    Hon svarade nu de fromme: "Jag r icke flodens nymf,
    Ej bergets m och skogens skna Gudinna ej,                    75
    En menniska blott, det veten, botgrande Vise, I!
    Allt vill jag frtlja eder utfrligt; nu hren mig!
    En Konung finns i Vidarbha, Bhima, som herrskar vidt;
    Hans dotter r jag, frnimmen, Brahmanernas bste, det!
    Men i Nischada herrskar den strlande, vise Nal,
    Segrarn i strider, hjelten, som kallar sig min geml.
    Han hembr t Gudar offer och rar Brahmaners kast,
    Och skyddar Nischadas stammar med ra och manlig kraft,
    Rtt, sanning och dygd han lskar, r tapper och vis och from,
    Och rar Gudar, men bryter fiendens murar ned,                 80
    Och Nala den dle kallas, lik Indra i herrlighet,
    Med del herrskareblick och panna som fullmn klar,
    Han offrar heliga offer och Vederna knner vl
    Och, strlande hg som solen, sin fiende kufvar han.
    Men han, som lefvat stndigt i dygd och i sanning, blef
    Utmanad till spel af ngra gudlse, bedrglige,
    Som med sitt svek snart togo hans rike och allt hans gods.
    Hans maka, den dles, veten, skden J hr i mig;
    Mitt namn r Damayanti, mitt hjerta hos Nala r.
    Jag forskat bland berg, i dalar, jag skt rundtom sj och flod,  85
    Och skogar, och trsk och lunder; ja, fverallt jag skt
    Min dle make Nala, mngkunnig i vapnens konst,
    Och irrande s jag slutligt, plgad af sorg, kom hit --
    Har ej till denna eder ljufliga, stilla lund
    Nalkats den dle Nala Nischadernas hjeltekung,
    Fr hvilkens skuld jag irrar hr utan vg och stig
    I denna hemska skog, der tigrar och vilddjur bo? --
    Om ej jag snart fr skda den dle, s hastar jag,
    Brytande kroppens boja, sjelfmant till himlens frid,[67]
    Ty hvad r min lefnads ml, om honom jag mer ej har;           90
    Och denna sorg, denna saknad jag mktar ej bra mer."
    Till henne som, ensamlemnad i skogen, klagade s,
    De fromme, som framtidsdagar skdade, sade nu:
    "O herrliga, herrlig snart en framtid fr dig skall gry!
    Vet! fromhet ger blicken klarhet: Snart Nala du skda skall,
    Nischaderkungen, den tappre, som fienders makt slr ned,
    Den dle, med tervunnen besinning han vntar dig;
    Med tervunnen lycka, af perlor och smycken prydd,
    Den tappre sitt fordna rike skall ter beherrska snart,
    Till frjd fr vnners skara, och fruktan fr fiender.         95
    Din make du snart skall skda, en far fr en herrlig tt."
    D s till Bhimadottren, Nalas geml, de talt,
    Frsvunno de fromme alla med hyddor och offereld.
    D undret hon sg, frvnad och slagen af hpnad blef
    Den ljufva Damayanti, Virasenas och Bhimas frjd.
    "Var detta allt en drm blott? Hvad skickelse sndes mig?
    Hvar ro de fromme, hvar de fridfulla hyddors krets,
    Hvar ro de klara floder, der fglar svrmade kring,
    Hvar ro de ljufva lunder, som pryddes af lf och frukt?"
    Och lnge, vid Nalas minne, den ljufveligt leende,            100
    Sorgsen, blek och i tysta drmmar frsjunken stod.

    Men gende se'n till andra nejder med trskymd blick
    Och klagande, qvfd af trar, hon sg ett Asokatrd.[68]
    Hon gick till det skna trdet, som blommande stod i skog,
    Nedbjdt af blomsterklasar, med fglar p hvarje qvist,
    "O ve! Se trdet, hur herrligt i skogens skt det str
    Och glnser i blomsterprakt, som bergens strlande Kung! --
    Min lngtan, mitt lidande, du lindra, o ljufva lind!
    Har ej den tappre Nischader Konungen hr du sett,
    Den dle, som Damayantis lskade make r,                     105
    Som kallas Nala; har honom, du skna, ej skdat hr,
    I skogen irrande ensam, den tappre, af sorger trd,
    Och med de fina lemmar hljda till hlften knappt?
    Tag bort min sorg, o lind, ty lindring ju lofvar du,
    Gif sanning t ditt namn och lindra mitt lidande!"
    Med dessa ord hon sorgsen med vrdnad kring linden gick,[69]
    Och vandrande lngre kom till en dystrare nejd nnu.
    Hon sg der slingrande floder och vexter af mnga slag,
    Och ljufliga berg och dalar, och fglar och vilda djur,
    Och hjder, bckar och grottor och klyftor i nyckfull form;   110
    Det sg allt Bhimadottren, skande Nala der.
    Och sedan Damayanti gtt vidare n', hon sg
    En karavan med hstars, elefanters och vagnars mngd,
    Som satte fver en klar och ljufvelig, stilla flod,
    Med lugna bljor och bred, omhgnad af bamburr,
    Af paddor och fisk bebodd, af lummiga holmar prydd,
    Der beckasinen skrek och Tschakravkan[70] sin trnad sjng.
    Men d hon sg karavanen, Damayanti nu obemrkt
    Gick fram och smg helt stilla i menniskohvimlet in,
    En vansinnig lik att skda, blek, blott till hlften hljd,   115
    Afmagrad, besudlad, hret utslaget, af stoft betckt.
    D henne de sgo, flydde ngra frskrckta bort,
    Och ngra i ngslan drjde, och andra ropade hgt,
    Ngra logo och ngra utbrto i smdeord,
    Men af medlidande rrde frgade andra s:
    "Hvem r du och hvems, du dla, hvad sker i skogen du?
    Frskrckte vi se dig; sg oss, r du en menniska?
    r skogens eller bergets, nejdens Gudinna du?
    Om s det r, vi ske, du herrliga, ditt beskydd.
    r du en Yakscha, en Rakschas,[71] eller en gudanymf?        120
    Hvemhelst du r, s gif oss vlgng och sknk oss skydd,
    Och stll det s, du dla, att framgng oss flja m,
    Och att vr karavan m lyckeligt draga hn."
    Af folket frgad s, med saktmod nu svarade
    Den ljufva Damayanti, som srjde sin make blott,
    t karavanens hfding, t allt dess samlade folk,
    t gamla och unga, t tgets mngprfvade ledare:
    "Veten! En menniska r jag, en Konung min fader r,
    En Konung min svrfar fven, en Konung r min geml,
    Vidarbhas Kung r min fader, min make Nischadas Kung;         125
    Nala den herrlige kallas, och honom jag sker hr.
    Om honom I sett, mig sgen, hvar finnes min lskade,
    Den dle Nala, den tappre, en tiger i mnners krets?"
    Till henne talte det stora tgets hfding nu,
    Sutschi vid namn: "Du dla, hr, hvad jag sger dig!
    Jag tgets hfding r och frer det an, likvl
    En man, som nmnt sig Nala, du dla, ej mtte mig.
    Vl tigrar och leoparder, och bjrnar och bufflars svrm
    Jag sett fverallt i skogen, der menniskor icke bo,
    Men utom dig en menska hr jag ej mtte n',                  130
    S sannt oss Manibhadra,[72] den mktige, stnde bi."
    D sade till alla kpmn, till tgets ledare hon:
    "Hvart tgar karavanen? Det vrdigens sga mig."

              Karavanens hfding sade:

    "Till landet, der Subhhu, Tschedernas Konung styr,
    Snart bryter karavanen, o menniskodotter, upp."




TRETTONDE SNGEN.


    D Damayanti detta af karavanens hfding hrt,
    Hon fljde med tget framt, med tanke p Nala stds.
    Och efter mnga dagars vandring i skogens djup,
    Hann slutligt karavanen en insj med ljuft behag,
    Med brnntrd och saftigt grs, kringandad af lotosdoft,
    Med blommor och frukter sirad, kringsvrmad af fglars mngd,
    Med friskt och svalkande vatten, af ljufvelig smak och klart.
    Dragarne trttnat; folket vnde till rast sin hg;
    Med hfdingens tillstnd trdde de in i en lummig lund          5
    Och slogo sig ned till hvila vid insjns vestliga strand.

    Men vid den fuktiga, tysta midnattstid, d re'n
    Trttade alla sofvo, en vild elefantflock kom
    Att dricka i bcken, grumlad af deras tinningars saft.[73]
    De sgo karavanen och dess elefanters hr,
    Och d de mrkte de tama elefanter, med hftighet
    De rusade mot dem vldsamt, berusade, rasande.
    Och oemotstndligt de vilda elefanters anlopp var,
    Som klippans, d ned mot jorden den strtar, frn berget ryckt; 10
    Och, brytande trd och buskar, de sprrade vg och stig.
    Men karavanen, som lg i vgen, vid lotossjn,
    Der fredligt den hvilade, vrnls frkrossad och trampad blef.
    "Ve, ve!" der ropade alla, och flydde och skte skydd,
    Yrvakna, i snr och buskar; elefanterna slogo dem
    Med betar och snablar; andra nedtrampades, krossades.
    Bland hstar och bland vagnar och fotfolk i sansls flykt,
    I trngselns frvirring mnga qvfdes och trampades.
    Och hjande hemska ndrop de fllo till marken ned;
    I trden klttrade andra; i gropar man stupade.
    S genom elefanterna, snda af skickelsen,                     15
    P olika stt karavanen, den rika, blef nedergjord.[74]

    Ett vildt tumult der uppstod, frfrande verlden all:
    "Se, elden r ls! Frfrligt! Flyn, hasten att rdda er! --
    Se der en hg af perlor. Tagen! Hvi flykten I?
    Allt gods nu gemensamt r! Mig hren, mitt ord r sannt!"
    Men sgande s, dock flykta sjelf de med bfvan bort.
    "Jag sger det engng n'. I drar! hvi flykten I?"
    Och medan s frderfvet gick fram fver folket der,
    Uppvaknade Damayanti med hjertat af bfvan fyldt;
    Hon sg yrvaken den grymma, den vilda frdelsen,              20
    Och seende, hvad hon frr ej skdat, den ljufliga,
    Hon spratt frfrad, med andan hftad vid gomen, upp.

    Men ngra, som rddat lifvet i denna grsliga natt,
    Ropade hgt: "Hvad gerning bringar oss detta straff?
    Skert blef Manibhadra ej rad och dyrkad nog,
    Eller ock ej Kuvera, Yakschernas store Kung.
    De Gudar, som hinder stlla,[75] frsonades kanske ej,
    Kanske man glmt de onda fglarnes frebud?
    Dock, -- stjernorna spdde lycka; hvarfrn kommer detta d?"
    Men andra sade: "Den qvinna, som, blottad p allt och arm,      25
    Nyss slt sig till karavanen, en irrande dre lik,
    I vanstlld skepnad, en Daemon mer n en menniska,
    Af hennes trollkonst sndes oss denna frdelse.
    En Yakscha eller en Rakscha, en Pistscha[76] hon r frvisst;
    Frn henne r all vr ofrd; ej tvifla man br derp.
    Om hr vi sge den leda, som bragt oss s mycken sorg,
    Som karavanen nedgjort, vi skulle med sten, med kpp,
    Med rr och med nfvar henne gifva en rttvis dd."

    D Damayanti hrde deras frfrliga hot,
    Med blygsel hon bfvande flydde, skande skogens djup,         30
    Och fruktande ofrd, sorgset brast ut uti klagan s:
    "Ve mig! hur dets vrede har fver mig fallit tung!
    Ej stndar lyckan! -- Hvad gerning vllar mig detta straff?
    Ej minnes jag att mot ngon det minsta jag brutit har
    Med tanke, ord eller gerning. Hvad vllar d detta straff?
    Det drabbar mig visst som straff fr brott i ett annat lif,[77]
    Ty ej genom detta lif jag frtjenat en sdan lott:
    Att make och thron frlora, att plundras af egen slgt,
    Att skiljas frn hem och vnner, frn lskade, egna barn,
    Att vrnls i skogen irra, der ormar och vilddjur bo."         35

    Men dagen derp den ringa rddade skaran gick
    Frn denna trakt och srjde den ofrd, som drabbat den;
    Man srjde en bror, en fader, en lskad son, en vn,
    Och Damayanti talte: "Hvad ondt har vl brutit jag,
    D denna skara, som upptog mig i den de skog,
    Blef nedgjord, ty mitt de visst bragte jag fver den? --
    Ja, mngen sorg i lifvet vntar mig skert n'! --
    'Ej ngon i otid dr,' sannt sger de vises ord,
    D jag, den sorgbetyngda, nnu icke fann min dd. --
    Ej utan dets vilja sker ngot i verlden hr,                  40
    Och dock, ej ens i min barndom med vetskap jag ondt har gjort
    Med tanke, ord eller gerning. Hvi drabbar mig denna sorg?
    Dock! -- D en geml jag valde och Gudar begrde mig,
    Men vistes af mig tillbaka fr Nala, jag dmdes visst
    Af deras allmakt att skiljas frn honom, den lskade." --
    Med dessa ord och med andra sorgset der klagade
    Den ljufliga Damayanti, med tanke p sin geml.

    Se'n med de f Brahmaner, som rddade blifvit, hon             45
    Tgade, lik den hstliga nymn's mattade rand,
    Och vandrande s, en afton i skymningen ndde hon
    Den dle Tschedi-Kungens, Subhhus mktiga stad,
    Och trdde, knappt hljd till hlften, i menniskohvimlet in,
    Och folket betraktade hpet henne, en dre lik,
    Blek, sklfvande, mager, nerstnkt, elndig, med upplst hr.
    Nyfiket kring henne trngdes der stadens pojkar och barn,
    Medan hon tgade sorgsen genom de Tscheders stad;
    S nalkades hon, omringad af dessa, Konungens slott.
    Men Konungens dla moder henne frn slottet sg
    Och sade till Amman:[78] "G och fr henne hit till mig;
    Af folket plgas der qvinnan, som sker hos oss ett skydd.     50
    En sknhet jag ser, som sprider fver mitt hus sin glans,
    Och herrlig hon syns som Sri,[79] fast hljd i en dres drgt."

    S lt hon folket g; Damayanti hon frde upp
    Till slottsterrassen[80] och frgte henne frvnad s:
    "Fastn af sorg frdunklad, du synes s skn, s hg,
    Och strlar, som blixten strlar ur molnet. Hvem r du, sg!
    Ej syns din sknhet mensklig, fast smycken du nu ej br,
    Och, s utan skydd, hur fruktar du mnnernas ondska ej?"
    Men Damayanti sade till svar, d hon detta hrt:
    "En menniska r jag, trogen en lskad geml, och gr           55
    Friboren, i konster kunnig, tjenstskande, fri omkring,
    Och finner, der qvllen nalkas, alltid ett hem fr mig.
    Af dygder r prydd min make, och stndigt han lskat mig,
    Och honom jag. Likt skuggan trogen jag honom fljt;
    Dock fvermttan stdse han lskade trningsspel,
    Att, blottad p allt, till slut utarmad han irrade;
    Och honom frvirrad, rdls, kldd i en enda drgt,
    I skogen jag fljde och skte trsta den lskade,
    Men engng, af hunger plgad i sinnesfrvirring han
    I skogen sin enda kldnad frlorade slutligt n'.              60
    Dock honom en dre lik, frvirrad och blottad, jag
    Fljde, och mngen natt frsakade smnens ro.
    S dagar gingo och slutligt jag fll uti smn, och han
    Mig fvergaf, och min halfva kldnad tog med sig bort.
    S, skande stds min make, plgas jag dag och natt,
    Men honom, den lotosskne, den lskade, ser jag ej;
    Ej finner jag mer den gudalike, min lefnadsfrjd."

    Till henne, som brast i trar, klagande sorgset s,
    Mildt sade Konungens moder, mer sorgsen nnu n hon:
    "Blif hr hos mig, du ljufva! Jag finner behag i dig,          65
    Och mina mn att ska din make jag snda skall.
    Kanske ock sjelf han kommer under sin irrfrd hit.
    Ja, drjande hr, du skert skall finna din make n'!"
    D Damayanti orden frnummit, hon svarade:
    "Med vilkor blott jag drjer, du moder fr hjeltars tt!
    Att orena sysslor ej jag skter, och ej frtr
    Hvad andra lemnat, att ej en man hr m nalkas mig.
    Men om en man begr mig, bestraffas han skall af dig
    Och ddas, den dren. S mitt heliga lfte r.
    Men att min make ska Brahmaner jag utser sjelf --
    Om detta allt beviljas, med gldje jag blir hos dig;         70
    Om ej, att hos dig stanna jag knner ej lust och hg."

    Men rrd nu Konungens moder svarade henne s:
    "Allt skall s ske, och Hel! fr ett sdant lfte, dig!"
    S sagdt till Damayanti, Konungamodren n'
    Med gldje till sin dotter Sunanda talade s:
    "Sunanda! Se hr en del qvinna, som Satschi skn,
    Din like i lder, dotter, en vn skall hon blifva dig.
    Fr henne ditt hjerta ppna, hos henne din gldje sk!"
    Men glad och med frjd Sunanda gick s i palatset in,          75
    Och medtog Damayanti, af trnor och vnner fljd.




FJORTONDE SNGEN.


    Nu Nala, se'n Damayanti han lemnat och ddan gtt,
    Snart midt i den tta skogen i en flammande skogsbrand sg;
    Ur lgan en oknd stmma han hrde, som ropade:
    "Kom hit, o Punyasloka, o Nala, kom hit, kom hit!"
    "Var utan fruktan!" han svarte och djerft genom flamman gick;
    Han sg der ormarnes Konung[81] liggande krkt i ring;
    Och ormakungen sade, bedjande, darrande: "Hr mig!
    Jag r, o Konung, ormen Karkotaka.
    Engng i hans bot den vise Nrada[82] strde jag,              5
    Och blef af den dles vrede derfr frbannad s:
    'Ligg hr, som klippan orrlig, tills engng den dle Nal
    Dig fr hrifrn; af honom endast du frlsas kan.'
    S genom hans bann ej mktar jag rra hr fot frn fot.
    Lycka jag dig skall bringa men frls mig, o dle, du!
    Din vn skall jag blifva! Vet, jag den hgste bland ormar r.
    Ej vger jag mycket; drj ej, tag mig och br mig bort!"
    Sgande s ormkungen gjorde sig fingerslng,
    Och Nala bar honom ltt till en nejd, dit ej lgan hann.
    D s han kommit ur flamman ut i den fria luft[83]             10
    Och ville Karkotaka lemna, talade denne n':
    "G, Naischada, ngra steg och rkna dem ett fr ett,
    S skall jag den hgsta lycka, du mktige, sknka dig."
    Han rknade, men d tio[84] han nmnde, hgg ormen till
    Och bet honom; genast Nala frvandlad och vanstlld blef.

    Af hpnad blef han slagen, d sjelf han sig vanstlld fann,
    Och sg att ormakungen kldt sig i hans gestalt.
    Trstande Nala, sade ormen Karkotaka d:
    "Jag har dig frvandlat och vanstllt, att ingen dig knna m --
    Men han, genom hvilken lnge du plgats af bitter sorg,        15
    Han skall, af mitt gift frtrd, nu dvljas i dig med qval;
    Med lemmar, af gift omhljda, skall plgad han i dig bo
    Tills, trd af smrta, han viker slutligt och lemnar dig.[85]
    Frn den, som dig, fast skuldfri, s lnge re'n plgade
    Genom sin vredes bann, frn honom dig frlsar jag.
    Ej mer behfver du rdas fr vilddjur, fr fiender,
    Och ej fr Brahmaners vrede; det har af min vnskap du.
    Liks af mitt gift, o Konung, ej sras, ej plgas du,
    Och stndigt i kamp och strider blott seger dig flja skall."

    "Nu g till Ayodhyas stad, den ljufva, o Naischada;            20
    'En krsven r jag, mngkunnig, och Vhuka nmns,' s sg
    t Rituparna, som ger kunskap i trningsspel.
    Byt denna konst af honom mot kunskap i hstars vrd;
    En vn i den dle Ikschvku-ttlingen[86] finner du --
    Se'n trningskonsten du lrt dig, din lycka du terfr,
    Och finner din maka ter. -- Ej srje, o Konung, du! --
    Och dina barn och ditt rike; sannt r, hvad jag sger dig.
    Men d din rtta gestalt du lngtar att terse,
    S tnk blott p mig, o Konung, och kld dig i denna drgt,
    Ty hljd i den du genast skall vara som frr igen."            25
    Han sade s och t Nala en dubbelkldnad[87] gaf,
    Och se'n han det gjort och Nala s riktat med goda rd,
    Frsvann der ormakungen och stod ej att skda mer.




FEMTONDE SNGEN.


    Se'n s Karkotaka svunnit, vandrade Nala bort
    Och framkom p tionde dagen till Kung Rituparnas stad.
    Han gick till Kungen och sade: "Vahuka ar mitt namn;
    I konsten att tygla hstar ej ger en like jag,
    Vid svrigheter ett rd, vid allt jag en utvg har,
    Och bttre n ngon annan jag reder en smaklig mat;
    Hvadhelst i verlden finnes konstigt och mdosamt,
    Det utfor jag allt Rituparna, mig tag till din tjenare!"

              Rituparna sade:

    "Hel, Vhuka, dig! Blif hr, och gr hvad du lofvat har.        5
    Snabbkrning var framfr annat stndigt min lust och frjd.
    Tag till din omsorg att snabba hstar jag ga m;
    Blif min Stallmstare! Tiotusende[88] blir din ln.
    Och till din tjenst Vrschneya och Dschivala tage du;
    Haf sllskap af dem och drj, o Vhuka, hr hos mig."
    S sade han. Men Nala lefde hgtrad der
    Rituparnas stad med Vrschneya[89] och Dschivala.

    S lefde han der, Damayanti dock honom om hjertat lg,
    Och hvarje afton han sakta talade dessa ord:
    "Hvar hvilar nu vl den arma, af hunger qvald och trtt,       10
    Minns hon mig n', eller hyllar redan en annan hon?"
    En afton af Nala, som ter s sagt, frgte Dschivala:
    "Hvem r det, du srjer stndigt? Frtlj mig det, Vhuka!
    Frtlj mig, hvems r qvinnan, som stndigt du srjer s?"
    D sade Nala: "En dre frr engng knde jag,
    Som gde en ljuflig maka, men glmde sin trohet ltt.
    Engng af ngon orsak frn henne han skilde sig
    Och, ensamlemnad, den dren srjande irrar se'n;
    Han oupphrligt, af lngtan qvald bde natt och dag,           15
    I qvllens lugn n minnes henne och talar s.
    Vl, irrande kring i verlden, sitt uppehlle han fann,
    Ovrdig, ngonstdes, men mins dock nnu sin sorg.
    Och hon, som i skogen fljde sin make i ndens stund,
    Hon fvergafs af honom. -- O, knappt att hon lefver mer!
    Ej knnande vgen, ensam, frtjent af en bttre lott,
    Hon plgas af trst och hunger. O, knappast hon lefver mer!
    I skogen, der vilddjur irra, den vilda och dsliga,
    Lemnades hon af honom, den dren, som lyckan svek."

    S bodde nu Nala oknd i Kung Rituparnas borg,                 20
    Af lngtan trd, och tnkte stds p sin maka blott.




SEXTONDE SNGEN.


    Nr s frn thron till trldom Nala var bragt, d greps
    Af sorg och lngtan Bhima, och snde Brahmaner ut;
    Han gaf dem rikliga gfvor och talte uppmanande:
    "Gn ut att ska Nala och Damayanti, min lefnadsfrjd!
    r edert vrf fullndadt, och funna de dla tv,
    t den, som hit dem bringar, jag tusende oxar ger,
    Och lnderier[90] och gods och en by, som r vrd en stad.
    Men om Damayanti och Nala I ej kunnen fra hit,
    Blott fr ett ord om dem ger tusende oxar jag."                 5
    D detta de hrt, Brabmaner gingo t alla hll
    Till stder och lnder att ska Nala och hans geml;
    Men ingenstdes de funno de flyktande, irrande.

    D kom till Tschedistaden vandrande en af dem,
    Sudeva vid namn. Damayanti der sg han i Kungens borg,
    Stende med Sunanda, just bnen begynnande,[91]
    Med ofrliknelig sknhet, fast matt och frdunklad nu,
    Lik solens glans, som fngslas af tcknens dunkla nt.
    S seende der den skna, afmagrad och stoftbetckt,
    Dock slt han af vissa tecken: "Damayanti jag skdar hr."

              Sudeva sade:

    "Som henne jag fordom sg, s str denna qvinna hr.           10
    Mitt ml jag ntt, jag henne har funnit, som Lakschmi[92] skn,
    Med fullmnsklarhet och smrt, af rundade former prydd,
    Och genom sin glans allt mrker frskingrande rundtomkring,
    Med gon som sknsta lotos, och Rati[93] i fgring lik,
    Af hela verlden lskad, begfvad med fullmnsglans.
    Hon liknar en lotosstngel, den skickelsen ryckte upp
    Ur Vidarbhas lotosdam och hljde med stoft och dy,
    Hon ses lik en natt, hvars mne Rhu[94] har slukat upp,
    Och, trd af sin lngtan, lik en flod med frtorkad bdd,
    Der lotosblommorna vissna, och fglarne skrmda fly.           15
    En lotossj hon r, den elefanterna grumlat upp,[95]
    Den skna, vlformade, vrdig ett strlande perlerum;
    En blomma lik, som, uppryckt, vissnar i solens gld,
    Af sknhet och dygder prydd, osmyckad, men smycken vrd.
    Lik mnens frsta rand p himlen bland mrka moln,
    S skdas hon hr, frn krleks frjd och frn vnner skild,
    Knappt brande lifvets brda af lngtan att Nala se. --
    Ty stds fr qvinnan en make det sknaste smycke r,
    Och, utan honom, i smycken prydd, hon ej prydnad br.
    Hvad svrt r, utfr Nala, om lefva han mktar n',            20
    Frn henne skild, och ej smktar af sorg och af lngtan bort,
    D fven jag, nr jag ser den mrkgda, svartlockiga,
    Som, gldje vrd, har sorg blott, knner mitt hjerta rrdt. --
    Nr skall engng den skna, sin sorg hafva fversttt,
    Nr skall henne Nala nalkas, som mnen Rohini,[96]
    Och nr skall Nala sitt rike vinna igen och nr
    Finna sin lskade ter, och dermed sin lefnadsfrjd,
    Henne, i brd, i dygd och i lder lik honom sjelf,
    r vrdig han, hon honom, den herrlige, likas! --
    Dock -- trsta den dle Nalas maka det hfves mig,             25
    Den tappres geml, som lngtar att skda sin lskade.
    Jag trsta vill den ljufva, som strlar i fullmnsglans,
    Som, frr ej bekannt med sorgen, nu srja, blott srja fr."

              Vrihadasva sade:

    Och sedan p skilda tecken och mrken han gifvit akt,
    Gick han till Damayanti och talte till henne s:
    "Damayanti! Jag r Sudeva, din broders lskade vn,
    Och hit jag kommit att ska dig, enligt Bhimas bud.
    Din fader mr vl; din moder, och brder m alla vl,
    Och vlbehllet hos dem r det hgborna tvillingspar.[97]
    Fr din skull dock all din slgt r bedrfvad och utan frjd,
    Och hundradetals Brahmaner kringirrande ska dig."             30
    Men Damayanti, som knde Sudeva frn fordom tid,
    Honom om sina vnner nu frgade en fr en;
    Och bittert gret Vidarbha-dottren, af smrta tyngd,
    D ofrmodadt hon sg Sudeva, sin broders vn.

    Sunanda sg Damayanti sorgsen och grtande
    Samtala med Sudeva frtroligt p tu man hand,
    Och sprang till sin mor och sade: "Den fremmande grter, se'n
    En Brahman hon rkat; nu forske du, hvem hon r."
    D hastade Tschedikungens moder frn slottet ned               35
    Och gick dit, der Damayanti stod med Sudeva n'.
    Hon tog Sudeva t sidan och frgade honom s:
    "Hvems maka r hon, den dla, hvems dotter den herrliga,
    Hur blef hon, den skna, s frn slgt och frn make skild,
    Hur kunde i detta lge henne du kanna an'?
    Allt detta af dig utfrligt jag lngtar att hora f;
    Bertta sanningsenligt hvad du om den skna vet!"
    Af henne, s uppmanad, Sudeva med vlbehag
    Sig satte ned och frtljde Damayantis den nu.




SJUTTONDE SNGEN.


              Sudeva sade:

    "I Vidarbha herrskar en mktig Konung, som Bhima nmns;
    Hans dotter r denna skna; 'Damayanti,' s prisas hon;
    Och i Nischada r Konung Nal, Virasenas son;
    Hans maka, Punyaslokas, den vises, r denna hr.
    I spel af sin bror besegrad, han kom ifrn makt och thron,
    Gick bort med Damayanti och hrdes ej sedan af.
    Men vi kringirra och ska henne i hvarje trakt,
    Och henne, den ljufva, fann jag hr i din sons palats.
    Ej finnes en annan, henne i glans och i sknhet lik,            5
    Och mellan gonbrynen hon fdelsemrket br,
    Som liknar en lotosblomma; det sg jag, ehuru skymdt
    Af stoft p hennes panna, som mnen af tunna moln.
    Af skaparen det t henne till sknhetsinsegel gafs --
    Svagt lyser ock mnens rand, n' skymd i sin tndningsstund[98] --
    Ej kan hennes sknhet dljas, ehuru af stoft betckt;
    Fast utan prydnad, den strlar dock klar som det glnsande guld.
    Ltt af sin sknhet, af detta mrke frrdes hon,
    Och knnes igen, som den dolda eld genom vrmen knns."

              Vrihadasva sade:

    Men d Sunanda hrde dessa Sudevas ord,                        10
    Med lindrig hand hon sakta torkade stoftet bort,
    Och, friadt frn stoft, der lyste p Damayantis panna nu
    Mrket klart, ssom mnen p en himmel utan moln.
    Men d de tecknet sgo, Sunanda och hennes mor
    Omfamnade tyst Damayanti lnge,[99] med trfylld blick.
    Se'n, fllande en lngsam tr, sade modren s:
    "Min systers dotter r du; dig knner p mrket jag.
    Jag och din moder, bda vrdade samma far
    Den dle Dasarnerkungen Sudman, o ljufva du!
    Hon gafs t den dle Bhima, t Viravhu jag;                   15
    Dig, re'n som litet barn, jag sg i min faders hus.
    Men ssom vr faders hus r ditt och p en gng mitt,
    S r ock detta mitt rike, Damayanti, tillika ditt."
    Med frjd i sin sjl Damayanti hrde de ljufva ord,
    Och, helsande sin moders syster, hon talade s:
    "Ehuru oknd, lycklig dock bodde jag hr hos dig:
    Du hvarje min nskan uppfyllt, du skyddat och vrdat mig,
    O moder, mig, som lnge redan i landsflykt var,
    Snd dit, der mina spda, rddade, lefva n'.                  20
    Hur gr det dem der, af Nala lemnade och af mig?
    Ja, om du nnu en gldje, o moder, mig bringa vill:
    Jag lngtar till Vidarbha; du lte mig fara dit!"
    "Ske s!" med frjd hennes moders syster nu svarade,
    Och snde, med Kungens bifall, henne, den lyckliga, bort
    Uti en brstol, buren af skra och trogna mn,
    Bevakad af ryttarskaror, med mat och med dryck frsedd.

    S kom Damayanti ter snart till Vidarbhas land,
    Der all hennes slgt emottog henne med hjertlig frjd.
    Och d hon sg dem alla, och sg sina lskade barn,            25
    Och far och mor och vnner, alla vid helsa sg,
    D egnade den ljufva Brahmaner sin tacksamhet,
    Och t de hga Gudar gaf rikliga offer hon.
    Men t Sudeva Bhima tusende oxar gaf,
    Af frjd att se sin dotter, en sttelig by och gods.
    Och d Damayanti hvilat en natt i sin faders hus,
    Uppfriskad af smnen talte hon se'n till sin moder s:
    "Om mig du vill se vid lif, s -- sanning jag sger dig --
    Sk att den dle Nala bringa tillbaka hit,"
    Vid Damayantis ord dock Drottningen greps af sorg              30
    Och, qvfd af trar, den dla gaf ej ett ord till svar,
    D s hennes trnor sgo henne af sorg betyngd,
    Ve, ve! de grtande ropte och srjde och klagade.
    Dock talte till Bhima slutligt hans rade maka s:
    "Sin dle geml din dotter Damayanti hr srjer blott,
    Och utan blygsel t mig, sin moder, hon sjelf det sagt;
    M dina tjenare derfr ska den dle Nal."
    S manad af henne, Bhima trogna Brahmaner nu
    Snde t alla trakter: "Sken den dle Nal!"
    Och p Vidarbherkungens befallning s gingo de                 35
    Till Damayanti och sade: "Redo vi ro nu."
    D talte Bhimadottren: "Gn ut och infr allt folk,
    fverallt, i alla nejder sgen blott dessa ord:
    'Hvar r, o spelare, du, som halfva min kldnad tog,
    Du som i skogen din trogna sofvande fvergaf?
    Men hon, som en makas plikt det r, dig vntar n',
    Och plgas af bittert qval, den spda, till hlften hljd.
    Med henne, som stndigt grter, snkt uti bitter sorg,
    Medlidande haf, o hjelte, och unna ett ord till svar.' --
    Sgen detta och annat, att miskund han visar mig,              40
    Ty nrd vinden ju gnistan tnder den vida skog. --
    Ja, af sin make en maka br ga sitt std, sitt skydd;
    Hur har du bortglmt detta? Du knde ju stds din plikt.
    Vis var du prisad och del, och dygdig och medlidsam,
    Du blifvit utan miskund; s lyckan mig fvergav.
    Haf derfre nd med mig, du hjelte bland Konungar!
    'Den hgsta dygd r mildhet' s hrde jag frr af dig.
    Om ngon, d s l sgen, gifver ett ord till svar,
    Han Nala r, d mrken hans stllning, hans vistelse.
    Det svar, som ngon eder p detta ert tilltal ger,             45
    Det lggen p minnet, Brahmaner, och bringen det hit till mig;
    Men stllen s till att ej han fr veta att jag er sndt,
    Och skynden att frn er vandring vnda tillbaka snart.
    Och forsken om han i armod r, eller fverfld,
    Om jordiskt gods han sker, hvad annars hans strfvan r."
    S manade af Damayanti, Brahmanerna gingo ut
    t alla hll att ska den dle, olycklige Nal.
    Kring land och bygder, i stder och byar och hyddor nu
    Brahmanerna alla gingo och skte den dle Nal.
    Och hvart de kommo, frnyadt lto de hra stds
    De ord, dem Damayanti tolkat och lagt dem.




ADERTONDE SNGEN.


    Lng tid frgtt, d Parnda, af dessa Brahmaner en,
    Till Kundina terkom, t Damayanti frtljande s:
    "D skande Nala jag till staden Ayodhya hann,
    Jag gick, o Damayanti, till Bhangsuris ttling der,
    Och infr hela hofvet och honom de ord, du sagt,
    Upprepade jag, frnyadt; men Rituparna dock
    Ej gaf mig ett ord till svar, den mktige Herrskaren,
    Ej heller ngon af dem, som suto kring honom der.
    Men d jag gtt bort frn honom, kom till mig i enrum en        5
    Af Rituparnas folk, som kallades Vhuka,
    Den dle Kungens krsven, kortarmad, vanstlld, ful,
    Men I snabbkrning skicklig och kunnig i krydders konst.
    Han bittert gret, och stndigt suckande djupt och tungt
    Han helsade mig vlkommen och talade sedan s:
    'fven i ofrd fallen, den dla qvinnan dock
    Skyddar sig sjelf med dygd; ja, himlen frtjenar hon!
    Fastn af make lemnad, den dla dock vredgas ej,               10
    Men lefver med sinnet tygladt af dygdefull vandels band.
    Fastn af en elndig dre, den lyckan svek,
    Hon fvergifves, den dla, qvinnan ej vredgas dock.
    Mot maken, som nring skte, hvars kldnad en fgel tog,
    Som plgades af bekymmer, den dla ej vredgas vill,
    Om vl bemtt eller illa, om maken ock dvljs i nd,
    Thronberfvad, af lyckan lemnad, i sorg frsnkt.'
    D detta hans ord jag hrt, jag hastade ter hit;
    Nu gr hvad godt dig synes, dock hemta din faders rd."

    Men d hon detta hrt af Parnda, med trfylld blick
    Tyst gick hon till sin moder och talte till henne s:
    "Ej Bhima br kunskap f, o moder, om denna sak,               15
    Men infr dig t Sudeva befallningar gifver jag.
    Och att min afsigt den dle Bhima ej knna m,
    Det vare din omsorg, om du nskar din dotters val.
    ssom Sudeva lyckligt mig hemtade hit till er,
    Med samma lycka m han g till Ayodhyas stad
    Och snart den dle Nala bringa till oss igen."

    Men sedan, s snart den dle Parnda sig hvilat ut,
    Hedrade Damayanti honom med riklig ln.
    "D Nala r terkommen, far strre belning du,
    Ty mera fr mig du gjort, n ngon skall gra mig:             20
    Att med min geml, Parnda! jag terfrenas snart."
    Han hrde orden och tacksam, henne vlsignande,
    Med fullgjordt vrf Parnda gick hem till sitt hus frnjd.
    D kallade Damayanti Sudeva helt obemrkt
    Och sade infr sin moder, af sorg och bekymmer qvald:
    "Sudeva! g till Ayodhya, g till Rituparna der
    Och sg, som vore det sagdt i frbigende blott:
    'Damayanti rnar nyo vlja sig en geml;
    Dit hasta alla Kungar och Konungasner nu.
    Och s r tiden beramad: i morgon skall valet ske;             25
    Om godt dig synes, o Konung, s ila dit fven du.
    Vid solens uppgng en annan make hon vljer sig,
    Ty ej man vet om Nala r dd eller lefvande'".[100]
    S gick den dle Brahmanen hn till Ayodhyas stad
    Och sade t Rituparna, som honom det lagdt var.




NITTONDE SNGEN.


    D Konung Rituparna frnummit Sudevas tal,
    Med smekande rst han vnligt sade till Vhuka:
    "P en enda dag till Vidarbha, till Damayantis val
    Jag resa vill. Hsterfarne! vad menar du, Vhuka?"
    Men Nalas hjerta vid dessa Kung Rituparnas ord
    Slets bittert af sorg, och i tysthet s han betnkte sig.
    "Har Damayanti gjort detta, frvirrad af qval och sorg?
    r det en menls list blott, uppfunnen att prfva mig? --
    En brottslig sak i sanning den fromma nu frehar,               5
    Den arma, krnkt af mig, jag frtappade, brottslige. --
    Ja, qvinnans kraft r svag och grseligt r mitt brott.
    Mjligt, att fr sin irring frskjuten ur vnners krets,[101]
    Frvirrad af sorg, frtviflad ett sdant beslut hon tog --
    Dock nej! Det gjorde hon aldrig! Hon har ju de spda sm! --
    Hvad sannt eller osannt r bst ser jag, om dit jag far;
    Fr eget gagn Rituparnas nskan jag fylla m." --
    Nu med en vrdnadshelsning till Konungen sade han:
    "Jag lyder ditt bud, Rituparna; ja vl, p en enda dag         10
    Jag fr dig, o hjeltekonung, hn till Vidarbhas stad."

    D gick p Rituparnas befallning Vhuka
    Till stallet ned fr att mnstra Konungens springare.
    Pskyndad af Rituparna Vhuka noga nu
    Hstarne underskte med sker knnareblick,
    Och valde sist ett passligt, uthllande, magert spann,
    Med eld och kraft begfvadt, beprfvadt, af del ras,
    Frutan onda tecken, brednosadt, med vldig kk,
    Af fullblodsflckar prydt, vindsnabbt och frn Sindhus land.[102]
    Men Kungen, d han sg dem, sade frtrnad s:
    "Hvi skedde detta? Ej vl dig hfves att gcka oss.
    Hur mkta vl dessa svaga, trngbrstade hstar mig
    Draga, ty lng r vgen; hur kunna de hlla ut?"

              Vhuka sade:

    En flck p pannan syns, p hvardera sidan tv,
    P hufvu't tv och p brstet tv, och p ryggen en.
    Dig dessa hstar fra skert till Kundina;
    Dock -- nskar du dig andra, sg till, och jag tager dem.

              Rituparna sade:

    Nej! Hsterfaren r du och skicklig, o Vhuka;
    Det spann, det du anser lmpligt, tag det; men skynda dig!

              Vrihadasva sade:

    D spnde fyra hstar, snabba, frtrffliga,                   20
    Af del ras fr vagnen Nala med skicklighet

    D allt var i ordning, Kungen steg snabbt i vagnen, och se!
    De dla hstarne sjelfmant bjde sig ned p kn.[103]
    Men Nala, den lycklige, talte vnligt till dem och gladt
    Smekte de eldiga, dla, uthllande flarna.
    Han fattade tyglarna kraftigt och redde till affrd sig,
    Tog upp Vrschneya och gaf t de dla springarne lopp.
    Och, styrda enligt konstens reglor af Vhuka,
    Flgo de som p vingar i luften med svindlande fart.[104]
    Men d Rituparna sg dem ila som vinden snabbt,                25
    Den dle Konungen, tjusad, i hgsta frvning fll.
    Och d Vrschneya hrde hjulrasslet och sg den konst,
    Som Vhuka lade i dagen, han tnkte i tysthet s:
    "Hvem r det? r Mtali[105] han, Gudakonungens kusk,
    Ty dennes knnetecken ser jag hos Vhuka?
    r det vl Slihotra, som tyglarnes konst frstr,
    Som, fastn fverjordisk, nu tagit sig menskoform?
    Eller, kunde det vara den dle, den tappre Nal,
    Som kommit hit?" S tnkte Vrschneya inom sig tyst.
    "Eller finns samma kunskap hos Nala och Vhuka,                30
    Ty samma konst hos bda ser och beundrar jag.
    Dock -- samma lder, jag finner, hos Nala och Vhuka,
    Och r det ej Nala sjelf, hans like i konst det r.
    Oknda de dle Furstar ju ofta p jorden g,
    Till flje af dets dom vanstllda, och knnas ej.
    Om ej jag tvifvel hyste fr dennes vanskaplighet,
    Bevis jag ej mer behfde fr Nala. S tnker jag.
    Fr detta talar ldern; det yttre dock svr emot.
    Till slut efter allt dock tror jag att Vhuka Nala r."
    S tnkte hit och dit, i tysthet begrundande,
    Vrschneya, Punyaslokas lskade fordne kusk.
    Men Konung Rituparna, d Vhukas konst han sg,
    Tillika med Vrschneya gladdes och undrade;
    Och seende hans konst vid tmmen, hans nit, hans kraft,
    Och kloka aktsamhet, han knde den hgsta frjd.





TJUGONDE SNGEN.


    S fver floder och sjar, och skogar och berg och dal
    Med ilande fart han flg, som fgeln i rymden fri.
    Men under den snabba frden Bhangsuris ttling sg
    Att ofrmrkt hans mantel fallit till marken ned.
    Och d Rituparna sg det, han hastigt till orda tog:
    "Lt oss upptaga manteln!" s sade den dle d,
    "Hll hstarna, de snabba, stilla ett gonblick,
    S lnge att Vrschneya fr bringa min mantel hit"
    Men Nala sade: "Lngt borta ligger din mantel re'n              5
    En mil[106] bakom oss, ej kan du f den tillbaka mer."
    S talte Nal; i detsamma Bhangsuri ttlingen
    Dernere i skogen sg ett yppigt Vibhitaka-trd,
    Och vid dess syn skyndsamt han sade t Vhuka:
    "Du skicklige kusk! du skde min styrka i rkenkonst;
    Ej en vet allt, ej ngon besitter all kunskaps skatt;
    All vetskap sin boning aldrig tog hos en enda n'.
    Se stammen der! dess frukter ro etthundraen,
    Dess blad likas; till marken fallit ett lika tal;
    Af hvardera, blad och frukter, br den etthundraett,
    Men der, p dess tvenne grenar ses femti millioner blad;       10
    Och rknar du dem tillsamman med qvistar och telningar,
    Skall frukter der du finna tvtusen och nittiofem."
    D stannade Nala vagnen och sade till honom s:
    "Dunkelt mig synes, Konung, hvad du frtljt mig nu,
    Men klart skall det bli mig, sedan trdet jag underskt;
    Sen jag det noga rknat, skingras allt tvifvel snart.
    Ja, hr infr dig jag nskar granska Vibhitakan,
    Ty derfrutan ej vet jag om sannt eller falskt du talt;
    Och s infr dig sjelf dess frukter jag rkna vill,            15
    Men undertiden Vrschneya tyglarna hlla m."
    D afbrt Konungen hftigt: "Ej tid r till drjsml nu!"
    Hvartill med stigande ifver Vhuka svarade:
    "Drj hr en stund, eller vill du, vlan, s far vidare!
    Der ser du genaste vgen; Vrschneya du har till kusk."
    Men lugnande honom sade Kung Rituparna d:
    "O Vhuka! Lik dig ingen kusk hr p jorden finns;
    Vlkunnige! med dig ensamt far till Vidarbha jag.
    Till dig jag min tillflykt tagit; ej gre mig hinder du.
    Hvadhelst du begr, det gerna dig unnas, o Vhuka,             20
    Om aftonsolen i dag i Vidarbha jag skda fr."
    D sade Vhuka: "Sedan trdet jag underskt,
    Jag fr dig till Vidarbha; gr du mig till viljes nu!"
    Fast mot sin vilja, Kungen sade: "s stanna d
    Och granska trdet och rkna af grenen, vetgirige!
    En del, den dig jag tyder, s fr du din nskan fylld."

    Men Nala steg hastigt ned frn vagnen och rknade,
    Och sade, af hpnad slagen, sedan till Konungen:
    "Jag rknat och frukterna ro s mnga, som nyss du sagt.
    Jag din frvnande kunskap, o Konung, med undran sett,         25
    Och ville knna den lra, som sknkte dig sdan konst."
    Otlig fr frden, Kungen sade till honom d:
    "Du vete att jag r kunnig i rkning och trningskonst!"
    Men Vhuka svarte: "o, gif mig denna din kunskap du,
    Och tag af mig i byte konsten vid tygel och tm."
    D sade Rituparna, fr stundens brdskande tvng
    Och lysten att krningskonsten lra: "Vlan, ske s!
    Tag, enligt de Vises reglor, nu trningskonsten du,
    Och krningskonsten som ln tillgodo jag har hos dig."
    S sgande, nu Rituparna sin kunskap t Nala gaf.[107]

    Och d han den ftt, vek Kali genast utur hans kropp,          30
    Och spydde Karkotakas gift, det trande, ur sin mun.
    S vek ur Nala Kalis frbannelses trande eld,
    Af hvilken s lnge redan han qvaldes och plgades.
    Men, friad frn giftet, Kali tog ter sin egen form. --
    D ville Nala honom frbanna i hmndfull harm,
    Men Kali med bfvan sade, darrande, bedjande:
    "O herre, kufva din vrede, och ra jag sknker dig!
    Re'n af Indrasenas mor[108] jag i vrede frbannad blef,
    Och sen den stund, d du henne lemnade, stndigt jag
    Med qval och smrta, o Konung, sorgeligt dvalts i dig,         35
    Ty ormakonungens gift mig trt bde natt och dag.
    Jag ber om ditt skydd, din nd, o hr, hvad jag lofvar dig:
    Om ej du frbannar mig, som bfvar och ber om nd,
    S skola alla i verlden, som ra och hedra dig,
    Ej n'nsin behfva frukta skada och ondt af mig."
    S sade Kali, och Nala qvfde sitt hjertas harm,
    Men skygg i Vibhitaka-trdet Kali smg hastigt in. --
    S osedd af andra Kali talte med Naischada. --
    Och nu, frn sitt bann befriad, den hjeltemodige Nal,
    Se'n Kali gtt och han rknat Vibhitakans frukter snart,       40
    Med gldje i sjlen och hoppfull, och lifvad af hgsta frjd,
    Bestigande vagnen ter for hn med det snabba spann. --
    Frbannad fr allan tid s Vibhitaka-trdet blef[109] --
    Men Nala med frjdfullt hjerta de herrliga flarna
    Dref framt, och fram de flgo, som fglar, i flyktigt lopp.
    Och Kung Rituparna med blicken vnd mot Vidarbha satt. --
    D Nala gtt, fven Kali sig smg till sitt hemvist snart
    S utan sorg och plga var Nala, den herrlige,
    Frn Kali frlst, men sin rtta gestalt han saknade n'.




TJUGONDEFRSTA SNGEN.


    I qvllens timma fr Bhima anmlde hans tjenare
    Att Konung Rituparna kommit till Kundina.[110]
    Med Bhimas tillstnd han krde snart in i Vidarbhas stad[111]
    Och alla himmelstrakter genljdo af vagnens dn.
    D hrde Nalas hstar,[112] de lskade, vagnens ljud,
    Och gnggade hgt af gldje, som fordom fr Nalas vagn.
    Och fven Damavanti hrde det knda ljud,
    Doft, som det dnande molnets, dr, vntadt, det nrmar sig.
    Frvnad hon blef, d rasslet hon hrde s vlbekannt,          5
    Likt det, som d fordom Nala sjelf krde sitt snabba spann.
    "Just sdant det var," hon tnkte: -- hans hstar det knde ock.
    Pfglarne p palatsets tinnar[113] och fvens
    Krigselefanterna alla hrde det mktiga dn,
    Och fglar och elefanter gladdes vid detta ljud
    Och ropade hgt vid minnet af regnets herrliga tid.[114]

              Damayanti sade:

    "O, hur vid detta dn, som fyller den vida rymd,
    Mitt hjerta af gldje svller! Ja, Nala det r frvisst!
    Om ej n i dag den herrlige Nala jag skda fr,
    Den dygderika, den tappre, mitt hjerta skall brista snart.
    Om ej i dag i hans famn, den ljufva, jag sjunka fr,
    Och tryckas till hans brst, i morgon jag finns ej mer!
    Om ej den mktige Nala nalkas mig n i dag,                    10
    Jag kastar mig i den gyllne, glnsande flammans famn!
    Om ej den lejonlike, som krigselefanten stark,
    Mig nalkas snart, jag dr och ser icke rddning mer!
    Ej lgn jag fann hos honom, ej krnkning, ej ofrrtt;
    Ej falskhet ens i det minsta minns jag hos Nala mer".[115] --

    "Ja, mktig han r och tapper, frltande, gifmild, god,
    Ett mnster fr Furstar, trogen sin maka och utan skuld.
    D nu, med tanke p honom, jag minnes hans dla dygd,          15
    Af sorg mitt arma hjerta vill brista, frn honom skildt."
    S klagande, Damayanti nstan besinningsls
    Sprang upp p palatsets tak i lngtan att Nala se.
    D sg hon midt p grden Rituparna, den dle Kung,
    Uti sin vagn, med honom Vrschneya och Vhuka.
    Just nu frn vagnen sprungo Vrschneya och Vhuka ned,
    Och hmmade hjulens lopp och spnde hstarna af.
    Men stigande ned frn vagnens prydliga ste, gick
    Den dle Rituparna till Bhima, den vldige,
    Och Bhima emottog honom med vrdnadsbetygelse,                 20
    Men fattade ej, hvi utan orsak han kommen var.
    "Hel dig! Hvad nskar du?" S han helsade gsten nu,
    Ej vetande att denne kom fr hans dotters skull.
    Men Rituparna, den vise, stormktige Herrskaren
    Ej sg en enda Furste och Konungasner ej,
    Ej ngot, som tydde brlloppsfest, och Brahmaner ej.
    Och Kosalakungen visligt i tysthet betnkte sig och sade sen:
    "Jag kommit blott fr att helsa dig."
    Men Bhima, den dle, log och tnkte inom sig s
    Om sklet till en resa af mer n hundrade mil:                 25
    "Ej derfr han kom och reste genom s mnget land;
    Ett ringa skl till resa var det, som han nmnde mig;
    Snart fr jag vl veta, hvad det verkliga sklet var,
    Men detta ej r det!" S han tnkte; men helsande
    Med vrdnad sin gst, han sade: "Sk hvila, din frd var lng!" --
    S vnligt vlkomnad, den dle trdde med frjdfull hg,
    Af tjenare fljd, i den boning, som der honom visad blef.
    Men se'n Rituparna gtt -- Vrschneya gick fvens --
    Snart frde Vhuka vagnen i lidret, och selarne                30
    Han tog af hstarna skickligt och ryktade dem med konst,
    Se'n talte han till dem vnligt, och satte i vagnen sig.

    Men sorgsen blef Damayanti, d hon Rituparna blott
    Och Kraresonen Vrschneya och Vhuka, sdan, sg.
    Hon tnkte: "hvems var det dofva, mitt hjerta skakande ljud?
    Det var som af Nalas vagn, dock honom ej skdar jag.
    Trhnda r Vrschneya kunnig i samma konst,
    Och derfr hans vagn gaf samma buller, som Nalas frr.
    Men -- en Konung ju r Rituparna, ssom ock Nala var,
    Kanske att derfr hans vagn ock dnar med lika ljud!" --
    Sedan s Damayanti begrundat, hon snde ut                     35
    En fager trna att forska, hvem verkligen Vhuka var.




TJUGONDEANDRA SNGEN.


              Damayanti sade:

    "G, Kesini,[116] g och forska, hvem denne krsven r,
    Som sitter i vagnen ensam, kortarmad[117] och stygg och ful.
    G till honom, skna du! var artig och vnskapsfull,
    Och nska honom vlkommen, som skickelig sed det r;
    I sjlens djup mig anar att denne r Konung Nal:
    S full r min hg af frjd, mitt hjerta af salighet.
    Till slut m du nmna fr honom Brahmanen Parndas ord,
    Och noga gifva akt, formfylliga! p hans svar."

              Vrihadasva sade:

    Och trnan gick bestllsamt och talte med Vhuka,               5
    Men Damayanti, den ljufva, frn taket p dem sg ned.

              Kesini sade:

    "Frid vare med dig, o hjelte! Vlkommen! dig bjuder jag.
    Frnimm, o herrlige! hvad Damayanti dig frgar nu:
    Nr resten I af, hvad orsak styrde er kosa hit?
    Svara mig sanningsenligt; Damayanti det hra vill."

              Vhuka sade:

    "'En annan geml i morgon Damayanti skall vlja sig,'
    S sade en Brahman t Kosalas dle Kung;
    Och d han det hrt, han gaf sig p vg med sitt snabba spann,
    Som springer hundrade mil om dagen. Hans kusk var jag."

              Kesini sade:

    "Men denne tredje med eder, hvem r han och hvarifrn?         10
    Och hvarfrn du sjelf? Hur kom till denna befattning du?"

              Vhuka sade:

    "Han var Punyaslokas kusk, Vrschneya sig kallar han;
    Men sedan Nala flytt, hos Rituparna han tog sig tjenst.
    Som han, r jag hstkunnig och vida bermd som kusk;
    Jag fick hos Rituparna befattning som kusk och kock."

              Kesini sade:

    "Sg, mnne Vrschneya vet, hvart Nala sin kosa styrt,
    Och hvad har dig derom han berttat, o Vhuka?"

              Vhuka sade:

    "Sen hit han den brottslige Nalas spda tvillingar bragt,
    Han vandrade fri och ledig, och visste af Nala ej;
    Och ingen annan ngot, du skna! om Nala vet,                  15
    Ty oknd nu och frvandlad kringirrar i verlden han.
    Blott sjelf sig sjelf han knner, och skuggan, som fljer hans spr,
    Ty ej sina knnetecken fr ngon yppar han."

              Kesini sade:

    "Sg, minns du nnu Brahmanen, som frst till Ayodhya kom,
    Och stndigt frnyadt talte dessa en qvinnas ord:
    'Hvar r, o spelare! du, som halfva min kldnad tog,
    Du som i skogen din trogna sofvande fvergaf?
    Men hon, som en makas plikt det r, dig vntar n',
    Och plgas dag och natt af sorg, knappt till hlften hljd.
    Med henne, som stndigt grter, snkt uti bittert qval,        20
    Medlidande haf, o hjelte! och unna ett ord till svar.' --
    Sg nu t henne, du dle! dessa desamma ord,
    Ty detta tal Damayanti, den ljufliga, hra vill;
    Och fven det svar, du frr, d detta dig sades, gaf,
    Det nskar Vidarbha-dottren hra af dig p nytt."

              Vrihadasva sade:

    D Kesini detta talte till Nala, den herrlige,
    Skakades djupt hans hjerta, i gat en tr sig smg;
    Men, kufvande snart sin knsla, fast bittert af smrta qvald,
    Med bruten stmma han ter talade dessa ord:
    "fven i ofrd fallen, den dla qvinnan dock                   25
    Skyddar sig sjelf med dygd; ja, himlen frtjenar hon!
    Fastn af make lemnad, den dla dock vredgas ej,
    Men lefver med sinnet tygladt af dygdefull vandels band.
    Fastn af en elndig dre, den lyckan svek,
    Hon fvergifves, den dla qvinnan ej vredgas dock.
    Mot maken, som nring skte, hvars kldnad en fgel tog,
    Som plgades af bekymmer, den dla ej vredgas vill,
    Om vl bemtt eller illa, om maken ock dvljs i nd,
    Thronberfvad, af lyckan lemnad, i sorg frsnkt."
    Men d han talat till slut, den dle, af sorger qvald,         30
    Ej mktade trarna hmma lngre, men gret helt hgt. --
    Och Kesini till Damayanti gick och frtljde allt
    Hvad taladt var, och fven huru han upprrd blef.




TJUGONDETREDJE SNGEN.


    Djupt upprrd blef Damayanti, d detta hon hrt, och fast
    Hon trodde sig funnit Nala, och talte till Kesini:
    "G, Kesini! n en gng, gif akt upp Vhuka;
    Drj tyst i hans grannskap, noga betrakta hans skick, hans stt,
    Och se, vid allt hvad han gr och lter, uppmrksamt du
    Hvad medel han begagnar, och huru han br sig t.
    Ej eld br du gifva honom, tjenstvilliga Kesini!
    Och vatten ej, hur helst han fordrar det n af dig,
    D s, hvad han gr, du forskat, frtlj det fr mig, s ock    5
    De fvermenskliga tecken, du finner hos Vhuka."
    S manad af Damayanti, Kesini hastade bort;
    Men se'n hon Vhukas tecken utforskat, hon terkom
    Och troget fr Damayanti beskref, hvad hon sett, jemvl
    De fvermenskliga tecken, hon funnit hos Vhuka:

              Kesini sade:

    "En mrkelig vandel fr han; ej n'nsin en menska jag
    Lik honom, o Damayanti! har sett eller nmnas hrt!
    r drren lg fr honom, ej bjer sitt hufvud han,
    Han blickar den an, och straxt den vidgar sig, som han vill.
    Fr Rituparnas rkning lifsmedel af mnga slag                 10
    Skickades ned af Bhima, s ktt, fr att kokas, ock;
    Man till dess skljande krukor hll i beredskap der,
    Och d han blott sg upp dem, straxt fylldes med vatten de;
    Men sedan han kttet skljt, han var i behof af eld,
    Och hll emot solens sista strle en handfull str,
    D straxt en flammande lga[118] tnde sig p hans vink.
    Se'n detta det strsta under jag sett, jag skyndade hit. --
    Dock annat underbart jag skdat hos honom n':
    Att elden, fast han den rrde, honom ej brnde alls,
    Att vattnet lydde hans vink och sjelfmant till honom flt.     15
    Och annat underbart med hpnad jag sg nnu:
    Att ngra vissnade blommor han tog ifrn marken upp;
    Dem mellan sina hnder han gnuggade sakta se'n,
    Och straxt de blefvo friska och fingo sin doft igen.[119]
    Se'n dessa mrkliga tecken jag sett, jag hastade hit."

              Vrihadasva sade:

    Men d Damayanti hrde allt detta om Vhuka,
    Hon slt att det var Nala, frrdd af sitt handlingsstt;
    Och anande sin make i Vhukas skepnad dold,
    Hon talte med upprrd stmma ter till Kesini:
    "G ner till kket, hulda! och hemta ett stycke af             20
    Det ktt, den underbare Vhuka tillredt der."
    Och Kesini villigt gick dit ner; i all hemlighet
    Hon skyndsamt ett stycke tog och bar det bestllsamt upp,
    Och, rykande varmt nnu, det t Damayanti gaf.
    Hon t -- och hon knde smaken, bekant ifrn fordom tid,
    Sg nu att Nala hon funnit, och uppgaf ett hgljudt rop.
    Och upprrd i hjertats djup, sen hastigt hon skljt sin mun,[120]
    Hon snde Kesini ned med sitt lskade tvillingspar.
    Men Nala, d han sg sin spda dotter och son,
    Sprang hftigt upp och tryckte dem innerligt till sitt brst;
    Och d han dem terfunnit, skna som gudabarn,                 25
    Af vemod fvermannad och smrta, han gret helt hgt.
    Men, d han frrdt sitt hjerta, snart hejdande sig med vld,
    Han skt dem ifrn sig hastigt och sade till Kesini:
    "Hur detta tvillingspar r likt mina egna barn!
    Och derfr, d jag sg det, jag fllde en saknadstr.
    Men -- d du s ofta kommer, det tydes till ondo ltt,
    Och jag r en gst i landet -- G, hulda! och lemna mig."




TJUGONDEFJERDE SNGEN.


    D hon sett Punyaslokas rrelse, Kesini
    Gick skyndsamt till Damayanti, frtljande henne allt.
    D snde Damayanti, upprrd af sorg och hopp,
    Kesini till sin mor, i lngtan att Nala se:
    "Jag Vhuka vl bespejat, ty Nala jag anade;
    Det yttre blott ger mig tvifvel, nu sjelf jag det skingra vill.
    Lt honom komma till mig, eller mig g till honom ned
    Beslut om detta med, eller utan min faders rd."
    S var hennes bud, men modren fr Bhima frkunnade              5
    Hans dotters beslut, och Kungen till detta sitt bifall gaf.

    S med sin faders tillstnd, och med sin lskade mors,
    Hon lt till sin egen boning hemta den dle Nal.
    Men d han Damayanti nu ndtligen tersg,
    Hans trar, af sorg och vemod, ohejdade, brto fram;
    Och hon, d hon ter honom sg med sig frenad s,
    Den ljufva hftigt greps af smrta och bittert qval.
    I sorgdrgt kldd, okammad, vanvrdad, af stoft betckt,
    D talte Damayanti med vemod till Vhuka:
    "Har ngonsin frr du sett en man, som har knnt sin plikt,    10
    Och dock, d hon sorglst sofde, i dsliga skogens djup
    Lemnat sin lskade maka, fast trogen och utan skuld?
    Hvem kunde vl lemma henne s? -- Punyasloka blott!
    Hvad brt frn min barndomsdag vl n'nsin mot honom jag,
    Att mig han skulle s vrnls lemna i smnens vld?
    Han, den jag framfr Gudar valde till make frr,
    Sin maka, som honom sknkte barn, hvi lemnade han?
    En gng med sin hand i min fver altarets eld[121] han svor
    I Gudars syn: 'Jag din skall blifva'![122] Hur glmdes det?"

    Och medan Damayanti talade detta allt,                         15
    Vldsamt trarne trngde ur hennes gon fram.
    Men d ur de mrka gon, som rodnat af trar, Nal
    Sg sorgens floder vlla, djupt skakad talade han:
    "Att jag min thron frlorat, ej var det mitt eget verk,
    Men Kalis, s ock att dig, o ljufva! jag fvergaf
    Och derfr Kali rttvist trffades af ditt bann,
    Der ndstlld du stod i skogen, mig srjande dag och natt
    Se'n, fngslad inom min kropp, han dvaldes i stndigt qval,
    Trd af ditt bann, som d man hopar gld fver gld,
    Ditt bann och min viljas kraft dock honom besegrat har,        20
    Ty engng sitt slut vl nalkas mste vrt lidande.
    Den onde vek frn mig; han gick, jag hastade hit
    Fr din skull, herrliga du! Ej annat jag skte hr.
    Dock sg -- hur kan, som du, en qvinna sin lskade,
    Sin trogna make glmma och vlja en annan man?
    Hrolder g kring landen, frkunnande Bhimas bud,
    Och sga: 'Damayanti skall vlja en ny geml,
    Den henne anstr bst, fritt enligt sitt eget val.'
    P detta bud Ayodhyas Konung hastade hit."

    Men d Damayanti hrde hans frebrende ord,                   25
    Hon blyg och darrande talte dmjukt till Naischadha:
    "Var skonsam, herrlige du! ej du br mig tro om ondt,
    Ty Gudar jag frsmdde och valde, o Nala! dig.
    Att bringa dig tillbaka, gingo Brahmaner ut,
    I verldens alla trakter frkunnande mina ord.
    S fann till slut den vise Parnda, o Konung! dig
    I Kosala, der du lefde i Kung Rituparnas slott.
    Men se'n han sitt uppdrag fyllt och bragt mig igen ditt svar,
    Jag uttnkt denna list, att bringa dig ter hit;
    Ty utom dig ej ngon i verlden, o Naischadha!                  30
    Hundrade mil har frdats fram p en enda dag. --
    S sannt jag faller ned och famnar ditt kn, o Nal!
    Ej ngot emot dig, dle! brt ens i tankar jag.
    Som allas vittne Vinden[123] rastls i verlden gr,
    Den tage mitt lif om ngot, o Konung! jag brt mot dig;
    S tgar fven Solen[124] hgt fver jorden fram,
    Den tage mitt lif, om ngot, o Nala! jag brt mot dig,
    Och Mnen i verldens rund lugn vandrar sitt tysta tg,
    Den tage mit lif om ngot det minsta jag brt mot dig.
    Af dessa trenne Gudar verldsalltet sin jemnvigt har,           35
    M de mitt ord besanna -- eller frskjuta mig." --
    S manad, vindens Gud[125] nu talte frn hjden s:
    "Ej brt hon, dle Nala! Dig sanning frkunnar jag.
    Okrnkt har dygdens skatt hon troget bevarat dig;
    Tre r fr henne voro skyddande vittnen vi.
    Men denna skickliga list hon tnkte fr din skull ut,
    Ty endast du p en dag kan frdas hundrade mil.
    Du funnit Damayanti, o Nal! Damayanti dig.
    S tvifla du br ej mer, men nalkas din lskade."
    Men medan Vyu talte, fll neder ett blomsterregn,             40
    Och Gudarnes trummor[126] ljdo, och vinden flktade mildt.
    Och Nala, d han dessa Gudarnes under sg,
    Ej hyste mot Damayanti, den ljufva, han tvifvel mer;
    Han ptog den glnsande kldnad, han ftt af Karkotaka,
    Han tnkte p honom -- sin egen skepnad han genast fick.[127]

    D Damayanti sg sin make som frr igen,
    Hon slog sina armar om honom och ropade hgt af frjd.
    S fven den dle Nala, strlande skn som frr,
    Omfamnade henne och smekte med frjd sina spda barn.
    Men nedtyngd af sorgens minne, den ljufliga suckade djupt      45
    Och tryckte tigande Nalas hufvud intill sitt brst;
    S ock den starke Nala, kufvad af vemod, tyst
    Hll lnge famnad den ljufva, n hljd uti sorgens drgt.

    Men snart allt hvad som s emellan de bda hndt,
    Fr Bhima Damayantis moder frkunnade gladt,
    Och Kungen sade: "i morgon Nala jag helsa vill,
    Se'n reningsoffret han gjort och hvilat sin natt i frid." --
    I frjd de hvilade sedan, frtljande natten om
    Om fordna sorger, och mindes sin irrfrd i skogens djup.
    Der drjde med tjusadt sinne frnjda i Bhimas slott
    De lskande tv, och skte den ena den andras frjd.
    Sen Nala p fjerde ret sin maka s terfann,
    Han lefde i hgsta lycka och gde hvar nskan fylld;
    Och fven Damayanti fick fgring och glans igen,
    Som jorden, med tvinande frukt, blir yppig vid vrens regn. --
    Med sin geml frenad, med frsvunnen
    Sorg och smrta, i vexande frjd och lycka
    Bhimadottren, s till mlet hunnen,
    Fick glans, som natten, sedan dess mne uppgtt.[128]




TJUGONDEFEMTE SNGEN.


    Se'n natten ut han hvilat, Nala i kunglig skrud
    Gick jemte Damayanti tidigt till Bhima fram.
    Han helsade sin dle svrfar i dmjukhet,
    Och Damayanti med vrdnad sig bugade fr sin far.
    S Bhima mottog Nala med frjd, som sin egen son,
    Och se'n han honom helsat och rat, som lmpligt var,
    Han talte till Damayanti med vnliga, milda ord.
    Den dles huldhet Nal med vrdnad emottog glad,
    Betygande honom skickligt sin sonliga dmjukhet.

    Men genom staden ljd ett ljudeligt sorl af frjd,              5
    D folket med gldje sg att Nala var kommen dit.
    Och staden klddes snart i guirlanders och fanors glans,
    Och gatorna bestnktes[129] och pryddes med blommor rikt;
    Fr hvarje drr man strdde blommor med ljuflig doft,
    Frn Gudarnes alla altar hjde sig offerrk.
    S Rituparna hrde att Nala var tervnd,
    I Vhukas skepnad dold, och visade hjertlig frjd.
    Men infr Rituparna sig Nala ursktade,
    Och fven denne belefvadt urskuldade sig fr Nal.
    Frvnad den dle hjelten lycknskade Naischadha:              10
    "Hel dig, att din maka ter du funnit!" s sade han,
    "Men om, d du oknd bodde, du lycklige! i mitt hus,
    Jag dig med ord eller gerning krnkte, o Naischadha!
    Om ngot med eller utan vetskap jag gjort mot dig,
    Som ej bordt gras, detta du ville frlta mig."

              Nala sade:

    "Ej ens i den minsta sak mig krnkte, o Konung! du;
    Men om s fven skett, dock vrede ej hfdes mig.
    Re'n fordom voro vi vnner -- du r ju min anfrvandt --
    Sknk derfr fven framgent mig stdse din vnskap du.
    Hos dig jag lycklig lefde, och fick hvarje nskan fylld
    Mer i ditt hus, Rituparna! n stundom i eget hem.
    Dock -- krningskonsten nnu tillgodo du har hos mig,
    Den nskar jag lemna dig, o Konung! om s du vill."
    S sgande, t Rituparna sin kunskap gaf Naischadha,
    Och denne i freskrifven ordning emottog den.
    Men se'n han denna konst bekommit, Ayodhyas Kung
    Tog sig en annan kusk och for till sin egen stad.

    Se'n Rituparna farit hdan, den dle Nal
    Drjde ej altfr lnge mer uti Kundina.




TJUGONDESJETTE SNGEN.


    En mnad drjde han, tog afsked af Bhima se'n
    Och ddan drog till Nischadha, fljd af sina nrmaste,
    Med sexton elefanter, men blott en endaste vagn,
    Med femtio ryttare och sexhundrade man till fot.
    Och jorden darrade under honom, d vredgad han
    Med ilande fart, den dle, for in i Nischadhas land.
    Nu gick Virasenas hjelteson till Puschkara fram
    Och sade: "Kom, lt oss spela! Jag samlat mig gods p nytt.
    Se! Damayanti och allt, hvad annat jag ger mer,                5
    Det r min insats, din m vara din kungathron.
    Lt spelet nyo brjas; mitt fasta beslut det r.
    Hel dig! P ett enda kast vrt allt, och derhos vrt lif! --
    Om en af ngon vunnit hans rike, hans egendom,
    Han br och genspel gifva, s bjuder en rttvis lag.
    Men afslr du trningslek, vi prfve en svrdslek d,
    Ett envig bringe dig eller mig till ett slutligt lugn! --
    Det rike, man ftt i arf, behlla man stdse br
    Med hvarje mjligt medel; s lyder de vises bud.
    Vlj, Puschkara! nu emellan de medel, jag bjuder dig:          10
    Vlj spelet, eller spnn din bge till manlig strid!"

    Men Puschkara, manad s af Nala, frsmdligt log,
    Re'n sker om sin seger, och talte till Naischadha:
    "Hel, att du gods dig samlat till insats! Det frjdar mig.
    Hel, att du sjelf och att din maka nu lefver n'!
    Hel, att Damayantis olycksde nu nr sitt slut!
    Ty snart, af alla skatter prydd, dem jag vinner nu,
    Som himmelska nymfer Indra,[130] den ljufliga tillhr mig.
    Ja, stndigt p dig jag tnkt och vntat dig, Naischadha!
    Ty frjd jag fann i spel med vn och med like blott.           15
    Men se'n jag Damayanti, den ljufliga, vunnit har,
    Till slut jag str vid mlet, ty stdse hon var mig kr." --
    Men Nala, d han hrt hans frmtna och djerfva ord,
    Han ville med svrdet klyfva hans hjessa; af kufvad harm
    Hans gon blodbesprngdes, och bittert den dle log;
    Han sade: "Spelom! Hvartill ditt prat? Det blir stfjadt snart!"

    Nu spelet begynte ter fr Nala och Puschkara,
    Men i ett enda drag frlorade denne nu
    Sig sjelf och sina perlor, och skatter och allt t Nal.
    Och sedan han segrat, Nala hgt skrattande sade s:            20
    "Mitt r nu riket ter, okrnkt och frn ovn fritt;
    Ej var fr dig Damayanti bestmd, du konunganarr!
    Du dre! med allt ditt flje du vorden r hennes slaf --
    Dock -- d jag en gng blef besegrad, det ej ditt verk,
    Men Kalis var, fastn du, narr! det ej insg sjelf.
    Den harm, som gllt en annan, derfr ej drabbe dig!
    Lef gladt och i frid! Ditt lif jag sknker dig, Puschkara!
    Jag afstr dig allt ditt gods, och dertill din arfvedel.
    Min frjd jag haft i dig; du fordom mig stds var kr,
    Och ej frn dig min vnskap skall vika, o Puschkara!         25
    Du r min bror! Lef vl, lef lycklig i hundra r!" --
    Se'n Nala Puschkara helsat och tryckt till sitt brodersbrst,
    Han tillstnd gaf t honom att fara till egen stad. --
    Men s behandlad af Nala, rrd talade Puschkara
    Till Punyasloka, och bjde med vrdnad sitt hufvud ned:
    "Pris vare dig evigt! Lef i tiotusende r
    I lycka, du, som lifvet mig sknker, och hus och hrd!" --
    Men, gstad af Nala, glad han drjde en mnad qvar;
    Derefter med sitt folk och en glnsande, vldig hr,
    Af trogne tjenare fljd, han drog till sin egen stad           30
    Och strlade lik solen i sknhet och herrlig glans.

    Se'n Puschkara dragit hn i frid, den mktige Nal
    Sll tgade in i staden, och mttes af festlig prakt.
    S tervnd, med huldhet talte till folket han;
    Och folket frn stad och land, med ldste och vise Rd,
    Till honom talte med vrdnad, betaget af hgsta frjd:
    "Nu re vi slla ter, o Konung! i stad och bygd;
    Vi kommit att hylla dig, som Gudarne himlens kung".[131]

    Se'n Puschkara blidkad var och man firat en herrlig fest,      35
    Hembragte sin maka Nala, fljd af en vldig hr;
    Och Bhima t sin dotter sade ett gladt farvl,
    Se'n rikt han henne utstyrt med herrliga sknkers tal.
    Och d med det ljufva tvillingsparet hon tervndt,
    Som Indra i himlens lustgrd,[132] lefde i gldje Nal
    Och blef bland jordens[133] Kungar beprisad och vidt bermd.
    Han styrde sitt tervunna land med frnyad glans
    Och hembar Gudarne offer, frikostig och god och mild.




Epigrammer af Amar.


Fr att fylla ngra toma blad och derjemte gifva ett, om ock ringa prof
af Indernas lyriska poesie, lemnas hr i svensk fversttning ngra
af Amars krleks-epigrammer. Dessa sm stycken tillhra den indiska
poesiens sednare utvecklingsperiod och vittna, s vl genom sprkets
utskta elegans, som genom dess konstmssiga behandling om en tid, d
poesien lngesedan trdt ur den episka diktens enkla och omedelbara
framstllningsstt, och d skalderna redan med moget medvetande och
med utbildad konstnrshand skredo till utfrandet af sina verk. Af
Amar knner man intet annan n etthundrade sdana sm stanser, som de
hr i fversttning meddelade, men detta lilla har dock varit nog,
att i Indien gra hans namn lskadt och ofrgtligt. Dessa hundrade
epigrammer ro lika mnga sm taflor, fulla af lif och behag, utfrda
med en finhet i knslan, en sanning i grupperingen, och en vrme i
coloriten, som hade krlekens Gud med egen hand frt Amars pensel.

Om de flesta af Indiens frfattare, knner man fga eller intet; s
fven om Amar. Blott sagan vet att om honom frtlja ett och annat. En
legend frmler fljande: D en af Indiens philosopher Sankartschrya
(i 8:de rh. e.Chr.) jemte sina lrjungar engng kom till Kaschmir,
kort efter dess Konung Amars dd, frgade honom de vise vid den
aflidne Konungens hof, om han kunde sga hvad krlek var. Han svarade
hrtill nekande, men han antog Amars gestalt och lefde en tid i hans
harem, som pryddes af etthundrade skna gemler, och d han derifrn
terkom, besvarade han frgan med sina hundrade stanser. -- En annan
legend berttar, att hans sjl, enligt den frestllning Inderna
hafva om sjlens flyttning ur en kropp i en annan, ftt sin boning
uti hundrade qvinnor efter hvarandra, och att den under denna sin
vandring blifvit invigd i krlekens alla mysterier. Allt detta syftar
synbarligen blott p hans hundrade krleks-epigrammer.

Denna samling, benmnd Amar-satakam "Amars centurie" utgafs, tfljd
af en dubbel commentarie, utan titelblad i Calcutta 1808 eller 1812.
Efter denna utgaf Apudy (Chzy) i Paris 1831, under titel "Anthologie
rotique d'Amarou," 51 af dessa stanser, och tergaf p prosa deras
innehll i en med frfattarens vanliga smak och finhet utfrd, men
fga trogen parafras. Vidare aftryckte Bhtlingk 39 af dem i sin
Sanskrit-Chrestomathie. Rckert har i Musenalmanach fr r 1831
fversatt 38 af dessa epigrammer, men tyvrr har hans fversttning ej
varit hr tillgnglig.

Ngra af dessa stycken upptrda nu i svensk drgt, s mycket som
mjligt varit efter or den fversatta och tergifna i originalens
konstfulla, stundom oefterhrmliga meter. Denna svrighet i det yttre,
i frening med originalets korta, innehllsdigra uttrycksstt, och en
knslans finhet, som synes vilja flykta vid fven den lindrigaste
berring, har satt svra hinder i fversttarens vg. I fall dessa
hr meddelade sm stycken, ssom de nu upptrda, ej skulle synas
rttfrdiga Amars stora rykte, s br lsaren ej tillrkna detta
honom, utan blott fversttarens bristande frmga.

Obs. De hr fversatta stycken finnas i Calcutta upplagan under N:o 67,
9, 53, 94, 12, 10, 60, 71, 19, 35, 81, 33 och 69.


              Epigrammer af Amar.

    "Hvad drskap, att s i ditt hjertas enfald
                        vilja fast i din krlek bli;
    Fatta styrka och mod, var stolt, din trohet
                glm och tnk ej p honom mer!"
    S manad af sin mma vninna, trnan
                    henne svarade helt frskrckt:
    "Sakta, sakta! att han ej hr dig, vnnen,
               som hvilar hr i mitt hjerta gmd."

                      -------

    "Du kommer ju igen om en timme
                      i middag, kanske i qvll,
    tminstone d morgonsolen gryr, sg,
                         lskling! gr du ej s?"
    S talte menlst hon i barnslig oskuld,
                         smekande, i trar ljuf:
    Och han, som skulle fjerran frdas, snrjd sig
                         knde och drjde qvar.

                      -----

    "Min vn!" "Herre!" "Glm nu din stolta vrede!"
           "Ej r jag vred, du bedrager dig!" --
    "Vi ha' s ledsamt" -- "Jag finner mig ju helt frtrffligt;
           endast du besvrad dig knna tycks." --
    "Men hvarfr snyftar du d med bruten stmma,
                   och hvarfr tras d ditt ga s?
    Helt visst fr min skull!" -- "Hvad r vl dig jag?" --
           "Mitt lif!" -- "O nej! och derfr just grter jag."

                     -------

    "Vlan! om vrede blott kan plats i ditt hjerta finna,
    Vi skiljas, som du vill det! Hvad mktar jag dertill gra?
    Men tergif mig frst de famntag, jag fordom gaf dig,
    Gif fvens igen mina brinnande, varma kyssar."

                     -------

    "t min lskare jag nyss med ltsad vrede sade 'begif dig bort!'
    Och den grymme genast helt allvarligt drog hn och mig lemnade;
    Om nnu en gng den krlekslse, blidkad och ngrande,
    Vill mig nalkas ter, sg, vninna! hvad br jag vl gra d?"

                     -------

    "Man skiljs, man rkas ju sen i gldje ter:
                  gr dig ej ngon sorg fr mig!
    Mitt hjerta! Var ej s blek, s stum och sorgsen!"
                             S talade med trar jag.
    Ljuft blyg, en drjande, stilla blick hon gaf mig,
                     ur gat tyst en tr smg fram,
    Hon log i vemod och sade med bruten stmma:
               "En tidig dd skall bli mitt hopp."

                     -------

    "Stundom lngt sknare dagen n natten r;
    Stundom r natten lngt mera n dagen klar. --
    Hvardera vike och gifve den andra rum,
    D ej min lskade jag vid min sida har."

                      -------

    "Krleken m hjertat sprnga, trnad taga all fgring bort,
    Dock ej ett ord jag vexlar mera med den trolse lskaren."
    S talade, af hftig harm djupt upprrd, trnan med hindens blick.
    Men sg med lngtan dock t den vg, der honom hon vntade.


                      -------

    Med ansigtet vndt t hvar sitt hll p soffan
                               suto de unga tv,
    Tysta och trumpna efter sin tvist, fast krlek
                        gmdes p hjertats djup.
    Men obemrkt deras sneglande blickar mttes,
                           smltande i hvarann;
    Vreden brts, med ett leende snart de fllo
                      hvarandra om halsen gladt.

                      -------

    "lskade lemna din vrede! Se mig vid dina ftter!
    Aldrig n', ljufvaste! var du hrtills s strng, s hftig."
    lskaren talade detta, flickan sg bort i vemod
    Fllande ymniga trar, teg och svarade icke.

                      -------

    "D han finnes i min nrhet, alltid
          jag mig vnder bort och slr gat ned;
    D han talar och af lust mitt sinne
      frvirras, skyndsamt jag sluter rat till;
    Och d kinden rodnar, lppen spritter
      af tjusning, jag med handen straxt dljer det;
    Men, hvad skall jag gra, d de stygga
          banden brista s i mitt kldningslif?"

                      -------

    "Han sofver. Stt somna du jemvl!"
                S sade vnnerna och gingo bort.
    Oskuldsfullt en kyss af krlek d
               sakta tryckte jag upp hans kind.
    Straxt mrktes upp hans sprittning dock
                   att han ltsade slumra blott.
    Den elake! -- O, hur blygdes jag!
        Dock -- han skingrade min blygsel snart.

                      -------


    "Hvart hastar du, skna! hn i den dunkla natten?" --
    "Dit, der min enda, utkorade lskling vntar." --
    "Hur rds ej, spda! du att irra i natten ensam?" --
    "Jag har ju Guden med de hvssade pilar med mig."




Hnvisningar.


[1] _Indra_, i den episka mythologien den hgste bland Gudarne,
luftens och firmamentets, molnens och blixtens Herre; den frnmste
bland Verldsbeskyddarne, bevakande stern, solens uppgng.

[2] _Vedakunnig_. Vederna ro Indernas ldsta, heliga hymner. Deras
lsning r en plikt fr Brahmanernas och fven for Krigarnes kast.

[3] _Nischada_ ett land i det nordliga, likasom det nedanfre
frekommande _Vidarbha_ ett rike i det sydligare Indien. Indien var
fordom, likasom nu, frdeladt i mnga sm, af hvarandra oberoende riken.

[4] _Manu_ var menniskoslgtets stamfader, den frste lagstiftaren;
hans lagar utgra nnu idag grunden fr indernas hela samhllsskick.

[5] Detta epithet har hr, emot stllningen i originalet, blifvit
stldt till sist, emedan i detta Nalas fel, det enda honom
tillskrifves, hans i det fljande skildrade olyckor hafva sitt ursprung.

[6] _Rischi_: s kallas en genom sin vishet ock sin kunskap helig
person. Inderna frdela dem i sju klasser. Bland dessa kallas en
_Brahmarschi_: vise bland Brahmanerna, och till dem hrde Damanas.

[7] P denna, Brahmanerna tillskrifna frmga att sknka vlsignelsen
af afkomlingar anspelas ofta i de episka dikterna, och synes utgra
en af de gfvor, hvaraf Brahmanerna mest lska berma sig. De utverka
detta genom sina bner hos Gudarne, med hvilka de st i frbindelse.
Enligt Indernas religisa frestllningar r saknad af barn, isynnerhet
sner, den hgsta af olyckor, emedan de aflidnes andar blott s lnge
f qvarblifva i Indras himmelska verldar, som en ttling t Gudarne
hembr de rliga offren fr de hdangngne frfadrens andar; underltes
detta, mste de nedstiga till underjorden.

[8] Satschi: Indras Geml.

[9] _Asvinabrderne_: Indernas Castor och Pollux, Solens herrlige
tvillingssner. Deras namn betecknar etymologiskt "de med hstar
frsedde," och de frestllas alltid ridande. De ro Gudarnes lkare.

[10] _Gandharverna_ ro Halfgudar, beboende Indras himmel, himmelska
musici, som med dans och spel skta gldjen i Gudarnes samqvm, men
ofta fven, i krlekens vrf, stiga ned till jorden.

[11] Damayanti skulle sjelf vlja sig en geml, fretaga ett
"Sjelf-val" (Svayamvara). Detta stt att frmla sig r ett
privilegium, som tillkommer ensamt Krigarekastens, helst Konungarnes
dttrar. Vanligen sker i Indien all ktenskaplig frbindelse genom
frldrarnes inbrdes fverenskommelse; i nmnde fall ger jungfrun
frihet att vlja, hvem hon fr godt finner, fven utan frldrarnes
samtycke. Om de tta i lag erknda olika slag af ktenskap, om deras
olika frdelar och olgenheter, fvensom om hvilka slag tillkomma
hvarje klass, handlas i Manus lagar Bok. 3. vv. 20-42.

[12]_Lngarmig_ var hos Inderna och hos de med dem beslgtade Perserna
fr en Konung bermande epithet, antydande vidstrcktheten af hans
makt. Namnet Artaxerxes Longimanus r ett exempel hrp.

[13] _Nrada_, Gudarnes budbrare, svarar emot Mercurius i Grekernas
mythologie. Han spelar en vigtig role i de episka berttelserna. Han
upptrder hr alltid som medlare emellan Gudarne och menniskorna.
Vid sin terkomst frn ngot uppdrag p jorden berttar han nu om
Damayantis val. Lsaren infres med denna vers i Indras verld, hvars
nyhetskrmare Nrada r.

[14] _Vrihadasva_ r den som berttar hela hndelsen. Nradas svar var
upptaget direct och med hans egna ord; berttelsen, som deraf afbrts,
tertager sin frra gng, hvilket angifves med ofvanskriften:
Vrihadasva sade.

[15] _Balas och Vritras baneman_ kallas Indra, med hntydning p en i
Vederna ofta frekommande mythisk tradition. Bala och Vritra ro tvenne
vldiga, mrka Daemoner i molngestalt, hvilka i djupa klyftor hlla
fngslade de himmelska korna, de regngifvande, vlsignelserika skyarne.
Med dessa Daemoner str Indra i stndig kamp, han slungar emot dem sin
blixt och kufvar dem, och skyarne komma ut ur sitt fngelse och regna
ned fver jorden sitt vlsignelserika, fruktbringande vatten.

[16] _Kmaduk_, "den som mjlkar allt hvad man nskar," r en mythisk
ko, utgrande en af Indras frnmsta skatter; den gaf sin gare allt
hvad han nskade. Det var besittningen af en sdan allt frlnande
ko, den i Vederna och i Rmyana besjungna kampen emellan Konung
Visvamitra och Brahmanen Vasischtha gllde.

[17] _Maghavn_, ett namn fr Indra, betyder etymologiskt: "den store,"
"den mktige."

[18] Inderna rkna vanligen tta verldstrakter, motsvarande vra
vderstreck; hvarje trakt beherrskas och skyddas af en af de Gudar,
hvilka hafva sig inseendet fver verldens regelbundna gng srskildt
anfrtrodt. Af dessa "Verldsbeskyddarne" frestr _Indra_ (firmamentets
Gud) _stern_, hvarmed Inderna begynna, emedan solen der rinner
upp, _Agni_ (eldens Gud) _Sydost_; _Yama_ (rttvisans och ddens
Gud) _Sdern_, _Nayarita_ (?) _Sydvest_, _Varuna_ (vattnets Gud),
_Western_, _Vyu_ (vindens Gud) _Nordvest_, _Kuvera_ (rikedomarnes
Gud) _Norden_, d.. Himlayas bergiga nejder, Isa eller Siva Nordost.
Efter dessa "beskyddare" benmndes vderstrecken fven Aindri, Agneyi,
Ymy, Nairiti, Vruni, Vyavi, Kuveri, Aisni. Vid sidan af hvarje
Verldsbeskyddare str en hvit elefant, som uppbr firmamentet, och vid
denne ter dess maka. Dessa ro de skallade Verldselefanterne.

[19] D en Inder vill visa vrdnad emot den han tilltalar, lgger han
hnderna plant tillsamman och hjer dem s mot pannan, medan han talar.
Andra uppgifva ter att denna tbrd (andschali) bestr i att korsa
hnderna fver brstet.

[20] Indra, Agni, Varuna och Yama ro de frnmste bland
Verldsbeskyddarne. Yama kommer, d tiden r inne, och befriar sjlen
frn kroppens bojor (derfre i originalet: "Yama, som fr menniskorna
gr nda p kroppen"). Han leder den befriade sjlen till sitt rike i
underjorden, (till Yamapura: Yamas stad), der han dmer den antingen
till salighet i Svarga: Indras Paradis, eller till straff i Naraka:
helfvetet, eller till terupptrdande p jorden, fr att genom
sjlavandringen renas och bli vrdig att intrda i himmelen.

[21] _Sakra_: ett af Indras mnga namn.

[22] Nala kallas Naischada efter sitt hemland Nischada, alts
"Nischader."

[23] _Yakschs_ ro Halfgudar, hvilka tjena rikedomens Gud Kuvera,
bevakande hans trdgrdar och hans skatter, boende med honom i hans
hufvudstad Alak, belgen bakom sjn Mnasa, p berget Kailsa, lngt
uppe i norden.

[24] _Hutsa_ ett namn fr Agni, eldens personifierade Gud, betyder
etymologiskt "den som frtr det offrade."

[25] Eg. "Daitys och Dnavs tillintetgrare (mardana)." Daitys ro
onda vsen, den Indiska Mythologiens Titaner. De ro sner af Diti och
hennes geml Kasyapa, en af de sju menniskornas och naturens urfder,
t hvilka skaparen anfrtrodde att vcka till lif och verksamhet det
enskilda i naturens freteelser, enligt det utvecklingsfr, han i dem
nedlagt; Kasyapa r i den ldsta Indiska Mythologien en symbol af
Jorden. Med en annan geml Aditi hade Kasyapa tolf sner: ditys,
symboler af rets tolf mnader och af djurkretsens tolf tecken. De
ro milda, vlgrande, mot menniskorna vlvilliga vsen: Ljusgudar;
ett af solens namn r ditya, och de tolf ditys ro bilder af dess
tolf stadier under rets lopp. fven Dnavs ro sner af Kasyapa, onda
Daemoner lika som Daitys. De hafva sitt namn af Kasyapas tredje geml
_Danu_. Daitys och Dnavs benmnas med ett gemensamt namn Asurs;
de fra ett stndigt krig emot sina halfbrder, de milde, vlgrande
ditys, och anfalla, ssom Grekernes Titaner, Gudarne i deras himmel,
s att de stundom, ssom i Sakuntala, ndgas kalla jordens hjeltar till
hjelp.

[26] _Sal_: "ranga", betyder scenen i en theater, men betecknar
fven ett stort rum i de Indiska Furstarnes palatser, som begagnas vid
alla hgtidliga och offentliga tillfllen, vid offer, vid emottagande
af frmmande Konungar och Gesandter, vid uppfrandet af mimiska och
dramatiska frestllningar, samt mera dylikt.

[27] _Bhogavati_ betyder etymologiskt "den njutningsrika", och r de
heliga ormarnes (ngs) hufvudstad. Enligt Indernas frestllning
bodde i underjorden vissa mot menniskorna vlvilliga vsen med
menniskoanlete och ormkropp. De ansgos som Half-gudar och betraktades
med krlek och vrdnad. I den sednare Indiska sagan upptrda de ofta.
Lngre fram i detta stycke f vi gra bekantskap med deras Konung
Karkotaka.

[28] Detta "mste" finns i orig. uttryckt genom Imperativus, hvilket
i Sanskrit har en mycket bestmd, befallande betydelse. En mildare
befallning uttryckes genom Potentialis. Charakteristisk fr Indernas
verldsskdning r denna Damayantis befallande ton emot Gudarne.
Hon vet med sig att hon uppfyllt hvad hennes plikt varit, att hon
lydt Gudarnes egen vink, derfr befaller hon, men beder ej; hon har
rttvisan p sin sida. Indern tvingar sig fven in i himmelen; han
kommer dit med eller mot Gudarnes vilja, blott han uppfyllt hvad
lagen dertill fordrar. Nd och bn ro i menniskans frhllande till
Gudomen hos Inderna egentligen oknda begrepp. Hr rder blott sett
rttsfrhllande, till ngon del uppblandadt med Fatalism.

[29] fvers. har tilltit sig att p detta stlle intaga 6 verser emot
originalets sammantrngda fyra, fr att kunna klarare framhlla de
egenskaper, hvilka Inderne ansgo utgra Gudarnes skiljetecken frn
menniskorna. fven Grekerne frestllde sig att Gudarne ej, ssom
menniskorna, hade behof af att blinka, fr att hlla sina blickar klara.

[30] Dessa gfvor, dem Gudarne frlnade t Nala, st i frbindelse
med och beteckna de srskilda egenskaper, hvarmed dessa Gudar ansgos
vara utrustade. Indras "nrvaro vid Nalas offer" syftar p de ofta
frekommande berttelser, huru Indra, d ett offer behagade honom,
uttryckte sin vlvilja genom att lta himmelens pukor (skmolnen)
ljuda, och lta regnet dugga ned p den offrande. Agni, eldens Gud,
frlnade sitt eget vsen: "elden, nr helst Nala deraf var i behof,"
och vidare nnu "fritt tilltrde till hgre rymder, som strla af egen
glans:" till Indras himmel, der de ddlige, genom Gudarnes gunst, fven
under lifvet kunde vinna intrde. -- Yama, det rttas Gud, frlnade
"fasthet i dygd och plikt." -- Varuna, enligt den sednare Mythologien
vattnets Gud, frlnade, likasom Agni, sitt eget vsen. Vi f i det
fljande se, hvad bruk Nala gjorde deraf. Vidare frlnade honom
Varuna "doftande kransar:" Lotoskransar, emedan den heliga Lotosblomman
vexer i Varunas, vattnets, skte. -- Alla gemensamt frlnade honom
"ett tvillingspar." Hvad betydelse efterkommande ga enligt Indernas
frestllningar, hafva vi i en fregende not (7) skt antyda.

[31] Asvameda: "hstoffer," r ett af de frnmsta offer, och
frenadt med stora omkostnader. Den som lyckligt verkstllt detta
offer etthundrade gnger, t honom mste Indra aftrda thronen i sitt
paradis: svarga. Mnga hafva skt hinna detta ml, men ingen har vunnit
det, ty det lyckades alltid Indra, som fruktade att frlora sitt vlde,
att p ett eller annat vis stra den offrande och tillintetgra offrets
verkan. Indernas offer till deras Gudar voro i allmnhet ej blodiga,
och fven Asvameda-offret synes ursprungligen hafva skett symboliskt.
Frst sednare blef hsten verkligen offrad. -- Yttrandet "Yayti lik"
syftar p en i Mahbhrata frekommande legend om Yayti, Nhuschas
son.

[32] I originalet sges: "han fullgjorde offer, med lmpliga gfvor."
Offren skedde alltid genom Brahmaner, ehuru den, som tillstllde
offret, deraf drog frdelen. Den gfva, de fr sdant bitrde erhllo,
utgjorde deras frnmsta inkomst. Derfre frsummade Brahmanerna ej
att i de traditioner, dem de redigerade, framhlla, huru gfvan till
dem var ndvndig vid hvarje offer, som skulle bra nskad frukt.

[33] I namnen _Indrasena_ och _Indrasen_ utgres frsta hlften
af Indras namn, p ett vackert stt antydande Nalas och Damayantis
tacksamhet emot den frnmsta af de Gudar, hvilka voro nrvarande vid
deras frening. Den andra hlften af ordet: sena, betydande "krigshr",
r taget ur Nalas faders, Virasenas, namn. P samma stt ro Damayantis
och hennes brders: Damas, Dntas och Damanas namn alla hrledda ur
samma stam, som namnet p dem Brahman, Damanas, hvilken vlsignade
deras frldrar med efterkommande (se frsta sngen.)

[34] Kali och Dvpara ro personificationer af tiden. Enligt Indernas
frestllning delades hvarje "Brahmas dag" i fyra tidsldrar (yugs),
nemligen Krita-, Treta-, Dvpara- och Kali-yuga, hvilka tidsldrar
helt och hllet fverensstmma med Grekernas och Romarnes traditioner
om en gyllene-, en silfver-, en koppar- och en jern-lder, den i
hvilken vi nu lefva, full af synd och af sorg, i jemfrelse med den
frsvunna gyllene ldern. Samma frestllningar hysa jemvl Inderna.
De frlgga alla sina som heliga ansedda traditioner i den sista
tiden af Dvpara-yuga, hvilket fven hr antydes af Dvparas och Kalis
upptrdande i sllskap med hvarandra. Med Dvpara-yuga slocknade de
hga och dla hjeltefamiljerna, och Kali-yuga, den onda, den syndfylla,
i hvilken vi lefva, vidtog.

Under hvarje "Brahmas dag," Kalpa: verldsperiod styres verlden af
fjorton Manavas, eftertrdande hvarandra, och hvarje sdan period
kallas Manvantara. Brahma har sin dag, men fven sin natt; d han sluter
sitt ga, frlorar verlden sin jemnvigt, upplser sig och frstres, och
alla de lgre Gudarne frsvinna fven. Men d han ter vaknar, kallas en
ny verld till lif, och en ny gyllene tidslder intrder. I Manus lagar
I. 52 str: "D detta vsen vakar, d rr sig verlden i lif, men d han
slumrar med trttadt sinne, d domnar hela verlden bort." S vexla
Brahmas dagar och ntter, och hans lif varar hundrade r, hvarje med
360 dagar eller Kalps. D hans lif derefter upphr, intrffar "den
stora upplsningen" (mahprlaya), och en alldeles ny verld, med en
annan Brahma, med andra Gudar, vidtager. S i stndigt kretslopp.
Hvarje Kalpa eller Brahmas dag upptar 4,320 millioner af vra r,
hvarje hans natt lika mycket, s att ett Brahmas r utgr 3,110,400
millioner af vra r, och hundrade gnger detta tal r hans lifstid.
Inderna kunde ej fatta frestllningen om evighet, men de ryckte det
ndligas grns i ett s aflgset fjerran, att det ndliga fr
menniskans blick sammanfll med det eviga. Kali-yugas begynnelse r
fr Inderna jemvl en epok, hvarifrn de begynna sin tiderkning. De
frstta Kali-yugas intrdande till ret 3,101 fre Christus, s att
vi nu, enligt denna tiderkning, skulle rkna r 4,952. Vi lefva uti
Brahmas 51:sta rs frsta mnads frsta dag, under innevarande Kalpas
sjunde Manus, Vaivasvatas, styrelse, eller i dess sjunde Manvantara.

[35] De heliga Sagor. I Orig. str: "De fyra Vederna, som hafva de
heliga Sagorna (khyns) till den femte." Enligt Indernas begrepp
r all deras literatur helig, och hvarje gren deraf underordnas,
ssom bihang, ngon af Vederna. Af dessa "leder" och "bi-leder"
(angs, upngs) anses den, som omfattar de heliga episka Sagorna,
i synnerhet Rmyana och Mahbhrata, fr en af de heligaste. Mindre
heliga anses Legenderna (purns), hvilka hafva ett sednare ursprung
och hvaraf en stor mngd finnes.

[36] Gudarne anses nra sig af rken, som uppstiger frn offeraltaret.

[37] Mildhet, i orig. ahins: egenskapen att icke skada, frortta
ngon. Detta epithet betecknar mildhet och skonsamhet emot hvarje,
fven det obetydligaste lefvande vsen. Enligt Sjlavandrings lran
bor i hvarje lefvande vsen en ande, hvars bestmmelse r att engng,
sedan den blifvit tillbrligen renad, befrias frn pnyttfdelse,
att f upphra att existera som ett srskildt och frsmlta i
det abstracta, i det absolut gudomligas ondliga vsen. Detta r
Indernas mokscha: salighet. Ingen fr stra en ande under denna dess
utveckling. -- Hos vissa secter i Indien utgr detta slags mildhet
en af menniskans cardinal dygder, och gr s lngt att de, medan
de g, med en qvast sopa framfr sig p marken, fr att ej trampa
ngot lefvande vsen, och att de ga stora sjukhus fr boskap, och
regelmssigt underhlla millioner insekter, medan de utan medlidande
lta menniskor frsmkta i hunger och elnde.

[38] Om _Naraka_: underjorden, helfvetet har blifvit nmndt i en
fregende not. I Manu omnmnas tjuguen Naraks, der sjlarne enligt
Yamas dom underg straff eller rening, olika i de olika delarne
af underjorden. Indernas begrepp om Naraka motsvarar fullkomligt
Katholikernas om Skrselden: straffet deri r ej evigt, utan utgr
en fvergng till ett kommande bttre tillstnd. I allmnhet knna
Inderna ej begreppet om en evig frdmelse, utan anse hvarje sjl p
frhand bestmd fr saligheten.

[39] Kalis boning i Nalas, fvensom Dvparas i trningarne, fattas hr
rent sinnligt. Det r det ondas princip, som sker intrnga i Nalas
hjerta, och vi kunna, om vi s nska, gifva hela Kalis upptrdande en
symbolisk betydelse, ehuru det fr den gamla episka frestllningen
framstod rent historiskt. Vi f i fljande sng se, huru det fr
Kali lnge blef omjligt att f insteg hos Nala, tills han genom ett
begnget fel gaf det ortta och onda (Kali) plats i sitt hjerta.

[40] Denna vers bildar vndpunkten i hela Nala-dikten. Det fel, Nala
hr begr, r fret till de hans lidanden, hvilka skildras i det
fljande. Men tyvrr har just denna vers blifvit af Bopp missfrstdd,
och alla sednare fversttare hafva fljt hans auctoritet, hvarigenom
denna cardinal-vers och det fel, hvarfr Nala lider sitt straff, icke
blott blifvit stllda i en falsk och i en esthetiskt ful dager, utan
dertill nnu hemfallit t ljet. Bopp fverstter nemligen: "Qui
fecerat urinam, et eam calcaverat (upasprisya), crepusculo, sedebat
Naischadus, non facta pedum purificatione; hac occasione cum Calis
ingressus est."

Indernas moraliska begrepp fordrar att menniskan ren och obeflckad,
s vl till det inre som till det yttre, skall g till frrttandet
af hvarje heligare vrf, till offer, till bn, till lsande af
heliga skrifter. Hon br derfrinnan frn sitt sinne aflgsna hvarje
oren tanke, frn sin kropp hvarje inre eller yttre orenlighet. Nala
gick till sin aftonbn, det tankens riktande t det Gudomliga,
hvilket enligt lndisk lag vid solens nedgng, i skymningens stund,
br iakttagas; han hade derfrinnan renat sig och hade skljt sin
mund och sina nskanaler (detta betyder "upasprisya"), men han hade
frsummat att rena sina ftter. Genom detta fel fick Kali, det onda,
plats hos honom, och deraf fljde hans olyckor. Fr vr Europeiska
frestllning r detta absurdt, men vi mste, d vi lefva med Inderna,
frstta oss p stndpunkten af deras begrepp och moraliska uppfattning.
Enligt denna gller brottet som brott och drar sitt straff
oterkalleligt efter sig, antingen det r afsigtligt begnget eller
icke, och Inderna knna vid bedmandet af ett brott intet strre eller
mindre; det stora brottet r fr dem ej strre och mera straffbart n
det ringa, och en frseelse emot fven den obetydligaste freskrift i
lagen fattas som en frolmpning af dess helgd. Frn Indisk synpunkt
ro derfre Nalas lidanden ett rttvist straff fr hans fel.

[41] Originalets "Kalis tschaiva" mste, p grund af slutet af
fregende och brjan af denna sng, fvensom af sammanhanget, vara
ett genom missskrifning i manuscripterna inkommet fel, och st i
stllet fr "Dvparas tscha."

Den hgste trning, i orig. vrischo gavm: "tjuren bland korna"; den
trning, hvilken bland de friga gllde hgst, ssom tjuren i hjorden.
Enligt slutet af 7:de sngen antog Dvpara gestalt af trning, fr att
befordra Nalas ofrd.

[42] Lifkusk: Sta, kallades den frnmsta personen i de gamla
Indiska Konungarnes nrmaste omgifning, och svarade ungefr emot
Ofverhofstallmstaren vid de fordna Europeiska hofven. Han fljde de
gamle Indiska Konungarne fverallt och deltog i allt, hvad om dem i de
episka sngerna frtljes. Denne Sta berttade deras bragder och den
fr Brahmaner och Skalder, och slunda kommo de till verldens kunskap.
P detta stt begynner fven Mahbhrata.

[43] _Punyasloka_, ett af Nalas namn, eller rttare epithet, betyder
etymol. "den i heliga snger beprisade."

[44] Kundina var hufvudstaden i landet Vidarbha, der Damayantis fader
Bhima herrskade som Konung. Vidarbha r det nuvarande Berar, sder om
Vindhya-berget.

[45] _Ayodhy_: "den okufveliga" var hufvudstaden i det ldsta och
bermdaste rike i nordligare Indien, i landet Kosala, den store Rmas
hembygd. Denna stads namn skrifves nu p de Engelska kartorna _Oude_.

[46] Dikten antyder genom den villa i Nalas sinnen, hvarmed han tager
fglarnes guldglnsande vingar fr verkligt guld, p ett naift stt,
huru hans kraft lidit och mattats af hunger och umbranden.

[47] _Sderns land_: "dakschina-patham", deraf Dekhan, betyder etymol,
"landet t hger", nemligen d man str med ansigtet emot solens
uppgng; deraf "landet t hger, t sder." -- Vi kunna frestlla
oss Nala och Damayanti, medan detta och det fljande taltes, stende
p en hjd med ppen utsigt t alla hll, eller ock att Nala, hvar
gng de under sin irrfrd kommo till ett freml, det han knde,
srskildt gjorde henne bekant dermed, ehuru dikten upptager alla dessa
antydningar p ett enda stlle.

[48] _Avanti_, "den skyddande", ett annat namn fr _Uddschayani_, "den
segerrika", en af Indernas sju heliga stder, fordom stet fr mktiga
Konungar, Vikramdityas hufvudstad. De Indiska Astronomerna rkna
derifrn sin frsta meridian. Det gamla Uddschayani lg ett stycke norr
om det nuvarande _Oojein_ i landet Malva, p norra sluttningen af
Vindhya (Ptol. Otsne).

[49] _Vindhya_ heter den breda bergskedja, som, nstan parallel med
Himlaya, frn vester till ster delar den vestra Indiska halfn i
tvenne hlfter, och skiljer det egentliga Hindostan, "Madhyadesa", den
Indiska culturens ste, frn "landet i sder", Dekhan. -- _Payoschni_,
"den med vatten strmmande" skrifves nu p de Eng. kartorna
_Payn-Gunga_ (Pajin Gang); den frenar sig med Vurda, som faller i
Godvari.

[50] I Orig. str: srams maharschinm: "de store Vises
tillflyktsorter", de Eremit-colonier i skogarnes djup, dit de Vise p
sin lderdom drogo sig tillbaka, fr att, skiljda frn verldens sm
bestyr, lefva i uteslutande betraktelse af det Gudomligas ondliga
vsen. -- Om dessa "tillflyktsorter" sges i Orig. att de voro "rika
p mnga slags rtter och frukter." Detta afser den lag, som bjuder
dessa Eremiter att till sin nring taga endast vextrikets producter,
och fven bland dessa blott sdana, som naturen sjelfmant, utan odling,
erbjuder.

[51] _Vidarbha_, Damayantis hem, p Vindhyas sdra sluttning, nu
_Berar_. -- _Kosala_, ett land norr om Ganges, en af de i de gamla
hjeltesagorna mest beprisade trakter. Inom dess gebit hrde _Ksi_,
hufvudstet fr Brahmanisk cultur, det nuvarande Benares landets
hufvudstad var Ayodhy, hvars Konung Rituparna vi redan knna.

[52] I Orig. str: "Aditys, Vasus, Rudrs och Asvinerna, jemte
Vindgudarnes skara, mste skydda dig." Asvinerna knna vi frn
noten 9. Vindarnes Genier voro dem underordnade, och lydde deras
befallningar. Aditys ro oss bekanta frn noten 25. Vasus
ro Half-gudar, tta till antal, bland hvilka Soma, Mnens beherrskare,
r en af de frnmsta. Rudrs ro Half-gudar, elfva till antal, och ro,
enligt en legend, fdda ur Brahmas panna. En ibland dem r Siva, som
i den sednare Mythologien och i Puranerna (legenderna) spelar en s
betydande role, och stlles i jemnbredd med Brahma.

[53] Dessa uttryck syfta p v. 33 i femte sngen, der Nala heligt
bedyrar att bli Damayanti trogen, s lnge en lifsflkt i honom finnes.

[54] Detta syftar p sista verserna af sjette sngen, der Kali af afund
hotar att strta Nala frn thronen och skilja honom frn Damayanti.

[55] Hr och p mnga stllen i den Indiska dikten nmnas lejonet och
tigern tillsamman, men det r kndt att dessa tvenne rivaler ej trifvas
i samma nejder. Lejonet r i den Indiska dikten en fremling, upptrder
ej i handling, utan nmnes blott liknelsevis och i frbigende,
hvaremot tigern skildras med en liflighet, som bevisar att den var
hemmastad i samma nejder, der dikten trdde fram; det r i den Indiska
poesin icke lejonet, utan tigern, som benmnes "djurens Konung,"
"skogens Herre." Tigerns egentliga hem har alltid varit Bengalens
sumpiga skogar, och den har derifrn allt mer utbredt sig t vester,
och brjat uttrnga lejonet fven frn trakterna kring Indusfloden, der
det fordom trffades vida oftare n nu.

[56] Lotos r den skna, doftande vattenros: Nelumbium speciosum, som
pryder de grunda dammarne och flodernas strnder i Indien, svarande
emot neckrosen hos oss. Vid solens uppgng dyker den upp ur vattnet och
utbreder i rik prakt sina yppiga blad; d solen gr ner, dyker fven
den under vattnet. Denna skna blomma hllo Inderna helig, och den
spelar en vigtig role i deras poesi, likasom i deras myther. Ur den,
som ansgs utgra symbolen af lifvets och fdelsens princip, gick
Brahma fram, och hans thron r en lotoskalk. Den heliga Gangesflodens
Gudinna afbildas brande en lotosblomma i hvardera handen.

[57] Emot dessa tvenne dubbelverser svara i Orig. tre, utgrande en torr
upprkning af namn p vexter, hvaraf en del icke ens af Wilson ro
knda. fvers. har skt enligt vr frestllning tergifva den bild af
en orientaliskt yppig skog, hvilken han trott hafva legat till grund
fr dessa originalets verser. Detsamma gller om 40:de dubbelversen.

[58] _Pistschs_, fvensom en viss klass af _Rakschasas_ ro
onda genier, som hafva sitt tillhll i skogarnes djup och p
begrafningsplatser; de ro Gudars och menniskors fiender, och stra de
heliga Erimiterne i deras offer och andaktsfningar.

[59] Det Indiska samhllet frdelas, ssom bekannt r, i fyra
kaster med bestmda, noga frn hvarandra begrnsade ligganden och
sysselsttningar, gende i arf frn fader till son. Af dessa klasser
ro de tre frsta: Brahmanernas, Krigarnes och Nringsidkarnes kast
de egenteligen privilegierade; blott dessa ga rtt att lsa de
heliga Vederna och kallas "vrdnadsvrde" (rya). Den fjerde, eller
Tjenarnes kast ligger p stt och vis utom det Indiska samhllet,
ehuru den dock ej behandlas med det omenskliga frakt, som de helt och
hllet utom lagen stende orena eller Parias-kasterna. -- Kast heter
i Sanskrit _varna_, som betyder _frg_, och antyder att begreppet om
kast ursprungligen utgtt ur en tskilnad emellan olika folkstammar:
den frn nordligare trakter invandrade segrande _Ariska_ rasen, till
hvilken de tre frsta kasterna hra, med dess ljusare hy, och de
underkufvade, mrkfrgade urinbyggarne i det Indiska landet. Ordet
_Tschturvarnya_ betyder sammanfattningen af alla dessa fyra kaster,
sledes hela samhllet enligt Indernas frestllning.

[60] Om _Asvameda_-offret har blifvit taladt i noten 31. _Rdschasya_
kallas ett offer, som anstlles af en Konung, hvilken jordens alla
frige Konungar erknna som sin herre, och hvarvid de, till tecken
af sin undergifvenhet, bitrda som tjenare.

[61] Det kan synas besynnerligt att Damayanti angifver p en gng
Virasena och Nala som herrskare i Nischada, och tillika sger att
Nala rft riket efter sin fader, som dock nnu r vid lif. Men detta
frklaras af den i Indien vanliga sed att Konungarne, d deras sner
vuxit upp, taga den ldsta af dem till medregent, som d benmnes
_Yuvardscha_ "ung Konung."

[62] Soma kallas en vext: Asclepius acida, l. Sarcostema viminalis,
helgad t mnen, som fven benmnes med samma namn. Saften af denna
planta, tillredd p ett eget stt, utgr en af de frnmsta offergfvor
t Gudarne; de anses dricka denna dryck, ssom Grekernas Gudar nektar.
-- Vid vissa offer drickes Soma jemvl af offerpresten och af den, som
tillstller offret, och anses hafva en renande och strkande kraft.

[63] _Amrita_, af a+mri, "den oddlig-grande," (= ambrotos, ambrosia)
r Gudarnes spis, likasom Soma deras dryck, Grekernas "ambrosia."
Enligt en legend blef denna spis, som sknker oddlighet, genom
Gudars och Titaners frenade anstrngningar framtjernad ur hafvet.
Sedan uppstod om dess besittning emellan Gudar och Titaner en kamp, i
hvilken Gudarne slutligen segrade. -- Damayanti jemfr Nalas rst med
molnens dofva ljud, emedan Indern, sedan han frsmktat under den
torra, brnnheta sommaren, d ingen droppe regn faller frn himmelen,
ej knner ett vlkomnare ljud n skans frsta dn, som bdar att
molnen nalkas frn sder och begynna sitt tg emot Himlayas berg,
under sin vandring gjutande svalka och fruktbarhet ned fver jorden.
Menniskor och djur frnimma med frjd detta frsta budskap om den skna
regntidens annalkande.

[64] I dessa sista verser lemnas oss en bild af de i Indiens urskogar
anlagda eremitkolonier, hvilka utgjorde den ldsta Indiska culturens
frkmpar, och af folket betraktades med helig vrdnad. Vi finna hr
upprknade ngra af de drag, som karakterisera dessa eremiter, hvilka,
sedan de i redan genomgngna lefnadsstadier uppfyllt sina plikter emot
Gudar och menniskor, nu ej mer hafva annat att gra, n att frsjunka
i meditation fver det hgsta vsendet och i stillhet afbida ddens
stund, ssom Manus lagar sga: "Ej skande dden, ej lskande lifvet,
m han afbida sin stund, ssom tjenaren sin belning." -- I Orig. str:
"lngtande att f se den vg, som leder till Paradiset," d.. dden. --
_Vasischtha_ och _Bhrgu_, helige eremiter frn den ldsta forntiden,
anfras hr som mnster. De hafva frfattat en del af Vedernas hymner
och Vasischtha r en af de mest och klarast framstende personligheter
i den ldsta, af mythiskt dunkel omhljda Indiska historien.

[65] Indernas sed och gstfrihetslag bjuda att vlkomna en gst ej
blott med vrdnadsfulla ord, utan fven med rckande af vatten till
ftternas skljning och med framlggande af ris och frukter och en
svalkande dryck. Frst sedan gsten dermed uppfriskat och strkt
sig, r tillstdjeligt att frga honom om hans rende. -- Ett sdant
emottagande kallas _pdsch_.

[66] Bland lefnadsreglor, hvilka ligga en eremit, r fven den, att af
sin egen mltid, vanligen kokt ris, str ut en del utanfr sin hydda
t himlens fglar och skogens djur. fven fr han aldrig skada eller
dda ett lefvande vsen. Derfre svrma skogens fglar och djur tama
omkring de Indiska eremiternas fridfulla hyddor.

[67] Enligt Indisk frestllning r sjelfmord ej ett brott, utan kan
enhvar, som uppfyllt sina plikter i lifvet och ej mer har ngot att
lefva fr, sjelf pskynda sin frvandling.

[68] _Asoka_-trdet, betydande etymol. "bekymmersls," "sorgls,"
r, d det str i full blomma, en af den yppiga Indiska naturens
sknaste prydnader. W. Jones, till hvars ra trdet benmnes Jonesia
asoca, beskrifver det slunda: "Blomsterklasarne dofta straxt efter
solens nedgng och fre dess uppgng, d de uppfriskas af den fallande
daggen. Orangerdt, blekgult och klar orange skifta i dess blommor, och
frgerna blifva mrkare med hvarje dag, bildande nyanseringar af frgen
i hvarje klase, allt efter som hvarje enskild blomma deri tidigare
eller sednare slagit ut. Vextriket kan knappast erbjuda en sknare
anblick n ett Asoka-trd i dess fulla blomma." -- fvers. har p dess
plats upptagit _Linden_, dels fr att detta trd genom sina blommors
doft nrmar sig Asokan, men hufvudsakligen fr att ej frlora en
ordlek, som i originalet faller sig s naturlig, naif och behaglig.

[69] Enligt Indisk sed bevisar man vrdnad emot ngon genom att g
omkring honom p s stt, att man hela tiden har honom till hger.

[70] _Tschakravka_ r en fgel: Anas casarca, som i Indiens poesi ofta
omtalas i samma mening som hos oss svanen eller nktergalen. Hanen och
honan skilja sig till natten och svara hvarandra med lockande toner
nda till solens uppgng. Derfre r denna fgel en symbol af krlekens
lngtan och trohet.

[71] I motsats emot en klass af _Rakschasas_, hvilka ro onda genier,
anses ter andra vara emot menniskorna vlvilliga Halfgudar, och rknas
till Kuveras tjenare, likasom _Yakschs_, om hvilka blifvit nmndt i
noten 23.

[72] _Manibhadra_ r en af Dschaina-sektens canoniserade lrare,
hvilken sectens anhngare egna gudomlig dyrkan. Denna sekt, till
hvilken fven karavanen hrde, r en afart af Buddhaismen och r i
Indien vidt utbredd. Dess heliga litteratur r ej affattad p Sanskrit,
utan p Prakritsprket.

[73] Aristoteles, den frsta som lemnat en fullstndigare, p egen
skdning grundad beskrifning fver elefanten, uppgaf, att vid en viss
tid ur dess ron flyter en saft (p Sanskrit _mada_), som gr elefanten
vild och likasom berusad. Denna uppgift blef ansedd som en fabel,
fven af Buffon, tills den genom Cuviers observationer bekrftades.
Elefanten har emellan tinningen och rat en liten ppning, hvarifrn
vid den antydda tiden svettar ut en saft med stark och skarp lukt.
Hrp anspelas mycket ofta i den Indiska poesin. Genom att bcken
var grumlad af denna saft, antydes nejdens rikedom p elefanter, och
derigenom tillika traktens vilda urnatur. -- Det r, i dess vilda
tillstnd, en instinkt hos den annars fromsinta elefanten, att anfalla
den tama, hvilken den igenknner p lukten.

[74] Hela stycket hrifrn till 35:te dubbelversen afbryter
sammanhanget, fvensom den lugna gngen af berttelsen. Man ser tydligt
att det r sednare inskjutet, och det har fven af O. Bhtlingk
blifvit uteslutet i hans Sanskrit-Chrestomathie, der fven Nala-dikten
finnes upptagen. fvers. har likvl fven hr velat frblifva trogen
sin princip, att helt och hllet flja Bopps edition.

[75] Bland de Gudar, hvilka ga makt att stlla hinder i vgen fr
framgngen af ett fretag, rknas, enligt hvad ur detta stlle synes,
fven _Kuvera_ jemvl benmnd _Vaisravana_, rikedomens Gud, hvilken
vi redan knna ur noterna 18 och 23. Men den frnmsta bland
dem r _Ganesa_, hvilken hos Inderna r vishetens Gud och konstens,
vetenskapens och alla goda fretags beskyddare. Inderna framstlla
hans bild med hufvud af elefant, hvilket djur, det klokaste i naturen,
r vishetens symbol, och lta honom fljas af en rtta, som anses
fr en symbol af frsigtighet och om tnksamhet. Indern brjar intet
fretag, utan att anropa dessa "hinderstllande" Gudars beskydd, och
skrifver aldrig en bok, af hvad slag den vara m, utan att frmst stta
dessa ord: _sriganesya namah_ "vrdad vare den helige Genesa," eller:
_kusalam ganesya_ "helsad vare Ganesa." -- Vi se ur detta stlle, att
spdom ur stjernorna och ur fglars flykt gde rum redan hos Inderna.

[76] Om dessa daemoniska vsen har blifvit taladt i fregende noter.

[77] Indern hyllar sjlavandringslran; han tror att sjlen, under dess
process till rening och hgre fullkomlighet, byter om sin drgt och
stndigt ur en kropp, d denna dr, trder in i en ny, tills den, genom
prfning och vandring renad och fullkomnad, slutligen befrias frn sin
irrfrd och frsjunker och frsmlter i det gudomligas absoluta vsen.
Sjlen medfr ej till ett fljande lif minnet af ett fregende; blott
genom Gudarnes nd kan denna gfva ngongng frunnas henne. Fr att
kunna frsona tron p frsynens rttvisa med de olyckor, hvilka ofta
ofrtjent synas drabba menniskan hr i lifvet, fattar Indern nu dessa
ssom straff fr i ett fregende lif begngna brott, hvaraf menniskan
mer ej ger minne.

[78] _Amma: dhtri_ d.. Regentens fostrarinna, en hederstitel fr den
hgsta fru vid det Indiska hofvet, likasom Lifkusk (se not 42) en
rebenmning fr den nrmaste frtrogne i Konungens omgifning.

[79] _Sr_, fven kallad Lakschmi, Vischnus geml, lyckans Gudinna.

[80] _Slottsterrassen_, egentligen slottets tak: prasdatala, som i
orienten alltid r platt, utgr der, i synnerhet i qvllens milda
svalka, ett angenmt och vanligt samlingsstlle fr husets qvinliga
befolkning.

[81] Redan frut har det varit frga om de mythiska, heliga ormarne,
ett slags vsen midtemellan Gudar och menniskor. Karkotaka var deras
Konung, Bhogavati deras hufvudstad.

[82] Om Nrada r taladt i noten 13. Alla dessa Eremiter och vise
Rischis beskrifvas ssom mycket lttretliga och frgrymmade,
d de blifva strda i sina heliga botfningar och betraktelser. De
bestraffa vanligen den strande med frbannelse p en viss bestmd tid;
detta bann r sedan oterkalleligt, och kan ej ens af de Vise sjelfva
upphfvas fre utgngen af den faststllda tiden.

[83] Originalets: ksa, "den lysande," "den strlande," motsvarande
vr aeter, betyder p detta stlle blott den fria lefnadsluften, i
motsats emot den af lgorna upphettade och andedrgten hmmande luft,
hvarur Nala kom. I Indernas philosophiska sprk antydes deremot med
_ksa_ ett femte element, den fra ltta luften, hvilken betraktas
som elementet och ursprunget fr ljudet, fr ordet, och dermed fr den
gudomliga uppenbarelsen. Antagandet eller frkastandet af detta femte
element utgr tillika ett tvistemne fr den Indiska philosophiens
olika skolor. Dess frkastande innebr frkastandet af den gudomliga
uppenbarelsen, och r slunda atheism. -- Fr eld str i orig.
_krischnavartman_ "den, hvars vg r svart." Sdana bildrika uttryck
frekomma i Sanskrit ofta; de tala till fantasien och gifva sprket
en egen etymologiskt genomskinlig dager, genom att framlgga ordets
betydelse ej blott fr tanken, utan derjemte fven fr skdningen.

[84] Orig. har hr en ordlek, som fvers. ej sett sig i stnd att
tergifva. Ormakungen ber Nala rkna sina steg ett fr ett; han gr s
och sger "tio," dasa (dasan, decem); i detsamma biter honom ormen,
emedan dasa (imper. af dans) fven betyder "bit"!

[85] Hr f vi ter, likasom i slutet af sjette sngen, fatta Kalis
vistande i Nala alldeles verkligt och sinnligt. Karkotaka antar Nalas
gestalt och frndrar honom, gjutande i honom sitt ormagift, hvaraf
Kali, som fortfarande var i Nala, plgas och tres, s att han ndgas
vika. Deremot knner Nala, som ftt en ny organism, alldeles icke
giftets menliga verkningar. -- Huru Kali viker ur Nala, f vi i det
fljande se.

[86] _Ikschvku_, son till _Vaivasvata_ (den nrvarande tidsperiodens
styresman). Solens sonson, var stamfader fr den Solargeneration
(sryavansa), hvars den och bedrifter skildras i Rmyana, likasom
Lunargenerationens (Tschandra vansa) i Mahbhrata. En ttling af den
frra stammen var Rituparna, dess ldriga hufvudstad Ayodhya.

[87] I orig. "ett kldnadspar." Till en fullstndig bekldnad hrde
hos Inderna en underkldnad och en fverkldnad. Fr att beteckna Nalas
utblottande tillstnd, d han lemnade sitt rike, sges i nionde sngen
att han gick bort "i en underkldnad", "i en enda kldnad", d.. blott
till hlften kldd.

[88] Nml. guldstycken.

[89] Lsaren torde erinra sig att Vrschneya var Nalas egen kusk, med
hvilken Damayanti, d olyckan stundade, af omtnksamhet snde de sm
barnen till sina frldrar i Vidarbha, och hvilken sedan tog tjenst hos
Rituparna.

[90] I orig. _Agrahra_. S kallas ett land, hvaraf Konungarne t ngon
frlnat afkastningen, frbehllande sig sjelfva besittningsrtten.
Detta r en vanlig gfva af Konungar t Brahmaner.

[91] I orig. Just d man utropade: "helig dag"? Detta r den ceremonie
vid offerfesten, d man fre bnen tre gnger efter hvarandra utropade
orden: "detta r en helig dag."

[92] _Lakschmi_ r ett annat namn fr _Sr_, Vischnus geml, lyckans
och rikedomens Gudinna.

[93] Rati r hos Inderna Gudinnan fr krleken, tagen i dess
icke-platoniska bemrkelse. I orig. str "Manmathas Rati." Ratis geml
r Manmatha, etymolog. "den hjertat upprrande;" han benmnes med ett
vanligare namn _Kma_ ("lngtan," "krlek"), och nnu: _Ananga_ och
_Kandarpa_. Om anledningen till dessa sista namn berttar mythen,
lekande inom etymologiens omrde, fljande: Gudarne blefvo en gng
angripne af Daemonerna, och Brahma sade dem, att de kunde rddas endast
af en son till Siva, hvilken d under strnga botfningar och heliga
betraktelser, fjerran frn krlekens frjder, lefde i Himlayas berg.
Gudarne snde dock krlekens Gud med det farliga uppdrag, att tnda
krlekens gnista i Sivas brst. Han skt p honom sin pil och srade
honom, men Siva vredgades och krossade Kma med blixten ur sitt ga.
Hans geml Rati srjde bittert, och bnfll hos Siva, att han ter
skulle kalla Kma till lif. Siva gjorde det, men med det vilkor att Kma
skulle frblifva utan kropp; blott hans ande skulle ter lefva till
Ratis gldje. Af detta skl kallas Kma Ananga, "den okroppslige." --
Kandarpa ter kallas han, emedan hans frsta ord i verlden var Kandarpa
(?) "hvem skall jag bringa i brand?" och skt med dessa ord sin frsta
pil p Brahma. Rma afbildas, likasom Cupido hos Romarne, med pil och
bge, men strngen p denna sednare bestr af bin, det ena hllande sig
fast vid det andra; dermed skall antydas p engng stman och smrtan
af krlekens sr.

[94] _Rhu_ r en Daemon, en ljusets afsvurne fiende, hvars hufvud Siva
en gng vid ett offer afhgg. Nu irrar detta hufvud omkring i verlden,
och, d det ftt tag p solen eller mnen, slukar det dem med sitt
jttegap. Slunda uppkomma sol- och mnfrmrkelser. Men lyckligtvis
har Rhu endast hufvudet qvar, s att han, fven med bsta vilja, ej
lnge kan hlla solen och mnen fngslade, utan de komma ter fram och
lysa fr menniskorna, tills Rhu under sin irrfrd nyo rkar p dem.
-- I orig. str "en fullmnsnatt, hvars mne Rhu slukat;" den mste
synas dubbelt mrk, d p en gng dess klara ljus frsvinner.

[95] Elefanterna frtra lotosplantan och uppgrumla dervid vattnet.

[96] _Rohini_ r namnet p den stjernbild (nakschatra), till hvilken
mnen kommer frst bland de tjugutta, hvilka den under sitt omlopp
passerar. Mythen, som fverallt har sin tolkning till reds, frtljer
hrom, att Mnen frmlde sig med Dakschas (en af verldens urmdrar)
tjugutta dttrar, stjernbildernas personificationer, och, fr att
frekomma svartsjuka dem emellan, beslt att turvis drja en dag hos en
hvar af dem. Under hans vandring frn den ena af sina gemler till den
andra, ses han af menniskorna. Rohini var nu den frsta, och hon mste
ter vnta honom en mnad till nda, sen han hos henne hvilat sin ena
dag. Deraf jemfrelsen med Damayanti.

[97] Hennes egna tvenne barn, hvilka hon snde hem i sin moders vrd.

[98] I orig. "mnens frsta rand, som nnu r skymd och frdunklad
af nytndningen, lyser nnu ej klart." Ssom glansen af mnens rand
synes matt vid nytndningen, af den frdunklas, s skymdes mrket
p Damayantis panna af stoftet, som lg derfver. -- Ett sdant
fdelsemrke gller fven hos Perserna som det hgsta sknhetstecken.
-- Den Indiska dikten antyder hr, till hvad grad Damayanti i sin sorg
vanvrdade sitt yttre, p ett stt, som trhnda stter vrt europeiska
ra. Men Indern sg dervid skert ej den nakna verkligheten, utan blott
djupet af hennes sorg och hjden af hennes likgiltighet fr den verld,
som omgaf henne.

[99] I orig. "likasom en timme." D ett ord i Sanskrit ej skall tagas
i dess direkta betydelse, fogas till detsamma alltid ordet _iva_
"likasom;" Indern s ger t.ex. ej "ett lejon i styrka," utan "ett
lejon likasom i styrka." S fven hr; genom detta _iva_, fogadt till
_muhrtam_ "timme," sges blott att omfamningen varade lnge. Inderna
delade dygnet i 30 timmar, hvarochen sledes utgrande 48 minuter.

[100] Ehuru det ej af lagarne r frbjudet, anses det dock hos Inderna
vanhedrande fr en qvinna att kta mer n en man. Ur denna knsla
utbildade sig sedermera i Indien den derstdes in till sednaste tid
ganska allmnna grymma plgsed, att enkor lefvande kastade sig in
p blet, der, enligt Indiskt bruk, deras aflidne mns qvarlefvor
frbrndes till aska. De ansgos genom denna trohet och uppoffring
frvrfva paradiset. -- Vi se i brjan af fljande sng, huru Nala
upprres af tanken p, att Damayanti skulle ing en ny ktenskaplig
frbindelse. Han kallar det ett brott, men sker dock urskulda henne.
Detta var emellertid icke Damayantis afsigt, utan blott en list. Hon
ville tvinga Nala att komma till Kundina, vl vetande att endast han
vore i stnd att p en dag frdas de hundrade mil, hvilka skilde
Kundina frn Ayodhya. Ingen annan kunde under sdana omstndigheter
begifva sig p frd, och gjorde det ngon och hann mlet till bestmd
tid, s var detta ett bevis p, att denna man verkeligen var Nala.

[101] Indernas lag freskrifver att en qvinna skall vistas i sina
frldrars hus eller i sin mans. Ett irrande ibland fremmande kastar
skugga p hennes dygd och vandel. Nala frebrr sig nu att hafva
tvungit henne att ensam irra omkring i verlden, och tnker att hon
mjligen till flje deraf blifvit af de sina frskjuten och bragt till
frtviflan.

[102] I orig. str: "helgade l. utmrkta af tio hrhvirflar l.
rasflckar" _vartta_ (bls). Dessa flckar synas vara knnetecken p
olika raser. -- Det synes troligt att hsten ej varit ursprungligen
inhemsk i Indien. I Indernas poesi anspelar ofta p trakterna
norr om Himlaya ssom hstarnes hemland, och inom sjelfva Indien
ansgos de bsta hstar komma frn den trakt, som erbjuder den enda
tillgngliga vg till Indien frn Asiens friga continent, neml. nejden
kring Indusfloden och dess tillflden, det s.k. fem flodernas land
(Pendschab: _pantscha-nada_).

[103] Den gamla Indiska vagnen hade mycket lga hjul. Det r mjligt
att man, fr att underltta uppstigandet, infvat hstarne att falla p
kn, likasom kamelerna liggande p kn emottaga sina brdor.

[104] D Nala tog i tmmen, hjde sig hstarne i luften, ty Nala hade
af Agni ftt "tillgng till hgre rymder, som strla af eget ljus."
Denna gfva att frdas genom luften frlnades stundom af Gudarne t
jordens hjeltar. fven i Sakuntala se vi diktens hjelte Duschmanta
frdas genom luften.

[105] Mtali var Indras kusk, som af honom ofta sndes ned till jorden,
fr att upp till hans himmel bringa hans lsklingar bland jordens
furstar. S i Sakuntala. Mtalis "knnetecken" var att frdas genom
luften, och derfre trodde Vrschneya att Vhuka mjligen vore Mtali.

[106] _Yodschana_, Indernas vanliga vgamtt, ngot mindre n en geogr.
mil. Man rknar i Indien 20 Yodschanas p en grad.

[107] Man mste tnka sig att Rituparna gaf t Nala ngon trollformel,
som satte honom i besittning af talens hemligheter, ty en egentlig
undervisning kunde naturligtvis hr ej komma i frga.

[108] Damayanti. Det r Orientens sed att ej nmna en annan mans maka
vid namn, utan genom ngon omskrifning; s fven hr. -- Enligt Indisk
skdning r den oskyldigt lidandes bann oafvisligen verksamt. I sitt
fvergifna tillstnd och qvald af sorg, uttalade Damayanti sin (11:te
S. sl. 16-19) sin frbannelse fver den, som var orsaken till hennes
och Nalas smrta, medkallande fver detta vsen ett qval, som vore n
svrare, n det de sjelfva ledo.

[109] Vidhitaka-trdet (terminalia belerica) anses nnu i denna dag i
Indien som frbannadt, och som en boning fr onda andar. Dess frukter
kallas fven Myrobalaner, ro grgula till frgen och likna oliven till
form och storlek.

[110] _Kundina_, af _kunda_: jasmin, "den jasminrika".

[111] Detta stlle lter frmoda att, ssom fven Manus lagar, de
Indiska Konungarnes residenser voro befstade, och att det behfdes
deras tillstnd fr att f intrde.

[112] Lsaren torde erinra sig att Vrschneya, som af Damayanti fick i
uppdrag att fra hennes barn till Kundina, der lemnade Nalas vagn och
hstar.

[113] Pfgeln spelar i Indernas hemlif samma rol, som dufvan i Europa,
men r tillika husets vakande tjenare, ssom tuppen hos oss, och
frkunnar, i likhet med de Capitolinska gssen, annalkandet af hvarje
ovanlig frteelse. Pfgeln besjunges med frkrlek i den Indiska
poesin.

[114] Husdjuren i Damayantis hem gladdes, d de hrde det mktiga
ljudet af Nalas vagn, ty de trodde att detta var skans frsta dn,
som bdade annalkandet af regntiden, Indiens sknaste rstid, d alla
lefvande vsen och naturen, som smktat under solens lodrta strlar,
f svalka och vederqvickelse.

[115] M det vara tilltet att fsta uppmrksambeten vid, huru fin
och vacker Damayantis knsla visar sig p detta stlle. Hoppet att
terfinna Nala lter henne glmma all den ofrrtt och all den sorg,
hon lidit genom honom; hon vill ur sitt hjerta utplna dessa minnen,
frsonad genom det vntade terseendets sllhet.

[116] Etym. "riklockig."

[117] Ssom "lngarmad" r ett bermande, s r "kortarmad" ett
nedsttande epithet.

[118] Frut omnmdes, ssom bevis p Sanskrit sprkets bildrika
ordbildningsstt, huru ett af eldens namn: _krischnavartman_ etymol.
betydde "den, hvars vg r svart;" hr str ter (fr det vanliga
agni) havyavhana "den som br offret (upp till Gudarne)"

[119] Fr att frst betydelsen af dessa tecken, mste vi g tillbaka
till der de gfvor upprknas, hvilka Gudarne frlnade Nala. Indra
gaf honom "en skuldfri vandel," eller, genom en dubbelhet i uttrycket
(an uttam m gatim), som kan tagas materielt eller moraliskt, "den
hgsta gng;" derfre hjde sig hvarje lg ingng, d Nala nalkades.
Agni sknkte honom "sitt vsen;" derfr tnde sig flamman vid hans vink
ock brnde honom ej. Varuna frlnade honom "vattnets vsen;" derfr
fldade detta sjelfmant till honom. Varuna gaf vidare nnu "doftande
kransars glans;" derfre fingo blommorna, berrda af hans hand, sin
doft och sin friskhet ter. Men Yama sknkte honom "fin smak", och
derfre knde ingen, ssom Nala, konsten att tillreda smaklig mat (se
nedan). Af alla dessa tecken slt Damayanti att Vhuka var Nala, ty
ingen annan n han kunde vara i besittning af dessa egenskaper.

[120] Besynnerligt och karakteristiskt faller det sig, att Damayanti ej
ens i detta gonblick af upprrd sinnesstmning glmde strngheten af
lagens fr renlighet stadgade freskrifter.

[121] Vid en lagenlig och hgtidlig frening emellan tvenne till samma
kast hrande personer (Manus lagar III. 43) frenas deras hnder fver
husaltarets eld.

[122] Detta syftar p V:e S. sl. 33, der Nala svr Damayanti trohet med
dessa ord: "S lnge en lifsflkt drjer inom mig, o ljufliga! S
lnge skall din jag blifva; det heligt bedyrar jag."

[123] Vinden hr: _sadgati_ "den som stndigt gr, rr sig."

[124] Solen har hr benmningen tigmnsu "den med varma strlar
begfvade;" i motsats hvaremot mnen kallas _sitnsu_ "den med kalla
strlar."

[125] Vindens Gud: Vyu.

[126] Gudarnes trummor: skmolnen.

[127] Syftar p XIV:e S. sl. 24, 25, der ormarnes Konung Karkotaka gaf
Nala en kldnad och sade, det Nala skulle terf sin rtta gestalt, s
snart han ptoge denna drgt och tnkte p honom.

[128] Lsaren mter hr ett annat versmtt n det vanliga episka. Man
har ansett dessa verser, hvilka stundom frekomma i slutet af ngon
afdelning i den episka berttelsen, fr sednare inskjutna, och har p
denna grund velat utmnstra dem; men denna sigt r sannolikt icke den
rtta. Skalden hvilar vid en lngre vers ut och gr en paus, dermed
antydande att det fregende r afslutadt och att en ny afdelning
vidtager. Vackert och passande faller sig en sdan vers t.ex. p detta
stlle, det enda i hela stycket, der en sdan frekommer; skildringen
af Nalas och Damayantis sorger och lidanden, hvilka utgra diktens
egentliga mne, hafva hr upphrt och ftt sin frsoning i terseendets
lycka. Den egentliga Nala-dikten slutas hr; det fljande r blott en
epilog, der mindre vsendtliga frhllanden, hvilka i dikten blifvit
berrda, finna sin lsning.

[129] I Indiens stder var sed, att vid hgtidliga och glada tillfllen
bestnka gatorna med vlluktande vatten.

[130] Himmelska nymfer: _apsars_ "de hafsborna," bayadererna, houris,
i Indras himmel. Mythen frtljer, att de dykade upp ur hafvet, d
Gudarne upprrde det, fr att derur framtvinga ambrosia. Indra snde
stundom ngon af dessa sina skna tjenarinnor ned till jorden, fr att
stra och frleda ngon helig botgrare, som med sin, genom fromhet och
botfningar vunna makt hotade att blifva farlig fr hans vlde.

[131] Neml. Indra, hr kallad Satakratu "den som har hundrade offer."

[132] Indras lustgrd heter Nandana "den tjusande," och r Indernas
Elysium.

[133] I orig. str dschambudvipe "p rosenpplets ." Indernas myther
frestlla sig jorden utgras af sju ar (dvips), liggande i ring
omkring det heliga berget Meru, ssom kring knoppen af en skld, den
ena ringn utanfr den andra, med mellanliggande haf. Den nrmast kring
Meru liggande verldsn r Indien, kallad Dschambudvipa efter det i
Indien vexande rosenpplet (Eugenia jambolana), hvars frukter ro bland
de ljufvaste, naturen ger att erbjuda. Om de friga verldsarna gjorde
Inderna sig hgst dunkla och fabelaktiga frestllningar.



