'Elektra' av Euripides r Projekt Lnnrots utgivelse nr 1929. E-boken
r public domain svl inom EU som i vriga vrlden, varfr vi inte
stter ngra som helst restriktioner med hnsyn till e-bokens anvndning
eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




ELEKTRA

af

Euripides


fversatt

Af

Axel Gabriel Sjstrm.





Helsingfors,
hos J. C. Frenckell & Son,
1843.






          Euripidis Electra.
           Svethice redditus
                cuius
           Particulam Primam
 VENIA AMPLISSIMAE FACULTATIS PHILOSOPHICAE AD IMPERIALEM
     ALEXANDRIALEM IN PENNIA UNIVERSITATEM
                PRAESIDE
        AXELIO GABRIELE SJSTRM
 Literaturae Graecae Professore Publico et Ordinarie
                  P. P
               RESPONDENS
     CAROLUS JOHANNES AUUSTUS LEIDENIUS
                Borealis
    In Auditorio Philos; die 7 Jun. 1843
                h.a.m. 10.
             HELSINGFORSIAE
 EX OFFICINA TYPOGRAPHICA FRENCKELLIANA






ELEKTRA.



PERSONERNE.

BONDEN.
ELEKTRA.
ORESTES.
PYLADES, stum.
KLYTAIMNESTRA.
KHOREN.
GUBBEN.
SNDEBUDET.
DIOSKUREERNE.




    BONDEN.

    O, gamle Argosland, och du, Inachosflod,
    Dn fordom p ettusen skepp i hrnad drog
    Mot Troerlandet Agamemnon, konungen;
    Och se'n han nedgjort herrskarn uti Ilios,
    Drott Priamos; och tagit stolta staden in,               5
    Till samma Argos terkom, uppstllande
    I hga templen fiendernas bytesskatt!
    Der gick nog allting vl; men hemma i sin borg
    Han fll for Klytaimnestras, egen makas, svek,
    Och fr Aigisthos', sonens af Thyestes, hand.           10
    S Tantalos' urgamla spira lemnande,
    Han dog, och nu Aigisthos konung r hrstds,
    Och har till maka dottren utaf Tyndareus.
    Af dem, han lemnade, nr han till Troia for,
    Sonen Orestes, och ungtrnan Elektra,                   15
    Af dessa bortstal fadrens gamle vrdare
    Orestes, som Aigisthos hade drpa tnkt,
    Och gaf t Strophios, att fostras i Phokensers land,
    Men i sin faders boning blef Elektra qvar,
    Och henne strax, ssnart hon blifvit mogen m,         20
    Begrde uti Hellas' land de frste mn.
    Af fruktan, att en son hon skulle fda fram
    Till Agamemnons hmnare, i borgen hll
    Aigisthos henne, och t friaren ej gaf.
    Nu d det mellertid var mycken fara vrdt,              25
    Att t ttboren man hon hemligt fdde barn,
    Beslt han drpa henne; gryma modren dock
    Sin dotter rddade utur Aigisthos' vld.
    Ty fr sin makes drp ett svepskl hade hon,
    Men fruktade, att hatad bli fr barnets mord.           30
    Och efter detta stemplade Aigisthos nu
    Slunda: ho som drpte Agamemnons son,
    Som rymmt ur landet, skulle derfr bli betald.
    Elektra deremot bortsknkte han t mig
    Till maka; mig, som frn de Mykenaiers tt              35
    Hrstammar, och i sdan hnsigt icke blygs.
    Ty glansrik genom brden, jag p egendom
    r arm: och _Fattigdom frder Adelskap_;
    S att han ringa fruktan bar fr ringa man.
    Men om en man med vrdighet Elektra ftt,               40
    Frgten hmd t Agamemnons drp helt visst
    En sdan vckt, ock gett Aigisthos rttvist straff.
    Ock har jag aldrig hennes bdd -- det vet Kypris --
    Oskra vgat; och fr mig hon jungfru r.
    Frty jag blygs, att rik mans dotter, som jag ftt,     45
    I sdant krnka, hvartill jag r ofrtjent.
    Och honom, som i folkets mund min svger nmns,
    Stackars Orestes, mkar jag, om, hem anlnd,
    Han mste skda systrens brllop olyksfullt.
    Men skulle ngon sga, att en narr jag r,              50
    Som ftt ung Jungfru i gemak, och nalkas ej,
    Han vete, att med ltta sinnens alnmtt han
    Det rtta mter, och r just en sdan sjelf.

    ELEKTRA.

    Kolsvarta natt, de gyllne stjernors fostrerska,
    I hvilken, detta embar p mit hufvud stldt,            55
    Till vattenkllan jag mig hin begifver nu,
    Visst icke strtad n i sdan uselhet,
    Men fr att visa gudarna Aigisthos' brott,
    Och upp mot ethern snda suckar till min far!
    Frty nidqvinnan, Tyndaridskan, moder min,              60
    Att smickra bolarn, sttte mig utur vr borg;
    Och sedan t Aigisthos andra barn hon fdt,
    Tillfverlopps Orestes rknar hon och mig.

    BONDEN.

    Fr min skull, hvi, oslla, gr du dig besvr
    Med slikt bestyr, du frsteligt uppfostrade.            65
    Och hvi afstr du ej, d jag dig ber derom?

    ELEKTRA.

    Jag skattar dig jemlik med gudarna, som vn;
    Ty i min nd du icke har missaktat mig.
    Skn r fr ddliga den lott, att rddaren
    Uti olyckan finna, som jag funnit dig.                  70
    Jag derfr br, ock oombedd, hvad jag frmr,
    Din brda ltta, att du henne bra kan,
    Samt dela arbete med dig. Du har dock nog
    Bestyr derute. Inomhus det r min pligt,
    Att allt omskta. _Ljuft fr arbetskarlen r,           75
    Frn grdet hemlnd, att god ordning mta f._

    BONDEN.

    G bara, om dig lyster; ty ej lngt ifrn
    Vrt prte kllan r; men jag, d dager blir,
    Till kern drifver oxarna, och sr min teg.
    _Latvulen ingen, fast han Gud p tungan br,           80
    Frutan arbete, sitt uppehlle fick._

    ORESTES.

    Min Pylades, dig ibland menskor skattar jag
    I vnskap och i trohet frmst, och redlighet!
    Du r den ende, som Orestes lskat har,
    Mig, stackars man, utaf Aigisthos grymt frfljd,       85
    Som gaf min far sin bane, af frderflig mor
    Bitrdd, ifrn orakelguden kommer jag
    Till Argoslandet, s att ingen vet derom,
    I mening, att med mord umglla mrdarne.
    Min faders graf beskte jag, frlidne natt,             90
    Och gjt en tr, och offrade en lock derp.
    Och slagtade ett lamm, hvars blod jag rinna lt
    I hemlighet, att intet vet vldsherrskaren.
    Dock inom stadens mur min fot ej stter jag;
    Men tveksam mellan tvenne dd jag kommit hit            95
    Till landets grnser: fr att genast vandra bort
    t annan ort, om spejarn sett mig, skande
    Min syster ter; -- ty man sger, att frmld
    Hon fast sitt bo, och icke mera jungfru r; --
    Att rka henne, och till min deltagerska               100
    I hmden f, och forska hvad bak muren hrs.
    Allts -- ty Eos hjer ren sin strleblick --
    Frn denna stig vi vika m p annan strt.
    Ty ngon plogkarl, eller ngon piga tr
    Vl visa sig, af hvilken vi utforska m,               105
    Om syster min har fst sitt bo i denna trakt.
    Dock der jag varsnar ngon ibland trnorna,
    Som ifrn kllan br p klippta hufvudet
    Ett embar; sittom derfr hr och sprjom t
    Hos tjensteqvinnan, om vi ngon kunskap f,            110
    Min Pylades, i sak, hvarfr vi kommit hit.

    ELEKTRA.

    Stig hurtigt p! nu r hg tid;         _Stroph._
    O skynda, skynda dig, grtande, framt!
    Ve mig, ve mig!
    Agamemnons egen dotter                                 115
    r jag, och mig fdde Klytaimnestra,
    Skrcklig dotter af Tyndareus.
    Jag kallas den olycksslla
    Elektra af medborgsmn.
    Ve, ve, de tryckande hjerteqval,                       120
    O far, och mitt gryma lif!
    Du redan i underjord
    Hvilar, af egen maka drpt,
    Och Aigisthos, o Agamemnon.
    Vlan, stmm upp din sorgelt,                         125
    Och vck mngtriga frjden!
    -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
    Stig hurtigt p! nu r hg tid;          _Motstr._
    O skynda, skynda dig, grtande, framt!
    Ve mig, ve mig!
    I hvilken stad, och i hvilket hus,                     130
    O stackars min broder, tjenar du,
    I fadrens salar lemnande,
    Vid bittraste olyckslott,
    Beklagliga systren qvar?
    Mtte du komma, i sdan nd,                           135
    Mig arma till rddning, Zeus, o Zeus,
    Och hmnare af min faders
    Skndeligt gjutna blod,
    Stllande kosan till Argos' land!
    Men nu detta embar frn huf-                           140
    vudet lyftande, nattliga klageljud
    Jag till min fader vill hja upp.
    Ddsqvdet, o fader, en klagesng          _Epod._
    Jag snder ditneder i suckar,
    Af hvilka jag alla dagar                               145
    Qvljs, och med naglarna
    Snderklser min hals,
    Och drabbar mitt klippta hufvud med handen,
    Allt fr din dd.
    Ve, ve, jag vill slita min lock!                       150
    Och liksom melodiska svanen
    I strmmande flodens bdd
    Pkallar sin lsklige far,
    Som i gillrets svekliga garn
    Fann dden: s dig, olycklige                          155
    Fader, begrter jag,
    Som fick det aldrayttersta badet i
    Ddens ohyggliga bdd.
    Ve mig -- ve,
    Fr bittra din mordyxas skull, fader,                  160
    Fr bittra din resas beslut frn Ilios!
    Ej med ett prunkskrp mtte dig.
    Makan, och icke med blomsterkrans;
    Nej, med tveeggige svrdet hon
    Aigisthos' i sorglig nidbragd halp,                     165
    Som hon hemligt tog i sitt lger.

    KHOREN.

    Agamemnons dotter, jag kommen r,        _Stroph._ 1.
    Elektra, till din landtliga boning.
    Hit lnde en, lnde en mjlkdrinkare,
    Mykenaier och bergsbo nyss,                            170
    Som sger, att till fvermorgon
    Utstta en offerfest
    Argeierne, och till Hero
    Samtlige jungfrur erna g.

    ELEKTRA.

    Ej, vninnor, fr hgtidsprl           _Stroph._ 2.  175
    Hjertat, eller fr gyllene
    Keder, mer hnfres hos mig,
    Arma; ej trder jag nnsin i dans
    Med Argeiska trnorna mer,
    Svngande svarfvade foten.                             180
    Tren mitt offer r,
    Och jag, olyckliga, vrdar blott
    Om tren, alla dagar.
    Skda mitt tofviga hr,
    Och denna trasiga kappa, om                            185
    De anst Agamemnons
    Konungsliga dotter, och
    Troia, som stdse min fader
    Minnes, af hvilken det intogs.

    KHOREN.

    Gud r mktig; men vrdigas dock af mig     _Motstr._  190
    Mngstickade manteln taga, och klda p
    Det gyllene tillgg till ditt fgrings glans!
    Menar du, med trar dig,
    Fast gudar du ej vrdar, seger f
    P fienderna? -- _Genom suckar ej,                     195
    Men bner, hjda till gu-
    dars thron, vinns lyckan, mitt barn._

    ELEKTRA.

    Ej bland gudarna ngon bor               _Motstr._2
    Den olyckligas verop f-
    ver fvadt fadermord.                                  200
    Ve mig, fr drpte fadren, ve!
    Samt fr den lefvande irraren,
    Som nu vistas i fremmande land,
    Den arme man, och sitter kanske
    Vid drngars hrd,                                     205
    Fast son af sttelig far.
    Sjelf jag i fattiga hybblet ber,
    Frtvinande i mitt sinne,
    Bortkrd ur min faders palats,
    Upp bergsklinterna hr.                               210
    Men mor hon ligger i mrdarns bdd,
    Och sofver hos annor man.

    KHOREN.

    Fr Hellas' folk till mngen ofrd skulden r
    Din moders syster, Helens, och fr ditt hus.

    ELEKTRA.

    Ack, ack, J qvinnor! nu jag afstr frn min grt.      215
    Invid vr boning fremlingar, som lgrat sig
    Derborta, smyga ju utur forstet fram.
    Du, vgen utfr, skyndsamt, och till hybblet jag
    Illgerningsmnnen mga fly med snabba steg.

    ORESTES.

    Blif qvar, beklagansvrda, och min hand ej rds!       220

    ELEKTRA.

    Jag vid Apollon beder: sl mig ej ihjl!

    ORESTES.

    Jag andra drpa ville, mer fiendtliga.

    ELEKTRA.

    G hn, och nalkas ej hvad dig ej nalkas hfs.

    ORESTES.

    Ej kan jag ngon nrma mig med strre skl.

    ELEKTRA.

    Sg, hvi du svrdbevpnad drjer vid mitt tjell?      225

    ORESTES.

    Blif qvar, och hr mig! du kanhnda trffat rtt.

    ELEKTRA.

    Jag blir, och r fullkomligt din, som makten har.

    ORESTES.

    Frn broder din med tidender jag kommit hit.

    ELEKTRA.

    Sg mig, du kre, om han lefver, eller dtt?

    ORESTES.

    Han lefver; ty det bsta frst jag sga vill.          230

    ELEKTRA.

    Dig nskas vlgng som de ljufva ordens ln.

    ORESTES.

    Oss bda unnar jag gemensamt denna lott.

    ELEKTRA.

    Hvar vistas han, den usle, uselt landsfrvist?

    ORESTES.

    Han tvinar bort, och lyder lag n hr, n der.

    ELEKTRA.

    Och lider brist p dagens ndtorft mjligen?           235

    ORESTES.

    O nej! men dock _vanmktig r landsflyktig man._

    ELEKTRA.

    Med hvilket budskap kommer du frn honom nu?

    ORESTES.

    Jag frgar: lefver du? hvad qval betrycka dig?

    ELEKTRA.

    Frst skdar du, hur till en skrika jag frbytts.

    ORESTES.

    Af qvalen tvinad, att jag just beklagar dig.           240

    ELEKTRA.

    Mitt hufvud rakadt r och hr, p Skythers vis.

    ORESTES.

    Din broder och din drpte far dig smrta gr.

    ELEKTRA.

    O ve! hvad r mig krare, n desse tv?

    ORESTES.

    Ack, ack, hvad hyser du fr tankar om din bror?

    ELEKTRA.

    Han borta r, den lsklige, och hemma ej.              245

    ORESTES.

    Se'n hvilken tid frn staden fjerran bor du hr?

    ELEKTRA.

    O fremling, mig man gifte bort, en olycksstund!

    ORESTES.

    Din arme bror! -- din man dock Mykenaier r?

    ELEKTRA.

    Ej s, som fadren rnade bortgifta mig.

    ORESTES.

    Ack, lt mig hra, och bertta fr din bror!           250

    ELEKTRA.

    I denna koja bor jag hr, p fjerran trakt.

    ORESTES.

    Slikt hus koherden eller dikarn vrdigt r.

    ELEKTRA.

    Javl en fattig hedersman, och mot mig blid.

    ORESTES.

    Hvad blidhet r det d, som finns hos din geml?

    ELEKTRA.

    Min bdd han aldrig nnsin djerfts att nrma sig.      255

    ORESTES.

    Af kyskhetslfte bragt derhn, af kallt frakt?

    ELEKTRA.

    Min fader krnka och min mor han ville ej.

    ORESTES.

    Vardt han ej glad emellertid att ega dig?

    ELEKTRA.

    Han ej Aigisthos gilla vill, som giftoman.

    ORESTES.

    Begriper! -- att ej fr Orestes st tillsvars.        260

    ELEKTRA.

    Visst var han rdd fr det ocks; men eljes klok.

    ORESTES.

    Ack!
    En hedersman du nmner, som br hllas vl.

    ELEKTRA.

    Ifall han kommer hem, som nu r bortastadd.

    ORESTES.

    n moder din, frdrog hon sdant gifterml?

    ELEKTRA.

    _Nog lskar qvinnan karlarna; ej egna barn._           265

    ORESTES.

    Sg mig, hvarfr Aigisthos dig s skymfade?

    ELEKTRA.

    Han gaf mig honom, att jag blefve _ungars_ mor.

    ORESTES.

    Ej _sners_, som dig skulle hmnas framdeles?

    ELEKTRA.

    Ssom han stemplat, skall han gra mig besked.

    ORESTES.

    Vet modrens make, att nnu du jungfru gr?             270

    ELEKTRA.

    Det vet han icke; jag med tystnad dljer det.

    ORESTES.

    Tillts vninnorna, hr st, att hra oss?

    ELEKTRA.

    Jo, dina ord och mina vackert dlja de.

    ORESTES.

    Hvad gjorde vl Orestes, om han komme hem?

    ELEKTRA.

    Det frgar du? -- ett skamligt tal! r vl nu tid?     275

    ORESTES.

    Hur sloge han ihjl sin faders banemn?

    ELEKTRA.

    Af fienderna lidande hvad fadren led.

    ORESTES.

    Med hans hjelp vgade du drpa moder din?

    ELEKTRA.

    Ja visst, med samma yxa, som min fader draps.

    ORESTES.

    Fr jag det sga? r ditt tal att lita p?             280

    ELEKTRA.

    Jag doge gerna se'n jag gjutit modrens blod.

    ORESTES.

    Ack!
    Om nu Orestes vore hr, och hrde allt!

    ELEKTRA.

    nsknt jag sge, knde jag ej honom mer.

    ORESTES.

    Det r ej under; ung du skildes frn ung bror.

    ELEKTRA.

    En ende skulle knna honom dock nnu.                  285

    ORESTES.

    Han visst, som sgs ha honom ifrn dden frlst?

    ELEKTRA.

    Hans egen fars skolmstare, en gammal man.

    ORESTES.

    Din far; den mrdade, sg, hvilar han i graf?

    ELEKTRA.

    Han hvilar, som han hvilar, vrkt ur egen borg.

    ORESTES.

    Ve mig! hvad sade du? de ddlige allts                290
    Af andras qval frnimma fven smrtens gadd.
    Frtlj mig saken! att jag br till broder din
    Oljufva ord, men ndiga att hra dock.
    _Barmhertighet dock aldrig uti otrngdt ml,
    Hos visa mnner finns; men icke strafflst r,         295
    Om alltfr mycken vishet hos den vise bor._

    KHOREN.

    Densamma hjertats nskan delar fven jag.
    Ty fjerran hr p landet boende, jag ej
    Af stadens nidverk vet, men ville veta nu.

    ELEKTRA.

    M vara! om jag mste. Men jag mste vl               300
    Frtro t vnnen mina och min faders qval.
    Men dig, o frmling, beder jag, som talet vckt,
    Sg fr Orestes mina lidanden, och hans,
    Och aldrafrst, af hurdan mantel jag r skyld,
    Hur smutsig jag r, och inunder hvilket tak            305
    Jag bor, som dock hrstammar ifrn kongaborg.
    Ock jag med skottspoln vfver mina klder sjelf,
    Sframt jag ej vill naken g, och lottls bli;
    Sjelf fven vattnet ifrn floden hmtar jag,
    Frn gudafester utestngd, frn danser skild.          310
    Jag hustrur hatar, d jag sjelf r jungfru blott?
    Jag Kastor hatar, som, frrn han bland gudar kom,
    Frlofvades med mig, sin egen anfrvandt.
    Min mor, omgifven utaf Phrygisk bytesskatt,
    P thronen sitter, och de Asiatiska                    315
    Smtrnor st bredvid, dem far tillfngatogs
    Idaiska mantlarna tlllsammanfstade
    Med gyllne spnnen; dock min faders svarta blod!
    I borgen ruttnar n, och han, som honom drap,
    Bestigande min faders vagn, far hurtigt fram;          320
    Och spiran, hvarmed far anfrde Hellas' folk,
    Han fvermodig hller i blodslad hand.
    Men Agamemnons minnesvrd missfirmad blir,
    Samt undfr gjuteoffer, eller myrtenstjelk
    Ej ngonsin, och tom p smycken str hans graf.        325
    Af vin uppfuktad mellertid, min moders man
    Den store, som han kallas, trampar derupp,
    Och p grafstenen slungar sten p sten,
    Samt vgar fra emot oss ett sdant tal:
    "Hvar r Orestes? Han sin faders vrd minsann          330
    Rtt vl frsvarar?" -- S han hdas, bortastadd
    Sg honom det, o fremling, d jag ber derom,
    P mnge andres vgnar, hvilkas tolk jag r,
    S hnderna, som tungan, och bengslad sjl,
    Och mitt kalskurna hufvud, och Orestes' far.           335
    Ty nesligt r, om samme far de Phryger slog,
    Men han allena ej en ende drpa kan,
    Den unge kmpen, aflad utaf bttre far.

    KHOREN.

    Der ser jag mannen, just din make menar jag,
    Som, efter slutadt arbete, nu kommer hem.              340

    BONDEN.

    Ha! hvad r det fr fremlingar, jag skdar hr?
    Utaf hvad orsak ha de till mitt hybbles drr
    Anlndt? monntro de ska mig? Stor skam
    Fr hustru, att med unga glopar st i prat.

    ELEKTRA.

    Min kra du, mot mig ej m du svartsjuk bli!           345
    Du sanningen skall veta strax: de fremmande
    Ifrn Orestes kommit hit, som sndebud.
    J fremlingar, misstycken icke gubbens ord!

    BONDEN.

    Hvad sga de? Finns mannen till, och ser guds dag?

    ELEKTRA.

    S sprjes visst; och deras tal mig trovrdt syns.     350

    BONDEN.

    Monntro han minnes fadren n, och dina qval?

    ELEKTRA.

    Det vill jag tro; _vanmktig r landsflyktig man._

    BONDEN.

    Hvad tidender ha de ifrn Orestes bragt?

    ELEKTRA.

    Att speja mina lidanden han skickat dem.

    BONDEN.

    Somt se de skert sjelfve; somt frtljer du.          355

    ELEKTRA.

    Dem knna de, och intet grs dem mer behof.

    BONDEN.

    Allts man drren lngesedan ppna bordt:
    Intrden hr! Som ln fr goda ord J fn
    Gstplgning strax, s godt mitt ringa hus frmr.
    Fort, drngar, lyften derfr in ressakerna,            360
    Och krusen icke J, frn lskad lsklige
    Hitkomne! Ty nsknt jag r en fattig man,
    Min ringa hrkomsts bruk fr er ej rjer jag.

    ORESTES (till Elektra).

    Vid gudar, han som till ett kyskhetsktenskap
    Med dig frmldes, vill Orestes ingen skam!            365

    Elektra.

    Just denne kallas man t mig, olyckliga!

    ORESTES.

    O ve!
    Ej finns ett skert tecken upp mannamod;
    Frty frvirring r de ddliges natur.
    Jag ofta sett, att sonen utaf del far
    Blef usling; sett af slema fder goda barn;           370
    Sett armod uti rike mannens tankestt,
    Men hga tankar hos den lge bettlaren.
    Hur skall allts man dmma rtt i sdan sak?
    Kanhnda efter _rikdom_? dlig domare!
    n efter dem som _intet ha_? nej, _armoden            375
    r krmpig, och i ndens stund lr mannen svek._
    n efter _vapnen_? Ho, _d han lansudden sg,
    Intygade vl rtt, hvem som den tappre r?_
    Det bsta blir, att lemna sdan sak derhn.
    Ty denne mannen, hvarken bland Argeier stor,           380
    Ej heller uppblst af sin tts frmenta glans,
    Men utur hopen en, befunnits har brakarl,
    Er sansen, J, som, utaf toma frdomar
    Uppfyllde, stten och, p _tonen_, menskorna
    Bedmmen och, p _umgngssttet_, dlingar!            385
    _De dle mnner ensame frvalta vl
    S stad, som hus; men toma kroppar utan sjl,
    De ro stoder upp torg: -- I hrnaden
    Den starke armen, som den svage, skrdas hn:
    Och sdant allt beror af tapperhet och art._           390
    Derfr -- han r det vrd, tillstdes eller ej,
    Agamemnons son, fr hvars skull hit vi kommit ha --
    Nu ltom oss mottaga bjudningen; vlan,
    J tjenare, vi mste in; den fattige
    Mer n den rike vare mig vlvillig vrd!               395
    Allts jag prisar denne mannens gstfrihet;
    Men sge hellre, att din egen bror likvl,
    Sjelf lycklig, mig ledsagade i lyckligt hus.
    Kanske han kommer; _ty orakelgudens ord
    Ha laga kraft; ej menskors spdom aktar jag._          400

    KHOREN.

    Nu, mer n nnsin, o Elektra vrmes upp
    Af frjd vrt hjerta; ty mhnda stadgar sig
    Vr lycka herrligt, som s lngsamt hittills skred.

    ELEKTRA.

    Min stackars man, d nog du vet vr fattigdom,
    Hvi tog du dessa gster mot, frmer n du?             405

    BONDEN.

    Hvi, om de ro, som de synas, dlingar,
    Ej hlle de tillgodo smtt svl som stort?

    ELEKTRA.

    Emedan du misstagit dig, och fattig r,
    S g nu till min faders gamle vrdare,
    Der han vid floden Tanaos, som genomskr               410
    Argeiska landets grnser, liksom Spartas jorda,
    Med hjorden vistas, se'n ur staden han frdref!
    Bed honom g till hybblet sitt, och derifrn
    Till fremlingarnas bord frskjuta oss en rtt.
    Hur han skall gldjas, och beprisa gudarna,            415
    Frnimmande, att gossen lefver, som han frlst!
    Ty ej ur fadersborgen, och utaf vr mor
    Vi ngot finge; men blott harm bebdade
    Om skken hrde, att Orestes lefver n.

    BONDEN.

    Om dig s synes, vill jag bringa detta bud             420
    Till gubben; g nu ofrtfvadt du ditin,
    Och stll i ordning der! _Blott hustrun vilja har,
    Hon fr en mltid tusen medel finner upp._
    Ock r s mycket i vrt hybble qvar nnu,
    S att vi gitte dessa mtta fr en dag.                425
    Men efter nu p sdant mne tanken fll,
    Begrundar jag, hur _penningen har mycken kraft.
    Att hjelpa vnner med, samt, nr man krmpa fr,
    Der ur sig redat daglig ndtorft r likvl
    En ringa ting; ty mttad mage gr enhvar,              430
    Svl den rika, som den arma lika frjd._

    KHOREN.

    Stolte galejor, som drogen fordom till Troia, _Stroph._ 1.
    Med otaliga rors mngd,
    Bland Nereiderna hllande dans,
    Der fljtvnlig svngde Del-                           435
    phinen sig, omkring mrkspr-
    tiga stammar vltrad,
    Beledsagande Thetis' son,
    I fttrens sprng ltte Akhilleus,
    Med Agamemnon, till Troiske,                           440
    Simoentiska stranden!
    Och Nereiderne, lemnande Euboias kust,  _Motstr._ 1.
    Frn Hephaistos' gyllene std
    Hmtade vapnens konstfulla verk,
    Upp Pelion, och i h-                                 445
    ga Ossas heliga lunder,
    Nymphernas vrdtorn,
    Sprjande dessa, hvar hjeltens far,
    Riddaren, fostrat t Hellas dess ljus,
    Thetis', hafsgudinnans, ttling,                       450
    t Atreides ett snabbfotadt vrn.
    Men af ngon i Naupliske hamnen,        _Stroph_2.
    Som frn Ilios kommit, de hrde,
    Att, upp din, o Thetis' son,
    Herrlige sklds omkrets,                               455
    Fljande bilder, skrckbilder
    Fr Phrygerna, ristats in.
    P kringlpande randens rund
    Halsskrdaren Perseus, med vingad
    Sko fver hafvet, fram-                                460
    for, och Gorgos hufvud hll,
    Med Zeus' budbrare Hermes,
    Maias landtlige ttling.
    Och i midten af sklden strilade        _Motstr._ 2.
    Solens blanka skifva                                   465
    Med vinghstarnas spann,
    och stjernors etheriske danshr,
    Pleiader, Hyader, fr Hektors
    gon ett ddsbad.
    Upp gullsirade hjelmen sgos                          470
    Sphinger, med sjungna bytet i klorna
    Hllet; p pansaret, som r
    Landvrnaren, i fyr-
    sprng lopp en lejoninna, och blicken
    Peirenaiske flen fljde.                              475
    P mordiska glafven fyrhofvade hstar sig stegrade, _Epod._
    och kring ryggen hvirflade skyar af stoft.
    Sdane mnners drott,
    Stridprfvade kmpars, drap du, o Tyndareus'           480
    Dotter, din egen geml, vanartade qvinna!
    Thy skola de himmelske dig en gng
    Nedsnda till underjorden, och jag
    Skall se ur den bldande strupen                       485
    Med svrd utgjutet, ditt blod.

    GUBBEN.

    Hvar r hon, hvar min unga, vrdnadsvrda fru,
    Agamemnons dotter, som jag fordom fostrade?
    Hur brant r ej uppgngen hit till hennes hus,
    Fr sammankrumpen gammal man, att trampa p!           490
    Till sina vnner mste man dock, tnja ut
    Refbenen msesids och krkta knets veck.
    Ack, dotter min, jag ser du nyss hemkommen r,
    Jag skyndat hit, att bringa dig ett litet lamm,
    Som jag ur hjordarna t dig utplockade,                495
    Och blomsterkransar, jemte ostar, som jag valt;
    Dessutom ock en gammal skatt ur kllaren,
    Till doften ljuflig, njugg, men kostelig likvl,
    Att blanda ut en skl med krukans svaga dryck
    Man bringe detta till de fremmande, du ftt,           500
    Men jag med fliken af min kappa gonen,
    Dn trar vlla, torka vill emellertid.

    ELEKTRA.

    Hvad r, du gamle, som ditt ga fuktigt gr?
    Du minns kanske min ofrd, sedan fordomtid?
    Kanske Orestes' usla landsflykt smrtar dig?           505
    Kanske min fader, som du frr i famnen bar,
    Och gagnlst fostrade fr dig och vnnerna?

    GUBBEN.

    Visst gagnlst! nu jag dock ej kunde hejda mig.
    Ty d af hndelse jag lnde till hans graf,
    I ensamheten fll jag ned derp, och gret,             510
    Och ppnande p legeln, offergjt derur,
    Och myrtenqvisrtar stllde kring p kumlets rand
    P sjelfva blet sg jag d svartulligt fr,
    Nyss slagtadt, och ej lngese'n utgjutet blod,
    Och blonde hrets lockar sg jag, skrdade,            515
    Samt undrade, min dotter, ho bland menniskor
    Tordts grafven nalkas; det ej en Argeier var.
    Men kanske kom din broder hem i hemlighet,
    Och hyllade dervid sin faders olycksgraf
    Betrakta locken, lggande vid eget hr,                520
    Om det ej r till frgen lika med dethr.
    Frty _hos dem, som rinner samme faders blod,
    Plr mngen kroppens del antaga samma skick._

    ELEKTRA.

    Du, gamle, ordar hvad ej vise mnner hfs,
    Ifall du menar, att min djerfve bror, i smyg,          525
    Af fruktan fr Aigisthos, kom till detta land.
    Dessutom hvad r vl en hrlocks vittnesbrd?
    Hans, i palaistran bildad ut p riddarvis;
    Min, utaf kammen agad? -- Slikt omjligt r.
    Du lika lockar finna skall hos mnga nog,              530
    I hvilka samme blod ej rinner, gamle man.

    GUBBEN.

    Trd du uti hans spr, och prfva, om hans sko
    Ett mrke lemnat, passligt fr din fot, mitt barn!

    ELEKTRA.

    Hur r det mjligt, att uti stenbunden mark,
    Som denna, aftryck gjordes? om dock vore s,           535
    Kanhnda r tv syskons fot ej lika stor,
    En qvinnas och en mans: _Karl lofven tar._

    GUBBEN.

    Ifall din bror till vra bygder kommen r,
    Sg, om du mrke eger p skottspolens verk,
    Hvari jag honom hemligt rddade frn dd?              540

    ELEKTRA.

    Ack, minns du ej, att, d Orestes gick frn oss,
    Jag n var barn? men om jag fven kappor vft,
    Hur skulle han, d liten pilt, i samma g,
    Sframt ej klder jemte kroppen vexa till?
    Nej, ngon fremling, af medmkan, klippt sin lock      545
    P grafven, eller rrd af hela landets sorg.

    GUBBEN.

    Hvar ro fremlingarne nu? jag nskar se,
    Och sprja dem om allt, ehvad din broder rr.

    ELEKTRA.

    Der komma de utur vrt tjell med snabba steg.

    GUBBEN.

    De hgvlborna! -- dock jag lemnar det osagdt;         550
    Ty hgvlboren mngen var en stympare.
    Likvl jag fremlingarna nu vlkomna vill.

    ORESTES.

    Var helsad, gubbe! utaf hvem, Elektra, sg,
    Har du den gamla vnsqvarlefvan qvar nnu?

    ELEKTRA.

    O fremling, det r han, som fostrade min far.          555

    ORESTES.

    Hvad sger du? densamme, som din broder stal.

    ELEKTRA.

    Min bror han rddat, om han eljes lefver n.

    ORESTES.

    O ve!
    Hvi ser han p mig, likasom skrskdande
    Ett silfversmycke? menar han mig ngon lik?

    ELEKTRA.

    Kanske han glds, att ann Orestes se i dig.            560

    ORESTES.

    En lskad man; men hvarfr stfvar han omkring?

    ELEKTRA.

    Du fremmande, med hpnad, ock jag detta ser.

    GUBBEN.

    Elektra, vna dotter, bed till gudarna!

    ELEKTRA.

    Om hvad? dm det som icke r, om det som r.

    GUBBEN.

    Att f den dyra skatten, som gud visar dig.            565

    ELEKTRA.

    Till gudarna jag beder; nu hvad vill du mer?

    GUBBEN.

    Nu kasta gat, barn, p denne lsklige!

    ELEKTRA.

    En stund jag fruktat, att ej mer du riktig r.

    GUBBEN.

    r jag ej riktig, jag, som skdar broder din?

    ELEKTRA.

    Hvad har du, gamle, sagt? ditt tal ovntadt r.        570

    ORESTES.

    Att hr jag ser Orestes, Agamemnons son.

    ELEKTRA.

    Hvad mrke har du, som jag kunde lita p.

    GUBBEN.

    Ett rr vid gat efter blodigt sr, han fick,
    D han en kalf frfljde jemte dig, och stalp.

    ELEKTRA.

    Hvaha? jag mrket skdar efter fallet sjelf.           575

    GUBBEN.

    Men drjer n, att nrma dig den kraste?

    ELEKTRA.

    Nej, icke mer; utaf ditt mrke r min sjl
    Fullt fvertygad. Du, som lnde ndtligen,
    Dig eger jag. -- --.

    ORESTES.

                         Och du omsider gs af mig.

    ELEKTRA.

    Jag aldrig trodde -- --                               580

    ORESTES.

                            Jag ej heller hoppades.

    ELEKTRA.

    r du den rtte?

    ORESTES.

                     Ja, din ende bundsfrvandt!
    Ifall det varp jag drager upp, som kastas nu.
    Det vet jag, och man mer ej br p gudar tro,
    Om brottet hgre stlles n rttrdighet

    KHOREN.

    Du r hr; du r hr, genfrdige dag!                  585
    Du har grytt, och fr fosterlandet rjt
    Den hjelte, som, flyktande lngese'n
    Fjerran frn fdrens palats
    Usel irrade omkring.
    En gud, ja, en gud skall bringa till oss               590
    Segren, vninna
    Hj hnder, hj rst, och bn uppsnd.
    Till gudar, att lyckligt, lyckligt
    Din bror uti vr stad m trda in!                     595

    ORESTES.

    Rtts! mig vlkomsthelsningens behaglighet
    r ljuf; hrnst jag rnar terglda allt.
    Men, gamle, du som lnde hit i rtter tid.
    Sg mig, hur skall jag tukta fadrens baneman,
    Och moder min, som ingick gudlst gifterml.           600
    Finns n i Argos qvar fr mig bevgenhet?
    r allt fr oss frloradt, ssom lyckan r?
    Hvem br jag trffa, vare sig natt eller dag?
    P hvilken vg mig vnda emot fienden?

    GUBBEN.

    Min son, fr dig, olycklige, ej finns en vn,          605
    _I denna verld r vnskapen ett hittegods,
    Den vnskapen, som lika delar godt och ondt._
    Och du som r i grund och botten vnnels,
    Ej hoppet mera ens har qvar; hr och frnimm:
    Utaf din egen hand och slumpen det beror,              610
    Om du din faders borg och stad n terfr.

    ORESTES.

    Hvad br jag gra fr att n ett sdant ml?

    GUBBEN.

    Thyestes son du drpa br, och moder din.

    ORESTES.

    Det segerpris jag nskar ha; men huru f?

    GUBBEN.

    Om hur du ville, du i borgen slipper ej.               615

    ORESTES.

    Af vakter och drabanters armar skyddas den.

    GUBBEN.

    Rtt sagdt! han rdes dig, och aldrig sofver trygg.

    ORESTES.

    M vara! men i sak mig rd, du gamle man!

    GUBBEN.

    Hr p du bara! mig ett infall kommit p.

    ORESTES.

    Du ngot godt att sga har: jag ra r.                620

    GUBBEN.

    Aigisthos nyss jag varsnade, d hit jag smg.

    ORESTES.

    Detder frstr jag; men upp hvad stlle d?

    GUBBEN.

    Uti hsthagen, litet stycke hrifrn.

    ORESTES.

    Hvad gjorde han? p hopplshet, mig gryr ett hopp.

    GUBBEN.

    t nympherna en fest han redde: tyckte jag.            625

    ORESTES.

    Fr barnens fostring, eller fr en vntad son?

    GUBBEN.

    Ett vet jag blott: med oxars slagt bestyrde han.

    ORESTES.

    I mnges sllskap, eller blott med eget folk?

    GUBBEN.

    Argeier fanns der ingen, utan slafvars hop.

    ORESTES.

    r ngon, som mig rja kunde, gamle man?               630

    GUBBEN.

    De ro tjenare, som dig ej nnsin sett.

    ORESTES.

    Ifall vi segre, ro de bevgne oss?

    GUBBEN.

    Ja; sdan r ju slafvars sed, dig gagnelig.

    ORESTES.

    Hur i all verlden kunde jag den mannen n?

    GUBBEN.

    Du vandrar dit, dn, offrande, han varsnar dig.        635

    ORESTES.

    Invid den vgen, som jag tror, han hagen har.

    GUBBEN.

    Och nr han ser dig, dig till gst inbjuder han.

    ORESTES.

    Till bitter bordskamrat, allenast gud s vill.

    GUBBEN.

    I frigt, hur det faller sig, tag ditt beslut!

    ORESTES.

    Frtrffligt sagdt! och moder min hvar vistas hon.     640

    GUBBEN.

    I Argos; och till mannens fest ej kommer hon.

    ORESTES.

    Hvi reste icke modet min med giljaren?

    GUBBEN.

    Hon fruktade byfolkets prat, och hemma blef.

    ORESTES.

    Begriper! misstnkt hon hos staten knner sig.

    GUBBEN.

    S ungefr; en gudls qvinna hatad blir.               645

    ORESTES.

    Hur kan jag drpa bda tv i samma hugg?

    ELEKTRA.

    Jag sjelf bestyra vill om modrens nederlag.

    ORESTES.

    En sdan sak skall slumpen visst utfra vl.

    ELEKTRA (visande p gubben).

    D tv vi re, denne ock br tjena oss.

    GUBBEN.

    S blir det; men hur reder du din moders dd?          650

    ELEKTRA.

    G, gamle man, ock till hos Klytaimnestra sg,
    Att jag i barnsng ligger med ett gossebarn.

    GUBBEN.

    Att lngese'n du fdde, eller nyligen?

    ELEKTRA.

    Fr tio dagar, barnsngsqvinnors reningstid.

    GUBBEN.

    Ock hur kan detta bringa p din moder dd?             655

    ELEKTRA.

    Blott hon frnimmer, att jag sjukas, r hon hr.

    GUBBEN.

    Hvi tror du, att hon vrdar sig om dig, mitt barn?

    ELEKTRA.

    Jo visst, i frjd att mor jag r, hon grta skall.

    GUBBEN.

    Kanske, -- till vndningspunkten tergr mitt tal.

    ELEKTRA.

    Och nr hon kommit, klart r, att hon ddad blir.      660

    GUBBEN.

    Och genom sjelfva husets drr intrde hon!

    ELEKTRA.

    Sak samma nstan, som att g till ddens hem?

    GUBBEN.

    Ack! att jag doge, se'n jag detta skda ftt!

    ELEKTRA.

    Frst visa nu Orestes vg, du gamle man!

    GUBBEN.

    Dit, der Aigisthos gudars offer reder till?            665

    ELEKTRA.

    Och nr min mor du mter, frambr mina ord!


    GUBBEN.

    S att hon tror dem vara gngne ur din mund.

    ELEKTRA (till ORESTES).

    Nu dig det gller; frsta mordets lott r din.

    ORESTES.

    Jag gerna gr, blott ngon blir vgvisare.

    GUBBEN.

    Ondligt gerna vill jag flja dig stad.               670

    ORESTES.

    Zeus, fadrens gud, och fiendernes hmnare,
    Dig mka fver oss, som lidit mkligen!

    ELEKTRA.

    Dig mka fver oss, afkomlingar af dig!

    ORESTES.

    O Hera, vid Mykenes gudaaltar hgst,
    Frlna segren, om vr bn rttmtig r!

    ELEKTRA.

    Frlna oss en rttvis hmd fr fadrens mord!          675

    ORESTES.

    Och du, min far, som, mrdad, dvljs inunder jord,
    Du drottning, jord, till hvilken hndren strcker jag,
    Bispring, bispring tv dina aldrakrsta barn!
    Kom, fader, och som bundsfrvandter tag med dig.       680
    De hjeltars vlnader, som dde samflt Phrygerna,
    Och bra hat till gudalsa nidingsmn!
    Har du mig hrt, du af min mor misshandlade?

    ELEKTRA.

    Allt, vet jag, hr vr fader; -- nu r tid, att g;
    Thy dig jag manar, att Aigisthos sl ihjl.            685
    Men om, besegrad, dende du strtar ned,
    Ock jag r dd, och tlj mig ej bland lefvande.
    Ty med tveeggadt svrd mitt hufvud drabbar jag.
    Nu gr jag i min koja, och om allt bestyr,
    S att, ifall om dig god tidning blir frspord,        690
    Allt huset jubla m; men om du nedergrs,
    Motsatsen trffar in: dig detta sger jag.

    ORESTES.

    Allt vet jag nu.

    ELEKTRA.

                     En _karl_ allts du vara br.
    (till Khoren)
    Men J, o qvinnor, genom edert anskri hgt
    Frkunnen bardaleken! Jag vill hlla vakt,             695
    Med draget svrd i handen, mellertid.
    Ty, ock af fienden besegrad, aldrig jag
    Det hn skall lida, att min kropp misshandlad blir.

    KHOREN.

    Om dejliga moder min en sgn         _Stroph._ 1.
    Frn Argeiska bergen nnu str.                        700
    Bland grnade rykten qvar,
    Att, upp vlfogade pipan sin,
    Ljufljudiga sngen blste
    Pan, lundarnes konung,
    Sknulliga, gyllene lammet lockande fram;              705
    Men p klippans spets
    Framtrdde hrolden, och utbrast:
    Till torget, till torget, Mykenaier,
    Vandren, att se lycksalige frstarnes                  710
    Jrtecken, skrcktecken!
    Argeiernes skaror smyckade templen ut;
    Och guldsirade altaren re-           _Motstr._ 1.
    ste sig, p hvilka i staden hgt
    Glodde Argeiernes offereld.                            715
    Ur fljten, de sngmrs tjenstesven,
    Aldrasknaste stmma ljd;
    Och lsklige snger sig mngde deri
    fver gyllene lammet, Thyestes till pris.
    Ty, i hemlig bdd,                                     720
    Nr Atreus' hulda geml
    Han tubbat, jrtecknet han frde
    Hem till sig; och vndande ter till torget, han ropte,
    Att nu det hornade, gull-
    ulliga fr han gmde i eget hus.                       725
    D frbytte, o d,                   _Stroph._ 2.
    Stjernornes strliga strt
    Zeus, och solens ljusblick,
    Samt morgonens mjella hy,                              730
    Och vesterns rymder uppvrm-
    de med gudsnd flammas gld.
    Vattendigre skyar st i nord,
    Och torre Ammoniske flt dagg-
    lse frtvina, frn Zeus                               735
    Berfvade herrlige skurars skatt.
    Han frmles ocks,                   _Motstr._ 2.
    nsknt jag foga det tror,
    Solens vrmande guldblick
    Omvexlat, och bort-                                    740
    vndt, till menniskors ofrd,
    Till de ddliges npst.
    De hisklige sgner ro dock
    Till gudars dyrkan ett varningsbud,
    Dem glmde du bort, och din make                       745
    Drap, du, herrlige broders syster.
    O ve! o ve!
    Vninnor, hrden J ett skrif -- Pkom mig blott
    Tom skrmsel, som jag underjordens skor hrt?
    Ha! desse pustar ej otydligt vexa till;
    Elektra; du vr fru, hegif ur tjellet dig!             750

    ELEKTRA.

    Vninnor, hvad r frgan om? hvad hotar oss?

    KHOREN.

    _Ett_ vet jag blott: jag rosslet hr af dende.

    ELEKTRA.

    Jag fven hr det, visst frn fjerran; men ndock.

    KHOREN.

    Lngvga kommer ljudet hit, men tydeligt.

    ELEKTRA.

    r det Argeiers, eller mine vnners suck?              755

    KHOREN.

    Jag vet ej; hvarje ndskri gr p samma ton.

    ELEKTRA.

    Du menar visst Aigisthos' mord; hvad drje vi?

    KHOREN.

    Drj n, att skert du ditt de veta m.

    ELEKTRA.

    O nej! vi re slagne; kom ej redan bud?

    KHOREN.

    Det kommer: drpa konungen, r vansklig sak.          760

    SNDEBUDET.

    O du Mykenska, segerslla jungfrukhor,
    Orestes' seger alla vnner bdar jag,
    Och Agamemnons baneman, p marken strckt,
    Aigisthos; derfr m vi prisa gudarna!

    ELEKTRA.

    Ho r du? hur kan du bestyrka dina ord?                765

    SNDEBUDET.

    Din broders tjenare, fast skdad nyss, du knner ej?

    ELEKTRA.

    Min vn; i skrmseln svrt, ditt anlete mig var
    Att minnas; men jag knner dig nu ter vl.
    Hvad hrs? min faders lede drpman skrdades?

    SNDEBUDET.

    Han skrdades! tv gnger sagdt, om s du vill.        770

    KHOREN.

    Rttvisa, du som allting ser, du kom likvl!

    ELEKTRA.

    P hurdant stt, och genom hvilket mordanslag
    Drap broder min Thyestes' son? bertta det!

    SNDEBUDET.

    Se'n utur dessa tjell vr fot vi flyttat bort,
    Upp en krvg trdde vi med tvenne spr;              775
    Der fanns de Mykenaiers kong, den herrlige.
    Han vandrade sombst i vattenymnig park,
    Och brt af spenslig myrten kransar fr sitt hr.
    Han ropte strax: vlkomne! hvilka ren J?
    Och hvadan kommen J? och ifrn hvilket land?           780
    Orestes svarte: Thessaler! -- Till Alpheos
    Vi bringe Zeus, Olympiern, vr offergrd.
    Men nr Aigisthos detta hrde, sade han:
    Nu msten J, som gster stanna qvar hos mig
    Vid festgelaget; just jag offer reder till             785
    t nympherna; stn J imorgon tidigt opp,
    J hinnen fram nd: men ltom oss g in!
    Och som han detta sade, fattande vr hand,
    Han ledde in oss; neka var allsicke vrdt
    Och nr vi inne voro, s han ordade:                   790
    Tvttvatten bringe man t fremlingarna strax,
    S att de m vid altaret rentvagne st.
    Orestes svarte: nyss vi re renade
    Med klara vattnet, hmtadt utur flodens bdd;
    Men om, med stadsbor, egnar fremlingar slikt vrf,     795
    Aigisthos, st vi redo, och ej vgre dig.
    Det talet lemnade de nu, och brto af;
    Se'n stllde sina lansar bort, sin herres vrn,
    Dess tjenare, och grepo alle verket an.
    De offerdjuret frde in; mjlkorgen de;                800
    De ter tnde elden upp, och hrden kring
    Framsatte kittlar: stoj i hela huset var;
    Din moders sngkamrat d framtog offermjl,
    Och strdde p altaret, under dessa ord:
    Bergsnympher, unnen mig, att offra mngen gng,        805
    Och Tyndariden, min geml, i sitt palats,
    D oss gr vl, som nu, men illa fienden!
    Orestes mente han och dig. Min herre om
    Motsatsen bad, ej tydligt rsten hjande:
    Att fadersborgen terf. Ur korgen tog                 810
    Aigisthos hvassa knifven nu, och kalfvens hr
    Afskar, och dem i helga elden kastade,
    Och stack i nacken kalfven, som betjenterne
    Framhllo, medan han tilltalte s din bror:
    Ibland utmrkelser hos Thessaler, den sgs             815
    Frmst vara, att en tjur man skickligt snderskr,
    Och tyglar hsten. Fatta, fremling, detta stl,
    Och visa, att slikt rop om Thessaler r sannt.
    Han grep pstund vlsmidda Dorerknifven d,
    Och, kastande sknhktig mantel frn sin rygg,         820
    Han Pylades sig valde till medhjelpare,
    Och tjenarne dref hn; tog tag i kalfvens fot,
    Och hvita kttet blottade med utstrckt hand,
    Och afdrog skinnet fortare, n kapploppshst
    Tv dubbelhvarf p banan har tillryggalaggt;           825
    Upp skar han buken; men i hand inkrmet tog
    Aigisthos, och besg det. Ingen hnglpp fanns
    Vid lefvern, men i gallan hl och ppningar
    Fr spejarn rjde idel slema frebud.
    Nu vredgas mannen, och min herre sprjer s:           830
    N, hvad gr t dig? -- Fremling, ett frst jag rds
    Frn fjerran; ty bland alla menskor htskast, r
    Mig Agamemnons son, fiendtlig mot mitt hus.
    Han svarade: du rdes en landsflyktings list,
    Du, stadens drott? nej, ltom oss kalasa nu?           835
    P frgeoffret; Phthier, fr min Dorerknif,
    Man bringe, att jag bringan ristar upp dermed.
    Han fattar knifven, och skr till; Aigisthos tar
    Till skdning lungan, Men d ned han bjde sig,
    P yttersta tspetsarna din broder steg,               840
    Uti nackskarfven honom hgg, och genomskar
    Ryggdelarna; Aigisthos' hela kropp dervid
    Spratt upp och ned, och hgt han skrek i ddens nd.
    I samma stund framrusade hans tjenare,
    Att kmpa, mnge emot tv, som modige                  845
    Dock hllo stnd, och svngde lansarna till vrn,
    Pylades och Orestes, hvilken sade: jag
    Ej kom fiendtlig emot staden och mitt folk;
    Men mellertid min faders mrdare jag npst,
    Stackars Orestes. Derfr drpen icke mig,              850
    Fars gamle knektar! Och ssnart de dessa ord
    Frnummit, lans de snkte, och han kndes nu
    Utaf en gammal gubbe, som i borgen var,
    och strax din broders hufvud de bekransade,
    I gldjen, jublande; han kommer redan sjelf,           855
    Att visa dig ett hufvud, icke af Gorgo,
    Men af Aigisthos, som du hatar: blod blef blods
    Bittra procent fr honom, den nu ddade.

    KHOREN.

    Hj, min vninna, foten till dans,       _Stroph._
    Som kidet, ett himla                                   860
    Hopp utfrande med behag!
    Sig segerkransen har vunnit
    Fr sknare bragd n vid Alpheio's flod
    Din broder; och derfre sjung med mig
    Skntonande segersng!                                 865

    ELEKTRA.

    O, himladager, o fyrspannigt solens ljus,
    O jord, och natt, som jag tillfrne skdade!
    Nu r mitt ga fritt, liksom min synkrets fri,
    Ty dd Aigisthos ligger, fadrens baneman.
    Vlan, utaf hrsmycken i mitt hus hvad helst           870
    Jag gmmer, vill jag nu, vninnor, bra hit,
    Och kransa brdrens hufvud, segervinnarens.

    KHOREN.

    Pryd du med smyckena nu                  _Motstr._
    Hans hufvud. Oss det egnar,
    Att brja, vid sng, den lsklige dans.                875
    Nu skola de fordne, de kre
    Frstar regera i vart land,
    Med skl de orttrdiga dande.
    I frjd instmme vr rst!

    ELEKTRA.

    Du segerslle, son af far, som priset vann             880
    I striderna vid Ilios, Orestes min,
    Lt denna krans mig flta dig kring lockarns!
    Ty efter futtig och sexplethrig kamp, du kom
    Till hemmet ej; men se'n du drpt vr fiende
    Aigisthos, som din fader mrdade och min.              885
    Du ock hans stridskamrat, utaf en hedersman
    Uppfostrade, Pylades, kransen ur min hand
    Emottag; ty du har med honom lika del
    I striden: eder evig framgng nskar jag.

    ORESTES.

    Anse, Elektra, fr vr lyckas upphofsmn.              890
    Frst gudarna, och sedan m du prisa mig,
    Verkstllaren af dets bud och gudarnes.
    Hr str jag nu, som drap med verk, och ej med ord
    Aigisthos; och att denna sak m varda klar
    Fr alla, bringar jag med mig den drpne sjelf,        895
    Som du kan kasta ut fr vargen, om du vill,
    Kan ge t etherns sner, fglarna, till rof,
    Uppfstande upp en stng; ty han r nu
    Din slaf, densamme, som frut din herre var.

    ELEKTRA.

    Jag derfr blyges; men vill tala ut likvl.            900

    ORESTES.

    Hvad d? sg ut! ty fjerran fruktan r frn dig.

    ELEKTRA.

    De dda krnka: att ej harm mig drabba m.

    ORESTES.

    Ej finns en ende, som dig derfr tadlade.

    ELEKTRA.

    Tyckmycken r ju dock vr stad, och tadelsjuk.

    ORESTES.

    Sg, syster, hvad du vill! p ofrsonlig grund         905
    Vi begge mot den mannen fattat fiendskap.

    ELEKTRA  (till Aigisthos).

    Rtt s! Hvar br jag brja mina lidandens
    Framstllning? hvad br st tillsist? i midten hvad?
    Visst r, att ingen morgonstund jag underlt,
    Att hgt upprepa hvad jag ville sga dig,              910
    Ifall jag blefve frn min fordna fruktan fri
    En gng. Nu r jag det, och vill den ofrd all
    Framstlla, som jag, nr du lefde, nskade.
    Du skapte mitt frderf, och gjorde faderls
    Mig och min bror, fastn af oss ej nnsin krnkt.      915
    Min mor du nesligt ktade, dess make drap,
    Hellenernes hrhvitsman, och drog ej ut.
    S lngt du gick i drskap, att du trodde ej
    Min moders ktenskap frderfligt kunna bli
    Fr dig, som dock missfirmade min faders bdd.         920
    En hvar det vete, som en annans hustru har
    I hemlighet frfrt, och ndgas kta se'n,
    Att han olycklig r, ifall han tror, att hon,
    Hos frre mannen okysk, kysk hos honom blir.
    Du mkligt lefde, som dig mente lefva vl,             925
    Frty du visste, att du brottsligt dig frmlt,
    Och mor min visste, att en gudls man hon ftt.
    S, sleme bda, J hvarandras vl frstrt,
    Din lycka hon, och du fr dela hennes skam.
    Och bland Argeier alla s om dig frmls:              930
    Han var sin hustrus, men ej hustrun var sin mans.
    Det snpligt r, att uti grden vldet frs
    Af hustrun, ej af mannen. Ock de snerna
    Jag skyr, som efter far sin icke bra namn,
    Men efter modren nmnde bli, uti en stat.              935
    Ty tager mannen sig frnm och bttre fru,
    Om mannen ingen frga r, om hustrun blott.
    Ock du, som detta ej frstod, dock mest bedrogs.
    Du skrt dig ngot vara, genom skatter stark,
    Som intet ro, utan fr ett kort bestnd.              940
    Naturn orubblig r, men icke penningen.
    Och stds qvardrjande, hon lyfter hufvudet.
    Men orttmtig rikdom och med brott forvrfd,
    Ur grden flyktar, se'n han blomstrat liten tid.
    Hvad qvinnor angr, -- fr en jungfru passar ej        945
    Slikt tal -- jag tiger, men vill peka rakt derp.
    Du felat har, som egde sjelf en kongaborg,
    Och var en vacker karl; ack, vare min geml
    Snutfager icke, men af kta karlagry!
    Ty slike mnners sner brs p krigets gud,            950
    Men fagre piltar ro blott dansprydnader.
    Tvi dig, du dre, som omsider straffades,
    Ovetande! hvar niding drabbe sdant slut!
    _Ej m enhvar, som vackert frsta hvarfvet lopp,
    Frmena sig ha vunnet spel, frrn han uppnr           955
    Bestmda mlet, och kring lifvets slutpunkt vndt._

    KHOREN.

    Han illa gjorde; men han illa npstes ock
    Af dig och denne: vldig makt rttvisan har.

    ORESTES.

    Rtt s! men nu hans dda kropp br lyftas in,
    J tjenare, och st i mrkret, att, vr mor             960
    Hitkommen, fre dden, ej m liket se.

    ELEKTRA.

    Hll upp, och lt osa talemne byta om!

    ORESTES.

    Hvi s? ser du ifrn Mykenai hjelpare?

    ELEKTRA.

    O nej, min moder, som har fdt mig, skdar jag.

    ORESTES.

    Hon lper just behndigt midt i snaran nu.             965

    ELEKTRA.

    Och brstar sig uti sin vagn, uti sin skrud.

    ORESTES.

    Hvad r att gra? drpe vi vr egen mor?

    ELEKTRA.

    Dig grep d miskund, nr din moders kropp du sg?

    ORESTES.

    O ve!
    Hur skall jag dda den, som fdt och fostrat mig?

    ELEKTRA.

    P samma stt, som hon din fader drap, och min.        970

    ORESTES.

    O Phoibos, mycken galenskap du bdade -- -- --

    ELEKTRA.

    Ehvar Apollon ovis r, ho r der klok?

    ORESTES.

    Du, hvars orakel bjd mig dda den, ej hfs.

    ELEKTRA.

    Hvad skadar dig, att taga p din fader hmd?

    ORESTES.

    Fr modermord jag stmmas skall, som var d ren.       975

    ELEKTRA.

    Ifall din far ej hmnas du, gudls du r.

    ORESTES.

    Jag mellertid fr modrens mord skall straffad bli.

    ELEKTRA.

    t hvem vill du vl fverlemna fadrens hmd?

    ORESTES.

    Har djefvulen ej detta talt, i guds gestalt?

    ELEKTRA.

    Ifrn den helga trefoten? Jag tror det ej.             980

    ORESTES.

    Ej fvertygas jagt att vl oraklet talt.

    ELEKTRA.

    Var ej feghjertad; glm ej bort ditt mannamod!

    ORESTES.

    Br jag anstempla emot henne samma list?

    ELEKTRA.

    Hvarmed dess man du snrjde, och Aigisthos drap.

    ORESTES.

    Jag mig instller, och begynner skrckligt verk,       985
    Och skrckligt utfr, om s tckes gudarna.
    Fr g; men ljuf och bitter denna bragd mig r.

    KHOREN.

    Hell dig!
    Du drottning uti det Argeiska land,
    Dotter af Tyndareus,
    Och syster till Zeus' modige sner tv,                990
    Som bland stjernor i flammande ethern
    Bo, och i hafvets brusande svall
    Hyllas af menskor med rddares ra!
    Hell dig, som jag likt de saliga vrdar,
    Fr din rikdom och vlgng str!                       995
    Att vrda sig om din lycka, r
    Hg tid, o drottning.

    KLYTAIMNESTRA.

    Ur krran stigen nu, Troinnor, och i hand
    Mig fatten, att min fot ur denna vagn jag fr.
    Ty gudatemplena med Phrygiskt byte rikt               1000
    Beprydde ro; men jag valde dessa ut
    Frn Troerlandet, fr den dotter, som jag mist:
    En ringa resknk, men grann fr mitt palats.

    ELEKTRA.

    O, fr ej jag, slafvinnan, ur mitt fadershus
    Bortjagade, som detta olyckstjell bebor,              1005
    O moder, fatta, fven jag din slla hand?

    KLYTAIMNESTRA.

    Hr har jag trnor nog; gr dig ej alls besvr!

    ELEKTRA.

    Hvi dref du mig som fnge ur min fadersborg?
    Nr borgen frn mig togs, jag ock tillfngatogs,
    Likt dessa alla, och min far berfvades.              1010

    KLYTAIMNESTRA.

    Isanning slika rdslag stemplade din far
    Mot vnner sina, som han ingalunda bordt.
    Jag orda vill: _enr slem tanke fattat har
    En qvinna, p dess tunga bor viss bitterhet._
    Mot oss r det af dig ej rtt; nr sakerna            1015
    Du knna lrt, ifall till hat du eger skl,
    Med skl du hatar; hvarom ej, hvi hata oss?
    Mig Tyndareus t fader din till maka gaf,
    Ej fr att mrdas sjelf, ej heller barnet mitt;
    Dock han min dotter, p Akhilleus' frieri             1020
    Frtrstande, ifrn palatset frde bort
    Till Aulis' samlingsplats, och der vid blets eld
    Han Iphigones mjella hals afmejade.
    Och hade han, att rdda staten frn frderf,
    Att gagna huset, eller frlsa andra barn,             1025
    Drpt en fr mnga, vore det frlteligt.
    Nu, d Helena galen var, han ej frstod
    Att rymmarinnan npsa, som han fngat upp,
    Men drpte dotter min, fr hennes skull.
    Likvl fr detta, fastn mig skett ofrrtt,          1030
    Jag ej frgrymmats, och min egen make drpt,
    Men sedan kom han med Kassandra, trollmn, hem,
    Och bragte henne i vr bdd, och hustrur tv
    I samma hus han underhll p samma gng.
    En toka qvinnan r allts: det sger jag.
    Och nr s saken str, om mannen snedsprng gr,
    Och stter kta hlften bort, hon sin geml
    Att likna sker, och sig skaffar annor vn.
    Nu brister ljudligt tadel ut mot oss pstund;
    Men mnnerne, som vllat allt, belackas ej.           1040
    Om Menelaos hemligt rfvats ur sin borg,
    Jag bordt Orestes drpa, att min systers man
    Dymedelst rdda? Nu din fader mellertid
    Har vgat slikt; och fastn han min dotter drap,
    Han skulle icke d fr mig, men lida jag?             1045
    Jag drap, och tog den enda vg, som mjlig var
    Till mannens fiender; ty bland hans vnner hvem
    Vl hade mig bisprungit vid din faders mord?
    Sg, om du nskar, och frimodigt svara mig,
    Hurvida ej med rtta far din ddades?                 1050

    ELEKTRA.

    Nog har du rtt; men rttvisan fr skam med sig.
    En hustru br i allo vika fr sin man,
    Om hon r god; ifall du icke medger det,
    S innefattas du allsicke i mitt tal.
    Betnk, min moder, hvad du sednast yttrade,           1055
    Mig lemnande infr dig s frimodighet!

    KLYTAIMNESTRA.

    Jag medger det nnu, och nekar ej, mitt barn.

    ELEKTRA.

    Och se'n du hrt mig, moder, gr du mig ej ondt?

    KLYTAIMNESTRA.

    Visst icke; gerna med din tanke smjes jag.

    ELEKTRA.

    Jag orda vill, och brjan utaf talet r:              1060
    O, att du, moder, hyste bttre tankestt!
    Ty sknheten r vrdig visst bermmelse
    Hos Helena och dig; ett drligt syskonpar
    Likvl J bda ren, och ej Kastor vrdige.
    Ty hon, bortrfvad, fljde sjelf frivillig med;       1065
    Den strste man i hela Hellas drpte du,
    Med frevndning att, fr dottren, din geml
    Du mrdade; den saken ingen vet, som jag.
    Ty innan dottrens offrande beslutet var,
    Och knapt din make ifrn borgen dragit hn,           1070
    Du framfr spegeln putsade din blonda lock.
    Den hustru, som, nr mannen utur huset gr,
    Sig pyntar till, uppteckna bland de slemas tal.
    Ty hon behfver ej i drrn till skdning te
    Sitt fagra anlete, om hon ej stemplar ondt.           1075
    Bland alla Helleninnor vet jag endast dig,
    Som rjde gldje, nr de Troers sak gick fram;
    Och mrka miner viste, nr dem gick emot,
    Ej nskande, att Agamemnon komme hem.
    Till kyska tankar hade dock du goda skl;             1080
    En man du egde, smre n Aigisthos ej,
    Som Hellas sjelf utkorat sig till hfvitsman.
    Och nr din syster Helena s skickat sig,
    Stor ra kunde du frvrfva: _brottet r
    Fr dygdiga en spegel och en fresyn._                1085
    Men om vr fader, som du sagt, din dotter drap,
    Hvad ofrrtt har jag dig gjort, och brder min?
    Och nr du mrdat din geml, hvi ej t oss
    Frvara fadersborgen, men till fremmande
    Den flytta, och dermed bekosta brllopet?             1090
    I landsflykt vistas ej din man, fr sonens skull,
    Och ej fr min skull draps, som, lefvande, han mer
    Tv gnger drap, n syster min; om mord med mord
    Br lagligt gldas, mste vi dig sl ihjl,
    Jag och din son Orestes, hmnande vr far;            1095
    Ty r det ena rttvist, r det andra rtt.
    Men den som fster sig vid brd och rikedom,
    Och tager sig slem hustru, r en dre; _ty
    En kysk och liten bdd r bttre n en stor._

    KHOREN.

    Af slump beror hvart gifterml: jag skdat har,       1100
    Hur ngra vl, och ngre illa slagit ut.

    KLYTAIMNESTRA.

    Min dotter, alltid hade du din fader kr.
    S hnder det: en hller sig till manligt kn;
    En annan ter lskar mera mor n far.
    Jag vill frlta dig; ty ej s srdeles               1105
    Jag glder mig t det, som blifvit gjordt, mitt barn.
    Hvi r du s otvttad och s illakldd,
    Du barnsngsqvinna, efter nyligt fdselvrf?
    Ve mig, elndiga, och mina stemplingar!
    Jag, mera n sig bordt, till vrede maken dref.        1110

    ELEKTRA.

    Frsent du suckar, d du ingen rddning har.
    Min far r mrdad, och hvarfr frn fjerran land
    Ej terhmtar du din son, den irrande?

    KLYTAIMNESTRA.

    Af fruktan, p _min_ frdel skdar jag, ej _hans_;
    Ty, som det sges, r han vred fr fadrens mord.      1115

    ELEKTRA.

    Hvi har du vl uppretat din geml mot oss?

    KLYTAIMNESTRA.

    S r hans vana, och du syns mig ofrsynt.

    ELEKTRA.

    Ja, jag r srad; vill dock lgga vreden bort.

    KLYTAIMNESTRA.

    Ej framdeles han mer mot dig obillig r.

    ELEKTRA.

    Han tnker blt; ty i mitt hus han vistas nu.         1120

    KLYTAIMNESTRA.

    Inser du ej, att du ny trta tnder opp?

    ELEKTRA.

    Jag tiger; ty jag honom rds just som jag rds.

    KLYTAIMNESTRA.

    Afst frn sdant tal! hvi bjd du, barn, mig hit?

    ELEKTRA.

    Du om min nedkomst, som jag tror, haft tidender
    Thy offra nu fr mig, som bruket ej frstr, --       1125
    Och barnet tio dagars r, p gammalt vis!
    Jag ej sakkunnig r, och var ej moder frr.

    KLYTAIMNESTRA.

    Det vrfvet henne tillhr, som frlste dig.

    ELEKTRA.

    Jag sjelf frlste mig, och fdde ensam barn.

    KLYTAIMNESTRA.

    S utan grannar och vninnor r ditt tjell?           1130

    ELEKTRA.

    _Ej tiggare till vnner ngon ega vill._

    KLYTAIMNESTRA.

    Nvl, jag gr, fr att p barnets laga tid
    t gudar offra; och nr denna tjenst jag gjort
    t dig, jag res till landet, der t nympherna
    Min make offrar. Men mitt anspann, tjenare,           1135
    Till krubban leden, och utfodren! Nr J tron,
    Att jag frn detta gudaoffer ledig r,
    Infinnen er! _Sin make ock man tjena br._

    ELEKTRA.

    Stig in i tiggarkojan, och dig akta vl,
    Att i rkstugan ej din kappa sotig blir!              1140
    Der skall du offra hvad t gudar offras br.
    Mjlkorgen finns derinne, och den brynte knif,
    Som drpte tjuren, vid hvars sida du jemvl
    Skall ligga flld, en brud i mrkrets boningar
    t den, du sof hos, ljusan dag. Den vnnetjenst       1145
    Jag gr dig, och du ger mig hmd fr fadrens mord.

    KHOREN.

    S brottet umglls. -- Andre vindar bl-   _Stroph._
    sa nu opp. I sitt eget badkar
    Min frste fordom mrdad vardt.
    Men palatset gaf genljud,                             1150
    Och stentinnarne, medan han utbrast: o,
    Frfrliga qvinna, hvi mrdar du mig,
    Som, vid tionde grdan, till foster-
    jorden r hemlnd?
    Nu henne straffet drabbar, tervndt,      _Motstr._  1155
    Som krnkte kta bdden, och sin stackars man,
    Omsider lndande till hemmets bygd
    Till himmelska och Kyklopeiska mu-
    rarna, ihjlslog, i hvasslipadt hugg,
    Med yxan fattad uti hand. Beklagansvrd               1160
    r han, som den nedri-
    ga tog, till sin ofrd.
    Lik bergets lejoninna, strfvande
    Bland skogens ekar, slikt utfrde hon.

    KLYTAIMNESTRA.

    J barn, vid gudarna, ej drpen eder mor!              1165

    KHOREN.

    Hr du utur tjellet rsten?

    KLYTAIMNESTRA.

    Ve mig, ve!

    KHOREN.

    Jag suckar ock, d hon af egna barnen drps.
    S skipar gud sin rtt, nr stunden r;
    Du illa lidit, men du gudlst din geml,              1170
    Elndiga, bemtt.
    Utaf sin egen moders nyutgjotna blod
    Beslade, ur huset komma desse tv,
    Med fasans tecken efter usla helsningen.
    Ej finns en enda boning mkansvrdare,                1175
    Och fanns ej, n de Tantaleiske ttlingars.

    ORESTES.

    O Jord och Zeus, allskdaren af menskoverk,
    Betrakten dessa gerningar af blod
    Och blygd, tv kroppar p mark
    Liggande, genom min hands
    Drpslag, ersttning fr mitt lidande!                1180

    ELEKTRA.

    Rtt grtvrdt, broder! men min skulden r;
    Till ofrd kom jag, eln-
    diga, t modren, som mig till verlden fdt.
    O, ve din lott, din olyckslott,
    Du moder min!
    Frdmdt, och bittert, och n mer                     1185
    Af egna barn du utstod.
    Men vr faders mord umgllde du rttvist.

    ORESTES.

    O Phoibos, ditt orakel domen fllt;                   1190
    Frdolda smrtor har du ter-
    bragt i dagen, och en blodig bdd beredt
    Upp den Helleniska jorden.
    Till hvilken stad vill jag vl g! ja, hvilken vrd,
    Och hvilken fromsinnt man en blick                    1195
    Skall unna mig, som mrdade egen moder?

    ELEKTRA.

    Ve mig, ve! hvart gr jag? till hvilken dans
    Eller brllop? och hvilken make
    Mottar mig i brudeligt lger?                         1200

    ORESTES.

    Igen, igen du tankestt
    Har ndrat, efter vinden;
    Ty nu du tnker fromt, som icke nyss
    Rtt tnkte, men frskrckligt handlade
    Emot ovillige brodren, du kra.                       1205
    O, sg du ej, hur stackars modren blottade,
    Och visade sitt brst, inunder mrdandet?
    Ve mig, ve mig!
    Frskrckligt att skda! och jag storgret.

    ELEKTRA.

    Jag nogsamt mrkte, hvilka gryma qval du led
    Enr din moders jmmerklagan du frnam.

    ORESTES.

    Sin rst dervid hon hjde, fattande mitt skgg
    Med handen: o min son, hos dig bnfaller jag          1215
    Och vid min kind s fast
    Hon hngde sig, att vapnet mig ur hndren fll.

    ELEKTRA.

    Ve mig! hur kunde du med ppna gon se
    Din moders mord, enr hon hof sin sista suck?         1220

    ORESTES.

    Jag fver gonen min mantel kastade,
    Och fattade tag i svrdet,
    Som jag sttte i modrens hals.

    ELEKTRA.

    Och jag dertill uppmante dig,
    Och jemte dig i svrdet hll,                         1225
    D du gjorde den hiskliga bragd.

    ORESTES.

    Tag nu, och fvertck med manteln modrens kropp
    Att sret icke synas m;
    Ack moder, du fdde dig banemn!

    ELEKTRA.

    Se, lskade och icke lskade                          1230
    Vi svepe kappan dig omkring,
    Till ett slut p vr ofrd stor.

                             (Dioskurerne synas.)

    KHOREN.

    Deruppe p kammen af husets tak
    Sig demoner visa, eller kanhnda ocks
    Himmelske gudar; ty icke ddliges vg                 1235
    Gr fram der; hvarfr nu trda desse
    Till klar beskdning fr menskor?

    DIOSKURERNE.

    O son af Agamemnon, hr! dig ropa an
    De bda Dioskurer, brder till din mor,
    Jag, Kastor, och min broder, Polydeukes, hr.         1240
    Ty se'n vi nyss fr skeppet bistra hafvets svall
    Nedtystat, kommo vi till Argos, seende
    Vr systers nederlag, som ock din modet r.
    Sitt rtta straff han lidit har, som du ej gett,
    Nej Phoibos, Phoibos! Dock jag tiger; ty han r       1245
    Min kong: sjelf vis, han vist orakel dig ej gaf.
    Det mste allts bli dervid, men vidare
    Br ske hvad det sjelft om dig beslt, och Zeus.
    t Pylades Elektra gif till kta hlft,
    Och lemna Argos; ty ej mer det passar sig,            1250
    Att du den staden nalkas, se'n du modren drap.
    De strnge Kerer skola, de hundblickige,
    Frflja dig, den rasande kringirraren.
    Och nr du kommer till Athen, dmjuka dig
    Fr Pallas' helga stod, som skall bortskrmma dem     1255
    Med vilda drakar, att de icke nalkas dig,
    I det fr dig hon Gorgo-sklden hller strckt.
    Der Ares har en kulle, hvarp gudar frst
    Tilldoms sig satte, rrande utgjutet blod,
    Nr vildsinnt Ares drpit Halirrhothios,              1260
    Hafsgudens son, som hade vldfrt skndligen
    Hans egen dotter; och alltsedan denna dag
    En fast och helig domstol finns fr gudar der.
    Der mste du instlla dig fr detta mord;
    Men lika rster, som afgifvas, fria dig               1265
    Frn laga dd; ty Loxias vill taga sjelf
    Upp sig skulden, d han modrens mord befallt.
    Och fr en framtid denna lagen skall best,
    Att stds, vid lika rster, vinner svaranden.
    Af harm betagne, skola skrckgudinnorna               1270
    Vid sjelfva kullen dyka ned i jordens svalg,
    Som blir fr menskor dyrkansvrd orakelort.
    I Arkadernes stad, invid Alpheios' flod,
    Ej lngt ifrn Lykaiske templet br du bo,
    Och efter dig den staden fven heta skall.            1275
    Dig har jag detta sagt Aigisthos' dda kropp
    Medborgarne i Argos skola jorda ned.
    Din mor skall han, som nyss vid Nauplia ankrade,
    Menelaos, se'n han Troerlandet tagit in,
    Samt Helena begrafva; ty frn Proteus' borg           1280
    Hon kommer, och Egypten; ej frn Phrygerna.
    Men Zeus, att frta skulle bli och menskors mord,
    Till Ilios skickade en bild af Helena
    Och Pylades, nr han sin brud och maka ftt,
    Br tervnda hem till det Akhaiska land;             1285
    Din svger, som blott heter s, han bringa br
    Till de Phokensers jord, och gifva skatters mngd.
    Men du, med foten trampande p Isthmos' ns,
    Begif dig till Kekropias borg, den herrliga;
    Ty se'n beskrda mordets bragd du frde ut,           1290
    Du lycklig lefva fr, ifrn bekymmer skild.

    KHOREN.

    O J sner af Zeus, r det lofligt med er
    Att i nrmare samtal vi trde?

    DIOSKURERNE.

    Jo, J ren af mord ej smutsade, J!

    ORESTES.

    Fr jag sga ett ord, Tyndarider, ocks?              1295

    DIOSKURERNE.

    fven du; ty p Phoibos vlfva jag skall
    Blodige bragden.

    KHOREN.

    D J ren gudar och brder tv
    Till den mrdade der,
    Hvi vrjden J dden frn huset ej?                    1300

    DIOSKURERNE.

    Hr gllde oryggeligt des beslut,
    Och Phoibos' ovisa tungas orakel.

    ELEKTRA.

    Af hvad fr Apollon, af hvilket orakel
    Blef jag dmd till min mors mrdarinna?

    DIOSKURERNE.

    _Fr gemensamt brott gemensamt straff_:               1305
    Frfdernes illbragd,
    Den ena, er bda frderfvat.

    ORESTES (till Elektra).

    O syster min, du, som jag knappt fick se,
    D jag strax berfvas din krlek,
    Och mste dig lemna, och lemnas!                      1310

    DIOSKURERNE.

    Hon har make och eget hus; och hon
    Ingen nd utstr; men lemna hon br
    De Argeiers stad.

    ORESTES.

    Monne svrare suckan hjs,
    n d hemlandsgrnsen man lemnar?                     1315
    Men jag ur fdernehuset gr,
    Att hos fremmande domare glda
    Mordet p moder min.

    DIOSKURERNE.

    Frskrcks ej! Till Pallas'
    Heliga stad du kommer, men tlig var!                 1320

    ELEKTRA (till Orestes).

    Ack, foga nu hjerta till hjerta mt,
    Krlsklige broder!
    Ty frn fderneborgen oss jagar hn
    Vr moders blodiga bn.

    ORESTES.

    Omslut mig, famna mig, grt,                          1325
    Som du grte p brodersgraf!

    DIOSKURERNE.

    O ve, o ve, frskrckligt var ditt tal
    Ock fr gudar, att hra p!
    Ty hos mig och de himmelska finnes
    mkan fr ddliges hjertqval.                         1330

    ORESTES.

    Jag ej mera dig skda fr.

    ELEKTRA.

    Och ej jag skall nalkas ditt ga!

    ORESTES.

    Desse ro mina sista ord till dig.

    ELEKTRA.

    Farvl, o stad!
    Och faren vl, J medborgsqvinnor alla!                1335

    ORESTES.

    Tillgifnaste, o, gr du redan hn?

    ELEKTRA.

    Jag gr; och tren fuktar det veka gat.

    ORESTES.

    O Pylades, far gladelig nu, och tag                   1340
    Elektra, din fstm, med!

    DIOSKURERNE.

    Vi bestyre om brllop; men flyende
    De hundarne hr, till Athen dig begif.
    Ty frskrckligt de trampa i dina spr,
    Drakhndte, och svarte i synen,                       1345
    Bringande gryme smrtors frukt;
    Men upp Sikeler hafvet vi tv
    Bringe galejorna hjelp i nd,
    Och, vandrande genom etherns rymder,
    Vi de nesliga brotten ej vrne.                       1350
    Men dem som lska billighet och rtt
    I detta lif, frn alla tunga
    Vedermdor lisande, vi rdde.
    Allts m ingen lska brottets skam,
    Eller med mened segla fram!                           1355



