'Iphigeneia i Aulis' av Euripides r Projekt Lnnrots utgivelse
nr 1789. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga vrlden,
varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med hnsyn till
e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




IPHIGENEIA I AULIS

Af

Euripides


fversatt och I Disputationer utgifven

Axel Gabriel Sjstrm





Helsingfors,
hos J.C. Frenckell & Son,
1846.






IPHIGENEIA I AULIS



PERSONERNE.

AGAMEMNON.
GUBBEN.
KHOREN.MENELAOS.
KLYTAIMNESTRA.
IPHIENEIA.
AKHILLEUS.
SNDEBUDET.



AGAMEMNON.
O gubbe, utur denna boningen
Trd ut!

GUBBEN.
         Jag trder. Hvad r ditt bestyr,
Agamemnon, drott?

AGAMEMNON.
                  Hr hit!

GUBBEN.
                           Jag har brdt.
Ty mig smnls r lderdomen,
Och i gonen skarp r blicken.                                         5

AGAMEMNON.
Ho r stjernan, som seglar deruppe?

GUBBEN.
Seirios, nra den sjubanige
Pleias, strlar p hvalfvet midt.

AGAMEMNON.
Ej minsta kny af fglar hrs,
Ej heller ur sjn, och vindarne tyst                                  10
Hr fver Euripos sig laggt.

GUBBEN.
Hvi skyndar du dig ur tltet nu,
Agamemnon, drott?
nnu hrstdes r lugn i Aulis,
Och orubbade murarnes vakter st.                                     15
Flj mig ditin!

AGAMEMNON.
                Jag dig afundas, gubbe,
Afundas hvarje ddlig, som ett sorglst lif
Oknd tillryggalgga och obermd;
De stora herrar ej afundas jag.

GUBBEN.
Dock _lifvets ra r i storheten_.                                    20

AGAMEMNON.
Men sdan ra ganska vansklig r,
[Och relustan]
Vl ljuf, men skadelig fr egaren.
n gudarnes bud, ej tagne i akt,
Frda ett lif; n menniskors                                         25
Meningar mnga
Och vrnga det plga frbittra.

GUBBEN.
Ej gillar jag slikt tankstt hos en hgsatt man,
Ej till allt det goda har dig fostrat upp,
Agamemnon, Atreus.                                                    30
Du gldje och sorg erfara br;
Ty en ddlig r du. nsknt du ej vill,
Blir sdan gudarnes vilja likvl.
Du har t dig upptndt facklans ljus,
Och skrifver ett bref,                                                35
Just det, som i handen du br nnu,
Samt stryker hvarenda bokstaf ut,
Frseglar, och bryter upp igen;
Du kastar din fackla p marken, och gjuter
mniga trar. Men allt                                                40
Hvad bakvndt r utfll p din lott,
Frutom att rasa. Hvad gr t, hvad gr t dig?
Hvad r frde, frde med dig, min kong?
O, vlan, meddela du saken nu oss!
Du kan tala till god och redelig man;                                 45
Ty t din geml mig fordom Tyndareus
Snde som hemgift,
Och brudledsagare tcktes.

AGAMEMNON.
t Leda, Thestios' dotter, fddes flickor tre,
Phoibe, och Klytaimnestra, som blef min geml,                        50
Samt Helena, till hvilken kommo, giljande,
De mest ansedde ynglingar frn Hellas' land.
Men svra hotelser och msesidig dd
Frspordes frn enhvar, som skulle korgen f.
Fr fadren Tyndarens betnklig saken var,                             55
Att dottren ge, och icke ge, och huru bst
Han toge det. Nu han detta infall fick,
Att svrja borde friarne, och handslag ge
Hvaran inbrdes, samt, med brnneoffringar,
Ing frbund, och heligt sig frpligta s,                            60
Att den, hvars maka blefve ungmn Tyndaris,
Gemensamt bist, om man henne rfvade
Ifrn sitt hem, och drefve mannen ur dess bdd,
Bekriga rfvarn, och hans stad med vapenmakt
Frstra, om den var barbarisk, om hellensk.                          65
Men nr de svurit alle, rdligt Tyndareus,
Den gamle, friarna med fyndighet besvek,
Tilltande sin dotter vilja en bland dem,
Till hvilken frde Aphrodites ljufva flgt.
Hon valde d; -- o, att han aldrig tagit mot!                         70
Menelaos. Kom s ifrn Phrygien han, som dmmt
Gudinnorna, -- s ryktet ibland folket gr --
Till Lakedaimon, blomstrande i klders stt,
Och blank af gull, och af barbarisk pyntighet;
Och lskande den lskande, han reste bort                             75
Med rfvad Helena till Idas stall; ty hemma var
Ej Menelaos. Se'n kring Hellas, rasande,
Anfrde han den fordna ed till Tyndareus,
Att t den ofrrttade man lofvat hmd.
Nu drogo sledes till strid Hellenerne,                               80
Med vpnad arm, och hit till Aulis' trnga pass
Anlnde de, med skepp och skldar, och derhos
Med hstar mnga, och med vagnar rustade.
Och mig, som broder, blott fr Menelaos' skull,
De gjorde till hrfrare. O, hade dock,                               85
Fr mig, en annan vunnit slik utmrkelse!
Nr hren nu frsamlad var, och sammanfrd,
Vi sutto, uti seglingsnd, p Aulis' kust.
Men Kalkhas, siaren, oss rdde, i vr nd,
Iphigeneia, hvilkens fader sjelf jag r,                              90
t Artemis att offra, som i landet bor:
Fri segling skulle fs, och Phrygers nederlag,
Ifall vi henne offrade, men eljes ej.
Och jag, som detta hrde, utan omsvep, bjd
Talthybios, att hela hren skicka hn,                                95
D jag ej ville egen dotter sl ihjl.
Dock broder min, anfrande
Att lida allt bevekte mig; d strax ett bref
Jag skref, och skickade till Klytaimnestra bud,
Att snda dottren hit, Akhilleus till geml,                         100
Upphjande den unge hjeltens vrdighet
Med tillgg, att han fljer ej Akhaierna,
Om ej frn oss till Phthia han en maka fr.
Frty gehr infr gemln blott s jag vann,
Att jag om dottren ljg ihop ett gifterml.                          105
Vi endast knde saken bland Akhaierna,
Jag, Kalkhas, Odysseus, Meneleos; hvad jag
D illa tnkte, bttre nu omskrifves hr
P detta blad, som du, i nattens skygga, mig
Frsegla och uppbryta sett, du gamle man.                            110
Vlan, emottag brefvet du, och dig begif
Till Argos! Allt hvad upp bladen gmms,
Allt hvad derinne skrifvet str, jag sga vill,
Ty trogen r du mot mitt hus och min geml.

GUBBEN.
O sg, meddela, att fven jag m                                     115
Frambra i ord hvad du skrifvit har.

AGAMEMNON.
Jag snder, upp mitt frra bref,
Till dig, o dotter af Leda,
Att du ej m akicka ditt hjertebarn
Till Euboias buktiga tunga,                                          120
Sqvalpsaknande Aulis.
Ty vi till kommande dagar nu
Uppskjute vr dotters brllop.

GUBBEN.
Hur akall ej Akhilleus, gckad p ktenskap,
Uti det stolta sinnet, fatta harm                                    125
Mot dig, och mot din geml?
Det frskrckeligt r. Hur menar du? sg!

AGAMEMNON.
Tomt ord, men ej sak fr Akhilleus r allt,
Som af brllop ej vet, ej vet, hvad vi gre,
Ej, att jag beslutit min dotter t honom                             130
Till brudliga famntag
Gifva, och krlekens sambdd.

GUBBEN.
Ditt spel r nog hgt, Agamemnon, drott,
Som t gudinnans son din dotter till maka
Lofvande, ville fr Danaer offra upp.                                135

AGAMEMNON.
Ve mig, frn sinnena r jag,
O ve, jag strtar i ofrd!
G derfre, bevinga din fot, och vik
Allsicke for lderdomen?

GUBBEN.
                         Jag hastar, min drott.
AGAMEMNON.
Ej nu vid lundernas kllor du m                                     140
Stta dig ned, ej dras af smn!

GUBBEN.
Goda ord jag begr.

AGAMEMNON.
fverallt der du tager af i vgaskel,
Se noga till, att dig icke m undg,                                 145
Framsvngande upp snabba hjul,
Den vagn, som bringar min dotter
Till de Danaers skepp!

GUBBEN.
Skall s ske.

AGAMEMNON.
              Ifall de afrest hemifrn,
Och du p hitvg skulle mta dem,                                    150
Vnd d tillbaka, och p betslet rr,
Och styr till Kyklopernas jettemur!

GUBBEN.
Hur skall jag vinna tro fr dessa ord,
Sg, hos din dotter, och hos din geml?

AGAMEMNON.
Pitschaftet gmm till denna skrifvelses sigill;                      155
G! Redan morgonrodna'ns sken,
Och elden ifrn solens fyrspannsvagn
Upplysa himlarymden.
Grip verket an!                                                      160
Alldeles salig bland de ddliga,
Och lycklig ingen var;
Ty smrtls r ingen fdd.

KHOREN.
P sanden jag vandrat hit,       _Stroph._
Och stranden af Aulis' kust,                                         165
Euripos' flden igenom
Farande, och trnghamniga
Khalkis lemnande, min stad
Vid hafvet vllande vattnets fostrerska
I herrliga Arethusa,                                                 170
Akhaiers hr fr att skda f,
Och Akhaiers skepplnkande rblad,
Halfgudarnes, hvilka till Troia
p tusen galejor
Blondlockig drott Menelaoa, --                                       175
Makar vre det sagt, --
Bringa, och faderbold Agamemnon,
Fr att Helena terta,
Hvilken ifrn rrmnig Eurotas
Paris, koherden, sig fick                                            180
Till gfva utaf Aphrodite,
Enr, vid daggiga kllans rand,
Med Hera och Pallas en tvist, en tvist
Om fgringen Kypris hade.
Igenom mngoffrige Artemis'                                          185
Lund jag ilande kommit,
Med kinden i purpurgld
Utaf ungdomelig blyghet,
Skldens vrn, och vpnade tlt
Hos de Danaer nskande                                               190
Skda, och hstars tropp.
Jag har sett de bde Aianters hjeltepar,
Oileus' ttling och Telamons,
Sett Salamis' rekrans,
Och Protesilaos, p bnk,                                            195
Med brdspelets mngtrassliga bric-
kor frlustande sig;
Samt Palamedes; som fdde en son af Posei-
daon, och Diomedes, fr-
tjusad af diskos' njen,                                             200
Och bredvid Meriones Ares'
ttling, ett under fr ddliga,
Och honom frn klippiga n,
Laertes' son, och derhos Ni-
reus, bland Akhaierna skonat.                                        205
Ja, fven i ftterna vindlike
Snabblparen Akhilleus,
Som r fdd af Thetis, och
Kheiron fostrade upp,
Jag sg p den kisliga                                               210
Stranden lpa, i fulla vapen, fram,
Anstllande tfling i snabblopp
Med en fyrspannsvagn,
Fr att vinna sig segerpris.                                         215
Men vagnkaren ropade,
Eumelos, Pheretiades,
Hos hvilken de sknsta flar jag sg,
Gullsirade med mundlag,
Och stungna med karpigg,                                            220
De medlersta under sitt ok,
Skeckar med hvitsprngdt hr,
Linlparne hvardera utanfr,
I buktadt sprng snedgende,                                         225
Eldhrige, och nederst vid oklufven hof
Mngsprcklige, och bredvid dessa strte fram
Peleidas uti fulla vapen, vid vagnsstoln,
Och bredvid vagnshjulets naf.                                        230
[Till skeppen mnga jag kommen var,       _Stroph._ 1.
Och osgeligt skdespel,
Fr att qvinnogats blick
Mtta med ljuflig frtjusning,
Och p hgra flygeln utaf flottan lg                                235
Myrmidoners Phthiotiska hr,
I femtio vldiga skepp.
Och som gyllene bokstamsbilder
Nereiderna stodo att skda,                                          240
Flttecken fr Akhilleus' mn.
De Argeiers likrade skepp            _Motstr._ 1.
Lgo nra invid;
Hvilkas hrfrare var Mekisteus'
Son, som fostras af Talaos, fadren;                                  245
Samt Kapaneus' son Sthenelos. Frn Atthis med
Sextio skepp lg Theseus'
Son derinvid, som hade
Gudinnan Pallas, i afbild,                                           250
Upp bevingad hstvagn stlld,
Lycksamt tjertecken fr sjmn.
De Boioters flotta, af femtio             _Stroph._ 2
Hafsgalejor, jag sg,
Med bilderverk utsirade;                                             255
Kadmos dem frde an, hvars skepp en gyllene drake
Hade i akterspegeln.
Leitos, jordboren drott,
Frde sjmanshren an                                                260
Frn det Phokiske land;
Och Lokreusers med dem liktaliga skepp
Oileus' ttling, som lemnat
Bermda Thronions fste.
Ifrn Kyklopiska Mykenai             _Motstr._ 2                     265
Sonen af Atreus rustat ut
Etthundrade skepps frsamlade mn.
Derhos Adrastos var, frsten, vn t sin vn,
Att henne; som rymt frn sin hembygd,                                270
Fr barbarisk lskogs skull,
Hellas vunne tillbaka.
Och frn Nestors Pylos,
Gerenierns, jag skda fick
Skeppsvapen, oxfotadt att se,                                        275
Grannguden Alpheios.
Frn Ainianerna tolf skepp
Rustade voro, som drott Guneus
Frde, och nra till dessa
Befunnos de drottar frn Elis,                                       280
Som Epeier benmde allt folk.
Eurytos var deras kong,
Och anfrde den Taphiske hrn,
Den hvitberade, hvars drott Meges
Var, till Phyleus en ttelgg,                                       285
Som lemnat de Ekhinadska,
Fr sjmn otillgnglige ars grupp.
Men Aias, fosterson af Salamis,
Frente med den venstra hgra flygeln.                               290
Helt nra till de yttersta galejorna
Han hade tagit ankarplats,
Med tolf pilsnabba skepp sig lgrande. Jag s
Hrde och skdade
Sjfolkets hr.                                                      295
Ho som bringar med honom i strid
Barbariska lodjor,
Ej hmtar dem ter.
Sdan jag skda fick
Fiendtliga flottan,                                                  300
Och hvad jag hemma hrde, minnes jag
Om hela sammanbragta hren.]

GUBBEN.
Menelaos, hvad du icke vga bordt, du vgar djerft.

MENELAOS.
G hn! du alltfr trogen mot husbonden r.

GUBBEN.
Den skymf hvarmed du skymfar mig, gr mitt berm.                    305

MENELAOS.
Men gr du, hvad ej gras br, du tr f stryk.

GUBBEN.
Du br ej bryta upp det bref, jag tog emot.

MENELAOS.
Du br ej ofrd bringa p Hellenerna.

GUBBEN.
Med andra trt; men brefvet mig behlla lt!

MENELAOS.
Jag lter icke.                                                      310

GUBBEN.
                Och ej heller slpper jag.

MENELAOS.
Med spiran ur din skalle strax jag manar blod.

GUBBEN.
Att d fr egen herre, r dock rofullt.

MENELAOS.
Nog af! som tjenare du hller lnga tal.

GUBBEN.
Ack, herre, oss sker orttvisa! Nu ditt bref,
Bortryckande utur min hand med vld, dender                          315
O Agamemnon; vill ej mot oss fva rtt.

AGAMEMNON.
O ve!
      Hvad r hr i drrn fr vsen? hvilka ohemula ord!

GUBBEN.
Mine ord, och icke dennes, fras an med mera skl.

AGAMEMNON.
Hvi mot honom, Menelaos, strider du, och fvar vld?

MENELAOS.
Se oss an, att jag deraf m taga brjan till mitt svar.              320
AGAMEMNON.
Skulle jag ej ppna gat, rdd kantnka, Atreus' son?

MENELAOS.
Ser du detta bref, de slemsta tidenders medbringare?

AGAMEMNON.
Jo, jag ser; och till en brjan, lemna det ur hderna!

MENELAOS.
Ej, frrn jag t Danaer alla visat hvad der skrifvet str.

AGAMEMNON.
Vet du ock, hvad dig ej anstr veta, som sigillet brt?              325

MENELAOS.
ngslas skall du, nr jag yppar ondt, som hemligen du gjort.

AGAMEMNON.
Hvar har du uppfngat brefvet? gudar, hvilken skamlshet!

MENELAOS.
Vntande din dotter, om hon kommer ifrn Argos hit.

AGAMEMNON.
Hfves dig att mig bespeja? r ej detta skamlshet?

MENELAOS.
Fll mig in, att sdant vilja: ej r jag din tjenare.                330

AGAMEMNON.
Vackert sagdt! Jag fr ej vara herre uti eget hus?

MENELAOS.
Nej; ty falskhet r din tanke, nu, och frr, och framdeles.

AGAMEMNON.
Du r ganska qvick: talkunnig tunga gr frtappelse.

MENELAOS.
_Orttvist, fr vnner gagnls, vett frutan stadga r_,
Jag dig nskar fvertyga, och du ej i vrede, br                     335
Stta sanningen ifrn dig; svrt jag ej anstter dig.
Nr du fikte, Danaider att till Ilios fra an,
Icke viljande, till skenet, men i verket, viljande,
Minns, hur dmjuk du dig tedde, fattande hvarenda hand,
Hur du olst hade drren fr hvar knekt, som ville in;               340
Hur du gaf gehr t alla, fven dem, som ej begrt,
Fr att genom slika fukter kpa packets hyllande?
Men ssnart du egde makten, bytande ditt handlingsstt,
Emot fordna vnner mera var du icke samme vn,
Utan inlst, otillgnglig. Br dock en rttskaffens man,             345
Nr han makten har i hnder, icke byta tankestt,
Utan mest mot sina vnner vara tillfrlitelig,
Nr han mest dem gitter gagna, under egen lyckas dar.
Detta frst jag nu anmrker, der jag frst dig fela sg.
Men s fort du lndt till Aulis, jemte Allhelleners hr,             350
Du ett intet var, och skrmdes genom gudars skickelse,
Saknande god vind till Troia. Danaderne dig d
Bjdo lta skeppen fara, ej i Aulis lida prack.
Hurdan vore nu din anblick och frvirring, hade ej
Med en hr af tusen fartyg du mot Priamos befl!                     355
Mig du frgte: hvad att gra? hvilken utvg finna nu?
Att ej, skild ifrn beflet, du om ran miste gick.
Se'n nr, i oraklet, Kalkhas bjd dig, fr en lycksam frd,
Artemis din dotter offra, vardt du uti sjlen glad,
Lofvande, att gerna offra, och frivillig snde bud --                360
Tvungen m du icke sga! -- till gemln, att skicka hit
Dotter din, med frevndning, att Achilleus maka bli.
Sedan, ndrande din mening, skrifver du ett annat bref,
Att du aldrig nnsin blifver egen dotters baneman.
Denne samme ether hrde dessa orden ur din mund.                     365
Uti statens vrf har sdant mnga tusen andra hndt:
Verket de med kraft begynna, och g se'n med skammen dn,
Genom medborgsmnners vrnghet dels, och dels af eget fel,
Nr de sjelfve icke gitta fylla sitt liggande.
fver olycksslla Hellas aldramest jag suckar dock,                  370
Som mot futtiga barbarer rnande en hjeltbragd,
Mste lta dem f slippa hnfullt, fr din dotters skull.
_Ingen fr behofvet endast gjorde jag till styresman
Uti freden, eller kriget; hfdingen br insigt ha
I sitt vrf; enhvar r herre, som besitter vett dertill_.            375

KHOREN.
_Det frskrckligt r, att brder mellan hrda ord,
Och strider uppst, nr de rka osams bli_.

AGAMEMNON.
Jag vill dig upptukta vackert, kort, och icke srdeles
Rynka skonlst genbrynen, utan helt beskedligen;
Ty du r min bror: _rttskaffens man ock hofsam vara plr_:          380
Sg mig, hvi du s frgrymmas, rjande en blodig blick?
Ho gr dig frnr? hvad vill du? saknar du din kta bdd?
Sdan kan jag dig ej skaffa; den du egde, sktte du
Dligt. Jag, som intet brutit, skulle straffas fr din skull?
Qvljer dig min relystnad? nskar du i armarna                      385
Sluta en behaglig qvinna, sttande allt sundt frnuft,
Och din pligt sido? _Sleme lustar bo i nidings brst_.
Om jag frr ej tnkte riktigt, men nu klokt beslutit om,
r jag derfr galen? Heldre du, som elak maka mist,
Och vill henne tervinna, om en gud dig lycka ger.                   390
Tyndareiska eden svoro illasinnte friarne,
De giftsjuke. En gudinna, hoppets menar jag, ndock
Saken mer tillvgabragte, n du sjelf med all din makt.
Tag dem nu till hjelp, s tror jag, att du inser drskapen;
Ty ej tankls r frsynen, men hon finna nog frmr,
Huru dessa eder svoros tvunget och frstligen.                      395
Egna barn jag aldrig drper; hvad din frdel kunde bli,
Hmd p brottsliga gemlen, strede emot rttvisan,
Och jag skulle ntter, dagar smlta uti trar bort,
Om jag laglst och orttvist handlade mot egna barn.
Vare detta dig nu genmldt kort, och ltt och klarligen!             400
Viil du dig ej vl besinna, vl jag vrdar egen sak.

KHOREN.
Ett sdant tal r olikt det, scm fr en stund
Du sade: och medrtta skonas egna barn.

MENELAOS.
O ve! jag, arme man, ej ngra vnner har.

AGAMEMNON.
Jo visat! om vnnerna du ej frderfva vill.                          405

MENELAOS.
S visa mig, att du r fdd af samme far!

AGAMEMNON.
Att vishet dela, fddes jag, men drskap ej.

MENELAOS.
Gemensam sorg med vnnerna br vnnen ha.

AGAMEMNON.
Mig mana, d du handlar rtt, ej krnker mig!

MENELAOS.
Du dessa qval med Hellas icke dela vill?                             410

AGAMEMNON.
En gud har krmpan fver Hellas sndt, och dig.

MENELAOS.
Forhf dig fver spiran, och frskjut din bror!
Men jag skail vnda mig till andra fretag,
Och andra vnner. -- -- --

SNDEBUDET.
                           O, du Allhelleners drott,
Agamemnon, med din dotter hit jag kommen r,                         415
Som Iphigeneia du derhemma kallade.
Tillika fljer modren, Klytaimnestra, med,
Samt ung Orestes, att din gonfgnad bli,
Du som s lnge borta varit hemifrn.
Men som de lnga vgen rest, vid kllan nu,                          420
Den vattenskna, hvila de sm fttren ut,
De sjelfve jemte flarna; p ngens grs
Jag dem bar utslppt, att af betet mtta sig.
Att du dem hunne ta emot, jag lupit hit
Frut; ty hela hren vet derom, och snabbt                           425
Gick ryktet vida, att din dotter kommen r.
Och nu till skdning skyndar hit ikapp all hrn,
Fr att din dotter se, ty jordens vldige
Utmrkas och begapas ibland alla folk.
Man sprjer: blir hr brllop af? hvad frehas?                      430
Har, lngtande att dottren se, Agamemnon drott
Hit flickan bringa ltit? Andre yttra sig:
t Artemis ungjungfrun visst inviga de,
t Aulis' drottning;, hvem skall henne fra fram?
Vlan, s brja du med offerkorgarna,                                435
Bekransen hufvut, och du, Menelaos, drott,
Brudqvdet ordna, och i salarna derhos
Vid lotospipans toner skalle fttrens dn;
Ty denne dag vardt fr prinsessan lyckosam.

AGAMEMNON.
Rtt bra och vl! men g du in emellertid;                           440
Det friga, om det vill, sig reder nog.
Ve mig! hvad skall jag, arme, sga? brja hvar?
I hvilka fjettrar af ndvndighet vi snrjts!
Emellam kom en gudamakt, som visare
n alla mina tankeverk dock vida r.                                 445
Hur har ej ringa hrkomst egna frdelar!
Fr sdant folk att grta passar ganska vl,
Och yttra hvad som helst. Fr den vlbrdige
r detta ofrd. Folkets hgste hfvitsmn,
Jag stolt mig knner, och r folkets slaf likvl.                    450
Frty jag blygs, att lemna trarna sitt lopp;
Att icke grta, likaleds jag, arme, blygs,
Som rkat ut fr aldrastrsta olyckslott.
Lt se allts, hvad vill jag sga min geml?
Hur helsa, och med hvilket ga blicka an?                            455
Hon skapat mitt frderf, som kom okallad hit
I frtid, uti olycksstund, hon kanske fljt
Sin dotter, fr att gifta henne bort, och ge
Det kraste, der hon mig finner ondskefull.
Men ack, den arma jungfrun -- jungfrun, n? --                       460
Som mrkrets drott -- s synes det -- snart kta skall,
Hur jag beklagar! hon mig s anropa tr:
O, fader, mig du drpa vill? slikt gifterml
Du sjelf m fira, och enhvar; som r din vn.
Orestes, stende bredvid, skall skrika till                          465
Frstndigt, hvad han ej frstr; n r han barn.
O ve, hur mig frderfvat denne Helenas
Tjuf, sonen utaf Priamos, Paris, som detta gjort.

KHOREN.
Ock jag beklagar; qvinnan ifrn annor land
Det hfs, att sucka fver drottars olyckslott.                       470

MENELAOS.
O Broder, tillt mig ndock ett handslag f?

AGAMEMNON.
Rtt gerna; din r malten; jag en stackars man.

MENELAOS.
Vid Pelops svrjer jag, som vardt min faders far,
Och din benmd, samt Atreus, som oss bda fdt,
Att jag vill sga dig ur hjertat redligen,                           475
Och utan allskns arga list, mitt tankestt.
Enr jag sg, hur du ur gat trar gjt,
Medmkan knde jag, och sjelf brast ut i grt,
Och afstr nu ifrn de fordna yrkanden,
Mot dig ej hrd, och r p samma punkt, som du,                      480
Samt rder dig, att hvarken drpa eget barn,
Ej heller mig tillgodose; ej rttvist r,
Att du skall sucka, medan mig allting gr vl,
Att dine d, men mine skda dagens ljus.
Hvad vill jag ock? kan jag ej annan maka f,                         485
Af bsta sort, ifall jag nskar gifta mig?
Men, strtande min egen bror, som jag ej bordt,
Hvi skulle Helena jag fredraga, ondt for godt?
Jag ung och drlig var, tills, saken nra sedd,
Jag mrkte hvad det r, att drpa egna barn.                         490
Dessutom ock miskund med olyckslla mn
Mig pkom, d vr skyldskap jag besinnade;
Hon hller p, att fr mitt krnkta ktenskap
Bli offer: hvad har Helena med dotter din?
M hren, upplst, fara ifrn Aulis' hamn!                           495
Hr upp att fukta gonen med trar, du,
Min broder, och att mana fven mig till grt!
Men har du ftt ett gudasvar om dotter din,
Det mig ej rre; dig min andel sknker jag.
Till andra tankar jag mig vndt frn hrda ord,                      500
Mig skett, hvad rtt och billigt r; jag tergr,
Att broder lska: _sdan r rttskaffens mans
Sedvana, att han stannar vid det bsta stds_.

KHOREN.
Ditt tal r delt, sjelfve Tantalos, Zeus' son,
Tillstndigt; ej stamfderne f skam af dig.                         505

AGAMEMNON.
Haf tack, o Menelaos, som mot allt mitt hopp,
Dig vrdigt, har frndrat fordna tankestt!

MENELAOS.
Igenom lskog brder mellan alstras split,
Och genom egennytta; men jag afsky hr
Fr sdant bittert inbrdes frhllande.                             510

AGAMEMNON.
Och mellertid jag rkat i ndvndighet,
Att mot min dotter fra ut ett blodigt mord.

MENELAOS.
Hur s? ho skulle kunna dig dertill frm?

AGAMEMNON.Jo, hela skaran af Akhaiers krigarhr.

MENELAOS.
Ej, om till Argos henne du afsnder hem.                             515


AGAMEMNON.
Det ena kunde hemligt ske; det andra ej.

MENELAOS.
Hur s? Man pbeln ej frmycket frukta br.

AGAMEMNON.
Kalkhas oraklet rjer fr Argeiers hr.

MENELAOS.
Ej, om han dessfrinnan dr: det hnder ltt.

AGAMEMNON.
Hvar siarslgt r resjuk och ondskefull.                            520

MENELAOS.
Och hvarken redlig eller nyttig ngonsin.

AGAMEMNON.
Du rdes ej fr det, som nu mig faller in?

MENELAOS.
Hur kan jag fatta upp den tanke, du ej sagt?

AGAMEMNON.

Det Sisypheiske ynglet af alltsamman vet.

MENELAOS.
Ej kan Odysseus skada dig, ej heller mig.                            525

AGAMEMNON.
Han stds illfundig varit, och en packets man.

MENELAOS.
Af relystnad drifves han; ett stort frderf.

AGAMEMNON.
Var sker, att han uppstr bland Argeierna,
Och ropar ut oraklet, som oss Kalkhas gaf,
Och hur jag lofte offra, och ej hller ord,                          530
t Artemis min dotter. Se'n han fvertalt
Argeierna, att drpa dig och mig, han skall
Be flickan drpa. Om jag hn till Argos flyr.
S komma de, att, jemte Kyklopeiska mura,
Igrund utplundra landet, och frda det.                             535
S grslig r min ofrd, ack, jag arme man!
Och till frtviflan genom gudar bringas jag.
En sak mig akta, Menelaos, gende
I lgret, att ej Klytaimnestra veta m
Hrom, frrn t mrkret jag min dotter vigt,                        540
Att jag, med minsta trar, m olycklig bli.
Men hllen munnen ren, I qvinnor, fremlingar!

KHOREN.
Lycksalige de, som i stilla ro,          _Stroph._ 1.
Och med kta tro sam-
dela krlekens lger,                                                545
I lugnet, fjerran ifrn
Ursinnig brnads gld! frty
Guldlockige krleksguden
Sin bge spnner p tvenne stt:
Det ena till lifvets lycka,                                          550
Till trassel det andra r.
Jag sdant fr brudsng min,
Skn Kypris, mig undanber.
Frunna af fgring t mig
Lagom, gif kyska begr!                                              555
Lt mig njuta af kr-
leken, skild frn dess fverdrift!
De ddliges lynne ej likadant r,       _Motstr._ 1.
Sed liknar ej sed; med denrt-
te r lyckan sker alltid.                                           560
Uppfostran och vrdad tukt
Kraftfullt fra till dygd;
Ty, att blygas r vishet,
Och ljuflig frtjusning bereds,
D med besinning man inser                                           565
Det rtta, der ryktet bringar
Ovanskelig ra t menskolif.
Stort r, att efter dygden strfva,
Hos qvinnan, genom stilla krlek;
Hos mannen annorlunda deremot                                        570
Ett inneboende och mngutbil-
dadt skick ger staten mera glans.
Du kom, o Paris, frn ort, der du        _Stroph._ 2
Som herde vardt fostrad upp
Hos mjella kalfvar p Idas berg,                                     575
Der du fremmande toner, p Phrygisk fljt,
Efter Olympos', den fordne mstarns,
Exempel, lockade fram.
Jufverskna betade korna,                _Motstr._ 2
Nr gudinnornas dom dig frestod,                                    580
Som till Hellas kallade dig
Framfr de elfenfogade palat-
sen, der du fven i Helenas
Motblickande gonklot
Inskickade krlek,                                                   585
Och sjelf af krlek hnfrdes.            _Epod._
Derfr split och rlig Hellas frde jemte svrd och skepp.
Till Troias konungaborg,
O ve!
Stor de stores lycka r.                                             590
Sen i kongens dotter nu,
Frstinnan Iphigeneia,
Samt Tyndareus', Klytaimnestra,
Hur frn de stora ledande sin tt,
Ondlig lycka de uppntt!                                            595
De mktige gudar bringa sllhetens lott
t osalige menniskornas slgt,
[Hr stannom, Khalkis' dttrar och fosterbarn,
Och drottningen hjelpom ur vagnen ned, --
Att hon ej faller, och stter sig, --                                600
Gldtigt med hnder och hjertlig vrd,
Att ej, nykommen, hon skrmmer sig,
Agamemnons rade dotter!
Ej oro, ej heller frskrckelse
Hos de Argeiska.                                                     605
                 Vninnor, vninnor, vi vcka m!]

KLYTAIMNESTRA.
Vi rkne detta oss till lyckligt frebud,
Ppassligheten och den varma helsningen;
Och hopp jag hyser derfr, att till godt frbund
Jag brud medbringar. Derfr nu ur vagnarna                           610
Utstyrseln bren, som t flickan jag har med,
Och bringen allt rtt omsorgsfullt i vrt gemak!
Men du, miu dotter, lemna vagn och flar strax.
Och stig med tjusande och spda foten ut.
Och J, smjungfrur, henne uti armarna                                615
Mottagen och ur vagnen beledsagen hn!
Mig fven ngon lne stdet af sin hand,
Pdet jag sitsen hr m kunna lemna vl!
Och framfr redet stllen eder, somlige;
Ty obevekligt skrmmande r hstens blick.                           620
Och denne gosse, konung Agamemnons son,
Orestes, tagen mot, mitt lilla stackars barn.
Du sofver, trtt af raska kningen, mitt guld?
I lycklig stund, till systers brudsng vakna upp,
Ty sjelf af del brd, du svger blifva skall                        625
Jemvl t tapper man, Thetis' gudlike son.
Kom, dotter, kom och stt dig vackert vid min fot,
Hos moder din, Iphigeneia, och mig gr
Bland dessa fremlingar afundsamt lyckelig,
Och helsa fven fader din, som nalkas oss!                           630
O du, min hgsta vrdnad, Agamemnon drott,
Vi kommit, icke ohrsammande ditt bud.

IPHIGENEIA.
O moder, strax jag springer fram -- blif icke ond! --
Och sluta vill mitt brst intill min faders brst.
Jag lngtar, fader, till din barm, framspringande,                   635
Att efter mnga dars frlopp, mig trycka f.
Ty jag din anblick saknar. O, blif icke ond!

KLYTAIMNESTRA.
Gr, dotter, som du vill; stds var du faderkr
Mer n de andra barn, som jag till verlden bar.

IPHIGENEIA.
Min far, hur gerna jag dig ndtlig terser!                          640

AGAMEMNON.
Och far din dig; det har du lika sagt fr tv.

IPHIGENEIA.
Hell dig! haf tack, att hit du ltit hmta mig!

AGAMEMNON.
Jag vet ej, hvad jag svara m dertill, mitt barn.

IPHIGENEIA.
O ve!
Du skdar mig ej lugnt, som du s gerna ser.

AGAMEMNON.
_Bekymmer mnga har en kong och hfvitsman_.                         645

IPHIGENEIA.
Drj nu hos mig, och vnd dig till bekymren ej!

AGAMEMNON.
Hos dig ju endast r jag nu, ej annorstds.

IPHIGENEIA.
Snk gonbrynet, och mig sknk en vnlig blick!

AGAMEMNON.
Se, t din anblick glad jag r, s glad, mitt barn!

IPHIGENEIA.
Och trar gjuter, du ur gonen likvl?                               650

AGAMEMNON.
Oss varder lng frnvarelsen, som frestr.

IPHIGENEIA.
Jag vet ej, hvad du sger, vet ej, bste far.

AGAMEMNON.
Klokt r ditt tal, och vcker min medmkan mer.

IPHIGENEIA.
Oklokt jag tala vill, blott jag kan fgna dig.

AGAMEMNON.
O ve, ej tiga gitter jag, men prisar dig.                            655

IPHIGENEIA.
Blif, fader, du hr hemma qvar hos dina barn!

AGAMEMNON.
Jag ville vl; d jag ej kan, det grmer mig.

IPHIGENEIA.
M alla spjut forgs, och Menelaos' harm!

AGAMEMNON.
Frut skall, hvad min ofrd gjort, ock andras bli.

IPHIGENEIA.
Hur mjcken tid du borta drjt i Aulis' hamn!                         660

AGAMEMNON.
Mig hindrar ngot, att affrda hrn, nnu.

IPHIGENEIA.
Hvar sger man de Phryger bo, min bste far?

AGAMEMNON.
Der Paris aldrig, son till Priamos, bordt bo.

IPHIGENEIA.
Du reser d lngt bort, min far, och lemnar mig?

AGAMEMNON.
Dig, dotter, samma frestr, som fader din.                          665

IPHIGENEIA.
O ve!
Ack, om fr oss det ginge an, att jag far med.

AGAMEMNON.
Du ock skall resa dit, der du din fader minns.

IPHIGENEIA.
Skall jag med modren, eller ensam, segla hn?

AGAMEMNON.
Helt ensam, ifrn fader skild, och ifrn mor.

IPHIGENEIA.
Du vill vl icke flytta mig till annat hem?                          670

AGAMEMNON.
Tyst -- tyst! den saken icke flickor veta m.

IPHIGENEIA.
Frn Phryger hasta, nr du allt bestyrt, min far!

AGAMEMNON.
Ett offer offra dessfrinnan br jag hr.

IPHIGENEIA.
Vid offer br man ta i akt hvad heligt r.

AGAMEMNON.
Det fr du se; ty du vid vigvattnet skall st.                       675

IPHIGENEIA.
Kring altaret vi skole khorer stlla, far?

AGAMEMNON.
Mer afuudsvrd n jag r du, som intet vet.
G in i salen, fr att ses af flickorna,
Se'n du mig gett en bitter kyss, samt handslag med,
Du, som slnge ndgas bo frn fader skild!                          680
Ack fagra brst, och kinder, o, du blonda hr,
Hur tung fr eder vorden r de Phrygers stad,
Samt Helena!... Jag slutar hr; en brdskad dagg
Ur gonen mig qvljer, d jag nalkas dig.
Trd i gemaket! Dig om urskt beder jag,                             685
O Ledas dotter, om jag r frmycket rrd,
Nr till Akhilleus jag min dotter gifter bort:
Ett lyckosamt parti, som srar mellertid
Frldrarna, enr till annor hus en far,
Som mycket lidit, nu sin dotter lemnar ut.                           690

KLYTAIMNESTRA.
S oklok r ej jag; och var du viss derom,
Att jag hrsammar, utan dina lrdomar,
Nr jag, vid brllopssnger, fljer dotter ut;
Men landets sed med hennes lder stmmer in.
Hans namn jag vet, t hvilken du vr dotter loft;                    695
Nu vill jag veta, af hvad slgt och land han r.

AGAMEMNON.
Aigino dotter var till fadren Asopos.

KLYTAIMNESTRA.
Och henne ktade en ddlig, eller gud?

AGAMEMNON.
Zeus sjelf, och fdde Aiakos, Oinonas drott.

KLYTAIMNESTRA.

Ho var den son, som rfde Aiakos' palats?                            700

AGAMEMNON.
Det Peleus var, och Peleus Nereus' dotter fick.

KLYTAIMNESTRA.
Gaf guden, eller tog han emot gudars rd?

AGAMEMNON.
Zeus talman var, och fadren sjelf bifll dertill.

KLYTAIMNESTRA.
Hvar hll han brllop? monne i hafssvallningen?

AGAMEMNON.
Der Kheiron upp Pelions helga hjder bor.                           705

KLYTAIMNESTRA.
Der kertaureiska slgtet sgs sin bostad ha?

AGAMEMNON.
Der firade drott Peleus' brllop gudarne.

KLYTAIMNESTRA.
Thetis har fostrat, eller fadren, Akhilleus?

AGAMEMNON.
Kheiron, att han ej skulle lra drars sed.

KLYTAIMNESTRA.
Ack!
Vis fostraren; men han, som gaf, n visare.                          710

AGAMEMNON.
En sdan man nu blifva skall ditt barns geml.

KLYTAIMNESTRA.
Ej tadelvrd; men hvar i Hellas finns hans stad?

AGAMEMNON.
I Phthias bygder, vid Apidanos flodens strand.

KLYTAIMNESTRA.
Dit skall han d min unga jungfru fra hn?

AGAMEMNON.
Detder skall bli hans sak, enr han flickan ftt.                    715

KLYTAIMNESTRA.
Dem nskas lycka. Men hvad dag sker brllopet?

AGAMEMNON.
Nr mnens lyckosama krets i fyllet str.

KLYTAIMNESTRA.
Har vl frlofningsoffret re'n gudinnan ftt?

AGAMEMNON.
Det reder jag, och r med saken sysselsatt.

KLYTAIMNESTRA.
Och sedan vill du gifva brllopsmltiden?                            720

AGAMEMNON.
Frst offret offra, som jag br, t gudarna.

KLYTAIMNESTRA.
Hvar skole vi ge qvinnorna ett festgelag?

AGAMEMNON.
Hr invid de Argeiers aktergranna skepp.

KLYTAIMNESTRA.
Bra, och ndvndigt; men bidrag ock du dertill!

AGAMEMNON.
Vet du, o qvinna, hvad som gras br? lyd mig!                       725

KLYTAIMNESTRA.
Hvad vore det? -- att dig hrsamma r jag vand.

AGAMEMNON.
Vi re fven der, hvarest brudgumen r.

KLYTAIMNESTRA.
J, utan modren gren hvad jag gra br?

AGAMEMNON.
Med Danaders hjelp bortgifte dottren vi.

KLYTAIMNESTRA.
Men jag, hvar br jag vistas d emellertid?                          730

AGAMEMNON.
Res du till Argos, och tag vrd om flickorna!

KLYTAIMNESTRA.
Min dotter lemnande? och hvem br facklan d?

AGAMEMNON.
Jag sjelf har ljuset, ssom vid ett brllop hfs.

KLYTAIMNESTRA.

S r ej seden; men du ringa aktar det.

AGAMEMNON.
Dig passar ej, att vistas hr i hrens stoj.                         735

KLYTAIMNESTRA.
Det passar, att en mor bortgifter dotter sin.

AGAMEMNON.
Och att ej flickor ensame i grden bo.

KLYTAIMNESTRA.
I skra jungfruburen vl bevakas de.

AGAMEMNON.
Mig lyd!

KLYTAIMNESTRA.
         Nej, vid argeiska gudadrottningen!
G du, och handla utomhus; jag inomhus                               740
Bestyr om det, som kommer unga brudar till.

AGAMEMNON.
Ve mig, som fruktlst kom, bedragen i mitt hopp,
Att fjerran snda frn min syn min geml!
Jag smider rnker, och emot de kraste
Uttnker knep, besegrad fverallt likvl.                            745
Med fgelsiarn Kalkhas jag emellertid
Om hvad r guden krt, och mig ej lyckosamt
Vill g, att underska nu, os Hellas' qval.
_Den vite mannen i sin grd besitta br
God och rttskaffens maka, eller ogift bli_.                         750

KHOREN.
Komma till Simoeis, och                    _Stroph._
Silfverhvirflarna skall
Helleners samtlige hr,
Bde med skldar och med skepp,                                      755
Till Ilios, och till Troias
Phoibeiska bygder,
Der om Kassandra jag hrt har,
Att hon slnger de blonda fltor kring,
Med lagrens friskgrnskande krans
Smyckad, hvar gng desa guds                                         760
Orakelflktning frsprjs.
St skola p Pergamos borg,                _Motstr._
Och Troias murar omkring
Troer, d kopparskldad Ares
P sjn, och uti sknstammiga skepp                                  765
Sig nrmar med rodd
Simuntiska flodens bdd,
Fr att de i ethern boende, tv
Dioskurers syster, Helena,
Bringa ur Priamos' borg,                                             770
Till Hellas' jord, medelst Akhaiers
Lansmdande skldar och kastspjut.
Men Pergamos, Phrygers stad,                 _Epod._
Samt stenmurade tornen han
Kringskansar med blodig strid,                                       775
Afmejade hufvun i mngd
Slpande genom Troias stad,
Som han igrund frstr;
Mnggrtiga flickorna gr han,
Samt Priamos' maka jemvl.                                           780
Men Helena, dottren af Zeus,
Mnggrtig, skall lra sig inse,
Att sin make hon svikit. Ej mig,
Ej heller mine barns barn,                                           785
Den tanke m falla in,
Hvilken mnggyllene
Lydinnor, och Phrygers gemler
Kasta vid vfstoln fram,
Till hvarandra ordande s:                                           790
Ho vill sknfltiga hret mig,
Att till mkelig bgstrng snos,
Fr hrjad fosterbygd, afhsta nu?
Din skulden r, lnghalsige svanens dotter;
Om sann r sgen,                                                    795
Att Leda sig hngaf
t vingade fgeln, d
Zeus bytte sin gudagestalt;
Eller om ock, p Pieriska blad,
Dikten till menskorna slikt
Eljes burit och obetnkt.                                            800

AKHILLEUS.
Hvar r Akhaiernes hrfrare, monn tro?
Hvem sga vill bland tjenarne, att Peleus' son,
Akhilleus, sker honom uti portarna?
Med lika lott vi drje ej vid Euripus;
Ty andre bland oss, frie n frn ktenskap,                          805
Och lemnande derhemma toma boningar,
P strndren sitta; andre redan make ha,
Och barn: s vldsam krlek Hellas fverkom
Till detta hrtg, icke utan gudars rd.
Jag derfr tolka mste min rttvisa sak;                             810
Men fr sig sjelf en annan orde, om han vill.
Ty lemnande Pharsalos' jord och far Peleus,
Jag bidar hr, vid mager flkt frn Euripus,
Och hejdar Myrmidonerna, som trnga p,
Samt sga stds: Akhilleus, o, hvi drje vi?                         815
Hur lnge br vr vg till Ilios mtas n?
Gr hvad du gr, och hvarom ej, fr hren hem,
Och bida ej Atreidens drjsml lngre ut!

KLYTAIMNESTRA.
O son utaf Nereiden, hrande ditt tal
Derinnifrn, framfr min boning trder jag.                          820

AKHILLEUS.
Ack, hga blygsamhet! hvem tro den qvinnan r,
Som framfor mig jag skdar, dejlig till gestalt?

KLYTAIMNESTRA.
Ej under, att du mig ej knner, som frut
Du aldrig sett, och din frsynthet prisar jag.

AKHILLEUS.
Ho r du, och hvi kom till Danaders hr                             825
Du, qvinna, hit bland mn, med skld bevpnade?

KLYTAIMNESTRA.
Jag Ledas dotter nmns, och Klytaimnestra r
Mitt namn, och min geml r Agamemnon drott.

AKHILLEUS.
Ikorthet bra du lemnat svar p hufvudsak.
Mig skamligt r, att vexla ord med qvinnorna.                        830

KLYTAIMNESTRA.
Blif qvar! hvi rymmer du? och foga hand i hand
Med mig, till lycklig brjan af ett gifterml!

AKHILLEUS.
Hvad sger du? jag hand med dig? jag aktar mer
Agamemnon, n att komma vid hvad mig ej hfs.

KLYTAIMNESTRA.
Visst hfves det, emedan du min dotter dock                          835
Skall kta, du Nereidens, hafsgudinnans, son.

AKHILLEUS.
Hvad brllop, qvinna, menar du? jag blir helt stum
Blott du ej stemplande hopsmider sdant tal?

KLYTAIMNESTRA.
Hos alla medfddt r, att vrda vnnerna,
De nya, nr de skda dem, i friarvrf.                               840

AKHILLEUS.
Jag till din dotter, qvinna, aldrig friade,
Ej heller ha Atreider talt om gifterml.

KLYTAIMNESTRA.
Hvad r dethr? nu ter fver mina ord
Du undre; ty ditt tal fr mig r underbart.

AKHILLEUS.
S gissa d; att gissa oss gemensamt r;                             845
Ty ingendera ljuge vi dock troligtvis.

KLYTAIMNESTRA.
Gr detta ej frlngt? Jag stiftar ktenskap,
Som, tycks det, icke finnes till: jag blygs derfr.

AKHILLEUS.
Kanhnda har man drifvit gck med mig och dig.
Men sl ur hgen sdantder, och bry ej om!                           850

KLYTAIMNESTRA.
Farvl! Ty aldrig mera mter jag din blick,
Jag, ljugarinna, som har lidit ofrskyldt.

AKHILLEUS.
Dig lemnas samma svar af mig; nu din geml
Jag gr att ska inne i palatset strax.

GUBBEN.
Fremling, Aiakos' ttling, bida, att jag sprka fr med dig!         855
Dig, gudinnans son, jag menar, och dig, Ledas dotter, med.

AKHILLEUS.
Hvem ur ppna drren ropar? huru rdd han ropar oss!

GUBBEN.
Tjenare; dermed ej prunkar jag; ej det det medger.

AKHILLEUS.
Hvilkens? min ej; Agamemnon har jag ej att skaffa med.

GUBBEN.
Hennes, som str der, en gfva af dess fader Tyndareus.              860

AKHILLEUS.
Se, jag stannar; lt nu hra, hvarfr du mig ropar an.

GUBBEN.
Stn J begge helt allena framfr dessa portar nu?

AKHILLEUS.
Tala! ensame vi re; och ur kongahuset trd!

GUBBEN.
Slump, och du, min goda vilja, rdda dessa som jag vill!

AKHILLEUS.
Detta tal t framtid syftar, och farhga innebr.                    865

KLYTAIMNESTRA.
Vid ditt handslag, bida icke, om du ngot sga vill!

GUBBEN.
Vet du, hvem jag r, och huru god mot dig och dina barn?

KLYTAIMNESTRA.
Jo, jag vet, att du r gammal tjenare uti mitt hus.

GUBBEN.
Samt, att mig, bland brudegfvor, mottog Agamemnon drott.

KLYTAIMNESTRA.
Du med mig till Argos lnde, och var alltid sedan min.               870

GUBBEN.
Ja, och emot dig vlvillig, mindre mot din man jag r.

KLYTAIMNESTRA.
Lt d nu omsider veta, hvad du har, att sga oss.

GUBBEN.
Med sin egen hand din dotter rnar fadren sl ihjl.

KLYTAIMNESTRA.
Huru? sdant tal jag afskyr; gubbe, du frn vettet r.

GUBBEN.
Med sitt svrd den arma flickans hvita hals afhugger han!            875

KLYTAIMNESTRA.
Ve mig, arma! r min make vorden s vansinnig nu?

GUBBEN.
Ganska klok, men mot din dotter, och mot dig han vrngsinnt r.

KLYTAIMNESTRA.
P hvad skl? ho r den niding, som har intalt honom slikt?

GUBBEN.
Ett orakel, sger Kalkhas, att krigshren sluppe hn.

KLYTAIMNESTRA.
Hvart? -- Jag arma, och den arma, som dess fader drpa vill!         880

GUBBEN.
Hn till Troia. Menelaos terfr s Helena.

KLYTAIMNESTRA.
S af vr Iphigeneia Helenas hemfrd beror?

GUBBEN.
Allt du vet: din dotter rnar fadren offra Artemis.

KLYTAIMNESTRA.
Hvad var menadt med det brllop, som mig frde hemifrn.

GUBBEN.
Att du skulle bringa gladlig dottren, som Akhilleus' brud.           885

KLYTAIMNESTRA.
O min dotter, till din ofrd du har kommit, och din mor.

GUBBEN.
Jemmerligt J liden bda: djerft var Agamemnons dd.

KLYTAIMNESTRA.
Jag frgs, jag arma; gat gmmer icke tren mer.

GUBBEN.
Derest bittert r att grta, nr man mister sina barn.

KLYTAIMNESTRA.
Du o, gubbe, sg dock, hvadan du allt detta vet och hrt?            890

GUBBEN.
Jag ett bref dig skulle bringa till det frra, som han skref.

KLYTAIMNESTRA.
Bjd deri han, eller nekte, fra dottren hit till dd?

GUBBEN.
Icke bringa; ty din make var d vid sitt fulla vett.

KLYTAIMNESTRA.
D du hade brefvet, hvarfr gaf du det d icke mig?

GUBBEN.
Menelaos tog det frn mig. Han r dessa fasors skuld.                895

KLYTAIMNESTRA.
ttling af Nereiden, Peleus' son, frstr du saken nu?

AKHILLEUS.
Jag har hrt, hur du r osll, och det tager jag ej ltt.

KLYTAIMNESTRA.
Dotter min de rna drpa, med ditt brllop i frst.

AKHILLEUS.
P din make jag frargas, och s enkelt det ej tar.

KLYTAIMNESTRA.
Jag ej derfre br blygas, att knbja vid din fot,                  900
Ddlig fr den gudaborne; ty p hvad hgmodas jag?
Mera br fr hvem jag gra, n fr egen dotter min?
Ack, gudinnas son, beskrma mig uti olyckans stund!
Vrna henne, som din maka nmdes, fruktlst; men ndock
Kransande jag frde henne, fr att blifva din geml,                 905
Som jag nu, att slagtas, fljer. Dig till nesa lnda skall,
Vrnar du ej henne; ansknt ej i ktenskap frent,
Hette du den arma jungfruns hulde make mellertid.
Vid ditt skgg, och vid ditt handslag, vid din mor jag manar dig;
Ty ditt namn mig gjort olycklig, som mig fven rdda br;            910
Annat altare ej eger jag, att fly till, n ditt kn.
Ingen vn mig nra bidar; Agamemnon har du hrt,
Huru r han r och vgsam; qvinna, som du skdar, kom
Jag till hrn af tygellsa, och till brott forvgna mn,
Dock rttskaffens, nr de vilja. Om du vgar strcka hand,           915
Mig till bistnd, r jag rddad; eljes jag frlorad r.

KHOREN.
_Frldraknslan mktig r, och krleksvarm,
Och egna barn frsvarar hvar med mund och arm._

AKHILLEUS.
Mitt stolta sinne lyftar sig mot hgre rymd,
Men vet ndock, att smrtas i olyckorna,                             920
Och lagom frjdas, d nr vinden blser god.
Ty vlbetankte ro slike ddlige,
Att, med besinning, lefva hela lifvet rtt.
_Ibland r ljuft, att ej frmycket vara klok,
Ibland r gagneligt, att ega visheten_.                              925
Jag, fostrad upp uti frsyntaste mans hus,
I Kheirons, har mig lrt de enkla tankestt
Atreiderna, om de oss fra riktigt an,
Jag lyda vill; om icke rtt, ej lyder jag.
Men der i Troia, stdse min sjelfstndighet                          930
Bevisande, jag tjenar Ares hvad jag kan.
Och dig, som grymt af dina aldrakrsta led,
S mycket som utrttas fr af ynglingen,
Med mitt medlidande jag hjelpsamt vrna vill.
Ej nnsin skall din dotter drpas af sin far,                        935
Se'n mig hon lofvats; ty i sina snaror ej
Din make ngonsin skall snrja min person;
Frty mitt namn, om ock han icke hjde svrd,
Din dotter drpa skall, och orsak r dertill
Din make. Ren r icke mera min person;                               940
Om genom mig frstres och mitt gifterml
Den ungm, som odrgeligt och mycket led,
Misshandlad s frvningsvrdt och ofrskyldt
Jag vore bland Argeier aldrasmste man,
Samt intet vrd, och Menelaos krnekarl,                             945
Jag vore icke Peleus' son, men nidingens,
Ifall mitt namn ett mordskl blir t din geml
Vid den uti hafsbljorna uppfostrade
Nereus, gudinnan Thetis', far, och min morfar,
Skall ej sin dotter komma vid Agamemnon drott,                       950
Nej, icke dess lillfinger ens, ej mantelfll,
Ty eljes Sipylos, barbarers grnsort, hete stad,
Der desse hfvitsmn sin hrkomst begge ha,
Och Phthias namn ej mer m sprjas ngonstds.
Men med vigvatten bittert brja skall och mjl                       955
Spmannen Kalkhas. _Hvad monntro en spman r?
Den litet sannt, men mycket lgner talar ut
Pmf; och nr det ej trffar gr sin kos_.
Ej tusen flickor, fr att sig en make f,
Min hand och bdd begra, ssom blifvit sagdt;                       960
Men mig med fvermod bemtt Agamemnon drott.
Sjelf hade han begra bordt mitt namn af mig,
Att dottren locka; men om Klytaimnestra helst
Jag fvertalt, att gifva dottren t en man,
Jag henne sknkt Hellenerna, ifall deraf                             965
Berodde frden hn till Ilios. Jag icke nekt,
Att, frn min sida, understdja allmnt vl.
Nu r jag intet: _af hrfraren beror
S ltt, att handla, och att icke handla rtt_.
Snart vet mitt svrd, som, frrn jag mot Phrygerna                  970
Uttgar, jag befukta vill med mord och blod,
Om dotter din mig ngon hr frntaga skall.
Var derfr lugn: en vldig gud fr dig jag hr
Upptrdt, nnu ej gud, men likvl framdeles.

KHOREN.
Hvad dig r vrdigt, Peleus' son, du ordat nu,                       975
Samt hafsgudinnan, vrnadsvrda moder din.

KLYTAIMNESTRA.
Ack!
Hur skall jag prisa dig med ord, frmycket ej,
Och ej frlitet, att din ynnest ej frspills?
Rttskaffens mnner, som bermmas, p visst stt                     980
Bermmarn hata, om han nyttjar fverdrift.
Ock blyges jag, att komma fram med jemmerord,
D jag r sjuk, men du frn mina krmpor fri.
Ett svepskl har, ehuru han frn fjerran r,
En redlig man, att hjelpa de olyckliga.                              985
Frbarma dig! ty jemmerligt jag lidit har,
Som trodde frst, att du min svrson skulle bli,
Och hyste drligt hopp; nu kunde ganska ltt
Min drpta dotter fr din framtids gifterml
Jertecken blifva, som du br dig akta fr.
Men vl du brjan talade, och slutet vl;                            990
Ty blott du endast vill, s blir min dotter frelst.
Br hon, bnfallande, omfatta dina knn?
Det ojungfruligt vore; men om dig s syns,
Hon med otvunget ga blygsam komma skall;
Kanske, fastn hon borta r, jag vinner det?                         995

AKHILLEUS.
Hon stanne inne; ty det sker af blygsamhet.

KLYTAIMNESTRA.
S mycket mjligt r, hon br sig blygt bete.

AKHILLEUS.
Du hvarken br din dotter bringa fr min
Ej heller vi blottstlla oss fr drlig skymf:
_Ty talrik krigshr, ifrn hembekymmer fri,                          1000
Plr lska slema samtal och vanhedrande_
Bnfallande, J kommen dock till samma ml,
Som om du icke alls bnfll; min hufvudsak
r, att ifrn olyckorna aflgsna er.
Nr ett du hrt, vet, att jag icke ljuga skall:                     1005
Ty om jag ljuger, och bedrgligt sviker er,
D m jag d, men icke, om jag rddar mn.

KLYTAIMNESTRA.
Dig ske allt godt, som lisar de olyckliga!

AKHILLEUS.
S hr d nu, att saken sig anordne vl!

KLYTAIMNESTRA.
Hvi sger du mig detta? dig jag lyda br.                           1010

AKHILLEUS.
Intal om fadren, att han bttre tankar fr.

KLYTAIMNESTRA.
Han elak r, och fruktar hren srdeles.

AKHILLEUS.
Men skl emellertid ju fvervinna skl.

KLYTAIMNESTRA.
Mitt hopp r iskallt; sg dock, hvad jag gra br!

AKHILLEUS.
Bed bonom frst, att icke dda dotter sin;                          1015
Men om han stter sig emot, kom d till mig!
Ty om han dig tillviljes gr, behfs ej min
Bemedling alls, och rddningen r genast gjord;
Men jag skall vara bttre stmd emot en vn.
Ej heller hren mig skall frebr, om jag                           1020
Med skl utrttar saken heldre n med vld.
r detta vl bestyrdt; det frjdar vnnerna,
och dig, fastn det utan all min tgrd sker.

KLYTAIMNESTRA.
Klokt r ditt tal. Hr mste gras, som du vill.
Men om jag ej utrtta kan hvad jag begr,                           1025
Hvar skall jag ter rka dig? hvart stackare
Vl g, att ska upp den hand, som hjelper mig?

AKHILLEUS.
Vi re dine vktare, der det behfs,
S att dig ingen varsnar, nr du uppskrmd gr
Igenom krigshrn; ej du bringe fadrens hus                          1030
Pskam; ty Tyndareus frtjente sannerlig
Ej elakt rykte; stor han r bland Hellas' folk.

KLYTAIMNESTRA.
Rtt s! g du frut; jag mste lyda dig,
Om gudar finnas, skall rttrdig man, som du,
Upphinna mlet; hvarom ej, hvi flas d?                            1035

KHOREN.
Hvad brllopsqvde ur Libysk fljt,            _Stropk._
Samt frn danslskelig Kithara,
Och utur rrfogade Syrin-
ger uppstmde sitt ljud,
Nr p Pelions berg sknfltige                                     1040
Pierider, vid gudarnes mltid,
Med guldsandulade foten,
Stampande takt mot mark,
Till Peleus' brllop kommo,
Med melodiska toner Thetis och Aiakidas,                            1045
P Keutaurers berg lfsjungande,
Uti Peliadiske landen!
Men Dardanidas, fr Zeus'
Lger en ljuf klenod,                                               1050
I kraterers gyllene sklar
Hmtade nektarns skatt,
Den Phrygiske Ganymedes.
Bredevid hvitglnsande
Sanden sig svngande                                                1055
Femtio flickor i khordans,
Nereus' brllop begingo.
Med gnistrande facklor och kransadt hr         _Motstr._
Hstbetande skaran kom
Af Keutaurer, till gudarnes                                         1060
Mltid och Bakkhos' pokal.
Men hgt utropade: dotter af Nereus!
De Thessaliska flickor; och verldens ljus,
Spguden Phoibos, och han, som sngmrs'
Slgtledningar vet,                                                 1065
Kheiron uppnmnde honom,
Som med Myrmidoners lansvpnade skldmn
Skall komma, att Priamos' stolta
Jord frda med eld,                                                1070
Kring kroppen med gyllene,
Hephaistosarbetade vapen
Omvrnad, en gfva utaf
Gudinnan sin moder
Thetis, som honom fdt hade                                         1075
Lycksalig. De gu-
dar d den faderherrliga,
Frsta Nereidens brllop,
Och Peleus' hgtid firade,
Men p ditt lockiga hufvud en krans          _Epod._                1080
Skola Argeierna lgga, liksom p skckig,
Utur klippgrottornas natt
Utkommande, n oskrad hind,
Blodande, Iphigeneia, din hals,
Din, som ej vuxit upp vid herdepipan,                               1085
Eller vid herdarnes sus och dus,
Utan en Inakhos' ttling till brud
Af din moder bildades.
Hvad har vl blygsamheten,
Eller dygden, i anlete rjd,                                        1090
Fr kraft numera i verlden?
Hr gudlsheten r vorden
Mktig, och dygd dere-
mot af ddliga hnas,
Och lagbrott vinner lag,                                             1095
Och ej ddlige samflt lgga sig vinn,
Att ej drabbe dem gudars hmd.

KLYTAIMNESTRA.
Jag gtt ur huset, fr att ska min geml,
Som lemnat det, och redan lnge borta r;
I trar r beklagansvrda dotter min,                               1100
Och jemmersuckar flja vexelvis hvaran,
Se'n hon om mordet hrt, som reds af hennes far.
Jag gat haft p honom, som der nra gr.
P Agamemnon, som rtt snart mot eget barn
Befinnas skall, frfvande ett nidingsverk.                         1105

AGAMEMNON.
Dig, Ledas dotter, lempligt just jag utomhus
Fr rka, fr att, skild frn jungfrun, sga ord,
Som icke anst hra den, som giftas skall.

KLYTAIMNESTRA.
Hvad r det, hvartill lglighet erbjudes dig?

AGAMEMNON.
Lt dottren flja ut ur huset med sin far!                          1110
Vigvatnet redan frdigt str och vlbereddt,
Samt offermjl, att kastas uti reningseld,
Och qvigor, till att slaktas fre brllopet
t Artemis, och flsa ut sin svarta blod.

KLYTAIMNESTRA.
I dina ord du talar vl, men gerningen                              1115
jag vet ej, under hvilket namn jag gilla skall.
Kom ut, min dotter; ty du knner, hvad din far
Nu frehar; tag under kappan, och led ut
Orestes, lilla stackars brodren din, mitt barn!
Der r hon redan, och hrsammar dina bud;                           1120
Det friga fr henne och fr mig jag sga vill.

AGAMEMNON.
Mitt barn, hvi grter du, och ser ej gladt p mig,
och fller gat ned till jord, med manteln tckt?

KLYTAIMNESTRA.
O ve!
Hvar skall till dessa mina qval jag brjan ta?
Ty alla kan jag stlla i det frsta rum,                            1125
Samt i det sista, ock det medlersta jemvl.

AGAMEMNON.
Hvad r dethr? J alla kommit p ett ut,
Med idelig frvirring blott och uppskrmd blick.

KLYTAIMNESTRA.
Sg mig uppriktigt, make, hvad jag sprjer dig!

AGAMEMNON.
Uppmaning ej behfves alls; jag sprjas vill.                       1130

KLYTAIMNESTRA.
Din dotter rnar du och min nu sl ihjl?

AGAMEMNON.
O ve!
Den arma menar du, misstnksam utan skl.

KLYTAIMNESTRA.
Var lugn,
Och svara p min frsta frga om igen!

AGAMEMNON.
Om du mig rimligt sporde, finge du slikt svar.

KLYTAIMNESTRA.
Ej annat sprjer jag, och annat icke sg!                           1135

AGAMEMNON.
Du hga skickelse, och mine dens gud!

KLYTAIMNESTRA.
Och mine, hennes: en de tre olyckliges.

AGAMEMNON.
Hvari har man dig krnkt?

KLYTAIMNESTRA.
                          Derom mig sprjer du?
Ditt fina infall utan allskns finhet r.

AGAMEMNON.
Jag r frlorad, och frrdd min hemlighet.                         1140

KLYTAIMNESTRA.
Allt knner jag, och hrt hvad du mig gra tnkt,
Och just din tystnad utgr din beknnelse,
Och tta suckar; bry ej om, att sga mer!

AGAMEMNON.
Se, jag vill tiga, hvarfr skulle frckheten,
Att tala lgn jag lgga till vrt olycksmtt?                       1145

KLYTAIMNESTRA.
S hr mig d! Jag saken klart framstlla vill,
Och icke mer begagna gtors slingringar.
Frst sledes, fr att dig frst det frebr,
Har du mig ktat mot min vilja, och med vld,
Se'n Tantalos, min frre man, du mrdade,                           1150
Och med ett drpslag slog ihjl mitt arma barn,
Frn modersbrstet slitande med vldsamhet.
Men Zeus' tv sner, mine brder begge tv,
Med hstar sttande, anfllo sedan dig,
Tills gamle fadren Tyndareus dig rddade,                           1155
Tillfota fallen, och du tervann min bdd.
Frsonad sedan -- som du skall intyga sjelf --
Mot dig och grden vankfri qvinna stds jag var,
I krleksvrfven sansad, och frkofrande
Ditt hus, s att du kunde alltid trda glad                         1160
Inunder eget tak, och lycklig vandra ut.
_Hgst sllsynt fngst fr mannen r, att bra geml
Sig vinna; men p dliga r ingen brist_.
Jag denne son har fdt t dig samt dttrar tre,
Af hvilka en du mkligt mig berfva vill.                           1165
Ifall man sporde, hvi du henne drpa tnkt,
Sg, hvad du svarte, eller svarar jag fr dig?
Att Menelaos Helena m terf: en vacker sed,
Att brottslig qvinna lsa fri med eget barn.
Det ledaste vi kpe mot det kraste.                                1170
Ty om tillstrids du far, och hemma lemnar mig,
Och drjer borta under lng frnvarelse,
Hur tror du i palatset att mitt hjerta slr,
D hennes platser fverallt jag toma ser,
Samt jungfruburen tom? Vid trar mste jag                          1175
Allena sitta, och begrta henne s:
t dig gaf dden, goda barn, din egen far,
Dig drpande, ej ngon ann, med annor hand,
Och lemnade de hemmavarande slik ln.
Frty ett ringa svepskl hr behfves blott,                        1180
Att jag och dttrarna, som blifvit hemma qvar,
Dig skulle ta emot p stt, som vederbr.
Derfr, vid gudarna, ej m du tvinga mig,
Att vara mot dig elak, var det icke sjelf!
Lt se!
Du offrar dottren; hvilka bner gr du d!                          1185
Hvad lycka nskar du, som slagtar eget barn?
En neslig hemkomst, d du brottsligt reste hn?
Och jag, medrtta kan vl jag dig nska godt?
Ovisa skulle vi ju anse gudarna,
Ifall mot barnamrdare vi tnkte vl?                               1190
Till Argos land, vill du omfamna dina barn?
Du fr det ej; och hvem vill vl anblicka dig
Bland barnen, att du ter m nedgra ett?
Har du den sak besinnat, eller tillhr dig,
Att bra spirans glans, och blott anfra hrn,                      1195
Men icke fra bland Argeier rttvist sprk:
Akhaier, lyster er en frd till Phrygers land?
S dragen lott d, om hvars dotter, som br d.
Det rttvist varit; men du aldrig hade bordt
t Danader ge till offring eget barn;                              1200
Fastmer Menelaos bordt slagta sin Hermione;
Ty hans var saken. Nu skall jag, som helig hll
Din kta bdd, mitt eget barn berfvad bli,
Men hon, som brutit, skall sin dotter bringande
Till Sparta ter, vara den vllottade.                              1205
Mig svara, om jag icke riktigt detta talt,
Och, om jag riktigt talat, o, s dda ej
Din och min dotter! D r du en sansad man.

KHOREN.
Gif vika! Rttvist r, att rdda egna barn,
O Agamemnon; ingen ddlig sger "nej" dertill.                      1210

IPHIGENEIA.
Ack, fader, om ndock jag egde Orpheus' rst,
Och kunde sjunga, att mig fljde klipporne,
Och kunde tjusa med min stmma hvem som helst,
Jag flydde dit; men nu r all min talekonst
Blott trar, och dem frambr jag; dem har jag nog.                  1215
Bnfallande, till dina knn anfogar jag.
Den kropp, som modren der t dig till verlden fdt,
Att du i otid mig ej dde; ljufligt r,
Guds dager skda; snd mig ej till mrkrets hem!
Frst har jag far dig nmt, mig frsta dotter du,                   1220
Frst har jag, upp dina knn mig lgrande,
Dig kyssar gifvit, som af dig jag terftt.
D fll ditt tal: "skall jag vl nnsin, dotter min,
Dig lycklig skda uti egen makas hus,
Mig vrdigt lefvande, och friskt uppblomstrande?"                   1225
Mitt svar, idet jag tryckte pannan till ditt skgg,
Som jag med handen vidrr nu, var fljande:
"Skall jag vl dig, som gammal gubbe, mta f,
O fader, i mitt eget hem, med smekningar,
Och terglda min uppfostrings mng besvr?"                        1230
Af dessa ord nnu jag eger minnet qvar,
Men du har glmmt dem, och mig rnar sl ihjl
Ack nej, vid Pelops, och din far Atreus, gr icke det
Och vid min moder, som med smrtor fdde mig,
Och nu af samma smrtor andra gng hemsks.                         1235
Hvad angr mig vl Alexandros' frieri
Och Helenas? Och hvadan kom han, till min ofrd, fader, hit?
Se p mig, lskade, och gif mig blick och kyss,
S att, derest jag mste d, jag eger qvar
Det minnet, om du ej beveks af mina ord!                            1240
Ack, broder, du r visst en liten bundsfrvandt,
Men grt ndock med mig, och fadren dmjukt bed
Att han ej syster drper; hos smbarn ocks
Om orttvisan visst en knsla innebor.
Se, tigande, o fader, han anlitar dig                               1245
Varkunna dig, och far barmhertigt med mitt lif!
Ja, vid ditt skgg, vi kre tv, anrope dig,
Den ene liten en, och syster hans fullvext.
Uti en tanke vill jag sammanfatta allt:
_Att se guds dager r fr menskan ljufsta lott,                     1250
Ej underjordens mrker; hvar som nskar d,
r narr; slemt lefva bttre r, n vackert d_.

KHOREN.
Oslla Helena, fr dig och din kurtis,
Stor strid Atreiderne ha ftt mot egna barn!

AGAMEMNON.
Jag vet nog, hvar barmhertighet behfs, hvar ej,                    1255
Och lskar egna barn; jag eljes rasade.
Svrt derfr, o min maka, r, att vga slikt,
Och svrt, att icke vga, ty det mste ske.
J skden denna stora hr, p flottan stngd,
Och dessa Hellas' konungar, i kopparskrud,                          1260
Som icke finna ngon vg till Ilios' torn.
Om jag ej offrar dig, s siarn Kalkhas sagt,
Vi Troias stolta fste aldrig toge in.
Ursinnig lust pkommit de Helleners hr,
Att skyndesamast segla till Barbarers land,                         1265
Och qvsa vld emot Helleners kta bdd.
Visst mina dttrar uti Argos drpa de,
Och er och mig, om jag ej lyder gudsord.
Ej Menelaos, dotter min, mig kufvat till sin slaf,
Ej heller hans godtycke jag hrsamma skall;                         1270
Men dig fr Hellas, vill jag eller vill jag ej,
Jag mste offra, och tlyda dess befl.
Fritt mste Hellas vara, hvad p dig, mitt barn,
Och mig ankommer, samt Helleners kta sng
Utaf Barbarerna med vld ej hrjad bli.                             1275

KLYTAIMNESTRA.
O, mitt barn, o, J fremlingar,
och ve mig, arma, d du mste d!
Din fader gr, och lemnar dig i ddens vld.

IPHIGENEIA.
O ve mig, moder, moder! densamma
Visan har fallit upp bdas lott                                    1280
Ej mer fr mig r guds dag,
Ej solens ljus der skiner.
O ve!
Ve Phrygers snhljda lunder,
Och Idas berg, der Priamos fordom sitt spda                        1285
Barn utsatte, dess mor berfvande det,
Fr sker dd bestmdt,
Paris, som Idaios, Idaios hette.

IPHIGENEIA
Hette i Pbrygers stad;                                              1290
Ack mtte han aldrig, vid hjorden
Uppfostrad till herdatjenst,
Alexandros, ftt sig en bostad
Vid klara vattnet, der nymphrens
Kllor vlla,                                                       1295
Och ngen frodas i friska blommors prakt,
Samt rosors kalkar och hyakinthers gudinnor f plocka t sig!
Pallas en gng dit lnde,                                           1300
Och sveksinnt Kypris och Hera,
Och Hermes, Zeus' sndebud,
P krlekens allmakt trotsande Kypris,
P sitt spjut Pallas, och Hero p Zeus', frstens, kongliga lger.
Till frhatelig dom, till fgringstvist,
Och mig till dd, som skall bringa
Danaderna mycken ra.                                              1310
J trnor, mig tog, till ett frstlingsoffer,
Till Ilios Artemis.
Men han, som fdde mig arma,
O moder, o moder,
Mig svikande fvergifver.
Ack, jag olycksaliga, som sg                                       1315
Den vidriga Olyckshelena,
Jag drpes och jag frgs
Genom min skndlige faders skandlige mordarsvrd.
O, hade ej kopparbogsprtige                                        1320
Skeppens stammar Aulis tagit emot
Vid dessa kuster, men till Troia
En gynnande flgt oss frt!
O, hade ej motvind
Uti Euripus blsa ltit
Zeus, som t ddliga sknka frmr                                  1325
Nu kultje, att dukarne svlla upp,
Nu snda ngst, nu ter nd,
Nu fri utfrd, med lustig fart,
Men drjsml snart.
Mngmdofullt r isanning,                                          1330
Mngmdofullt ddliges slgte,
Och fr olyckan mste vi menniskor rka ut.
O ve!
Hur stora smrtor, hvad qval utan tal
Danaderna tillsndt dottren af Tyndareus!                          1335

KHOREN.
Jag mkar dig, som drabbats utaf olycksfall,
Som aldrig ngonsin dig hade drabba bordt.

IPHIGENEIA.
O du moder, som mig fdde, jag en skara mnner ser.

KLYTAIMNESTRA.
Ja, gudinnans son du skdar, fr hvars skull du kommit hit.
ppnen salarne, J trnor, att jsg gmmer min person!                1340
Hvarfr flyr du?

IPHIGENEIA.
                 Fr Akhilleus; ty jag blygs att honom se.

KLYTAIMNESTRA.
Och hvi s d?

IPHIGENEIA.
               Jo, olyckan af mitt brllop bringar skam.

KLYTAIMNESTRA.
Icke du p rosor vandrar uti detta gonblick.
Stanna dock; grannlegenhetens verk ej r, hvad vi frm.

AKHILLEUS.
Arma qvinna, Ledas dotter!                                          1345

KLYTAIMNESTRA.
                           Icke osannt talar du.

ACHILLEUS.
Skrckligt bland Argeier pratas.

KLYTAIMNESTRA.
                                 Lt mig veta hvad det r.

AKHILLEUS.
Om din dotter.

KLYTAIMNESTRA.
               Slemt jertecken ligger uti dina ord.

AKHILLEUS.
Att man mste henne drpa.

KLYTAIMNESTRA.
                           Sger ingen deremot?

AKHILLEUS.
Sjelf jag i tumultet rkte.

KLYTAIMNESTRA.
                            Fremling, uti hvilket d?

AKHILLEUS.
Uti det, att stenad blifva.                                         1350

KLYTAIMNESTRA.
                            Rddande min dotter, sg?

AKHILLEUS.
Just s!

KLYTAIMNESTRA.
         Ho var vl s dristig, att han tordes rra dig?

AGAMEMNON.
Samtlige Hellener.

KLYTAIMNESTRA.
                   Var ej Myrmidonske hrn tillhands?

AKHILLEUS.
Frste fienden var denne.

KLYTAIMNESTRA.
                          Barn, med oss r ute nu.

AKHILLEUS.
De mig kallade ovrdig frieri't.

KLYTAIMNESTRA.
                                 Hvad svarte du?

AKHILLEUS.
Bed dem, att min brud ej drpa.                                     1355

KLYTAIMNESTRA.
                                Det var fven ganska rtt.

AKHILLEUS.
Som t mig dess fader lofvat.

KLYTAIMNESTRA.
                              Och frn Argos eftersndt.

AKHILLEUS.
Jag besegrades af skrlet.

KLYTAIMNESTRA.
                           Pbeln stor olycka r.

AKHILLEUS.
Och likvl jag skall dig bist.

KLYTAIMNESTRA.
                                En mot mnga strider du?

AKHILLEUS.
Ser du dem, som bra vapen?

KLYTAIMNESTRA.
                            M du gldje f deraf.

AKHILLEUS.
Ja, vi skole alla gldjas.                                          1360

KLYTAIMNESTRA.
                           Och min dotter slagtas ej?

AKHILLEUS.
Icke med mitt goda minne.

KLYTAIMNESTRA.
                          Skall vl ngon fresta p?

AKHILLEUS.
Mnga, dem Odysseus anfr.

KLYTAIMNESTRA.
                           Ynglet utaf Sisyphos?

AKHILLEUS.
Just densamme.

KLYTAIMNESTRA.
               Egenmktigt, eller utaf hrn befalld?

AKHILLEUS.
Vald frivillig.

KLYTAIMNESTRA.
                Val r dligt, att nedsla sig med blod.

AKHILLEUS.
Jag skall honom hejda.                                              1365

KLYTAIMNESTRA.
                       Vill han rfva henne hrifrn?

AKHILLEUS.
Ja, vid blonda hret slpa.

KLYTAIMNESTRA.
                            Hvad br jag d freta?

AKHILLEUS.
Qvarhll dotter din.

KLYTAIMNESTRA.
                     Och blir hon p det sttet icke drpt?

AKHILLEUS.
Jo; derhn det dock skall komma.

IPHIGENEIA.
                                 Moder, hr p mina ord,
Som jag sger; ty frgfves jag dig dock frgrymmad ser
Mot din make; hvad omjligt r att gra, ej frsk!                 1370
Allts fr sin goda vilja denne fremling prisas br;
Men du m dig fven akta, att ej klagas an hos hrn,
D vi icke mer utrtte, men Akhilleus fr frtret.
Hvad mig fallit in, o moder, under, grubbleriet, hr:
D hos mig r fast beslutet, och det vill jag fra ut               1375
rofullt, samt klart bevisa, af hur del tt jag r.
S vlan, betnk, o moder, huru rtt jag talat har;
Hela stora Hellas fster p mig ensam blickarna,
Skeppens aftg, och de Phrygers nederlag af mig beror,
Och att framdeles ej lta, om barbaren vgar det,                   1380
Ifrn slla Hellaslandet rfva kta hustrur bort,
Sedan Helena man hmnats, hvilken Paris rfvade,
Med min dd allt detta vinna rnar jag, och mitt berm
Sedan Hellas jag befriat, i lycksaligt minne blir.
Icke heller br jag lifvet hafva fvermttan krt;                  1385
Du t samtliga Hellener, ej t dig blott, fdde mig.
Skyddade af skldar skola flere tusen krigare;
Och med rar flere tusen; efter fosterlandets skymf;
Vga fienderna tukta och fr Hellas tappert d.
Br mitt lif d; detta enda, stta hinder deremot?                  1390
Vore detta vl det rtta? ha vi ngot svar hrp?
Nu en annan sak: Akhilleus br ej gifva sig i strid
Emot samtliga Argeier, fr en qvinnas skull; och d.
_Mer n tiotusen qvinnor r en man att lefva vrd_.
Har nu Artemis beslutit, att mitt lif berfva mig,                  1395
Mot gudinnan skulle strida jag; en ddlig, rimligen?
Det omjligt r: t Hellas jag uppoffrar min person.
Offren mig, frstren Troia! detta blir min minnesvrd
I lng framtid, blir mitt brllop, mina barn och min triumph.
Att Hellenerne barbarers herrar varda, det r rtt;                  1400
Men motsatsen ej, min moder: slaf r ej friboren man.

KHOREN.
Du unga m, hur sknt r ej ditt tankestt!
Men hela felet slumpens och gudinnans r.

AKHILLEUS.
Agamemnons dotter, ngon ibland gudarna                             1405
Mig salig gjorde, om jag kunde f din hand.
Jag Hellas prisar fr din skull, fr Hellas dig;
Du detta rtt, och fosterlandet vrdigt talt;
Afstende att strida mot en mktig gud,
Du prfvat har, att hvad ndvndigt r, r godt.                    1410
Dess mera, att din bdd f dela, lngtar jag,
D jag ditt sinne skdat, aktningsvrda m.
Betnk, jag nskar blifva din vlgrare,
Och hem dig taga; ledsen, vete det Thetis!
Om jag i strid mot Danaderne, dig ej                               1415
Kan rdda; tnk dock: stor olycka dden r.

IPHIGENEIA.
Jag detta sger, ingen nmd och ingen knd.
Nog Tyndaridskan gitter med sin sknhets makt.
Uppvcka kmpars trid och dd, du, fremling, ej
Fr min skull ngon dda br, ej heller d,                         1420
Tillt mig dock, att Hellas rdda, om jag kan.

AKHILLEUS.
Hvad herrlig fresats! Jag har ej deremot
Invndning, d dig synes s; ty del r
Slik tanke; br man icke tala sanningen?
Kanhnda du frndrat tankestt likvl.                             1425
Att derfr riktigt du m fatta mina ord
Jag dessa vapen lgger vid altaret ned,
Tilltande dig ej att d, men hindrande.
Kanske du kommer ock att flja detta rd,
Enr du varsnar svrdet, mot din nacke hjdt.                       1430
Jag vill ej lta dig s obetnksamt d,
Men strax jag vpnad till gudinnans tempel gr,
Och fster vid din ankomst der uppmrksam blick.

IPHIGENEIA.
Hvi, moder, fuktar du ditt ga tyst med trn?

KLYTAIMNESTRA.
Jag, arma, eger goda skl till hjerteqval.                          1435

IPHIGENEIA.
Mig lugna br du, ej anklaga. Gr du s?

KLYTAIMNESTRA.
Sg ut, min dotter; utaf mig skall dig ske rtt.

IPHIGENEIA.
Ifall s r, du denna lock ej klippa m,
Ej heller sorgens svarta skrud kringsvepa dig!

KLYTAIMNESTRA.
Hvi sger du mig detta? Nr jag mistat dig -- -- --                 1440

IPHIGENEIA.
O nej! jag rddats, och din ra genom mig.

KLYTAIMNESTRA.
Hvad sger du? br jag ej srja din frlust?

IPHIGENEIA.
Visst icke; ty min graf nnu ej grfvas skall.

KLYTAIMNESTRA.
Hvi s? r dden ej och grafven samma sak?

IPHIGENEIA.
Zeus' dotters altare min grafvrd blifva skall.                     1445

KLYTAIMNESTRA.
Min dotter, jag hrsammar dig; du talat vl.

IPHIGENEIA.
Som Hellas' rddarinna, hur jag lycklig r!

KLYTAIMNESTRA.
Hvad tidender skall jag tillfra systrarna?

IPHIGENEIA.
P dem ej heller svarta mantlar klde du.

KLYTAIMNESTRA.
Skall ej ett vanligt ord jag bringa dem frn dig?                   1450

IPHIGENEIA.
Jo, ett farvl. Omhulda du Orestes min!

KLYTAIMNESTRA.
Omfamna honom, som du sista gngen ser.

IPHIGENEIA.
Dyrt lskade, som, hvad du kunnat, vnner hjlpt!

KLYTAIMNESTRA.
Sg, fr jag gra dig i Argos ngon tjenst?

IPHIGENEIA.
Min fader, som din make r, du hate ej!                             1455

KLYTAIMNESTRA.
Han svra strider mste kmpa ut fr dig.

IPHIGENEIA.
Emot sin vilja han, fr Hellas, offrar mig.

KLYTAIMNESTRA.
Med list, p nedrigt, icke Atreus vrdigt stt.

IPHIGENEIA.
Hvem fljer mig, frrn jag vid luggen slites hn?

KLYTAIMNESTRA.
Jag gr med dig.                                                    1460

IPHIGENEIA.
                 Du icke; det var illa sagdt

KLYTAIMNESTRA.
Jag fattar i din mantel tag.

IPHIGENEIA.
                             Mig, moder lyd!
Blif hr! fr mig ock dig det vida bttre r.
Men en bland fadrens tjenare till Artemis'
Invigda park mig flje, der jag slagtas skall.

KLYTAIMNESTRA.
Du gr, min dotter?                                                 1465

IPHIGENEIA.
                    Och jag kommer aldrig mer.

KLYTAIMNESTRA.
Du lemnar mor din?

IPHIGENEIA.
                   Som du ser; och ofrkyldt.

KLYTAIMNESTRA.
Blif qvar, och mig ej fvergif!

IPHIGENEIA.
                                Grt ej! jag ber.
Instmmen nu, J alla, unga trnor, hgt
Uti en festsng till Zeus' dotter, Artemis,
Vid ofrd min! dock gnge Danader vl!                             1470
Framtagen s mjlkorgarna, och tnden eld
Fr rena frstlingsoffret, och min fader sjelf
Berre altarrunden, ty jag hastar hn.
Att seger bringa t Hellenerna och hjelp.
Nu fljen mig Ilios'                                                1475
Och Phrygers erfrerska!
Rikligen kransar gifven och brin-
gen, att sira mitt hr dermed!
Med tvagningars vattenflod
Dansen templet omkring,                                             1480
Kring Artemis' altare,
Den mktiga Artemis',
Den saliga; ty, om dt behfvas, med min
Blod och mitt offrande                                              1485
Oraklet jag plnar ut.
Vrdade, vrdade moder, hur
Gerna t dig mina trar sknker jag hr;
Ty vid offret ej passar det,                                        1490
O, J ungmor,
Besjungen med mig Artemis,
P Khalkis motvnd strand,
Der fiendtliga lansar bida,                                         1495
Fr mitt namns skull, uti Aulis'
Trngbanade ankarplats.
O du Pelasgiska jord, min moder,
Mykeniske slafvinnor J!

KHOREN.
Anropar du Perseus' stad,                                           1500
Kyklopiska hnders verk?

IPHIGENEIA.
Du mig fostrat till Hellas' ra;
Dock ej jag vgrar att d.

KHOREN.
Dig ran ej fverger.

IPHIGENEIA.
O ve!                                                               1505
Du fackelbegfvade dag,
Du ljus frn Zeus, ett annat lif, ett an-
nat de skall mta mig.
Farvl, du vne guds dag!

KHOREN.
O ve!
Skden J Ilios',                                                    1510
Och Phrygers erfrerska,
Framtgande? Kransar kring hufvut
Hon bundit, med vigvatten bestnkt,
Och vid gudinnan Artemis' altare
Dess hals, drypande utaf blodperlor,                                1515
Den dejliga, skrdas frn kroppen.
Men utur skndaggiga kllan din far
Skljvatten t dottren hmta lter,
Och Akhaiers krigshr lngtar,
Att komme till Ilios' stad.                                         1520
Nu Artemis, dottren af Zeus,
kallom, bland gudar en drottning,
Att lyckosam blefve vr lott!
O du, vrdnadsvrda,
Som glds t menniskooffer, till Phrygers                          1525
Land ledsaga Helleners hr?
Och till Troias svekfulla fste!
Och Agamemnon, med Hellenka
Kmpar, den stoltaste segerkrans
Tillt, kring hjessan sin,                                          1530
Till everdelig ra, binda!

       *       *       *       *       *

SNDEBUDET.
O Klytaimnestra, dotter utaf Tyndareus,
Trd fram ur huset, fr att hra mina ord!

KLYTAIMNESTRA.
Frnimmande din knda rst jag kommit hit,
Jag, arma, bfvande, och utom mig af skrck,                        1535
Att du medbringar ngot annat olycksbud
Till det jag eger.

SNDEBUDET.
                   Om din dotter nu allts
Jag stora, underbara saker orda vill.

KLYTAIMNESTRA.
O, drj d ej, men sg mig allt i strsta hast!

SNDEBUDET.
Ack, bsta fru, du idel sanning hra skall,                         1540
Frn frsta brjan, derest min frvirring ej
Gr tungan stapplande uti berttelsen.
Ty knapt vi kommit till Zeus' dotters, Artemis',
Invigda lund, och blomsterrika ngar fram,
S var der samlad de Akhaiers krigarhop,                            1545
Din dotter bringande; pstund Argeiers folk
Hopskockades; och nr nu Agamemnon drott
Sin dotter sg till lunden vandra, fr att d,
Han suckade, och vndande sitt hufvud bort,
Utbrast i grt, och manteln hll fr gonen,                        1550
D trdde hon intill sin fader nrmare,
Och talte detta: o, min fader, hr jag str,
Och denna min person jag fr mitt fosterland,
Samt fr den vida Hellasjordens sjelfbestnd
Frivillig till gudinnans altare nu strax                            1555
Som offer lter bringa, om det s bestmdts.
Det vare fr er vlgng gjordt; med segerkrans
Frvrfvad, kommen till ert fosterland ocks?
Mig derfr rre ingen bland Argeierna;
Ty tyst och modigt fram jag nacken rcka vill.                      1560
S talte hon; enhvar, som hrde, hpnades
t kongadottrens ofrskrckta delmod,
Talthybios i midten stod, som slikt lg,
Samt pbjd hren tystnad och bevgenhet.
Men siarn Kalkhas med sin hand i guldsmidd korg                     1565
Nedlade hvassa svrdet, som han dragit ut
Utur sin balja, jungfruns hufvud kransande.
Nu Peleus' son gudinnans altare omkring
Med offerkorgen lopp och med vigvattnet ock,
Utropande: Zeus' dotter, Artemis djurdderska,                      1570
Du, som i natten vlfver mnens klara klot,
Mottag det offer, som vi nu hembre dig,
Vi, de Akhaiers hr, Agamemnon drott derhos,
Ett obeflckadt blod utur jungfrulig hals,
Och gif t skeppen lyckosam afsegling hn!                          1575
Lt oss intaga Troias borg med vapenmakt!
Mot marken blickade Atreiderne och hrn.
Men presten fattade sitt svrd, och hll en bn;
Och underskte halsen, fr att hugga till;
Uti mitt hjerta trngde ett ej litet qval,                          1580
Der jag stod lutad. Pltsligt sgs ett underverk;
Ty hugget hrde tydligen hvarendaste,
Men jungfrun sg man ej, hvarthn hon tagit vg.
Nu presten skrek, och hela hren stmde in,
Beskdande ovntadt under frn en gud,                              1585
Som man ej trodde, fast med egna gon seddt;
Frty p marken lg en hind och sprattlade,
Af strsta slag, och fverskn till sin gestalt,
Med hvilkens blod gudinnans altar fverstnkts;
Och huru glad tror du, att Kalkhas d brast ut:                     1590
J hfvitsmn fr samtlige Akhaiers hr,
Sen detta offerdjur, som oss gudinnan sndt,
Hitned till altarfoten, bergens snabba hind!
Hon henne hellre nskade n jungfru vr,
Att ej nedsla altaret med delt blod.                              1595
Hon offret gerna tog emot, och lycksam frd
Vill oss frlna, att vi Ilios' kuster n.
Derfr hvar sjman fattade pstunden mod,
Och vandrade till skeppet; ty n denna dag
Vi mste, Aulis' djupa bukter lemnande,                             1600
Aigaiska havet plja. Sedan offret allt
Uti Hephaistos' lga var till kol frbrndt
Om allskns lycka bad han, och god terfr.
Mig Agamemnon hitsndt, fr att sga dig,
Hvad de ifrn gudarne din dotter fick,                             1605
Hur ofrgnglig ra hon i Hellas har.
Det sger jag, som var tillstds, och allting sg,
Din dotter flg helt skert upp till gudarna.
Lgg sorgen bort, och vredgas ej p din geml!
S ofrmodadt gudars verk fr menskan r,                           1610
Och hvem de lska, rdda de. Ty denne dag
Har sett din dotter dd, och ter lefvande.

KHOREN.
Ack; hur jag gldes, d jag detta budskap hr!
Din dotter lefver ibland gudar, sger han.

KLYTAIMNESTRA.
Mitt barn, hvem ibland gudarne har stulit dig?                      1615
Hur skall jag dig tilltala, och p hvilket stt?
Kanhnda slik berttelse hopdiktad r
Till lindring i min bittra sorg fr dotters skull.

KHOREN.
Der kommer nu drott Agamemnon sjelf,
Fr att dig lemna samma underrttelser.                             1620

AGAMEMNON.
Ty ibland gudarna hon verkligt bor.
Tag derfre du Orestes med dig, denna lilla pilt,
Och till Argos res, ty krigshrn genast seglar af.
Farvl, farvl! Sentida ifrn Troia sprjs                          1625
Min stmma. O, att stds dig ginge vl!

KHOREN.
Gld, o Atreides, du komme till Phrygisk jord,
Vnde glad tillbaka,
Med sknaste byte frn Troia t mig!



