'Tv dikter' av Gabriel Tuderus r Projekt Lnnrots utgivelse
nr 1674. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga vrlden,
varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med hnsyn till
e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




TV DIKTER

af

Gabriel Johannis Tuderus


Ur

Samlade vitterhetsarbeten af svenska frfattare





Upsala,
Tryckta hos P. Hanselli,
1873.






FRORD.


GABRIEL JOHANNIS TUDERUS hrstammade ifrn en i Finland vidt
utgrenad prestslgt. Han fddes i Kemi prosteri 1638, der fadern var
kyrkoherde och kallade sig Somerus. Modern hette Christina Bylov. Han
studerade i bo och blef 1669 kapellan i Enare, 1675 pastor i Kuusamo
och 1684 pastor i Neder Torne, der han afled den 18 April 1705.
Hustrun bette Brita Olai Fordelius.

Tuderus har skrifvit en berttelse om Lapparnes omvndelse, som
senare blifvit utgifven af Loenbom. Han har dessutom utgifvit
tskilliga poetiska arbeten, deraf jag dock icke lyckats ptrffa
flera n tv. Fr framtida forskare vill jag derfre, efter Lidn,
anfra dem, som jag icke kunnat terfinna: Gldjesng fver then
herliga seger, hvarmed Gud vlsignat Sveriges vapen och Trstesng
uti en Gudfruktig Tjenares motgngsstunder; bda tryckta i Stockholm
1702.

Upsala i Juni 1872.

P. Hanselli.




Een skn och lustigh

Vijsa om Bondestndet och thes Embete

sampt andre huussyslor och mdesamma arbete. Alla hrlige bnder och
danemn til berm aff trycket uthgngen 1685.

Siunges ssom then frantzste melodien _Greddlin_ benmd.

              1.

    Bonden han achtar p tijden
    T vinteren r framlijden,
    ker, eng och hagar han lagar,
          Fr p marcken sr.
          hr frn hr
          Om then skna vhr,
          Som aff lust bestr,
    Bondedrngen pljer, ey dryjer
    Oxen uthi foran han byjer.

              2.

    Prijsa vill iag bonden fr alla
    Och frfaren i konsten kalla,
    keren han gder, sig mder.
          Bde aff och an
          Harfvar han.
          Sdan bohagzman
          Ingen straffa kan,
    Som sledes fijker, ey svijker,
    r han fattig eller rijker.

              3.

    Nr andra the snarka ocb sofva,
    Har Gud honom gifvit den gfva,
    Nr han hrer hanan, aff vanan
          Reser han sig up
          Med sin kropp,
          Seer p himmelens lopp,
    Haar om fdan hopp;
    Seent gr han i sngen med drengen,
    Arla r han uthe p ngen.

               4.

    The diur uthan skil, ker arma,
    Mnde han sig fver frbarma,
    Slepper han frn plogen -- i skogen
         Medh vallgossens veet,
         Gr i beet
         Ther att blifva feet
         Om sommaren beet
    Then, som frr var mager ocb svager,
    Hemkommer frodig och fager.

               5.

    At han ey ledig m vara,
    Stter ban uth krokar och snara,
    Hvar i fasnar fisken, skin bijsken,
          Sij s fr han maat
          Upp faat,
          r han intet laat
          I sin embetz staat,
    Mycket gott i kruse, visthuse
    Har han, som arbetar i liuse.

               6.

    Hemma syyr gumman ocb vfver,
    Gir hvad hennes huusysla krfver,
    Vedh sin rck hon spinner, tr tvinner
          Uthaf lijn ocb ull
          Slndan full,
          r i huset hull
          Achtadh meer n gull,
    I godb lagh hon stller, hvad gller,
    Alt hvad henne frefaller.

               7.

    Nr oxens hvitbrokuta maka
    Frn skogen vnder tillbaka,
    Mter hon medh stefvan i nfven,
          Tager til the fem,
          Och medh them
          Mlkar gumman klem,
          Gr thermedb hem.
    Stter upp fijllbunckar, som funckar,
    Full medh mnga sta klunckar.

               8.

    t mannen ey lnge skall fasta,
    Medh maten monde moor hasta,
    Han aff faten djupa fr supa
          Hvite milken st
          Brede medh grt,
          Bde brun och blt,
          Jempte spikekt.
    Fr honom hon stter f rtter,
    Hvaruthaff han ter sig mtter.

               9.

    Nr hon vnter gster och vnner,
    Aff och an i huset hon rnner,
    Uthi stora hopar hon sopar
          Str, hr, duun ocb spn
          Fr i vrn.
          Hittar hon Gudz ln
          Taar hon ther ifrn.
    Skurar grytor, pannor, stoop, kannor,
    Sij s r hon sker fr bannor.

              10.

    Nr bonden ey fr vrmen heta
    Nu mehra stort orkar arbeta,
    I skugan han qvder, sigh glder
          Samma bonde gr
          Synnes t
          Annat sinne f,
          Blifver stoor upp,
    Ty han seer at rgen blir mogen
    Taar han sig got ruus i krogen.

              11.

    Nr han dher en tijdh har ruta
    Och the friska glasen vl luta,
    Han t vl beskinkter heem lnckter.
          Bondens lilla broor
          Str i floor,
          Mechta fagert groor,
          Handlar vl medh moor,
    Kryper under fllen om qvllen --
    Icke vil jag veta aff smllen.

               12.

    Nr hret gr kring fr man rna,
    At Marie r trin som en bna,
    Lill gssen then kira til hra
          Mltar hon gott malt,
          Fram for alt
          Brygger l uthvalt
          Bde godt ocb svalt,
    Thet hon geer til bsta sin nsta,
    Som henne t monde gsta.

               13.

    Andra goda saker hon delar,
    Som magan upfriskar och helar,
    Sin hra betraktar, vll achtar
          Alfvar, skiemt och leek
          Uthan sveek.
          Brd, smr ost och steek
          Liufligh, skin ocb veek
    Stter hon fr prsten och gesten,
    Gifver h och hafra th hsten.

               14.

    Aff bonden han sr uthi sngiar,
    F brd bde pigor och drngiar,
    Hvar uthaff the magra blij fagra,
         Fatta lustigt modh,
         F friskt blodh,
         Uthaff dagar godh
         Uthi bondens bodh,
    Uthaff bondens ger, iagh sger,
    Hvar och en sig mttar och plger.

               15.

    Borgaren i staden then dyra,
    Som huus lter leya fr hyra,
    Han brukar stor handel och vandel,
          Sker sin profjt.
          Medh stoor flijt
          Lper hijt ocb tijt
          Kring om landet vidt,
    Doch i alt han biter och slijter,
    Bonden han allena tillijter.

               16.

    Nu brukas hr klder vijda,
    Bde kofftor ocb rckar sijda.
    Band och remmar hngia och slngia
          Thet r lett maneer,
          Som man seer,
          Hvar th bonden leer,
          Mnga andra fleer
    Vndt aff sdant bruka, tu kruka,
    Hvar medh en vill bonden upsluka.

               17.

    Lt riddarar hafva sin villia,
    At man tigh frn them kan thskillia.
    Fr tin breda koffta most offta
          Bonden, stackars kaar,
          Barcken bar
          Tra, vatnet klar.
          Jagh medmkan draar,
    fver thet som hnder the bnder,
    Som kallas Gter ocb Vnder.

               18.

    Han str bij then arma soldatn,
    Som r underkastat krigsstatn,
    Mngen bonden hielper, ey stielper,
          Hvar manhafftigh hielt
          Uthi felt
          Str han bij medh glt,
          Nr han r ndstlt;
    Mngen bonden fder ocb gder,
    Vster, noor, ster och sder.

               19.

    Alla fara vl, thet r summan,
    Bonden uthi huset och gumman
    Een alt godt tilgna och fgna
          Bland andra sin prst,
          Then ther nst
          Bjuda hem til gst,
          Erlggia sin rst,
    Ost ocb hvetekaka, vl baka,
    Snder hon prstens maka.

               20.

    Slijkt vore vl at ehrfara
    P bygden vistas och vara
    Ther all diur the dantza och antza,
          Sina ungar sm,
          Tv och tv,
          Ltandes forst
          Sommaren ing.
    T frst hres frgden i hgden
    Hoos them, som boo p bygden.




                      Klage-Sng

                        fver

thet bedrfvelige tilstnd, hvar med then alsmchtige Gudh af sin
guddomelige frsyn och outhransakeliga rdhz besluut vrt kre
fdernesland Sveriges rijke frmedelst hans konungzliga maijestetz
Sveriges Gtes och Wendes stormchtigste konung



                   k. Karl den Ellofftes

oformodelige, doch salige dd, som skedde p hans hgstsalige majtz residentzslott i Stockholm den 5 Aprilis klockan in moot 10 om afftonen
hr 1697. Det konungzliga huset och hela landet til en obotelig skada,
hjertans bedrfvelse och beklagelig afsaknat hafver behagat hemskia;
medh ett bedrfvat hierta stlt af

                                    Gabriele Tudero,
                                      past. Torn.


                1.

    O menniskia, tu lilla vrld,
    Som Gudh skoop til sin lijke,
    I rttfrdigheet uthan flrd
    Lefva p jorderijke,
    Tnck p then saliga stund,
    Tu giorde medh tin Gudb frbund,
    Uthi thet helga badet

                2.

    Ther hafver tu uthlofvat fly
    Satan, then anden stygga,
    Och alla hans gerningar sky,
    Som en ny christen bygga
    En stadig troo och enigheet
    Medh then helga trefaldigbet
    Och i Godt fruchtan lefva.

               3.

    Men, bttre Gudh, then dyra eedh
    Haar tu med oss kullslagit,
    Och giort then blijda Guden vredh,
    Thet ordh fr oss tagit,
    At vij p mngahanda stt
    Gudz lagh och bud haa fvertrdt
    Medh syndfulla bedriffter.

                4.

    Hvilka vl hafva hafft sin gng
    I frra verldzens tijder,
    Men nu st i fullt lpp och sprng,
    T thet th ndan lijder,
    The bedrifves nu uthan sky
    Af en och ann' i stadh och by,
    Som Gudh them intet sge.

               5.

    Gods ord, som lijf och saligheet
    Hafver medh sigh at fra,
    Lres i verlden vijdt och bredt,
    F ro, som thet hra,
    Prster, som fr Gudz altar st,
    Mst haat ocb frtryck underg
    Fr sanningen, then rena.

               6.

    I bruuk r hoos qvinna och man
    Hgfrd medh selsam klder,
    Han lskat blifver, som nu kan
    Upfinna fremmand seder,
    Ffng hra och verldzlig prijs
    Str hvar man effter medh all vijs
    Gudz hra skes fga.

              7.

    Mord skeer i stder och p land
    P gammalt folk och unga.
    Om icke genom vpnat hand,
    Sker thet genom falsk tunga.
    Mng' r sin egen baneman,
    Nr han fr qval eij lefva kan,
    Sin kropp och sil frtappar.

              8.

    Girigheet tager fverhand
    Medh svrjande och eeder,
    Bde i stder och p land
    Thet hlles fr en heder.
    Bedrgerij, lgn, list ocb sveek
    Rknas fr ett politiskt streek
    Fr leek hls hoor bedrifva.

              9.

    Medh fverfld i maat och dryck
    Mngen sitt hierta krncker,
    Af haat och afvund p frtryck
    Emot sin nsta tncker.
    Frrda hls fr ingen blygd,
    Baaktala rknas fr en dygd,
    Och stiela fr en vahna.

             10.

    Bemlte lasters myckenhet
    Hade oss bordt ptnckia,
    St op i tijdh af skerheet,
    Oss till sann bttring lnckia,
    Men, effter thet r intet hndt,
    Har Herren Gudh ifrn oss vndt
    Sin ndes ansicht blijda,

             11.

    Tagit frn oss sin milda hand
    Fr grofva synder vra,
    Och vrt kre fdernesland
    Rijsat med plger svra
    Hngt brdkrgen fr oss hgt opp,
    Hvarfre then machtlsa kropp
    Haar mst stoor hunger lijda.

             12.

    Frmedelst hvilken stora ndh,
    Som grna nskat lefva,
    Mst' underg en ond brddh,
    Ey kunnat emot strfva,
    Samt genom blod- och brnnesoot
    Ther till man intet funnit boot,
    En yncklig nda taga.

             13.

    Til fverfld haar Gudh alvijs
    I thenna stora nden
    Oss syndare til straff och rijs
    Ryckt hdan genom dden.
    Hans konungzliga maijestet,
    Vr allerndigst fverheet,
    Sveriges rijkes fader.

              14.

    Hvilken ssom en stierna klar
    Af alla dygder lyste,
    S lnge han sin krona bar
    Gudfruchtig sig bevijste,
    Han sparde aldrig ngon flijt
    At draga ett gudeligt nijt
    Om Gudz den hgstes hra.

              15.

    Kr tedde han sigb mot sitt folck,
    Af konglig ndh och hyllest,
    At ingen scribent eller tolck
    Kan thet uthtala fyllest,
    Medh stoor ndh och barmhertigheet,
    Som fftast gick hans maijesteet
    Mngen ndstlt tilhanda.

              16.

    Thesslijkes var rttfrdigheet
    Hans cronas glants och strimma,
    Huru then dygd, hvar man thet veet,
    Mnd allestdes glimma,
    Hvilcken r och ett fundament
    I ett vl bestlt regement,
    At thet fast altijd blifver.

              17.

    Frsichtigheet och hgt frstnd
    Hade han at regera,
    Hvarfr' altijd til vatn och land
    Hans rijke mnd' florera.
    Sin understers hjertelag
    Genom sin fromhet medh behagh
    Han viste til sigh vnda.

              18.

    Frn fredzens Gudh han aldrig veek,
    Sitt hopp p honom lade.
    Therfre en stadig krleek
    Til fredh han altijd hade.
    Fast han i krijg var strng ocb vredh
    Doch genom frbund var hans seed
    Then dla skatt behlla.

              19.

    Nychterhets sknck var honom kr,
    Vllust lt han bortfara.
    Gifmildhet, dygd var honom nr,
    Guld mnde han ey spara.
    Vakning har han tagit i acht,
    Der igenom mycket godt bracht
    Sigh och rijket till fromma.

              20.

    Af Gudh beskrt, godt tlamodh
    I arbete och mda
    Hade thenne vr konung godh
    I thenna verldzens de,
    Then vij vl hade hafft behof;
    Men nu r han blifven til roof
    Dden then fiend grymma.

              21.

    Gudh trste tigh, tu Svea land
    Ocb Finnemark tu stora!
    Hur illa tig haar gtt i hand,
    Hvad godt tu mst frlora.
    Tin herre, hufvud och frsvar,
    Fins ey nu mehr p jorden qvar,
    Tin krona r af fallen.

               22.

    Herden frn hiorden r bortryckt.
    Hoo vill haa vrd om fren?
    Lkiaren r ock undertryckt
    Hoo vill nu heela sren?
    Een mchtig kong af stora tt
    r slagen kull till marcken sltt
    Hvar vill man skuggan finna?

               23.

    Hvar r nu then store monarch,
    Hvar r then tappre hielte,
    Som sin fiend slogh nedh til march
    Och aldrig modet flte?
    Dden har honom nederlagt,
    Frtagit jmvl all hans macht,
    Hans skld uhr handen slagit

                24.

    Ach vee, att vij hans maijestet
    Ey haa behedrat btter!
    Ach vee, at vij oss s frsedt
    Emot hans lagh och rtter!
    Ach vee, at vij med synder vr
    Ett s stort straff och jmmer svr
    Oss fver hufvud dragit!

               25.

    Effter nu God, vr konung godh,
    Haar velat frn oss taga,
    S ltom oss medh tlamod
    Thetta Guds straff behaga.
    Bediom Gudh, at kong Carl, hans son,
    M sittia p sin herr faars thron
    I mng hr medh stoor heder.

               26.

    Frln hans maijestet tin ndh,
    Tu kungars konung dyra
    At han medh lycka och godt rdh
    M land och rijke styra,
    S at alla, som i them boo,
    M lefva i godh frijd och roo
    Under hans vingars skugga!

               27.

    Hans helsosam rdh och anslagh
    Tu store Gudh fullborda!
    At vedh macht hlla rtt och lagh,
    Styrck thenne Herrans smorda!
    Tin krafft aff hgden honom sndt,
    Gif ett lycksaligt regement,
    Vlfrd, lngt lijf och hlsa!

               28.

    Vr enckdrotning, Gudh, vl bevar
    I sin korsbrda tunga,
    Tag under tin vrn och frsvar
    The tv princessor unga,
    Hans maijestetz anhrig' all
    Bevara, Gudh, stedze af fall
    Behlt vid nden tina!

              29.

    Beskrm, o Gudh, nu och altidh
    Rdet och stnder alla,
    At the medh troheet, rtt och nijt
    Hans maijestet bijfalla.
    At kongzstet m uthan last
    Medh rttfrdigheet varda fast,
    Vl m all rijksens stnder.

              30.

    O Godh, hugsvala them, som g
    Medh ett bedrfvat hierta,
    Lt them n en gng gldie f
    Och lindra theras smrta!
    Tin rttvisa vrede afvndt,
    Tag straffet bort, vij han frtient,
    Frlt oss synder vra!



