'Anakreons snger' r Projekt Lnnrots utgivelse nr 1461. E-boken r
public domain svl inom EU som i vriga vrlden, varfr vi inte stter
ngra som helst restriktioner med hnsyn till e-bokens anvndning
eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




ANAKREONS SNGER


fwersatta

af

Axel Gabriel Sjstrm





ABOAE,
typis Frenckellianis,
1826.




                      ANACREON

                  SVETHICE REDDITUS

                        QUEM

            Venia Ampliss. Facult. Philos. Ab.

                        p. p.

              Mag. AXELIUS GABR. SJSTRM
            Facult. Philos. Adjunctus E. O.


                         Et

              JOHANNES FREDRICUS LINDBERG
              Stipend. Publicus Borealis

          In Auditorio Philos. die 31 Maji 1826
                horis a.m. consvetis

                    Particula 1

            ABOAE, typis Frenckellianis.






                          Till
      Presidenten, General-Majoren, vice-Cancelleren,
                          och
              Commendeuren med Stora Korset af
                Kongl. Swenska Swrds-Orden,
                       Herr Grefwe
                  JOHAN FREDRIK AMINOFF



    I wilda Juniqwllen,

    D lifwets unga hjerta
    Hgt spritter af frtjusning,
    D all naturen firar
    Sin fgrings sknsta fester:
    Hwem sg ej dagens drottning,
    Sen hon sin fackla utslckt,
    Med klar och pltslig trollglans
    Bestrla enslig hydda,
    P blomsterkrnta kullen,
    Och hwiska genom fnstret:
    "S nr jag glmt ta afsked!"
    D plga barnen jollra:
    "Se! Solen sg bakom sig!"

    Till _Tredje Gustafs_ tider
    Ett tersken, likt detta,
    Sig spred af Riddarandan,
    Den kta, undranswrda,
    Som ej af fruktan wisste,
    Och bjd sin trots t tadlet.
    D stod hwar redlig tanke
    Orubbelig som fjellen,
    D lgade hwar knsla
    Fr Gud, fr Fosterjorden,
    Fr Fursten och fr ran;
    Och sinnet, liksom sippan
    Fr morgonrodna'ns smekkyss,
    Upplt sig utan twekan
    Fr allt hwad sknt och herrligt
    I Konsten finns och Dikten.

    Och der i _Gustafs_-borgen,
    Der blef Du, dle, inwigd
    Fr slika pligters fning.
    Frgfwes ren flyktat,
    Frgfwes stunder werkat,
    Och nya slgten upptrdt:
    Wi wrde _Dig_ ibland oss,
    Med ungdomsknslor fstad
    Wid ungdomsidealen.

    Frsm ej ngra blommor
    Frn Hellas' bttre tider!
    Fr nordens kalla isflkt
    De skaptes ej. Frlt dock,
    I skuggan af _Din_ Lager
    De wille helst frwissna.

                 Axel Gabriel Sjstrm.





ANAKREONS SNGER

Anm. fwersttaren har fljt Joh. Fr. Degen's Edition: _Anakreontos
kai Sapphous Oidai kai alla Lusika. Anakreons und Sapphos Lieder
nebst andern Lyrischen Gedichten_. Text und bers. 2:te sehr vermehrte
und verb. Ausg. Leipzig 1821. 8:o.



1. Till Lyran.


    Jag will de tw Atreider,
    Jag Kadmos will besjunga,
    Men frn min Lyras strngar
    Blott krlek terljuder.
    Nyss bytte jag wl senor,
    Ja, tog en annan Lyra,
    Att qwda om Herakles,
    Och hans bedrifter: krlek,
    Blott krlek swarte Lyran.
    S lefwen wl fr ewigt,
    I Hjeltar! ty min Lyra
    Skall sjunga blott om krlek.



2. De Skna.


    t oxarne naturen
    Gaf horn, t hsten hofwar,
    t haten fotens snabbhet,
    t lejoninnan tandgap,
    t fisken konst att simma,
    t fglarne att flyga,
    Och sjlens kraft t mannen.
    Fanns intet qwar t qwinnan?
    Hwad gaf hon henne? Sknhet;
    I alla skldars stlle,
    I alla lansars stlle.
    Ty stlet sjelf och elden
    Besegras af de Skna.



3. Krleken p besk.


    En gng under midnattsstunden,
    D nr Bjrnen ren p fstet,
    Wid Bootes' hand sig wnder,
    Och de ddeligas flgten
    Efter dagens mdor hwila:
    D stod sonen till Kythere
    Bak min drr, och slog p rigeln.
    Hwem r, -- sporde jag -- som knackar,
    Och mig str i mina drmmar?
    Eros swarte: ppna, ppna!
    Jag r blott ett barn, frskrcks ej!
    Som af regnet bltt, i mnls
    Natt frgfwes letar wgen.
    Jag blef rrd, d slikt jag hrde,
    Och s fort jag lampan ptndt,
    Lt jag drren upp och mtte
    Utanfr en pilt med bga,
    Ett par wingar och ett koger.
    Wid min hrd jag gossen satte,
    vrmde upp hans frusna hnder
    Uti mina, och ur hret
    Kramade ett ymnigt watten.
    Gossen, nu ej frusen lngre,
    Sade: kom, lt oss frska
    Denna bge, om kanhnda
    Strngen blifwit slapp af regnet!
    Strax han lgger an och trffar
    Lik ett sting mig midt i hjertat,
    Hoppar upp, och sger spefullt:
    Bste wrd, mig nska lycka!
    Bgen n r ofrderfwad;
    Men du tr s ondt i hjertat.



4. Till sig sjelf.


    Upp spda skott af myrten,
    Upp weka Lotosblommor
    Will jag lgra mig, och dricka.
    Eros m sin mantel fsta
    Med Papyros fwer skullran,
    Och mig tjena ssom munsknk!
    Ty likt hjulet under wagnen,
    Rullar lifwet p sin bana,
    Och en handfull stoft wi ligge,
    Sedan benen ha frmultnat.
    Hwi skall du min grafsten smrja?
    Hwi begjuta jorden fruktlst?
    Heldre, medan n jag lefwer,
    Smrj mig sjelf, mitt hr med rosor
    Kransa, och min flicka kalla!
    Innan hn jag wandra mste,
    Krlek, till de ddas dansar,
    Will jag jaga bort bekymren.



5. Till Rosen.


    Rosen, sm Eroters blomma,
    M med drufwan sammanparas!
    Rosen med de skna bladen
    Sen wi slingrat kring wr tinning
    Drickom under glam och lje!
    Rosen r den sknsta blomma,
    Rosen wrens eget sktbarn,
    Rosen ock fr gudar tcklig;
    Sjelf Kythere's son med Rosor
    Sirar sina lena lockar,
    Nr han dansar med Chariter.
    Kransoms derfr! Dionysos,
    Jag will ansl Lyrans strngar,
    I ditt wigda tempels helgdom,
    Jag will med en barmskn flicka,
    Rosenkransad, trda dansen.



6. Gelaget.


    Kransar kringom tinningarne
    Sen wi utaf Rosor fltat,
    Dricka wi med glam och lje
    Och wid Lyrans ljud en flicka,
    Swngande i handen thyrser,
    Som af murgrnsflingor susa,
    P smntta ftter swingar.
    Och en pilt med lena lockar,
    Ur hwars mun blott wllukt andas
    I accord med strngaspelet
    Gjuter ljufwa melodier.
    Sjelfwe Eros, gyllenlockig,
    Med den tjusande Lyaios,
    Och den tjusande Kythere,
    Det fr gubbar lskanswrda
    Lustgelaget glad bewistar.



7. Till Krleken.


    Med ett liljestngel Eros
    Slog mig, han den ofrsynte,
    Och mig bjd att med sig springa.
    Strax igenom strida strmmar,
    Skogens snar och klippors branter
    Bar det af, och swetten lacka',
    Hjertat nda upp till halsen
    Steg, s att jag nra gwfdes.
    Se, d rrde han med weka
    Wingars slag min panna, sade:
    Nej minsann du gitter lska!



8. Drmmen.


    Det war natt: i smnens armar
    Lg jag strckt p purpurbdden,
    Rusig af Lyaios' sknker,
    Och jag tyckte mig p trna
    Ila stad allt hwad jag kunde,
    under ras med unga flickor.
    Men jag gckades af swenner,
    Mera skna n Lyaios,
    Och fick hra bittra stickord
    Derfr att jag lopp med dessa.
    Och nr en jag kyssa wille,
    Rymde alla bort med drmmen.
    Stackars jag! der lg jag ensam,
    nskande att ter somna.



9. Till Dufwan.


    "Du lskligt tckta dufwa
    Wharfrn, wharfrn din luftfrd?
    Hwarfrn den mngd af oljor,
    Hwars doft i hga rymden
    Ifrn din winge dryper?
    Hwem r du? hwad bestyr du?"
    "Anakreon har sndt mig
    Till lsklingen, Bathyllos,
    Som nu fr tiden alla
    Befaller och beherrskar.
    Mig bytte sjelf Kythere
    Emot en liten wisa;
    Anakreon jag sedan,
    I samma wrs betjenar,
    Och, som du ser, jag medfr
    Nu fwen bref frn honom.
    Wl har han loft att frihet
    Mig innan kort frra.
    Men fast han ger mig frihet,
    Dock i hans tjenst jag drjer.
    Hwad tarfwas mig att flyga
    Omkring p berg och sltter,
    Och sittande i trden
    Af knens frukter nras?
    Anakreon mig rcker,
    Och jag med lystnad plockar
    Utur hans hnder hwetbrd;
    Han ger mig och att dricka
    Det win han sjelf hat smakat.
    Och sen jag druckit, hoppar
    Jag glad omkring min herre,
    Som jag med wingen swalkar,
    Och somnar sist s stilla,
    Och sofwer p hans Lyra,
    Nu wet du allt; g hdan!
    Du gjort mig mera pratig,
    Lngt mer n skatan r det."



10. Erosbilden af wax.


    I wax pusserad, Eros
    Utaf en yngling utbjds;
    Jag fram till honom trdde,
    S sprjande: hur mycket
    Begr du fr ditt arbet?
    Han swarte p sin Bondska:
    Betala hwad er lyster!
    Att allt ni dock m weta:
    Ej r i wax jag konstnr,
    Men jag ej lngre trfwes
    Med Eros och hans ansprk.
    Gif hit d fr en Drachma
    Den skna sofkamraten!
    Nu, Eros, utan drjsml
    Mitt hjrta tnd; ty eljes
    Jag kastar dig p brasan.



11. Till sig sjelf.


    Mig flickorna frkunna:
    "Anakreon du ldrats!
    Tag spegeln hr, och skda,
    Du har ej mer ett hrstr,
    Och kal r ju din panna."
    Men jag, om dessa hrstrn
    n finnas, om de fallit,
    Ej wet. Det wet jag endast.
    Att sig fr gubben egnar
    Dessmera munter skmta,
    Ju mer han nalkas grafwen.



12. Till Swalan.


    Hwad will jag t dig gra,
    Du pladdersjuka swala?
    Sg? fnga dig och klippa
    Den ltta wingen af dig?
    Sg, br jag skrida lngre,
    Och lik den wilde Tereus
    Ifrn dig tungan skra?
    Hwi har ur ljufwa drmmar
    Du med s tidigt qwitter
    Frnrfwat mig Bathyllos?

       *       *       *       *       *

                      ANACREON

                  SVETHICE REDDITUS

                        QUEM

            Venia Ampliss. Facult. Philos. Ab.

                        p. p.

              Mag. AXELIUS GABR. SJSTRM
            Facult. Philos. Adjunctus E. O.


                         Et

                  GUSTAVUS KERROOS
                 Stip. Publ. Abons.

          In Auditorio Philos. die 31 Maji 1826
                horis p.m. consvetis

                    Particula 2

            ABOAE, typis Frenckellianis.



13. Till sig sjlf.


    Dig, tjusande Kybebe
    Sen han din krlek gckat,
    P bergen Attis ropte,
    Som det berttas, wansinnt;
    Wid Klaros' kllrand andra,
    Knapt lagerkrnte Phoibos'
    Drakelblja druckit,
    Frrn utom sig de skria.
    Jag ter, ljuft berusad
    Af drufwan och essencen,
    Och af min lskarinna,
    Will ock, will ndtlig rasa.



14. Till Krleksguden,


    Jag mst, jag mste lska:
    Till lskog mante Eros;
    Jag war nog obetnksam,
    Och lydde ej dess maning.
    Men han, firar tog han bgen,
    Tog ock sitt gyllne koger,
    Och bjd mig p ett enwig.
    P skuldrorna jag lyfte
    Mitt pansar lik Achilleus,
    Mig tog bd skld och lansar,
    Och kmpade mot Eros.
    Han skt; jag flydde undan.
    Nr han ej ngra pilar
    Mer egde qwar, i harmen
    Han skt sig sjelf, fr pilen;
    I midten af mitt hjerta
    Han trngde: jag war slagen.
    Frgfwes br jag sklden,
    Hwad bta yttre wapen,
    Nr striden str derinne?



15. Der sorglsa lifwet.


    Ej bryr jag mig om Gyges,
    De Sardiers rika konung,
    Mig aldrig afund fngslat,
    Ej furstars guld jag trr.
    Mig lyster, att med oljor
    Begjuta skgg och haka,
    Mig lyster, att med rosor
    Min tinning sknt bekransa.
    Jag lefwer blott fr dagen;
    Ho wet, hwad sker i morgon?
    Allts, frrn himlen mulnar,
    S drick och hll dig rolig,
    Ock offra t Lyaios,
    Att ej en krmpa kommer,
    Och bjuder: "stopp! ej mera!"



16. Till sig sjelf.


    Du sjunger Thebes strider,
    En annan de Troianska,
    Jag fltslag, dem jag tappat.
    Ej rytteri mig slagit,
    Ej fotfolk eller flotta:
    En ny, helt annan krigshr,
    En hr af gon war det.



17. fwer en Silfwerbgare.


    Hos dig, du silfwerkonstnr,
    Hephaistos, jag bestller
    En rustning? nej, wisst icke;
    Hwad bryr jag mig om krigen?
    Gr en pokal, s rymlig,
    S djup du nnsin mktar.
    P den t mig gravera
    Ej ngra stjernebilder,
    Ej Wagnen, ej Orion!
    Hwad ang mig Pleiader,
    Hwad angr mig Bootes?
    Mig endast rankor bilda,
    Och drufwor p sin stengel,
    Och plockande Mainader!
    Mig bilda ock en winpress,
    Med gyllne tramparswenner,
    Den tjusande Lyaios,
    Och Eros och Bathyllos!



18. fwer densamma.


    Gr mig du, behagens konstnr,
    En pokal, t wren helgad,
    Med den stund som t oss bringar
    Aldrafrst de tcka rosor!
    Och p glatta silfwerytan
    Teckna af ett muntert dryckslag;
    Lemna bort allt det som icke
    Skickar sig fr winets fester,
    Hwar frfrlig mordhistorie!
    Bilda heldre guden Bakchos,
    ttling utaf Zeus Kronion,
    Och begrens drottning, Kypris,
    I gelag med Brllopsgudar!
    Wapenlsa sm Eroter
    Gr, och leende Chariter
    I en yfwig rankas skugga,
    Rik p lf och rik p drufwor!
    Bilda fagra swenner fwen,
    Och lt Phoibos fr dem spela!



19. Man mste dricka.


    Den swarta jorden dricker
    Och trden dricka henne,
    Och hafwet dricker floder,
    Men solen dricker hafwet,
    Och mnen sjelfwa solen.
    Hwad knoten I d, wnner,
    Om fwen jag will dricka?



20. Till en Flicka.


    P Phrygiens kustberg fordom
    Till sten Niobe byttes,
    Och frr som swala kringflg
    Pandions dotter, Prokne.
    Jag wille bli en spegel,
    Att stds du sge p mig,
    Jag wille kldning blifwa,
    Att stndigt bras af dig.
    Jag wille watten wara,
    Att tw dig ren i badet,
    Och balsam, goda flicka,
    Att dofta ljuft omkring dig;
    Och en corset fr barmen,
    En perla upp halsen,
    En sko jag wille blifwa,
    Att af din fot helst trampas.



21. Till sig sjelf.


    Gifwen t mig, flickor, gifwen
    En pokal till brdden rgad,
    Ty af hettan genomgldgad
    Jag numer med mda andas.
    Gifwen ock Lyaios' blommor
    Och hans kransar; jag will knyta
    Dem om pannan, ty jag brinner.
    Men den eld som krlek upptndt
    Stackars hjerta, hwarmed slcka?



22. Till Bathyllos.


    Stt dig ned, o min Bathyllos,
    Hr i skuggan! Sknt r trdet.
    Och de spda lfwen darra
    Upp spenslig qwist fr winden.
    Och med sakta sorl i nejden
    Kllan till sig alla lockar.
    Ho kan se och ej beska
    Sdan lustort? billigt frgas.



23, Till rikedomen.


    Frmdde gyllne skatter
    t menniskan ge lifwet,
    Jag gmde dem med omsorg,
    Att dden, nr han kommer,
    M ta sin del och wandra.
    Men d nu ingen ddlig
    Kan t sig kpa lifwet,
    Hwi suckar jag frgfwes?
    Hwi hjer jag min klagan?
    r jag bestmd till dden,
    Hwad kan mig guldet bta?
    Man unne mig att dricka,
    Att dricka ljufwa winet
    I goda wnners samqwm.
    Och upp mjuka bdden
    F Kypris' bragder fwa.



24. Till sig sjelf.


    Som jag r en ddlig boren,
    Skapt att wandra lifwets bana,
    Wet jag blott den tid som flyktat.
    Wet ej kommande sekunder.
    Lemnen mig i ro, bekymmer!
    Jag med er har intet otaldt.
    Frrn mig dden fwerraskar,
    Will jag skmta, le och dansa
    Med den tjusande Lyaios.



25. Till sig sjelf.


    Nr min pokal jag tmmer,
    Bekymren slumra alla.
    Hwad ang mig bekymren,
    Hwad mdorna och qwalen?
    D mst jag, mot min wilja.
    Hwi d mitt lif frspela?
    Friskt lt oss tmma bgarn,
    Den t Lyaios wigda!
    Ty medan den wi tmme,
    Bekymren slumra alla.



26. Till sig sjelf.


    Nr hos mig Bakchos gstar,
    Bekymren slumra alla;
    Jag tror mig rik som Kroisos,
    Och brjar grannt att qwda;
    Jag ligger murgrnkransad,
    Och ler t hela werlden:
    Stll till, sl i! Jag dricker!
    Br hit pokalen, gosse!
    Jag ligger heldre rusig,
    n bddad ned i grafwen.



27. Till Bakchos.


    Kronions son, Lyaios,
    Som alla griller jagar,
    S snart uti mitt sinne
    Den tjusningsrike smygt sig,
    Han lr mig genast dansa.
    Tnk, hwad jag d har roligt,
    Jag lustgelagens hjelte!
    Men efter dans och snger,
    Undfgnar mig Kythere,
    Och jag igen will dansa.

       *       *       *       *       *

                      ANACREON

                  SVETHICE REDDITUS

                        QUEM

            Venia Ampliss. Facult. Philos. Ab.

                        p. p.

              Mag. AXELIUS GABR. SJSTRM
            Facult. Philos. Adjunctus E. O.


                         Et

                ADOLPHUS REGINALDUS LANG
              Stipendiar. Publ. Tavastenses

          In Auditorio Philos. die 3 Junii 1826
                horis a.m. consvetis

                    Particula 3

            ABOAE, typis Frenckellianis.



28. Till sin lskarinna.


    Nu wlan, du frste konstnr,
    Nu till penseln, frste konstnr,
    Du i Rhodiers skola ypperst,
    Af min bortastadda skna
    Gr en bild, som jag dig sger!
    Till en brjan hret mla,
    P en gng bd lent och dunkelt,
    Och om frgen s kan blandas,
    M det ock af oljor dofta!
    Ofwanom den trinda kinden,
    Och inunder ebenlocken
    M du elfenpannan mla.
    Men, jag ber, lt gonbrynen
    Sig ej skilja, ej frmngas,
    Utan gr dem, lika hennes,
    Att i hemlighet de mtas,
    Och gr gonhren swarta!
    Och dess blick, ja, den i sanning
    M af eld du utarbeta,
    Bde bl, liksom Athene's;
    Och frsmktande, likt Kypris'!
    Till dess nsa, till dess kinder.
    M du mjlk med rosor mnga!
    Gr dess lpp Wltalighetens,
    Som enhwar till kyssar lockar!
    I den weka hakans grpning,
    Upp alabasterhalsen
    M Behagen alla swrma!
    Och fr frigt hlj den skna
    Uti ltta purpursljor,
    Lt oss se en skymt af hullet,
    Som om kroppens fgring wittnar.
    Det r nog! Jag flickan skdar;
    O, p stund portrait, du talar!



29. Till Bathyllos.


    Wnnen min, Bathyllos, mla
    P det stt jag nu beskrifwer.
    Lt hans hr af oljor glnta,
    Gr det inwid roten dunkelt,
    Men p ytan guldbestrladt!
    Och hans fltors fria ringlar,
    Dem du wrdslst sammanhopar,
    Lt dem falla, hur det trffar
    Och hans weka, friska panna
    M af gonbryn bekransas,
    Dunklare n nattens sljor.
    Trotsigt gr det swarta gat,
    Men i glden mildhet blanda,
    Och det ena tag af Ares,
    Tag det andra af Kythere,
    Att dess anblick nu frjagar,
    Nu med tjusning till sig lockar,
    Som ett ppel rosenkinden
    M du bilda, lent befjunad;
    Sjelfwa Blygsamhetens rodnad,
    Om du mktar, gjut derfwer.
    Och dans tappar ... n jag twekar,
    P hwad stt de borde bildas:
    Fina, fulla af frtrollning;
    Sagdt i korthet, m portraitet
    Synas tala, fast det tiger.
    Och nr anletet r frdigt,
    M hans elfenhals du mla,
    Som Adonis' fwertrffar.
    Gr hans barm och bda hnder
    Lika Hermes' barm och hnder,
    Och hans lr som Polydeukes',
    Och hans mage som Lyaios'.
    Ofwanom de weka lren,
    Dessa lr, som eldar hysa,
    M, med barna-oskuld, rjas
    Krlekens begr i knoppning.
    Dock, en usel konst du fwar.
    D du ej frmr att wisa
    Hwad af allt r sknast, ryggen.
    Skall jag fttren ock beskrifwa?...
    Hr det pris, du sjelf har utsatt!
    Tag Apollon, som der hnger.
    Och deras Bathyllos bilda;
    Kommer du en gng till Samos,
    Gr en Phoibos af Bathyllos.



30. Till Krleken.


    t Sknheten blef Krlek
    Af Snggudinnor lemnad,
    I blomsterbojor bunden.
    Och Kythereia genast,
    Frsedd med lsen, skte
    Sin kra son befria:
    Om ock man pilten lser,
    Han stannar qwar, han gr ej:
    Han want sig wid sitt fngsel.



31. Till sig sjelf.


    Wid gudar, lt mig dricka,
    I fulla klunkar dricka.
    Ty rasa, rasa will jag!
    Ock rasade Alkimaion,
    Samt barfotad Orestes,
    Som egna mdrar drpte.
    Men jag, som ingen drpit.
    Sen jag har tmmt pokalen,
    Will rasa, rasa will jag.
    Frr rasade Herakles,
    Med fasanswrda kogret
    Och Iphiteiska bgen.
    S rasade ock Aias.
    Med egen skld bewpnad,
    D Hektors swrd han swngde.
    Jag med en krans i hret
    Och en pokal i handen,
    Ej swrd, ej heller bge,
    Will rasa, rasa will jag.



32. Till sina lskarinnor.


    I fall du lfwen alla
    I skogen rkna mktar,
    Och rkna bljor alla,
    Som g i oceanen:
    Dig ensam jag frordnar,
    Att mina flickor rkna.
    Ifrn Athen att brja,
    Skrif tjugu lskarinnor,
    Dessutom femton andra.
    Och sedan frn Korinthos
    Skrif hopar upp hopar;
    Det ligger i Achaia,
    De skna flickors hembygd.
    Skrif upp bland Lesbierna,
    Och allt frn Ionierna,
    Frn Karien och Rhodos,
    Twtusen lskarinnor. --
    Hwad nu? -- skrif, skrif du bara!
    Jag n ej Syriens flickor.
    Ej n Kanobos' rknat.
    Ej Kretas, som besitter
    All fgring, och der Eros
    I hwarje stad har fester.
    Will du jag ock skall rkna
    Frn Indien och Baktra,
    Och utanfr Gadeira,
    Mitt hjertas herrskarinnor?



33. Till Swalan.


    Du kommer, goda swala,
    Hwart nytndt r tillbaka,
    Och bygger bo om wren;
    Till wintern res du hdan
    Till Nilen, eller Memphis.
    Men Krlek alltid bygger
    Sitt bo uti mitt hjerta.
    En Lusta ren har wingar,
    En annan gmms i skalet,
    En r till hlften utklckt,
    Och oupphrligt pittra
    De sm med ppna munnar.
    De mindre krleksungar
    Utaf de strre matas.
    Och knapt de hunnit wexa,
    Frrn de wrpa sjelfwe.
    Hwad skall jag ta mig fre?
    Ej mktar jag s mnga
    Eroter hrbergera.



34. Till en Flicka.


    Spring icke undan, Flicka;
    Fr Gubbens gra lockar!
    Sky ej, ehuru du eger,
    Din ungdoms fulla blomma
    Den gamle mannens krlek!
    Se, hur de hwita liljor,
    Att ka kransens wrde,
    Med rosor sammanfltas!



35. Zeus och Europa.


    Den oxen hr, o yngling,
    En Zeus mig tyckes wara;
    Ty han ju bra p ryggen
    Den flickan ifrn Sidon,
    Far fwer wida hafwet,
    Och skr med hofwen bljan.
    Ej nnsin ngon oxe,
    Som utur hjorden flyktat,
    n simmat fwer hafwet
    Om icke han allena.



36. Till lifwets frjder.


    Hwarfr truga p mig talkonst.
    Och lagfarenhetens reglor?
    Hwad ang mig slika glosor,
    Som ej till det minsta bta?
    Lr mig heldre dryckeskonsten,
    Att jag ljufwa bgarn tmmer;
    Lr lngt heldre mig att leka
    Med den gyllne Aphrodite!
    Grhr hufwudet bekransa:
    Hit med win, med watten, gosse,
    Sf mitt sinne, att det slumrar!
    Innan kort du mig begrafwer
    Och den dde intet trr.



37. Till Wren.


    Se, hur sknt till wrens mte
    Rosor utstrs af Behagen!
    Se, hur bljan sakta, sakta
    Tynar af p hafwets spegel!
    Se, hur anden kring lofwerar.
    Se, hur tranan gr sin wandring!
    Solen str s klar p fstet,
    Molnens alla skuggor jagas,
    kerns teg sin fgring rjer.
    Ren olivens frukter mogna,
    Rankan festligt sig bekransar,
    Under hwarje blad, hwar blomstjelk
    Tittar fram en liten drufwa.



38. Till sig sjelf.


    Jag gammal r, men dricker
    Lngt mera n de unga.
    Och, gller det att dansa,
    Min winsck t min dansstaf,
    En annan har jag icke.
    Den som r bjd fr strider,
    Wlan, han fritt m strida.
    Br hit, du gosse, bgarn,
    Sen du behrigt blandat
    Det hningsta winet!
    Jag gammal r, men dansar
    Likt Bakchos' fosterfader
    I kretsen af de unga.



39. Till sig sjelf.


    Nr jag druckit drufwans safter.
    Tndes gldjen i min hjerta,
    Som till Sngmns dyrkan waknar.

    Nr jag druckit drufwans safter,
    Strax bekymrens skaror flykta,
    Och de anslagsfulla tankar
    Till den storm, som hafwen upprr.

    Nr jag druckit drufwans safter,
    Sorgfrjagaren Lyaios
    Under wrens blomsterdagar
    Lr mig dansa, winberusad.

    Nr jag druckit drufwans safter,
    Jag mig blomsterkransar binder,
    Dem kring mina lockar wirar,
    Sjunger lifwets stilla lycka.

    Nr jag druckit drufwans safter,
    Doftande af oljors wllukt,
    Armen kring min flicka sluten,
    Jag beprisar Kythereia.

    Nr jag druckit drufwans safter,
    Och wid rgade pokalen
    Alla pannans rynkor jemnat,
    I de ungas krets jag glammar.

    Nr jag druckit drufwans safter,
    r deri min enda winning.
    Som jag bortom grafwen medfr,
    Ty p allt gr dden nde.

       *       *       *       *       *

                      ANACREON

                  SVETHICE REDDITUS

                        QUEM

            Venia Ampliss. Facult. Philos. Ab.

                        p. p.

              Mag. AXELIUS GABR. SJSTRM
            Facult. Philos. Adjunctus E. O.


                         Et

                MAGNUS ERICUS ALOPAEUS
                     Viburgensis

          In Auditorio Philos. die 3 Junii 1826
                horis p.m. consvetis

                    Particula 4

            ABOAE, typis Frenckellianis.



40. Till Krleken.


    Ett bi som hr om dagen
    Bland rosor sof, i fingret
    Stack ystre Krleksguden
    Helt ofrtnkt. Sm hndren
    Han jemrande ihopslog,
    Han lopp, han flg p stunden
    Till tjusande Kythere.
    "We mig, -- min mor, -- han sade:
    We mig jag r frlorad,
    En liten orm mig srad,
    En wingad orm; de landtbor
    M honom bi benmna."
    Hon swarte: "om en bigadd
    Dig gr s mycken smrta,
    Hwad menar du de lida,
    Min son, dem du har srat?"



41. Dryckessng.


    M wi glade bgarn tmma,
    M wi winets gud besjunga,
    Som oss lrt frst danser,
    Som r wn af dryckeswisan,
    Som r Krleksgudens stallbror,
    Som r lskling t Kythere;
    Han har Ruset sknkt t werlden,
    Han r far t lifwets Frjder,
    Han r den som smrtan dfwar,
    Han r den som sorgen sfwer!
    Ty nr skna gossar bringa
    En pokal, behrigt blandad,
    D frjagas hwart bekymmer,
    Och far hn p stormens wingar.
    M wi derfr bgarn fatta,
    Och ge grillerna p bten!
    Ty hwad hjelper det en ddlig,
    Att han qwljer sig och ngslas?
    Och ho wet sin framtids den?
    Uti natt r lifwet inswept.
    Jag will dricka, jag will dansa,
    Doftande af oljor skalkas
    [I gelag med wackra gossar]
    Och med skna lskarinnor.
    Ho som will, m ta p nacken
    Hela brdan af bekymmer.
    M wi glade bgarn tmma,
    M wi winets gud besjunga!



42. Till sig sjelf.


    Dionysos, wn af skmtet,
    Genom dans mitt sinne tjusar,
    Och jag frjdas wid min lyra
    Med den unge dryckskamraten.
    Men likwl att liljekransar
    Kringom tinningarna flta,
    Och med tcka ungmr skalkas,
    Det af allting mest mig frjdar.
    Afund knner ej mitt hjerta,
    Afund ej, all twedrgts ursprung.
    Fr den tadelsjuka tungans
    Sla pilar jag mig aktar.
    Kif wid bgarn r min afsky
    P de stojande kalasen,
    Men med unga tjusarinnor
    Under sng och spel jag dansar.
    Lt oss lefwa i all stillhet!



43. Till Tettix.

[Ett slags grshoppa.]


    Du r lycklig, lilla sngkrk,
    Ty i topparna af trden,
    Med en droppe dagg bespisad,
    Som en konung glad, du sjunger.
    Dig ju tillhr allt i nejden,
    Hwad du ser p kerflten,
    Hwad du ser i skogen alstras.
    Utaf landtbor r du lskad,
    Ty du gr dem ingen skada,
    Alla menskor dig wrdera,
    Glada frebud af sommarn.
    Snggudinnorne dig lska,
    Ja, dig lskar sjelfwe Phoibos,
    Som dig gaf den glla rsten.
    Ingen lderdom dig trycker,
    Wisa sngarinna, jordbarn,
    Qwalfri, utan blod i kroppen!
    Nstan r du gudar jemlik.



44. Drmmen.


    Mig uti en drm det syntes,
    Att jag sprang; p axelbladen
    Sutto wingar. Krleksguden
    Bly kring skna benen hftadt,
    Fljde efter och hann upp mig.
    Hwad will sdan drm betyda?
    Jo, att jag, i mnga tusen
    Krleksbragder inbegripen,
    Reder mig utur de andra,
    Blott af denna ena fngslad.



45. Krlekens pilar.


    Kythereias halte make
    Wid sin sja upp Lemnos
    Hrdar jernet fr att smida
    Pilar t de sm Eroter.
    Kypris tar ett krl med hning,
    Hwartill Eros galla blandat,
    Doppar deri hullingarna.
    En gng Ares kom frn striden
    Swngande det tunga spjutet,
    Log med hn t Eros' pilar,
    "Dessa pilar", -- sade Eros, --
    "ro dryga nog; frsk blott!"
    D tog Ares dem i handen:
    Inom sig Kythere smlog.
    Med en suck den stolte krigsgud
    Sade: "dryga nog! tag bort dem!"
    "Nej, behll dem!" swarte Eros.



46. Till Krleken.


    Det t swrt, att icke lska,
    Det r swrt ocks att lska,
    Men af allt i werlden swrast,
    Att f korgen, nr man lskar.
    Hga anor, snille, dygder
    Med frakt af krlek trampas;
    "Har du guld?" det r dess walsprk.
    Ware han frdmd, den frste,
    Som t guld sin krlek sknkte!
    Ty allt sen ej brder finnas,
    Ty allt sedan ej frldrar,
    Han r skuld till mord och strider,
    Genom honom -- desto wrre! --
    Wi frgs, som lskog drifwa.



47. Den gamle mannen.


    Hell dig, du glade gubbe,
    Hell, yngling, dig i dansen!
    En gubbe, nr han dansar,
    r till sitt grhr gubbe,
    Till sjlen r han yngling.



48. Till Bakchos.


    Han, som gossen gr i faran
    Ofrskrckt, i krlek ordd,
    Och till dansare i dryckslag,
    Winets gud oss sjelf besker,
    Bringande, att qwalen lindra,
    Ljuflig lskogsdryck t menskor,
    Rankans dla ttling, winet,
    Som, i drufwan inneslutet,
    Han p klasarna frwarar,
    S att, sen de drufwan plockat,
    Sunda alla m frblifwa,
    Sunda till den skna kroppen,
    Sunda till det glada sinnet,
    Tills de se det nya ret.



49. fwer en Diskos med Aphrodites bild.


    Hwem har detta haf graverat?
    Hwilket hnryckt konstnrsnille
    Gjt wl fwer Diskos bljan,
    Som p hafwets rygg sig hwlfwer?
    Hwilken gudakraft frmdde
    Upp wattnets yta bilda
    Spda Kythereia, moder
    t de ewigt slla gudar?
    Naken han oss henne wisar;
    Hwad ej skickligt wor' att skda,
    Endast det en blja gmmer.
    Fram hon gungar och tillbaka,
    Lik det hwita hafsgrs buren
    P den spegelklara ytan,
    Och med sorl hrs wgen swalla
    Kring den skna simmarinnan.
    Ofwan rosenbarmens hwlfning,
    Och inunder weka nacken
    Bljan delar sig, och Kypris,
    Lik en lilja bland violen,
    Ur det lugna hafwets fra
    Mter wra fikna blickar.
    fwer silfwergrunden frdas
    Upp dansande delphiner
    Trnaden och Krleksguden,
    Leende t menskofunder.
    Och en buktig hr af fiskar,
    Sprittande ur bljans skte
    Smeker Kythereia krligt,
    S att hon med lje simmar.



50. Winpresssng.


    Ynglingar och flickor bra
    Uti korgar p sin axel
    Purpurdunkla drufwans klasar,
    Som de tmma i en winpress;
    Endast ynglingarne trampa,
    Lsa musten ur sitt fngsel,
    Medan de till gudens ra
    Stmma hga winpresssnger.
    Skn r Bakchos att betrakta,
    Der han frser frsk i karen;
    Nr en gubbe tmmt pokalen,
    Dansar han p swaga ftter,
    S att silfwerlocken flktar;
    Men af win och krlek drucken,
    Gossen p sin flicka lurar,
    Der i dunkla lfwens skugga,
    Strckande den weka kroppen,
    Tjusarinnan ligger insfd,
    Som han nu i otid retar,
    Att frrda eget brllop;
    Hwad han ej med godo winner,
    Tar han ut mot hennes wilja.
    Ty de unga finnen Bakchos
    Eggar till frwgna lekar.



51. Till Rosen.

(Wexelsng.)


    Wren, krnt med blomsterkransar,
    Och den hulda Ros jag sjunger:
    Hjelp mig qwda; lskarinna!

    Ty hon r en flkt frn gudar.
    Hon r menniskornas wllust,
    Och Behagens sknsta smycke
    Uti krleks blomstermnad,
    Hon r Kypris' strsta fgnad,
    Och ett ml fr skalders qwden,
    Snggudinnors ljufwa blomma.

    Mildt hon doftar dem till mte,
    Som p trnestigen wandra;
    Mild r krleks blomma, bruten,
    Och i weka hnder sluten,
    Nr man henne sakta fingrar.

    Hon r skaldernas frtjusning
    Wid gelagen och wid borden,
    Och wid Dionysos' fester.
    Sg, hwad funnes utom Rosen?
    Morgonrodna'n rosenfingrad,
    Rosenarmad nymphen kallas,
    Aphrodite rosenhyad,
    I de wisa skalders qwden.


    Hon r bot fr hwarje krmpa.
    Hon mot sjelfwa dden wrjer,
    Hon frmr att tiden trotsa,
    Rosen n p gamla dagar
    Eget qwar sin ungdoms wllust.

    Lt oss sjunga hennes ursprung!
    Nr ut hafwets bla skte
    Den med skumdagg hljda Kypris,
    Oceanens dotter, uppsteg,
    Nr den krigiska Athene
    Ur Kronions hjerna fddes.
    Fruktad af Olympens gudar:
    fwen d den skna Rosens
    Nya skott ur jorden wexte,
    Konstens undranswrda alster.
    Men de slla gudars skara.
    Fr att bilda Rosen, gjto
    Nektar derupp, och herrlig
    Utur trnehcken framgick
    Bakchos' ewigt unga blomma.



52. Till sig sjelf.


    Nr jag ser de ungas kretsar,
    Ungdomsren terwnda,
    D p stund, p stund till dansen
    Gubben som en fgel ilar.
    Drj hos mig en stund Kybeba,
    Gif mig blommor, jag will kransas!
    Bort med grhr och med krmpor.
    Ung jag dansar bland de unga.
    Br mig hit den saft forn runnit
    Utur Dionysos' drufwa,
    Att du gubbens kraft m skda,
    Som nnu frmr att sjunga,
    Som nnu frmr att dricka,
    Och att swrma med frtjusning.



53. De lskande.


    Upp sin lnd har hsten
    Ett inbrndt knnemrke;
    Den hga mssan rjer
    En kmpe bland de Parther.
    Wid frsta anblick genast
    Jag skiljer dem som lska;
    De bra i sitt hjerta
    Ett litet knnemrke.



54. Till sig sjelf.


    Grnad r mig allaredan
    Tinningen, och hwit min hjessa,
    Tjusningsfulla ungdomstiden
    r frbi och tndren murknat.
    Och af lifwets glada dagar
    r ej mera mngen frig.
    Derfr ofta trar rinna,
    Nr jag tnker rdd p dden.
    S frskrcklig r Tartarens
    Afgrund, grym den wg som leder
    Dit; ty hwar som nederstigit,
    Stiger aldrig upp sen mera.



55. Man br dricka.


    Nu wlan, br hit, o gosse,
    Bgarn, att i fulla klunkar
    Jag m dricka! Tio delar
    Watten hll deri, af winet
    Fem, att jag frutan buller
    M i winets floder bada!
    Nu br hit, men ingalunda
    M wi efter Skythers plgsed,
    Under larmande och wsen,
    Tmma bgarn. Lt oss dricka
    Under skna sngers samljud!



56. Till Krleken.

(Fragment.)


    t den skna Krleksguden,
    Hljd i rika blomsterbindlar,
    Will jag egna detta qwde.
    Han r herre fwer gudar,
    Han de ddlige regerar...



57. Till Artemis.


    Bedjande, o jgarinna,
    Dig jag nalkas, djurens drottning
    Blonda dotter af Kronion.
    Ila till Lethaiosfloden,
    Snd en ndblick ifrn hjden
    Till de ofrskrckte hjeltars
    Stad! Jag wet, du ej beskyddar,
    Wilda, ofrsynta menskor.



58. Till en Flicka.


    Fle ifrn Thrakien, hwarfr
    Ser du p mig med s sneda
    gon, flyr mig obarmhertigt?
    Tror du skalden intet knner?
    Wet d nu, jag wille sirligt
    Tm och betsel p dig hnga,
    Wille sedan hurtigt swnga
    Kring med dig p wdjobanan.
    Nu p ngarna du betar,
    Hoppar ystert kring och skalkas;
    Ingen ryttare du eger,
    Efter konstens reglor fwad.



