'Gckat hopp' av Parus ater r Projekt Lnnrots utgivelse nr 1382.
E-boken r public domain svl inom EU som i vriga vrlden, varfr vi
inte stter ngra som helst restriktioner med hnsyn till e-bokens
anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




GCKAT HOPP

Skmt i en akt


AV

PARUS ATER [Adle Weman]





Vasa,
A.B. Frams Frlag,
1919.






PERSONERNA:

_Alfred_.
_Fritz_.
_Verner_.
_Rafael_.
_En dam_.

(Scenen en trdgrd).




_Alfred_. Gossar, jag bar bett er komma hit i dag drfr att mamma
tagit en ung dam i inackordering ver sommaren. Klockan r nu sex, och
hon kommer med ngbt kl. 7.

_Fritz_. Jag frstr egentligen inte vad vi ha med den saken att gra.

_Verner_. Ja, inte blir hon vl glad ver att se en hop unge mn hr.

_Rafael_. Drjer hon hela sommaren?

_Alfred_. Jag hoppas det. Hon skall vara ofantligt rik.

_Fritz_. Rik... h fr sjutton... hur mycket ger bon d?

_Verner_. Ja, r det frga om millioner.

_Rafael_. Och r hon inte frlovad?

_Alfred_. Nej, frlovad pstr man att hon inte r. Hennes far har nyss
kommit frn Amerika.

_Fritz_. h... jas... och medfrt kapitaler... ser man p.

_Alfred_. Man viskar om en million.

_Verner_. r hon enda dottern?

_Alfred_. Ja... enda dottern... En son lr finnas i familjen.

_Rafael_. Men i alla fall blir hennes arvedel stor nog.

_Alfred_. Det r skert. Drfr har jag tnkt, att det kunde vara klokt
och angenmt, om vi uppvaktade henne med en sng.

_Fritz_. Ja... det skulle gra en gynnsamt intryck p den unga damens
hjrta.

_Verner_. Skulle vi fyra sjunga, menar du det?

_Alfred_. S har jag tnkt mig saken. Hon finge d se att hr p
landsbygden finnas hgre, ideellare intressen n ladugrden och
komposthgen.

_Rafael_. Men kvartettsnger hinna vi inte p en timme inva.

_Alfred_. Nej, den enstmmiga sngen talar nog ocks till hjrtat, om
den sjungs med knsla och nyansering.

_Fritz_. I alla fall mste vi va.

_Verner_. Och ngon tid r inte att frsumma, vi brja genast.

_Rafael_. Vilken sng har du tnkt dig?

_Alfred_. N se... det r nu s... att... att jag skrivit ngra
vlkomstverser p den vackra melodin: "Var vlkommen envar"...

_Verner_. h... du har blivit poet till hennes ra. Det r en god
brjan... fortstt bara.

_Fritz_. Lt oss hra poemet, du store skald och... kurtisr.

_Rafael_. Ja, vi kunna inte sjunga det, innan vi lrt oss orden.
_Alfred_ (tar fram papperet, harklar sig och lser).

        Var vlkommen, du m
        ifrn oknda land,
        till vr enkla, vr tarvliga bygd.
        Ren vid tanken p dig
        tnds vrt hjrta i brand
        och vi sknka dig vnskap och skygd.

_Verner_. Hll litet, Alfred... mnne du inte gr alltfr rakt p saken
d du, frrn vi sett henne, sjunger att hjrtat tnds i brand.

_Rafael_. Hon kunde kanske misstnka att vi spekulera p millionerna.

_Fritz_. Ja, och att vi p frhand gjort upp planer.

_Alfred_. Jag anser att hon br f ett varmt emottagande, sdant knnes
gott p frmmande ort.

_Rafael_. Lt oss hra vidare i texten.

_Fritz_. Nej, lt oss frst va frsta versen.

_Alfred_. Nvl... jag anfr... klm nu till... ett... tu... tre.

(De sjunga):

        Var vlkommen, du m
        ifrn oknda land...
5
_Alfred_. Hll... hll... fr himmelens skull... det lter ju vrre n
nr ett dussin krkor kraxa.

_Verner_. Men en sng gr inte att inva p ngra minuter... du...

_Rafael_. Det skulle nog klingat hrligare in i texten.

_Fritz_. Sm missljud skada i det hela inte, harmonin blir desto
sknare emellan dem.

_Alfred_. Prat, det mste lta vackert, riktigt vackert fr att
imponera.

_Verner_. N, vi klmma till nyo... ordsprket sger: "bttre lycka
nsta gng".

_Alfred_. Men kom ihg... ni mste utveckla mera knsla, inte ra kalla
toner... kl' i vind... ett, tu, tre.

(De sjunga):

        Var vlkommen, du m
        ifrn oknda land,
        till vr enkla, vr tarvliga bygd.

_Alfred_ (utom sig). Sluta d... sluta d fr sjutton... lika grna kan
jag draga upp min systers gamla spruckna spellda...

_Fritz_ (argt). S drag d upp den... det skall hundingen st hr och
gala.

_Verner_. Ja, och drag du sjlv till helsicke... vi g vr vg.

_Rafael_. Konstnrlig tonkonst kan hon vl, fr raggen i vld, inte
vnta sig hr p landsbygden.

_Alfred_. N n... n n, tag fr all del inte illa upp, kamrater.
Tlamod... tlamod... lt oss frska n engng.

_Verner_. Men kom ihg, att du fr inte chikanera oss...

_Rafael_. Och glm inte att var fgel sjunger efter sin nbb... hr
finnas inga nktergalar.

_Fritz_. N, s brja vi igen... vi f allt skynda oss, kl: r ver
sex.

_Alfred_. Fina nyanseringar... takt och harmoni... ljuvliga tonvgor
och smltande effekt... ett... tu... tre.

(De sjunga):

        Var vlkommen, du m
        ifrn oknda land,
        till vr enkla, vr tarvliga bygd.
        Ren vid tanken p dig
        tnds vrt hjrta i brand...

(_En dam kommer_). Vilka hrliga toner, som strmma mig till mtes. Vem
r det, mina herrar, som tnt ert hjrta i brand?

(Alla bocka djupt).

_Alfred_. r det frken Sylvia Brumming, som jag har ran hlsa
vlkommen?

_Damen_. Ja -- ngbten kom en timme tidigare n annonsen utvisade.

_Alfred_. Jag ber tusen gnger om frltelse, att jag oartigt
frsummade att vara frken till mtes vid ngbtsbryggan. Jag kan
knappt frlta mig sjlv.

_Damen_. Jag ber -- grm Er inte alltfr mycket, min unge herre, en
liten flicka visade mig vgen hit.

_Alfred_ (avsides). Hon r sannerligen frtjusande... Om hon inte inom
en vecka r min, s m jag inte heta Alfred Persson. (Hgt). Jag har
ran att fr frken Brumming presentera min vn och barndoms lekkamrat
Fritz Bolsten.

_Fritz_ (djupt bockande). Det fgnar mig obeskrivligt att gra frkens
bekantskap. (Avsides). S sympatisk, s lskvrd... om jag inte inom en
vecka fngar henne, s m jag vara ovrdig att kallas man.

_Alfred_. Min vn, godsgaren Verner Vildestrm.

_Verner_ (bockande). Vilken lycka att f hlsa en ung dam vlkommen
till vr avlgsna landsort. (Avsides). Hon skall bli min... ja min inom
en vecka.

_Alfred_. Bokhllaren herr Rafael Korsbohm.

_Rafael_ (med en bockning). Lyckan stllde mina steg hit, just vid den
stund d Ni, min frken, nalkades vr strand. (Avsides). Millionerna...
millionerna... om en vecka bli de mina.

_Damen_. Ni ro mer n lskvrda, mina unga herrar, jag r vertygad om
att jag kommer att trivas hr.

_Alfred_. Jag frskrar Er, min frken, att vi skola bjuda till att
gra sommaren angenm.

_Fritz_. Om Ni r road av att segla, s blir det ett nje fr mig att
s ofta Ni behagar bjuda Er en plats i min slup. (Bockar).

_Verner_. Och r Ni road av bergvandring, s ber jag att f bliva Er
dmjuka vgvisare. (Bockar).

_Rafael_. r Ni road av dans, s ber jag att till bal f sammankalla
alla mina vnner... vill Ni gra mig den ran... (Bockar).

_Damen_. S intressant... s roligt... s charmanta ni ro, men nu gr
jag fr att ordna mina saker. Om en stund r jag hr tillbaka... jag
ber er invnta mig hr.

_Alla_. Med nje, (De bocka djupt).

_Alfred_ (ngot spetsigt, d damen gtt). h kors... s artigt av dig
Fritz, att bjuda henne plats i din slup. Du mnar naturligtvis segla
med henne till "lycksalighetens ".

_Fritz_. Och du vill naturligtvis ligga p lur vid stranden och skjuta
ned mig av svartsjuka.

_Alfred_. Ja inte emottogo vi henne i vrt hus fr att str guld fr
dina ftter -- det borde du frst.

_Rafael_. Och Verner mnar kliva med henne mot hjderna. --
Bergbestigningar kantnka... du hoppas att hitta en gruva du. Med henne
vill du stiga ned i de glimmande schakterna.

_Verner_. I bergkungens sal kan hon ju va sig i dans med trollen, fr
att sedan dansa frtjusande p den bal, som du mnar tillstlla till
hennes ra. Du hoppas kunna dansa in i sjunde himmelen. (Svnger sig
vresigt om p klacken).

_Alfred_ (hftigt). Inte mnar jag frsakande trda tillbaka fr ngon
av er, jag gr henne ogenerat min kur.

_Fritz_. Om hon fredrar dig. Det kunde hnda att hon fste sina gon
t.ex. p mig -- vi ha nnu inte sett slutet.

_Verner_. Nr slutet r gott, s r allting gott, sger ordsprket. Det
kunde mjligen hnda er det sprattet, att damen lyssnade till mitt
frieri.

_Rafael_. Snk tonen litet, glm inte att jag r damernas gunstling...
vem vet...

(_Damen kommer rusande, frvandlad till gosse_). Hjlp mig... hjlp
mig... pappa har hittat mig... han har kltt av mig flickklderna...
han hade smugit sig hit fre mig... jag vgar inte lmna mig i hans
hnder... hjlp mig! (Han flmtar).

_Alla_ (hpna). r det... r det... ja r det frken Brumming?

_Gossen_. Fr raggen i vld... jag r inte ngon frken. Jag r Volmar
Brumming och ber om hjlp...

_Alfred_. Men... men... jag begriper ingenting.

_Verner_. Inte jag heller.

_Fritz_. Nej... det r trolleri.

_Rafael_. En underbar frvandling.

_Gossen_. Min far r rik... nvl... och jag... jag levde verddigt...
gjorde skulder... dr r hemligheten.

_Alfred_. Och vi... vi trodde Ni var kvinna.

_Alla_. Vi trodde Ni var kvinna.

_Gossen_. Min far fick knnedom om mina skulder... han rasade... han
hotade... han ville krossa mig. I min frtvivlan grep jag systers
klder och kom hit i hopp att kunna dlja mig, tills pappas vrede
hejdat sig.

_Alla_.  h... nu har han funnit Er.

_Gossen_. Ja han har funnit mig... det prasslar... tyst... hr ni
inte... det r han... han kommer... himmel... jag tar till schappen,
jag flyr... jag springer... (han rusar bort).

_Alfred_ (_till Fritz, efter en stunds tystnad_). Och du, som skulle
segla bort med henne.

_Fritz_ (till Verner). Och du, som ville flja henne upp till hjderna.

_Verner_ (till Rafael). Och du, som ville fra henne till en ljuvlig
dans, det blev en dans p rosor.

_Rafael_ (suckande). S strk millionen....

_Alfred_. Vi voro drar.

_Fritz_.  Idioter... snor.

_Verner_ (till Alfred). Vill du inte deklamera visan engng till?

_Alfred_. Lt oss hellre improvisera en ny visa.

_Rafael_. Ja p den skna melodin: gubben Noak...

(De sjunga):

             Fyra snor, fyra snor
             stodo i en ring.
             Efter guld de fika,
             hoppades bli rika,
             men fick intet,
             men fick intet
             nr allt gick omkring.

Rid.



