'Mythologia Fennica' av Christfrid Ganander r Projekt Lnnrots
utgivelse nr 1329. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga
vrlden, varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med
hnsyn till e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




                   MYTHOLOGIA
                    FENNICA

                      ELLER

                   FRKLARING
                      FVER
      De NOMINA PROPRIA DEASTRORUM, IDOLORUM,
               LOCORUM, VIRORUM &c.
                      ELLER
   Afgudar och Afgudinnor, Forntidens Mrkelige
     Personer, Offer och Offer-Stllen, Gamla
           Sedvnjor, Jttar, Troll, Skogs-Sj-
                    och Bergs-Rn m. m.
                       Som
   Frekomma i de ldre Finska Troll-Runor, Synnyt, Sanat,
        Sadut, Arwotuxet &c. samt n brukas och
                  nmnas i dagligt tal;

                 Til deras tjenst,
  som vela i grund frst det Finska Sprket, och hafva smak fr
           Finska Historien och Posin,

         Af Gamla Runor samlad och uttydd
                       Af
          CHRISTFRID GANANDER, Thomasson
              Philos. Mag. & Sacell.





BO, Tryckt i Frenckellska Boktryckeriet 1789.
             P egen Bekostnad.







      Nec longus _patrios_ labor est Tibi nosse _Penates_.

                           Ovid. Metamorph. Lib, I: v. 773.



            MYTHOLOGIA

             FENNICA.

           Kongl. Maj:ts

        Tro-Tjenare och Professor
               i
     Vltaligheten och Skaldekonsten,
              vid
        Kongl. bo Academie,
      Hgdle och vidtbermde,
      Herr Mag. HENRIC GABRIEL
              PORTHAN,

Hggunstige Gynnare!

Med hvad bermvrd nit, beledsagad af de vidstrktaste insigter, Herr
Professoren skt uplysa vr Finska historie, updaga landets lderdoms
minnings-mrken, granska, upodla, tilka och fullkomna Finska
Sprket, samt stadga dess posie, drom vitna Herr Professorens
utkomna arbeten, som icke allenast ro knda och hgaktada innom eget
land, utan ock med bsta loford emottagne och granskade af de lrde i
Gttingen, London och Pettersburg, samt flerestdes; hvarigenom Hr.
Professoren alts hedrat sig sjelf, sin fosterbygd och sina landsmn,
samt frskaffat vrt Finska Sprk all aktning.

Utom dess har Hr. Professoren satt sine Landsmn i en bermlig
medtflan, at upodla och lra bttre knna sit Landssprk, som
hrtils blifvit fga agtadt.

Herr Professorens outtrtteliga Bref-vxlingar och tta resor, hafva
alla syftat drhn, at befrmja et s lofligt andaml.

Jag, fr min del, har frmon, at hrmedelst offenteligen tacka Herr
Professoren fr, nu snart i 21 rs tid, gunstigt, s munteligen som
skrifteligen meddelte underrttelser och upmuntringar, at fortfara
til Finska Litteraturens frmon.

Denna Finska Mythologie, som til strre delen r samlad af Hr.
Professorens egna skrifter, bde trykta och i handskrift varande, mig
gunstigt meddelte, gamla Finska Runor, tilgnas vrdsammast hel och
hllen Hr. Professoren, ssom et vedermle, huru jag anvnt Finska
Vitterheten til frdel, de undervisningar jag haft ran, at handf af
Hr. Professoren.

Tillika utbeder mig dmjukast, at detta m f blifva til evrdelig
minnelse af den agtning, hvarmed har frmon at framhrda Hgdle och
Vidtbermde Herr Professorens

                                   allerdmjukaste tjenare
                                    _Christfrid Ganander_.

Frantzila i Siikajoki Socken ochUhleborgs Ln d. 28 Apr. 1785.




Fretal.


Finska Mythologien r, s vl som alla andra folkslags, inveklad
i mnga mrka sagor och berttelser om Landets fordna Gudar och
Gudinnor, med tillmpningar eller allusioner til naturliga hndelser
och borgerliga frrttningar, som behfva sin utlggning och
frklaring, hvilken bst vinnes af _Finska_, s kallade, gamla
_troll-Runor_; d de jmfras med hvarandra, och til hjelp tages
andra Nationers Mythologie.[1]

Vra Finska Runor likna mycket i det Mythologiska eller Fabelagtiga
Ovidii Metamorphoses; som ses i synnerhet under namnen _Luonnottaret,
Louheatar, Joukawainen_ o.s.v.

Vre Finnar voro dock ej ensamma de, som nyttjat detta stt, at
frestlla hga sanningar, om Gud, verlden, dess skapelse, naturens
ndringar och verkningar, tingens uphof, sjlens oddlighet, et
tilstnd efter dden i et gldje- eller plgo-rum m.m. under frtkta
ord och i liknelsetal, som, fr deras sinlighet, bttre kunde fattas
och, i brist af skrifkonst, i vl sammanhngande Runor, i minnet
bibehllas, alt ifrn hedentimma til nrvarande tid; utan nstan alla
Slgter p jorden hafva lskat dessa sinnebilder och mythiska sagor.
-- Alla hedningar hade en otalig mngd af Gudomligheter.

Nstan alla ting i naturen, dalar, berg, trn, vatn, luft hade sin
egen vlne, eller, om man skall s sga, Gud.

De _gyptier_, den ldste och lrdaste nation, tilbdo _Osiris,
Isis_, och en outsgelig hop af apor och andra djur.

_Phnicierne_, de strste handlande i gamla verlden, rade _Baal,
Baalsemen_.

_Chaldaerne, Bel, Mylitta_.

_Perserne, Mithra, Solen_ och de 4 Elementerna, ssom Gudomligheter:

S trodde ock de _Araber_ och _Indianer_; och et tallst antal af
Gudar, af strre och mindre rang, hade de _visaste folkslag_ i
lderdomen, de _Grker_ och _Romare_.

Dock tillade de sine Gudar och Gudinnor de strsta och gemenaste
laster; ssom, gtenskaps-brott, afvund, hmd, ondska och grufsamhet,
som voro deras vanliga dater, hvilket _Homer, Aristophanes och
schines_ dagalgga. Til exempel kan _Jupiters och Junos_ fventyr
vara nog tilrckeligt bevis.

Ehuru de ldste Scribenter, _Herodotus, Plato och Aristoteles_,
antaga den ldre tidens berttelser fr helt sanfrdiga och i
egentelig mening, och hafva s trodt dem, som de berttas; s hafva
dock sednare tiderne ansedt dem fr _kloka fabler af Allegorisk
betydelse_, och de vise hafva gjort dem til _Physiska_ eller
_Moraliska vehiclar_, och formerat deraf _Philosophiska sanningar,
kldde i sinnebilder_ och _Mythologiska Sannsagor_. _Zeno_, den
Stoiska Sectens stiftare, var, som det synes, den frste, som
utveklade sanningen ifrn dess lindor. Cicer. N. D. I: 14. II: 24. --
Nrmast bidrogo drtil de _Platoniker_, efter _Christi brd_ i det
3:dje och 4:de rhundrade, hvilka, til at afhjelpa den insmygande
hedendomen, frvandlade desse fabler i Allegoriska hlsor, som gmde
de hgsta sanningar.[2]

Jag kan icke undg, at hr anfra ngot af det Hr. _Abboten och
vice Presid._ m.m. _J. Fr. v. Jerusalem_ i sina _Betraktelser fver
Religionens Frnmsta Sanningar_, angende denna sak, skrifver: 2.
Del. sid. 15. Hvarfre skulle Stjernorna allena vara upfylde af
Gudomlighet? Ngre menniskjor hafva framfr andre s utmrkt hga
egenskaper, at de omjeligen kunna hrstamma af naturliga mnniskjor;
deras ande mste vara af hgre art, och de sledes vara en hgre Guda
affda. Efter dden tertaga de sit rum ibland Gudarne; dock behlla
de altid utmrkt bjelse fr deras frra fdernesland och ro dess
Skyds-Gudar t.ex. _S. Niclas_ i Ryssland, _Winminen, Ilmarinen_
i Finland.

Luft, haf, floder och vdret ro i den grofva menniskans gon, som
icke knner naturens lagar och dessas gemensamma ndaml, s mnga
srskilde magter, som til deras verkningar icke bero af hvarandra;
hvarfre skola ock icke de vara fulle af en lika osynlig kraft? --
ter igen nye Gudar -- Deras storhet r vl sins emellan tskild,
men de ro sjelfrdande i deras Herradmen, och mste alts blifva
ombedne af Gudar och menniskor om deras vlvilja. _Juno_ ndgas gifva
_olus_ goda ord, nr hon vil hafva storm p hafvet, och lofva honom
til tacksamhet en af sina sknaste Nympher; _Neptunus_ ter finner
ganska illa, at Vder-Guden dristar besatta sig med hans element; och
sledes blifver aldrig ngon ande p dikter om Gudar och Gudinnor.

Uti Naturen och i hennes eget lefverne, vederfares den enfaldiga
menniskjan bde ljuft och ledt, bde goda och frskrckande
hndelser, hvilkas nrmaste orsak hon icke inser; alt detta kan icke
komma af annat, n af _sdane_ osynlige och verksamme vsenden. S
mycket _flere blifva Gudarne_; altid nye _under-gudar_, goda och illa
grande _spken, vlnader och fer_. _Trettio tusend_ voro de redan
vid Hesiodi tid. Och alle desse Gudar, s mnge de ro, strre och
mindre, blifva altid mnniskorna like: kunna alts icke dyrkas utan
p mnniskjo stt och bibehllas i deras goda vilja, eller frsonas;
ro de icke fr mgtige, kunna de ock fr deras oginhet straffas, och
frms til mera tjenstfrdighet, medelst indragning af deras vanliga
offer och lofsgningar. Augustus, at hamna sig p Neptun fr en
utstnden storm, vgade frbjuda, at uti en hgtidlig procession bra
hans bild med de frige Gudarnas.

Sdane ro Gudarne hos Homerus, sdane voro de hos de uplyste Romare,
och sdane ro de i denna dag hos Samojederne och Villarne i Canada.

Sid. 17. Det enda man af dem begrte, var endast tilfredsstllandet
af nrvarande behof och begrelser, samt at f veta sit tilkommande
de -- -- Dygdig kunde man sjelf vara.

    Satis est orare Jovem, qui donat & aufert,
    Det vitam, det opes: quum mi animum ipse parabo.

Sid. 39. Genom mnga _Symboliska frestllningar_, som til fventyrs
skulle betekna vissa _Nationale hndelser_ och naturs verkningar, dem
hvarken de eller deras _mstare_ sjelfve mera frstodo, s vl som
genom de mngfaldiga diktade sm _Guddomar och Andar_, hade den gamle
Religionens sanningar frlorat deras frsta enfald. Se vidare sid.
27, 40 och Apolog. Conf. Aug. p. m. 229.

Sammalunda utmrka vre _Finnar_ i sin Mythologie ofta naturliga
verkningar och orsaker, under flera Guda-namn, ssom til exempel,
skan med _Ukko_ och _Ilmarinen_, Jrnets uphof med _Luonnotar_ --
samt dagalgga en mycken naturlig insigt i naturens knnedom, dels
kraft och verkningar.

Sjelfve _Gtherne_ i sin ldsta Mythologie komma fverens i samma
ider om troll i Berg, Sjar, Dalar, Skogar, Resar och Jttar -- som
ro aldeles de samme med Romarenas, Grkernas och Finnarnes samt
Lapparnes Mythiske varelser.

Vi hafve inga andra spr qvar til _Finnarnes_, ssom ostridigt de
ldste[3] _Nordens_ inbyggares, _hrkomst, regering och lefnadsstt_,
n dem man spridda och strdda kan komma fver och blifva varse
i _Finska Mythologien_, i Finska Sprket och i landets urldriga
hemseder[4]

S vl _Finska ordsprk_, som _Runor_ eller _Potiska Snger_,
aldeles olika andra nationers, 8 stafvige Rythmer utan rim, gifva
anledning at sluta om Sprkets fordna hfd -- i de _frra_, r
folkets gamla _Sedo- och Vishets_-lra frvarad; de _sednare_ eller
Runorne ang deras _Hedniska Gudalra, Metamorphoser, Theogonie_,
slgder, nringar, _vidskeppelser_ m.m, -- Drigenom at desse blott
i allmogens minne mnga secler igenom varit bibehllne och frst
i nyliga tider, utur dagligt tal samt mundteliga snger, blifvit
fattade i Skrift, har hndt, at de i et och annat tyckas vara
frsmrade; _men i dem r ock mycket qvar, som en knnare af sprket
vlbefogad ftter i jmfrelse med det man i upodlade tungoml anser
starkt ock vackert_.[5] I gamla _Finska Runor_ finner man ock,
under regelbunden och _Sinrik ordastllning_, et med _Allegorier,
Metaphorer_ och flera sdana prydligheter lifligt lekande snille.[6]

Til at kunna drfre begagna sig af den ldre Finska Posin, och med
nytta, nje och smak lsa vra Finska Runor, och _igenfinna det hga,
det vackra, det intagande i de samma_, r en _Mythologisk kundskap
oundvikeligen ndig_, Finska Mythologien r en clavis poseos
Fennic. Lika s litet som _Ovidius, Wirgilius och Homerus_ skulle
frsts, och deras rtta mening, hvartil de alludera, inhmtas utom
Mythologisk insigt, och kundskap om Romares och Grkers hemseder;
lika s litet kommer man ock til rtta med Finnarnes Runor, utom
_Mythologie_.

I den afsigt, at gifva ljus t den ldre _Finska posien_, har
jag gjort den _Mythologiske Samling_, som jag nu stller infr
allmnhetens gon, under det jag i flere r genomgtt alla
_tilgngelige_, och mjligen i landet _existerande Runor_, af hvilka
jag tillika utplockat flere hundrade ord, til en vacker _tilkning_
til et nytt _Finskt Lexicon_, med _phrases_, som nu fven r under
renskrifning.

Under en tid af ngra och 20 r, som jag samlat och granskat Finska
ord, har jag vl blifvit varse, at flere ord til ljud och betydelse
ro lika med Graekiska, men huruvida Probsten _D. Nils Idman_ (l.c.
p. 39.) rtteligen slutar, at _Finnarnes Hedniska Gudalra varit til
strsta delen Grekisk_; hvilket draf skulle bestyrkas, at de _flste
Gudars namn ro i Finska Sprket frmmande och komma intet af Finska
ord_; det r ngot som jag, fr min ringa del, anser vara betydande
tvifvelsml underkastadt; emedan de med samma skl, i min tanka,
kunde hnledas ifrn Hebraiskan, eller flere Europiska n lefvande
sprk. S vl Stam-orden i Finskan och ndelserne, hvilka ro Finske,
som den Mythologiska. Genealogien tyckes bevisa motsatsen; hrtil
gmmer, at samma begrep, som Romare, Grker, Gther, med flere, sig
gjort om sina strre och mindre Gudamagter, hafva ock Finnarne.
Dessutom ro ngre Mythologiska namn verkeliga Stam-familiers,
mrkelige i lifstiden och efter dden ihgkomne personers samt
n varande orters namn.

Med den _Finska Mythologien_ har jag ock velat frena den _Lappska_.

Hvad jag af _Lappska Mythologien_ anfrt, har jag tagit af et
Manuscript, frfattadt af _Danske Missionairen, Lenart Sidenius_, och
fversndt ifrn _fver-Sallsetter i Astafjorden_ d. 17 Oct 1728. til
Kyrkoherden _Johan Tornberg i Jukkasjrfvi_ och af honom til Probsten
mag. _Hinr. Forbus_ d. 1. Jan. 1728. Det r fverensstmmande med en
annan Dansk Missionarii _Jns Kijhldals_ berttelser.

Lapparne hafva classificerat och rangerat sine Gudar i fljande
ordning:

1:o Til de Gudar, som ro allerhgst uppe i Stjernhimmelen, eller
fver-Gudar, rknas Jubmel, Rariet, Radier och Rana-neida.

2:o Til Gudar, som ro lgre ned i luften, hra, Beiwe, Torden,
Bjegs-olmai, Gissen-olmai, Akklikkes-olmai.

3:o Gudar, som ro p jorden, rknas Stor- och Lill-Junkker,
Leib-olmai, Kiase- olmai, Mader-akka och dess 3 dttrar: Sarakka,
Ux-akka, och Jux-akka, Saiwa- olmai, Saiwo-neides, Saiwo-serva,
Saiwo-lodde, Saiwo-gwelle.

4:o Underjordiska Gudamagter och Orter ro Jabmiaimo, Jabmi-akka,
Nemagwelle, Rota, Rotaimo, Rota-landa, Jamikiatser; hvilka alla i
detta Mythologiska Lexicon, under sina alphabeter, kommaa at utredas
och beskrifvas, efter Danska Missionairen Sidenii upgifter i nmnde
Mscr.

Fr den likhet, som fins i Lapparnes och Finnarnes Mythologie,
ssom folks, hvilka synas vara af en Stam och extraction[7] f til
Sprkets, som fordna lefnadens fverensstmmelse, (hlft som det r
bevist, at Lapparne bodt frut i landet och Finnarne med dem ro
befryndade) har jag velat frena bgges Mythologie; samt hr och dr
i detta arbete jmfra dem med hvarandra; och hvarest ske kunnat,
fven visa d och d til den ldre Svenska Mythologien, hvarest

fven frekomma, om icke samma och lika lydande Mythologiska namn,
dock dylika ider. Som hos de bgge andra; hvartil rfringar,
commerce och folkflyttningar mtte bidragit.

Af alla dessa 3, nu under Sveriges Krono lydande folkslags
Mythologie, kan aftagas och ltteligen slutas til deras likhet i
tnkestt om Religion; at de trodt sjlens oddlighet och et annat
lif efter detta; som kan ses d man efterslr Tuoni, Jabmiaimo,
Manala, Kipumki, Kivutar o.s.v.

Man skulle frmoda, at af denna Finska Mythologien vinna tillika
ngon uplysning i Finska folkets historie och geographie; d hr och
dr anfras fordna Sedvnjor, af hvilka mnga n ro bibehllna, och
ngre orter blifva updagade, som frut varit fga knde.

At denna Mythologie m vinna det psyftade ndamlet, at uplysa,
samt dess mera trovrdighet och plitelighet hos Finska vitterhets
lskare, br jag til slut upgifva de kllor, ur hvilka jag hmtat
dessa nrvarande Mythologiska uplysningar, nml.

Af Ol. v. Dalins och Af Botins Sv. R. historie. Af Bjrners Brew om
Finnars, Lappars och Samojeders ursprung. Archtopolitani Disp. de
Religione & origine Fennnorum, Upsaliae 1728. Magist. Christ. Er.
Lencquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum -- Aboae, Praes.
Prof. Eloqv. Hinr. Gabr. Porthan, edit. 1782.

Biskop Agricola har, som bekant r, i sina knda rim, nmnt Finska
Gudars och Gudinnors namn, dem jag ock, ehuru rbrkade, hr uptagit.

Finska s kallade troll-Runor, hafva praesterat mig de flste
Mythologiske personers och orters namn, som frklarat sig sjelfve,
genom det sammanhang som i dem trffats.

Hvad jag sjelf sett och hrt, har jag med all trygghet kunnat anfra.

Denne Finske Mythologie tryckes i qvart-format, fr at kunna
framdeles bilggas det under arbete varande nya Finska Lexicon.

Om mine vrde Landsmn och lskare af Finsk Vitterhet, kunna hafva
hraf ngon nytta, skall det vara mig en ogemen fgnad.






MYTHOLOGIA FENNICA




AARNI, en vlne, som tros ligga fver gmda skatter i jorden; kallas
_Aarnion haltia_, _Aarni haudan isnt, joka makaa Aarteen pll_.
D skatten nedlades, gjordes flere lften, ssom: at en rd tupp,
eller 3 frhufvuden, m.m. skulle offras t _Aarni haudan haltia_,
eller draken, af den som ville uptaga de gmda penningarna &c.
Se _Kratti_. -- Skattgrfvare hafva s vl hr, som i Tyskland,
hvarjehanda vidskeppeliga uptg, d de leta efter skatter. Se
_Fresenii Past. Saml. om Skattgrfvande_: de mumla, lsa troll-ord,
kasta trningar af bly, offra, bruka slagruta; och finna sig dock
ofta bedragne ssom Alchemisterne.

Aarni ses om Solskensdagar, och nattetid vid eld, i skogar och p
backar uptorka och skura sina mglade skatter; ofta hres han skallra
sina Riksdalrar, d han r gunstig t ngon melancholisk penningekr.

Dock, oaktadt all vidskeplighet, finnas n ofta hr i Finland
penninge-gmmor, som blifvit af invnarena nedgrfde dels i frra
seculo, d _Wenjn Rikk, pelko wuosi_ var, eller Ryssens
fiendtliga infall befarades, 1656. (Se Finska _Ajan-Tieto_), dels i
sednare krigstider omkring 1713 til 21; kanske ocks af ngon gammal
Penninge-Gud, som af afvund och illvilja frivilligt nedgrfvit sina
pengar och redbarheter, p det hvarken barn eller slgt mtte efter
dden f ngon del af deras svett och mda. -- nnu hnder ngon
gng, at med notdrgter utur insjar fs hela penninge-kistor,
hvilket hndt fr ngre r sedan i Pijppola hr i Sijkajoki Socken.
I Kemi och annorstdes har funnits, efter stora Ryskasegden och n i
vre tider, i gropar nedgmd Spanml i skogarne. Se _Haltia_.

Af _Aarni_, ssom rikedomars och skatters gmmare, synes _Arils_tider
ftt sit namn; ssom de ldste i verlden och de sllaste fordom varit
i _Jothanhem_ (Jothers, de Finnars land) lngt frr, n _Krake_ fdde
guld och et s dyrbart mjl dambade af _Frodes_ qvarnar, mjlk lopp i
floderne och ekarne svettades honing.

AATES eller _Audes_; en Finsk Drott, om hvilken v. Dalin sger, at
dess dotter var gift med _Wisbur_, son af _Wanlander_ och "_Drifva_,
en dotter af Finska Hfdingen _Sn_ eller _Nieu_; och vidare:
_Wisbur_ emottog efter Fadren _Wanlander_ Upsala de, och frlikt
med Finska huset gifte sig med Finska Drotten _Athes_ eller _Aude_
den rikes dotter, som fdde honom Snerne _Gisl_ och _Audr_ (i
Finska Krnikan kallade _Gris_ och _Amund_), men snart frskjuten
mste med dem resa hem; hvarp Wisbur med en annan qvinna aflade
sonen _Domalder_: den Finska _Hulda_ gaf d ter frbannelser, med
hvilka Gisl och Audr sndes til honom, at utkrfva tminstone Modrens
morgongfva, som var tre stora byar och en guldkdja. Resan var
dock ffng, oaktadt Gudarnas frskran: at _Ynglingarne frn den
stunden skulle sins imellan strida_ och _guldkdjan en gng blifva
en bane fr den ypperste man i deras tt_. Modren _Hulda_ ville med
vidskeppelser frdrfva _Wisbur_; men snerne gjorde det med vapen:
de skflade i Sverige och anstlte upror, hvarvid Fadren en natt blef
innebrnd vid r 340.

"Men _Domalder, Wisburs_ Son af andra giftet, rfde dock sin Faders
rike tillika med kriget, hvarigenom han intog mnga lnder och
kallades _Jota-Dolge_ eller _Finnars frfljare_. Finland kallades
ock fordom _Jtteland_.

"Domalder blef offrad t afgudarne fr missvxt vid r 365. Denne
hungers nd orsakade en stor folkflyttning ur Skandinavien, _Wiliner,
Wendler_ eller _Bergfinnar_ drogo ned t landet in i _Skne_, sedan
anfrde af _Ajo_ til _Smland_, och vid r 370 til Gottland, samt
sedan til Tyskland." _Finnmarkken_ i Smland, och _Gottlndska_
Sprkets strshet, ro bevis til _Finnarnes_ drvaro. Se _Vinder,
Joter, Jttiliset, Drifva_.

AATINS barn, Nordens ldste invnare, se _Jtit_.

AHTI, En Sj-r, som gaf fisk och anropades af vidskeppelige
Fiskare. Kanske Lapparnes _Akte_ eller _Ahti_, den Lapske Afguden
_Stor-Junckarens_ Hustru, (Se _Veden-em_) Finnarnes _Akka_. De
Grkers _Acton, Pan_, piscatoribus & venatoribus favens, synes vara
den samma.

AHIKAINEN, Se _Ritikainen_, den samma som _Ahtolainen_.

AHTOLAINEN, En stygg ond vlne; et troll, som bandt ormar om sina
grdsgrds-strar, i stllet fr vidjor. dlan kallas drfre i
Runorne: _Ahtolaisen aidan wittas_.

AJATTARA, -- _Ajattarot_ in pl. Skogs-Spken -- Priapus. En ond
frskrckelig vlne af knet i skogar: frvillade Skogsmn och
jgare: nmnes i Finska Bibel-version i plurali 3 Mos. B. 17. v. 7.
_Ej pid Ajattaroille uhrattaman_ -- i Svenska fversttningen: t
djeflomen -- Se _Hattara_.

AKKA, _Ukkos_ Hustru: en mgtig Gudinna, jmfres med _J. Maria_, och
tyckes vara den samma i medeltiden. I Runor heter det om _Mehilinen_:

    Pist siipesi simaan,
    Toinen siipesi meteen,
    Akan wanhan wakkaseen;
    Tuo sitten simoa tuolta...

och straxt drp anropas _Mariatar_. Se _Ukko_.

AKKA, fven en Sj-Rderska, Hafs-Fru: bodde vid et sund; hon kammade
eller borstade sig, och d drvid hnde at en tinne eller borst
flg i sjn; blef draf genom bljornes skummande en tomt-orm och
metmaskar. Se _Ahti_.

    Akka Salmen Korvallinen
    Oli ptn sukiwa,
    Hapsiaan harjaawa,
    Pii harjasta pirahti
    Lawialle lainehelle,
    Selwlle meren sellle.

Se _Syjtr_.

AKKA _wanha Kaiwo-Ketr_, en flitig kring i spnad och vfnad;
planterade furun och tallar. Se _Sms_ och _Wennon-hrk_.

AKLIKKES-_Olmai_, trenne Gudamagter hos _Lapparne_, lgre ned i
luften, til hvilkas ra lrdagen och Sndagen hlts helig. De fleste
Lappar hafva helgat Fredagen _Sarakka_, Lrdagen _Rariet_ och
Sndagen de 3:ne _Aklikes-olmai_ til ra. Drfre nr Lapparne hafva
frsedt sig med Fredags- Lrdags- och Sndags-arbete, hafva de gifvit
offer i frlikning. _Sidenius_.

ALAMAN-Jrvi, samma som _Aloen-jrvi_, Fennorum Lerna malorum sive
Styx; en eldputt, dr elden fants sedan flere varp dragits; skall
finnas ytterst i Lappmarken, fven af samma namn i Pudasjrvi,
Pedersre, och Ilmoila Soknar i sterbotn &c.

Uti en gammal Runa, dr det berttas om eldens upkomst, genom det at
_Ilmarinen_ flintade eld af en orm, sges, at gnistan flg _keskelle
Alaman-jrwen_:

    Iski tulta Ilmarinen,
    Wlkytti Winminen,
    Ylhnn Taiwoisessa,
    Elwll ennuxella,
    Kirjawalla krmehell,
    Kirpaisi kipuna yxi.
    Lpi Taiwoisen yhdexn,
    Taiwas puolen kymmenett.
    Meni ajna mennesn,
    Wieri ajna wiertessn
    Keskellen Alaman jrwen,
    Nieli tuon tuli Soroisen -- --

ALOEN-jrwi, Finnarnes Styx, i hgsta Lappmarken. En eldpuss; dr
elden fanns i en sarf. D _Ilmarinen och Winminen_ slogo up
eld, for en eldgnista i _Alue-trsk_, som deraf 3 gngor i sommarn
uptorkades, s at Stengruset p botnet syntes. Dr drogs sedan not,
at upska elden; frst med en not af _bast_, och man fngade vl
fisk, men ej den hvari elden var; sedan gjordes en annan not af lin
och hampa: _J. Maria_ rodde och _Winminen_ satt i styret; noten
drogs mot och med strmmen; och d fngades en _krampfisk_; men
hvarken _Winminen_ eller _Maria_ tordes gripa den. En svart karl
3 tum hg steg d up frn hafvet, som hade stenskor, en hjelm af
flinthrda hllen, lngt hr til hlarne och skgg alt til midjan:
han slkte med bara hnder _Krampfisken_, fann i den en _lax_, i
laxen en _gdda_, i gddan en _sik_, i siken en _sarf_, i sarfven et
rdt _nystan_, i nystanet _eldstrimman_ och elden, hvars sveda och
vrk sedan manas och hnvises til _Kipumki_.

ALWA-jrvi, En insj vid Kammola hemman i _Wijtasaari_ Socken, dr
rudera funnits vid en klla af fordna tiders byggnader djupt in i
jorden, vid hvilkas grfvande flere blifvit illa betagne, samt srade
med blemmor och utslag p kroppen.

Denna _Alwa-jrwi_ insj ssom ock _Pudasjrwi_ Sj ro frr beskte
af Tavastlnningar fr fiskeri: -- Krono-skyttar hafva frst nedsatt
sig hr p orten. Af de 3 frsta som hr stadnat at bo har en hett H.
_Leppnen_, den andra uptagit _Urpela_ hemman vid _Kiwijrvi_ Sjn,
den 3:dje med tilnamnet _Hassinen_ stadnat vid _Alwa-jrvi_ forssen,
och frmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka upp ngon
viss rlig rnta bekommit Kongl. tilstnd, at uptaga denna ort.

I en gammal Runa om eldens upkomst heter det: _Tuosta tuo tuli
soroinen, pahan tehty pirahti, Alwejrwen ala phn_ -- --

ALUEN-jarvi eller _Ljemon-wesi_, en s eldhet Sj, at ock Sjfoglarne
dr mkeligen qvidde:

    Koskelot kiwuttelexen,
    Keskell Aluenjrwen
    Tuon tuiman tulen ksiss,
    Waiwatessa walkiaisen.

AMUND den 6:te. Sextus Rex Finlandi, vestes pelliceas, qu tum in
usu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori
proxim a capite ad calcem cohrebant. _Messenius in Chronic.
Finland. Mscr_. Limnels Disp. de _Tavastia_ p. 17. Praes. Hinr.
Hassel, Abo.

ANTERETTOIN, _Lylyn-haldia_: en bad-patronessa, som frvarar sr, at
ej vrman i dem ingr. Se _Auterinen_.

ARNGRIM, _Audins_ Prst i Finland. Se _Aate_.

ASAR, Se _Esiwalda_.

AUDE, Se _Aate_.

AUTERINEN, Bad-qualme. Finnarne ro mycket rdda, at badngan skall
g i et ppet sr, hvarfre de hafva _Lylyn Sanat_ eller _Synty_,
som ro Signelser til bad:

    Lyly poika Auterinen,
    Auterettren tekem,
    Hiki wanhan Winmisen,
    Herran hengest hywst.

AUTERETAR & _Auterinen_: s kallas badet i Runor, och anses fr
botande och sundgrande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bttre
medicament n badstugugng.

HKY, en sjukdom med bukref, troddes vara _imerises_ Son.

JTR, en af Juuttaas dttrar; dggade ormar.

IMTR, en stolt m, blef hafvande af vrvdret; fdde vargar.

IMERINEN, ordsak til res, _hkys_ fader.

MMN-Koski, Se _Qwena strm_ och _Cajana_.

RJMINEN, en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; hrmed frsts
en strng alfvarsam vinter. Se _Puhuri_ och _Hyytminen_.


BEIWE, Solen: Lapparne rkna Solen ibland sine Gudar, som ro lngre
ned i luften. -- De offrade t Solen, p det hon skulle skina vl
och befordra grsvxt och hvita Kreatur, samt to grt om midsommars
qvllen Solen til heder; de offra ock t Solen fr tskilliga
Sjukdomar, besynnerligen fr mangel p frstnd. _Lenardt Sidenius_.

BERG-Finnar. Se _Aate, Winder, Jtit, Joter_.

BJARMER, Se _Jumala_.


CAJANA -- De Gamlas _Qvenland_, eller _Amazoners_ land, singeras
hafva ftt namn af _Janus_, en afgudabild, som nedslutit utfr
_mmnkoski_, d Finnarne ropat; _Ca -- Janus!_ Se Janus! jmfr
_Qwenland, Qvenastrm_.

_Cajana Slott_ r funderadt i K. Carl IX tid 1606 af Clemens
Eriksson, mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrn Ryska grnsen. 1716 in
Jan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se Ol. v. Dalins Sv. R. bist. 3.
D. p. 562.


DOMALDER, Se _Aate, Joter, Jtit. Domalder_ hmnades grymmeligen
_Finnarnes_ trolshet emot sin Fader, draf blef han kallad _Jota
Dolgi_ eller Finnarnes fiende.

DRIFWA, Finska Hfdingen Sn eller Nieus dotter af Fornjoterska
stammen, Wanlands, den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen,
geml; Wisburs moder, som hon fdde i Finland; hon frgjorde sin man.
Se Aate.

DUMBR, Konung i ster- och Wsterbotn. Se Verelii not, ad Herv. S. p.
27. Han regerade vid pass A. C. 867. Messenii Scond. Illustr. T. X.
p. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de
Westrobotnia p. 15.


EGRES, sktte rter och bnor, rofvor, khl, lin- och hamp-vxten.

ENARA trsk, en af Sveriges urgamla grnsor, lngst up i Lappmarken.

ER-pyh, offer-hlla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes
parse-ware, Se Uhri-paikka.

ESIWALDA, kallas all fverhet af Finnarne. Grefve Bonde, i sit tal
om Finnarnes hrkomst uti Kongl. Vitterhets Academien, skrifver
Aesiwalda, Som han deriverar af Asar, eller de sednare Nordens
inbyggare, Som kommo frn Asien under Oden den yngres anfrande.

ETELTR, Sjelfva Sunnan-vdret, anses per allegoriam, som en
ljuslig och vn M, och kallas Eteltr neiti nuori. Hon anropades
af Hofslagare eller hstgllare, at svalka luften ifrn stan och
Wstan. Bn til henne lyder slunda:

    Eteltr Neiti nuori,
    Ijtk ijst pilwi,
    Nosta lonkka luotehesta,
    Syrjin yhtehen syse,
    Lomatuxen loukautak,
    Sada mett Taiwoisesta,
    Sima pilwist pirota,
    Teoxillen tehtwillen,
    Panoxillen pantawillen

Se _Rana-neida_.


FINNAR. Se _Winder, Wiliner, Aate, Joter_ --

FORNIOTI eller _Fernioti_, r sammansatt af Jotun eller de Joter, som
fordom var Finska folkets namn; hrmed fverensstmmer, hvad _Suidas_
nmner om et folk, som kallades _Iouthouggoi_, hvilket synes hafva
bodt i negden af floden _Ister_, som nu kallas _Donau_. _Fornioter_
var Konung i _Jttaland_, som kallades _Finland_, i Qvenland eller
Terra Amazonum belget _ster_ om hafsbotn. (Peringskjlds ttartal,
Genealog VIII p. 86.) Se _Kare_.

I _Swewernes_ stlle nalkades Nya _Schyter_ frn _Mithridatiska_
bullren til _Scandia_.

En vrdig Husfader _Fornioter_, frmodeligen af _Jumalers_ tt,
nedsatte sig i en del af _Jotnahem_, som d kallades _Kuenland_, nu
vstra Ryssland, _Finland, sterbotn_. Se _Athe_.

FROSTI, en Finsk Kung. I K. _Frostes_ tid gjorde Svenska Konungen
_Agne_ anfall p Finnarne. Sic enim _Sturlesonius_ in vita _Agni_
Expeditionem bellicam suscipiebat in _Finlandiam_, ubi proelium
committebat cum _Froste_ Rege Finnorum, quem superabat acie.
Schefferus in Lapponia C. 6: p. 49, 50.


GYLPHO, Svensk Konung, men til sin hrkomst en Finne, ty han var
Finska Konungen _Ferniottis_ Sonason. Loccenii hist. Sv. Lib. I. p. 2.


HAARNI, et hkys tilnamn, it. samma som _Aarni -- -- menes Haarni
hautoja sywi_. R.

HAGA gods, _Ugglarne_ tilhrigt, i Janakkala Socken i Tavastland; var
frst mnadt til Slott. Et hgt berg.

HAKOISTEN _linna_, vid Haga grd; en djup graf som dr finnes, r
mrke drtil. P 2:ne stllen i Hattula, i Sxmki och 1/4 mil ifrn
Tavastehus emot Norden vid en liten sj, ses nnu rudera af en mur,
uprest af ofanteligen stora stenar, i nog lng strcka; ehuru nu mera
ngot lgre n tilfrene.

HALLGRIM, en Reese, drpt af _Domar_, i dess egen kula. Se
_Miehen-Syp_ och _Kuippana_.

HALTIA, en Rdare; ande, som troddes finnas srskild fr hvar
menniskja, hvar tomt, hus, skogslund, sj, penninge-gmma och berg.

Denna tanka, om en rdande och en menniskja medfljande ande, har
blifvit bibehllen ifrn ldre tider -- Se om Petri ande Act. 12: v.
15. och i vra Symboliska Bcker r det uptagit i morgon och
afton-bnerne.

Item: _Haltia_, r en menniskjas kynne och naturell samt hardiesse;
t.ex. sges: _Sill on kowa eller hyw haltia, karhia luonto_, han r
modig, ordd.

_Aarnen-haudan haltia_, Draken eller Penninge-skratten, som lg
fvar nedgrfna skatter. Denne _Aarnen-haudan haltia_ kan frliknas
med _Thrain_ i Svenska Mythologien. Et _troll_, som uti sin graf
frvarade sin Rikedom eller en stor skatt, som drfre var svr at
rra.

Denne var ocks efter sin dd frskrckelig fr den eld och rk, som
han pustade ur sin graf; hvilket kan syfta p de lysgubbar (Errones,
ignes lambentes), som synas p sdana stllen.

_Huoneen-haltia_, samma som _Tonttu_. Se _Tonttu_ custos, prses
Domus.

_Weden-haltia_, en ande i insjar, som skulle blidkas af fiskare.
Hans elaka anslag frhindrades genom sjlspeck, tran. Se _Weden
eukko_ eller _Em_.

_Wuoren-haltia_, Bergs-r. Se _Wuoren-wki_.

_Wuoren-haltia hupia_, en _Hijen heimolainen, Hiisis_ frnde, och
_Winmoises_, Eldgudens, compagnon vid jrnsmide.



HATTARA, _paha hattara_; en troll-kna i gamla sagor; nstan samma
som _Ajattarot_ och _Lemmas_, v. infra. Kallas i Finska kringa-sagor
_paha hattara_, fr dess okynne. Item _Hattarat_, bngstyrige jttar
och Himmels-bestormare. _Hattaroita hallitseepi_, hller styr p
bngstyrige Rimthussar. Prov. _Ei tied Jumalakaan kuinga kurjaa
pit, hattaraa hallitsee_.

HRK eller _Mulli_, En rtt mrkelig Mythologisk _Oxe_, mycket lik
de Separatisters och Chiliasters, hvaraf de tnka hlla et fett
gstabud p jorden, utan tvifvel i sllskap med Troglodyterne, sedan
de f et jordiskt herravlde.

Finska Runorne beskrifva denna Oxe ofanteligen stor, s at dess
hufvud rrdes i Tavastland och svans flcktade i Trne. Dermed
frsts alts frmodeligen Karlvagnen. Svalan flg en hel dag ifrn
manken til svansndan, och Ickorn sprang en mnads tid imellan
hornen, utan at hinna sitt ml.

En liten svart karl slagtade honom, hvaraf fecks 100 sar ktt, 7
btar fulla med blod och 6 tunnor talg eller fett, hvaraf smrjor
gjordes, drmed man lkte brnsr, m.m. Runan berttar:

    Htk kaswo kaunihisti (aliis, kainuhussa),
    Lihoi mulli lijotengin,
    P hly Hmeen maassa,
    Hnd torkku Torniossa:
    Piw kauden psky lensi
    Hpeheld hnnn phn;
    Kuukauden orawa juoxi,
    Hrjn sarwein wli,
    Eip wiel phn psnyt,
    Ensingn ennttnyt;
    Hajettiin Tappajata...
    Mies musta merest nousi...
    Ensin wnsi polwillensa,
    Sitten knsi kyljellens,
    Sijt siirsi seljllens.
    Saatijn siit saalihixi,
    Sata saawia lihoa;
    Werta seitsemn wenett,
    Kuuta kuusi tynnyri;
    Tst on woitteet otetut,
    Tst kahteet katotut,
    Jolla wihat wiskotahan,
    Tulen poltot poltetahan,
    Tulen woima woitetahan,
    Tulen pahat paratahan...

HRJN-pyry. En Strm, _Hmeen Linnan takana_, p andra sidan om
Tavastehus: frekommer i Runor.

HEIMDALLER, vishetens Prst p Saaris i Finland.

HELAA, den rstid, d Pingst-hgtiden infaller i Maji eller Junii
mnad, hvaraf Christi himmelsfrd kallas _Hela-Tuorstai_ och Pingst
_Heluntai_. Finska folket, i Synnerhet i Tavastland och bo anstlla
d lekar, _Hiippa_ kallade, enke-lekar, m.fl. dansa kring eldar
i krar och grna parker o.s.v. Tyckes trffa in med Grkernes
_'anthestaeion_ och _'agoa_, arealia -- hvarom Suidas. De lust-eldar,
som p flere stllen i krar och p pna flt gras, kallas p Finska
_Hela walkia_, vid hvilka brasor de sig roa, i synnerhet i Tavastland
uti Hattula Socken, med godt l under musik och hoppande. Elden
flintas ej altid up; utan tages med gnidning af trn, ssom villarna
gra i Norra _America_. Detta sker hlft d man underhller rk p
kern vid koernes fllande. En sdan eld anses fr helig, och kallas
p Finska _Kitkan-walkia_.

HELKA, utan tvifvel _Helga_, el. _Olga_, aliis, den heliga Helena.
Finnarne beskrifva henne, ssom _hyw, priski, warsin walittu waimo_.
d.. hon anses fr en ganska god utvald Qvinna och vis Gumma, at,
jmte _Maria_, dmma blodsr efter jrnskador; Se _Luonottaret_,
hennes dttrar. Hon anropades, at tilbinda blodsr, p fljande vis:

    Tule tnne tarwitaan
    Helka waimo hempitr,
    Tukis multa turppailla,
    Maan saroilla sammaltelek
    Reike rewennytt,
    Peit pienill kiwill,
    Ettei maito maahan pse,
    Puna peltoon putoa.

    Kom hit, hr behfves
    Du vna qvinna Helka,
    Stoppa til med muld torf,
    Mylsja med tteltafs
    Det uprifna hlet,
    Tck med sm stenar,
    At mjlken ej m nedrinna,
    Den rda bloden drypa i kern.

HELWETTI, Plgo-rummet fr de oslla efter dden; dit, och til

_Kipumki_, hnvisa ock troll ofta plgorne. Deriveras af Svenska
ordet _Heel_, som emottog dem, som ej voro mrkte i tiden med Sverds
(_Geirs-uddi_), och sgnade de dda, som lefvat vl.

HERHILINEN, (En Blgetinge) i Runor; upkom d _Karilainen_ sttte
med sin hl i jorden. Se _Karilainen_.

HIIDEN eller _Hijjen Emnt_; Hijsis Stygga hustru; af dess strfva
hr togs strngar til Winmises nya och mrkeliga harpa.

    Kust' on kielet kantelossa?
    Jouhista hywn orihin,
    Hiuxista Hijjen emnnn,
    Weden wahoista walitut,

Se _Hijsi_.

HIIDEN eller _Hijjen_ HEIMOLAINEN, Hijsis Slgtinge och anfrvandt.
_Wuorten- haltia Hupiat_ rectius, _Upia_, en som frvarar och gmmer
malmstreken i berg -- Bergs-r.

HIJJEN-HEVONEN, en helfvetes Fri-trafvare, hvarp _troll_ och sjelfva
_Pesten_ skjutsades til afgrundens klippor. Pesten (_Rutto_) fr
denna skjutshst p fljande stt:

    Lhe kumma kulkemaan,
    Maan paha pakenemaan,
    Ihosta alastomasta;
    Kyll m sullen annan kyyin
    Ja annan ajo hewosen,
    Jonk ej kynnet jll nuljak,
    Jalak riskyk kalliolla,
    Sija tuonne kunna ksken,
    Otas Hijjest hewonen,
    Warsa wuoresta walihtek,
    Kotiis mnnxesi;
    Kuin sin liet kyyti kysyw,
    Anowa ajo hewosta:
    Tunnema sinua manoan,
    Ajoaxes hyvsti,
    Tuonne Turjan kallioon,
    Wuoreen terxiseen;
    Aja sitten kalliot kowastik,
    Pest Hijjen pelmuutak.

    Kotiisi mnnessti
    Hijjen hirmu kankahia,
    Ikusseen helwettijn,
    Jost et kuulu kuuna pn
    Ilman sin ikn:
    Mne sinne kunne ksken
    Lapin sysmn synkin,
    Pohjan pellon penkereen,
    Mne tuonne kunne ksken
    Pimiseen pohjolaan.

    Far tilvgs du underliga,
    Fly du landsplga
    Ifrn det nakna hullet;
    Nog skall jag ge dig skjuts,
    En hst at kra med,
    Hvars hofvar ej flinta p isen,
    Hvars ftter ej snafva p hllan,
    Kr dit jag ber dig,
    Tag hst ifrn blkullan,
    Vlj dig en fola ifrn berget,
    Til din hemresa,
    Om du frgar efter skjuts,
    Och begrar en trafvare:
    Jag manar dig dit,
    S at du m kra friskt,
    Dit til fjlls i Norrige,
    I sthlhrda berget;
    Kr sedan hrdt p hllarne,
    Hf Blkulls ugnarne huller om buller.

    D du far hem.
    Efter blkulls hiskliga sandmoer,
    Til den eviga afgrunden,
    Hvadan du ej hrs ngonsin,
    Ej heller syns i evrdeliga tider:
    Far dit jag visar dig,
    In i Lappmarkens tjockaste skog,
    I nordens kerbrink,
    Far dit jag ber
    I den mrka Norden.

HIJJEN-HIRWI, de Gthers _Alpandir_, et ohyggeligt djur, p hvilket
Sigurd ridit. _Peringskjld_ gr det til en Elephant. I Finska Runor
r det en elg; _Hijsis_ tamde dragoxe. Af des tagel togs afven
harpstrngar til Winmises vlklingande harpa. _Hiwuksista Hijjen
hirwen, karwoista merikateen_.

HIJJEN-IMMI, en Hijsis hus-jungfru, en dugtig mja; ocks af dess
strfva tagellika hr tog Winminen strngar til sin harpa.

    Teki harpun hauwwin luusta,
    Kandelen kalan ewst,
    Pani kielet kandeleseen
    Hiuxista Hijjen-immin,
    Jouhista uwet orihin.

HIJDEN-KIUKAAT, eller _luolat_, i Bjrneborgs Lhn, stora stenrsar
eller Jttegrafvar, dylike, som ock finnas i sterbotn; frmenas vara
af Hijsis slgt och affda upstaplade, dels nedfallne boningsrum,
dels Grift-stllen ifrn Braane-ldren; hvartil mrken funnits i de
qvarlefvor af karl- och hst-rustningar, som ibland aska och bengrus
trffats under desse stenhgar, hvilka finnas p ansenliga hgder i
skogarne -- Se Jtit och bo Tidn. 10:de rgngen fr r 1783, p. 186
-- och 9:de rgng, fr r 1782, sid. 221 och flj.

HIJJEN-KISSA, Se _Kipintr_.

HIJDEN-LINNA, et upstapladt berg, af Hijsi utsedt til Slott Paldamo
-- Se _Kalewan pojat_.

HIJJEN-LINTU, i.e. _Ampiainen_, s kallades Getingen, och ansgs fr
en blkulles fogel.

HIJJEN-PEST, Bergstrolls boningsrum, Se _Hijjen-Kiukaat_ och _Hijjen
hevonen_.

HIJJEN-RAKKI, En helfvetes hund, cerber, furie --

HIJJEN-RUUNA, en underjordisk hst. Se _Hijsi_.

HIJJEN-WKI, alt Hijsis husfolk, en gruflig skara af plgoandar, som
uphetsas af troll p dem de vilja illa. _Voi Hijjen vki_ r en af
sm-svordomarne.

_Hijsi_ hade et vl frsedt hushll: hus och hem, hustru och barn,
hstar, hundar och kattor, som alle voro af et argt kynne och
likadana med sin husbonde.

_Hippa_ var en af Hijsis dttrar, som i lag med _Kalma_ gaf brdtom
t tjufvar, at terhmta det bortstulna. Se _Kipintr_; och alle
fregende artiklar under _Hijjen_ och _Hijsi_.

HIJLITR, En af skogs-dejorna i Nordanskog, som skulle frtaga svedan
af brnnsr. Hon anropades vid dylika eldskador sledes:

    Palon tytti pohjan neiti
    hiilitr Tapion vaimo,
    Tuo polwin porossa pyri,
    ypenes kyynrwarsin.
    Oris juoxi Pohjolasta,
    Jonk on lampi lautaisella,
    Wesi selw selk luula:
    Ottipa siitten hyyt,
    Otti jt jhdytt,
    Suusta pohjolan orihin
    Tuolla hyyll hyyvvytteli
    Tuolla jll jhytteli
    Paikkoja palaneita
    Lihan tuiki tullehia.

HIJSI, En mgtig Gud eller Gudinna, som fredade fr skogsdjur, men
var i sig sjelf frfrlig; dyrkades p flera stllen i Finland,
hvarom n vitna orter nmnde efter honom, til minnelse af dess
dyrkan: t.ex. _Hijden-wuori, Hijden linna_ &c. Hijsi r til namnet
mycket lik de gyptiers Gudinna _Isis_, Osiris syster och maka, bgge
fdde af Saturnus; bonarum artium, morum & agricultur promotores.

Se _Wennerdahls_ Mythol. och _Suidas_.

_Hijsi_ ansgs fr en grufvelig stark Jtte, grym och frfrlig;
hvilken dref Bjrnar och Vargar som lamb. Agricola sger: _Hijsi
metseleist soi woiton_. i.e. Hiisi de feris largitus fuit victoriam.

It. med _Hiisi_ frsts s vl _Blkullan_, som _Hin Onde_, d det
sges: _mene hijteen_, far til faners; _mist hijjest se tuli_, af
hvilket elakt rum kom han? _jo sen hijsi wei: woi hijsi toki_, det
var Hin -- vox indignantis & admirantis.

_Hijsi_ r af flere slag: 1:o _Wesi hijsi_, 2:o _Mettn hijsi_, 3:o
_Wuori hijsi_ eller _Hijden wki_ -- desse alla, nml. vatn-, skogs-,
bergsrn, tro trollen sig kunna uphitsa och utcommendera, at qvlja
och plga i synnerhet tjufvar, at gra en df, blind, darrande, och
med flere sjukdomar behftad; en sdan nskan r denna:

    Ken katehen Kahtonowi,
    Silmin kierin kexinwi,
    Ken kuujalla kuunnelwoo,
    Wlill wjystn,
    Hiijen hursti hurmehinen,
    Korwiin kohettuoon
    Korwin kuulemattomaxi.

    Ho som afvundsamt ser,
    Koxar med sneda gon,
    Den som lyss p tget,
    Lurar p vgen hremellan,
    Hin ondes blodiga duk,
    M svepas om hans ron,
    S at han blifver df.

_Hijsi_ eller _Hijttis_, anses fr Hijsis fula och stygga boning.
Et hiskeligit stlle; helfvete. Run. _Hijden hijli huonet_ -- Flere
orter i Finland, hemman och sjar bra namn af Hijsi -- i Pijkis
och i Paldamo _Hijsi_ och _Hijttis_ i bo Stad en grd, _Hijdenala_
i Pemar, _Hijttis_ i Janakkala, Kimito och Lojo, _Hiiden kangas_ i
Nousis, _Hijden wesi_ och _Hijden wainio_ i Wichtis &c. Se _Kalewa_.

HIJTEIN-KIRKKO, vid gamla Kunga-Stet _Saaris_ i Wirmo Socken,
vid berget _Isomen wuori, Hijtein Kirkko_, i.e. Templum Deorum
sylvestrium; dr finnas stenar satte i den ordning, som Tempel
brukade grundlggas och upmuras.

HIJTOLAINEN eller _Hittolainen_, et elakt bergstroll af Hijsis
familie, hvars strfva hr frvandlades til ormar; hvarfre ormen
titleras: _Hijtolaisen hiuskarwa, Pannahaisen partakarwa_.

HIPPA, (Ylimminen Metn Kuningas) Faunus el. Pan, den frnmste
Skogs-Gud, kanske den samme, som titleras _Kuippana_; skulle drifva
Skogsdjur i giller och fllor, hvarom han anropas sledes:

    Kuippana metn kuningas,
    metz Hippa halliparta,
    Kulettele kultiasi
    Mieluussa mehtolassa,
    Kyttele hopeitas,
    Puhalla punainen lanka
    Poikki pohjolan joesta,
    Sini lanka siuwwauta,
    Tulla suurta tulla pient,
    Wiljaa monen muosta,
    Kyntt kaiken karwallista,
    Lapin laajalta melt
    Niin ss tu-u tuonnempata
    Laajasta lapin perst &c.

    Kuippana du Skogens Kung,
    Du Skogens lustige Gubbe med skiftande skgg,
    Led dina guldvrda djur
    I den njsamma skogen,
    Fr an dina silfverdyra Kreatur, (i synnerhet Rfvar),
    Bls ut rakt dit rda garn
    Tvrs fver ifrn Nordens elf.
    Svinga den bla trden (tvinna),
    At bde stora och sm djur m komma,
    Villebrd af mnga slag,
    Klordjur af alla frgor,
    Ifrn Laplands vidstrkta hgder;
    Hmta dem lngre ifrn,
    Ifrn det vidlyftiga Lapplands yttersta vr. --

_Hiippa_, en lek om vren. Se _Helaa_.


HILLERWO, en Utter-Gudinna, _Saukon oma Emuu_. Bodde vid forssar,
bckar och kllor; Skulle gifva uttrar; kallades ock _wejen ehtosa
Emnt_; en rik och gunstig vatu-fru; dess man var _Juoletar_.

St. HINRIK, En Lrare ifrn England; kom til Sverige med sin Landsman
Cardinalen _Nicolaus Albanensis_ 1153, och blef af honom frordnad
til Biskop i Upsala. Han flgde med Erik den Helige til Finland,
dr han omvnde och dpte mnga hedningar, och styrkte dem, som af
_Eriks_ vapen redan voro tvungne til dop och Christendom.

Men nr Hendrik p Svenskt stt ville gsta p et gods, som tilhrde
Lalli, en frnm Finne, och i garens frnvaro uttog det han behfde,
blef han af den frtrnade _Lalli_ fverfallen och ihjlslagen p
isen i _Kjulo_ trsk, frst p ret 1158. Lalli afhgg St. Hinriks
tumm, hvarp var en gullring, som flg p isen, men glittrade fram om
vren, d den gjorde mirakel och en blind, som frst blef den varse,
feck sin syn igen. Samma tumm, r nu et insigne i bo Dom-Capitlets
Sigill.

Detta drp gjorde Henrik til en Martyr och uphgde honom til et
Helgon. _Pfven Adrian IV_ utgaf en Bulla, at St. Henrik skulle
blifva Canonicerad, och d. 19 Januarii, kallad Hindriksmessa, skulle
hans minnelse heligt firas, och St. Henrik antagas til Sveriges och
_Finlands Patron_. Hans graf i _Nousis_ kyrka, tre mil ifrn bo,
blef mycket beskt, Hans kallan troddes bota sjukdomar och hela
kropps brkligheter. Dom-Kyrkan i bo blef invigd p _Unikangar_
til hans ra, och hennes underlagde Bnder kallades St. _Henriks
Landtboar_. St. Henriks bild i Lebens grsse fins af trd, med
Biskops mitra, i Pedersre kyrkas vkenhus.

Se _Lalli_ och _Rndmki_.

HIPPA, en Skogs-Gud. Se Hiippa -- En annan vid namn _Hippa_ anses
fr _Hijsis dotter_, Som skulle plga tjufvar, hvarom _Runan_ sger:
_Hippa hijjen tyttri -- warkahani wartaxi, omoani ottamahan_. -- Se
_Hijjen vki, Hijsi, Kipinter_.

HIRMU, en frskrckelig Jtte; frdref colique. _Hirmu kourilla
kowilla, kaikkiwallan kahleilla_.

HITTAWANIN eller _hittavainen_, dref, lik en Jagthund, de rdda
hararne fram; anropades som en Gudamagt, fr at gynna Jagt och
djur-fnge i Careln.

HITU, _Hijjen neitosia_ eller _Hijten_. En orm-piga, en af Furierne.
Ormen liknas vid henne: _Hitu hijten neitosia, palmikko paulalle
nojjan, hius rihma hijten nojjan_ -- ormen trollens hrband, at flta
med.

HOMMA, Kimmoin Kuningas, skulle stmma blod.

HOMARIN Koski, En strid Strm med forss, som i _Runorne_ dels nmnes
vara i Sverige, dels tros vara _Turkin rajalla_, vid Turkiska grnsen.

HONGAS, En Nordanskogens Fru, skulle hlla styr p bjrnen, at han ej
skadade boskapen:

    Hongas pohjolan emnt
    Pane panta pihlajainen
    Nenn ympri nykern
    Kuin ei pihlaja pitne
    Niin s rautanen rakenna

HONGATAR eller Hongotar, n. pr. foem. En Skogs-nymph, Furutrns
beskydderska; Bjrnens mor och amma; _Hongonen_ dess man, Bjrns
fader. Beskrifves ssom trumpen och tvr, _waljo-waimo_, bor i
_Romentola_ -- Se _Tapiola_. Den grymma Bjrnens amma kan ej heller
hafva mildt utseende. Om Bjrnen heter det i Runorne; _Hongikosta
sinun sukusi, Hongotar sinun sukusi._ -- -- --

HOROGALLEN, en gammal Lappsk, af dem s kallad, under-himmelsk Gud.
Kan ga likhet med _oksgia_, Bacchi hgtider, som hllos p sky-hga
berg, hvars Prster nmndes _oksgenones_, de dr hllo sammankomster
hjeltar och Gudar til heder. Suidas.

HLM, En underjordisk Jrn-Gud. R.

    Hlm tuonelta tulowi,
    Maan alta manalan poika,
    Lyti suosta ruoste heinn,
    Ters heinn hetteest,
    Weip Ilmarin pajaan,
    Itte sepp Ilmarinen -- -- --

I sjelfva verket ej annat, n tack- och myrjrnets uphof, v.
_Ilmarinen_.

HULDA, en Finsk trollkring, hvilken berttas hafva frgjort Svenska
Konungen Wanlander -- trhnda Taciti _Welleda_, en jungfru,
som kunde sp, och Dalins _weli da_, en af honom fregifven
Spdoms-Gudinna. Se _Athe_.

HURUS och _hurus-winen_, en vlgrande Nymph, _Winmises_ dotter,
hmmade blodfloder.

HYRYITR eller _Hyryttr_, n. pr. foem. af _Panittares_ affda,
sktte elden i koppar-kettlar.

HYSE, en skogs-ande, rdande fver vargar och bjrnar, samma som
Hijsi, Hysi dref skogs-djuren i vall.

Hysis hst eller _Hijjen Ruuna_ var en underjordisk hst, hvarp
reds til blkulla efter smrjor, d man blifvit srad af jrn: R.
_hikoowako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas_ -- -- --

HYSISBORG eller Hijsi Slott i fterbotn, emellan Sotkamo och Paldamo.
Et berg med trappsteg. Se Hijsi, Soini.

HYYTT, den Rimmiga kldens iskalla moder. Se Kijron-koski. Pakkanen.

HYYTMINEN eller _Hyyhrinen_, den af is och sn rimmige och stele
_Pakkases_ Farfader. Vintern kallas _Talwi poika Hyytminen_.
Hotades, at ej frr kyla tr och fingrar, n han islagt Wuoxen-forss,
s at ingen droppa skulle drypa; fven en qvinnas hnder i deg-trget
och flan i stod-qveden; klden skulle hra til dessa orden:

    Pakkanen Puhurin poika,
    Talwi poika Hyytminen,
    Ells kylmk kynsini,
    Warpahiani palelek!
    skens minuua palelek,
    Kuinkas kuiwat Wuoxen kosken
    Weden wuotamattomaxi,
    Akan kdet taikinahan,
    Wahtahan hewosen warsan.


IHARI, en forss uti Kangasala vid Plkn i Tavastland, som kom up
1604 vid Ihari by, d Sarsan koski flod torkades, hvaraf r detta
ordstf derp orten: _Ilki Iharin koski saatti Sarjan waiwaisexi_
d..

    Imunitis Torrens Ihari dum nascitur extra
    Pauperiem peperit, qua pungitur incola Sarsae.

Vid. Christ. Limnel Disp. de Tavastia P. II. p. 24 & ho Tidn. fr r
1784. Se _Inari_.

ILKKA eller _Ilkainen_, Jacob, en bonde frn Ilmola Socken i
sterbotn, anfrare fr Bnderne i Klubbe-kriget 1596 mot Claes
Flemming. Se _Nujja eller Klupu- sota_. _Ilkka_, r et Bonde-hemman
vid Ilmola Moderkyrka, straxt bredevid landsvgen.

ILMARITNEN, Winmises yngre bror; Luft-Guden, fver vder; samme
med AEolus, rdde fven fver eld och vatn. _Iski tulta Ilmarinen,
wlhytti Winminen pimis Pohjolassa_. Han gjorde krigstg och
frder lycklige. _Ilmarinen rauhan ja ilman tei ja matkamiehet edes
wei_. Denne Winmises Bror och Compagnon, var ock en god jrnsmed
och masugns mstare vid tack- och myrjrnets kokning -- -- -- hvarom
sjunges i _Raudan Synty_:

    Itte Sepp Ilmarinen
    Pani orjaat liehtomahan,
    Painamaan palkalaiset,
    Orjat liehto lyhytteli:

    Jo pivvn Kolmantena
    Kahto ahjosan alustan;

    Mit mun tuleni tuopi,
    Kuta ahjoni ajaa?
    Rauta tungexen tulesta,
    Iso rauta lhteest
    Em rauta we-en nawoilta
    Kahteloo, kntel:
    Hoss! sinua rauta raukka,
    Ettss silloin ollut suuri,
    Kuins tuotihin pajahan,
    Kuissas heilut hetteess,
    Wenyt wehnss tahassa,

    Nousit nuorra taikinana,
    Kumma sinun ahjoon ajelin.

    Sjelfver Smeden Ilmarinen
    Satte trlarne at draga blgen,
    De legda, at krysta p (pusta),
    Drengarne drogo blgen, at de flsade:

    Redan den 3:dje dagen
    Besg han sin ssjas botn (understa lag);
    Hvad godt frer min eld,
    Hvad drifver min ssja fram?
    Jrnet trnger sig ut ur elden.

    Det stora jrnet frn klldyn,
    Moder-jrnet ifrn vatudjupet.
    Han beser det, vnder om det:
    O! du stackars Jrn,
    Intet var du d stor,
    D du hmtades i Smidjan,
    D du vlde (gungade) i hngdyn,
    Var segt och tgdes ssom en hvetmjls-deg,
    Uptogs obrukadt likt deg,
    D jag fste dig in i ssjan (i masugn)

Se det friga under Luonnotar, Aluen-jrvi.

Finnarnes Ilmarinen beteknar ofta regnet, skan och luften, ssom
Josur eller Jupiter. I anseende til Smed-kunskapen kunde Ilmarinen
anses fr Swafnis, den Finska Vulcanus, ty honom blefvo alla goda vapn
tilskrifna.

Ilmarinen, ssom en god Pil-smed, anroptes fven vid Pestskott
-- -- --

    Jollama puskuja puserran,
    Ampu-tautia ajelen;
    Itte llmoinen Jumala,
    Itse Wanha Winminen,
    Itse Seppo Ilmarinen
    Ts myskin tarwitahan,

at utdraga pest-skotten.

IMMI, En krleks-m -- Finnarnes Astrild, som sknker ej mindre oro
n ro, bryr och srar de ddeligas hjertan. Se Pohjolan impi.

INARI, En af Stygis hiskeliga brdstupande forssar. _Inarin wesi,
Pohjolan puolesa_; et afgrundens trsk ytterst i Norden; dit troll,
samt alla onda vlnader och gastar hnvises. Se Aluen-jrwi och
Ihari. R.

    Tuonne ma sinun manoan
    Inarihin ilkihn
    Rutian koskehen rumahan,
    Kust et kuulu kuuna pn,

r et _Exorcisternes_ trogna votum mot det onda.

INDOMIEHET, samme som _Tietjt_, eller lika med Grnlndares
_Angekokker_ och Persernes _Magi_ -- trodde sig veta alla
hemligheter: om ngot var bortstulit, en hst bortrymd, eller
ngon skada skedd; s viste de beskrifva alt, endast de sgo i en
brnvins-bgare: de viste sga om man hade at frvnta lyckelig eller
olyckelig utgng p et rende, om gifterml &c. Desse voro Lkare,
som fven frnvarande kunde bota, om ngot af den sjukas klder eller
husgerd til dem hmtades.

De freskrifva tskilliga narraktige botemedel, ssom at g omkring
en kyrka, eller om natten inp kyrkogrden &c. och den som af deras
cur ej blir frisk, beskylles at icke hafva observerat alla deras
ljeliga uptg och freskrifter, eller sger man, at en ond ande
eller menniskja varit frhinderlig m.m.

Desse _Tietjt_, eller vise Gubbar, skas p flere mils
vg. De ro altid frsedde med vidskeplige amuleter, t.ex.
menniskjo-hufvudskallar, ben, stoft frn kyrkogrden, ormhufvuden
m.m. hvarmed de tro sig utrtta alt. Ingen trs frtrna desse
allvetande herrar; ty d rasa de, bita tnderna, deras hr resa sig,
de hoppa af enthousiasme up i vdret, stapla fram ngra ord, stampa
med ftterna och brga sig som fullkomligen rasande; drfre kallas
de _Indo-miehet_ -- -- _jotka owat innosansa, haldiosansa liikkuwat_
-- -- Myrrys miehet -- Se _Haltia, Tietjt, Noider_ eller _Noidat,
Myrrys miehet_.


JABMIAIMO, Lapparnes _Wallhall_ eller _Gripnis-Salar_, Finnarnes
_Tuonela, Manala_, ddens boning, et stycke ned i jorden. Nr ngon
dr, sga Lapparne, at sjlen r faren til Jabmiaimo. fven mena de,
at sjlen r faren til Jabmiaimo, nr man r blefven sjuk, hvarfre
Lapparne sluta, at kroppen vil komma efter och dr. D de falla i sin
ecstas eller dvala (_Lappi lankeepi loween_); fara de til Jabmiaimo;
nr _Noiden_ r kommen til Jabmiaimo, begrer hans slgt, at sjlen
m terkomma i kroppen och menniskjan framdeles lefva. De sjungas
ddan up med troll-Runor. Sidenius.

Alla dda ro i Jabmiaimo lika s vldiga, som de hafva varit hruti
verlden, och de f en ny lekamen i dess stad och stlle, som hr
frrutnat i jorden. Se _Rotaimo, Rota och Tuoni_. Jabmiaimo kan
jmfras med gamla Gthernes Gripnis-Salar; de dda hjeltars boning
och hemvist, dr de mttes och bodde i de ddas rike. Hr satt
_Jallwadur_ p en gyldene stol, och omkring honom de bermdaste
hjeltar, hvilka verlden ngon tid sedt. Hr sjngs _Gymesliod_, en
sng, som frngde de aflednas ron i Gripnis-Sal eller Jabmiaimo.

JABMIAKKA, r ddens moder, hrskarinna i Jabmiaimo. Til Jabmiakka
offra Lapparne, p det menniskjorna m s lefva; ty Jabmiakka och
ddningarna sjelfve st efter, at af de lefvande f ned til sig dem,
som ro i slgt med dem, ssom barn, barnabarn &c. Sidenius.

JAMI-kiatser, underjordiske andar, t hvilka Lapparne offra ben
och ngra sm stycken, som de taga af de frnmsta lemmar p
offer-altaret, och om hvilka de sga, at Gudar och Jamikiatser skola
draf kunna gra sig nya kreatur och skapa ktt p benen. Alla tider
bruka de ock tilbedja p kn och lfva Gudarna med deras snger.
Sidenius.

JTIT el. _Jttiliset_, samma som _Kalewan-pojat_, eller Bibelns
_Enakims barn, Nephilim et Gibborim, Resar och Goliather_, Jttar,
tyranner och vldige.

Dem tilgnas n de Sten-rtor (ehuru de msta ro Lapparnes
qvarlefvor, af fattiga kojor), som finnas nstan fver alt i Finland,
i synnerhet i Haliko, fven i Bjrneborgs Ln, dr de ock heta
_Hijjen kiukaat, luolat_; i Vijtasaari, _Lapinrauniot_; i Laihela och
Sijkajoki i sterbotn _Jttilisten haudat, asunsiat, huoneet_.

Desse _Atins_ barn. Nordens ldste invnare, lekte i sina tjocka
skogar, hvarest trden ro lika gamla med verlden och st med sina
lummoga qvistar snrde kring hvarandra, och gmma i sina snren de
villaste djur.

Vrt gamla Sverige och Finland kallades _Jotanhem_ eller _Jttars
land_, af sina Reslika inbyggare, som d hade ben och ej brsk, blod
och ej vassla, hvilkas kroppar hvarken veklighet, eller vllust,
eller utlndske drycker hade gjort qvinliga.

_Jttstrikar_ bodde i Norrland. Fordna invnarena i Jstrikeland och
i vrt Paldamo. (Se Hijsi och Calevan pojat) i lngd och styrka,
nstan Jttarne lika. Se Kalewan-pojat.

JORTANA, Styggie flod, fver hvilken de dda skuggor skulle fras,
dit svedor frvistes: i Runor, stundom en Elf, stundom heter det:
_Jortana, Jumalan Poika, Tulek tysi tuntemahan_.

Bukrefven (hky) manas til _Juortanin jokiin suuhun (Ilomantzin)
rajoilla yxi Juortanin joki_ dr sges ock qvesan (Se Kotalahti) vara
upkommen, _Juordanin jokijn suissa_ -- dit frvises ock qvesan frn
fingret:

    Hoss sinua koitu hoihka
    Menes Tuonne kunne ksken,
    Jordanin jokiin suihin;
    Sielt olet kutta kulkenunna
    Mieron herj heittnynn,
    Mrkin mrttmn,
    Panemahan paisumina -- -- --

D de lsa fver ormbett, gifva de in t boskapen qvicksilfver, salt,
camphert, dyfvelstrck och bfvergll, som de blanda med vatten,
hvilket de mana ifrn Jordanin joki af _Kyytlinen_:

    Tuo wett Jordanin joelta,
    Hywn wirran pyrtehest
    Wett Wennon lhtehest -- --
    Laula wett kielelleni,
    Tuolta wett tuota kohden,
    Jordanaisesta joesta.

JOTUN -- _Joter_, Finska folkets fordna namn, hvarfre Domalder
heter _Jota-Dolgi_, Finnarnes Baneman eller mrdare, hraf r ock
_Fornijoti_ sammansatt -- -- Se Fornioti, Athe, Jtit.

JOUKKAWAINEN, En Jtte, som ville tfla med Winminen;
men Winminen stack honom genom hjertat med et spjut; d
Nuori-Joukawainen anropade alla Gudamagter s til lands som sjs,
och fven i sin nd vnde sig til J. Maria, som p en natt lkte
sret, s at han blef helt frisk. Han fvertalte sedan Winminen,
at sjunga, hvaraf mrkrets portar pnades, luften daldrade, klipporne
brusto; hrom heter det i _Runan_:

    Leuwat liikku, p jrisi,
    Kiwet rannalle rakoovvi,
    Paaet paukku kalliolla,
    Winmisen laulaissa;
    Portit pohjalla repesi,
    Ilman kannet katkieli,
    Winmisen laulaissa.

Joukawainen mtte Winminen p en vg och retade honom, hvarom
_Runan_ berttar slunda:

    Ennen Wanha Winminen
    Ja tuo nuori Joukkawainen
    Tulit tiell wastuxuta,
    Aisa aisahan takisti;
    Wembel tarttui wembelehen -- --

Joukaivainen sade d i sin ungdoms hetta:

    Se nyt tiell olkohon,
    Joka tienneepi enemmin;
    Se tield pois poiketkohon,
    Joka tienneepi whemmn.
    Muistan meret kynnetyxi,
    Sarka jaot sauwwotuxi,
    Ilma pielet pistetyxi,
    Met myllermitetyxi,
    Kiwet luoduxi kokohon.

    Jussit & extendi campos, subsidere valles,
    Fronde tegi silvas, lapidosos surgere montes.

               Ovid. metamorph, Lib. I: v. 43, 44.

Men Winminen beviste sig vara ldre, och fattade i Joukkawainen,
fr at kasta honom i sjn, sjande:

    Lapin tietoo, waimon muisto,
    Ja ei Uron parta-suisen!
    Minun on meret kyntmni,
    Sarka jaot sauwwomani -- -- --

Han lockade sedan Winminen at sjunga;

    Laula, laula Winminen,
    Hyrile hyw sukuinen -- -- --
    Tuopa wanha Winminen
    Warmon kyll wastaeli -- --
    Warainen on laulamaxi
    Aikainen on ilon teoxi.

Men nr ock Winminen brjade sjunga; s mste alt daldra och
rras, ssom det fvanfre r berttadt. Se _Winminen_.

Joukkawainen var lik _Thormoder_, som sjunger nr han drager pilen ur
hjertat, och lifvet fljer efter handen. Joukawainen kan ock liknas
vid Gthernes _Hogne och Hward_. Den frre snderslet _Swiphalder_,
nr han frvandlat sig i et lejon, och log nr man skar ur honom
hjertat. Hward, kmpen, hotar d han str p kn, och kmpar nnu
nr han mistat bgge benen: kroppen r stympad, men hjertat ofrsagdt.

JOULU kalla Finnarne Julen, den de af gammalt och nnu hlla fr
den yppersta hgtid, och hvartil i synnerhet vlplgning af mat och
dricka beredes, samt d framfr andra tider nyttjas; draf r fven
detta ordsprk gngse: _Juoman l. juoda Jouluna pitwi syda lihaa
laskiaissa_ -- Se Laskiainen, d.. om Julen skal man dricka.

Biskop Jesper Swedberg i dess _Schibboleth_ och Ol. v. Dalin i Sv.
Rik. Hist. derivera ordet af _Jul, rota_, som fans p Runestafven fr
denna dag, til tecken, at Solen tervnde tilbaka mot Norden; eller
af _Jola, Joldra_, fr de lekar och dryckes-lag, med Odens galtens
frtrande, som d anstltes Oden til heder, och fr at vinna god
rsvxt, i det intrdande nya ret. Om den pfljande kornvxten
mycket lagt sig hrs och tvrs, sga Finnarne n i dag, at husbonden,
eller den som sdt, varit full om Juldagen.

Hos Graekerne firades en Hgtid af mst lika namn, hvarom Suidas.
_Ileia_, festi dies, qui in Jolai honorem celebrantur. _Ilaos_,
Heros quidam, qui apud Athenienses colitur; Hos _Scapula_ finner
man fljande: _Oul_ vocabatur Ceres: _'Oulos & 'Iulos_, hymnus,
qui in honorem Cereris concinnebatur. And. Wennerdahl, i dess
Mytbol. Lex. frmler ock, at _Cereri_ til ra firades en hgtid
i December mnad; hvilket alt leder _Julen_, Finsks _Joulu_, i
hnseende p namn, tid och fven vllefnads plgsed, tminstone fr
Christendomen, til gemenskap med Graekernas omrrde fest. Vist och
aldeles afgjordt r det, at vre _Joter_ och ldste landets invnare,
lngt fr _Christum_ uti hedenhs, i urldriga tider firade Jul rtt
hgtideligen, just samma tid i _December_, som vi nu fr tiden, ehuru
i andra afsigter.

JUMALA, Den Hgste Guden: r ej Nom. propr. utan Apellativum. _Jumala
Tempel_ var beryktadt i Helsingeland. v. Hervara _Sagan_ med Verelii
noter. De _Bjarmer_, som voro af Finsk hrkomst, dyrkade en afgud,
under namn af _Jomala_, hvars Tempel hgst heligt frekommer fven i
gamla Islndska Sagor. I Herrauds Saga p. 27: _thar r gofgad God,
thad er Jumala heitir_, och hos Snorro Sturleson i St. Olofs Saga P.
VII. 143. _i garthinom stendur Goth Bjarma, er Jomali heitir_.

Ordets _Jumala_ derivation se Dalins Sv. Rik. Hist, I. Del. C. III.
not. r. C. IV. not. m. Andre derivera det af Ebreiska _Jom_, dag,
och _El_, Gud, som ock kommer fverens med Lapparnes _Jubmel_: andre
af _Jom_, dag, och _Malech_, full, (plenus fuit) plenus dierum,
evig, alsmgtig &c. Andre af Samojediska _Jum_, himmel, och _Baal_
(Syriska) Herre, eller Esthiska _pallua_, dyrka, tilbedja, det samma
som Finnarnes _palvella_.

Den Hgste Guden kalla Finnarne, efter inkommen Christendom _Luoja_
och _Kaikkiwalda_, Skapare och alsmgtig. De gamle Finnar hade likvl
redan i hedentima begrep om et alltings skapare, som de kalla _kaiken
mailman takoja, ilman kannen kalkuttaja_, expansi fabricator, fstets
utsmidare, uttnjare.

Winminen i striden med Joukawainen tyckes ock dagalgga sin
allmagt.

S vl Finnar, som Lappar, nmna alltings Skapare _Jumala_ --
Finnarne _Jumo_, Lap. _Jumi_ eller _Jubmel_. Se Archtopolitans Disp.
p. 12. de origine & Relig. Fennonum.

Schefferus in Lapponia och Petr. Bng hist. Eccles. nmner en
_Jumala_, som _Bjarmerne_ skola hafva dyrkat: _inne i grdenom str
ock de Bjarmers Gud ocb heter Jumala_, St. Olows Saga supra cit.
Hfdateknarena ro ej viste, hvarest de skola stta detta _Bjarme_
land (_waara, wuori maa_, Bergland, Fenn.), dr _Jumala_ ssom en
fver-Gud, bland andre sm-gudar, dyrkades. Somlige stta det emellan
Wster- och sterbotn, andra i Cajana Ln, andre i Finnland &c. v.
Architopolitani Disp loc. cit. De _Wotaker i Kasan_ dyrka Gud, under
namn af _Jumar_, de _Ctscherennisser_ -- _Jama_.

Af gamla Konunga-Sagor r otvifvelacktigt, at Finska folket ansgo
Jumala fr en fver-Gud, och gfvo honom en prcktig dyrkan. Mycken
likhet r, at Finnarne kallat Gud Jumala, af Grkiska _'Iomaleios
Zeus_ hvilket Epitheton Grkerne tillagt _Jupiter_ och derunder
dyrkat honom som en fridgifvande Gud. _Ceres_ har fven i Thebae
blifvit fr lika orsak dyrkad, och kallad _'omaloia_ -- Suidas in
voce _'omaloios_.

JUMALERS eller de Amalers tt hrstammade af Gudar, de ldste och
frste landets invnare; af hvilka Fornioti var. Se Fornioti, Aathe,
Jtit.

JUMO, _Jymi, Yme_ -- En af fverboer i Vsterbotn af Resa-slgte, Som
skulle bestorma himmelen. Ume Stad r efter honom nmnd. Se Pohjolan
poika, Jtit, Kalewan-pajat.

JUNKKER eller _Junkari_, En Lapsk afgud, hvilken dyrkades ssom
gynnande jagt och djur-fnge: han anroptes vid en stor sten eller
trd-stubbe, dit ock, honom til heder, Renblodet och alla hornen
af hvar Lappsk famille samlades: han var tilbeden under namn af
_Stor-Junker och Lill-Junker_. Af Renhornens myckenhet i dessa stora
hgar p gamla offer-stllen, kastade Stor-Junker til minnelse, kan
dmmas til Lapparnes lder.

JUOLETAR -- Neptunus. _Hillervos_ man; styrde i lag med henna uttrar
i giller. Han bodde eller hlt til i kllor och glar, hvarifrn han
upmanas:

    Juoletar ukko kaunis,
    Wejin kultainen kuningas,
    Nouse tnne liettehest,
    Antomahan ainoasi -- --

JUORTANI -- Se Jortana.

JUUKELI, den samme med Juutas. Se Kyytlinen, Ahtohinen.

JUUTAS, Sjelfver Hin onde, ormens uphof, _Loke_. Hrmed utmrka
Finnarne en elak, ond, arglistig, som ormen. Juutas bemrker fven
i Esthniskan, djefvulen eller hin onde. Se Katrinatar. I ormens
tjusnings-ord heter det:

    Uupu Juutas juostuahan,
    Wsy wips kytyn,
    Ukon uuelle kiwelle
    Kuola tippu konnan suusta,
    Kino ilkin kiasta
    sken Herra hengen antoi
    Kskyn Pietarin perst.

Juutas hade med sin Hustru _Catrinatar_ 9. stygga afgrundens foster.
Efter honom ro n dessa Finska talestt: _Jo sen Juutas wei_ -- han
for til faners: _mihenk juuttaalle se meni: mik Juutas sinun on:
Juutaskos sen on, joss ei se lhde_ &c.

JUXAKKA, den 3:dje _Maderakkas_ dotter hos Lapparne, hvars
bestllning r, at emottaga barnen, nr de ro fdde, och bevara dem
ifrn stt och fall. Hon hjelper ock qvinnorne i deras sedvanliga
mnads- sjuka; Lapparne offra til henne, p det hon m vara flitig
drutinnan -- Sidenius.

JYRY, St. _Jran, Georg_, d. 23 April; en dag, hvars mrkvrdighet
efter Sanct Jran skert kommit ifrn Pfvedmet. _Jyryn piv_
helgades, som en sabbath, n i detta seculo; ingen fick d arbeta,
hugga eller bulta, eller g hrdt i drrarne; hvarfre ock
drr-gngjrnen smordes, p det de ej skulle knarka. Alt detta
skedde, fr at frekomma skan (Ukko) om sommarn, p det ej rsvxten
skulle skadas. ndteligen fingo qvinfolken denna dag sticka strumpor,
men alt annat groft arbete var frbudit: Eljest skreks nog starkt, i
synnerhet om isen skt denna dag: at supa sig full var likvl ingen
synd. Denna dag offrades ock mjlk eller hela silbunckar under vissa
helgade trd i skogs-lundarne.


KAINU, _Kainun maa_, Sjkanten i fterbotn. item, de gamlas Qvenland
eller Cajana Ln.

KAINULAISET, kallas, s af Savolnningar, som af alla fverboar uti
Sokneskatarne i sterbotn, alle de som bo t Sjkanten och tala
finare eller frnmare Finska; hvaraf denna phrasis r: _se puhuu_
-- -- _murtaa kainuuxi_, talar sin Finska.

KAISAN, KAJJAN, KATHARINAN PIW. En af de Pviske antagen helg
hos Finnarne fr detta. D samlade vrdinnan utomgrds af dess
grann-qvinnor par nfvar mjl af hvarje; hvaraf tilreddes en moos,
_mmmi_ kallad. Drtil kokades med et hrtil spardt Kohufvud, hvaraf
tungan allenast med _mmmi_ blef i fhuset frtrd. D kliptes fren
3:dje gngen p ret, som det ock n sker. Se _Katrinatar_.

KALARI -- En strid forss. lika med _Ihari_, dit sveda frvises:

    Tuonnema sinun manoan,
    Rutian koskehen kowahan,
    Iharihin ilkihn,
    Kalannin karkiahan,
    Siell on hyw huiskatasi -- --

KALEWA, En Jtte, frfrlig och stark, alla Jttars General och Fader
fr 12 Sner, hvilkas namn ro frgtne, dock nmnes _Hijsi_ som
bygde Slott af berg i Paldamo; _Soini_, hvilken rodde p en dag til
Limingo, och satte sig dr ned (et hemman nmnet n efter honom):
_Kihawanskoinen och Liekiinen_ rgde ngar och brukade svidjor.
Sjelfva _Winminen och Ilmarinen_ tros vara Calewas Sner. De bodde
frut  sin Faders hemort i Paldamo, men begfvo sig sedan til flera
orter; fven voro de i Kemi.

KALEWAN-pojat, Jttar, som arbetade fvernaturligt och gjorde
storvrk; de voro goda slotter-karlar; ty de brgade ngar p en
natt. Biskop Agricola rknar dem bland de Tawasters Gudamagter.
_Calewan_ pojat (Calebs Sner) _niitut ja mwh lit_. Filii Calebi,
Fennice, Calewan pojat, talas n om i Finland; de tros varit Jttar,
af strre kropps vxt, n vi. _Arngrimus Jonae_ sger, at de voro de
Cananeiske Jttar, som skolat flytt t Norden fr Josuae och Calebs
Svrd. Jfr. Disp, de Borea Fennia p. 20.

_sterbotn_ styrdes i _Ingialds_ tid af Jtten _Calewas_, Califas,
kanske den Skandiske Drott af Gylfes tt, som nnu i den orten
behller namnet af ttelggar. (Dalin.)

Calewa hade, ssom sagt r, 12 Sner, otroligen starke, af hvilka
frnmligast 3 bygdt stora Slott i sterbotn. En Hijsi upfrde en
ofantelig Byggnad 10 mil fter om Cajaneborg, midt i moras och krr,
af grufveligen stor sten och jord, med trappsteg af mer n en famn
mellan hvartdera.

Calewas andre Sner Winminen, Ilmarinen och Liekinen bodde i
Finn-, Tavast-och Savoland.

Med desse Kalewas Sner hafver Konungen i Finland underkufvat sig
hela Ryssland, som de gamle Finnar drom nnu qvda. Pass. & praep.
Joh. Cajani bref til Probst. P. N. Mathesius infrd i Disp. de
Ostrobotnia.

Se Hijsi, Soini, Jttiliset, Kyrialsbotn, Miehen Syp.

_Kalewan pojat_ tilskrifves i urldriga muntliga sagor och
berttelser tskilliga hjelte- och jtte-dater. Deras fvermage
Jungfru-dttrar voro s starka och karlvulna, at de i sina frklden
buro ofanteliga stenar och lade dem i hgar, hvaraf berg ro upkomne.
Et sdant berg, af Jttar ihopburit af lsa stenar, r vid Pjnde
i Hattula Socken i Tavastland, et stycke frn Rahkola hemman i en
bro-nda, hvarom jag hrde dr dylikt berttas.

Hijsis Slott i Paldamo r ej annat, n et berg af lsa stenar.

Desse Jttar (Kalewan pojat) mtte ock hafva bodt i Kemi Socken.
Fljande anecdot tycks bekrfta det. Fr 20 r sedan lefde i
Rouwwanjemi i Kemi, i Paawoniemi grd, en gammal gumma Caisa vid
namn, som berttat: _Kalewan tyttren ottaneen hewosen ja kyntjn
ja auran, jotka toi itilleen ja sano: mik sitti sontiainen tm
on, jonka min lysin, iti, maata tonkimasta? iti sanoi: wie
pois piikani: meidn pit pois paeta tld maalda; ne tulevvat
tnne asumaan_. Det r. En Jtte-flicka uptog i sin famn _en hst,
pljarn och plogen_, bar dem til sin moder och frgade: hvad fr en
torndyfvel mnde detta vara, som jag fant, min mamma, grfva eller
bka i jorden? Modren svarade: fr dem bort, min pia, vi mste bort
frn detta land, och de komma hit at bo.

KALKI, et af _Soinis_, Calewas Sons, tilnamn, for dess skalkstrek; Se
Soini.

KALMA, likstank, fljer med _Kejjuset_ och deras anhang. Anses ock
i troll-Runor, fr en srskild underjordisk magt, som skal npsa
tjufvar, mot hvilka han uphetsas sledes:

    Nouse Kalma kaaheille,
    Hippa Hijjen tyttri,
    Warkahani wartiaxi,
    Omoani ottamahan.

KALMISTO, Begrafnings platser, i synnerhet sdane, som finnas n i
skogar och p holmar efter Lapparne och fordna landets invnare, fr
hvilka de vidskepplige bra mycken aktning, och upggrfva dr fordna
lik til sina trollskap. Sdane finnas flerestdes i Finland, t.ex. i
Sijkajoki Socken vid Frantzila Capell, Pungere gamla kyrkogrd, och
Kalma-saari i Mangila trsk &c.

KALLIIT-ILLAT, dyra Helgedags-qvllar, voro mndags och hela torsdags
qvllen; fven Sndagen. Om Sndags-morgonen i dagjmningen, d
koerna varit i fllan, har vrdinnan gdt omkring dem 5 gngor mot
Solen, och i en besynnerlig kropps stllning burit imellan tnderna
en knif, och i handen grdsens nycklar, lija, yxa, m.m. i andra
handen brinnande stickor af torrved.

Om Torsdags qvllen fick ingen spinna, om det icke skulle spka.

KAMMO, n. pr. den samma som _Kimmo_. En frskrckande och hiskelig
vlne i Sten-rtor; hvadan det Finska verb. neutr. _se kammoo -- --
se kammotaa kattooxeni_, det fasar mig, at se.

Synes i troll Runor vara en stenarnes patron. Se Sjjtar, Camus
Fennorum.

KAMULAINEN, et bergs-troll af samma calibre med _Koljumi och Pirus_
anhang. Se Ukko.

Lik _Geirskagel_, en af de underjordiska plgo-andar; plga med _Piru_
de oslla skuggor.

KANGATAR, En skogs-m, bodde p sandsar, dr hon ruskade, i lag med
_Tuuletar_, furutrn, at de bttre vxte i lngd och tjocklek.

KAPEET -- Se Kawet.

KARE, Jtten Forniots Son, af hvilken de Carelare eller _Karjalaiset_
hrstamma. Bjrner sger Sv. R. Hfd. ld. p. 17: _Kyre_ och
_Kare_-boerne hratamma af ttfadren Kare.

Fornioter hade med sin hustru _Laufeja_ Snerne _Kare, Loge och Htar
eller gir_. Kare blef genom sina lyckliga Sjresor en vder-Gud och
i Fadrens stlle domare i _Kuenland_ (Finnland), _Kajana, Karjalan_
maa eller Carelen.

Se Trgrds Utdrag af Ol. v. Dalins Sv. R. hist p. 19.

KARELN, Fennis _Karjalan maa_, nmnd af Kare. Fornioteri tertius
filius Kari, Fenningiae Aboriginum, eorundemque pastorum (nominis
fui originem habet a fennica voce _Karja_, pecus), alterius instar
Romuli, _Rex_ erat. De regione _Carjala_ ad pagum _Carjala_ in
Wirmo coloniam accessisse probabile videtur. Nam _Carelia_ Fennis
Carjala audit. Regio quaedam vasta quoque nomine _Carja_ in _desertis
Russiae_ esse dicitur a Rudbeck Atl. T. I: p. 363.

KARHUN-pejjahaiset, Se Kouwwon-plliset.

KARILAINEN, _Kiwi karista_, hemma frn stenklipporne, skulle gra
jrnet sltt (_Raudan sulkia_), eller frtaga dess vrkan. Han var
halt och ofrdig, som Vulcanus; men med sin t och hl grfde han
i jorden, hvadan _Herhilinen och Mehilinen_ utflgo, at hmta
honings-smrjor t jrn-skadorne:

    Karilainen kaita poika
    Kaiwo maata kannallaan,
    Warpahallaan watusti;
    Herhilinen maasta nousi,
    Karilaisen kannan tiest;
    Jo piwn kolmantena
    Karilainen kaita poika
    Kaiwo maata wiel kannallaan,
    Mehilinen maasta nousi,
    Karilaisen kannan tiest;
    Lhitti mein pern,
    Ylitze meren yhexn,
    Meri puolen kymmenett,
    Simoa tawottamahan.

Til Karilaises klippa frvises hky: _Tuonnema sinun peto manaan,
Karilaisen kallioon_. -- --

KATI n. pr. foem. _puiden Emuu_; En Skogs-Gudinna, som alstrar trn i
Skogen.

    Kati kaunis, neito nuori
    Pisti karwan kankahaseen,
    Ukon mustihin mutihin,
    Sijt epp synty synty
    Siit Epp suku sikisi -- --
    Honka puu Romentolasta
    Mesi lauhto mehtolasta -- -- --

_Meri-kate_ -- id. ac _Wesi-Hijsi_ -- _Karwoista meri kateen_, eller
en Sj- Hst, hippopotamus.

KATRINATAR, Sanct Catharina; Et af Helgonen, hvilken ock anropas som
Deja, God Ladugrds gumma i sllskap med J. Maria, hafvande sina
pigor och stillerskor, som skulle hgna och skta boskapen. Bn til
henna lyder sledes, dr hon tillitas om, at stilla eller hejda Bjrn
ifrn hjorden:

    Katrinatar Waimo kaunis!
    Aita rautanen rapa-ak
    Ympri minun eloni,
    Kahen puolen karjastani
    Ettei koske konnan poika;
    Yn tytti, hmrn neiti,
    Wiisi piikoa pity,
    Kuusi kskyn kuuliata,
    Karjoani kahtomassa.
    Neity Maria Emonen,
    Maasta asti aita pannuk,
    Wilun ilman wiskomatak,
    Kowan ilman koskematak,
    Kyww karjan kaunihistak,
    Tn kiesuxen kesn,
    Jumalan suwena suurra,
    Peltomata pieni kynnen,
    Wasikan warajamatak
    Kiwexi minun omani,
    Pxi kannon kaunoseni
    Suulla-annik suun suun e-ess
    Ano luojalta lupoa,
    Jumalalta uskallusta,
    Tn kiexuksen kesn,
    Kyww karjan kaunihisti.

    Catharina du vna Fru!
    Stt up i hast en grdsgrd s stadig som jrn,
    Omkring min egendom,
    P mse (bda) sidor om min boskapshjord,
    At den gemena styggans affda ej m komma t;
    Nattens flicka, daggryningens m,
    M hlla (best sig) 5 pigor,
    6 lydige underhafvande,
    At vrda (valla) min boskap.
    J. Maria du vna moder!
    Stt up alt ifrn jorden (marken) brjandes en grdesgrd,
    S at Skogs kalla vdret (bjrn) ej m kullkasta den
                                    (Slnga fver nda),
    Och et hrdt vder ej rra vid den,
    P det boskapen m s g vackert, fredligen,
    Hela denna skna sommar,
    Guds lnga sommarn igenom,
    At de sm klfvarna m f g utan farhga,
    Kalfvarne utan at rdas fre!
    Mine egne m blifva til sten frvnde (i hans gon),
    Min vackra mjlk-ko til en stubbnda
    fven fr den glupskastes mun!
    Begr lf af Skaparen, Frtrstan af Gud,
    Om denna vackra Sommar,
    At boskapen m f g i fredlig stillhet, vl fredad.

    Se Kaisa och Juutas.

KAWE, Winmises Far, en mgtig Herre i Norden; lg i moderlifvet 30
Somrar, dr han ledsnade at lngre vara, och som en Pallas eller Mars
kom dr ut med skld och hjelm. Runan berttar:

    Kawe ukko pohjan Herra,
    Ikinen iku Turilas,
    Is wanha Winminen,
    Makais itins kohdusa
    Kolme kymment kese;
    Ikvvystyi aikojaan,
    Oudostui elmitn;
    Wijlaisi itins kohdun,
    Potkaisi punaista tuota,
    Sormella nimettmll,
    Wasemmalla warpahalla -- -- --
    Psti sotamiehen miekkoneen,
    Satuloineen orihin,
    Kupehesta kunottaren,
    Lapsen waimon lappiosta -- -- --

KAWEH, KAWOH eller _Kawet_, anses ock stundom fr en stark vlgrande
Ande, d den anropas til hjelp mot sjukdomar:

    Kaweh ennen jaxon jaxoi,
    Kaweh ennen pstn psti,
    Mixets minua pst?

alluderes til fregende Runa om hans fdelse.

_Kawet_ in genit. _Kapehen_, in pl. _Kapehet_ eller _Kapeet_.

Mrk 1:o med Kawet frsts ofta en _mgtig Frste i Mnan_, som
hjelpte den mot _Kuumets_ anslag. Se Kuumet.

2:o Ofta menas med Kapeet Skogsdjur med slta hr, ssom haror,
rfvar och _hemtamde_, ssom fr, hstar -- ja, sjelfva menniskjan.
-- Se mitt Finska Lexicon, sub Kawet & Kapeet. -- t.ex. d
orm-frgiftet blses och manas vidskepligen ifrn menniskjohullet,
heter det:

    Wees wiinana wihasi,
    Maitona oma makusi,
    Luojan luonto kappaleesta,
    Karwasta iso-kapeen, det r menniskjan

Men at med _Kapeen_ eller _Kaween_ frsts menniskjan, synes nnu
tydeligare af fljande Runo-fragment, d sjukdom utmanas utur kroppen:

    Ihosta imehnolaisten,
    Emon tuoman ruumihista,
    Karwoista Kawon tekemn,
    Min mies Jumalan luoma,
    Luoma kolmen Luonnottaren,
    Kantama kahen Kapeen.

    Ifrn menniskjornes hull,
    Af dem som ro fdde af qvinno,
    Ifrn et menniskjo barns hullhr,
    Jag af Gud skapade menniskja,
    Af de 3 natursens krafter vrkad,
    Buren af 2:ne menniskjor (af et par gta folk).

Och mot ormstyngets vrkan:

    Kuin purit Kapeen karwan,
    Kuin purit ihon imeisen -- -- --

Dessa verser frklara hvarandra, och synes tydel. af repetition, at
_Kapeen karwa_ r det samma, som _iho imeisen_, menniskjans hull.

_Karwa Emo & Emo-Kawet-Kapeen_, kallas menniskjan, fr dess hullhr,
ofta i Runor.

3:o _Kapeet_ beskyllas ortt, s af Biskop Agricola, som Dr.
Juslenius och flere deras anhngare, hafva _upfrtt mnan_; utan
tvrt om hjelpte och frlste de mnan frn _Kuumet_; ty Runan sger:
_Kawet psti piwn paistamaan, Psti kuun kuumottamahan_.

4:o Dessutom deriveras _Kapeet_, som r pluralis, ortt af
_kapeendua_, coarctari; ty _kapeet_ har i singulari _kawet_, gen.
_kapehen_ eller _kapeen_ och brukas hr i sterbotn, p min ort i
dagligt tal, om fr, haror, ja, om hstar, som ro slthullige, fven
om menniskjor -- &c., alts et apellativum och ej proprium -- Se
Rndmki, kapeetten hauta.

I Runorne _Suru Runo-suomalaiset_, eller Klago-Runorne fver det
usla, tilstndet i landet efter Storkyro Slaget 1714, nmnes
_kapeet_, efter vrt dagliga stt at tala, fr fr och lamb: om
fienden heter det: _Tuimuuwella tultuansa, si siat sikiiinens,
karihtat kapeinensa_, lamben med sina tackhr.

5:o De som pst at _kapeet_ ta mnan, derivera ordet af Grkiska
ordet _kabaistos_, infatiabilis, inexplebilis.

6:o Kapeet anses ock fr fiskare och at de hade sitt fiskevatn. I
Runor heter det, _Kapeet kalalle lxi_ -- item _Kapeen kala wesi_.

KITS, Deus pecorum, Pan; skulle vrda och valla boskapen i skogen.
Se Kekri.

KMINEN -sen, _Kyynlises_ Bror; en orm-patron.

KRES, (_Krmetten Emu_). En orm-fderska.

KREITR, (_Ketun Emuu_). En Rfvens patronessa, som skulle skaffa
honom i saxen; heter

    Kreitr kulta waimo!
    Otas kullat kulppiisi,
    Hopiat pikariisi...
    Nm on kuulut Ruotsin kullat...

nml. Rfskinnen, Se Tornio.

KRMINEN -- En ormdlornes patron. dlan kallas i Runor; _Kin
krek Krmisen_ -- Se Panula, Kyytlinen. Krminen, den samma
som _Fafnis_, en ohyggelig orm, som frvarade en stor skatt.

KEJJUSET eller _Kejjungaiset_, sm elfvar, flygande genier: likna i
gonen p dem, som tro sig se desse vid lik, processer, kyrkogrdar
och vgar, snsjun, sm barn-dockor, eldstrimmor; utan tvifvel ej
annat, n frstrda lifs-andar. De tros vara hvita och svarta, onda
och goda, infinna sig dr ngon sjlas och dr lik r, hafva en stank
(_kalma_) med sig, hvarmed de upfylla rummet. Det fordras en god
imagination och vantro, at f se dem, eller ock et godt brnvinsrus,
eller feber-yrsel. Somlige tro dem vara mellan-andar, hvarken nglar
eller djeflar.

De som hata hvarannan och vilja straffa sin fiende, sgas bra de
ddas ben och stofft ifrn kyrkogrdar, hr i yttersta norden, i
sngrummet, dr d Kejjuset infinna sig, at oroa och qvlja. Si
credere fas est.

KEITO, En af Cycloperne, eller en af underjordiska smidje-drngar,
som uptog de pilar, hvilka _Rampa_ hade med _perisokia_ och
_pirulainen_ skutit i luften, som draf daldrade:

    Ampu perisokia,
    Ampu yhen nuoliahan
    Ylhiseen Taiwasehen,
    Tahto taiwaskin haleta,
    Ilman kaaret katkehella,
    Mennes pahan otahan;
    Risti rautanen putoisi,
    Tuon keito ksin tapaisi,
    llman maata maistamatak,
    Tannerta tawoittamatak.

Han skulle och curera styng, hvarfre han anropes:

    Otak keito kehhnsi,
    Tahik woipa wkehensi
    Siwalla siansi harja,
    W-k poisi werinen weihti -- --

KEITOLAINEN -sen, skogs och tufvornes vlne. Af dess pik formerades
ormtungan. Aliis, _kietolainen_. I Troll-Runor, sjelfva _ormen_, som
fick gon af linfr, tungan af Jtten _Calewas_ svrd, tnderne ifrn
_Tuonis_ brodd. Om ormen heter det:

    Mist' on silmt siunailtu?
    Silmt liinan siemenist.
    Mist' on kieli keitolaisen?
    Miekasta Kalewan pojan.
    Mist' on hammas keitolaisen?
    Orahasta Tuonen Otran.

KEKRI eller KKRI, Befordrare af Boskaps trefnad. Ansgs af
_Carelare_, ssom en Boskaps-patron. Biskop Agricola sger i sit rim:
_Kekri se liseis Karian kaswon_ -- hvarfre ock _Kekri_ til heder i
November hlts ymniga dryckeslag. Se _Ollin piw_. Huru _Kkri_ kan
jmfras med de Athenieniers lagstiftare _Kekrops_ och _Cecropia_,
under hvilket namn Minerva dyrkades i Athen, lmnas drhn.

KEKRI (Allhelgona), en stor och gammal hgtid, at fgna sig fver god
rsvxt och inbrgning. Se Wuoden alkajaiset och sielujen piw.

Til _Kekri_ slagta Carelare ter et fr, ssom til _Olsmessan_, och
frtra den jmte annan mat, l och brnvin, med flere vidskeppelser,
ssom om Olsmesso- dagen, men nu med n strre helgedoms-ceremonier.
Man fick ej en gng smaka p maltet, d det var p badstugu-lafven
at mltas; ty d skulle halsen svlla p dem, som det gjorde: och
utom alt annat tillagades d om aftonen upvrmd mjlk med s kallad
_Mmmi_, hvilket skulle tas i fhuset, och f noga, at intet ter
utbrs; eftersgs ock noga, om ngon af gsterna dlgt sdant i
munnen, det han ofrmrkt utbra ville. Men skulle ngot blifvit
qvar, som ej frtrdes p en gng; s spardes det i fhuset til en
annan gng. Vid samma tilflle indoppades en fogelvinge uti l och
drmed fversmordes koerna p ryggen och sjngs en _Kekri Runa_ til
_Tapios_ heder. v. _Kyry_. Den n i dag brukelige _Kekri visan_
sjunges som 1, 2, 3, 4. _lt oss lustige vara_, &c. eller _yx, kax,
kolm, nelj, ann ilonen olla, kosk suru tulee, ann hnen menn_ --
&c. och lyder sledes:

    Ei aina Kekri kest,
    Ei aina Tupia pest,
    Ei aina hyky,
    Ei aina myky,
    Ei aina wiina flaskusa lyky;
    Kosk juomme hyw oltta,
    Niin mahdam tupakkaa polttaa;
    Isken siis walkiat taulaan,
    Ja wirwoitan kaulaan,
    Ja wihdoin iloisest laulan.

KEKRITR, en af Kekris dejor.

KIASE-OLMAI, en Lappsk fiskeriets Gud, som snder fisken til kroken
och ntet eller garnet. Sidenius.


KIJRON-KOSKI, en strid forss up i kallasta Lappland, ddan klden har
sin frsta upkomst, efter Runorne mot klden (_pakkasen sanat_).

    Itki syytt poikojaan,
    Wesi silmst tipahti,
    Pirahti pisaran werta,
    Toinen toisesta norahti:
    Tuoll on poikani polosen,
    Kiiron koskessa kowassa!
    ls kylm kynsini,
    Ennen kuin kylmt Kiiron kosken
    Tilkan tippumattomaxi,
    Pisaran pirahtamatak -- --

    _Hyytt_ (den af rim och is stela) begret sina sner,
    Vatnet (tran) drp frn gat,
    En droppa vid lag fll ned;
    En annan droppa tilrade ned af det andra gat:
    Dr r, min lendas. Son,
    I den faseligen strida _Kijro_ forssen!
    Frkyl ej frr mina finger-ndar,
    Fran du tilisar _Kiiro_ forss,
    S at icke en enda tr dryper,
    At ej mer en droppa spritter ut --

Se _Packanen, Puhuri, Kyrn-koski_.

KILLAN-KETO, Svet. Hedendantz och _kaunis nummi_, en lund vid
_Tursunper_ by i Wirmo Socken, dr _Wirmo och Nousis_ boerne
fira sina _ludicra isthmia_ med lpa, springa, bllspel, sjunga.
At de Nordiske folkslag sledes frvrfvat sig armstyrka och
vighet berttar _Ol. Magn. Lib. XV. p. 340. Stephanius in Saxonem
Grammaticum._

KILKA -- och KILO -- samma som _Paholainen_ och _Piru_.

KIMMO och KAMMO, Et Spke, som knakar och brakar samt slr i
knutarne. Grkernes och Romarenas _Camus_; tyckes vara Stenarnes
patron. _Kiwi Kimmon kammon poika, syjttren symmen syrj_ -- v.
Kammo.

KIPINTR, en af Hiisis arga klsande hus-kattor; uphetsas p tjufvar
til at truga dem, at med skyndsamhet hmta det stulna igen.

    Kipintr (en hon-katta) Hiijen kissa,
    Rewi reisi jalosti,
    Kipinn kiirehtis -- -- --

KIPUMKI, En plgo-ort: berttas vara uppe i Kemi Socken vid Kemi
lf; en hg kulle, dr en flat ihlig sten fins midt upp backen,
lik et bord, med flere sten altaren omkring uti en ring; et gammalt
offerstlle: men dit nu ingen, af vidskeppelig frugtan, vgar
upstiga; ty ingen, som dr upgtt, skal kommit helbregda tilbaka.
Detta hafva lefvande menniskjor i mit tidehvarf berttat.

Beskrifves i troll-Runorne sammaledes, hvilket bekrftar fregende
berttelse.

I _sten p Kipu wuori_, som str midt upp backen, ro 9 hl, 9
famnar djupa, dit sveda och vrk manas och frvises af troll sledes:

    Kunnek kipuja kiistn?
    Kunnek tungen turmioita?
    Kipu wuoren kukkulalle;
    Tuosa on reike yhexn,
    Joka reik keskininen,
    Yhexn sylen sywyinen,
    Sinnek kipuja kiistn -- --

Sveda och vrk skulle fsas in i sprickan af sten, som beskrifves:

    Tuonnema kipuja kiistn,
    Ajan tuonne aluhia,
    Kiwen kirjawan sishn,
    Maxan karwasen malohon,
    Korennolla koiwusella,
    Walkamella waskisella

Til Kipumki var ej s ltt at upklnga; drfre sges ordstfsvis:

    Annas kattua kokea,
    Kumman kynnet kilpistywt,
    Kumman warpahat wajoowat
    Nostessa nokimki,
    Kiwetess kipumki.

Det r: trots, den r karl, som slipper dit up. Se _Kiwutar_.

KIPULAN NEITO eller _Kipu Tytt_. En af Parcerna. v. _Tuoni_,

    Tuo kiwa Kipulan neito
    Istuu tykyttel,
    Keskell kipumke,
    Kipuja kokoiloo,
    Wammoja walitteloo -- -- --

Bodde p Kipumaki och samlade plgorne. Om henna sges:

    Kippu Tytti Tuonen neiti
    Se ennen kiwussa itki,
    Sek waiwoisa walitti -- --
    Sinne kiirehen kipuja -- --

Likaledes:

    Kipu Tytt Tuonen neito
    Kipuja kokoeleepi,
    Keskell kipumki,
    Kipumen kukkulalla,
    Kirja wakkanen kess,
    Kirja kansi kainalossa -- --

Det r: hon hade _Pandorae_ brokiga ask i handen.

KIPU WUORI, samma som Kipumki, dr stenarne af en bock fddes.

    Kiwi kimmon kammon poika
    Pukin hnnst putoisi,
    Nostessa kipumke,
    Kipuwuorta kiiwetess.

KIRIS eller _Kirsi Tuorstai_, Skr-thorsdagen i dymmel-veckan;
hls helig efter infrd Christendom: men missbrukades ock til
vidskeppelse. I synnerhet skedde flere uptg i fhuset med liar och
med korsande, at frekomma troll-knors tkomst.

Trffar, i anseende til klfall och vanligt rstids arbete, in med
Grkernes hgtid _Skizon_, hvarom Suidas: _Skizon_, festum apud
Athenienses in honorem _Minerv_ eo tempore celebratum, quo dificare
& domos tegere solebant.

KIWUTAR, En af plgo-merne; Den samma som _Kipu-Tytr_, en
_Winmises_ dotter: dryftade eld, och bodde p _Kipumki_, dit alla
onda vrkar och svedor frvistes. Hennes syssla var at koka plgorne:

    Tuonne Kiirehen Kipuja,
    Kattila on Kiwuttarella,
    Pata Winen tyttrell,
    Jolla keittwt kipuja,
    Keskell Kipumke;
    Siell ompi kipuset koirat,
    Hallit hallan karwalliset,
    Jotka ennen kiwussa ulwo,
    Sek waiwoissa walitti.

    Dit hnviser jag, manar, plgorne,
    Dr plgo-men har en kittel,
    Winmises dotter en gryta,
    Hvarmed de koka plgorne,
    Midt upp plgo-backen (bl-kullan);
    Dr ro plgfulla hundar, cerberi,
    Stora grhrige doggar,
    Som fordom tjto (ylde) i plgorne,
    Qvidde under qvalen.

Kiwutar emottog p plgo-orten, _Kipumki_, svedorne, d de dit
manades; hvarfre _Noider och lndomiehet_ sga:

    Tuonne kiirehen kipuja,
    Kiwuttaren kinttaiseen -- --
    Kattila Kiwuttarella,
    Pata Winen tyttrell,
    Jolla keitt kipuja,
    Keskell kipumke,
    Kipu wuoren kukkulalla,
    Reik siell' on keskell kiwe,
    Johon kiirehen kipuja,
    Johon waiwoja walitan
    Ihosta alastomasta -- -- --

Hon kallas ock _Kipumen Iso Emnt_ och _Kiwutar kauhia Emnt_ --
En af _Hwedrungs_ merna eller de 3 plgo-andar hos de underjordiska;
Furier och Olycks-andar, som plgade de onda efter dden. Se Kipumki.

KLUPU-SOTA -- Se Nujja-sota och Ilkka.

KOIRANKUONOLAISET -- Se Kuontolaiset.

KOLJUMI, En stark Rese; kanske _Goljat_ -- men anses i Runor fr
_Piru, wahwa peto_, som med et eldgnistrande svrd (Risanth)
krossades:

    Tuo Jesus tulinen miekka,
    Kannas kuuran karwallinen,
    Skeinen sihytk
    Kteeni oikiahan,
    Jolla paikkoan pahoa
    Rumat henget ruhtasisin
    Jolla ma hurttia hesusin,
    Koljumin kowasti lisin.

Se _Kamulainen_.

I gamla Svenska Sagor nmnes _Kole_, et troll, til Jtte, som slat
sina hnder med mycket oskyldigt blod -- Se Miehen syp.

Eljest r hr i Frantzila en muntlig gammal saga, om 2:ne Jttar
_Koljo och Kiljo_, som tflat sins imellan, och kastat stora stenar,
af hvilka den ene n heter _Koljon-kivi_ och den andra _Kiljon-kiwi_.
Hundrade rtag r imellan hvardera i Sijkajoki elf, hvaraf glen
heter _koljon suando_, och backen dr gent emot _kiljon kangas_. --
Ex auditis & visis.

KONTION MAAHAN PANIAISET. Se _Kowwon plliset_.

KOTALAHTI, et stlle, eller en sjvik, dr qvesan r fdd, af gemene
horors byk och kld-tvtt:

    Koi synty kotalahessa -- --
    Huorat huhto huntujaan,
    Juordanin jokiin suussa -- --
    Sielt lxi koina kulkemaan.

KNDS, Frestod svedjor och krar (_Huhdat_) befrmjade krar och
Svedersbruk.

KPELI, Gast och spke, som stimmade i hus, gamla slott m.m. och
syntes vid galgbackar samt _Kalmistot_. Visade sig i tskillig
skepnad. Allmogen befarade af _Kpeli_ sig tilfogas skada och
hvarjehanda illistiga och ofrmodade anfall. I gamla Finska Sagor
frekomma _Kpelin wuori_ och _Linna_. Namnet tycks vara graekiskt.
_Kobalos_ (tyskarnes Kobolt) assutus, qui malis artibus utitur; Latro
bipennem gestans, qui exercet latrocinia, Suidas.

KPELIT in pl. samma som _mnningiset och kejjuset_, af Grkiska
_Kobaloi_, Daemones Asperi & immites. Scapula. Namnet liknar
_Gebeleitzin_, den Thracierne och de Gther dyrkat ssom Seger-Gud.
Dalins Sv. R. Hist. t. Del. p. 24.

En Gthernes Gud, Gebleitzin, nmnes i Ek. Bentzelii Utkast til Sv.
folkcts hist, p. 94.

KOUWWON-PLLISET, Bjrn-grafl, firades med mnga ceremonier, under
musik af Runor och ldrickande, d Bjrn-hufvudet uphngdes i et
trd: til detta gelag gjordes af grannarne et sammanskott af spanml
och matvaror. En gosse och flicka utvaldes til brudpar i full skrud.
Gsterne voro hgtids-kldde. Frst bars hufvudet, och sedan det
frige Bjrn-kttet in, hvarp rtsoppa var kokad; nr han kom med
dessa tilredde rtter til frstugutrskelen, sade han dessa orden til
introitus:

    Pois olkoon pojjat porstuasta,
    Piiat pihti puolisista
    Hywn tullesa Tupaan
    Autuan sislle astuisa.

Vidskepelser och ljelige sedvanor vid Bjrn-jagter ro nnu flige
p visse orter i Lappland. Fordom ansgs det som en trosartikel, at
Bjrn var et heligt djur (p Lapska, _passe waisie_). De gifva honom
p sit sprk mnga besynnerliga titlar. (Efter uttydning p Svenska,
kallas Bjrnen, Berg-gubbe, Berg-farfader, m.m.) Sammalunda gifva
Finnarne Bjrnen flere heders-titlar, ssom _Ukko, messn wanhin,
kulta kmmen, kultainen kuningas_.

Alla hans lemmar, ben och knotor nmnas med vissa ifrn det allmnna
Lapska sprket tskilde namn. Man vet icke hvarest de tagit alle
orimligheter som endast vid Bjrnars fngande brukas. De anse alt
sdant fr hemligheter, hvilka icke fr frmmande bra uppenbaras.
S snart Bjrnen blifvit ddad och under det de fra honom hem,
upstmmas vissa _Joikningar_ eller snger.

Schefferus, Lappon. ill. p. 233, omtalar ngra af deras visor. Deras
frsta compliment til Bjrnen skal vara denna: _Kitulis pourra,
kitulis i skade tackemis, Sobbi jalla saiti_: det r: de tacka
Bjrnen, at han ej gjort dem skada, snderbrutit deras stafvar och
spjut.

Den frnmste Banemannen slr merendels en mssings-nagel i sit
gevr, eller hnger ngot visst mrke p sin hals, det han en lng
tid br, som et heders tecken. De hafva fven hvarjehanda underliga
ceremonier och snger, sedan de ro hemkomne, samt nr de snderdela
och frtra Bjrnen. Dylika uptg voro i detta seculo i sterbotten,
Savolax och Carelen vanliga.

Alt detta slutas med en sng, angende den heder, som de nu visa emot
Bjrnen, med begran, at han ville frkunna detta t andre Bjrnar,
p det desse ock villigt mtte lta fnga sig.

Alla ben i Bjrnen hopsamlas s hela de ro, och rangeras i behrig
ordning uti en upkastad grop, af samma lngd som Bjrn varit, hvarp
lgges fint bjrkris: gropen betckes sedan noga med lnga klabbar,
hvarupp sedan bredes granris. Desse ljelige ceremonier blifva dock
icke hos alle Lappar p lika stt i akttagne.

Se Fischerstrms Oeconom. Lex. 2:dra Del. p. 57.

KYRY, Se _Kekri_,

KRAKLA, et troll, en Jttinna; gjorde et skepp af spnor, bar endast
en och kunde dock aldrig fverlastas. fick altid brd hvar det ville.

KRATTI, En Tavasters Penninge-Gud, samme som Svenskarnes _Skratt_.
Lg fver de i jorden gmda skatter och Penninge-kistor. Se _Aarni_.

Probsten Doct. Nils Idman deriverar ordet af _Kestaios_ -- Rei
alicujus potens & Dominus; valens in continendo. _Kratti_ troddes ock
ej upgifva gmman, utan offer och tskilliga signerier. Viste ofta
penninge-kistan vid jord- eller vattu-ytan, men snkte den ter ned,
d han ej var gunstig.

_Kratti_, samma som Svenskarnes _Wable_ eller Pluto. _Wables_ Tempel
var p et rum i en lund utaf Altrn, som aldrig lfvades, utan stodo
nakna, ocks den tid d alla andra skogar frgdades. Inga foglar
qvittrade upp deras grenar; utan ngra korpar hade dr endast bygt
sina nsten. Dr skrattade skator, dr tjto ufvar och ugglorne
skreko. Inga herdar drefvo dr sina hjordar; ty backarne voro brnde
(utan tvifvel af koppar-erg). Luften dr ikring var tung. Om ntterna
syntes dr sllsamma syner.

KUIPPANA, En Frste i Skogen, lng och frfrlig, med grtt skgg;
dref harar och rfvar i giller och snaror; han fr den hedern, at
heta Skogs-kung (tr hnda en Finsk Fylckis-kung), _Kuippana metn
Kuningas, mess Hippa halliparta_.

Se _Hippa_. Lik _Rhomund Hallgrims_ Son; et troll och Rese, som
tillika med blodet hade rft bde vxt, krafter och grymhet af sin
Fader. Hans gng var s tung, at han ock tyktes vilja vada genom
jorden. Alla hans tbrder voro faselige och sjelfva upsynen grym.
Han hlt til i Skogar i _Kyrials_ botten el. _Pohjola_.

KUNINGS-KALMAR, Et berg i Wirmo Socken vid Parsila by, dr et
sten-bord str, med 12 omkringstlde stensten. Tecken til
Rfste-ting eller Allhrjars-ting med allmogen i Hedendomen.

KUNNARI, et s kalladt Silfverberg i Kalajoki Socken, emellan Metzby
och Alavieska. Bestr af stibium, blyertz och Svafvel-kjes. Jag fick
draf 1783 en spitsglas malmstuff. Finnarne kalla berget Hopiawuori.

KUNOTAR, Kawes mor, se Kawe.

KUOHARIT, Hstgllare, utgifva sig fr de ypperste och kunnigaste
troll; kunna ock vrkeligen n i dag de bsta gamla troll-Runor,
_synnyt och sanat_. Frr n en lrlinge antages til detta hederliga
mbete, omdpes han p en sten midt i en strid forss; d han fr
_Indo och haltia_, nstan som _Lapparne i Nemagwelles_ namn.

_Kuoharin sanat_ lsas vid hstars utskrning, dr _Eteltr neity
nuori, neity Maria Emoinen, Winminen, Mehilinen_ med flere
anropas, at kyla, svalka, frtaga sveda och vrk.

KUONTOLAISET (_Koiran Kuonolaiset_); Et slags vilda kalmukker, Som
tros ta mnniskjo-ktt. Skola til mun och ansigte likna hundnos.
Anthropophager. Se Miehen Syp.

KUUMET, frmrkade Mnan (_Peto, Piru joka rupeis kuun peittmn_)
hvarom de hafva en barnslig berttelse; _Kawet_ hjelpte mnan i sit
skick; hrom lyda orden i en Runa:

    Kuumet ennen kuun kehitti
    Kawet kuun kehst psti
    (Kawet i.e. lintu, Elw Jumalan luoma, Elin),
    Riihen rautaisen sisst
    (Oli jo peittnyt kuun rautaseen riiheen),
    Ja mix ett sin sitten paha pakene?
    Pakene pakana hengi,
    Kule kutta kunne kasken,
    Lhe herja htmll;
    Psi ennen piwn poika,
    Piwttren pstjess,
    Jesus kuun kehst psti,
    Piwn prlyst ylenti -- -- --

Om mnans af- och tiltagande bruka Finnarne i dagligt tal fljande
utltelser, utan tvifvel i afseende p fregende fabel: _Kuu sydn_
mnen tes, mnen fdes, _Kuu syntyy_ hvilka likligen leda sit
Ursprung af mythologiska historien om _Saturnus_, som tit sina barn.
_Isis_ var _Saturni_ dotter, och dyrkades i eget och fven i _Cereris_
namn, under mnans bild. Se _kapeet_.

KUST-Capell eller Slott, r af bo Biskopen Ragwald anlagd 1312.
Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 13. Sedan Biskops-stet avbrann
1470 intogs det r 1523 av de delmodiga _Flemmingarne_, nedbrts
1528, s at nu nppeligen ngra lmningar synas. Nu fverste Bostlle
vid bo Lns Infanteri-Regemente. Se Tunelds Geographie 5:te uplagan 2
afdeln. sid. 165.

KUUTAR, En af mnans bus-jungfrur; sknlle agta fr getingars styng --
_Ktke kuutar poikiasi, piwtr pereitsi_ -- -- --

KYRN-KOSKl. En strid forss i Tavastkyro, brant och brdstupande fver
en bergshlla. Skall hafva ngon gng stadnadt i dess fart, ssom
_Motala_, och d har man sedt under fallet en stor kittel, som, efter
forn-sgen, i fegde-tiden skal vara dit nedsatt, full med pengar, dem
ingen kan ddan f.

KYRIALS botn, dr Hallgrims kula var; det stycket af Finland, som
ligger hgst i Norr; bebodd af _Jttar, Kalewat och Jttiliset_, Samt
_Hijsis_ familie i _Sotkamo och Paldamo_ -- grymma och hasklige -- Se
_Miehen-syp_.

KYTLINEN _a Kyt_. En Skogs-planteur. Af dess trar vxte up vide.

    Kovin itki Kytlinen,
    Wiholainen wingutteli,
    Kyynnel juoxi kyn silmst,
    Toinen toisesta norahti -- -- --
    Kannoille pajut pakahtu -- -- --

KYYNLlNEN, En orm kjusare --- Se _Kminen_.

_Kyynlinen_, deriv. a _kyy_, en koppar-orm, Aspis; hade ormar til
piskor, hvarfre _Runan_ sger om ormen: _Kyynlinen kynd ruoska,
mato musta maan alanen_.

KYYITLlNEN, den samme. Et afgrundens foster, som varit uphof
til alla maskar och ormar; kallas af Finnarne, _Matojen Emuu_ --
maskarnes moder och uphof. D han pljde, betjente han sig af ormar
til oxpiska. dlan kallas _Kyytlisen kyntruoska_. Se krminen,
panula, ahtolainen, juutas -- _Mits itket kyytlinen Tihiss
Tuomikossa, Paxussa pajumetss_.


LALLI, en finsk bonde som mrdade _St. Hinrik_. Sedan han kom hem
ifrn Kjulo- trsk, och hade den mrdade Biskopens mitra p hufvudet,
sjng barnflickan vid vaggan: _Mist Lalli lakin saanut, Paha mies
hyvn hytyrin_. Se _St. Hinrik_.

LAPIN _koito kota_. Lappens kalla kota, dit hnvises sveda och vrk.

LASKIAINEN, _Laskiais Tiistai_. Fet-tisdagen i Fastan. De gamlas
Bacchanalia. Firades mst in Februario, d Fastlagen infaller. Samma
tid blef i hedendomen rligen[8] offrat och offergille hllit,
hvarvid ktt, fven _af hstar_, i synnerhet, ssom en gammal Gthisk
lif-rtt, blef ymnigt tit. At ta allehanda fett, ssom _flsk_,
stekt och kokt, rt-soppor, korn-brd med flsk inbakadt, i agttages
n i dag fver alt i Finland: hvarp sedan skrinnas med klkor och
skidor ned fr backar, under rop och skrik: _Pitki hamppuja, pitki
pellawia_, d.. lycka til lng hampa -- til lngt lin -- nml. nsta
sommar. Dagen anvndes ock til kande med bjellror och skllor, samt
andra uptg. En sdan motion och krops-rrelse tyckes ock vara ndig,
nr man tit s mycket fett cch tagit til lifs af spiritueusa drycker
och liqueurer.

Finnarne hafva om Fet-tisdagen et ordstf, som betygar om en urldrig
plgsed af ktt-tande denna dag: _Juoman jouluna pitwi Syyww
lihaa laskiaissa_ -- -- -- Men at _Laskiainen_ skulle fr ktttande
deriveras af _lasana_, culinaria vasa, ubi Senatui post sacrificia
carnes parantur, ssom det lses hos Suidas, och Probsten Doct. Idman
i dess _Afhandling om Finska och Grekiska Sprkens gemenskap sid.
40_ menar, r ej afgjordt. Hlldre synes ordet _Laskiainen_, hrrra
af _skrinnande i backar_; ty _Lasken, Lasketella_ r skrinna ned med
klcka. Denna dag slutes ock ktttandet och Fastan vidtager fr
Graeker och Catholiker.

tskilliga vidskeppelser i akttagas om Laskiainen, ssom: at ingen
fr spinna eller hugga ved, p det koerna ej m blifva halta:
matmodren gr tidigt til sngs, och alt folket med dagen, p det
fven kona m hemkomma om Sommarn tidigare om qvllarne; men nr
man tit s mycket fett och druckit, samt haft god rrelse p
slng-klckan, eller eljest, torde smn vara ndig, med mera vllust,
som sngen tfljer.

LAURIN-LHDE, St. Laurentii klla i Janakkala Socken, fven kallad
_Janakkalan lhde_; r dyrkad och beskt, ssom offerklla, til
sednare tider, drvid de ock fvade foedissima Veterum Bacchanalia,
hvarfre dess beskande ock vid vite r frbudit.

LAWIATAR, samma som Syjtr.

LEIB-OLMAI, En af Lappska Gudar, som ro p jorden. En Gud fr
skytterier, djur- och fogla-fnge. Lapparne gifva honom offer, at de
m vara lyckelige i deras skytterier och fogla-fnge. Sidenius.

LEKI, samma som Liekki.

LEMMAS, en vn Nymph, kunde tilbinda sr och mildra svedan: _Lemmes
Laukan Hattaria -- Suo muron murottaria_. En myrjrnets omrrerska,
d jrnet koktes, uptaget frn krr och myror.

LEMMINGIN -- nuori, idem.

LEMMES -- En Skogs-Gud, eller _Faun_, som satte al och var dess Skyds
patron. _Lepp on Lemmexen tekem, Kanelian kasvattama, puu puhdas
Jumalan luoma_.

LEMMETR el. LEMMTR, En smidje-m, som dragit p blgen, d jrnet
danades. Se _Ruojuatar_.

_Rauta on Lemmttren liekuttama_ eller _liehuttama_, blst, pustad
med smidje-blg. Skakade fven med sin pust p trn i skogen, med en
runkande vderil: hvarfre om furun heter:

    _Honga Hongattaren huojuttama el. huiskuttama
    Lemmttren liejuttama,
    Rangattaren Kajuma
    Tuulettaren Tuuittama_

LEMPO, En flygande ond ande; trollskott och sjelfver Hin Onde: _Noita
nuolia wanuupi, Lempo lehti keihit_ -- Smidde onda flygande pilar,
drakar och trollskott. De Svenskars _Midgars orm, Loke_. Se _Piru_.

Med _Lempo_ frsts ock Tapio i Bjrn-Runan; _Tuoppa Lempo Lepeelle,
Tnne saalis saapuille_, Du Skogs-R, hmta, skaffa Rofvet p flacka
strid-fltet.

LIEKKI, En gast, som skrek i skogar, efter utkastade barn, och
skrmde med sit skrn de resande; hade vlde fver grs, rtter och
trn. -- De Graeker kallade _Apollo lukeios_ men tyckes ej hafva
ngon gemenskap med denna Finska Skogs-gast, om icke fr medicinsk
insigt och botanisk kunskaps skull.

LIEMO, Et stilla stende vatn. Et trsk, dr elden fans; samme som
_Aluen jrwi_, dr not drogs, fr at finna elden.

    _Wietiin wesille nuotta,
    Liemon wienoon weteen,
    We-ettiin, wennttiin,
    Liemon wienossa we-ess --
    Saatiin sren kalooja -- -- ec_.

LIETO-LEMMINGINEN, En stark Roddare, af _Winmises_ Sj-gastar,
den han satte at ro sin nya bt:

    Sitte wanha Winminen
    Pani Lieto Lemminkisen (soutamaan);
    sken keikku wenehen keula,
    Purajasi puoren nokka -- --
    Souti pivn suo-vesi,
    Toisen pivn maa-vesi,
    Kolmannen Em-wesi,
    Laski laivansa kiwelle
    Kiwellekko wai hawolle,
    Waikko hauwwin hartioille -- --

LlNNA-KANGAS, et gammalt Ffte i _Pavola i Sijkajoki_ Socken. Item,
mellan _korsu_ gstgifvare-grd i Pavola och Pattijoki af _Salo_
Socken i fterbottn; dr ro 8 portar af et gammalt Slott. Flere
sdane, af lika namn, finnas hr i landet.

LINNAT, Slott, fsten, skansar och borg: mnge sdane aro i sterbotn
och Finland p hgder och branta berg anlagda gammeldags-fsten och
borgar i _Rundlar_, til frsvar mot fiendtligt anfall, hvarfre
de kallades i fordna sagor, _ormar, drakar_, m.m. i anseende til
utseendet. Innom de samma frsvarade de sig, och nedkastade stenar
p fienden. Sdane fsten, anlagde af Konung _Erik Emundsson eller
Vderhatt_, hvilken intog sjelf, ssom Holmgrdska Hofvets skydds
herre, med sin sjmagt, _Finland, Estland_ och flere _stra_ orter,
som nu velat draga sig undan Sveriges Herravlde, syntes sedan i
lngliga tider drstdes. Sdant har skedt vid r 930.

TORGNY _Torgnyson_, Uplands Lagman, hvars skgg betkte hela bringan
och lg ned p hans knn, i sin tid den visaste och en vrdig man,
talade p Riksmtet i Upsala vid r 1023 och sade: at hans Farfader
_Torgny_ hade bivistat Konung _Erik_ Emundssons segrar i Finland,
Estland, sterbotn -- -- &c, och han frebrdde Olof _Skt-Konung_,
at han vrdslsade sina _stra Skattlnder_, Se _Trgrds_ utdrag af
_Ol. v. Dalins_ Sv. R. Hist. p. 204, 182.

LINTUINEN, Et Bjrns heders-namn, fr dess snabbhets skull. _Ohtoseni
Lintuseni, Kaunoiseni Kultaiseni_.

LINTU-KOTOLAINEN, Et slags sm Dvrgar i _Turian maa_, som troddes
fra strid med tranor, och kunde et par af dem ligga p en tunn botn.
Et gammalt rykte och tradition r ibland Finnarne, at sdane sm
menniskjor existerat, hvilka krigat med tranor, och af dem blifvit
fvervundne. Finnarnes imaginerte _Lille-pytter_, och Svenskarnes
_Andwar_, en dvrg, fngen i en gddas liknelse, som gaf til at lsa
sig en otrolig skatt, hvarp den ohyggeliga ormen _Fafnis_ lg, som
blef drpen af _Sigurd_ Fafnis baneman.

LOAUS eller LAUS, En Skogsmagt fr Renar och Elgar, som anropades vid
Ren-jagten -- Se dess hutru, _Pohjan Eukko, Loweatar eller Laheatar_.

    Loaus, Pohjolan Isnt
    Anna mulle aika lintu
    nist puista puhtaista,
    Warwuista walanteista;
    Siit m sitten hyw kiitn,
    Siit kuuluwa kumarraan,
    Kuins sas annat aika linnun,
    Kotosixi tuomisixi -- -- --

    Loaus Nordens Husbonde,
    Gif mig et fullkomligt Rodjur
    Af dessa mina rena trn,
    Slta (qvistlsa) giller stickor,
    Drfre skal jag sedan tacka den goda,
    Buga mig fr (hedra) den beryktade.
    Nr du nu ger en dugtig Elg,
    Til hemkomst gfvor, at fgna hem-folket med.

LOUHI, Pohjolas Hustru, den kalla nordens maka, eller _Louhiatar_,
Qvinnor eller Nympher, som rdde fver Nordanfjll, och bodde i
yttersta Nordens Skogar. Se _Hongas_.

_Louhi_ skulle svalka med Nordan, at ingen hetta eller inflammation
kom i pna sr.

    Louhi Pohjolan Emnt,
    Wetyn wetinen lumme,
    Kahden puolen kmmentni
    Tulen tuiki polttamata,
    Walkian warastamata.

LOUHIATAR el. LOWEHETAR, beskrifves som en arg trollkona;
frordsakade mnga plgor, ssom tandvrk, styng. Risen m.m. Hennes
Character r:

    Portto Pohjolan Emnt,
    Lowehetar wanha waimo.
    Selin tuulehen makasi.
    Persehin pahaan shn,
    Toki tuli tiinehexi,
    Ahawa kohullisexi;
    Tuota tyyny, Tuosta tyty,
    Tuosta paxuxi panihin,
    Lihawaxi lijtettyi -- -- --
    Teki poikoa yhexn,
    Yhest wattan west -- -- --

Item _Suen Emuus_, fdde ock vargen ur sin qved. _Kohussansa koiran
kandoi, suwen muissa suolissahan, penin alla pernohinsa_ -- -- --

Hennes Sner voro _Ruho, Rampa, Perisokia_, samt dessutom hundar och
andra rifvande djur.

LOWEEN _langeta_, falla in ecstasin och vandra utom kroppen
til Wallhall, i synnerhet hos Lapparne ttl _Jabmiaimo_ -- Se
_Saiwo-neides_.

LUGUT, ord, som mumlande lsas fver jrnskador och contusioner,
eller andra hexerier, at frgra ngon. Sdane lxor lsas med mycken
andgtig mine, med blottadt hufvud; sdane voro de Svenskars _gallrar
och Odens galder_. Se _Synnyt, Aloen-jrvi_.

LUMOUS, var en konst, at gra sig hrd mot sktt, frgift, andras
trolleri, ormbett och s vidare; ja, at kunna bevara sin boskap.
Sina hus frvara de fr eld med skviggen, sina res-sldor med
menniskjo-ben -- -- Vid Rttegnger ansgo de sig fr stora advocater
och ofvervinnerliga, om de buro hos sig korp- eller ormsten,
ormskallar, grod lr-ben, o.s.v.

LUONOTTARET, 5:ne raska Mjor, som i Ilmarises smidja, mjlkade af
sine egne brst tre slags jrn, ssom nedanstende Smed-Runa ger vid
hand.

Luonnottarat ro i sjelfva verket ej annat n naturens vrkningar
vid jrnets tilverkning; drfre kalla ock Finnarne dem sjelf
_Raudan-haltiat, Emuset, Tyttret, neijet, jotka synnytit rautaa_.
Visan eller _Runan_ berttar sledes:

    Kolme oli neitt Luonotarta,
    Yxi lypsi mustan maijon,
    Toinen walkian waletti,
    Kolmansi punasen maijon.
    Joka walkian waletti,
    Sijt on tehty rky-rauwwat.
    Jokapa punasen piiotti
    Sijt on tehtyn terxet;
    Joka lypsi mustan majjon
    Sijt on tehty mellot rauwwat.
    Ei rauta paha olisit,
    Ilman krmeen khytt,
    Maon mustan muojuitak.
    Hoss sinua rauta raukka,
    Ettss sillon ollu suuri
    Ett kowan kipusakaan el korjakaan,
    Kuinssas maitona makaisit,
    Hettiess heiluvassa,
    Wenyt wehnss tahassa,
    Sepon Ilmarin pajassa,
    -- -- -- ec.

    Trenne Jungfrur voro vrksamma i naturen,
    En mjlkade _svart_ (mrk) mjlk,
    Den andra lt drypa hvit,
    Den 3:dje en _rdbrun_ mjlk.
    Den som lt sqvala den hvita,
    Draf gjordes det sprda _kallbrkta jrnet_;
    Den som neddrp (flde) den rda
    Draf ro _stl_ tilverkade;
    Af den svarta mjlkade mjlken
    ro de bsta, segaste _stng-jrnen_.
    Ej vore jrnet sjelf s elakt,
    Utom ormens ondskefulla hvsande,
    Den svarta maskens efterfulla illska.
    O! du stackars jrn,
    Du var ej d stor,
    Ej heller mycket svedande eller vacker,
    D du lg en som en mjlk
    I den gungande hngdyn (flyn),
    Tjdes som en hvete-deg
    I Smeden _Ilmarises_ hytta,
    -- -- --

Se vidare _Helka_, som kallas _Ite Raudan-Emuu_, jmets moder, _ja
nitten tytrten iti_, och mor t dessa 3:ne flickor.

De _Braminer_ i Indien tilbedja fven, utom den Hgste Guden, 3
andra gudomligheter, _Brama, Isuren och Vischnou_. Se Gotfrid Less
_Geschichte der Religion_ I. Th. p. 424 utgifven i 8:o i Gttingen
1784.

LUONOTAR, r lika med de 4 mjlkstrmmar, som i _Edda_ sges hafva
runnit af koen _Audamblas_ spenar. Tr hnda Finnarne hrtil alludera
vid jrnets smltning och tilverkning. Tr ock betekna de 3 Nordens
gudomligheter _Oden, Thor och Frigga_. Se _Kawet_.

LUPI LUPPA, En luden Skogs-Gud, Faunus, eller en Satyr. Se _Ukkonen_.


MAAHINEN -sen, alt hvad af jorden tros fastna, ssom rform, utslag,
exanthemata -- -- -- Et slags sm-andar, _Elfvar_, som en vis Gubbe
p Holmn uti Qvarken i Wsterbotn trodde ligga vid trskgrdarne,
och frbd drfre kasta hett vatn ut, at de ej m skllas -- deras
sm ben sade han sig hafva funnit i skogar. Han lefde n 1760 och
var en Smedenborgian; de troddes dansa, hvaraf r elfve- dansen, och
bo vid stenar, trd-rtter, i hus, under glf, vid husknutar och
trsklar, oroade ngon dem til frtrnelse; s fick han skorf och
utslag; hvarfre de borde frst phlsas vid inflyttningen til nytt
hus och blidkas med salt, malt och brd, eller messing skrapad i
mjlk. Ddade ngon dem, s blef han sjuk. _Swedenborg_ sg dem vid
Stockholms brand 1759 som myror, pissa p en husvgg och flcka ut
elden, som ock dr stadnade och huset blef conserveradt. - - -- --
Ingen fick kasta sit vatn utan farhga af skada eller komma. En gta
_Ceylonernes_ sats efter Pythagoras i Ostindien, at man frst br
sopa med qvastar fr sig, fr n vatten kastas, at ej dessa elfvar m
d. Se _Kati, Meri- kati_.

MAAN-EMONEN, _Ukkos_ hustru; gaf styrka t de svaga. _Nouse maasta
maan Emoinen, wixeni woimaxeni_ -- -- v. _Ukko_.

MAAN-HALTIA, En Rdare i grdar, Som visar sig under menniskjo-hamn,
som en gammal gubbe eller kring, och stkar om ntterna. Se _haltia_.

MADER AKKA, En af de Lapparnes Gudinnor, som ro p jorden; som
emottager af _Radier_, det af honom belefvada eller med anda frsedda
fostret, och lefvererar det ter straxt til dess dotter _Sar-akka_.

Qvinnan _Maderakka_ r med sina 3 dttrar, _Sarakka, Uxakka och
Juxakka_, Qvinnorna til hjelp. Lapparne offra til henne, at hon
skall tillta sina dttrar, at tjena qvinnorne. Ngra sga, at denna
_Maderakka_ sjelf hjelper qvinnorne, i det hon bemnger sig i en hvar
sina dttrars grning. Sidenius. Jmfr _Neity Maria Emonen_.

MAHNA, Et Svenskt troll och Jttinna; sdana ro mnga i de fordna
sagor -- Jmfr _Hattara, krakla_.

MAMMA, En underjordisk troll-kona, maskarnes och ormarnes Moder.
_Mik nosti mamman maasta, tielle teuhakehtamaan, kartanolle
kapsahtamaan_. R. MAMMELAINEN eller _Mammeloinen_, En faselig
ktt- och ben-frtande troll-kona; ordsaken til tandvrk; dess
beskrifning r:

    Mammelainen maasta nousi,
    Kolmikanta kaukahasta,
    Lihan syj, luun purija,
    Weren uxelta wetj.

MAMMOTAR, n. pr. foem. _Matoin Emuu_, ormars alstrerska. Anses fven
fr en Sten-patronessa, hvarmed skatter betckas. _Kiwi Kimmon kammon
poika, Syjttren symmen syrj, Mammottaren maxan pilppu_.

En af furieme och underjordiska troll, som tros frvara i jorden
nedgrafna gamla skatter. _Hecate_, Plutonis uxor inferorumque regina.
Se _Kratti, Arni, Haltia_.

MANALA, den samma som _Tuonela_. De ddas rike. Hraf r talesttet:
_Jo se meni manalaan eli manalle_ han tog farvl af verlden.

_Manala_ eller _Tuonela_ r Gthernes _Glitnis_, dden, eller
underjordiska Riket, hvarest _Gandel, Skagel och Geirskagel_ lupo
med brinnande gon kring ddsens marker (det r i _Tuonela_ eller
_Jabmiaimo_); frskrckelse, ngest, qval och elnde voro i deras
flje, och det var en ngslan, at se dem. _Tuoni_ eller _Glitnis_ har
hr utbredt alla sina frskrckelser, hvilka _Thors_ moder (_neity
Maria Emoinen_ eller _Mariatar_, hvilket liknar de Pfviskas sats),
med sina bner hindrat, at ej f utbredas fver jorden. Se _Tuonela,
Jabmiakka och Jabmiaimo_ -- I _Manala_ var ock en Pegasus eller
Skjutshst, at fra fram plgorne efter jrn-skador. _Hikowaako
Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas. Tiet tuonne juostessahan_.

MANALAN MATTI, dden, hrskande i _Tuonela_, eller _Tuonen Tuomas_.
Manalan Matti samma som _Loke_ eller _Charon_; frde de dda skuggor
fver floden til _Tuonela_ eller _Manala_. Finnarnes ordstf r, d
de blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta:
_Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii_.

_Marta_, samma som _Tuoni_.

_Neity Maria Emonen_, anropas ofta i de af hedendom och Pfvisk
lra blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel ro sammansatte
fr _Reformations_ seculum. J. _Maria_ r i alt en frtrffelig
hjelperska, i synnerhet vid barnsbrder, sjukdomar, pest, blod-sr
och eldens upkomst.

    Neity Maria Emonen,
    Mesi keitt kielellsi,
    Sima suussasi suloa,
    Konnan kuohuun kowaan

tilredde smorja til _ormbett_.

r ej heller ofrfaren til _sjss_, ty det heter: _Neity Maria
Emoinen, itek airollen asehin, Tungeixen Tuho ktehen_ -- grep sjelf
til rarne.

Beskrifves ssom en god Baderska, Barberska, Apothekerska, olje- och
fltt- kokerska, til allehanda sr smrjor, med Silkes Robe och lngt
slp, samt med en gullslef i handen.

Vid skador eller sr af jrn heter det:

    Jos rauta pahan tek,
    Ters hieno hilpasoo;
    Neity Maria Emonen
    Pist sormesi sulonen,
    Reikn revennesehen,
    Hienot helmasi kokoat.

Se _Helka. Neity Maria och Jesus_ anropas i parallel, til ex. mot
_Rutto_.

    Isni ikunen Jesus,
    Esivanhemman Jumala -- --
    Tuoltama anon apua,
    Isltni Jesuxelta,
    Emoltani Marialta,
    Nihin tihin tylhiin:
    Neity M. Emonen
    Tule tnne tarwitaan -- --
    Woiteles metisin siiwin - --

Se _Mader-akka_.

MARIATAR, bertta de vidskeppelige hafva varit J. Marias dotter. Hon
kallas:

    Mariatar kaunis Waimo,
    Tu-us pikku kattilansi,
    Jolla Werta keitetn,
    Jolla ma hurmeen tymeen,
    Weren wuotamattomaksi -- --
    Punasta putoamatak -- -- --

MNNINGISET el. _Menningiset_, Kyrkspken, Vlnader, bodde i
grifter, bergsskrefvor och knar; skrmde folk. Se _Kejjuset_
och _Kpeli_. Men Biskop _Agricola_ freger dem vara Gudar, som
befordrade gtenskap; hvarfre Probsten Doct. _Idman_, i sin afhandl.
om Finska och Graekiska Sprkens gemenskap, deriverar ordet af
grkiska _hymen_, Hymenus, Nuptiarum Deus -- Suidas.

MEHILINEN -- _ilman lintu_ -- En honings-fogel eller _Trochilus_;
Linn. Den minste och lttaste af alla foglar. I Troll-Runor, et
honings-bi eller Vise, som skall efter ordres ofta flyga fver haf
och flt, at hmta honing, mjd, olja, med mera stt, de sjuka til
vederqvickelse och trollen til smrja. t.ex.

    Mehilinen ilman lintu,
    Lenn tuonne kyyhyttele
    Yhexn meren ylitse,
    Meren puolen kymmenett -- --
    Tuo mett mehtolasta,
    Simoa Tapiolasta,
    Ripille woitehexi,
    Wammollen parantehexi -- --
    Wojjat yld, wojjat pld.

Denne honungs-fogel var ock utftld fr Snaror; drfre nskas honom
lycka p resan, at hmta honing._Ky kuin keh myten piwn permet
samoa_. Se _Karilainen_. Ja, _Mehilinen_ flg hgre n de som gra
luft-resor med aroflatiska machiner;ty han skulle flyga fver om
stjernorna och in i himmelen, som en _Mersurius_, och hmta horungs
salfvor och smrjor fr brnnsr: det heter:

    Mehilinen ilman lintu,
    Lenn tuonne, jonne ksken,
    Yli kuun, alati piwn,
    Taiwon thtein ta-ati,
    Otawaisten olkapitten;
    Lenn luojan kellarihin,
    Kamarihin kaikkiwalllan;
    Pist siipensi simahan,
    Kasta kaapunsi metehen,
    Hyrytk hyhenensi;
    Tuo simoa siwessnsi,
    Kanna mett kaapussansi
    Kauan rahnoin pahoin,
    Tulen tuiki polttamihin.

Item:

    Mehilinen ilman lintu,
    Ky kuun kehe myten,
    Piwn prmtt samoa -- --
    Tuuok mett Mehtolasta,
    Simoa Tapiolasta -- --
    Tuo simoa siiwellsi,
    Mett kielensi nenll -- --
    Wojjak yld, wojjak pld,
    Kerran keske rapaja.

Se _Neity Maria_.

MEHTOLA, En ren barr-skog; annat n _Tapiola_. En skogsbygd, dr
skogs-djur, foglar, bien och andre skogens hfvor vanckade -- _Item,
en skogs-Guda-magt, Pan_: anses ock i Runor, som en _Skogs-Fru_
rdande fver djur och foglar. De titlar, hvarmed hon under
tilbedjandet behedrades, ro: _Mielus Mehtolan Emnt_, du bengna
Skogs-vrdinna:

    Metn Ehtosa Emnt,
    Mielly mejjn miehiimmk,
    Antamaan ainuasi,
    Omas ojentamaan,
    Mielusasta Mehtolasta.

    Du vlviljoga Skogs-vrdinna,
    Var bengen t oss Skogsmn,
    Til at gifva ditt enda,
    Rcka t oss ditt egna,
    Af den luftiga, njsamma, skogsparken.

Hon dref harar i gillren och vippsnarorne i lag med _Ukkonen_
hvarfre harfngarne bedja:

    Puhas Mehtolan Emnt,
    Metn kultanen Kuningas!
    Kuk on laiska kulkemahan,
    Sit sijmalla siwalla,
    Karkota kari perll,
    Mieluusta mehtolasta --

Se Ukkonen.

Ifrn _Mehtola_ och _Tapiola_, skulle _Mehilinen_ anskaffa honing
til sr- smrja. Se _Mehilinen_.

MERI-TURSAS, En strand-bo; kallas _partalainen_, dels fr det han
vistades vid hafs-stranden, dels fr sit lnga vta skgg, hvarmed
han krystade Pohjolas dotter som blef moder fr 9 barn, alla
afgrundens foster. Se _Pohjolan imbi_.

    Synty Neitsy Pohjolassa,
    Impi kylms kylss,
    Jok' ei suostu sulhaisihin,
    Mielly miehiin hywiin;
    Kuin tulowi immintuska,
    Pakko neitosen panexen,
    Syxiin systxen mereen,
    Kalsoin aaltoin ajaxen.
    Meri Tursas partalainen
    Teki neiden tiinehexi,
    Meren kuohuilla kowilla,
    Weden wankan waalehilla;
    Teki pokoa yhexn,
    Yhest watanwest;
    Piilotteli poikiahan
    Alla wijden willa waipan
    Sarka kauhtanan kahexan;
    Nimitteli poikiahan:
    Mink pani pakkaisexi -- -- --

METELIWAARA, Se _Waarat_.

METZIST, En skogs-lund, dr afguden bedrefs. Item, idolum, forte
Priapus. -- 2. Reg. 23; 6: 7.

METZN-EUKKO, _Tapios_ hustru, _Metn Emnt_; anroptes af Jgare,
at gifva villebrd. Syntes stundom, d hon var gunstig med gyldene
ringar och insvept i gyldene duk. -- -- -- Men ondig viste sig med
ringar af vidje-lnkar och med ris-ruska. Henne til heder skulle
sjungas _Messn miehin wirsi_, d man gick ut til skogs: Hon var ej
blid d Jgaren sjng:

    Mielest Metn Emnnen,
    Usein hywn Emnnn
    Sormet kulta sormuxisa,
    Ket kulta krehiss,
    Jotk on soaanut[9] annillahan;
    Usein pahan Emnnn
    Sormet wihta sormuxissa,
    Ket wihta kreiss,
    Aina auttamattuessa.[10]

    Alt efter Skogsvrdinnans godtycko,
    r den goda Mors
    Finger understundom i gullringar,
    Hnderna inveklade i gulldukar,
    Som hon ftt med sina gfvor;
    Men ofta d mor r ond,
    ro fingren med vidjelnckar prydde,
    Hnderna omvicklade med vidjor,
    Och altid d hjelpls.

D _Winminen_ slog p sin citra, kom ock Skogs-gudinnan med alla
sina skogsdjur, at lyss p den hrliga musiken: _Itekkin metn
emnt, rinnon aidalle ajain_. Se _Winminen_.

MIEHEN SYP, Anthropophag, menniskjo-frtare -- troddes vara i
Norrska Lappmarken; dit hnvisas sjukdomar: ex. gr.

    Mennekks sinne sekahan (nml. til Rutian koski)
    Tuol on muutkin murha-miehet
    Miehen syphn kyln,
    Lapin maahan laukiaseen,
    Pohjan pitkhn pern. -- --

MIESTEN SYJIN KYL, var i _Kyrials_ land, eller den ort i _Kyrials_
botn, hgft i Norr i Finland, dr starke Resar och Anthropophager
frfrade de ankommande; se fregende _miehen syp_. Efterfljande
saga besannar det. Nr _Domar_ (Upsala Kung) nnu var ung och lg
upp sjn, fr at frvrfva sig ra och rikedom, blef han genom en
hftig storm drifven emot _Kyrials-botn_, eller til det stycket af
Finland, som ligger hgst i Norr (Kemi, Cajana, Paldamo, Sotkamo,
dr Hijsi bodde och andre Jttar i berg; ty landet var n segelbart
den tiden, emedan skeps-vrak nnu i dag finnas i flere moras i
Kemi Socken). Han kallade sit ankare under en stor och mrk skog;
han betckte stranden och gick up, at bese landet. Dr rkade han
_Hallgrim, en Rese_, som var, fr sina krafter och n mera fr sina
mnga konster, den farligaste. Hela vgen til hans kula var betckt
med nakna hufvudskallar och multnade ben, efter dem som han mrdat
och uptit. Hans grymhet var intet mindre n hans krafter, och det
var et vidunder i naturen, hvars blotta skdande kunde injaga
en skrck hos det modigaste hjerta i verlden. Alla de som hrdt
hans namn, hyste en rddhga fr honom. Men Domar mtte honom utan
fruktan. Deras strid var svr, men Risanth (et svrd, det Rolf tagit
i Grims kula; hrde Ynglinga-stammen til; dess sr lktes aldrig;
flog genom skld och hjelm), som den tiden var i Domars hand, behll
segren. Hallgrim fll, och Domar gick in i hans kula, hvarest en
strre rikedom, n han ngonsin tilfrene sedt, lyste honom i gonen.
Alla vggar voro kldde med skldar af blnkande silfver, samt
hjelmar af klaraste guld. Dr hngde tskilliga horn med rnder och
bilder af den dyraste metall inlagde.

MIKKELIN _piw_. En stor hgtid hos Norr-finnar; Se _wuoden
alkajaiset_. Alla hstar tagas d in i stall; fodras med l,
korn, granris och hermelins ktt, som skal praeservera dem fr
hufvudsjukor, m.m. Boskapen drifvas tidigt och utan ljud i fhuset,
om eljest vl skall g. Se _Ristin piv_.

MUNNU. En oculist i gamla Runor. _Munnu silmn Tytteri_. Item, en af
Nordens mer, som anropas af hst-gllare, at hmta is, rim och kyla.
Texten sger:

    Munnu silmn tyttri,
    Hyhenes panuttaria.
    Tuuwwos hyyt Pohjolasta,
    Jt kylmst kylst,
    Sill hyyll hyytele,
    Jll tuolla jhyttele,
    Pistn hyyn hyppyseni,
    Jll jhytn ktem,
    Teen tulen tehottomaxi,
    Walkian warattomaxi. -- -- --

MYRRYS MIEHET, de samme som Indomiehet, trollkarlar och vidskeppelige,
som dels med lsningar, _lugut, synnyt_, spttande, flsande och
p-blsande, med troll- Runor, _synnyt_, tro sig bota ormhund- och
vargbett, eldskador m.m.

NKKI, Neptunus, Svenskarnes _ge_. Se _Weden-Emo_ -- Efter forntidens
berttelser och skrock-sagor (Se Urban Hjernes Flocker om flere
hafs-fruar). Hr i Finland beskrifves Ncken med lnga utslagna hr
naken visa sig p vatn, i solsken, p stenar vid forssar borsta och
kamba sig, eller ajustera sit ljusgula hr fven stundom sjunga utan
tvifvel en Siren sng eller Crocodils grt, at lcka barn til
stranden, och simmare i vatnet, dem hon kramar s at de blifva
kl-bla, suger deras blod m.m. Hvilket i sjelfva verket r
kramp- eller seno-drag. Kringar och utlefvade Sj-galtar kunna
skrma ltt-trogna med tusende Nck- och hafs-fru sagor, Se _Ahti_.

_Nkken_ och alla de sm guda-magter, som bo i de vta Riken, voro
alla framkomne, at hra Winmises sng och harposlag, hvars like de
aldrig frnummit. Se _Winminen_.

NEITONEN NOROSTA, En vattu-nymph; bodde i vta dlder; kylde och
svalkade. Af dess brst-mjlk upvxte bjrkar. Hon anmodades af
hst-gllare, at frtaga eldens eller det heta jrnets kraft.

    Nouse Neitonen Norosta
    Wuotehilta hyisen pojjan,
    Jisen lapsen lappeasta;
    We wijttasi wilusta,
    Hamehensi hallan alta,
    Heit pahoilllen potowan
    Kaatoowallen kattehixi;
    Jottei poikasi potoisi
    Kaatowaisi kannettunsi,
    Jonk on huntu huutehessa,
    Iho liiwi iljannessa,
    Pajjan kaulus kaikkalassa.


NEMAGWELLE. En af Lappska jordiska Guda magter, hvars hjelp ganska
f meddelas. De f endast dess bistnd, som frsta gngen omdpas;
ty Lapparne dpas med _troll-dpelse_ mer n en gng; hvilket sker
sledes, at nr menniskjan blifver sjuk, gifver man henne et annat
namn, och ser vatn p henne med dessa ord: Jag dper dig i detta
namn N. N. och du skall lefva i detta namn N. N. De som f sledes
troll-namnet, f ga, tillika med namnet, _Nemoigwelle_. Som denne
Lapp ser ofta Nemoigwelle g fr sig fver bckar och moras; s har
han honom ock nr han skall g tilkyrkan. Han dricker ock _Sarakkas_
blod i samma bck, hvar nemoigvelle str. Sidenius.

NEURERNE, ro stammen til _Finnar_, Lappar och Esthlnningar, som i
Sprk mycket liknat Hebreerne.

Se Trgrds Utdr. af Dalins Sv. R. hist. I. Del. Cap, 13, . 3. pag.
13.

NOIDER, Lapparnes troll och vise mn, som falla i dvala, under en
viss sng; och hmta ifrn lngt aflgsna orter ngot i barmen,
samt bertta hvad de sedt och hrdt, under sin vandel utur kroppen.
Finnarne kalla denna ecstasis, _langeta loween_ -- Om Finnarnes
_Noidat_ och _Myrrys miehet_ har man ej hrdt sdant; utan endast,
at de hoppa i raseri och gnissla med tnderna, som kallas, _olla
haltioisaan_. Se _Myrrys miehet_ och _Indomiehet_.

NUJJA-SOTA eller _Kluppu-sota_, Klubbe-kriget i Finland 1597. P
flere stllen i Finland, Tavastland och sterbotn hlts sdane
klubbe- batailler. I Padasjoki by i Tavastland p kern vid Nystel
by har i Konung Carl IX tid r 1597 klubbe-kriget ock gtt fr sig,
ssom ock p flere orter i Finland; hvarfre _Sxmki, Ilmoila,
Gamle-Carleby_ jmvl ro af klubbe-kriget mrkvrdige. Nsta holmen
vid Nystel ker, p hvilken de slagne blefvo begrafne, heter n
_Nujja saari_, i.e. insula clavorum. Menniskjo hufvud skallar synas
dr n i dag.

Hertig _Carls_ afsgelse gjorde fver hela landet mycket buller.
Srdeles utblossade lgan i _serbotn_ och Finland. Bnderne hade
drifrn kommit til Hertigen och klagat fver det betryck de ledo
af _Clas Flemmings_ Rytteri: sedan, d de nu blifvit upmuntrade,
och hrde, at Hertigen af missnje tagit afsked, blefvo de aldeles
obndige: en af dem _Bengt Poutu_, samlade en stor svrm af sine
likar, angrep dessa Flemmings Ryttare, ehvar han dem rkade, och
fvade p dem all barbarisk grymhet; hvaribland fven Laglsaren
_Erich Olofsson i Woitby_ mrdades, fr det han _hll Rustning_.
Allmogens hop ktes derp ansenligen, och valde sig en ny anfrare.
_Jacob Ilkainen eller Ilkka frn Ilmola_ Socken i sterbotn, af
hvilken detta buller kallades _Ilkkainens krig_ eller, af dess vapen,
_Klubbe-kriget_.

Afsigten var nu icke mindre, n at anfalla Tavastland och Carelen,
jaga drifrn hela Konungens (Sigismunds) rytteri, upbrnna eller
skfla _Clas Flemmings, Axel Kurks, And. Bojes och Anders Larssons_
grdar, samt aldeles frstra bo Slott.

Clas Flemming ryckte up med sit krigsfolk frn bo den 23. Dec. 1596,
tgandes til _Birkkala_ i fredels hrad och _Bjrneborgs_ Ln, dr
_Bonde-hren_ vid Nockia Stes-grd hade sit hufvud-lger. Han lt
skjuta ngra Falkonet-kulor genom husen, hvaraf Bnderne frskrktes.

Ilkkainen drog sig om natten tilbaka in i en stor skog, som skiljer
Tavastland och sterbotn; men frlorade i afvikningen ngra 100 man.
Han blef sedan fngslad och afrttad. Antalet p de Bnder, som
fallit i detta flt-tg, var grufveligt, och har stigit fver 11,000,
hvilket fr sterbotn var en obotelig skada.

NYKYRI -- Se _Sotakedot_.

NYRKES, gaf Ickornar. _Nyrkkes_ bodde sjelf i granskogar. Se
_Hittavanen_.


OHTO, _Ohtoinen_, Et Bjrnens namn i Runor, fr dess breda nne och
stora hufvud. _Tapios_ starkaste djur. -- Se _Tapio_.

Han anropas, at ej rra vid Boskapen (som kallas _sonda-reidet_). Och
skulle han vela prfva sina tnders och ramars styrka s hade han
drtil stockar och stenar. Dock om hans maj:ts grymhet vore alt fr
stor; s anropades Skogs- Gudinnan Tapio, at hon ville styra bjrn,
och gra mnan fr honom mrk, snka himmelen i moln, och frblinda
hans gon, p det han ej m se kona, som skulle vara i hans gon som
stenar och stubbar. Se _Sini sirkku_.

Ohtos fdelse och hga hrkomst alt ifrn himla hvalfvet och
Sju-stjernorne, med _J. Mariae_ tilhjelp, beskrifves i fljande
_Ohtos-synty_ eller _Archaeologie_, ifrn Kuopio i Savolax.

    Mis ohto synnytelty?
    Mesi kmmen kunyteldy?
    Kuun luona, tykn piwn,
    Otawaisten olkapill:
    Sield on maahan laskettuna
    Hihnoisa hopeisisa
    Kuldaisisa ktkyhis.
    Neityt Maaria Emonen
    Wisko willoja wesillen
    Kapalolta kuondaloita,
    Selwlle meren selallen
    Lakeelle laineellen;
    Noita tuuli tuuwwitteli,
    Wein henki heilutteli
    Nenn metisen niemen,
    Saloja samoamaan,
    Pohjan maita polkemaan:
    Ellys piiloja pity
    Hpeseen hmmendy,
    Emosi sinun epsi;
    El sorra sonda reitt,
    Koaha majjon kandajata
    Enempi on emoillen tyt,
    Suuri waiwa wahimmalle,
    Kuin poika pahoin tekee,
    Lapsi kangein asuu:
    Kule sikana siwuhte,
    Wierihte wein kalana:
    Tule tuwissa tulille,
    Ilman Immin tietmt.

    Hvar r _Ohto_ fdd?
    Gull-ramen vnd som et barn (vaggad)?
    Hos mnan, nra vid Solen,
    P axeln af karlvagns-stjernorne:
    Ddan r han nedslpt
    I silfrade remmar (feltyg),
    I gyldene vaggor.
    _J. Maria_ den lilla modren,
    Kastade ulltappar p vatten,
    Lindor som flagor,
    P de klara hafs-sjlarne,
    P de vida vgorne;
    Dem vaggade vdret,

    Vatu-draget omgungade dem
    Til en honings-rik udd af nset,
    At springa i skogarna,
    Fr at trka de Nordiska lnderne:
    Gr ej hvad elakt och rasande r,
    Blanda dig ej i det nedriga (skamliga)
    Din mor frbjd dig det;
    Frtryck ej det gnings orena lret,Fll ej mjlk-braren:
    Mera har din moder at gra.
    Din fosterska har stort besvr,
    Nr sonen gr illa,
    Dess barn frhller sig argsint (styfsint);
    Far frbi som et svin,
    Dr nra bredevid som en silk i vatnet:
    Kom hemma vid til vrt vistnings-stlle,
    Utan at dejan vet deraf.

OLLIN _piw_, Olsmessan; d tordes ingen brga h, af farhga, at
om d rrdes vid ngot boskaps-foder, s skulle bjrnen gra skada.
D slagtades och ts _Willa-wuona_ (et oklipt lamb ifrn vren),
d skrden slts, hvartil fven tilreddes l och brnvin. D fret
inbars, skulle med al- och granqvistar vatn kastas fver Trskeln.
Frr n man tordes smaka af alla anrttningarne, skulle draf
utgjutas ngot i vrn vid bnken i bordsndan och p golfvet, samt
under _Aaatto-koivu_ d.. en helgad bjrklund, eller det trd, som
om midsommars qvllen sttes p grden. _Sirppi-juusto_ kokas eller
bakas denna dag och tes i sterbotn.

OTAWATAR, En Gudinna ifrn Karlvagn eller Sjustjernorne, som synes
varit dess make; kallas i gamla troll-Runor _dagsens dotter_.
Hon anropades til hjelp mot natt-tjufvar, och at igenskaffa det
bortstulna.

    Otawatar piwn tytt
    Tule tnne tarwitahan
    Omoani ottamahan
    Kadonnutta kaihtemahan -- --

Se _Piwtr_. Med dessa kan Svenskarnes _Thiodan_ jmfras, eller
_Titan_ hos de Latiner, som skulle kra solens vagn.


PAHOLAINEN, En ond ande, djefvul, en ond vlne, ormens stamfader
-- Hade ormar til briskar och sljor; hvarfre ormen titleras i
troll-Runor eller dess _Synty_:

    Mato musta maan alainen
    Toukka Tuonen karwalllinen,
    Rinta solki Syjttren,
    Paholaisen pajjan naula -- --

PAINAJAINEN, Maran, som af mjeltsjuka ses, som en hvit nymph om
ntterna under smn; uplyser med sit sken hela rummet och trycker
fver brstet, hvarunder de vrla och lta illa. Item _Painajainen_,
som krossar barn och gr dem vindgde: frdrifves af vidskeppelige
med stl och betsman, lagdt under hufvudef. r i sjelfva verket en
nerv- och convulsiv sjukdom hos barn af fyra --

PAKKANEN, Smll-kalla klden, den bistra _Puhuris_ Son, med dess
kulna och surmulna fru _Hyytt_ anvises til _Kijron koski_, at tilisa
den, om han vore i stnd. Mot klden stod man nog, nr man fick
fljande at skyla sig med:

    Tuos mulle Utunen turkki,
    Kanna willan karwallinen
    Jolla tuima turwellennek,
    Ettei pakkanen palelek,
    Kowan ilman koskematak,
    Pakkasen palelematak:
    Talwen ilma Taiwaellek,
    Ettei riko riskitty.
    Eik wismoille wiraak:
    mmni Utunen uuwin
    Turvvaxeni tuotuwohon,
    Plleni pujettakohon.

    Hmta mig den varma svanskinstrjan,
    Br hit den rikullige lurfviga plsen,
    Hvarmed jag frvarar mig mot den bistra klden,
    At ej klden frkyler,
    At ej den kalla luften fr komma t,
    Vintern frkyla mig:
    Den klare vinter-luften fare up under himmeln,
    At den ej skadar ngon christen el. gr ngon enda lytter,
    Eller verkar p huden rinnande frstskador:
    Min farfars, farmors varma edderduns paulun-sng el. tlt
    M hmtas til min skygd,
    Jag m pkldas, fverhljas drmed.

Jag tror man nog skall st sig mot klden s vl ombyltad, utan ngon
trollkonst.

PANNAHAINEN, En bannlyst, frbannad. Drmed frsts ofta ormen eller
en elak stygga.

PANULAN NEITI, En underjordisk troll-m, hvars bindel upfattes med
dlor. dlan kallas drfre: _p-puikko Panulan nejjen_ -- En af
furierne; upammade dlor och ormar. Se. _Kyytlinen_ -- Hon hll til
i _Aluen-jrwi_ djup; plgade genom elden.

PANUTAR. En af ormens dggerskor -- _Juutases_ stygga dotter.
_Panattar_ den samme, frorsakade sveda och vrk; beropas fven vid
lsningar fver sr och jrn-skador. _Rauta Ruoste hettri, hyhenes
Panuttaria, maa isnsi, maa emnsi_. --

PARA, samma som de Svenskas _Bjra_; en troll-konornes villige
tjenste-ande, hvilken skall di mjlk af frmmande koer, ysta det i
sin mage och bra i Smr-krnan. Dess underliga fdelse ses i Mag.
Christ. Er. Lincquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum P. I.
p. 53.

Fr 100 r sedan, d man n frmodeligen var fr skumgd och
ltt-trogen och sg nog ofta spken och elfvar dansa, hade man ftt
se detta kreatur, som til utseende skall varit luden, hvit och
svart-sprcklig, mera rund n aflng (utan tvifvelen tjufaktig
grannens katta), ftterne smala som en tranas, och 3 til antalet,
liknade mycket en gammal dags slnda. D _Paran_ klmdes imellan en
drr i et mjlk-hus och dog, sjuknade ock vrdinnan samt afled straxt
drefter.

Nr _Para_, bjran, r fdd och ftt lif, efter description l.c. s
sges:

    Kanna woita, kanna maitoa,
    Tuo woita Wuoren Lukko,
    Piim Pirun-emnt,
    Pst piim pindehest,
    Maito happaman hallusta -- --

PARAN-WOITA, Bjr-smr, som i sjelfva vrket r en sort blt svamp
i Rtmnan (mucor unctuosus flavus, Linn. Fl. Svec. 1282), bruka de
vidskeplige brnna i tjra, salt, svafvel och piska med en vidja, d
dess garinna, troll-konan, tros komma af med mkan och visa sig, med
frbn fr sin tjenste-ande.

PIWTR, En af vargens foster-mer -- It. dagsens brudfrmma, den
skna morgonrdnan, som frlste Solen och mnen ifrn frmrkelser,
som den elaka _Kuumet_ anstlde. Se _Kuumet, Kuutar_.

PIWIN WALITZIAT, dagvljare, namnes i Bibeln; utmrkte vissa dagar
fr olyckelige, af hvilka ngra kallades _Katehen piwt_ och _Tyhjt
piwt_, d var ej godt, at s ker, _kuiwat piwt_ 4, 5, och 6:te i
nyet, ej aldeles gillade fr goda. _Tuulen piw_, d. 2 Januarii, d
skulle ej eld gras, af farhga fr eldsvda nsta sommar. _Mndag_
och _Thorsdag_, gamla teknedagar.

PSIINEN, en vl de Christnas hgtid, men af vidskeppelige mycket
vanrad. Om Psknatten sttes n skllan p skll-koen och lior p
fhus-drren, at frhindra de flygande troll-konors ingng.

Nu sittes hela natten, och man lyss, som det kallas. De tro sig se
trollkonor flygande i luften utan aerostatiska machinens tilhjelp,
hra bultas, smidas, trskas -- hvaraf sps om tilkommande ting, om
rsvxt, ddsfall m.m. De flygande trollen skola ock nu fra all den
ull, kohr, svansar m.m som de samlat, til blkulla, ssom tionde t
Hin. (Se _Norrlndska troll-vsendet_ Capitain Elin). Nu tros ock, at
man ser Solen dansa om morgonen. Jmfr Strelings _Physica_.

At derivera ordet _psiinen_ af Grkernas _paianisai_, Panem aut
_apollinem_ invocare[11] och _paianisms_, Carmen ob liberationem a
malis aut prteritis, aut futuris -- Suidas, r ngot tvungit, hlst
Finnarne ej vetat af Psiinen eller Pskas firande, frr n efter
infrd Christendom: hldre kan ordet vara helt och hllit Finskt, af
primitivo _psen-st_ -- jag blifver fri, slipper ls -- och betyder
_psiinen_, vi vocis, en _lsnings, befrielses- dag_, i likhet med
Ebreernas _passah_, transitus -- en fver eller frbigng i afseende
p mord-ngeln i Egypten vid frsta Psk, och vergngen fver rda
hafvet &c.

PELLERWOINEN, En god Skogs-planteur och kerman, dess son var
_Smps_ -- _Smps poika Pellervoinen_. Se _Wennon hrk_ och
_Smps_.

PELLON PEKKA eller pekko. En korn-gud; befordrade vr-sdden och gaf
god vrt, som kallas _pellon maito_.

Probst. D. N. Idman l.c. deriverar namnet af Graekiska _paelo_ eller
_pelithro pekos_, coeni el. jugeri Deus -- p finska _Pellon Jumala_,
Agri Deus -- _Pellon pekkoa maistaa el. juoda_, r, dricka vrt,
eller buska, frskt gsit dricka.

PERKELE, djefvul; fr flere namn -- _Lempo Hiisi, Piru, Pirulainen,
Peiko, Pejjakas, Pejjainen, Pendele, Kilka, Kilo, paha Kurki_ --
Graecis _prkos_, niger, nigris maculis variegatus -- Sv. Hin
Svarte. Hin onde. Diabolus enim, nescio qvare, nigris coloribus
depingitur, nam alias format se in angelum lucis 2. Cor. II:14.
Hdan r Finnarnes talestt: _Musta kuin perkele_. Den samme som
Svenskarnes _Loke_ och _Midgards-orm_, hvarmed medel-guden _Thor_
stridde; hos Lapparne den Gud, som var uphofvet til det onda. Probst.
D. Nils Idman loc. cit. p. 35. deriverar _Perkele_ af _Lpeisokalos_,
recti experientiam non habens, Decori ignarus, ineptus; men nog
tvungit. Hrdragit r ock, at frege, det Perkele vore den markelige
_Bergelmer_, som blifvit rknad ibland Gudar, hvilken, efter _Eddas_
upgift, varit en _Jotuner_, namnkunnig af visdom och kallad _Hin
frode Jotun_, af hvilken _Odin_ den ldre lrt regerings- och
krigs-vetenskapen; men hvilken han sedermera med sit anhang drifvit
ifrn ste och land. Se Schnings afhandl. om Tids Regering i den gl.
Nordiska bist. p. 105. Detta uphfver ordet _perkeles_ derivation
af _'Apeirkalos_ -- dock sga finnarna, i anseende til Bergelmer,
_sill on Perkeleen konstit -- wiekas kuin perkele_, illslug -- men
naturligen hrstammar det af _prkos_, svart, som r lika til uttal
och betydelse, emedan ock en sdan ide n i dag tfljer sjelfva
namnet. Se _Piru, Hijsi_. --

PERI-SOKIA, En af _Louheatars_ 9 stygga sner -- En af Thussar eller
Cycloper -- Engda bestar; smidde viggar t Thor eller _Ukko och
Ilmarinen_.

PESUAN KANGAS, En stenhgd i Pavola af Sijkajoki, Socken i sterbotn,
dr jag d. 16 Sept. 1783 nedraserade 4 stenhgar; det r en
sten-rundel, liknande en gammal skants eller fste, _Linnat_, med 2
portar p en ganska brant hgd, midt uti lg och flt utan stenar,
men omkring murad af grsten. Tr hnda en _Kalmisto_. Se _Linnat,
Linna kangas, Kalewa_.

PIEHINGIN-WUORET -- Bergs-rygg i S.O. ifrn Landsvgen 6/4 ut ifrn
Piehingi by i Salo Socken. Dr skola n synas tecken til rum och
4 st. portar. De ro frsta landt-knningar fr seglande ifrn
_Brahestad_.

Santta PIETARI, rdde til ormens fdsel -- Se _Juutas_. St. _Pehr_
beropas ofta i troll-runor, i anledning af flera Pfviska sago om
hans vandel med sin mstare. Sdane Runor hra til medel ldern fr
Reformations-tiden.

PIMENTO & PiMENTOLA. Se _Pirulainen_.

PINNEUS, filius Tapionis, aliis, _Pinneys_, _Tipion poika_.

PIRU, djefvulen, _Perkele_; agerar ock smed; smider pestskotts pilar,
som _Loke_.

    Piru pijli takoo.
    Pajassa owettomassa.
    Ilman ikunattomassa;
    Is piili takoo.
    Poika nuo sulitteloo -- --

Hans gesller aro _Ruho_ och _Rompa_ samt _Perisokia_. Finnarrnes
talestt, _Tulinen perkele el. piru_, ger tilknna, at han umgicks
som smed med elden och det gldande jrnet.

_Rossus_ sger, at _Ryssarne_ dyrkat en Gud, under namn af _Perun_,
den de frestlt under en mans bild, hllande en eldhet sten i
handen, hvilken til heder de underhllo stndigt en brinnande eld af
ektrd.

Fr det at ordet _Piru_, tyckes hafva ngon gemenskap med Grkiska
ordet _pyr_, ignis, eld, den _Perserne_ dyrkade som en Gud (Suidas),
och den Finska _Piru_ frstod sig p eldens kraft i ssjan, ssom
smed, sluter Doct. Idman p. 36. loc. cit. at elden i Hedendomen
blifvit hllen fr Gud, och dyrkad under namnet _Piru_. Eldens dyrkan
i Norden pstr _Schning_ i sin afhandl, om Tids Regering i den
gamla Nordiska hist. p. 105.

PIRULAINEN. En ond ande af mindre slaget -- Fans unge, _lng och
frskrcklig_, i Runorne. _Louheatars_ Son. _Pirulainen pitk poika
hakkasi Tulisen koiwun, Saaressa nimittmss_ -- -- item -- alt hvad
som var af _Pirus_ slgt, kallas _Pirulainen_, hin ondes pak; Se
_Paholainen_. Dess tilhll var i --

PIMENTO eller PIMENTOLA, _pohjan per_, ultima _Thule_; yttersta
mrkret, dels i afgrunden, dels i Norden vid _Novaja Zembla_ och
_Turja_ (Norrige).

    Ukko Turjasta tuloo.
    Mies pitk pimentolasta.
    Tynn hyyt, tynn jt.
    Sylt on housun lahkeesta.
    Puolta toista polwen pst,
    Kahta sylt Roatiolda,
    (i.e. _housun persauxilta_ ifrn byxlinningen)
    Tynn hyyt, tynn jt --

Se _Turja & Tuli poika_.

Denna _lnga man_ ifrn _Pimendola_, anropas ock som Hofslagare,
d hstfoten flintat:

    Tuli Poika Pohjalasta,
    Uros uudesta kylst,
    Pitk mies Pimendolasta,
    Tuo tulla tuhahteloowi.
    Suoni wihko kainalossa,
    Liuta kesseli selss;
    Min nuota anelemaan,
    Anna miekkonen minullen,
    Min nuota tarvvihteisin;
    Tst liuta liukahtanna,
    Tst kalwo katkennunna;
    Thn kalwo kaswattele,
    Thn liity lihoa,
    Ellys mrille mnny,
    Ellys wismoillen wiruoo -- -- --

D elden fans i _Aluanjrwi_, sedan flera notvarp blifvit dragne, kom
ock en _stark Otter_ ifrn _Pimendola_ --

    Tuli mies Pimentolasta,
    Mies tarkka Topiolasta,
    Joka rohkeisi ruweta,
    Wiilemhn wikkelsti,
    Rautaisitta rukkaisitta,
    Wantuitta matoisitta

I Pimendola smiddes fven _troll-pilar_, som voro ddelige Pestskott.

    Poika lhti Pohjan maahan,
    Mies pieni Pimentolahan,
    Nuolia teettmhn,
    Wasamoita walmistamahan,
    Ambu nuolia asetti,
    Ruho nuolia takoi
    Ramba jousta jnnittpi -- --

Se _Pohjola_.

PITKINEN. Et _Ukkos_ tilnamn. Den lnge, store, hederlige,
ansenlige, majesttlige _Ukko_ -- at betekna Guds magt i skan och
betyga vrdnad fr honom. Ordet frekommer i Finska Bibeln.

POHJOLA, yttersta Norden, beskrifves ssom en mrk och frfrlig ort.
Tartarus & ultima Thule -- Se _Pimendola, Pirulainen och Tuli poika_.

POHJOLAN-EMND, bde god och ond, alt efter nycker och behag; en af
Nordens mgtigasta _Herskarinnor_; kunde bde hjelpa och stjelpa,
bota och skada, anropas drfre ofta. Hennes namn var _Louhiatar
eller Louheatar, Loweatar, Lowehetar eller Louhi_.

POHJAN-EUKKO, _Loaus_ hustru, en Skogs-gumma i Nordan fjll, som
skulle skafva Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en bl mantel:

    Sini wiitta Pohjan Eukko
    Pane juonet juoxemahan,
    Poikki Pohjolan joesta,
    Sret soikelehtamaan
    Kynnet keikelehtamaan

Nmligen fr Rendjuret. _Pohjolan Emnt_, den samma, Nordens
vrdinna -- Se _Louhiatar_.

POHJOLAN IMBI el. _Neity_; en spotsk, frck men kttjefull m --
fraktade, som Penelope, friare: men af kttjebad kastade sig i
hafvet, fr at svalka sin hetta; hon blef dr rdd af Meri-Tursas och
fdde 9 sner, utblingar och arge bofvar -- ibland dem _Pakkanen,
Hijsi, Puhuri, Hyytt, Mntykoiwu_ -- Runan om henna sger:

    Synty Neity Pohjolass
    Imbi kylmss kylss
    Jok ei suostu sulhaisisin,
    Mielly miehiin hywiin -- -- --

Nordens m, hvilken, ssom ganska kall af sig, upmanades, at svalka
brnnsr och eldskador:

    Nouse neitonen Norosta,
    Wuotehilda hyisen pojjan,
    Ijisen pojjan Lappeasta,
    We Wijttasi wilusta,
    Hame-ensi hallan aIda.

    Stat up ifrn den dfviga dlden,
    Ifrn din rimmiga Sons barnsng,
    Ifrn sidan af din stliga (evrdeliga) Son,
    Drag din manteau ifrn klden,
    Din kjortel undan frosten.

Se _Meri-Tursas_.

POHJOLAN-ORIS. En af Nordens Pegaser, som var s smll fet, at vatten
hlts p hans rygg, hvarmed brnnsr svalkades. Se _Hiilitr_.

POHJOLAN-POIKA. (Se _Piru & Pimento_) En af Bores sner, som drpte
_Yme_ (_Jumo_) och gaf honom s djupa sr, at all Rymthursa slgten
drunknade i blodet -- Se _Jumo_ -- _Yme_.

PUHURI, Kldens Fader: _Pakkanen Puhurin poika, Talwi poika
Hyyhrinen_; kallas s, fr det man blser i nfvan och r stel om
fingren, aliis:

PUPULI, idem: _Pakkanen Pupulin poika_ -- eljest en hare. D tnderne
skaldra af kld, sges hakkaa _pupulin-pupuu ellerjnexen kaalia_ --

PUNA-PARTA, anses fr _Tuonis_ Son och eldens vrd-ande.

    Puna parta Tuonen poika
    Kirnusi Tulisen kirnun,
    Skeisen sywytteli,
    Pukumissa puhtaissa,
    Waatteissa walkeissa -- --

Se _Piru._

PUSKUT eller _Kirouxet_, kallas de bannor och svordomar, hvarmed
troll sysselstta sig, at frgra folk och boskap, d de i raseri
gnissla med tnderne, och uphetsa mrksens andar. En trnsjuka eller
annat ondt, som de tilbringat sin ovn. Af samma slag, som _Gthernes
Seidur_ eller kokningar, hvarmed den Finske trollkonan _Hulda_ om
lifvet bragte den Svenske Konungen _Wanland_, efter _Sturlesons_
berttelse.

PYH Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lng; s svr och strid, at man
med bt drigenom ej kan komma upp, utan ndgas de, som med bt vilja
ifrn Ulo til Cajana, fr berrde forss svrighet skull, slpa sina
btar och foror 1/4 mil fver land. Et lax-patu stlle r uti Pyh
forss i Muhos, som nnu kallas _Trattila_ -- Se _Trattila_, _Ulo_
under ordet _Uhri paikat_. Se et gammalt Mscr. af 1705 af _Erik
Jacobsson Frosterus_, Prp. & Pastor in Kemi -- Anmrkningar fver
Ulo Socken af Norra Hradet uti sterbotns Hfdingedme.

PYH-MAA, utom kyrkgrden, andre vidskeppelige offerstllen. -- Se
_Uhri paikat_. n r den omenskliga oseden hr i svang, at rifva och
sarga lik; afhmta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter
ifrn kyrkogrdarne; eller ock taga ddan trollpossor, at skada
menniskjor och kreatur; g om ntterne i kyrkan och rdfrga de
dda; d trollet skall klda sig in albis, eller messhaka och g
p altaret, upmana _Kejjuset_, eller de s kallade kyrk-spken, at
frflja tjufvar, eller ovnner, eller befria en svagsint, som tros
plgas af elfvar eller detta flje m.m. Se _Risti-kannot_. Ehuru
detta lter otroligt, i vrt s kallade _hgt uplyfta tidehvarf_, fr
jag dock, efter Assessor _Swedenborgs_ exempel sga, at alt detta
har jag ex _auditis & visis_; & cum Sacellano in Wro ol m, _Tuno_,
Relata refero.


QWENA-STRM; flumen Amazonum, vid Cajana i sterbotn, kallad af
Finnarne _mmn- koski_; strid och faselig, dr ingen n lefvande
kunnat nedfara, eller stiga upfre. Bryter af de strsta furustockar
i et gnableck i sit brdbranta fall, som pinnor eller prttor.

QWENLAND -- Cajana Ln i _sterbotn_. Et gammalt ste fr de tappra
amazoner och sklde-mjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid
1150 underlagd med det frige Finland Sveriges Krona.

_Ericus Jacobi Frosterus_, Conrector Schol Uloensis, postea Pastor &
Prpositus in Pudasjrwi, tandem Prpos. & Pastor in Kiemi, skrifver
om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad
Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 p fljande stt:

"Emedan nu Finland med _sterbotn_ var medelst denne Konung Eriks
vapn lagd under Sveriges Krona, s har detta landet den tiden
blifvit kallat _Cajania_ eller Cajana, _Cajnun maa_, som det nnu
af de _Savolaxiske_ kallas, och bemrker uti det Finska Sprket s
mycket som _Verecundus_. pudicus, tuchtig,  Finska (sijwollinen)
Cainulainen, ty sterbotniske invnare hafva altid ifrn fordne
tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgnge sedigare
och tuchtigare, n de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i
mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vgfarande:
hrtil kan detta lmpas, at _Hans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX_, i
sterbotn hr ltit i sin Kongl. Titul inflyta de _Cajaners Konung_,
Konung Erik har ltit straxt igenom Biskopen Sand _Henrik_ fortplanta
den Christeliga Religionen hr i landet, at frsamlingen af vist
folks antal inrtta, s at allaredan 170 hr therefter uti Konung
Magni tid (som r vorden kallad _Smek_) hafver i sterbotn varit
ngra Pastorater, som _Kjemi, Sahl_ och andra Sochnar, hvilket kan
bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 p
Whrfrudags nativitatis, derest desse orden st: Wij Magnus med Guds
nde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nde Biskop
i bo, helsom Eder Kyrkio-Prster i _Sahl, Kjemi, och andra Sochnar
i Osterbotn_ &c. -- Hraf sprjes, at den Christliga lran lngt
frut hade frkfrat sig, fr n samme Konung _Magnus_ regerade,
hvarfre ock denne Biskopen _Hemming_ i bo r den 22, uti hvilkens
tid Frsamlingarne hafva haft sina Kyrko-prster och visse intrader
til Prstes hl tijonde &c. Som Kongl. bref nrmare utvijsar:
ibland dessa gamle Sahl och Kjemi Frsamlingar rknas ock billigt
_Pedersre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyr_,
ibland de ldsta, varandes frdenskull undran vrdt, at man in til
thenne dag icke ngot annat document har kunnat frambringa af de
ldsta Frsamlingars Handlingar frutan detta Kongl. Brefvets Copia,
hvaraf fuller fr 80 el. 60 hr sedan berttas originalet varit til
finnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man
ftt namn p dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 hr,
nemligen ifrn 1335 intil 1500, d man befinner ngra ssom 1525
Michael, Pastor i _Kalajoki_, 1558 _Canutus_ Pastor i Ij, _Petrus
Simonis i Sahlo_, 1558 _Thomas Lungonis_ Pastor i Liming, 1568
_Jacobus Sigfrid_ i Kyr, 1546 _Petrus Andr_ Pastor i Mustasaari,
1558 _Eschillus_ i Kjemi, -- -- &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter,
utgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes nnu Copier i
behld" -- -- &c.


RADIEN, Lapparnes s kallade fverhimmelike Gud -- Graecis
_Kralaios_, viribus potens -- samma som Ilmarinen. Radier, ehuru
hgst uppe i Stjernhimmelen, r ngot ringare n _Rariet_, som skall
nedsnda andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den
Maderakka i hnder -- Se Rariet och Maderakka.

_Radier_ uptager de dda til sig, nr de efter dden en lng tid
hafva varit i de ddas land; Se _Tuonela_.

RAHKOI. Et spke, som de gamle Tawaster trodde frmrka Mnan. Se
_Kuumet_.

RAMPA, fdd af _Louheatar_, som blef hafvande af vder -- var en arg
skytte; skt ddeliga pestskott. _Ruhos_ broder, eller en af de 9
syskon, som _Lowehetar_ fdde. _Piru_ var deras Fader. De Svenskars
_Thoraren_, bekant fr sina stygga ftter; hade en fot med 4 stygga
tr och den andre med fem sdane, hvilken var styggare.

fven kan _Rampa_ sttas i bredd med _Welint_, som fyllt de gamla
sagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjdrar,
hvarmed han flg ifrn sit fngsle.

RANA-NEIDA. En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket hgt uppe i
Stjerne-himmelen. Rder fver de fjll, som frst om vren grnska,
och gifver nytt grs til Renens fda. Om vren gra Lapparne offer
til henna, p det Renen mtte komma i tid til grs-gng; kan jmfras
med Finnarnes _Eteltr_, Svenskarnes _Frjja_ eller _Frigga_,
Romarenas _Flora_. En Gudinna, som skulle utdela sknhet och gynna
krleken.

Det r under Frjjas namn, som man vrdat jorden, p hvilken vi bygga
och af hvars ymnoga qved vi alla nras.

RARIET. En ibland de frnmsta Lapske Gudar, som ro allerhgst uppe
i Stjern-himmelen. Somlige sga, at han r allestdes nrvarande,
somlige icke; dock frst de ej den sanna Guden med _Rariet_.

RAUNI, _Ukkos_ geml, lika med Jupiters Juno. En af Carelska
afgudamagter i fordna Hedenhs, hvarom Biskop _Agricol_ ord och rim
lyda:

_Ja qwin kew kylw kylwettijn, Silloin Ukonmalja juotiin_. (dracks
skl eller minne, Thor til heder, som teknades med hammar-merket),

    Siihen haetin Ukon wacka,
    Nin joopui pika etta akka.
    Sijtt paljo hpie sielle techtin,
    Owin sek cwltin ette nechtin.
    Owin Rauni ukon naini hrsky,
    Jalosti ukoi pohjasti prsky.
    Se sijs annoi ilman ja woen
    tulon -- --

Se _Ukko_.

En Gudinna dyrkad vid vr-utsdet, hos Grker _Reione_, kallades
Gudinnan _Juno_. Suidas. _Njord och Freijer_ fingo fven den ran
efter dden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne,
at gra rs-grdan ymnig och det allmnna lefvernet fridsamt.

RAUTA MULLAN MKI, En hg backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i
sterbotn, 3/4 mil ifrn Korsu gstgifvare-grd och 1/2 fjerdedel
ifrn Sorkasten Suo t Pattijoki, straxt vid Landsvgen, dr ro 6
 8 st. lapphgar, och marken til fordna tiders jrn-smltning och
hyttor.

RAUTA REHKI eller _Rauta Rekki_, En Jrnets Gud, som behedras med
Guld-hjelm -- _Kulta Kilpi_. -- Se _Wuolangoinen & Ruojuatar_. (Ferri
genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid jrnskador:

    Rauta Rehti, kulta kilpi.
    Tee mullen iku sowindo,
    Wanno waka el. wankka weljexesi,
    Wasten syntni syldk,
    wannottele wahtoani.
    p&

    Sedan beskrifves Myrjrnets uphof:

    Etps silloin suuri ollut,
    Etks suuri etks pieni.
    Et kowin koriakana,
    Kuins sas suosta sotkettihin,
    Wetelst wellottihin.
    Woi sinua Rauta raukka.
    Rauta raukka koito kuona
    Ters Tenho pivllinen.
    Poikasi teki pahoa.
    Lapsesi tihoa tyt.
    Tule tysi tuntemahan
    Wikasi parantamaan.

RJJNNES, en updiktad ond ande; ansgs for vllande til
barntrnsjukan (atrophia): _Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen
Rjjentehen_ -- -- -- Se _Rijsi._

RNDMKI. Frsta och ldsta Biskops-stet i Finland. Upp Pfven
Alexander III:s bref foro Hertig _Gutorm_ och Arch. Biskop _Stephan_
til Finland och lade Biskops-ste i _Rndmki_. -- rnhjelm Hist.
Eccl. p. 491.

K. Erich XIII 1453 inrttade _Rfstting_, dr Biskopen i bo med
ngra af Dom-Capitlet och en _Riksens Rd_, som reprsenterade
Konungen, hllo Konungens Dom.

Biskoparnes vrdighet var s stor, at de hade 40 vapendragare ifrn
_sterlandia_ eller _Fenningia_. Se Konung _Albrechts_ bref 1366 til
bo Biskopen _Hemming_. Om Biskop _Magnus Olai Tavast_ berttas,
at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrlse, hvarfre han
ock kunde bda upp folk, at dmpa et upror i Satacunda -- vid.
Gyllenstolpe _in Descr. Sweogoth. L. V. C. XI_.

_Rndmki_ har varit den frsta Christna Kyrka i Finland. Biskop
_Johan_ var den 8:de och sidsta Biskop i Rndmki, de bodde p
landet hldre n i Staden fr Hedningarnas fverfall och raseri, som
de fruktade fre. Biskop _Magnus_, som var en fdd Finne, flyttade
frst til bo 1300.

Mot norr ifrn Rndmki kyrka, t hger ifrn Landsvgen, r et
berg, som tjent til borg och fste. Innom kergrdet, t vnster, r
en grop, dr vatnet 2 gngor om hsten torkas, fr n vintern kommer,
och kallas dr p orten _Kapeetten hauta_ -- dem jag sjelf besg 1766.

RIJJENNES -- Se _Riisi & Rjjnnes_.

RIJSI, En barnsjuka, troddes vara _Rijjentehes_ eller _Rjjntehes_
affda -- Skulle brnnas och utrotas, med den eld, som _Ilmarinen
och Winminen_ blnkte frn luften -- NB. at _electricera_ barn
torde ock ej vara ofvet; emedan flera led- och trn-sjukor botas med
electricitets-kulan. -- I troll-Runor heter det hrom:

    Iski tulta Ilmarinen,
    Wlhytti Winminen -- --
    Jolla poltan Rijjen suuta,
    Rijjen hammasta hajotan --

RISTI KANNOT och _Petjt_, helgade eller korssade stubbar och trn,
tallar. At sdane varit af lder i mycken helgd och hgaktning ses
af Pfven Gregorii IX bref 1228 til Biskop _Thomas i bo_, om deras
afskaffande, Hans Capellan _Wilhelm_ fick ock hela den tracten genom
ppet bref dat. i _Nousis_ 1234.

Sdane _helige lunder_ och _trn_ nedhgg klockaren _Phl Lydikinen_
vid pass r 1656 i _Kuopio_ i Savolax. Se _bo Tidning_, fr r 1772.
N:o 14. sid. 3.

RISTIN PIW, Korsmessan, d fhus-vggarne och koerna korssades
och en helgad sten utbrs i skogen, under mnga ljliga ceremonier:
denne dag eller d. 15 Sept. r Tavast-lnningarnes, i Hattula och dr
omkring, rs-hgtid n i dag efter slutad skrd och inbrgning -- Se
_Wuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin piv_.

RITIKAINEN, En orm-patron. Ormen kallas _Ritikaisen rintasolki,
Ahikaisen ajjan-witzas_.

ROMENTOLA, En ohyggelig skog. Se _Hongatar_, dr _Kati_ planterade
furu-trn. _Honka puu Romentolasta_ i.e. _Sydn-maasta_ -- Se _Kati_.

RONGOTEUS, gynnade Rg-skrden. En Carelsk afgud efter _Wexionii_ och
Wiborgska Biskopens _Agricol_ upgift, _Rygos_ el. _tryges Theos_,
grani aut hordei Deus, Fennice: _Rukiin Jumala_ hos Finnarne n
vanligt talestt -- Se _Pellon pekko_. Svenskarne dyrkade _Niord_, en
bermlig Konung; dess minne draks. Efter dden dyrkad, at befrmja
rsvxten.

ROSTIOF, En finsk Kung; blef s hgaktad af Svenskarne, at de efter
dden gfvo honom Gudommelig heder. Joh. Magnus Lib. I. C. 10.

Rex Fenniae _Rostiophus_, qui CXXV annos ante natum Christum floruit,
delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.. han bodde up i landet;
ty hafs-stranden var oskrare fr Sj-rfvare.

ROTA, Lapparne _Rodaman_, Grekernas och Romarenas _Proserpina_,
Finnarnes _Tuoni_ och _Manalan Matti_. Har sitt tilhll mycket djupt
neder i jorden i sitt --

ROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars
vilja. De som ro i _Jabmiaimo_ komma til _Radien_, sedan de hafva
varit dr en tid; men de som komma til --

ROTLANDA, slippa icke drifrn, men pinas dr som i helfvetet. Til
_Rota_ hafva Lapparne offrat och dr skt hjelp, nr ingen hjelp
kunde vntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota
kommer med sjukdomar och plgar ut menniskjan och renen, d de intet
annat rd funnit, n at de hafva kpt dem ifrn sig med offer; dock
hafva de icke grna offrat til henne p det gemena vis: utan nedsatt
en dd hst, at _Rota_ p honom skulle rida bort frn dem. Sidenius.
Se _Hiijen hevonen_.

RUHO, _Louheatars_ Son, smidde pilar och pestskott. Den samme som
Svenskarnes _Egill_; en snll bogspnnare; Skt fogeln i flykten.
_Ruho jousta jnnitt, Rampa rautoja pit, ampu perisokia_ -- -- --
v. _Piru, pimentola_. Han var en obklig Rese, af de 9 onda foster,
som dess moder i en nedkomst framfdde.

    Akka poikia tekeepi.
    Saunan lautain perll,
    Poiki poikoa yhexn,
    Yhell wesi kiwell,
    Yxi Ruho, toinen Rampa,
    Kolmas verinen sokia -- --

Detta Nom. propr. _Ruho_ fins i gamla handskrefne domar utaf ren
1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, s at det varit lnge i bruk.

RUOJUATAR, n. pr. foem. En jrnets foster-moder; nstan samma som
_Wuolangoinen_.

RUOSTEHETAR, Samma som _Ruojuatar. Rauta Ruostehettri_, d.. jrnet
af Rst-slgtet.

RUOTUSWINEN, En af _Juutases_ dttrar. En helfvetes furie med ormar
kring hufvudet. v. _Panutar_, lik Gthernes _Gandel_. En af de
underjordiska plgo-andar, plgar de oslla skuggor.

RUSKON-KIWI, En R-sten, i Muhos Socken. Hvarom Probsten _Erik
Jacobsson Frosterus_ i sitt Mscr. af 1705. _Breves observationes ad
Antiquitates Ostrdbotnicas spectantes p. 5. skrifver_:

"sterbotn, som i Hedendomen r frst bebodd af Lapparne, hvilka
varit skattskyldige til Finska Regementerne jmte Ryssar och de
Svenska eller Helsingiske Frestndare, bevises af de mnga namn,
som Lapparne efter sit aftrde lmna mst, sedan de lngre sig i
Norden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; ssom _Lappfjerd_
Socken, _Lappo_ Socken, _Lapinoja i Calajoki_ Socken, _Lappi_ by
i Sijkajoki, _Lappiniemi_ by i Liming. Lappen har ock rodt efter
Lax i Uhle Socken ocn  Turcka holmen, det de ldsta bnder af
sina frfder hrdt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente
ndades, hvilkets grnsor alt hit til norden sig utstrckt hafva,
som den stora _Rmrks-stenen_ utvijsar, som i dag finnes 3 alnar
bred, lng och hg, 4 mihl ifrn Uhle stad, ster-Norr belgen
i Ule Socken och Muhos by, kallas af landsfolket _Ruskon kiwi_,
drp finnes uthuggit den _Svenska Cronan, Ryssens kors och Lappens
hammar_, hvilka mrken nu mera ej s grant kunna igenknnas, men fr
ngra tider varit helt synlige."

RUTIA, Norge. _Rutian-Tundurit_, Norrske fjllen. Aliis _Rujja_.

RUTIAN KOSKI, _Tunturin takana_; En strid forss i Norrige. Tr hnda
hrmed frsts _Mlstrmmen_, emedan Runan nmner hafsfjlar och sund.

    Tuonne tungen pois turmiot
    Rutian koskehen kowahan,
    Hauwin suuren hartioille.
    Lohen pyrsthn punaisen;
    Johon puut tywin tulowat,
    Hinat helpehin menewt.
    Eli latwoin lankeawat;
    Tuonnema kipuja kiistn.
    Tuonne waiwoja walitan,
    Sewille meren selille.
    Ulapoille aukeille.
    Lakeni lie lainehille.
    Se sinun etehk wiepi,
    Aiwan kauwas kaimoawi.
    Eik sinne kuu kuumotak.
    Eik sinne piw paista.

RUTIAN MERI, Norrske kusterne, Ishafvet, ddan Norrskenet (chasma
Boreale; Se Pontoppidans Noriges nat. hist. Beskr.) tros komma;
finnarne kalla Norrskenet eller lyssman _Rutian el. Rujjan pilwet_
el. _Rewon-tulet_. _Rujja_ -- samma som _Rutian meri_.

RUTIMO. Et stort Skogs-spke, som frmrkade Mnan; _Rutian meri
hakkasi Rutimo rajjan, oxillaan piwn peitti latwallaan kuun
kehitti_ -- --

RUTTO, Pesten; fr fri skjuts til Norrige -- Se _Hijden hevonen_.


SAARIS. Et gammalt Kunga-ste i Finland, hvaraf lmningar nnu Synes;
i _Wirmo_ Socken fordna Finska Kungars Hof och Ste. Et schytiskt
namn r _Saar, Ser_ eller _Sir_, som n brukas; betyder mgtig,
stor, och stmmer fverens med det Latinska ordet _Csar_ eller
_Aesar_, hvarmed de gamla _Hetruscer_ beteknat all tings Herre och
Skapare. Efter Gtherne r _Saragossa_ nmnt. _Saraeen och Saarmat_,
_Saarmader_ en stor och myndig man. _Hrsaar, Hrsir_ och Ryssarnes
_Saar_ eller _Czaar_.

I England och Frankrike heter Konungen _Sir_. Turkiska frnmste
Ministern _Visir_, aldeles som vre gamle Gther i sine fornsagor
och sten-krnikor kallat dem, som i hrfrder och eljest varit deras
anfrare, _Visir_.

Ordet _Saar_ finnes i orternes namn i Finland. _Saar, Odinsaari,
Hermensaari, Mustasaari, Pietarsaari_. Sjelfva Finland heter
_Suomensaari_, Finska Herradmet el. Stor-Frstendmet, det ena NB.
af alla _3 Stor-Frstendmmen_ i hela Europa. Omkring bo har alts
varit _sedes Imperii Fennici_ -- vid Dissert. de S:to Henrico p. 53.
Cancell. R. och Prof. Algoth Scarins Wecko-Tidning, sub Tit. _Saar
Lovis_ den _Tartariske_ nation, som nmner sig _Zeremisser_, af
Finska orden _Saar_ och _mies_, hrman -- Efter Sal. Biblioth. Ass.
Brenners bref p. 107 til Biskop D. Er. Benzelius hafva de ock hos sig
mnga ordastt och sjelfva ordet _Jumala_ ur Finskan behllit.

1646 d. 20 Aug. blef detta _Saaris_ med _Helg_ Ladugrd i _Bjermo_
med dess underhafvande bnder, som utgra en skatt af 2491 Dal.
rligen under titel af _Wasaburgs_ Grefskap, gifvit t Grefven och
Bisk. _Gustaf Gustafsson_; men 1681 d. 12 Jan. terfll den ter til
Kronan.

SAIWO. En Lapsk fverjordiak Gud. _Zaboi_, Baccho confecrata loca.
Suidas.

SAIWOGWELLE, (Bergfisk) som bevarar Lapske Noidens lif, nr han skall
begifva sig til _Jabmiaimo_, antingen til at hmta ngon af sin
slgt, fader eller moder upp igen, som skall vara Renvaktare, 1, 2,
3, 4 r och lngre, eller at hmta en sjuk menniskjas sjl upp igen.
Se _Jabmiaimo_. -- Sidenius.

SAIWO-LODDE, Bergsf, som visar vg, hvarest Noider aktar at resa,
och noiden brukar _Saiwo lOdde_ til at antasta andra menniskjor
och _Noider_, nr de ro vrede. _Sidenius_. Se _Saiwogwelle_ och
_Saiwo-serva_.

SAIWO-NEIDES, Bergs-qvinnor, som med deras _saiwo-kitse_ (bergs
vatn) inviga och styrka noider, d de skola i strid mot hvarandra och
frska sin styrka.

SAIWA-OLMAI, Bergs-Gudar hos Lapparne, tjente _Noidar_, eller dem som
i Noiderskap varit flitige, och sig dem tilkpt mot andre _Noidar_.
Desse _Saiwo- olmai_ gifva rd uti tskilliga svrigheter, bde uti
smn och eljest. _Sidenius_.

SAIWO-SERVA. En Bergs-Ren, som Lapparne stta mot andra Noidars
_Saiwoserva_, hvilka hrdeliga stngas med hvarandra: den lapp, som
ger den Ren, som mister hornet eller hufvudet, blifver sjuk och
under tiden dr -- i detta flje rknas ock _Saiwolodde_.

SALAMNTTI, En Finsk stark Otter. Beskrifves af Finnarne fr _priiwi
ja wkew, riski, warsin plleen oiwallinen mies_, d.. en braF
stark, frisk, och fver sig ypperlig, frtrffelig karl. R.

SALO. Den ldsta Kyrka i _sterbotn. Sahlo_ Kyrkan, som hlles
fre vara den frsta och ldsta i hela sterbotn, hafver fljande
monumenter, som dr finnes, neml. _1:o Liber Missalis_ Papisticus,
2:o Historia Lombardia, 3:o Revelationes Brigitt uti pergament, 4:o
Jungfru Mari belte med dubbla drrar fre, af sknt arbete. 5:o S.
_Brigitt_ belte, med dubbla drrar fre, af sknt arbete. 6:o S.
_Jrans_ belte. 7:o St. _Petri_ och _Pauli_ belten. 8:o 3 st. sm
belten. 9:o Christi Crucifix. Probst. i Kemi Erik Jacobsson Frosteri
brev. observ. ad antiqv. Ostrobotnicas spectantes, af 1705 i Mscr.

SARAKKA. En af Lapparnes ofvanjordiska Gudinnor af Finnarnes _Akka_
eller _Zagreus_, Bachus infernalis, fdd af _Proserpina_, med _Pluto_
samman aflad. Suidas. Sarakka r den frsta _Mader akkas_ dotter, som
gifver barnet kropp i moderlifvet, nr _Radier_ har nedsnt andan.
Sarakka har ock smrta af barns-brden, lika som qvinnan, hvilken r
fruktsam och hafvande. Denna r flitigt tilbeden af hafvande qvinnor.
-- De dricka hennas skl i brnvin och ta _Sarakka_ grt, fr en god
barna-fdelse. Sidenius.

SMS, Faunus, en skogs-planterare; sdde alla backar, sandmoer
och krr med trd-frn, som _wennon hrk_ upplgde. Han var
_Pellerwoises_ Son, och tnkte redan i sin tid p Skogs och villa
trns plantering.

    Smps poika Pellerwoinen (Puihin Isnt)
    Otti wiisi jywi,
    Seihtemi siemeni.
    Lhti maita kylwmn,
    Saloja tihittmn.
    Suot kylwi, kanerwat kaswoi;
    Norot kylwi, nousi koiwut;
    Met kylwi, nousi mnnyt;
    Kylwi kummut kuusikoixi,
    Karangot kataikoxi -- -- --

Se _Wennon-hrk_.

SIGMUND. En Finsk Kung. _Heidrekur_, hans Bror, nmnes i _Adalriks_
och _Gthildas fventyr_ 8 Bok, I, D. p. 430.

SIGTUNA. En by, i Kemi Socken i sterbotn, kallad efter _Sigtuna_
Stadsboer ifrn Sverige; r i frstone bebodd af Svenskar fr
fiskeriets skull, hvilket, ssom Regale, var t dem bort-arenderadt;
som af gamla innemot 200 rs original-documenter kan bevisas.

SINERVOl En Roslands-vlne, som fdde Rot-maskar, utan tvifvel en bl
fjril. Den lstes, at bortfly ifrn Rosland, p fljande vis:

    Sinerwo sinun isnsi,
    Sinerwo sinun emnsi,
    Kulaten tulit kulosa,
    Helellen heinikossa
    Minun hengi heinihini.
    Minun ruoka ruoho-oni,
    Kulisten kulossa menet,
    Helellen heinikossa,
    Minun ruoka ruohoistani,
    Symst tt hyw.
    Kaunista kalwamasta.

Finnarne hade alts begrepp om insecternes frvandling ifrn gg,
larv och puppa til insect eller flygande fjril, lngt fr Linni tid.

SINISIRKKU, Et heders och smickrans namn t Skogens Moder (_Mehtn
Emuu_), som troddes upamma Bjrnen in i den tjocka skogen; hyssa,
gunga, styra och skta honom:

    Tuuwwitteli, lijkutteli,
    Wijnn willa kuontalona,
    Kuuana pellawas kupona,
    Kirjawassa kammarissa.
    Kehn kultasen sisll.
    Sisll Salon sinisen.

    Vaggade och hyssade p armarne, (Bjrnen)
    Som det varit fem ullslagor,
    Som 6 lin-krfvor,
    I den brokiga, tapezerade, utfirade kammaren.
    I den dyrbara uptimbringen,
    I den blskiftande tjockaste skogen.

Hon skall nu agta sin unge och fosterson Bjrn; drfr heter det:

    Sini-sirkku pohjan neiti
    Kiells pojjes poikojansi,
    Ettei turhaan tulisik,
    Hpesehen horjatasik -- --

    Du blskiftiga skna Nordens nymph
    Neka bort (frbjud) din fosterson,
    At han ej m komma i ffngan (frgfves),
    Rka (snafva) p Skam -- --

_Sini-sirkku_ beskrifves efter dess ajustice, d hon blidkas sledes:

    Hiuxet kullan suurtuassa eller suortuessa,
    P kullan wipeleessa,
    Ket kullan kreess.

    Dess hr i gyldene lckar,
    Hufvudet med gyldene flijkar och bjefs,
    Hnderne invecklade i gyldene svep (dukar).

Madame Sini-Sirkku skulle ock hlla styr p Bjrn s, at han ej rrde
vid Boskapen: ty det heter ter:

    Sini-sirkku Pohjan neiti
    Peit kulta peite-ell,
    Kata kulta katte-ella,
    Wijys sikana siwutek,
    Wyryt weden kalana.
    Ohitte minun omani

    Sini-sirkku Nordens m
    Betck med et gyldene tcke,
    Skyl fver med gyldene skygd,
    Fr fram honom frbi som et svin,
    Vltra honom likt en hafsfisk fram om,
    Frbi min egendom, egna hjord.

SIELUJEN-PIW, dagen efter _Kekri_ eller Allhelgona, d Badstugu
vrmes, qvastar, bad-vatn tilredes fr _pyht-miehet_, de heliga mn,
som tros komma, at bada. Den dagen drickes tappert; gs ut p visite
i grdarne, och hotas med ugnars och spislars nedstrtande, om ej
brnvin gifves.

SKIALWA. En Finsk Kunga-dotter, som mrdade Konung _Agne_ p
_Fitets-ns_, sedan kalladt _Agnefit_; dr nu _Stockholm_ r anlagd,
_Agne Skjafr Bonde_ var _Dags_ son och eftertrdare. Han for mycket
i hrnad och hade stor framgng i _Finland_. Omsider blef han af sin
sednare geml _Skjalfva_, Finska Frsten _Frostes_ dotter, uphngd
med en guld kjd i et tr p den holmen i Mlaren, dr Stockholm nu
r. Ifrn den tiden kallades orten _Agnesfit_, som betyder _Agnes
ns_. af Botin Sv. R. Hist. Messenii pentatopolis Sv.

SODAN AJAT _Pohjanmaalla_. Stora fejde-tider i _sterbotn_. Nog
mnga. A:o 1496 brnde Ryssen _Pohjan per_ under _Sten Stures_
regering. 1517 brnde han andra gngen samma tract. 1597 var klubbe
strid med _Clas Flemming_. 1585 upbrnde Ryssen Liming kyrka och
by, p 3:dje dag Jul; fven p samma r i Augusti mnad Ijo kyrka
och tog Kyrkoherden Hr. _Jacob_ med dess folk och slgt til fnga.
1591 brnde han andra gngen Liming kyrkan. 1714 stod Kyt slaget,
hvilken tid intil 1721 kallas _ison sodan eli wenjn wallan aika_
-- -- &c.

SOTAKEDOT, Valplatser, eller fltslags-stllen; flere sdane ro i
Finland, i Plkn, i Willmanstrand, i Storkyr -- -- &c. _Nykyri_,
en bonde, hvarefter en grd uti _Muhos_ nnu kallas, skall med sine
anhrige och grannar ena reso s bemtt de strfvande Ryske partier,
under stora fejden, at bloden flutit p isen och kyrkan blifvit
frlst ifrn fiendens brand, hvilket skal vara hndt, d Liming
kyrka af Ryssarne upbrndes r 1591.

Troll hnvisa qvesan, tandvrk och _luu-walo_ til _Suurille
sotikedoille, siell on luutoinda lihoa, purraxesi, kalwoaxes._ --

SOINI eller SOLE. En af Kalewas sner: fr det tilnamnet _Kalkki_
(en skalk). Han var en ullspegel i alt sit lefverne; redan efter
fdslen, d han var endast 5 ntter gammal sparkade han snder sit
lindeband, hvaraf man frstod, at han skulle blifva en god busse; han
utbjds ock sldes drfre til _Carelen_ t en smed, _Kyrtyinen_
vid namn, hvarest han gjorde flera skalck-streck: han antogs frst
til barn-amma, men grfde gonen ur barnet, matade det och t fven
sjelf; ddade det och brnde up vaggan, hvarom en gammal Runa sger:

    Se kalki Kalewan poika.
    Kuin ensin emst syndyi,
    Wijdell wesi kiwell.
    Heti kohta kolmiiss,
    Katkasi kapalowyns;
    Nhtijn hyw tulewan,
    Kenitihin kelpuawan
    myyntihin wierahalle.
    Karjalahan kaupittihin.
    Sepoille kyrtyiselle,
    Pandihiinpa lasta katzomahan;
    Katzoi lasta, kaiwoi silmt.
    Sytti lasta, si itekki:
    Lapsen taudilla tapatti
    Ktkyen tulella poltti.

Sedan satte hans husbonde honom at grda; d han uprykte furur til
grdsel och kn-granar til strar, samt vidjade med ormar: han sattes
til at valla boskap: hans matmoder bakade honom et brd, hvari hon
lade en sten, dri han skar sin knif frdrfvad, d han var med
boskapen i vall; hvaraf han s uphittades, at han kallade Bjrnar och
vargar ihop, at rifva och upta hela boskapshjorden: af koers ben och
oxars horn gjorde han sig lurar, i hvilka han blste och dref den nya
hjorden, nmligen Bjrnar och Vargar, til grds, hvilka han sjelf
klafvade, och ndteligen uphittade bjrnen, at rifva sin matmoders
lr. S hmnades _Soini_ det gck, som matmodren spelt med honom:
Runan sger:

    Pani karhut kahleisiin.
    Sudet rautoihin rakensi;
    Neuwwolewi karhujaan,
    Susillehen suin puheli:
    Repse Emnnn reisi:
    Tarttui karhu kandaphn.
    Repisi Emnnn reiden.
    Sill kosti piijan palkan.
    Naisen naurun paransi.
    Pahan waimon palkan maxo --

Se _Kalewa, Hijsi -- Jtit_.

SUKKA-mieli, Asmodus. En som stiftade oenighet imellan gta folk, s
at mannen bar svarta strumpor; anroptes, at ndra de afvoge sinnen
til krlek och bttre inclination:

    Sukka mieli mielen kndj.
    Mesills tuon mieli haudo,
    Haudo mieli mielettmn,
    Armahi armottoman.

    Du svartstrunp-ande, som ndrar sinnen,
    Uphra med din honings-sta trut den drens sinne,
    Upmk den vetvilligas hjerta,
    Min krestas, som r ogin, hrd och obarmhertig.

SUMBLE eller SUMBLI. En Finsk _Kung_ efter hvilken Finland frmenes
vara nmnd _Suomen maa_ --

SUMUS. En stor Sj i Ryssland; dit frvises vrkarne i sr.

    Tuonnema sinun manoan,
    Sumuxen wesijn plle;
    Pohjan pitkn pern,
    Jost et pse piwinn -- --

SYNNYTR. En Orm-fderska.

    Sen min miehexi sanosin,
    Urhohoxi arwelisin,
    Joka kyyt kynsin lypsis,
    Krmett ksin pitelisi,
    Syleilisi synnytrt -- --
    Winga wangahan makaisi,
    Kiwell ala perll.
    Tihis Tuomikosa,
    Paxysa paju mets -- -- --

SYNNYT, Archologier fver elden, ormen, sten, alla trn; lses
fver skador och sr af vidskeplige -- Sdane aro _Tulen-synty_ --
Se Aloen- jrvi -- _Kiven-synty_ -- Se Kimmo -- _Madon sanat_ el.
_Krmeen-synty_ -- Se Juutas -- &c.

SYJTR, n. pr. foem. _naaras piru -- puoli pirua_. Et halft troll.
En af Anthropophagerne, grym och stor ktt-terska. Se _Miehen syp_.

dlan kallas dess brst-brisk -- _Syjttren rinta solki_ -- -- &c.
Af Syjtrs spott vxte tomt-ormen -- _Syjtr merellen sylki_
-- -- -- anses fven fr en Stenarnes patronessa -- _Kiwi kimmon
kammon poika, Syjttren symmen syrj_ -- -- --


TAPIO. En Skogs-Gud, under hvilkens styrsel alla skogs-djur st; han
har magt, at gifva dem i Jgarens hnder, och slppa dem drut. Var
Gud fver Jagt-redskap. Agricola.

TAPIO och TAPION WAIMO. En Skogs-Gudinna, den Jgare anropade om
villebrd. Hennes heders-titel r mst, _Tuo Tarkka Tapion-waimo_.

Tapiotar -- _Waimo tarkka, suuri sulkain Emuu_, du noga agtgifvande
Skogs- vrdinna, du stora Fjder-Fnas moder. Item: _Metzn Eukko,
Kaunis karwa_ -- -- -- dref haror, foglar och smrredjur i giller,
flakor och snaror.

    Mielus Mehtoln Emnt,
    Tapiolan Tarkka neito,
    Wed riistaista reki,
    Tawaroista taluttele.
    Kohden kulda langojani.

    Du goda, gunstiga, Skogs-vrdinna,
    Lfskogens agtsamma M,
    Drag en rik el. fyld slda af peltteri,
    Led an dina skatter,
    t mina vippsnaror af messing, som blnka som guld.

TAPIO, ofta sjelfva _Skogen_; Bjrn dri r i Norden Herre och Kung
fver djuren. Titleras i Runor: _Kuldanen Kuningas Tapion kainalossa_
d.. En Konung och Herre fr alla andra skogsdjur hr i Norden,
residerar i den dystra skogen. Bjrn fr ock det namnet _Ohtoinen_ --
v. _Ohto & Ukkonen_.

_Tapio_, sjelfva Skogs-Rn, blir ock fr dess lder och vrdsamma
skgg hedrad med det namnet Ukko, d Bjrn och harar (_mettn
kapeet_) af honom anhlles. Om harar heter:

    Anna Ukko uuhiasi,
    Anna oinahat omansi
    Ukko kullainen kuningas,
    Tuuwwos ilman tuusimata,
    Waromata waaputtele -- -- --

_Tapio_ skulle ock beskydda boskapen fr Bjrnen och andra skogens
villdjur:

    Mehn (metzn) kullainen kuningas
    Mehn Sippa haliparta
    Pane panta pihlajainen,
    Ympri nenn nykern (nykern)
    Kuin ei pihlaja pitne,
    Nijn s rautanen rakenna -- -- --

t _Tapio_ lfvades en tupp til offer -- _Kukko sinulle, kukko
kaikelle kyllle_, och i slutet af troll-Runor str ofta _Kukko!
Kukku!_ liksom _Socrates_ p sin ddsstund bad offra en tupp t
Hlsos-Guden _sculapius_.

TAPIOLA, Lfskog; Tapios trygga hemvist in i tjockaste skogen. -- Se
_Mehtola_.

    Tapiola Tarkka waimo.
    Metn Ehtosa emnt -- --
    Jos lhen mina metllen,
    Heti meht mieltykn
    Mielly mejjn miehihimma.
    Kostus mejjn koirihimma.

TARANIS, de Scythers Hgsta Gud -- tr hnda _Taurione_, Diana, culta
a _Tauris_ Scythi populis, Suidas.

TARAN UKKO, gift med Taranis -- En Lappsk och Finsk fver-Gud. Finnes
i inscriptionerna, hvilka n finnas i Dalmatien samt vid Heilbron i
Schwaben.

TIAKKA, in plurali _Tiakat_, fordom _Diar_ eller Prster; frklarade
Gudarnas vilja; frestodo afguda-tjensten och voro tillika folksens
domare; nu kallas klockare och ringare kyrkjo-betjening, s i
Ryssland som Norra delen af sterbotn, _Tiakar_.

TIETJT. Se _Indomiehet, Noider, Myrrysmiehet_.

TIERMES. En Lappsk fver-gud, som rdde fver skan, thordn,
regnboge, samt menniskjors hlsa, lif och dd -- Grkemes _Hermes_,
Mercurius, _Dis Hermes_, Deus Hermes, famosissimus hic fere per orbem
Deus, cui varias tribuebant ethnici functiones -- r i lika rang med
_Biegsolmai_ (och _Thorden_, Lapsker Luft-gud); rder fver vder
och vind, fver hafvet och vatnet. Har ftt offer, p det han skulle
nedlgga hafvens storm. Sidenius. Kan jmfras med olus, Neptunus
och Finnarnes _Ilmarinen_.

TIJTTY, En dlans stamfader -- _Iki Tijtty jjyn poika_.

TONTTU, En hus-gud, _Lar_, gick och rustade i en grd om ntterna;
var af mnga slag; _Jyw Tonttu_ bar hem skylar och kte
sdes-bingen. _Raha-Tonttu_, samma som _Kratti_ -- _Paska-Tonttu_
drog gdsel til grds -- Han skulle hvar morgon f et grt-fat
med smr-ga och flere rtter; hlts i mycken heder; Ficks p
et besynnerligt stt til grds; Den som ville hafva honom borde
Psknatten taga et par mrr-ranckor om halsen och g omkring kyrkan
9 gngor -- d tomten mtte honom, och frgade, hvad vil du ha? Om
han d i sin hpenhet sade, _paskaa_, gdning; s fick han ock til
fverfld, s at alt fverfldade af den varan. -- Sade han ock
pengar, spanml: s hmtade _Tontten_ alt; drfre ock ordstfvet r,
dr alt r i fverfld, _Tonttu sill on, Tonttu kantaa -- Tomten
mtte bra t honom_. Tonttu, Hushllnings-guden, Grcis; _Thod,
Thond_, Mercurius -- Suidas.

TOUKO-LEIP, Et stort brd, som bakas i Julii mnad. _Ukko_, skan
eller Thor, til heders; men brytes ej, utan frvaras i sdes-bingen
tils vrsningen fljande r, och d med vissa cremonier utdeles
grdsfolket at ta af.

TORDEN (Thordn), Lapparne fruktade den, som en Gud, som oftast
blifver vred och slr stora stycken af bergen, nedfller trn och
slr f och menniskjor ihjl: ty skan buldrar ofta i Lappmarken fr
de hga fjllen skull. Nr han i sin vrede ltit hra sig i luften,
hafva de lfvat honom offer, hvilket de ocks hllit -- Sidenius.

Samma som Finnarnes _Ukko och Ilmarinen_, Se _Tiermes_.

TORNIO, Staden i Wster-Norrland, kommer fre i Runor, ssom en ort
hvadan skinn-varor fs. -- Af Rf-fngare heter det om Rfven:

    Torin on tuotu Torniosta,
    Tappelun Tapiolasta,
    Toaatani on soasta soaanut,
    Isn polwen korkeunna,
    itin wrttinn pitussa.

Det r: med trtor hmtad frn Torne, med strid ifrn Tapiola -- Min
farfar har ftt den frn kriget, d han var sin fader kns hg, s
lng som modrens slnda --- It. samma med _Ymes_ land (nu Ume), dr
Rimthussarne berttes hafva blifvit drnkte i Yme Jttens blod. Se
_Jumo_.

TUISKO. En Finsk Kung, item de Teutoners, eller gamla Tyskars. Deras
bygd -- _Tuiskuland. Tuisku_, Fennica wox -- Sv. Urvder. _Tulee kuin
Tuisku -- on se Tuiskun nhnyt_ --

TULEN SYNTY, ord, som lses i troll-Runor fver brnnsr och
eldskador, om eldens uphof. Archologia ignis -- Se _Aloen jrvi_.

TULI POIKA POHJOLAINEN, En kall buse ifrn Norden, som skall slcka
elden och frtaga dess sveda, anropas p detta sttet:

    Tuli poika Pohjolainen!
    Tule tummenna tuloja
    Waltiaista warwentelek;
    Nouses maasta mamman-Eukko,
    Kana rautanen kawaak,
    Symn tulen kipuja,
    Tulen lient lakkimahan,
    Hyinen tytt, jinen poika,
    Tuli hyiseen sotaan,
    Kiwiseen kellariin,
    Tynn hyyt,
    Tynn jt -- --

    Du eldens Son, Norrbagge!
    Kom lt elden tafsna,
    Minska eldens hetta (lga),
    Stig upp ifrn jorden du gamla mormor,
    Stig hastigt up du jrn-hna,
    At upta eldens svedor,
    At lpja lgans velling.
    Den rimmige flickan, isige gossen,
    Kom i den rimfulle ktan,
    I den sten-kellaren,
    Full med rim, full med is -- --

Se det fljande _Turja_.

TULKKILA. Et bonde-hemman i Kemi, dr den Pfviske tolcken bodde.
Guds-tjensten skedde hr i landet i fordna tider p Latin af de
Pfviske Prster, som icke frstodo landets sprk; drfre de
ndgades bruka med sig  Predikstolarne tlckar, som hafva uttolkat,
hvad predikanten p latin frst predikade, p Finska fr menigheten;
hraf kallas nnu i dag et bonde-hemman _i Kiemi, Tulckila_, hvar
den Pfviske Translatoren eller _tlcken_ bodt hafver -- Probsten
Erik Frosterus i sina observ. ostrob. 1705 i Mscr. skrifver hrom
sledes:

"Til et prof af denna _Pfviske Tlcken_, berttade fr mig fordom
Probsten och Kyrkoherden i Kemi Sal. Hr. _Johan Tuderus_, som
frvisso haft denna tradition utaf sina frfder; nmligen, nr
den Pfviske Predikanten  en Juhldag hafver lsit _Esai II Cap.
v. 1._ och i anledning deraf betygat, at Christus skulle fdas af
Jesse root, har Translator p Finska tlckat, och sig intet bttre
frsttt, n meningen skulle vara af gjssen eller en gs, hvarfver
menigheten begynt lee, har den Pfviske Predikanten varnat honom til
at rtta sig; men han sagt p Finska: 'Jos ei hn ole hanhen jalast,
nijn olkohon warpahast, h.e. r han ej fdd af foten, s m han vara
fdd af gs-tn'." Samma fins i Biskopens _Pauli Justens_ relation
utfrligare.

TUONI. Se efter _Tursas_.

TURILAS, En stark Jette, som gungade klippor, hllar och berg, lika
som bollar: _Musta mies wki Turilas, Sep Kijkutti kiwe, waaputti
wahan nene_. Honom liknade Stark Otter i Svenska sagor, hvars namn
nnu lefver i fruktan efter hans dd, och aldrig lrer d. _Swerkker_
plgade sl handen i berget s hrdt, at hvar led syntes i fasta
stenen. _Elgthor_ vadade i hrda bergs-klippan. Sdane Jettar kalla
Finnarne _Wki-Turilas_.

TURJAN-MAA -- thiopien, de Blmnners, de brnda thiopiers hemvist.
Hiskeligen lngt aflgsne varma lnder, hvarom Finnarne selfve sga:
_se on kaukana. Ho! Herra Jumala sit matkaa!_ Det r: Bevars! dit
r en grufvelig lng vg! item, et _fraktligt_ namn p aflgsna
orter; fast ock under et sdant namn utmrkes orter, dr svartkonster
brukades.

TURJAN-MERI, Nord-Sjn, Ishafvet.

TURJAN TUNTURIT, Norrska fjllen -- item Alperne. _Turjan kallio_,
Norriges klippor, dit _Rutto_ frvises -- Se _Hijjen hevonen_.

_Ukko Turjasta_, en kall buse, som frtar eldens vrkan -- Se Tuli
poika -- _Ukko Turjasta tulo_ -- -- -- Se fljande under T. pimentola.

TURKKA. Et frdom rikt laxfiske med Pata i Uhle Elf, 3/4 mil ifrn
Uhle Stad; var det frnmsta Krono-fiske i fordna tider; men nu
frsmradt, fr mynningens upgrundande.

TURRI-TURRAS el. TURRISAS. Finska Krigs-Guden, som gaf seger. Mars,
lika med Svenskarnas _Thyr_, mst afhllen af de gamla Kmpar.

I _Eurp i Carelen_ r _Tyrin-wuori_, dr dennes boning varit, och
kallas n _Tyrjn-jj_. Inbyggarena tro, at han n spkar frr krig,
och slr p trumma i skyn, hvaraf de sp krig instunda.

Biskop Agricola rknar _Turrisas_ ibland Tavastarnes afgudar, och
sger i fina bekanta rim: _Turilas annoi woiton sodast_, gaf seger
i krig. Synes fverensstmma med _Thouras_, de Assyriers Kung, nst
_Ninus_, som sedan blef kallad Mars, eller _Thourias_, bellicosus
Mars. Andre finna likhet i _Thor_, de Gthers fver-Gud eller
Krigs-Guden. _Thyrarting_ kallas Fltslag i gamla Svenska historien.

TURSAS. Se _Meri Tursas_.

TUONI. Wallhall, dden -- v. _Manala_ och _Marta_, brukas i Finska
Psalmboken och Bibeln ofta fr dden, grafven, frruttnelsen,
helfvetet och frgngelsen -- Se _Radier_.


TUONELA. Ddsens tilstnd och underjordiska Rike, full med
frruttnelse -- it. Audins-krar eller de ddas hemvist. _Tuonella
kyd Tuonelassa waeltaa_ -- falla i dvala, bortdna, komma in
ecstasi; a Graec. _Thanein_ -- Sv. dna, animo delinqui, _ethanon,
thanes_, Macedones, Scytharum vicini mortem apellabant _danon_, Teste
_Plutarcho_ inde Fennorum _Tuoni_, dd.

I Tuonela trodde de gamla finnas alt hvad som hrp jorden frngde
-- dr var gta njen -- silk, flsk, korn, m.m. hvarfre de ock med
sina dda satte i hgen i hedentimma, knifvar, spjut, pilar, mat,
klder, ringar, husgerd, pengar, gull, silfver, och trodde, at de
gingo updaga och rknade sina skatter n efter dden. Se _Jabmiaimo_.
Sdane qvarlefvor har funnits i ttehgarne fven i _Laihela_ Socken
i sterbotn.

Emedan nu i _Tuonela_ fans korn, gddor och flere tlige varor, kan
man frestlla sig ltt, et Turkiskt paradis, dr nectar drickes utur
gyldene sklar, och de gamla Gthers _Glyssiswallar_, eller de sllas
hemvisten efter dden, hvarest dygdens vnner fgnades. De gamlas
frestllningar, i verldenes barndom, voro mycket sinlige; dock
slutes billigt hraf, at de trodde sjlens oddlighet och et annat
bttre lif efter detta.

TUONEN NEITO, En af Parcerne, ddsens brudfrmma. Bor p _Kipumki_
eller _Kipuwuori_. Har en _Pandor_ ask i handen, full med plgor,
med et mladt lck.

    Kippu Tytti Tuonen neito,
    Kipuja kokoiloopi,
    Kipu wuoren kukkuralla,
    Kirjo kansi kainalossa,
    Kirjo wakkanen kess,
    Itki tihotteloopi -- --

TUONENOHRA el. OTRA, brdd af korn i Wallhall; frekommer i Runor,
fven som _Tuonenhauki_, en Gdda, fr lskare af hvardera i andra
lifvet; likasom _Odens galt_ i Svenska sagor; ty flsket var en
lif-rtt fr Gtherne hr i lifvet.

_Winminen_ lade _Tuonen otra_ til strng pinnar i sin harpa.
_Pani naulat kandeleseen, orahasta Tuonen Otran, Tuonen hauwin
hampahista_ -- -- --.

TUULETAR, Vder-gudens oli vna Fru, vaggade och omrunkade de
upvxande Furu- trn, som Skogs-mjan _Kati_ planterade -- Se _Kati,
Lemmtr, Kangatar_.

TYRJN KOSKI, En strid forss i Norrige, eller Mlstrmmen -- _Tuosta
tywy Tyrjn koski_. Run. It. _Tyysty ennen Tyrjn koski, wesi
Jordanan wshti_ el. _joki Jortanan kunehuk_ -- i.e. _kuiwu_, lugna
-- stadna i loppet.

TYRJN-WUORI, Se _Turri_.

TYYTIKKI (_Orawan Emuus -- pieni waimo_) Tapion neiti.

    Metsn piika pikkuruinen,
    Aukase rahanen aitta.
    Mun metlle mntyni,
    Luinen lukkosi murennat.
    Mieluussa mehtolassa
    Et Emnt lienekkan.
    Jos et anna ajallani.
    Ijllni ilmuutak -- -- --

Ickornarnes Patronessa.


UHRI PAIKAT. Offerstllen; sdane hade Finnarne s vl som Lapparne,
s i hedendomen, som n nstan til vra tider, flere, ssom helgade
lunder, stora trn, furun och tallar, stenar, hllar, berg, kllor,
kyrkor och kyrko-grdar, dit mjlk, pengar, ja, nda til knappnlar
offrades, at terf sin syn, hlsa -- och den som tog af kllan
eller Offerstllet, sdane dit lagde persedlar, troddes krossas, f
gonsjuka, blifva blind. I Hattula Socken i Tavastland r en sdan
sten, dr regn-vatten stannar i en ihlighet, dr flera surgde
tvtta sig och offra dit nlar; det finnes ock kllor och trsk, som
man besker fr at lga sig. v. _Erpyh & Pyh maa, Janakkala_ klla
&c.

Probsten Er. Frosterus i Anmarkn. fver Ulo Socken i Mscr. berttar
om _Offerstllen_ fljande: "Betrffande gl. offerstllen, s kunna
icke monge af them mera namngifvas, frutan hvad som skedt p
_Kehkoses_ hemman 1/4 mihl ned ifrn Mohos kyrka p norra sidan af
Elfven, hvars frsta boer kommit ifrn Kandalaxi Sochen i Ryssland,
p hvilket hemman en korsboda mitt p grden varit, i hvilken boda
blifvit offrat genom srskilte fnster fr gss- och flickebarn,
slfver, tenn, penningar &c. t the skulle fras ther frbi til
kyrkan at dpas, efter alle barn i annor hndelse hafva ftt ngot
lyte, s at the antingen blifvit dfve, blinde eller dumbe" o.s.v.

En Soldat stjelpte bodan i elfven. Grden som frr varit frmgen
blef utfattig.

_Trattila_ et lax-patu stlle uti Pyh fors och Muhos Capell-gld;
har fven varit offer-stlle, dr en vid namn Philippus offrat kokad
lax i en _tratt_, at rn godt lax-fnge, d hans granne t up det
och sade, _Ruto rualle, Jumala rohkiast andamaan_, h.e. fort til mats
och fort at ern lycka af Gudi.

_Ulo Sal_ kyrka r et offer-stlle, i synnerhet p 2:dra dag Jul.

Landshfdingen Friherre _Conrad Gyllenstjerna_ har, efter gjordt
lfte, vid et srdeles tilflle sknkt til detta Capellen
Silfver-kalk, med drifvit arbete, samt en rar liten Communion-kanna,
med et lngt glas-rr samt foten och locket af Slfver frgylde, med
dess namn och vapn.

Er. Frosteri Mscr. t. c. p. 5. 11 & 10.

UKKO. Den ldsta Finnarnes Gudamagt, nst _Jumala_. Dyrkades vid
vr-utsdets grande (Agricola) i parallel med _Winminen och
Ilmarinen_. ldre n _Fornioter_ Finnarnes Stamfader, och efter dden
tilbeden som Gud -- Se _bo Tidning_. N:o 20, fr r 1772.

Honom tilgnas flere egenskaper och vrs. Han anropades til alla
fretaganden, och fruktades fr dess lder och magt.

Den samme, som _Thor_, ty Finnarne kalla n Thordn eller skan,
_Ukko, ukkosen ilma, ukon ilmajylin; ukko jylisee_. n talas ock
om sk-viggen, som man tror sig hitta dr askan nedslagit; en
svart hrd sten-kil. Sammalunda hade _Thor_ en vigg, til tecken at
han var utdelare af mandom och styrka. _Thors_ skl signades med
hammar-mrket och blef drucken til styrka och mandom -- Sammaledes
dracks _Ukkos_ skl -- Se dess geml _Rauni_.

Ukko hos Finnarne var alts den samme som _Thor_ hos Svenskarne,
_Taranis_ hos Celterne, och _Atia_ eller _Ajja_ hos Lapparne -- Se
_Taranis_ och _Taran-ukko_. Ukko skulle besatta sig med alt; han
skulle beskydda alt, fven boskapen i skogen: hvarfre man, d den
utslptes, nskade:

    Pik pilwess krjt
    Skehis selwt neuwot,
    Ettei noita kyllin soisi,
    Kaihi wiljaltan witoisi;
    Whn minulla olisik,
    Ahollen ajettawia,
    Pllen plwen pantawia
    Pantu Akka paimenexi
    Luoja karjan kahtojaxi,
    Iskekk Ukko uta puuta,
    Komauta kongelota,
    Miekalla tuli terll,
    Kurikalla kultaisella

Item, vid Bjrn-jagten sjngs: _Ukkoseni lintuseni, kypp kaiten
karjan maita_ -- -- -- Ukko kallas ock _Pitkinen_, eller den
lngste och Hgste, fven _Isinen och vanha mies_, at beteckna
dess Faderliga omsorg och allmagt. Ehuru _Ukko var ske-Guden_;
s gde han dock ej ensam den magten at dundra; ty _Winminen
och Ilmarinen_ kunde ock lta blixt och dunder fara fram. Ukko gaf
styrka t svaga, mot Bergs-troll, (dem han med sin skevigg krossade)
tillika med sin maka _Maan Emoinen_ och tilbdos bgge p en gng
sledes:

    Ukon woima taiwahasta,
    Maasta Maan Emoisen woima
    Wixeni woimaxeni,
    Pirua pusertamaan,
    Ramulaista kaatamaan -- -- --
    Annas wiel Ukko uuluansi
    Wkensi mies wkew,
    Wixeni woimaxeni.
    Ettn taitaisin tapella.
    Ett m hjyn hwitn,
    Tuiki tuimenettomaan,
    Perkele peri katoon -- -- --

Ukkos magt strkte sig alts icke allenast til luften, utan ock til
Skogs-lundarne; hvarfre han af Harfngare anropas:

    Kostu korpi, mielly meht,
    Taiwu ainonen Tapio,
    Metn Ukko halliparta,
    Ota kullat kullistasi.
    Hopiaiset housustasi,
    Anna Ukko kindaisi,
    Anna Ukko kirwestsi,
    Jolla puuta hakkailen

Ukko tycks hafva likhet med _'Ogenos_, Ogenus, antiquus Deus,
Ukko, _'oxos_ et Nom. propr. i Grkiskan. Emedan _Ukon malja_
skulle drickas, eller _Thors skl_ ssom Bisk. Agricola sger, vid
vr-utsdet; s kan Ukko fattas i bredd med _Frejjer_, en Svensk
afgud, hvars minne fven dracks i samma afsigt, nml. at befordra god
rsvxt och befrmja ymnoghet och vlsignelse p alt -- Och emedan
_Ukko_ nu i Finskan betyder appellative, en gammal gubbe eller man;
s fr man rkna, ifrn Ukkos tider de lycklige _Arilds tider_, som
voro under _Frejjer_, som var i sin regering en lycklig Konung, och
blef drfre fven efter sin dd dyrkad; til at vlsigna rsvxten
-- I hans tid svettades honing utur ekarne, floderne runno med mjlk
och guld maldes p qvarnarne. S sjunga skalderne, och de enfaldigare
tro det; men det r ej annat n Bisktseln. (Se _Mehilinen_).
Boskapssktseln och kerbruket var i hgsta flor; de sktte sina
bien, vrdade sina hjordar, brukade sina krar, hvaraf de _njto rika
krfvor_. Det var det _guld_, som de slogo p sina qvarnar. Ej under
om _Finnarne_ drucko Ukkos minne om vren, frvntande af _Ukko_ en
god kornskrd, at f godt l til _Wuoden Alkajaiset_ och _Joulu_.

Ukko skulle bevara i krig, hvarfre han kallades sledes:

    Ukko kultainen Kuningas
    Waari wanha Taiwahinen,
    Tee minulle kiwinen miekka,
    Eli rautainen rakenna,
    Eteheni seisomahan,
    Miehen pt pstmhn.

_Ukko_ skulle drifva Hararne i gildren:

    Ukko kultainen Kuningas,
    Tuuwwos ilman tuusimatta,
    Waromutta waaputtele.
    Kynsin kytiyxelle (kynnyxelle),
    Kpln kahan eteen -- --

UKKONEN -sen i diminut. Vder- och ske-Gud -- anroptes fven vid
harfngst sledes:

    Ukkoseni ainoseni!
    Nostas pilwi luotehesta,
    Toinen lnnest lhet.
    Kolmas ijst iske,
    Lomatusten loukautak,
    Sa-a hyyt, sa-a jt,
    Nille puillen puhtaille,
    Warwuille walanteille.

Det r: vck up dina vder-ilar ifrn alla streck, lt snga rim och
is p mina giller-stickor -- -- --

I sllskap med _Mehtola mor_ dref han p hararne -- Se _Mehtola_,

Til honom sjelf heter det:

    Metn kultanen kuningas
    Anna Ukko lampaasi (uuhiasi),
    Lupi Luppa karwasesi;
    Juoxe wimpura wipuhun,
    Pyyr silm pyyxeen -- -- --

ULAPPALA, _Koiran Emuu_, Canum nutrix. En hund-patronessa i gamla
Runor; kallas, i anseende til det at hundarna fdas blinda, _Pohjolan
sokea umpi, Ulappalan umpi silm_; skulle hmta mjlk t hstgllare.

    Lyps tnne maitoansi,
    Tipauta nisuxiansi,
    Rauwan rahnoin pahoin,
    Tulen tuiki polttamihin -- --

UROS -- Se _Weden kuningas_.

UXAKKA, Maderakkas andra dotter, af Lappar tilbeden. Hon skulle
frndra dotter til son i moderlifvet. Lapparne hafva offrat til
henne, ty Lapparne synes vara bttre betjente med piltebarn n
pigbarn, som icke kunna hllas til fiskeri eller skytteri. Fr sine
piltebarn offra de, at f behlla dem til _Leib-olmai_ tjenst, som r
skytteri, efter som _uxakka_ r altid i oenighet med _Leib-olmai_ och
emot honom. Sidenius.


WAARAT, Berg, mnge sdane ro i landet, dem Jttiliset tros hafva
upstaplat -- Se _Linnat, Jtit_.

_Metelin-waara_, et hgt berg emellan Liming och Uhle Soknar, p
hvilket man kan se 7 kyrkor p en gng. Er. Frosten Mscr. l.c.

WAAWATAR, samma som _Wauwutar_, en som har en at skrika; en
plgo-qvinna, i hvilkens ullvant svedorne ifrn sr skjutsades
af troll. _Tuonne kiirehin kipuja, Waawuttaren wanttuiseen (i.e.
Wawutar, joka otta kipuja luoxeen -- kiputyttren sisar -- t kipu
Tytt)_. Se _Kiwutar, Kipumki_ -- -- --

WAIWIOTAR, En gammal troll-kna, som troddes vara Vargens
foster-moder -- _Woahetar_, ex pronunciatione Savon. idem.

WANGAMOINEN, En stark kl-brnnare och svidje-karl, fdd af _Wanga_
med fadren _Winga_. Herre fver ormar och dlor.

    Lieneek minussa miest,
    Ukon pojassa urosta,
    Wangamoisessa waroa?
    Tmn pulman purkajata,
    Tmn jaxon jaxajata? -- --

WARA MIES. Vargernings eller Reserve-karl, deriveras af _Waregis_
Vringar, Nordiske kmpar, som tjente andra Konungar; de gingo ut
ifrn Norden i krigstjenst hos andra -- Hinc Fennorum _Wara-mies_,
fast n et i sednare tider antagit ord af waregis, vringar, som voro
hdan ifrn Norden och tjente som lifvagt Kejsaren i Constantinopel.

WAUWUTAR. En plgo-mja -- Se _Kiwutar_ och _Waiwiotar_.

WINEN -- idem ac _Winminen_ -- Se _Kiwutar_.

WINMINEN eller _Wainemoinen_; en af de frnmsta Finska
Gudamagter; beskrifves nst _Ilmarinen_, ssom rdande i luften,
vatnet och elden: _Wlhytti Winminen pimis pohjolasa_, ljungade
i den mrka Norden. Smidde jrn eller tminstone lnte sin eld drtil.

    Winminen walkia walosa.
    Tuli wuori arpal arpelemaan,
    Maita matkustelemaan.
    Rotkot wuoren waeltamaan,
    Wielp runno rohkiasti,
    Men laxosa syws,
    Wuoren suuren runnakosa.
    Siellp sin wammuxet rakenat,
    Keiht tervt teroitat -- --
    Terwixi teit terxet -- --

_Winminen_ kallas i gamla Finska Runor redan fr Reformation
den _ldste Guden_, Himmelske Fadren, _synbart och ljusligen knde
Guden_. Grc. _fainomenos_, lucens, splendens. _fanaios Zeus_,
plendidus Jupiter, nitidus -- est & cognomen _Apollinis_. Scapula.

_Winmises_ kaftan, rck och vepa var s frvarande, at den
anropades til et Palladium i hftigaste striden; hvarom det heter:

    Waippa wanhan Winmisen
    Kaapu kauka Lappalaisen
    Sep tnne tuotuwohon,
    Suurillen sotikeoillen -- -- --

_Winminen_ ansgs fr s helig, at hans svett skulle bota, drfre
anropas _Hiki wanhan Winmisen_.

Han kallas ock fr sin lder och styrka samt vrdsamma person _Ukko
wanha Winminen_ -- -- --

Han r ofta med _Ilmarinen_ i sllikap i hedenhs tiden; men efter
Pfviska lrans infrsel i landet, mste han vara i sllskap med
_Neitsu Maaria Emonen_, som tyckes taga hgra handen, ssom et
fruentimmer. D af en Carelare frgades, hvilka han trodt vara de
hgsta Guda-magter i hedendomen, svarade han: _Itte wanha Winminen
ja neitty Maria Emonen_, utan at gra skilnad p tiden. -- n sedan
Christendomen infrdes och en ngorlunda Guds knnedom upkom, blandas
den Sanne Hgste Guden af de anropande ibland med de fordna inbillade
hgsta magterna; ty ofta str i gamla Runor: _Itse llmoinen Jumala,
itse wanha Winminen, itse Sepp Ilmarinen, Neity Maria Emonen ts
myskin tarwitahan, tm jaxo jaxamahan, tm pst pstmhn_
-- -- Nr de voro s mnga, s mste, om den ena ej hjelpte den andra
hjelpa.

_Winminen_ berttas hafva haft en besynnerlig rolig kldedrgt.
Hans blte var beprydt med _fjdrar och plumer_ -- Han synes varit
bevingad som Mercurius, och kldd som en _American_ i dun, som ses af
efterfljande Runa, dr _Maria_ anmodas, at nappa en vingfjder af
_Winmises_ skrp, at smrja med:

    Siwalla simanen siipi
    Wylt wanhan Winmisen,
    Wylt ainosen kapeen.

    Ryck en honingsfull vinge
    Ifrn den gamla Winmises blte (midja),
    Den frnmste mannens lif.

_Winmises barn_ voro en dotter _Kiwutar_, och en son, af mariage
de conscience, med en hafs-fru aflad, som kunde bota blder; han
beropas i fljande stycke.

    Nosta miekkasi merest,
    Lapiosi lainehista,
    Jollas ruhtat rupia.
    Eli painat paisuita -- --

    Du Winmises naturliga (i lndom aflade) Son!
    Lyft up dit svrd ifrn hafvet,
    Din spade (tre-uddiga gastel) ifrn vgorne,
    Hvarmed du krossar utslaget,
    Eller ock krystar blderna -- --

Hafsvatnet torde ock vara torkande och helande i synnerhet nr en
_Winmises son_ blef Doctor.

Fogelfngare, Jgare och skogsmn anropa _Winminen_, at sl p
_sin Harpa_, p det dess ljufliga klang, m lcka fram alt villebrd
-- ssom fljande _Linnun-pyytjn sanat_ gifva vid hand:

    Itte wanha Winminen
    Teki kalliolla kandeletta.
    Kust on koppa kandelessa?
    Koiwusta wisa-perst.
    Kust' on naulat kantelessa?
    Tammesta tasaiset oxat.
    Kust' on kilet kantelessa?
    Jouhista hyvn orihin
    Lemmon warsan wahteista -- --
    Ite wanha Winminen
    Kuhtu pijjat, kuhtu pojjat.
    Soittamahan sormillansa.
    Ei ilo ilolle kynyt,
    Soitto soittollen tajonnut.
    Kuhtu nainehet urohot.
    Ei ilo ilolle kynyt,
    Soitto soitolle tajonnut.
    Ite wanha Winminen
    Otti soiton sormillensa,
    Knsi kyrn polwillensa,
    Kanteleen ktens alle:
    Wasta ilo ilolle kwi.
    Soitto soitolle tajoisi.
    Ej sit metss ollut.
    Neli jalkasta jaloa.
    Lintu parwia parasta.
    Jok ej tullut tuiskuttain,
    Karhukin aidalle kawahti,
    Soitettua Winmisen.
    Mielus Mehtolan Emnt,
    Tapiolan tarkka neito,
    Wed riistasta reki,
    Tawaraista taluttele,
    Kohden kulta langojani.

Sammaledes anropade _Fiskare Winminen_, om likaledes d
frfrdigade en _Harpa_, hvarp han spelte s ljufligt och kraftigt,
at _Fiskarne_ sprittade af gldje, sjelfver _Hafs-Frun_, Sirener
och Delphiner hgde sig up p vattubrynet och p hafs-stranden, at
lyss --. Ja, sjelfva _Winminen_ var s pathetisk och rrd af sin
musique, at trarne af gldje nedtilrade; ssom fregende och flere
sdane gamla Runor tydeligen gifva tilknna. O! en ofrliknelig
virtuose!

WINMINEN el. INEMINEN. Poternes Patron. Sjelf den ypperste
Skald -- Finlands Apollo -- Harpors (Kanteles) stmmare och
Fabriqueur. En ypperlig Orpheus, som med sin sng feck ncken, fiskar
och alla skogs-djur, at glttigt lyss och rras.

Skaffade, som en Promothus, elden p jorden; ljungade i lag med
sin yngre Bror _Ilmarinen_; bygde skepp och btar -- Den unge Resen
_Joukawainen_ disputerte med honom om styrka, men blef illa belnt --
Se _Joukkawainen_.

Den kunnige och vrdige _Winminen_ bygde sjelf prmar och hpar;
hvarom Runan berttar:

    Ite wanha Winminen
    Weisti wuorella wenett,
    Kalliolla kalkutteli:
    Ei kirves kiween koske.
    Eik kalka kalliohon -- --

_Winminen_ ansgs ock i krig fr en skyds-gud; hvarfre hans vepa
vrdades som et palladium mot skott, bly och krut:

    Waippa wanhan Winmisen,
    Kaapu kauko Lappalaisen,
    Sep tnne tuotuwohon,
    Suurilta sotikedoilta,
    Weri pellon penkereilt -- --
    Jonga suojasta sotinen,
    Jonga tappelen takoa -- --

_Winminen_ fvertrffade Svenskarnes bermlige Skalder _Eiwinder
och Smider_, bermlige fr sin konst, at leka p harpa. Hans de
hade gmt honom ytterst i Norden, men hans sjl var dock del i sina
tankar. Han hade en srdeles gfva, at rra alla sinnen nr han slog
p sin harpa och sjng sina dikter. Det fick hans medtflare den unga
Jtten _Joukkawainen_ erfara. Hans infallen voro lifliga och hans
tankar hga. Han sjng de framfarna hjeltars berm, om verldenes
grundlggning, om eldens uphof, om de skapade mnens frborgade
natur, och luften daldrade, och bergen gfvo genljud; han beklagade
den mkelighet och ffngelighet, mellan hvilka det menskliga lifvet
delas, och de ddelige smulto i trar. Han kunde beveka de hrdaste
hjertan til medmkan, och upmuntra de sorgsnaste sinnen, til frgd.
Ofta hade _Weden Emnt_, Hafs-frun, Ncken och _ge_, med de andra
sm Gudamagter, som bo i det vta, dansat p vatnet, nr han suttit
vid stranden och stmt sina strngar. Ofta hafva de Rd-andar, som bo
i backar och lundar samlat sig fr honom och lekt, nr han slagit p
sin harpa. Man sade, det den mgtige och vise allfadren _Kaweh_ eller
_Hallbordur_, den samme som _Apollo_, vore hans fader, och hade lrt
honom, at handtera strngar. Och det, at han kunde beveka stenhrda
brst, och til lek och lust upmuntra halfdda hjertan, gaf de
enfaldigare anledning, at tro, det stenar och liflsa ting, bjrnar
och skogs-djur, nckar och fiskar, _Tapio och Mehtola_, med foglar
och yrfn rrdes af hans spel, och samlades at lyss p hans gudomliga
sng.

D den gamle harpo-slagaren, vr Finska Orphus, slog p sin harpa,
sattes hela naturen til sjs och lands i rrelse; och frtjenar den
Acten hr in extenso at afskrifvas, ssom et mster-stycke, som
trotsar all Grkisk och Italiensk musik:

    Sittek vanha Winminen
    Istuxen itek ripahan,
    Otti soiton sormillensa,
    Knsi kyrn polwillehen,
    Kantelen ktens alle.
    Soitti wanha Winminen;
    Wasta ilo ilolle kwi,
    Soitto soitolle tajusi.
    Ei sit metss ollut,
    Jalan neljn juoxewata,
    Koiwin koikelehtamata,
    Jok ei tullut kuulemahan,
    Tehess Isn iloa,
    Winmisen soitellessa:
    Karhukin aidalle Kawahti
    Soitettua Winmisen.
    Ei sit metss ollut,
    Kahen siiwen suikawata,
    Jok ei tullut tuiskuttain,
    Ei sit meress ollut,
    Ewn kuuden kulkewata,
    Kahexan waeltawata.
    Jok ei tullut kuulemahan
    Itekkin Wein (weden) Emnt,
    Rinnoin ruoholle rojahti.
    Wety wesi kivvelle,
    Wahtallehen waiwoaxen.
    Isestnni Winmisen
    Wedet juoxit silmisthn,
    Kaseammat karpaloita,
    Pyylimmt pyyn munia,
    Reheille rinnoillehen
    Rinnoiltahan polvvillehen.
    Jaloilla jalkansa plle,
    Putoisit wesi pisarat
    Lpi wijden willa waipan,
    Sarka kauhtanan kahexan.

    Sedan satte sig den gamla vrdiga Winminen
    Sjelf p fiolen (stet),
    Tog strnga -- spelet emellan sina fingrar,
    Vnde det utgrpta krokiga instrumentet p sina knn,
    Harpan stlde han p sin hand.
    Den vrdige _Winminen_ spelte;
    D blef det en fullkomlig gldje utaf,
    Och spelet liknade en riktig concert.
    Det var ej i skogen ngot
    P fyra ftter lpande,
    P sina lnga ben (belingar) sknglande.
    Som icke kom at lyss,
    D fadren sjelf vkte gldje,
    D Winminen sjelf spelte:
    Sjelfva bjrnen fven sprang hftigt up mot grdes-grden,
    D Winmbinen slog p harpan.
    Ej fans ngon i skogen,
    Som flyger hvinande med tv vingar,
    Som ej kom lika som ur och damb
    Ej heller af alt hvad i sjn fans,
    Som rrs med sex senor,
    Simmar af och an med tta rar,
    Som icke kom at lyss (hra).
    Sjelfva vatnens moder (hafs-frun),
    Kastade sig brstgnges mot sjstrandgruset,
    Och makade sig p en strand-hlla,
    Dragandes sig up besvrligen p buken.
    Af sjelfva gubben Winmises gon
    Tildrade trarne,
    Ngot strre n tranbr,
    Litet drygare n hjerp-gg,
    P hans vidpna, breda, modiga brst,
    Och ifrn brstet p knn,
    Och ddan p fttren;
    Hans trar (vattudroppar) fllo
    Genom fem ylle-vepor,
    Genom 8 valmars jackor.

WKI TURILAS -- Se _Turilas_. En Jtte och stark Otter.

WSI WITA -- _Winen poika_ -- En stark Rese; _Winmises_ affda.

WEDEN EMOINEN eller _Weden Em_, dref fiskar i nt och notvarp,
samma som _Ween eller Wein Emnt_. Hon kom at lyss p _Winmises_
sttliga musik. _Itekki Weden-Emnt wetihin (wety) wesi kiwelle,
waiwousi wattalolle_ -- Se _Nkki_.

WEEN-KUNINGAS och _Ween Emnt_, (Neptunus med dess hafs-fru) Sirene,
anroptes af Fiskare.

Hafs-Regenten beskrifves hafva en slokig hatt och vtt skgg; til
honom lyda orden:

    Rtti-hattu tuores parta,
    Lhes kanssani kalaan,
    Kerallani Tuoresehen -- -- --
    Ween kultanen kuningas,
    Annas aika ahvenia.

Rtti hattu i.e. _ween isnt, kuningas wees, We-en armas anti
waimo_ -- item:

    Ween Ehtosa Emnt
    Sin olet waimoista wakanen
    Annas mulle ahvenia,
    Kuletteles Kuukupoja,
    Kytteles marut mahoja,
    Hiekan hieromattomia,
    Piwn paistamattomia.
    Alta aaltojen syvien,
    Kalaisista kaarteista,
    Awarasta aitastasi -- -- --

En _Vattu-R_, som _kai iksoxen_ simplement kallas _Uros_ el. _Ukko_.
En man, en gubbe; beskrifves som liten, oansenlig, med lngt hr och
skgg; men ganska tiltagsen och stark, som tordes gripa i eld-fisken,
det hvarken _Winminen_ eller _J. Maria_ vgade sig til -- Hrom
lyder _Runan_ til _Uros_, denna karlvulne mannens, heder, vid eldens
fngst ifrn _Aloen-jrvi_; sledes;

    Mies musta merest nousi
    Uros aallosta yleni,
    kolmen sormen korkuinen,
    Neljn peukalon pituinen,
    Whn kuollutta parembi,
    katonutta kauhiambi.
    jalasa kiwiset kengt,
    Ps paasinen kypr;
    Hiwus kannolla takana,
    Parta rinnolla edess -- -- --

    En svart karl steg up ifrn hafvet,
    En modig man reste sig up ifrn bljan,
    Tre fingers hg,
    Fyra tums lng,
    Litet bttre n en dod,
    Haskligare n en afliden.
    P foten hade han sten-skor,
    P hufvudet en hjelm af hafs-hllan
    Dess hr hngde baktil p hlarne,
    Och skgget frammantil p brstet -- -- --

Denne tappre _Uros_ blef den skiljesman, som slet trtan imellan
_Winminen och Joukkawainen_, d han fretedde sig i fljande
armatur.

    Ej ennen ero tullut,
    Kuin Uros merest syndyi,
    Rautalakki lainehista,
    Rauta kintahat kess.

    Det blef ingen skilnad.
    Frn Uros fddes (reste sig up) frn hafvet,
    Den med jrn-hjelmen ifrn vgorne,
    Hafvande jrnhandskar p hnderna,

Denne Uros mtte vara den samma, som _Meri-Tursas_. Se _Meri-Tursas,
Aloen-jrwi, Joukawainen_.

"Alle forntidens Resar ro icke annat n sinnebilder och varelser,
dem Skalde- konsten diktat, med hvilka alla gamle folkslag beteknade
deras _stora frfder_, nr de ville frestlla deras sllsynta
hjelte-bedrifter. At vara stor p moraliskt stt, var icke kndt i
dessa grofva tider; man knde ingen annan storhet n et _vildt mod_
med _ovanlig styrka_, och alt bestod uti en lagls vldsamhet.

"At gra Skalde-bilden s mycket strre och frskrckeligare, kunde
den icke starkare uttryckas n under namn af Jttar och vidunder.

"Detta r dessutom naturens eget sprk, som icke behfver ngot hrma
och efterflja.

"De gamle Nordiske Folken beskrifva uti sina skalde-qvden alla _sina
hjeltar_, ssom _dylike Resar_; af samma beskaffenhet aro Grkernas
nio alnar hge _Aloider och Titaner_, hvilke hade en styrka, som
ingen kunde emotst, och lade hela berg ofvan p hvarandra -- Djrfve
nog, at dymedelst vilja bestorma sjelfva himmelen." -- Jerusalems
_Betraktelser fver Religionens frnmsta Sanningar_, 2 Del. sid, 188.

Sdant r sprket fven uti _sngstycken om Wki Turilas, Uros,
Joukkawainen_ m.m.

WEINMINEN WEINEMINEN el. WEINEMOINEN, anses af ngra fr et
fruentimmer, och kallas _Akka vein Emoinen_, -- af _wesi_, vatten --
_wein_ och _Emoinen_, lilla mor, sj-fru. Se _Kiwutar_.

WENDLER, Se _Aate_ och _Winder_.

WENNON-HRK, En stark drag-oxe, in i tystaste skogen, som upplgde
det _Smps Pellervoinen_ sdde med tr-frn.

    Wennon hrk Uljamoinen
    (Puiden Hevonen, joka puita kynti, wkew kyntj)
    Lhti maita kyntmn.
    Saloja wakoamaan,
    Suot kynti, kanerwat kaswoi;
    Met kynti, nousi mnnyt -- --

WESI HIJSI, En ond ande, eller vattu-rderska (Wesi-piru). De
vidskepplige sga sig n i dag, kunna upmana henne frn vatnet, och
bra henne i et vattu-kril, at skada nstan, i synnerhet tjufvar,
som skola plgas af henne, eller blifva sur-gda m.m. Eljest r
denna, naturligtvis, en vattu-syrsa (Larva Dytisci), som upter agn
och fisk fr fiskare, d fiskeriet vantrifves.

WILLATAR, En troll-hxa, som fdde och upammade Ormen. En _Juutases_
maitresse.

WILINER, Se _Aate_, _Joter_ och --

WINDER, Et folk, som frmenas hafva gifvit Finland sit namn. Hos dem
hade visheten sit Tempel.

_Windernes Tempel_ voro upfylda med vidskeppelser. De brnde ljus vid
de ddas grifter och lste dr sina snger.

WINDLAND. Beboddes af Winderna, _Finland_. Det r knapt ngot land
i Norden, som til strre ymnoghet, under et omildt luftstreck,
genom invnarenas outtrtteliga arbetsamhet, gifver alt, hvad til
det menskliga lefvernets ndtorft och beqvmlighet betarfvas. Dess
frdelaktiga hamnar befrmja dessfrutan handeln, och dess flaggor
blifva rade i de fjrdar, dr de synas; invnarena ro hfliga i
sina tbrder och behagliga i sit umgnge; Mot sin Konung trogna;
i sina tankar frvetna, och i alla kroppsens fningar skickeliga i
faran ofrskrkte; i segren delmodiga och i alla sina beslut snara.
Se _Adalrik och Gthildas fventyr_. 8. Bok: I Del, p. 430, Se
_Arngrim, Sigmund_.

WINGA, En Satyr, som besofde _Wanga_, hvaraf fddes _Wangamoinen_.
_Winga wangahan makaisi_-- -- deras affda blefvo dlor.

WIRAN-KANNOS, Befordrade hafver-vxten.

WUODEN-ALKAJAISET, En slags Hgtid, efter Finska nations smak, p
tskilliga tider om hsten efter slutad trskning och inbrgning,
d mltider hllas och drickes vldeligen. _Norra sterbotningen_
firar _Mickels messan_ eller _Kekri_, Allhelgona, sedan slagten
gtt fr sig; d af det slagtade tes stekt och sjudit. Kallas ock
_Sonnin-pejjahaiset_ -- d.. Ox-grafl -- Se _Ristin-piw, Kekri_.

WUOLA-HATTARA, foem. Uxor Vulcani, forte Venus.

_Wuolahetar_, den samma. _Kaut on poika Wuolahinen, Wuolahattarein
tekem_, eller _Rauta poika Wuolattaren -- Rauta poika Wulangoisen,
Em rauwwan Ruojuatar_.

WUOLANGOINEN. Jrnets fader, Vulcanus. Drmed frsts i Runor et
myrjrn, som tages up ifrn krr, myror och lsa dlder. vid.
_Ruojuatar_.

WUOLAINEN, Den samme, eller en af Cycloperne. _Wuolahatars_ man.

WUOREN-WKI. Bergs-Troll. Flere batailloner af dem kunde framvisa
sig, arbetande i berg, smlte och frdlade metaller -- Rfvade bort
Prinsessor och vackra flickor. Hres ofta i gamla Sagor. v. _Haltia_.

WUOTAR, En smrje-kokerska och pulfver-hxa. _Wuotar woitein tekij
kest keitti woiteita_ -- -- anropades d man ftt contusion af ngot
trd.


YFVER-BOER, kallas Nordens inbyggare;, och n hos oss, de som bo up i
landet i Sockne-skatorne -- Sttas mot _Kainulaiset_.

YME. Drptes af _Bores_ Sner. Se _Pohjolan poika_ och _Jumo_.

YMES Land, vrt Vsterbotn, Ume och Lappland.

YRJN -- Nom. propr, viri. St. _Jran_, vid. _Jyryn-piw_. -- D
Boskapen om vren utslptes ifrn Fhuset, skulle en karl g s lngt
i skogen, som koerna plga g i bete, och ropa fverljudt 3 gngor
dessa orden: _Sanct Yrjn! tuo karjas kotiin_. Detta skulle betyda
s mycket, at _Sanct Jran_, som var en _Hus-Gud_, rdande fver
hus-folket och grds-boskapen, skulle drifva kona hem om aftonen, p
det de ej mtte blifva i skogen liggande fver natten.


INEMINEN. Samma som _Winminen_.

MMN KOSKI. Samma som _Qwenastrm_ i Cajana. Frmenes hafva sin
uprinnelse af en _klla_, kallad _Kulda-kaiwo_, gullbrun, eller
guld-klla; ligger under _Maanselk_ eller Landt-ryggen,  hvilkens
ena sida vatnet lper mot ster Norr ut i Hvita hafvet; men  den
andra sidan mot vster in Sinum bothnicum. Hr var Cajana Borg eller
Slott bygdt, som sprngdes af Ryssarne 1715.

NB. De frige ord, som begynnas p  och , skas under A och O.


STERBOTN, Se _Qwenland, Ruskon-kivi, Kainulaiset, Kainunmaa_.

Konung Erik IX gjorde Korsbolm til et Herra-ste, lt befsta det
och nmnas af det heliga korset. Den ypperste af Riksens Rd i
Sverige, _Erik Puke_, blef A:o Christi 1400 den frste Hfvitsman p
_Korsbolm_. Han lefde i Engelbrechts och Konung Carl VIII:s Knutssons
tid. 10 Socknar i _sterbotn_ behlla deras Finska Sprk, hvarutinnan
de fulleligen differera sin emellan i anseende til pronunciation,
och eljed de, som bo nrmare t Ryska grnsen och Savolax, ngra
particulariteter hafva; men Sprket r dock enahanda.

Sedan landet kom under Sveriges lydno, r det straxt besatt med
Frestndare eller Stthllare, Domare, Fougdar med flere _Esivallan
personat_.

Ifrn r 1400 hafva fljande _Landshofdingar_ varit hr i _sterbotn_
til r 1734.

    A:o 1400 Erik _Puuke_ -- p Korsholm.
        1540 Mats _Mrtensson_ -- p Korsholm.
        1564 Hans _Swnske_ -- p Korsholm.
        1570 Petrus _Bagge_ -- p Uhleborg.
        1597 Hans _Mnich_ -- p Uhleborg, d Flemmings
               klubbekrig stod i Ilmola.
        1600 Isaak _Behm_ -- p Uhleborg.
        1611 Erik _Haare_ -- tilfrordnad Befallningsman fver
               Ule och Cajanaborgs Fstning Samt dess Ln.
        1622 Christopher _Werensstedt_ -- p Uleborg.
        1626 Johan Mnsson _Ulfsparre_ -- p Uleborg.
        1630 Ernest _Creutz_ -- p Uleborg.
        1635 Melchior _Werenstedt_ -- p Uleborg och Landshfdinge
               fver ster-Norrlanden.
        1646 Hans _Kylle_ -- p Uhleborg.
        1650 Erik keson _Soop_ -- p Uhleborg.
        1656 Thure _Ribbing_ -- p Uhleborg, Landshfdinge fver
               ster-Norrlanden.
        1660 Johan _Graan_ -- p Uhleborg, Landshfdinge fver
               ster- och Wsterbotn.
        1676 Diedrich _Wrangel_ -- p Uhleborg.
        1687 Guftav _Grasse_ -- p Korsholm.
        1694 Johan Ehrenskld -- p Korsholm.
        1707 Lorentz _Clerck_ -- General-Major, Landsh. och Friherre.
        1720 Reinhold Wilh. von _Essen_, blef Landshfdinge fver
               sterbotn med Cajanaborgs Sltt och Ln r 1720. Ddde
               d. 3 Maji 1732 uti Ule, drest han ock blef begrafven.
               Var General Major.
        1733 Broderus _Rlamb_, Landsh. och Friherre. Kom til sterbotn
               1733. Afsomnade 1734. Var en ganska litterat Herre.

Sednare tiders Hga Herrar, detta Lands Styresmn, ro i s frskt
minne, (ssom Herrar, Grefv. och Riddare, v. Creutz -- G. A. Piper,
Groth, L. Gs, Jgerhorn, (Carl Magnus) som dog d. 29 Apr. 1782.
Landshfdinge i Uhleborg, den frste efter sterbotns delning i 2:ne
Ln), at man i en urgammal antiquitets samling, ej velat inblanda s
hga namn.

Hvad fr frigt rrer sterbotn och dess den, hrer egenteligen til
Historien och Geographien; men denna sidsta Artikel om sterbotn, har
man endast velat hit foga som appendix, tagen ifrn gamla papper.




Fotnoterna:


[1] Profess. Henr. G. Porthans _Disp. de posi Fennica_ P. V:ta
p. 94. -- Adde, quod in plurimis (sc. _Runis Magicis_) _Mythica_
illa rerum incunabula, quae narrant, studio plerumque indicantur
obscurius; ac _Mythologia_ praeterea _prisae Fennicae_ ratio hodie
fere ignoratur, unde munia & attributa _Idolorum Veterum_, quorum
saepe mentio injicitur, aegerrime explicantur; ut allusiones taceam
ad _instituta & mores Majorum_ jam antiquatos.

[2] Se Prof. Meiners hist. Doctr. de vero Deo, p. 162. sq. Jmfr
Gottfried Less Geschichte von Religion, tr. 1784 i Gttingen i 8:o.
I. Theil pag. 90.

[3] Af Botins Sv. hist. p. 10

[4] Se Prof. Gadds Fretal til Kyrkoh. och Probst. D Nils Idmans
afhandl. om Finska och Graekiska Sprkens gemenskap.

[5] "Den ldsta Verlds-Historien bestr af idel Original urkunder
eller Historiska Snger, ssom de enda minnesmedel hos alla gamla
folkslag, och med hvilka de frsta menniskjorna skte, at hos sig
bibehlla och til efterverlden fverlmna de mrkvrdigaste -- --"
Jerusalem loc. cit. pag. 185.

"Gamla Kmpe-Visor hafva lnge uti Norden frlustat hopetals samlade
hrare, och samma bruk r nnu hos de vilda Americaner gngbart." En
gammal Mans Bref til en ung Prisns 2. Del. sid. 304. ed. 1785.

[6] D. N. Idmans Afhandl. l.c, paz. 9. not. c.

[7] De convenientia Lingva Hungarica cum Lapponica, Praeside _Ihre_,
Upsaliae 1772. cfr. De origine lingvarum P. 11. Praes. _Ihre_,
Upsaliae 1761.

[8] Nic. Hahns Disp. de Sacris Antiqv. Hyperboreorum. Aboae 1703.

[9] _Soaanut_, Savonica pronunciatio, pro _saanut_, har ftt.

[10] Locat. caf. a auttamattuen -essa -- r altid, utan at hjelpa
contractum pro auttamattomuessa -- a auttamattomuus -uuden
hjelplshet, ogunst.

[11] Doct. och Probst. Nils Idmans afhandl. om Finska och Graekiska
Sprkens gemenskap pag. 40-41.



