'Teckningar och drmmar' av Fredrika Runeberg r Projekt Lnnrots
utgivelse nr 1275. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga
vrlden, varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med hnsyn
till e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Helvi Ollikainen och Projekt Lnnrot.




TECKNINGAR OCH DRMMAR

Av

FREDRIKA RUNEBERG


I urval av Karin Allardt Ekelund





Helsingfors,
Sderstrm & C:o Frlagsaktiebolag,
1944.

Tammerfors Handelstryckeri.




INNEHLL:

 Frord
 Aikyn. Teckningar och drmmar 1861
 Simrith. Kalendern Necken 1845
 Manalajungfrun. Borg tidning 1845
 En drm. Kalendern Necken 1845
 Salik Sardar khans maka. Litteraturbladet 1857
 En saga om vreden. Teckningar och drmmar 1861
 Liljekonvaljen
 Kvinnan p Tongatabu. Teckningar och drmmar 1861
 Oleandern. Teckn. och drmmar 1861
 Strlbarnen. Teckn. och drmmar 1861
 Bankvxten. Litteraturbladet 1857
 Miriam. Teckn. och drmmar 1861
 Tre som flyttade till Sverige. Litt. bladet 1859
 Bosen. Litteraturbladet 1860
 Indianens kvinna. Litt. bladet 1857
 Elas frgor. Teckn. och drmmar 1861
 Lilla isgumman. Teckn. och drmmar 1861
 Vad skall den gamla? Teckn. och drmmar 1861
 Kuhinanuis dotter. Litt. bladet 1857
 Puppan. Litteraturbladet 1859
 Flktarnas lek. Teckn. och drmmar 1861
 Glasrat. Kalendern Necken 1847
 De vackraste hnderna. Litt. bladet 1857
 Blommornas nytta. Litt. bladet 1860
 Harpspelerskans dotter. Litt. bladet 1857
 Facetter av kvinnans liv. Teckn. och drmmar 1861
 Jasminen. Teckn. och drmmar 1861
 Den upp- och nedvnda vrlden. Litt. bladet 1857
 Aminas drm. Litt. bladet 1856
 Kamtschadalens hustru. Teckn. och drmmar 1861
 Ella vid Vastusjaur. Tidskrift fr hemmet 1869
 Odalisken. Teckn. och drmmar 1861
 Hildred. Teckn. och drmmar 1861
 Bittrast. Kalendern Axet 1868
 Den fngslade bardens maka sjunger. Finsk tidskrift 1877




FRORD.


Fredrika Runebergs prosaskisser kom till en efter en under ett lngt
liv. De frsta publicerades i brjan av 1830-talet i Helsingfors
Morgonblad under den tid hon var Runebergs kunniga och flitiga
hjlpreda vid redaktionsarbetet. Den sista skrev hon som gammal "mest
med slutna gon". De allra flesta av dem offentliggjordes under ren
nrmast efter 1856, d Snellman ppnade Litteraturbladets spalter fr
dem och gav dem det betecknande namnet Teckningar och drmmar. Den
frsta och enda samling av dem som kom ut i bokform publicerades till
julen 1861.

Det r kvinnans liv och frhllanden som mest intresserar Fredrika
Runeberg i dessa teckningar. Trots denna begrnsning terspeglar de
klart mngsidigheten och motsttningarna i hennes rika mnniskovsen.
Dikten var fr henne sprkrr fr hennes rttfrdighetslidelse. Det
varsnar vi tydligast i teckningar som "Facetter av kvinnans liv" och
"Tre som flyttade till Sverige". I dem framtrder hon vid sidan av
sina skandinaviska medsystrar Camilla Collett, Mathilde Fibiger och
Fredrika Bremer som en kvinnosakens banbryterska i Norden.

Men dikten var ocks tillflykt frn verklighetens vedermda. Hon
hyste romantikerns dragning till det sregna, det exotiska och
fjrranliggande. Genom reseskildringar och artiklar i tidskrifter
skaffade hon sig den kunskap hon behvde. Det r intressant att
iaktta hur hon bygger upp sina teckningar ur naturfolkens liv p
en grund av etnografiska fakta, som hon ger konkret skdlighet
utan alla beskrivningar blott genom att belysa mnniskornas liv
och seder och stt att handla. Inom den ramen gjuter hon in ett
intensivt stycke mnskligt liv och mnskliga knslor. Diktens
dra rann upp i hennes innersta. I dikten gav hon sig helt och
ofrbehllsamt. All smrta hon bar p ensam gav hon luft i dessa
skildringar av andra kvinnors liv och den. S blev dikten fr henne
"dvaldrycksbringaren". "En saga om vreden", "Vad skall den gamla?"
och dylika skisser med starkt personlig ton hr mer direkt och
obesljat till det slaget.

Och slutligen har vi "sagoparablerna" som uttryck fr hennes tankes
lek, hennes drift att skapa, forma, klda verklighetens materia i
litterr drkt och ge den allmnmnsklig innebrd. Hrvid visar hon
sig som en nra frnde till H. C. Andersen.

Till sin konstnrliga halt r teckningarna och drmmarna rtt ojmna.
Vid sidan av starkt inspirerade helgjutna partier med verkningsfulla
bilder och levande stil mter vi sentimentalitet och banal schablon.
Det r dock svrt att bedma dem endast som litterra dokument,
dessa bikter av en mnniska som levat och lidit. Genom frmedling
av diktens gestalter slr knslan varm och levande emot oss. Orden
sklver av genomliden verklighet. Gr vi oss mdan att leva oss in i
vad de tolkar, kan vi inte utan gripenhet tillgna oss dem.

Teckningarna terges i detta urval i det stora hela i sin
ursprungliga form. Nystavning har givetvis genomfrts och texten
har undergtt en varsam sprklig retusch. I innehllsfrteckningen
meddelas var och nr teckningarna frsta gngen blivit tryckta.

Borg, Graninge, i augusti 1943.

K. A. E.




A I K Y N.


Sakta sjng aftonvinden "sov i ro" fr vgen, som vaggade till vila.
Mellan bjrkarna syntes hur solen lekte med en lng guldstrimma ver
sjn. Runt omkring stodo blommorna med daggprlor p bladen. Vilan
snkte sig ver jorden med ett sakta sus.

Slumrade kvinnan p stranden? Det visste hon icke, men hon drmde.

En ngel stod vid hennes sida; hon reste sig upp fr att bjuda ngeln
en blomma, som hon bar i sin hand. Det var en ros, en djupt gldande;
dess doft var rik, men p bladen sgos blott ngra f droppar dagg;
s syntes det.

ngelns anlete tog ett strngt uttryck: "Knner du mig? Det r jag
som avhmtar varje tr, gjuten ur djupet av kvinnans hjrta. Drav
blir prlor, med vilka himmelens salar prydas. Andra nglar hmta ock
prydnader, rubiner av hjrtblod, gjutet fr fderneslandet; smycken
av modersvakor och fadersomsorger och mngahanda dyrbarheter fr
himmelen, var och en efter sin art. Men, kvinna, du betalar trgt din
grd. Se huru f droppar synas p rosen. Tider hava funnits, d ven
du erlade fullt ditt mtt, men redan lnge har du icke s gjort. Jag
har haft tlamod med dig. Kvinna, tror du att du ensam m undandraga
dig? Skynda att fylla ven ditt mtt av trar."

I en skl av demant fllo nu dropparna frn rosen, men ack, de nstan
frsvunno p bottnen, s ringa syntes de.

Kvinnan knfll i bvan. "Himmelens ljusa dotter, var skonsam mot
jordens svaga barn; fordra ej strngt din grd. Skall jag med trar
glda, att mitt hjrta varit s rikt, att det varit fattigt p trar,
ack d sviktar min sjl."

"Se", sade ngeln, "mttet mste fyllas, nnu felas mycket".

n en gng bvade kvinnan: "Ljusa ngel, lt mig vandra genom tiden
fr att ska; lt mig vandra till solens land, till polens is; lt
mig ska, kanske finner jag ngon tr som fallit obemrkt, varmed jag
kan fylla ngot av mttet. Fr litet drav har jag nnu skattat fr
att jag ensam skulle frm att fylla sklen." Hon blickade upp fr
att lsa ngelns svar i dess anlete, men d fll solens sista strle
darrande ver vattnet och ndde hennes ga, och ngeln var frsvunnen.

Men se, hennes hjrta har skt de gmda trarna, de obemrkt till
jorden fallna. Vill du se en af dem, en stelnad droppe frn landet
vid polen? Kanske vill du ock sedan se ngon af de brnnande heta
frn solens land?

       *       *       *       *       *

Snstorm rasar ver tundran. Ej kan ett mnniskoga ppna sig att se
dess brusande virvel. Lttare gr btens vg genom ishavets vilda
vg, d stormen kastar isstyckena som skum, n renens vg nu gr
fram genom snns vgiga avgrund. Frmlingen skall resa ver tundran.
Det gr ej framt. Hans ren stannar, frmlingen stannar, vgvisarn
stannar. Var skall frmlingen och hans vgvisare finna skydd? Skola
de begravas av snstormen? Skola de upptas av vargarna?

Litet rk synes p snhavets yta, p en drivas spets. Drunder
finnes en mnniskoboning. Frmlingen och vgvisarn bana vg, stormen
kullkastar dem, de hjlpa upp varandra, de hinna smningom tlten.

Dr r ljus och dr r hgtid. Tranlampan lyser, brllop firas. Det
r den unga fjortonriga Aikyn, som hennes fader slt till den vinde
Mirgn.

Frmlingen intrder. Inne r varmt. Imman bryter som en strm ut
genom drren, men frsvinner i snyran. Fr frmlingen hrbrge?

Vad vill frmlingen p tundran? Frmlingen r en stor herre, har
mnga papper, r vl tsarens nrmaste man? Skall han rkna renarna
fr att lgga skatt p samojeden? Frmlingen sger, att han vill lra
samojedens sprk. Vill han trolla renarna frn tundran?

Aikyn stiger fram p golvet. Hon bugar sig djupt till jorden gng
efter gng. Hon sjunger med dmjukt nedslagen blick.

"Vart skall den arma fras, mste hon bort, mste hon bort till ett
frmmande hem? Mste hon bort frn det gyllne hemmet, frn fader och
moder?"

"O min fader, vi slde du henne, din vita ren? Hon hade velat arbeta
fr dig om dagen, om natten. Hon skulle ju dock varit vrd, vad
hennes liv kostade dig."

"Farvl min fader, som varit mig huld; farvl min moder, srj dock ej
ver droppen ur ditt hjrta! Farvl broder, ack, vi skyddade du ej
den vrnlsa? Farvl syster, ack, du arma vxer ock till kvinna!"

"S fostrades jag i hemmet, som om jag varit en son, och jag var ju
dock blott en arm flicka. Nu mste jag bort, att bli tjnarinna t en
man! Farvl du ljuva hem."

ter bugade sig Aikyn djupt fr den vinde samojeden, s att pannan
rrde vid golvet.

"Du, min herre, som rder ver Aikyn, krossa dock icke den arma, som
din makt vore. Frakta icke din tjnarinna. Lt henne i ditt anlete
se en mild herres. Var ej strng mot Aikyn, tala ej till henne som
snstormen talar till drivan. S vis r ingen, att hon ej felar; men
Aikyn vill gra det bsta hon frstr. Vredgas icke, d hon felar."

Dagar gingo. Frmlingen fljde med till Mirgns by och drjde kvar
bland de mnga tlten. Han lrde sig samojedens sprk, och han hrde
hur mannen talade till Aikyn som snstormen till drivan. Han sg
hur hon arbetade mer n trlinnans arbete, men aldrig erhll ens s
mycken vnlighet som trlen.

Frmlingen talade till mannen: "Var mild mot din hustru. verhopa
icke den spda med det arbete, som vore dig sjlv fr tungt. Bemt
henne vnligt, hon r mnniska som du."

"Skulle jag tagit mig hustru och betalat henne dyrt med trettio
renar, om icke fr att ha ngon som hmtar mig ved och vatten och gr
mina sysslor?" Drp slngde han till Aikyn ett avgnagt ben. "Se dr,
efter herrn ber fr dig, eljest hade du ftt vara utan mat en dag
till. -- Mnniska, kvinnan? , ett orent djur!"

Frmlingen talade till Aikyn p drivan: "Mitt hjrta lider av att se
dig s ung, s fager, misshandlas vrre n trlen."

Milt slog Aikyn upp gat och sg p den frmmande. "Frmling, r du
av kvinna fdd, finns i ditt land icke kvinnor, efter du mkar mig!
Icke har jag vrre n andra kvinnor, det r s vrt de."

"I mitt land finnas kvinnor, men de ro dock mnniskor. Aikyn
kom, flj mig. Jag fr dig till mitt land, du skall lra mig rtt
samojedens sprk, och om du n dr mste tjna fr ditt uppehlle, s
blir du dock tminstone ej misshandlad."

Allvarligt svarade Aikyn: "Svrt r att bra misshandling. Den svaga
kvinnans mjuka hull bvar fr att ristas med spjutspetsen. Hennes
sjl bvar fr det alltid skarpa ordet. Men det kommer draf att hon
r svag, att hon r dlig. Num har gjort henne s. Icke fr renen
klaga att mnniskan misshandlar honom; icke fr ripan klaga att hon
fngas i snaran; icke fr kvinnan klaga att hon r trlinna. Det r
s bestmt. Mirgn har ju kpt mig dyrt. Kan han ej slakta sin ren,
kan han ej sl sin hund, har han ej rtt att gra vad han vill med
sin kpta egendom? Aikyn r icke tjuv, skall icke bedraga Mirgn och
fra bort den han kpt."

"Vill frmlingen medfra en som lr honom att tala med samojedens
tunga? I Aikyns hem finns en gosse, bjud honom komma. Han kommer
grna, ty fr honom vore det stoltaste de nu blott fjllrttans p
drivan. Han gr vart du vill, han r en dd man. Sedan Aikyn sldes,
r det honom lika hur elndigt hans liv blir; men han skall g med
dig som varit vnlig mot Aikyn."

Tvenne gnger hade tlten flyttats och till Mirgns by terkom
frmlingen. Han skulle nu fara hem till sitt land, och med honom
fljde den unge samojeden.

ter svllde frmlingens hjrta, d han sg hur Aikyn led. Han sg
den spda gestalten verallt frad av rr efter spjutet, sg den
bleka infallna kinden, den lutande gngen. Han hade sett kvinnan vara
trl verallt dr han frdats; men dock rrde honom Aikyns de mest.

Hans renar stodo frspnda, han skulle resa. Mirgn var p jakt.
"Aikyn kom, jag betalar Mirgn trettio renar fr dig, drmed r du
lst. Du r blott hans kpta trlinna, icke hans maka. Kom, Aikyns
yngling fljer med, i mitt land lr du knna Gud; dr blir du
ynglingens maka, dr blir du mnniska."

Aikyns ga strlade, intet sade hon.

Ynglingen sade: "Jag bad tadibn, att han skulle frga andarna, jag
sade: man har tagit min vita ren och slt den till en annan, som ej
vill lmna den. Jag betalar honom vad han betalat och rvar ej min
vita ren."

Tadibn frgade andarna, han slog p sin trumma, han lyssnade till
andarnas svar. De svarade:

"Bed ynglingen lmna i tltet lsen fr renen och bortfra den, s r
den ter hans."

n klarare strlade Aikyns ga, men hon snkte ter blicken och sade:
"Frmling, s sga vra sgner. Fordom levde en tadib, han hette
Urier. Han var den hgste av alla tadiber, en spman ver alla, vis
ver alla. Men han fann jorden dlig, han lngtade till himmelen. S
befallde han sina bda hustrur gra nya klder t dem alla och nya
krredskap t renarna, och intet gammalt finge blandas druti. Kan
steg i sin slde, och hustrurna stego i var sin slde, och renarna
drogo dem upp mot himlen. Men Urier sg, hur hans unga hustrus ren
icke mktade stiga uppt, utan hur hennes slde allt mer snkte sig
mot jorden. Han frgade henne, och hon sade: I min kldnad sydde jag
ett band, som jag tog ur barnets linda. Det drager mig till jorden.
Lt mig tervnda."

"Och Urier tillt henne att vnda om, men den andra hustrun delade
med honom himmelens hrlighet, kte med dess starka renar, hade
aldrig brist p villebrd eller annat gott."

"Frmling, du r vis som Urier; vn, hos dig vore himmelen; men i
Aikyns drkt sitter ett band ur barnets linda: hon kan ej flja dig."




SIMRITH.


Den mktige konungen Arthahsasta vilade under en resa en dag ver i
Ninive, och hans understar firade frjdefester ver att konungen
drjde inom deras murar.

Nu framtrdde tta av landets sknaste dttrar, prydda med guld och
dyrbara stenar, och lysande lika av sknhet som av prakt, och de
dansade infr konungen.

D de slutat vinkade konungen till den sknaste av dem alla, att hon
skulle framtrda till hans konungsliga stol. Hon gjorde s och bjde
kn under det hon vrdnadsfullt snkte pannan emot handen. "Vem r
du, landets sknaste dotter!" frgade konungen. "Mtte konungens
levnad vara lyckosam!" svarade trnan, "din tjnarinna r enda barnet
av moabiten Bosnai, den hngngne".

Konungen talade vidare: "Rikedomar ger du mera n ditt hjrta kan
nska, ty hans godelar ro vida omtalade fr deras storleks skull;
vad vill du begra fr en nd av mig?"

"Konungens sllhet vare evinnerlig! Vgar din tjnarinna hoppas att
konungen vill hra hennes bn?"

"Dig vare din bn beviljad innan du utsger den, du nejdens sknaste
prydnad! Vill du vlja dig en make av de dlaste i landet, jag svr
dig, vore det n konungens egen son, du skall bliva hans. Eller trr
du makt och ra? Arthahsastas makt r vidstrckt som solen, han skall
giva dig vad du fordrar, ty du har funnit nd infr hans gon."

"ra och pris vare konungen, och seger och makt omgive honom alltid!
Ringa r den lott din tjnarinna begr. Giv henne, o konung, Bani
till kta, den israeliten som tjnar i ditt frmak."

Konungen sammandrog sina gonbryn och sade: "Bosnais dotter,
konungens godhet r helig! Skall din fgring och dina rikedomar givas
en av fngelsets barn, en av dessa som konungens nd tilltit att
draga hem fr att uppbygga sin frstrda stad. _Du_, landets dlaste
dotter, din faders slkt skulle frskjuta dig."

"Vgar din tjnarinna tala?"

"Tala."

"Denne Bani r uppvuxen i min faders hus; dotterns sjl har fst
sig vid hans som vinrankan vid trdet. Ho kan skilja dem t utan
att frstra! Din tjnarinnas slkt vill icke giva henne t en av
fngelsets barn, men se, o konung! din vilja r deras lag, och din
lag r helig. Din tjnarinna vet att ditt ord r ett fast berg!"

Konungen befallde att moabiten Bosnais broder skulle inkallas; han
infann sig genast och nedkastade sig infr konungen.

Arthahsasta befaller, att du giver den israeliten Bani din broders
dotter till kta, och att du nda till sista penningen utbetalar
hennes arv till honom, och att henne icke frmenas att flja honom i
hans land, dit konungen lovat honom att tga till de sina.

"Hra r lyda", svarade mannen och gick fr att fullgra konungens
befallning.

Men Bosnais dotter gick hem och stngde in sig i sin kammare, dr hon
kastade sig neder och tackade Israels gud som bisttt henne.

Men hennes gamla amma, som fljt henne hem, hade redan p vgen
hunnit f veta vad som hnt hos konungen, och hon sprang nu att
uppska Bani fr att frkunna honom hans lycka. "Nu", ropade den
gamla i jubel, "nu f vi fra mitt hjrtas dotter till vra fders
land, och alla hennes rikedomar bliva dina, min sjls son! Gld dig,
Bani, gld dig du lyckans utkorade!" Nr Bani frnam hennes mening,
bad han henne bedja Simrith att han finge ett samtal med henne.

D de nu mttes, sade Bani: "Simrith, o Simrith, skall jag vl tro
vad amman sagt mig, skulle vl du, din faders dotter, vilja flja med
den fattige och fraktade fngen?"

Simrith rodnade och rckte honom handen och sade: "Bani, jag har
talat fr oss', jag visste att du ville ga mig, men intet hopp hade,
nu r jag din."

Bani tog hennes hand mellan sina hnder, men teg. Slutligen sade
han: "Tack, o Simrith, fr denna ljuvliga stund! Men se, icke skall
jag drfr missbruka din godhet. Jag reser i morgon till mitt land,
dr skall jag arbeta fr mitt folks vl, du Simrith fr icke flja
mig, hr r du aktad, hr har du vnner. Landets furstar skola tvla
om dig. Ack, hos oss vore du en frmling, drfr skulle du _dr_
frskjutas och _hr_ ro fngelsets barn fraktade! Bliv hr i ra
och rikedom."

Nu sg Simrith upp, lyfte hgt sitt huvud och sade: "Nej, Bani, med
dig vill jag flja, hos dig r mitt hem, hr r jag frmmande. Din
Gud har jag lnge tillbett, han skall bli min Gud, ditt folk skall
bliva mitt folk. Hlften av mina godelar skola vi helga t din Guds
hus, och du skall vara min herre."

Ett r hade Bani och Simrith bott i en stad, en timmes vg frn
Jerusalem, och Bani var en av sitt folks versta, och Simrith hade
suttit i kammaren och spunnit och vvt kosteliga tyger, men nu satt
hon nstan hela dagen blott hos sitt barn och gladde sig ver dess
fgring. "Bani, o min herre!" sade hon ofta till sin man, "mycket
gott haver Herren givit mig, huru skall mitt hjrta tillfyllest
lovsjunga och prisa?" Och nr de andra kvinnorna, av de moabiters
och de kananiters och andra frmmande folkslags dttrar, prydde
sig med gyllene klenodier och smyckade sitt hr och gingo prydda
infr allt folk eller dansade infr sina avgudar, d sade de till
henne: "Simrith, varfr skall du ensam stnga dig inne, se, vi hava
nog mycket uppoffrat, som lmnat hem och vnner fr att flja med
fngelsets barn till deras frstrda stad, icke skola vi dock neka
oss alla njen." Men d sade Simrith: "Lter oss vara glada, var
efter sin hg, jag har gldje mer n mngen." Men de andra kvinnorna
vredgades dock icke p henne, ty hon var mild och dmjuk av hjrtat,
och klandrade icke de andra, ehuru hon ej fljde dem.

Men se, d utgick ett pbud i Juda och Jerusalem till alla fngelsets
barn, att de skulle frsamla sig i Jerusalem, och vilken som icke
kom inom tre dagar, hans godelar skulle givas till spillo, och han
avskiljas frn menigheten.

Och Bani vlsignade sin son och sade till sin hustru: "Herren vare
med dig Simrith, jag gr till Jerusalem."

Men Simrith svarade: "Herren give dig en lycklig hemkomst; mitt
hjrta r tungt!"

Och Bani gick upp i staden och satte sig jmte allt folket infr Guds
hus.

Och Esra, prsten, stod upp och sade till dem: "I haven frtagit eder
i det att I haven tagit frmmande hustrur, p det I skullen nnu
frka Israels skuld." [1:sta Esra boks 10 kap. 10 vers.]

"S beknner nu Herren edra fders Gud, och grer det honom ljuvt r
och skiljer eder ifr landsens folk och ifr de frmmande hustrur."

D svarade hela menigheten och sade med hg rst: "ske ssom du oss
sagt haver".

"Men folket r mycket, och regnvder, och kan icke st ute: s r
det icke heller en eller tv dagars grning: ty vi have sdane
vertrdelse mycken gjort."

"Lt oss bestlla vra verstar i hela menighetene, att alle de i
vra stder, som frmmande hustrur tagit hava, komma p bestmd tid,
och de ldste i var stad, och deras domare med: till dess vr Guds
vrede m frn oss vnd varda i denna saken."

Men Bani satt stilla ssom slagen av skan, och rrde varken hand
eller mun. Men nr folket begynte skingras, d steg han upp. Han var
till utseende som en eldslga, och hans drkt fladdrade fr stormen,
men hans lnga lockiga hr fll nu raknat ned kring huvudet och
vattnet strmmade dr utfre. S trdde han fram fr prsterna och
de ldste och sade: "Hll, utven icke orttvisa i Herrens Israels
Guds namn! Skall vl den oskyldiga lida med den skyldiga? M de som
bedrivit avguderi och otillbrligt vsende, m de frdrivas; men se,
ven jag har en moabitisk kvinna till hustru, vem knner icke hennes
fromhet och gudsfruktan; skall det oskyldiga lammet frjagas med
rovdjuret."

Men d ropade allt folket: "Varfr skulle Bani ensam bliva
undantagen, p det Herrans vrede m drabba oss fr hans skull." Och
de ropade och bullrade s att Bani icke fick tala mera, och slutligen
stormade han rasande bort och hem.

"Simrith", ropade han genast d han intrdde. "Ltom oss draga hdan.
Lgg in dina och barnets saker och ndigt husgerd; snor och kameler
skola snart vara tillreds, vi resa."

"Bani, o min herre, vi vredgas du s, vad har hnt?"

Bani berttade nu fr henne, hur de frmmande hustrurna och barnen
skulle frnskiljas och sade sedan: "Dig lmnar jag aldrig. Jag vill
vergiva fader och moder och bliva nr min hustru, vi skola vandra
till frmmande land."

Simrith knbjde grtande och bad till Israels Gud om styrka, drp
steg hon upp och sade: "Ingalunda, o Bani, skall du vergiva ditt
folk och bliva en frmling ibland hedningar fr din kvinnas skull.
Se! du r en av ditt folks versta, hurudant exempel vill du giva,
att du skulle vara den frste att vertrda Herrens bud. Se, jag gr,
giv mig ngot att jag m kunna leva och uppfda din son, och jag vill
ska mig en tillflykt vid ditt lands grnser, p det jag m se rken
av offren infr Herranom och knna doften av blommorna p ditt lands
ngar. Du skall taga dig till hustru en av Israels dttrar och du
skall snart glmma Simrith. Se, icke br jag klaga, jag har ju gt s
mycket. Herren gav och Herren tog, vlsignat vare Herrens namn."

P frsta dagen i tionde mnaden satte sig Esra prsten och de
yppersta fderna och de som bestllde voro och avskilde alla de
frmmande kvinnor och deras barn.

Och Bani rasade av ngest, och de satte vakt om honom, och Simrith
och hennes son och hennes tjnarinnor blevo satta p kameler och
fingo en vgvisare, som skulle fra henne till hennes slkt.

Men hon sade: "Ingalunda till min slkt, ty de hava frskjutit mig,
emedan jag omvnt mig till Israels Gud och fljt hit med Bani."

D sade de som tillsatte voro att bortfra henne, att hon skulle
uppgiva vart hon ville fras. Men hon visste det icke, utan bad dem
fra henne vart de ville, Herren skulle vl giva henne ett hem.

Och d de satte henne p kamelen och brjade tget, d lmnade
krafterna henne och hon sjnk ned avsvimmad. D kom Esra gende den
samma vgen och sade: "Vem r denna unga kvinna?"

Och folket, som stod omkring, svarade grtande att det var
moabitiskan Simrith, Banis hustru, som hade givit sina godelar t
Herrans hus och nu skulle g i landsflykt med sitt barn.

Och Esra frgade vidare. D svarade honom Simriths gamla amma, som
grt omkring sin matmoder: "Herre, nr furstar och konungar ville
kvarhlla denna mitt hjrtas dotter i hennes land, ja, d sjlva den
man, hon ville flja, bad henne kvarstanna i ra och rikedom, d sade
hon lik Ruth: din Gud skall bliva min Gud och ditt land skall bliva
mitt land, och s sade hon: hlften av mina rikedomar vill jag giva
din Guds hus, och s har hon gjort, och frn barndomen har jag, din
tjnarinna, lrt henne att dyrka Israels Gud, och nu jagas hon bort
lik en missdderska, och frga alla dessa hr hurudan hon varit."

D ropade allt folket med hg rst: "Du Guds man, lt icke frjaga
henne. Se hon har varit en mor fr vra barn, hennes visthus har
varit den fattiges, och hennes gudsfruktan har varit vr lykta." D
bad Esra att hon skulle terfras i sitt hus fr att vederfs, och s
gick han ter upp till Jerusalem, dit mycket folk fljde honom och
dr de ldstas rd nnu var.

Och han gick upp i templet och bad infr Herren om insikt i denna
saken, och s samlade han ter de ldsta och dem som voro bestllda
hri och berttade dem om Banis hustru, och de sade alla med en mun:
"Herren varder henne upptagande fr hennes fromhets skull."

Nr folket hrde domen, vandrade det ter till Banis stad och man tog
honom av vakten och prydde honom med kransar och bar honom omkring
med jubel och lust och sjng och ropade: "Herren lter sina nd
vldiga vara ver dem som frukta honom."

Men Simrith lg hemma p kn invid sitt barns bdd och prisade Herren
fr den stora nd henne vederfarits: "Lovad vare Herren, att han mig
en underlig godhet bevisat haver, i enom fastom stad; ty jag sade i
min hpenhet: jag r bortdriven ifrn dina gon: likvl hrde du min
bns rst, d jag ropade till dig."

"Gldjens Herranom all vrlden, sjunger, priser och lover!"




MANALAJUNGFRUN


        "Liv r krlek."

Vill du hra sagan om Kalmas dotter?

Dunkel framrinner Tuonistrmmen [= underjordens flod]. Vem skymtar i
dimman p dess strand? Vem nalkas mrka Manalahemmet?

Kalma [= frgngelsen] str p andra stranden. Hon kallar
manalajungfrurna: "Kalmas dttrar, Tuoni [= dden] nalkas det dunkla
hemmet, den starke mannen, jordens herre, nalkas med byte. Stolt r
bytet som han fr. Kalmas dotter, du den yngsta av dina systrar,
fatta rorna, flytta bten till strmmens andra strand."

Redan flyter bten sakta fram p det dunkla vattnet. Tuonelaflickan
[Tuonela = ddens hem] ror med tysta rtag, hennes blick vilar i
fjrran dr Tuoni nalkas. Vem medfr den starke, den alltfrdande?
Bleke yngling, din vxt bdar styrka i varje muskel; hur har du ltit
besegra dig? Dina lockar falla trotsande ned p mse sidor om en
stolt panna, din knutna hand omfattar ett stort svrd och nnu tronar
vreden ver dina gon, rd brusar bloden ur sret i ditt brst. Din
var styrkan, din var sknheten, varfr lter du Tuoni [= dden]
bortfra dig?

Men nu hrdes en ton frn harpans strngar, en sakta flkt krusade
det matta vattnet, en sng hrdes, orden hrdes, Kalmatars bt
stannade. Tuoni stannade ej, han skyndade framt sin gng.

"Det r fr sent, du gamle sngare", ropade Kalma p stranden. "Tuoni
terger ej det rov han fattat. Skynda med frjan, frn Manala [=
underjorden] tervnder ingen."

Men fullare ljd sngen, kraftigare klingade orden, ordets makt
besegrade jrnets. Maktls fllde Tuoni den mot rovet strckta
handen. Ynglingen slog upp sin blick.

Hotande ljd Kalmas stmma i dunklet: "Ha, du gamle druppe, var du
nnu dina trollrunor? Din makt skall dock snart se sitt slut."

Men i bten satt Kalmatar. Hennes blick vilade p ynglingen, den
ljusnade smningom vid tonerna, en tr fll ur hennes ga, den frsta
som dr uppstigit.

ter ljd Kalmas stmma hotande i dunklet: "Kalmatar, du din moders
yngsta, g, flj det flydda rovet ut i vrlden; fst dig vid hans
sida, sug blodet ur hans sr, kraften ur hans senor; fr tillbaka
till din moders hem vad henne blivit frnrvat. Icke m livet vinna
seger ver dden! -- Kalmatar g!"

Vid den vaknande ynglingens sida stod Kalmatar, liknande nattens
dimma p ngen. Nu reste den unge krigarn upp sitt huvud och famnande
honom stod Kalmatar, glad att fra honom hem till sin boning, men d
utbrast han: "Vik hdan spke, vik under jorden om du ddan kommit,
eller till luften om ditt leda hem r dr, eller i vattnet, om du r
fiskens syster eller vjans dotter; eller sk dig ett hem i luftens
alla fyra vder, du troll." Kalmatars blick fll hemsk p ynglingen,
men vid hans syn smg ter en tr i hennes ga och hon sjnk undan,
som en fallande dimma, en skymtande skugga.

Men i sitt eget hem p det stolta Hamila lg den bleke ynglingen p
en bdd. Vid hans sida satt hans moder och bestrk sakta den srade
med undergrande salva och band drver fina bindlar.

P avstnd stod den rika flickan, hon som lovat bliva den srades
brud; men hon talade intet, utan stod blott i drren och blickade
int rummet. D rusade en kylig flkt genom drren invid henne och
Kalmatar stod vid den srades huvud. Frfrad for den unga bruden
tillbaka och strtade sansls ned p grden; och den sjuke ville upp
fr att hjlpa henne, men hans moder lade honom ter varsamt ned och
den starke ynglingen lg dr som ett barn, d modern hastade att
hjlpa den avsvimmade.

Men Kalmatar viskade sakta: "En kyss p dina lppar och du vore min;
men ack, i min moders grdar, dr frstring och tillintetgrelse bo.
Krlek r liv. Varfr skulle ddens jungfru lska? Unna mig blott att
stundom st vid ditt lger, att stundom se dig lycklig vid hennes
sida, hennes, vars hjrta hyser varm blod och kanske varm krlek, men
som dock ej kan lska dig som jag! Frskjut ej den arma frn livet,
frn ljuset, frn dig." Och Kalmatar bjde sin bleka panna mot sina
sammanknppta hnder infr ynglingen, som betraktade henne med fasa
och bjd henne g.

ter skymtade Kalmatar bort, endast vid den sanslsa flickan stannade
hon, strk milt med sina kalla hnder den avsvimmades gyllne lockar
och lade sin hand p hennes panna; men d hon slog upp gonen smg
sig den arma bort med en suck.

Men vid bckens strand satt Kalmatar och sjng tyst vid sig sjlv:

    "Kalmatar, du lngt bort burna,
    varfr vill du ska vrma?
    Varfr vrma, varfr gldje?
    gde vl din moder gldje
    dr i Manala, det dunkla?
    gde dina systrar gldje
    uti mrka maskars hemvist?
    Ack ej gldje jag ju sker;
    sker blott en droppe vrma,
    liten som i svalans hjrta,
    i n mindre fgels inre,
    som i minsta blommas fibrer
    som i minsta stoftkorns gmma.
    Sker blott av ljus en strle,
    ej s rik som lysmaskskenet,
    mindre n ett fjrilgas.
    Men hos honom blott finns vrme,
    men blott han r ljus och gldje,
    han som, arma, dig frskjuter!
    Domna, domna, tuonijungfru!
    Domna, drm ej falska drmmar".

Natt och dag vakade Kalmatar vid ynglingens lger d han sov. P
hans slutna ga vilade i krlek hennes blick och en skymt av en blek
rosenfrg spriddes p hennes bleka kind; men han vaknade och bort som
flkten frsvann den arma. Och hon sjng:

    "Om jag blott den siska vore
    till vars rst han villigt lyssnar.
    Om jag dock den blomma vore
    som hans hand s vnligt bryter.
    Om med flkten jag fick byta
    som frfriskar milt hans kinder,
    ljust och rikt mitt de vore.
    Milde skapare mig unna
    till en flinga sn att bytas,
    som fr smlta p hans lockar,
    eller till en liten bubbla,
    som frsvinner vid hans hnder;
    eller blott till stoft p marken
    som utav hans fot fr krossas."

Tiden gick framt och den sjuke tillfrisknade och gick s en dag
till sin bruds frldrar och sade: "Giv mig jungfrun att jag m fra
henne hem som maka." Men jungfruns moder svarade: "Den som vill
betsla den snabba lgen skall ej drja, den som vill gripa det ilande
forsfallets vatten skall ej bida. Jungfruns sinne r snabbare n
lgen, flyktigare n forsens vatten! Den som drjer att taga ungarna
finner boet tomt. Jungfruns sinne lskar den raske, icke den bleke
sjuklingen och bort for hon med den rike friaren frn sdern."

Ynglingen teg, men den gyllne brudgvan som lg i hans hand krossades
till smulor, som trngde in i handen i det han trdde ut genom drren
fr att tervnda hem. Han mrkte det ej.

Vid ynglingens sida gick Kalmatar, den bleka jungfrun. Hon svalkade
den gldande kinden, hon lade handen p hans hjrta och lugnade dess
vassa, brnnande slag. Ynglingen kastade sig ned i grset; nnu
drjde Kalmatar vid hans sida. Hon fljde den arme med gldje, ty han
jagade icke bort henne; men ack, det var emedan han ej blev henne
varse.

Stillare svallade den svalkade bloden genom ynglingens dror, mindre
het brnde smrtan i hjrtat, mindre brinnande gldde vreden i gat
vid Tuonijungfruns vrd, men nu vaknade ock ynglingens medvetande om
det yttre och vredgad utbrast han: "Vik hdan, troll, vi frfljer du
mig!" Och som en dimma sjnk jungfruns gestalt undan.

Men i dystra tallskogen i midnattens storm sjng Kalmatar:

    "Tjockna natt kring kalmadottern
    att ej ngon henne sknjer.
    Brusa storm med vilda vingar,
    att ej ngon hr min stmma.
    Skog, du dystra, drag dig samman
    att en fot ditt djup ej hinner.
    Dlj den arma i din gmma,
    mig, frutan hopp den enda!
    Uti livet, n i dden
    gavs var varelse att hoppas;
    blott den arma tuonidottern
    gavs ej ens att hoppas dden."

Men frn vstern kommo skaror av folk ver havet, de hrjade med
eld och svrd, frstrde gudarnas altaren och lundar; och som en
man stodo Suomis ynglingar upp och i spetsen fr dem stod Kalmatars
lskling. Men mktigt frambrusade frmlingarnas flod emot Suomis
skaror, och lngre och lngre trngde frmlingarna fram, och Suomis
ynglingar strtade som tallar fr yxan, ty deras gudars makt var
krossad och Den Starke stred fr frmlingarna.

Kalmatars yngling stod nnu ensam bland en fallen skara, men nu flg
en pil, bevingad, i ynglingens hjrta. Han fll, svrdens klang
tystnade, stridsfltet lmnades. Men vid den fallnes sida stod
Kalmatar; ddens flicka kunde icke liva den fallne.

Se, d stod dr en hg gestalt i natten. Hgt bar han sitt kraftfulla
huvud, frn vilket de vita lockarnas flod fll ned i rika vgor.
Sakta svvade mantelns rika veck fr den nattliga vinden, allvar
tronade p den hga pannan, men mild, ehuru allvarsam, syntes den
sknt formade munnen ver det rika skgget.

Fram gick Kalmatar emot den hge och sade: "Fader, se ynglingen,
Suomis stolthet! Skall Tuoni f ga honom, skall han fras till det
de Manala. Skola maskarna frda denna kropp, den skaparn gjort s
fast som berget, s skn som dagens sken?"

"Jungfru", sade den hge, "du r en manaladotter!"

"Fader", svarade jungfrun dmjukt och snkte sitt huvud, "mitt
hem var i Manala, men din sng gav mig i krleken ett sknare
hem. En gng frr har du tergett honom livet med din sng, den
alltfrmende; Fader, foga ord vid ord, lt ej Suomis yngling fras
till mrka Manala."

Den gamles blick hjdes d han sade: "Tuonijungfru, ven min makt
viker fr den starkare. Den gamle gr bort. Sk honom som r starkare
n sngen, ty han r krleken; starkare n den som vet ord, ty han r
ordet."

Den gamle gick, och i natt och sorg stannade Kalmatar, ty hon visste
icke var hon skulle ska honom som kunde hjlpa.

Men ur fjrran hrdes en sakta sng, en bn till den hgste i himlen.
En stjrna blickade klar frn fstet och Kalmatar sjnk ned p kn,
men hon bad icke, ty hon knde ej bnens ord.

Och i det hon knbjde kom den Mktige fr vilken den gamle mste
vika.

I bvande gldje fattade jungfrun en fll av hans skimrande vita
kldnad och bjde sitt huvud. Och himmelskt leende utstrckte han
sin hand, och p jungfruns skuldror skimrade vingar och i glansen av
hans ljus knbjde med nedsnkt svrd den srade ynglingen. Men d
den himmelske ter bortgick, sjnk ynglingen bleknande tillbaka och
jungfrun bjde sig sakta ver honom, lste med en kyss hans ande och
flg med den, ej till Manala mer, men till ett hgre hem.




EN DRM.


"Drmmar som strmmar", sger man och anser det ej lna mdan varken
att bertta eller att hra berttas om dem; men jag har alltid lskat
dem och isynnerhet d jag var ung drmde jag ofta ven vaken. Att
sitta framfr den smningom falnande brasan och se in i dess vxlande
former var ett av mina bsta njen. nnu sedan brasan brunnit
ner, satt jag ofta frsnkt i drmmar, med blicken vilande p den
gammalmodiga kakelugnen, de gamla jrndrrarna till den, eller p den
nnu urmodigare stora, gjutna jrnskiva, som var inpassad i golvet
framfr den.

Mina frldrars hus var ett av dem som fre branden i bo funnos
byggda p och av de gamla klosterruinerna. Kllare med gotiska valv,
andra liknande celler  mse sidor om en gng, en igenmurad drr
till en kllare, allt sdant i frening med de otaliga spklika ljud
och syner tjnstefolket bestndigt sade sig hrt och sett, satte min
fantasi i rrelse. Vad hade jag icke velat ge fr att f en tydning
av vad jag sg kvar sedan forntiden, eller av huru man hr fordom
levat och vilka mrkvrdiga hndelser hr tilldragit sig.

Smningom vande jag mig att se en betydelse i allt, ven det
alldagligaste, det ringaste. Drfr voro mig de vxlande bilderna
i den falnande glden s kra; de gvo s mnga mnen t min
inbillnings spel.

Dock, ett freml som jag ofta hade fr mina gon, men i vilket
jag aldrig kunde se ngon betydelse, var kakelugnsdrren! Denna
grsvarta, fyrkantiga figur, den var mig omjlig att i inbillningen
liva.

Jag lste en gng huru Swift som gosse, tvungen att dagligen lsa
gamla trkiga andaktsbcker fr ett par gamla tanter, en dag i
boken gmde en av honom sjlv skriven uppbygglig betraktelse ver
en sopkvast, lste upp den, och huru betraktelsen srdeles behagade
tanterna, vilka trodde den var upplst ur boken. Ofta kom jag sedan
ihg denna anekdot. En sopkvast, varfr icke? Tusen saker kunna
sgas om den; men denna fatala kakelugnsdrr, finns det vl ngot
olyckligare skapat n den, s utan grace, s utan poesi?

En afton hade jag srdeles livligt tnkt hrp, och nnu frn sngen
kastade jag en blick p den stackars smaklsa drren. Jag hade fr
ett litet illamende lagt mig ovanligt tidigt och somnade snart.
Mina tankar frvandlade sig smningom till drmmar, och hastigt stod
framfr mig en ljus, skimrande varelse, som stundom tycktes mig vara
blott en lekande flamma, men stundom ter syntes mig som en den
allrafinaste lilla luftiga flicka.

Detta luftiga ljusa vsende bjde sig emot mig och sade: "Syster,
du som i mnga, lnga r bott med mig i denna kammare, och som s
ofta sett p mig med medlidande, ser du vad jag r fin och ltt, och
jag r nd ingen annan n den olyckliga kakelugnsdrren. Men blott
i drmmen kan du se mig, ty jag sitter dr s fngslad att jag ej
eljest kan visa mig fr dig. Min fader r den store eldkonungen, den
store smeden. Jag var s glad och hoppade omkring p blommorna, en
liten flamma som ej brnde, en liten flicka som ej tyngde ens det
minsta str.

"En dag tog min fader mig p sin hand och frde mig in i sin smedja
och sade: 'Ja visst r du fr dlig och klen att gifta dig, men
vnta, jag skall vl smida dig en bttre kropp', och s lade han guld
i elden och silver och brjade smida. Men nr jag sg mig om, sg
jag en ful man med rtt hr som satt och sg p. Jag blev rdd och
krp bakom min far, men han sade: 'Gm dig icke, flicka, utan lt din
fstman se p dig'. Nr jag ter sg p den frmmande och sg hans
rda hr och krokiga ben och sneda mun, d sade jag: 'Fy far, en sn
ful karl, honom tar jag aldrig till man!'

"Men d blev det vrre av, ty min far blev ond, kastade guldet och
silvret ur ssjan och lade dit en bit jrn, som han smidde och smidde
under det han mumlade: 'S skall du vl f frska, din nsprla, hur
gott det smakar att vara ful'. Och bst jag ej visste huru, s knde
jag mig vara samma kakelugnsdrr, som du s mkat, och sedan frde
han fram den fula mannen till stdet och smidde endast ngra tag i
hans anlete och ngra p hans armar och ben, och mannen stod dr s
fager och skn som den vackraste yngling jag sett. 'G nu och tjna
mnniskorna', sade min fader, 'och lr dig att vara dmjuk; frr blir
du ej fri'.

"Ack! nr jag sett den vackra elden s nra mig alla dagar har jag
dubbelt lngtat ut ur mitt fngelse. Men r ha kommit och r ha gtt,
hundrade och flera, och ffngt har jag lngtat! men nu -- hr du
deras rst, hr du min faders och min skne brudgums rst, de komma
p stormens vingar, men de frda, de frstra. Vakna syster, vakna!
De komma, de komma, de befria mig, men du skulle frstras av deras
anda. Vakna, vakna!"

Jag vaknade. "Skynda, stig upp, elden r ls, vakna d!" sade min
moders rst invid min sng, i det samma jag brjade reda mig ur
smnen. Brdskande skyndade jag mig upp, redan hrjade lgorna i
flere hus, snart kastade sig elden ver n, inom ngra timmar stod
ven mitt barndomshem i lgor.

Dagen efter branden beskte vi de rykande ruinerna av vrt hem.
Jag skulle just g ut genom en liten port invid den mur p vilken
kakelugnen i min kammare nnu reste sig brnd och naken. Jag kastade
en sorgsen blick uppt som ett farvl till detta hem, som varit
vittne till min barndoms och ungdoms gldje och sorger; d brakade
det hastigt ver mig och infr mina ftter strtade den frbrnda
kakelugnen med sin skorsten. Frskrckt hastade jag undan, men
tervnde snart till stllet fr att nogare betrakta det skedda,
och verst p stenhgen lg den frbrnda kakelugnsdrren, vilken
av elden var till den grad frstrd att den mera liknade ett nt av
stltrd n ett sammanhngande stycke.




SALIK SARDAR KHANS MAKA.


    Solen gr ned!
    Brinnande purpur p molnen,
    flytande guld vid himlens rand,
    skimmervgor, viggar av frger,
    gldande skyars fria lek,
    vad sgen I vl?

    Viljen I vl
    hrligt bertta om dagen,
    dagen som klar uti vstern bor,
    hatar dunklet, forskar i djupet?
    Viljen I locka lngtan dit?
    Vad viljen I mig?

    ster du natt!
    Slumrande rosor p bddar,
    svllande, veka, sver du.
    Sakta vaggar dimmiga sljan,
    sagornas trnors ltta drkt,
    i aningens land.

    Rosornas lund,
    ster, du sagornas hembygd,
    kulna, sorgsna Suomi-sngens,
    rika, varma, blomstrande syster,
    dunkelt gldande ster, du,
    du lockar mig mer.

Skna voro Ben Hamouns trdgrdar, skna voro dess rosor, men sknast
trdgrdarnas drottning, Ben Hamouns dotter. Innerst i trdgrden
stod p ltta pelare hennes palats, av doftande jasminer och fylliga
rosor vvdes dess vggar, dess tak var ett valv, strlande av guld
och purpur och dyrbara stenar. Drottningens statsfruar voro unga
skna trnor i skra drkter, hennes hovjungfrur voro rosor och
liljor och blommor utan tal. Nr hon vilade p divanens svllande
prlesmyckade dynor, d susade trdgrdens vattenkonster sina mest
smekande toner, och nktergalarna slogo sina mildaste slag; men
svvade hon ter omkring i sitt rike i glttig lek med sina trnor,
d drillade nktergalarna gllt med tusende tungor och glnsande
fjrilar flgo med skiftande vingar, en sttlig livvakt, omkring
henne.

Knde Alhejdi gldjen? Ja, ty den var hennes bestndiga gst. Knde
Alhejdi sorgen? Ja, ty hon hade sett en av sina leksystrar sjuk och
sin kraste nktergal d. Knde Alhejdi krleken? Nej, hennes gon
hade aldrig skdat ngon annan man n hennes fader.

En morgon satt Alhejdi ensam i grset vid en strlande springbrunn.
Tankfull hll hon sin hand under en av dess finaste strlar, s att
den terstudsade och spriddes omkring i tusende glittrande prlor
i grset, p blomstren, och smyckade hennes hr mer sknt n de
demanter som vanligen fste hennes dunkla lockar.

Hon hrde ett ovanligt buller, sg hastigt upp, framfr henne stod en
ung man, vilken med blixtrande gon betraktade henne. Hon ville fly,
men han kvarhll henne. "Skna Alhejdi", sade han, "knens son har
trotsat dden fr att se dig, men han ngrar det icke, drj blott ett
gonblick och han r mer n belnad".

Alhejdi ville fly, hon ville drja, hon ville se ned, hon ville
blicka i hans gon. Hon drjde det ena gonblicket efter det andra.
Snart hrdes en av hennes leksystrar komma sjungande. "I morgon vid
den tid, d solen gr till vila, skna Alhejdi", sade frmlingen och
frsvann, i det han betydelsefullt lade fingret p munnen.

Vem var den frmmande? Vad ville han? Varifrn kom han, hur hade han
sluppit in?

Alhejdi lg hela dagen stum p sin divan. Aftonen kom och nnu stodo
middagens doftande frukter orrda, nnu lgo hennes svllande lockar
endast lst sammanfsta och utan smycken. Det blev morgon, redan
vaknade blommor och fjrilar, men nnu hade icke Alhejdi slumrat.
Slutligen tillslto sig dock hennes gon behagligt, och solen stod
redan hgt p himmelen d hon vaknade.

Skna trnor, smycken i dag eder hrskarinna med dubbel omsorg.
Varfr vill hon i dag vara s skn? Varfr smyckar hon sig? P vem
tnker hennes hjrta? r det vl fr sin fader hon vill strla eller
r det emedan den oknde frmlingen skall se henne?

Solen snker sig, den skall snart g att slumra i vsterns svllande
molnbddar. "Alhejdis vninnor, lmnen mig ensam, jag vill slumra en
stund, lten ingen nalkas."

Men Alhejdi slumrade icke. Skall Alhejdi g till springbrunnen?
Kommer han, den hrliga frmlingen? Hon mste dock varna honom,
befalla honom att g bort, han kunde ju eljest vnta henne lnge och
bli upptckt. Det vore hans skra dd.

Alhejdi gick med drjande steg mot brunnen. Dr stod redan frmlingen
hg och hrlig med den blixtrande blicken.

"Alhejdi, sknaste, ljuvaste sol! Var finnes i vrlden den, vars
sknhet ens skulle synas en stjrna invid din!"

"Frmling, vet du icke, att Ben Hamouns slavar skulle dda dig, om de
funno dig hr. Skynda dig bort, jag ville se dig blott fr att varna
dig."

"Skna Alhejdi, om n tusende ddar skulle hota mig, aldrig kan jag
lmna dig. Dig mste jag ga, dig mste jag befria eller ock d fr
dig. Alhejdi, du himmelska, vad r du annat n en fnge, fast dina
bojor ro frgyllda. Lever du icke hr instngd ssom en fngen
gasell, dold som en diamant i djupet av gruvan eller en prla i
musslan. Kom Alhejdi, kom, var fri. Bliv min brud, bliv Salik Sardar
khans brud, han som hrskar ver de fria i landet vid knen. Vet du,
kan du ens ana vad frihet r! Vet du, hur hjrtat klappar, d man
ilar hastigare n vinden p pilsnabba flen, som knner ryttarens
vilja innan ens ett tecken tytt den fr honom. Har du sett mn i
blodig kamp med knens vilddjur, har du blivit hyllad av de grnslsa
rymdernas folk, av dem som ga vrlden, ty de ga sin hst, sitt
spjut och sin dolk. Vill du ha prlor och kostliga smycken? Ett
ord, och du fr dem, skulle de n hmtas ur Persiens konungs egen
skattkammare. Vill du ha dyrbara oljor och rkelse, karavanernas
fega sner skola skatta dig sdant i mngd. Eller vill du ha skna
slavinnor? Landets dlaste dttrar skola bortfras fr att tjna dig.
Kom Alhejdi, Salik Sardar khan r de frias furste, han har frsmtt
alla kvinnor och lskat endast bragder och fejdens ra; men Alhejdi
har besegrat den starke. Vill du bliva slavinna t ngon feg schah,
som knappt ser dig bland hundrade, eller vill du bliva den tappres
lskade, hans gons ljus, hans hjrtas blod, hans livs eld. Kom,
Alhejdi, hrde du skottet, det var tecknet, mina trogna som lika
blixten sl ned p din faders hus. Bliv ej frskrckt, du hulda, de
f dr intet skada, intet bortfra, endast fngsla uppmrksamheten
ditt, p det ingen m tnka p att vakta dig. Kom Alhejdi, min
snabba fle vntar dig hr utanfr, snart ro vi ibland bergen, dr
en skara av mina tappre vntar oss, gonblicket r vrt, ej mera.
Skynda, kom Alhejdi!"

Hastigt fattade han om den skna flickans smrta liv och bar henne
under skyndsamt sprng ur trdgrden ver ett stlle, dr muren
syntes vara enkom nedriven, ut ver fltet. Dr stod en frustande
hst bunden. Salik kastade sig upp med sin skna brda framfr
sig. Hon hade ej hunnit tnka, hon visste ej om hon borde ropa p
hjlp. Nu flg det dla djuret snabbare n en jagad fgel, lttare
n gasellen. Det frustade eld ur vidgade nsborrar, det flg allt
hastigare, dess hovar syntes ej vidrra marken. Alhejdis hjrta
klappade av tjusning. Salik omfattade henne med den ena handen, den
andra hll hstens tyglar. "Alhejdi, lskade, snart ro vi utan fara."

"Salik, jag r trygg hos dig."

Men vem synes lngt borta p fltet? Fyra ryttare synas, de strta
framt med vilt skri, de frflja de flyende. Den eldiga hstens
blixtsnabba fart minskas, den dubbla brdan r ovan, fast Alhejdi r
ltt som det unga lammets finaste ull. Frfljarna hinna nrmare,
Salik omfattar Alhejdi nnu fastare, han tar tyglarna i munnen och
sitt spjut i handen. Hljt av skum biter det dla djuret i sitt
betsel, blod flyter ur dess av sporren srade sida, men det flyger ej
mer som ilen, det frustar, det anstrnger sig, allt nrmare hinna de
frfljande.

"Salik, se min vktare, de hinna oss, lt ej Alhejdi leva fr att se
dig ddas. Lt mig d fr din dolk, hr vid din sida. Icke r det
tungt att s d."

Snart syntes en av de frfljande framom de andra, men nnu p
avstnd. Nu ljd en susning, nu flg en skugga ver fltet, och
tumlande rullade hst och ryttare i sanden. Den andre ryttarn flg
frbi honom, men redan trngde Saliks andra spjut i hstens brst.
Den stegrade sig frustande och fll med sin ryttare till marken. Nu
hade ocks den tredje hunnit nrmare; han lossade ett skott, men
felade i farten och lg i detsamma sjlv fr Saliks skott blodig i
sanden, och hans hst flg med ohejdad fart tillbaka ver fltet.
Salik fattade sin andra pistol, den fjrde frfljaren tvekade ett
gonblick, Saliks skra skott skulle trffa honom lngt innan han
kunde hoppas att trffa Salik med sitt. Han tvekade, men se, likt
en brusande flod strtade en hop krigare med vilda rop ur bergen.
Jublande omgvo de Sardar Khan och hans brud, och snart frsvunno de
alla ur de frfljandes syn.

Ben Hamouns slavar hade t olika hll frfljt de flyende, men de
tervnde utan Alhejdi. Och Ben Hamoun kastade sig p golvet i sitt
hus och rev sitt hr och sitt skgg och ropade den ena gngen efter
den andra: "Allah haver tilltit att rvare bortfrt mitt livs ra,
mitt skna smycke. Och redan i nsta nymnad skulle hon blivit
intagen i schahens, min herres, harem. Vilken mktig man skulle jag
ej varit genom henne, hur rad hade jag icke blivit. Den sknaste
hade hon varit av alla min herres kvinnor. Och nu r hon borta, borta
utan hjlp."

Stilla nalkades nu Alhejdis gamla amma till Ben Hamoun och sade:
"Herre, ville du hra mitt ringa rd, s kunde du nnu terf din
dotter."

"Du skulle hava vaktat henne", rt Ben Hamoun, "det hade varit bttre
n att rda nu."

"!" sade amman med sdan ton som gamla tjnare bruka: "Allah bevare
Ben Hamouns frstnd. Mste jag icke p er egen befallning lyda henne
som om hon varit schahens mor, och bad hon mig icke alltid g till
mosken fr att gra min aftonbn. Huru skulle jag d just i dag
glmma den. Men vore Ben Hamoun klok, s skulle han nu genast snda
mig till sin slkting, den skna Zayda, fr att genom henne frm
schahen, Allah lte aldrig hans skugga bli mindre, att han snder
folk fr att frflja rvarna."

Detta rd behagade Ben Hamoun. Amman sndes med tvenne slavar, som
buro dyrbara sknker bort till den skna Zayda, en av schahens
favoritsultaninnor, och inom hela harem upphvdes ett stort sorgeskri
vid underrttelsen om att Alhejdi blivit bortrvad och det just invid
murarna av sjlva huvudstaden. Men nr schahen en stund drefter
intrdde, strtade den skna Zayda emot honom med utslaget hr,
grtande och ropande: "O, att jag skulle uppleva den dag, d jag
skulle se en sdan skymf verg min herre, vars ra kringstrlar hela
vrlden."

Schahen frgade, vad henne fattades, och hon svarade under hftiga
trar: "Skall det icke fylla mitt hjrtas bgare med smrtans
bittraste dryck att se huru min herre och konung skymfas. Se dessa
rvare, som genomstrva vildmarken, hava i dag vgat sig nda till
portarna av din heliga stad och hava bortrvat en av mina slktingar,
den skna Alhejdi. Konung, kan du frlta en sdan skymf, s lt
aldrig mer ditt anlete lysa inom harems portar, ty dina kvinnor skola
icke se dess ljus fr trar." Och ter utgt hon en flod av grt.

P schahens befallning intrdde uppsyningsmannen ver harem, Hojar
Baschi.

"Vem var denna Alhejdi som blivit bortrvad?" frgade konungen.

"O herre, den sknaste klenod. Din tjnare had lyckats att finna
denna juvel ibland kvinnor och hon var redan bestmd fr den hga
lyckan att f pryd ditt harem. Hon var skn som den glnsande
fullmnen, som den lysande morgonrodnaden. Hennes fader skulle blott
behlla henne till nsta nymna fr att bereda henne att vrdigt
mottaga sin lycka."

Emellertid anlnde storvisiren, som schahen ltit kalla. "Sadrazam",
tilltalade honom schahen strngt, "oduglige tjnare, varfr
underrttar du mig icke om hur man skymfar min huvudstad? Rvare vga
sig nda till dess portar."

Sadrazam kastade sig med pannan mot jorden och sade: "Allah r
stor, konungens makt varar evinnerligen. Vilken skulle vl i vishet
och skarpsynthet kunna mta sig med honom. Konungen tcktes lta
sin nd skina ver sin ringaste slav, som tit stoft och sovit med
uppmrksamhetens ga s att han frsummat sin plikt."

"Vlan, jag vill giva dig nd, om du, innan morgonbnen frkunnas,
har terhmtat flickan och frgjort den djrva rvaren och hela hans
anhang. Endast hans huvud kan frikpa ditt."

P en sammetslik grsmatta invid en klla vilade Alhejdi. P litet
avstnd slumrade en dunkel krigartrupp, knappt synlig i natten, var
och en invid sin sadlade hst. Salik ensam vakade av mnnen.

"Alhejdi, lskade, i morgon hinna vi de mina. En stunds rast mste
jag unna mnnen och ven hstarna, de skulle ej uthrda eljes; huru
skulle d du, ljuva, icke uttrttas. Varfr vill du icke slumra? Jag
nnns knappt be dig drom, jag finge ej d se dina gons glans och
hra din rsts ljuvhet."

"Jag kan ej, jag r s underlig i mitt sinne. S mnga tankar trnga
sig in p mig och jag kan dock blott tnka ett -- att jag funnit dig."

"Du saknar dina veka kuddar i ditt hem."

"Aldrig har jag vilat p kuddar s veka som detta grs!"

Hastigt spratt en av de sovande mnnen upp, lade sitt ra ttt till
jorden och lyssnade ett gonblick. Salik blev uppmrksam.

Mannen steg fram till honom. "Salik Sardar khan, hr du ej hstarnas
hovar? Har ocks du blivit bedrad av en kvinna."

Saliks ga skt en blixt i natten. "Abbas! dock p dig vill jag icke
vredgas."

Nu lutade sig ven Salik till marken. "Dessa hstar ro mnga, det
r visserligen schahens utskickade som frflja oss. Vi f ej
blottstlla Alhejdi."

Han visslade, i ett gonblick sutto mnnen till hst. "Till knen,
tyst, frsiktigt som den lurande tiger men snabbt som vingade fgeln."

Ett susande for genom bergen, snabba skuggor skiftade ver marken --
var det ltta moln som skuggande flgo ver fltet? Var det en sakta
nattvind som flktade? Men fstet r klart som en dunkelbl asur,
intet blad rres p de trn som omgiva kllan dr Alhejdi vilat; och
nu ro skuggorna frsvunna och allt r stilla och tyst och dunkelt
kring lilla kllan.

Men lngre skrider natten, och den spda blomman, van blott vid lek
och ljuv vila efter leken, domnar och bleknar. Alhejdi vill icke att
Salik skall varsna hennes trtthet, hon hller sig nnu uppe, men hon
vacklar. Snabb som blixten r Salik av hsten. "Flygen, sken om det
r mjligt finna en klla. Vi rasta om n tusenden frfljde oss.
Alhejdi, den minsta flkt av blekhet p din kind, det minsta dunkel
i ditt strlande ga srar mitt hjrta vrre n ngon av schahens
dolkar kan gra det."

En klla var funnen i nejden. Salik bar Alhejdi dit p sina armar
och, knbjande invid henne, uppfriskade han henne med det svala
vattnet.

Men frfljarna hade icke frlorat spret. Vid synranden mrktes en
rad av blanka spjut.

"Bva icke Alhejdi, vi skola segra fr dig."

"Till hst, till hst, stridom fr Alhejdi. Dd t envar som vill
nalkas att stra hennes ro."

Snabbt ilade ryttarskaran ver fltet. Alhejdi blev i bvan ensam
kvar vid kllan. Tystnad rdde i knen, men hastigt avbrts den av de
stridandes glla skri. Snart sg Alhejdi skaror flyende bortt, men
mot kllan nalkades ngra f mn i sakta ritt. Vem fra de emellan
sig? Det r Salik Sardar khan som de fra srad ur striden.

"Alhejdi du r vr, vi hava drivit dem p flykten. Innan de hinna
utsnda nya frfljare, ro vi skra bland vra berg hos de mina."

nnu en dags morgon grydde, och Salik lg p sitt smyckade lger i
sitt eget tlt. Hans sr mrknade, febern brnde hans blod. Tigande
och bekymrade vandrade hans mn omkring, ty de sgo att sren voro
ddliga.

D trdde en gammal kvinna till tltets drr. "Given rum fr den
visa, som mycket vet och frmr." Hon stannade framfr Alhejdi, som
satt srjande hos den sjuke. Den gamla sade lngsamt med knappt
hrbar rst: "I knen, tv timmars vandring hrifrn, vxer ett trd.
Den balsam som droppar, nr en skn kvinna vid middagens stund bryter
dess kvistar, helar genast jrnets sr, men hon mste g ensam den
senare timmens vg." Alhejdi reste sig hastigt. Hon smg sig sakta ur
tltet. Den gamla fljde henne.

"Fljer du mig den frsta timmen, visar du mig vgen?"

"Rdes icke den unga spda rankan frn de blomstrande trdgrdarna
att ensam svva i knen?"

"Moder, Salik r sjuk! Skyndom att jag m hinna till middagen utrtta
mitt vrv."

Fljande dagens morgon var inne, och i gldje hlsade Alhejdi solen,
ty Salik knde ingen smrta mer och hans sr var nra helat.

"O Alhejdi, min sjl bvar vid tanken p att du vgat dig ensam
i knen. Du som r mig mera n livet, du hade kunnat rka ut fr
vilddjur."

Mnader voro frflutna, d trdde en dag Abbas in till Salik, rustad
ssom till en lngre frd.

"N Abbas", sade Salik vnligt, "vart rnar du dig utan att jag hr
drav, du, min trogne fljeslagare, som nnu aldrig lmnat mig."

"Jag gr till Ispahan."

"Du gr i lejonets kula; blodet av schahens mn, som fllo i knen,
har knappt upphrt att rka."

"Lejonet skulle vl fga vntat till dess vi sjlva infinna oss i
hans kula, om icke hans krigares anfrare berttat, det du ju vet,
att de nedgjort oss alla, sedan vi frut hade ddat flickan, stridens
orsak. Han lskade sitt huvud, drfr flydde han ock fr oss. Men om
ocks ej s blivit sagt, icke var Salik Sardar khan alltid s rdd
att trotsa lejonet, om ock i hans kula."

"N vad rnar du i Ispahan?"

"Handla."

"Vid profeten, det skulle jag aldrig gissat. Du har alltid mera
lskat spjutets n penningens handel. Men kanske vill du ock handla
fr mig. Jag har verfld av hjordar och annat som jag icke behver."

"Jag har rnat be dig att f slja allehanda onyttigt."

"Sg, vad du vill, du skall ga valet."

"Din stridshingst, ditt spjut och din dolk."

Salik drog gonbrynen ett gonblick tillsamman, men snart klarnade
ter hans blick och han sade: "Abbas, du r missnjd med denna
ovanliga ro av ngra mnader? Men tro ej att jag drfr glmt att
strida. Lt oss gra ett strvtg snart, jag vill ordna allt."

Abbas jublade hgt, men tvrtystnade hastigt, lade hnderna i kors
ver brstet och bugade sig sgande: "I den barmhrtige och milde
Gudens namn, ra vare vrldens behrskare. Jag r beredd att flja
dig vart du vill, mina tjnare kunna frslja mina hjordars verfld."

Alhejdi, varsnar du dammolnet dr vid knens rand, vet du vad det
bdar? Det r Salik och hans mn som terkomma frn strvtget.
Alhejdi, som suttit p kullen och skdat utt, stiger upp, hennes
slja fladdrar fr vinden, handen skuggar de dunkelsvarta gonen,
blicken spejar. "Det r han! Jag kan redan igenknna frgen p hans
turban. Men varfr s lngsamt? Lngtar ej ditt hjrta efter Alhejdi,
Har du frvrvat skatter och r deras vrd dig krare n att mta din
lskade? Eller kanske srad? , balsamtrdet i knen, Salik, Salik,
skynda dig, eld frtr mitt hjrta. Spda ro mina ftter, men de
skola dock bra mig till ditt mte."

Nu strtade kvinnor och barn med vilda rop mot de kommande. Alhejdi
ryste och stannade ett gonblick. Fram flg nu ryttarskaran tfljd
av kvinnorna och barnen, under jubelskri, frbi stllet dr Alhejdi
stod. Salik varsnade henne icke, och se, framfr honom p hsten satt
en kvinna. S hade ven Alhejdi en gng suttit, och vem var denna?
Lgande gld brann i Alhejdis anlete. Hon fljde lngsamt efter tget
och gick in i sin boning. Men dr mtte hennes blick en sllsam syn.
P en divan satt den unga kvinnan som Salik nyss hemfrt. Hon var
vit som dalens lilja, endast p hennes kind lg ett matt sken av
rosen. Hennes ljusa hr hade i lockar fallit ned kring de elfenvita
skuldrorna, och i hennes milda gon, bl som himmelen, summo trar.
En sdan hade Persiens svartgda dotter icke skdat.

Salik trdde mot Alhejdi. "Alhejdi, jag bringar dig en syster, vrda
henne vl. Jag har tagit henne av kpmn som frde henne att sljas.
De hade kpt henne av turkar, som rvat henne lngt, lngt hrifrn.
Ser du hon r skn, hennes fgring r lik mnens i silverklar natt.
Du har ofta sagt att du icke lskade vra kvinnor, att de voro vilda.
N vl, denna r mild och ljuv. Dyrbara smycken och kostliga tyger
ger jag dig dessutom."

"Salik, endast du ger mig din krlek, s r den mig ver alla
vrldens skatter."

Den frmmande steg upp, gick mot Alhejdi och sade ngra ord p ett
obekant sprk, fattade hennes hand, tryckte den hjrtligt och sg med
sina milda bl gon innerligt p Alhejdi. Alhejdi omfamnade henne
vnligt i det hon sade: "Icke kan jag vredgas p dig, du duva."

Med varje dag slt sig den skna frmmande allt mer till Alhejdi, och
Alhejdi lskade henne; men hennes hjrta led allt djupare, ty hon sg
hur Saliks blickar brunno allt varmare, d han sg p den frmmande,
s skna, men alltid sorgsna flickan. Men Alhejdi dolde sin smrta i
djupet av sitt brst.

D trdde en dag Salik till henne. "Alhejdi, min hst, min lskling,
r srad; g Alhejdi i knen att hmta balsam fr sret, att det m
lkas."

Alhejdi sg ett gonblick p Salik: "Salik Sardar khan, tigrar bo i
knen. lskar du din hst mera n mig."

"r Alhejdi barnsligt rdd? Vill du ej gra mig en gldje, icke rdda
min hst, den som burit ven dig hit." Alhejdi gick.

ter en dag intrdde Salik hos Alhejdi. P divanen lgo tvenne
blommor, en ros och en lilja. Sardar lekte med blommorna och fgnade
sig t deras doft. Han lade sedan bort rosen och behll liljan i
handen.

"O Salik frstr rosen, men kasta den icke ifrn dig att ensam
vissna; mindre tungt r att d n att leva frgten."

Salik tertog rosen i sin hand och hll den tillsamman med liljan.
"Alhejdi, mannens hjrta r en rosengrd, har rum fr mnga blommor.
Hur skulle du kunna begra, att jag ensam skall lska en alltid. ven
krleken r en blomma, begr ej att blomman skall vara ofrgnglig
som stenen, hon vore ej skn d. Men ven Alhejdi r kr fr Salik."

Salik gick bort. I Alhejdis hjrta bodde natt.

ter ngra dagar frflto, och nu kallade ett bud Alhejdi till Salik
Sardar khan. Hon gick.

"Alhejdi, min lsklingshund blev farligt srad av ett spjut under
jakten. Intet annat n den balsam, vars klla du knner, kan rdda
den. G, att du m hinna dit innan middagens timme och vara hemma vid
den tid, d jag med mina mn terkommer frn jakten."

"O Salik, jag hrde rytandet av en tiger, d jag hmtade balsam fr
din hst."

Salik svarade intet. nnu stod hon ett gonblick drjande. "Salik
Sardar khan giver icke en befallning tv gnger", sade Salik
lngsamt. Alhejdi gick.

Hon hade nnu ej gtt lngt. D stod framfr henne den gamla visa,
som bar i sin hand en liten, knappt ett finger lng dolk. "Min sjls
dotter, den gamla kan ej ledsaga dig p frden. Salik Sardar khan
har bjudit mig komma fr att pryda hans nya, ljusa brud. Hr vill
jag giva ven dig ngot att sknka henne. Alhejdi, tre ddar ligga
p denna udd. Se dess tre kanter ro vassa, vidrr dem icke, minsta
vidrrande srar och minsta sr ger dd p gonblicket!" Sakta som
hon kommit, smg sig den gamla bort.

Alhejdis ga lgade, hon betraktade stlet. "Tre ddar! ! Alhejdi,
ville du vl dda henne, den fromma, som grter ver Saliks makt, den
hon ej kan motst? Ljusa frmmande flicka, icke hatar Alhejdi dig."

Men redan gick hennes vandring i knen. Het sken solen p sanden,
gldande brnde den Alhejdis ftter. Tnkte hon vl p svedan i sina
ftter, tnkte hon p tigern som lurande smg genom knen eller
tnkte hon p Salik Sardar khans skna brud, som nu stod i smyckad
fgring, lik fullmnen mellan silverglnsande skyar, och p Saliks
brinnande blickar, vilka, glmmande henne, nu blott berusade sig av
den nya brudens sknhet.

Men p Alhejdi skda blixtrande gon, icke Saliks krleksdruckna,
nej brinnande klot som vlva i vilddjurets huvud. Alhejdi, ser du ej
knarnas herre, hur han smyger sakta i dina fjt. Redan spnner han
de krkta klorna, glnsande bja sig hans flckiga sidor, han strtar
p rovet, och krossad och bldande ligger Alhejdi sklvande i sanden.
Men vem slog den starke, varfr rullar sig knarnas herre i sanden?
En ryckning nnu och tigern ligger dd vid sitt rov. Alhejdi hade
icke glmt sin dolk.

Rop hras i knen, ltt strtar en skara fram, det r Salik Sardar
khan som tervnder hemt med sina mn fr att hmta sin skna brud.

"Ha, en nyss ddad tiger. Alhejdi, det var vrdigt Salik Sardar khans
maka. Men hon r srad. Tagen vrd om henne, jag rider hemt. Jag
vill snda slavar att bra henne hem."

Redan lyfte Saliks hst foten till sprng. D bad Alhejdi med sakta
rst: "Salik, innan du far, stig ned av din hst och giv mig din
hand, om ej fr annat", tillade hon med ett besynnerligt leende, d
Salik tycktes tveka, "s fr att tacka mig fr tigerns hud".

"N, varfr skulle jag icke ga tid drtill", sade Salik, kastade sig
av hsten och rckte henne handen, den hon fattade och frde till
sitt hjrta i det hon sade: "Lev vl Salik! Vlsignad vare Allah och
Profeten, jag fr d hos dig. nnu en bn, den r den sista. O Salik,
tag nnu en gng min hand mellan dina bda och tryck den vnligt som
du brukade frr."

Salik tog Alhejdis slutna hand och sade frstrdd: "Icke ro dina sr
vl s farliga. Snart skall du ter blomstra upp. Jag rider nu hem
frut."

Redan satt Salik p sin hst. Alhejdis huvud sjnk tillbaka mot
sanden, en enda droppe blod smg sig fram mellan den slutna handens
lena fingrar, och d hsten for, snabb som vinden bort ver sanden,
lg redan Salik Sardar khans skna maka dd vid sidan av knarnas
herre.

Vilka ro de som nalkas kvinnornas boning, vad bra de? Bra de
prydnader eller blommor eller sknker till den skna bruden p hennes
brllopsdag? Men varfr ro deras steg lngsamma, deras blickar
dystra, varfr gldjas de icke? Ack icke prydnader, icke sknker,
icke blommor till bruden fra de, de bra blott en vissnad blomma,
den blomman som var den sknaste av alla.

Men se ur kvinnornas boning strtar den ljusa frmmande flickan.
Rika prydnader lysa i hennes hr, men i hennes gon glnsa trar.
Hon tyckes fly med fasa. Hon mter det sorgliga tget. Hon stannar,
hon bvar. "Alhejdi dd? Du lskliga, du mitt enda vrn! Men se, vad
glimmar i din halvslutna hand, tack Alhejdi."

Sakta lste hon dolken ur Alhejdis kalla hand; men hon drjer nnu,
hon tyckes tveka. Se hon knbjer, hennes hnder omsluta dolken, hon
ber. P hennes fders sprk g orden ver hennes lppar: "Fader,
o fader, styrk ditt sviktande barn, att hon m tligt lida vad du
lgger henne. Detta lilla vapen skulle befria den svaga. O min Gud,
o min Gud, styrk mig att jag m tligt och undergivet sga: icke
min vilja utan din." Kmpande i bn knt hon ngestfullt sina hnder
omkring det frrdiska jrnet, och milt, ssom blomman om aftonen
sluter sin kalk och snker sitt huvud, sjnk den ljusa trnan bleknad
ned p grsets bdd.

Salik Sardar khan, strta ej s vild till rosens och liljans, de
vissnades, lger. Rasa ej s. Vi stter du det lilla jrnet i ditt
brst, det trnger ju knappt djupare n till hullet. Icke bortflyter
en mans liv med ngra droppar blod, och endast tre ddar lgo ju
dolda p dolkens udd.




EN SAGA OM VREDEN.


Vet du vad vrede r? Jo, ett helt knippe dolkar och svrd, fina,
skarpa, vassa och osynliga. De finnas just invid mnniskohjrtat,
vid somliga hjrtan flere, vid somliga frre, hos somliga stora,
vassa och skarpa mer n om de vore smidda av det finaste stl, hos
andra likna de blott sm knappnlar, ja hos ngra till och med endast
agnar. De ligga ttt tillsamman, lika bladen i en pennkniv med mnga
bett och inrttningar, och ro s konstfullt sammanfogade att de
upptaga blott ett helt litet rum, och dr sammanhllas de av en stark
klmmare frn hjrtat. Men nr hjrtat kommer i _sdan_ svallning
att klmmarn rubbas, d springa fjdrar upp och alla de fina skarpa
vapnen spridas omkring till tungans spets, till gat, till handen,
ja till varje kroppens del, och drifrn ut i vrlden. De sra, de
sticka, de mrda blint vad de trffa, men vi som utsnda dem, vi
mrka dem vanligen ej, ty de ro osynliga. Sedan de rasat s lnge
att de spnda nervfjdrarna slaknat, d falla de ter smningom
tillbaka var p sin plats och den starka klmmarn griper ter fast
ver dem.

Men, ser du, det hnder nd att mngen stackars kvinna mrker
sprittningen nr fjdrarna sl upp. Frskrckt ver att de vassa
vapnen ro lsslppta vill hon samla dem ter, men vad frmr hon,
den svaga, vad frstr hon, den olrda, av deras konstiga mekanik.
Men hon strvar och bjuder till och trycker dem s rakt ned i sitt
brst, in i hjrtat, vldsamt, vldsamt, de mste ned, och slutligen,
sedan hon lnge arbetat med dem, mste de jmka sig in p sina
bestmda rum och klmmarn griper om dem; men hjrtat r sndersargat
och det r s sjukt innan det helnar igen. Dock ga och tunga kasta
inga dolkar mera, och hon knner sig tminstone ter vara kvinna.

Sk dock icke fr ro skull att lsa hennes vrede, du vet icke hur den
kan ge smrta. Och s r det slut med min saga.




LILJEKONVALJEN.


Har du sett den strsta och sknaste bro, som leder ver ett vatten?
Har du kunnat st druppe, hgt p den ej mycket mindre n en mil
lnga bron, upprtt och djrv och utan att svindla sett ned i djupet
p mse sidor, i det kristallklara vattnet; eller har du svindlande
gripit tag om en stdjande vn, starkare n du, fr att icke t
ngondera sidan strta ned i den skimrande graven?

Nr i fordomtimma Den Gamle hade sjungit fram det vida Suomensaari,
hade utstrtt dess tusen sjar och sjungit fgring ver hela landet
och de vida Saimavattnen med uddar och sund lgo speglande fr hans
blick, d log den gamle glatt; men han sade: "Lngsamt rres redan
den gamle, lngsamt rras ock Suomis mn, de springa ej som haren, de
skutta ej som ekorrn, lng r vgen runt om sjn, bro behves", och
se: nu sjng han Pungaharju det skna ver Puruvesis vatten det klara.

Har du sett bjrkarna och granarna som vxa ver varandra p brons
bda sidor? Icke vxa de dock p varandras toppar, fast det ser
nra s ut, dr de st i branten ver varandra. Har du, bedragen
av vattnets klarhet, velat plocka de blnkande vita stenarna och
musslorna p sjns botten, dr de ligga p flere alnars djup under
vattenytan?

Nra mitten av nset str en bjrk, den str dr s glad och blickar
ver den vida sjn. En sakta vind far ver sen; den lyfter bjrkens
mjuka, behagfulla grenar; behagsjukt bjer sig den smidiga ljusgrna
bjrken och strr sitt blomstoft n p ena n p andra sidan av
hjden ned i det glittrande vattnet, dr sm silvermoln segla p det
bl djupet, en himmel nere, spegelbild av himmeln ovan.

Och konvaljerna vid bjrkens fot de blomma och gldja sig, men deras
systrar som vuxit upp ngra f steg lngre bort mellan hjulspren p
vgen de dofta ock, men deras vita drkt hljes av damm och de lngta
och trna och veta ej sjlva varfr.

Vgens trnande blomma frgar: "Syskon, vita doftande konvaljer,
hur kunnen I blomma och dofta s friskt och varfr trna vi?" Och
konvaljerna svara: "Vi blomma och dofta i bjrkens skydd, vi veta ej
annat. Men frga rosorna, se huru rika de blomstra."

Rosor vxa ttt i sluttningen, konvaljerna frga: "Rosor rda,
gldande, hur kunnen I blomstra s rikt, s yppigt, vad glder s
edert hjrta, varfr mste vi arma trna."

Glatt svara rosorna: "Se vi vxa hr fritt, den resandes hjul krossar
oss icke, knappt nr oss ett dammkorn av dem hans vagn stter i
rrelse, och vi ga hela den skna vrld som hr utbreder sig fr
oss; vi ro rika, vi ga sol, vi ga dagg, men -- vi ga av allt dock
endast den ena hlften, drfr att vi st hr p sens ena sida, men
se bjrken, den ger all vida vrldens fgring runt omkring sig, den
ger sol, luft och liv, vadan de n m komma, drfr r bjrken stor,
drfr r bjrken stark och fager mer n ngon annan."

Men vgens konvalje visste icke hur hon skulle, ven hon, komma frn
vgens damm till ljus och frihet.

Kom s en ung flicka; hon band en krans, hon plockade vgsprets
konvalje och fste den i kransen, och s var kransen frdig.

"Vackra bjrk, i dig vill jag hnga min krans, hgt upp p en av de
svajande grenarna"; och hgt uppe svvade nu blomman, och hon levde
ett gonblick av ljus, dr intet stoft fll p hennes sknhet; nsta
gonblick var hon dd.




KVINNAN P TONGATABU.


"Frmlingens lra r vacker, frmlingens lra r mild; Wainahe
lskar frmlingens lra, Wainahe hr grna frmlingens rst, nr han
talar fridens ord, nr han bjuder stridsklubban vila och mnniskorna
lska varandra. Wainahe ville bliva frmlingens syster och lta
honom vattensa sitt huvud -- men hon vill det ej numera. Frmling,
Wainahe r stolt, hon r fri. Se, frmlingen sger, att hans gud
befaller kvinnan lyda mannen! Wainahe vill icke bli frmlingens
syster, vill icke lta vattensa sig. Frmlingen har bedragit henne,
d han sade att hans lra bjuder frihet, likhet fr alla. Wainahe
vill icke bliva slav i sin sjl."

"Flicka, r du mindre slav, d en frmmande krigare bortrvar dig?
Han krossar dig i stoftet fr sin fot."

"Ja, d r Wainahe fri, fri som fgeln i luften. Hennes sjl r fri,
ty vill hon icke lyda, s lyder hon ej, om n den starke krossar
henne till stoft. Vite frmling, Wainahe kan d, om hon ej vill vara
undergiven. De mnga arnas gud r kvinna, hon bor i skyarna, men hon
sger icke att Wainahe gr ortt om hon r stolt; Wainahe kan d,
det r ltt."

Frmlingen gick. Vid stranden lg en kanot, han satte sig i den och
fattade rorna, han skulle blott ro ver till vikens andra sida.
Lugn och stilla lg viken, men utanfr svallade hg brnningen mot
korallrevet. Den vite mannen var icke van vid kanotens ror, han var
icke van vid havets brnning; ran halkade ur hans hand, den frdes
hastigt bort i brnningens svall, han kunde ej mer styra sin bt och
hftigt brusade brnningen. Bten kastades omkring och mot vgornas
vld kmpade den vite; men fastlandets barn kan ej simma, han sjunker.

Bitter r havets slta. Wainahe, de milda sjarnas m, har icke
badat i det salta vattnet som skys av arnas trnor; men hon kan
simma, hon kastar sig i havet, hon strider med oceanen, den svaga
kmpar med den mktige och snart ligger den vite p den vita
korallsanden vid Wainahes ftter.

"Frmling frn fjrran, varfr skulle du lmna ditt land fr att d i
Tongatabus vg?"

"Frmling frn fjrran land, gde du p hemlandets kust ingen som
lskade dig? gde du icke en moder, gde du icke en maka?"

"Vite frmling frn fjrran, flickan frn oceanens  grter ensam din
dd, hon som ville rdda dig ur havets vg, men ej kunde det frrn
din ande flytt."

"Frmling frn fjrran, en frmmande flicka grter ensam vid din
grav."

"Vi [= varfr] gick du frn hem och vnner? Det var din mktige gud,
vars rst du lydde; han snde dig till oceanens  fr att d!"

"P stranden av fjrran  sitter hans moder, hon fltar en korg
med konstfull hand; den skall sonen f till vlkomstgva, nr han
kommer hem, att han m se hur hans moder tnkt p honom. Moder till
frmlingen, moder till fredsbudbraren, ffngt spejar din blick ver
havet, din son sover p den vita sanden p Tongatabus strand."

"P stranden av fjrran  sitter hans maka, hon smyckar den matta hon
arbetat t sin lskling; dess frger ro skna, dess prydnader tcka.
Maka, kasta bort mattan, din lskling sover p Tongatabus strand."

"Vem skall odla din yams, vem skall sl ned dina kokosntter, vem
skall vrda dina plataner? Din yams skall frstras, dina palmer st
oskrdade, din jord skall st osktt p fjrran strand."

"Frmling frn fjrran, flickan p oceanens  skall str blommor ver
ditt stoft; din moder, din maka skola srja mindre, d du vilar bland
blommor."

Vid hyddan under palmerna satt Wainahe. Hennes hnder voro tabu,
de voro frbjudna, ty hon hade vidrrt en dd. Hennes vnner buro
mat till henne och frde den till hennes lppar, ty hon fick ju icke
begagna sina hnder.

Kom s en kvinna skyndsamt. "Wainahe! hvdingarnas hvding, han den
unge, de hundra arnas hrskare, segraren ver Tongatabus fiender
kommer hitt. Skynda att bada, att han m kunna befria dig frn tabu."

Och Wainahe badade i insjns vg, och hennes kind var frisk och
hennes ga log och hennes hr pryddes av blommor, d hon gick emot
hvdingen. Djupt dmjukade sig Wainahe infr honom, nedsttande sig
vid hans fot. Hvdingen stannade och Wainahe vidrrde sina axlar
med hans fot; men d hvdingen skulle upplyfta och omfamna den unga
fr att upphva tabu, d bvade den starke ett gonblick tillbaka,
men slt henne sedan hftigt till sig, i det han sade: "Wainahe,
icke allenast nu skall du vila vid hvdingens hjrta; fr alltid
r din plats dr och vid hans sida." Och han tog av sitt huvud sin
rda fjderprydnad och fste den p Wainahes huvud. Men Wainahe
darrade som magnolians blomma p sin stjlk och blickade sedan upp,
som om hon sett solen g upp ur havet, och hennes blick glnste, men
sjnk ter ned, ty hon knde sig s ringa som det minsta str vid
hvdingens fot.

Men ver havet simmade en underbar byggnad mot Tongatabus strand.
Tvenne gnger hade man sett dylika frut. Dr voro vita mn och deras
djur, det var deras  och deras boning. Men av deras sllsynta djur
frsvann ett och deras hvding vredgades. Men icke ens ns store
hvding lyckades att terskaffa djuret och han sade: "Grna ville jag
terskaffa ditt djur, ty rtt r rtt och djuret r ditt; men den som
tagit det har lyckats dlja det ven fr mig."

De vites hvding vredgades alltmera och hotade att frstra
Tongatabus , om icke hans djur terskaffades. Och ns hvding bjd
sina krigare vpna sig och de stodo mellan trden frdiga till
frsvar. Men d lt de vites hvding skan rulla och viggen ljunga
frn sin stora kanot, och palmerna fllo och krigarna fllo som rr
fr den mktige, och i vanmktigt raseri stod Tongatabus stolte
hvding. Han vek icke och krigarna veko icke, men de fllo, de flesta
i dden, de andra srade, de kunde intet mot den fjrran ifrn
drabbande makten.

Och den store vite hvdingen steg i land med mnga sina mn och
snderhgg och uppbrnde krigskanoterna som lgo p stranden.
Tongatabu, havets smycke, r utan skydd, utan vrn mot fienden. Ack,
mnga, mnga r g frbi innan Tongatabus vrn hinner ersttas.
Kanoterna voro icke f dagars arbete.

ns stolte hvding var som en slagen man, dr han satt p mattan
under ett trd. Hans blick var vild, hans hnder hrt sammanknutna.
Han var som ett vanmktigt barn infr de vites hvding som gde
blixten och skan.

Wainahe satt vid hans fot, hon vgade icke tala, ty hvdingens sorg
var som elden i etoatrdets bark; men sakta smekte hennes hand hans
nedbjda huvud. Slutligen kunde hon ej lngre se hans sorg. Hon
steg upp och gick till de vites hvding, satte sig ned infr honom,
tog hans fot, vidrrde yttre och inre sidan av sin hand med den och
frde den sedan till sina axlar i det hon sade: "Hvding, du r stor
och mktig, var ock stor i mildhet och rttvisa som i vrede. Se du
har gjort oss till ett vrnlst folk, vi kunna ej mera motst ngon
fiende; lt nu din hmnd vila."

De vites hvding gav ett tecken, och med hast grep hans folk Wainahe
och frde henne bort till sin kanot, och han sade: "Icke frr blir du
fri, n det stulna djuret terbringas."

Och p Tongatabu blev stor sorg, och kvinnorna foro omkring den
stora kanoten och klagade hgt och riste med snckor snder ansikte
och brst; ty Wainahe, deras hvdings skna maka var fngen p
frmlingens flytande .

Men ntligen, nr ett dygn hade gtt om, frdes Wainahe ter till
stranden, ty nu hade en kvinna p en annan  funnit och frt tillbaka
det stulna djuret och frmlingarna lmnade nu den hrjade n.

Glad som den befriade fgeln, ltt som vinden far ver sjn, hastade
Wainahe till sin make, till hennes gas ljus, men hon mtte icke
ljus, hon mtte natt. Med foten sttte han till Wainahe i det han
sade: "Vite mns kvinna, bort frn mig", och Wainahe sjnk ned som
dimman p stranden. Hvdingen gick.

Vrnlst lg oceanens smycke, prlan bland havets hundrade ar,
den hade intet frsvar. Lnge drjde ej heller fienderna, innan de
anfllo den vrnlsa. Panu var en ringa hvding, men han segrade
dock snart ver den som intet vrn hade. Tongatabus hvding irrade
omkring, srad och ensam som ett jagat djur, och nedfll slutligen
dignande i dslig skog.

Men i skogens djup fljde honom, utan att han visste det, gon som
fljt honom alltsedan fienden kom. P avstnd hade Wainahe fljt
den srade och aldrig lmnat honom. Nu hastade hon fram, letade och
fann blad, med vilka hon frband hans sr. Men frgves skte hon en
droppe vatten att lska den frsmktande med. Allt mera ngestfullt
skande gick hon omkring och fann slutligen en inhgnad plats. Dr
lgo tre friska kokosntter p en stllning, men ack, de voro heliga,
de voro tabu, det fanns ingen mjlighet att tvivla drom, det syntes
p sttet av deras uppstllning bland platangrenarna.

Att borttaga dem vore dden, men vad mer! Wainahe m d, men skall
dock kanske leva till dess hvdingen hunnit lska sig av kokosntens
mjlk.

Med darrande hand grep Wainahe en nt, nnu drabbas hon icke av
straffet, fastn hon brutit tabu. En vass sten, en annan till klubba
och nten r ppnad. Wainahe gjuter ngra droppar mjlk i den
avdomnades mun, hon gnider hans tinningar och se, hans gon ppnas.
Men han vnder dem med avsky frn Wainahe.

Wainahe, du arma, varfr drabbar dig icke straffet? Du brt mot
gudarnas tabu och du lever nnu. Wainahe, kan du leva d din make
fraktar dig.

Men ter sltos den srades gon av matthet och ter gick den unga
makan och satte sig vid hans sida. Hon vakade ver hans slummer, hon
jagade frn honom varje fluga och flktade svalka ver hans brnnande
kind, men nr han ter uppslog gat, var redan Wainahe som en flkt
frsvunnen.

Dock n en gng slr hvdingen hastigt upp sin blick; han varsnar
Wainahe, innan hon hinner hasta undan, han strtar upp och stter
henne med ett slag av sin hand ifrn sig, s att hon sjunker ned
bldande; men ej lngt drifrn dignar han sjlv ter maktls ned i
vild feberyra.

Wainahe, varfr skall du vakna n en gng, varfr lter du icke din
blod frrinna, kan den stolta icke d? Wainahe mste leva; hvdingen
skulle frsmkta utan henne. Wainahe, sg hvdingen din oskuld! ack
d han icke tror Wainahe, skulle han vl d tro hennes _ord!_

ntligen hade Wainahe funnit en klla i nejden, hon skljde av sig
bloden och bar i ett kokosskal vatten till sin make. Vattnet svalkade
den sanslses tinning, drog hettan ur hans sr och febern brnde
mindre vldsam. Nu syntes han vakna till fullt medvetande och som en
skugga gled hans unga maka undan.

Men krigaren vill ej lngre sova, hvdingen vill ej lngre vila;
upp stiger han hftigt, fastn hans steg nnu ro oskra. Wainahe
fljer p avstnd hans spr. Snart finner han ngra av sina spridda
krigare, deras mod vaknar nyo, d de terfinna sin hvding. De
genomstrva n, de samla alla krigare som nnu finnas dr och p
nrmaste ar, och nnu en gng verfaller den lilla hren Panu, den
frmmande inkrktaren. Men den lilla hopen faller som smskogen, nr
orkanen far fram ver n, och Tongatabus hvding ligger slagen bland
sina mn. Ingen sjunger ddsklagan ver den fallne, ty frn hans lik
rycktes av Panus hnder hon, som bort sjunga hans ddssng, hon som
bort flja honom i dden.

Vite man, sannas dina ord, Wainahe, slavinna t en fientlig hvding?
Se ven Panu r stolt och mktig nu, och Panu befaller ver Wainahe.
Men hela n r i hans vld, vi skulle han neka den skna Wainahe
att g till stranden fr att sklja bloden frn sin drkt, frn sina
hnder, blod av hennes hjrtas liv.

Wainahe stod vid vikens strand, hon blickade ver havet. Hon sjng
som vgen sjunger mot stranden:

"Fri r Wainahe, fri som kormoranten i skyn, som vgen i havet,
som vinden i lven. Fri r Wainahe, hon r icke vattenst, hennes
sjl r icke bunden, hennes s gud sger icke: du skall vara mannen
undergiven, Wainahe behver icke lyda slavens lydnad."

"Wainahe levde gladare n rosenskyn, ljuvligare n doftande blomman,
ty hon levde som en droppe i den starkes hjrta, hon hade grna
varit ett stoft under hans fot; hon kunde ga hjrtats fria, vackra
dmjukhet, ty ingen befallde henne lyda slavens lydnad."

"Vite frmling, du sover, men Wainahe r fri, hon mste icke vara
slav, ty hon r icke vattenst, och hennes gud befaller henne icke
att lyda."

"Wainahe lskar icke Panu, hvdingen. Wainahe vill icke vara honom
undergiven, se hon r fri."

"Fria hav, fri som du r Wainahe, emottag henne i ditt skte."

Wainahe sjng ej mera; men nnu sjunger havet sin ddssng ver
hennes grav i dess djup.




OLEANDERN.


Har ej vxten liv, har ej vxten knsla? Man grter vid berttelsen
om en mnniskas lidande, man anser det vrt att skildras och mlas;
men blomman lider och vem sknker henne en medlidsam blick.

Min moder var ett stort sknt trd, de prktiga vita blomklasarna
hjde sig rika och doftande ver kallor, heliotroper, kakteer och en
hel vrld av sm vxter vid hennes fot och ven vid hennes sida, ty
de stodo hgre upp och lgre ned p ett blomsterbord.

Glad vxte jag i min moders hgn och blev allt strre och tnkte:
Ack, hur roligt skall det icke bli den dag, d ven jag fr bra
blommor. Vad jag skall dofta, hur skra och rena skall jag icke
bibehlla dem i sin vithet.

Men en ung flicka kom och slet mig frn min moder. Jag grt och
alltsom hon bar mig bort droppade mina trar p hennes hand. Hon
mrkte det och skyndade att stlla mig i vatten.

Ryckt frn mitt hem, vad kunde jag annat n bjuda till att bliva
vxt p egen rot. Det lyckades mig och snart stod jag ung,
frhoppningsfull och levnadsfrisk i flickans fnster. Och ter
brjade jag tnka p den tid, d jag skulle f bra vita doftande
blommor. Men ack, min vrdarinna glmde mig snart nstan alldeles.
Vem tnker p en stackars vxt, d man har sin paryr att ha omsorg
om, vem bryr sig om att vattna en blomma, d man skall p bal.

Jag trnade och orkade ej vxa. Jag saknade mitt livs klla, det
klara friska, livande vattnet. Jag fick blott sllan en droppe drav,
jag srjde och gde allt mindre och mindre kraft att utveckla mig.
Slutligen glmdes jag tv hela veckor utan vatten i en mrk vr.
Frtorkad och bladls stod jag, en usel sticka, och mina jmnringar,
vrdade av vnliga hnder, stodo redan med svllande knoppar, fulla
av livskraft och ungdomsmod. En gammal kvinna tog mig i sin vrd. Hon
sktte och ansade mig, och n en gng levde jag upp, fast icke mera i
friska raska former, blott i sm sjukliga grenar.

Men kvinnan vrdade mig allt fortfarande. Hon skar bort de dliga
skotten och hgnade de bttre och se, nnu en gng brjade jag leva
och strva uppt, nnu en gng brjade jag redan drmma om att ven
jag skulle blomma, ja kanske ren nsta r, fast jag nu ej var mer n
ett kvarter hg.

Den unga flickan tog mig ter till nder, men ack, jag hade ingen
lycka hos henne. En dag d fnstret stod ppet slogs det igen av
vinden, kastade kull min kruka och brt av min krona. Mina trar
strmmade utefter den nakna stammen, jag trodde att jag skulle
frrinna i grt. Frtretad kastade den unga flickan undan mig och
min kruka, och jag var glad att f d, jag hade knt nog av livets
bitterhet.

Men nu tog en ung gosse upp mig, han vrdade och vattnade mig och
stllde mig i solskenet och kastade solvarma blickar p mig, och nu
brjade jag ter att trivas. Jag reste mig i hjden, jag tnkte p
hur jag skulle bli ett stort prktigt trd, ja jag tror bestmt att
jag skulle ftt blommor samma r. Men ack, min glada tid var kort.

Den unge gossen reste bort. Han gav mig tillbaka till flickan. "Vrda
oleandern vl, ser du s rask den r nu igen." Men det blev hst och
vinter. "Blommor vervintra gott i kllare", sade flickan, och i
kllarn kom jag, och dr var natt och mrker, och rttorna to upp
min krona, och nr kkspigan om vren hmtade upp mig, sade de som
sgo mig: "Nu r det slut med den olycksoleandern".

Men det var nnu icke slut. Jag stod i kksfnstret, man gav mig
stundom litet vatten, solen sg varmt p mig och smningom brjade
jag ter vakna ur den domning som gripit mig. verallt sprucko fram
blad och sm skott och alla sade nu: "Se oleandern lever nnu! Ja,
men ett trd kan den omjligt bli numera. Den mste f vxa till
blott en buske".

M vara, kan jag ej bli ett stort trd, s vill jag grna vara en
liten buske, blott jag finge bra skra, vita doftande blommor. Vem
vet, kanske nsta r, eller efter tv r; jag skall vnta och bida.
Men jag blir bra gammal ren, mtte jag ej bli fr gammal att blomma.




STRLBARNEN.


I solen var mycken rrelse och livlighet. En hel mngd av smbarn,
dem vi kalla strlar, skulle ut p resa till jorden.

"Vad vi lngta till de skna nejderna som vra resande beskriva, dr
rosorna svlla i yppig fgring, dr palmerna svaja, dr fjrilarna
glnsa som flygande blommor och blommorna dofta ett hav av vllukt,
dit, dit, lt oss fara, lt oss skynda i glada lekar, att str guld
p vgen, att frgylla med glnsande gld varje blomma, varje str,
och mla i purpur och brinnande frger skyar och jord." Och s ilade
de stad.

Men ngra sade: "Vrme och guld och gld och frgprakt, det ga vi
hemma, vad bry vi oss om att ska sdant, nej lt oss fara till
andra trakter. Se den eviga isens vrld, hur dess stolta sknhet
gmmes i natt och mrker. Flytande klippor av demant kmpa med brak
i stormande strid mot grundfasta demantberg och endast dd och natt
hrska och intet hjrta slr dr i gldje.

"Dit, dit, lt oss fara, att se glans och ljus och vrme och liv."

Solen var allt litet bekymrad fr barnen och fruktade att de skulle
frkyla sig. De mste mtta sig vl med vrme och ljus, innan de
gvo sig p frd; men visst voro de nd litet kalla och bleka nr
de hunno fram. Men i skimrande prakt strlade dock isens vrld vid
solbarnens lek. Och en liten strlflicka skte upp en flck, dr en
smula jord hade samlat sig, och framkallade dr en vxt s liten, att
den knappt kunde synas; men den levde nd och den var hennes frjd.

En annan flock ter begav sig litet mera sderut, men de sklmarna
kommo i fngelse. Med samma fart, som de rest hela vgen, foro de
in genom glasen p ett litet vxthus, och dr blevo de fngade. De
svngde och terstudsade hit och dit, men hittade ej tillbaka. I
brjan knde sig de sm strlbarnen riktigt illa till mods. De hllo
sitt jordliv fr ett fngelseliv och grto s att sm trar satte sig
helt ttt p glasen.

"Barn, ro vi ej ofrstndiga som grta och srja ver att vi
befinna oss hr. Vi ro ju ren en hel mngd frsamlade hr och allt
flere komma. Varmt och gott r hr och vi kunna ha riktigt en liten
solvrld fr oss. Ses ingen sorg mera! Ser ni, hr ro ju mnga sm
blomsterbarn: de ro nnu blott grna och spda, lt oss taga vrd om
dem. Hr kunna vi mla och leka och glda s mycket vi vilja."

"Det blir roligt, ja s roligt", ropade strlbarnen, och med iver
brjades nu leken. Och se, innan kort stod drivhuset fullt av de
sknaste rosor och deras blomstersyskon av alla former, och strlarna
hade ej tid att tnka p sin fngenskap mer, utan bara p att hinna
mla deras sammetskinder med glans och fgring.




RANKVXTEN.


En resande hmtade tvenne frn frn frmmande land. Han gav mig dem,
men jag fruktade att ej rtt frst deras vrd och gick fr att
begra rd av min granne, som var trdgrdsmstare. Han var en lagens
man, regelrtt och hatare av all obundenhet. I hans trdgrd fanns
ej ett grsstr, trden stodo saxade och raka i hckar, rundlar,
ttkanter och fyrkanter, ej en gren stack utom sin plats.

"Det blir rankvxter", sade han om mina frn, "stll dem vid unga
trd p skuggsidan". "P skuggsidan?" sade jag frvnad. "Ja", sade
han, "hon planteras alltid s, och det duger ej annorlunda. Nog fr
hon sol nd genom terskenet av trdets lv, vad skulle en ranka
mer behva, hon fr leva p trdets bekostnad, icke duger hon till
sjlvstndig vxt. Bind och bast henne i bestmda former och fasoner
allt efter som hon vxer upp, skr bort alla skott som vilja svva
i luften, och du skall f se hur vacker och ndamlsenlig hon skall
bli".

Mig syntes min rankas de tungt, men jag lydde mannens rd, ty han
var ju s mycket klokare n jag. Men jag planterade dock blott det
ena fret.

Det vxte upp, min ranka skt i hjden, jag hastade och band henne.
Hon skt ut lena, fina trdar, liksom fr att omfatta eller fsta sig
vid ngot, men ofta d jag vridit och format och bundit henne, hade
just den sida rkat vndas utt varifrn trdarna skulle vxa ut och
s skto de fladdrande i luften, och s skar jag bort dem.

Trdets stam var p sina stllen skrovlig och knlig. Min hrt bundna
ranka blev vid sdana stllen kantig, underlig och liksom knuten.
Smningom stego dock de bleklagda stnglarna uppt, de trngde sig
fram med list emellan mnga av de finaste av trdets grenar och
tvungo dem att vridas ur sin riktning, sammansnrjde och hoptrasslade
andra, och mitt trd och min ranka stodo hoptovade till en underlig
skepelse, dr vl trdet egentligen syntes stdja rankan, men mngen
pstod ocks, att det var rankan som behrskade trdet. Sm bleka
blommor prydde nd hr och dr min stackars ranka, men hon sg s
sned, s kantig och s bortkrnglad ut, att jag tnkte: nej ranka, s
var visst icke ditt vsendes rtta art!

Invid ett annat trd satte jag nu mitt andra fr, slunda att rankan
och trdet skulle dela lika av Guds sol och luft och dag.

Mitt fr vxte upp, jag lt stngeln vxa fritt utan att binda den i
konstlat tvng. Trdgrdsmstaren, min granne, kom och sg det, han
hnlog och sade. "Jas, du vill gra ett trd av den dr rankan, men
se det blir den nd i evighet icke; rankan blir aldrig annat n en
ranka."

Skall det d ndvndigt fordras tvng fr att kunna bli vad man r
skapad till att vara, tnkte jag. Behver Gud hjlp av mnniskolagens
tvng fr att f sin skapelse fullndad; men jag svarade intet. Jag
sg ju, hur i Guds fria skna vrld allt artade sig vl utan bojor
och band, och jag trodde p min ranka. Och hon vxte och hon skickade
ut sina fina trdar och fste sig med dem vid trdet och slingrade
sig om trdet och utvecklade sig allt rikare och smg sig allt
nrmare. Och ven detta trd var skrovligt och knottrigt hr och dr,
men i fria, mjuka vgor smg sig min ranka fram drver och fste
ofta just vid dessa ojmnheter sina trdar och slog ofta just dr
ut sina vackraste blommor. Och mnga skott, som frst tycktes svva
i luften ngra dagar, blevo sedan just de ltta trdar vilka fste
sig vid trdet och dess grenar och smgo sig mellan grenarna mjukt,
ja man kunde sga harmoniskt. Men dessa drag av ett den frtrycktas
listigt tillkmpade vlde, som den andra rankan s ofta framstllde,
de funnos icke hr, utan skn och rik i sin vekhet och fgring
blomstrade min ranka i fulla, svllande och doftande blommor.

Allt strre och prktigare vxte mitt trd, allt mjukare och rikare
min ranka; och se de voro min trdgrds sknaste prydnad och mitt
gas gldje.




MIRIAM.


I Bagdad bodde en kpman vid namn Sindbad. Hans godelar voro icke
stora, men han var rik nog fr att leva lyckligt med sin hustru
Miriam och sina barn. En dag intrdde Sindbad hos Miriam och sade:
"Se, min vn Ibrahim r dd, jag rdes Fatima, hans hustru, har svrt
att kunna uppfda sina barn. Grna toge jag ett av dem till oss, men
jag fruktar att icke ha nog fr en person till. Vad sger du hrom,
Miriam?"

"Min herre och min make", sade Miriam, "icke skall din nskan mta
hinder dr din hustru kan ngot frm. Jag kan bra en slja av
simpelt tyg i stllet fr en dyrbar och likas barnen. Vi ro s
mnga att nr var och en umbr litet av det goda vi eljest skulle ha,
s kan det rcka fr en till".

"Vlan", sade Sindbad, "ven jag kan rka en billigare pipa. Allt
skall g bra". ter intrdde Sindbad efter en tid till Miriam. Han
var blek och sade bekymrad: "Karavanen som skulle hmta mina varor
har blivit plundrad, jag ger nu nstan intet, men jag fr icke lta
modet falla, jag vill brja p nytt. Jag ger endast fyrahundrade
penningar. Drav lmnar jag hlften till dig. Kan du drmed leva med
barnen, s far jag med de vriga tvhundrade till Bassora och bjuder
till att ter brja som smkrmare. Hr kan jag det icke, dr jag
frlevat mina vlmaktsdagar. Om tre r kommer jag ter och vi f sen
dela den onda dagen som den goda."

"Allah bevare dig, min herre. Tungt blir att leva skild frn dig! Men
srj icke fr oss. Vi skola leva som vattenbrarens dr tvrs ver
gatan. Icke svlta de eller lida nd, om n de icke ta hns till
daglig spis, och hustrun ser glad ut fast ingen tjnarinna lindrar
hennes mda. Men att du min stolte Sindbad skall ndgas vandra som en
smkrmare genom Bassoras gator, se det tynger min sjl."

"Srj icke Miriam, vi skola hoppas."

"Men", sade Miriam, "svrast blir med Fatimas flicka. Du vet hur
Fatima harmats emedan vi hllit flickan fr tarvligt. Men du vet
ocks att jag ingen annan skillnad gjort emellan henne och vra
egna barn, n att jag hllit henne en mn bttre fr att vara fullt
sker att icke efterstta henne. Hur skall hon vl nja sig med vr
nuvarande torftighet?"

"Miriam, min vn, varfr oroa dig. Hon mste vl finna sig i vad vi
ej kunna ndra."

"Ack, min herre, hon skall icke finna sig och jag ville dock s grna
att hon vore njd. Denna prvning blir mig tung."

"Nr du har gjort vad du kunnat och fljt ditt samvete, s br du
vara lugn."

"Jag vill frska att s vara. ger jag blott min herres och makes
gillande och krlek, br dock allt annat vara mig likgiltigt, men jag
r svag."

Mnget bekymmer bodde i Miriams fattiga hem, men stundom kom en
resande frn Bassora och frde med hlsningar frn Sindbad och d
strktes hennes mod och hon gladdes att barnen vxte och blevo
hoppgivande. Stundom tnkte hon vl med bekymmer p den kommande
dagen; men dremellan arbetade hon frtrstansfullt fr sina barn och
drmde om den frjdedag d Sindbad skulle komma hem.

Men Fatima vandrade kring torg och gator och skrek och klagade: "Ve,
ve den faderlsa, henne frtrampa alla" och nu utgt hon en flod av
trar. "Se denna Miriam, hur hon hanterar min flicka. Endast dadlar
ger hon henne till mat, och se hennes slja, r det tyg fr en ung
flicka? Vad lycka kan hon gra i vrlden d hon brukar skor som
skulle anst en brare? Hurudan olja bests i hennes bad, luktar den
vl som om den i all sin tid nalkats rosor?"

Och folket som hrde henne undrade och sade: "Stackars moder, vem
r den onda kvinnan som s misshandlar hennes faderlsa barn? Jas,
Sindbads hustru, ja, ja, han r borta sjlv, s fr hon fara fram hur
hon vill. Stackars Fatima."

"Ack ja", fortfor Fatima, "dr stoja hennes barn hela dagen, s min
spda blomma ej fr en blund p sina kuddar. Det stackars, klena
barnet ndgas bo i samma rum, dr Miriams minsta unge krlar p
golvet, och icke ens en plskoft bests henne att ha p sig i det
dragiga rummet nr det r kallt vder, och sdana ro dock s i bruk
nu fr tiden. Men s r det, den faderlsa frtrampas av alla" och
ter utgt hon strida trar.

Och Fatima tog sin dotter vid handen och sade: "Grt icke, mitt arma
barn! Allah skyddar de vrnlsa, han skall frkrossa dem som bedrva
nkor och faderlsa. Min strsta sorg r dock den, att nr du skall
leva med elaka mnniskor, rdes jag du sjlv blir elak. M deras
mdrars gravar bli orenade, dessa dttrar av hyndor."

Och Fatima kpte vlluktande oljor och kostliga sljor och prydde
sin dotter och med resande som foro till Bassora snde hon bud till
Sindbad och sade: 50 penningar r du mig skyldig fr vad jag kpt min
lilla flicka, snd mig dem; och med en suck tog Sindbad av de pengar
han skulle handla med och betalade vad hon begrt. Och med varje bud
snde hon till Sindbad klagoml ver Miriam och hennes oginhet, men
Sindbad svarade henne intet.

Men i Bagdad pekade alla redan finger t Miriam, den elaka
fostermodern och Miriam sade: "Fatima, ser du mina egna barn, de ta
blott simpel fda och din dotter fr ju dock stundom bttre spis. Se,
mina barn ro ju mycket smre kldda n din lilla Fatima, vi klagar
du d. Hennes badolja r visserligen icke fin, men mina egna barn
kunna icke alls f ngon olja och de mste bada i de fattigas badhus."

"Vad ang mig dina barn, det r din ensak om du ej hller dina barn
bttre, det lgger jag mig icke uti. Jag brukar ej blanda mig i
andras angelgenheter. Men min flicka r ingen tiggarunge, och hon
skall ha det som prlan i musslan. Jag sg ngra sm flickor leka i
rike Musnuds trdgrd, se s skola barn se ut. Vad behver Fatima
vara smre n de?"

Men Miriam sade: "Jag vill dela alla penningar som jag har kvar, i
jmna lotter, en lott t oss en och var och tvenne t Fatima. Nr
Sindbad kommer hem ger han dig vl mera. Tag henne nu hem till dig
och srj fr henne!"

ter gick Fatima kring torg och gator och grt och sade: "Se, nu
frskjuter hon det arma barnet alldeles och vill vergiva henne.
Stackare den som r faderls!"

ntligen hade tre r frgtt och Sindbad tervnde till Bagdad.
Men i stadsporten var honom Fatima till mtes och utgt en strm
av klagoml ver Miriam och hennes ondska, och en och var som sg
Sindbad sade vid sig sjlv: "Arme Sindbad, kommer du nu hem till din
onda kvinna!"

Men Sindbad intrdde i sitt tarvliga hem och han sade: "Miriam, lovad
vare profeten, jag har dig och barnen ter. Se, strngt har jag
arbetat, mycket har jag icke vunnit, men dock nog fr att icke behva
se dig och barnen i uselhet. Lt oss nu glmma sorgerna och vara
glada."

"Sindbad, o min herre, din maka r utskmd infr hela vr stad. Kan
du leva lycklig vid hennes sida och kan jag sjlv vara lugn? Ack, jag
ville vara vrldens prla fr att vara god nog t dig, och vad r jag
nu, ett orenat klde."

"Miriam, Miriam, r jag dig icke nog att du skall bry dig om en dres
prat och dem som tro p en dres ord. Kan du ej leva lycklig det
oaktat, d du ger min krlek?"

"Sindbad, du min herre och min make, min sol och mitt allt, hos dig
r ljus och frjd. Allt annat frsvinner infr dig. Lovad vare Allah
och profeten, jag har dig ter och varje sorg r nu som strmolnet
dr i fjrran."




TRE SOM FLYTTADE TILL SVERIGE.


Vem var d "Stora Bremer?"

Ja, s mycket jag vet om henne skall jag bertta. Jag sg henne,
nr jag var liten och fljde med stora syster, som gick i pension.
Gamla frken de la Walle hade lmnat skolrummet fr att taga emot en
visit, och strre delen av eleverna hade sprungit upp p det just
invid belgna Vuoriberget. Det var nmligen i bo och p den tiden
ingenting ovanligt att pensionslrarinnorna sktte sina visiter och
eleverna sina njen under skoltimmarna. Men denna gng utfll njet
litet p tok; slunda nmligen, att nr den vilda skaran av sm
flickor skuttade utfr bergets brant fll en och sttte sin nsa.
Hrver hopsattes genast en srdeles roande visa om huru: "Gssen
gingo p berget, Och syntes nda till Sverget; Men nr de skulle
komma ner, Sttte de nsan mot en sten" o.s.v.

Var det "Stora Bremers" geni, som uppenbarade sig i den visan, det
vet jag ej; men tminstone var hon ej med p bergsfrden, ty hon
satte mig ned p en pall vid sin sida och strk mina lockar. Bra
liten var hon visst till att f heta stor, men "Lilla Bremer" var
nnu mindre. Stora Bremer flyttade sedan till Stockholm och troligen
"Lilla Bremer" med.

Mnga r drefter kom en tid, nr namnet Fredrika Bremer ljd ver
tvenne vrldsdelar. "Stora Bremer" tnkte jag.

ter frgingo r och en annan tid kom, d Fredrika Bremers namn
nmndes nstan endast fr att hnas. Och "gssen gingo p berget" och
plockade i varje liten svaghet de lyckats upptcka hos den dla och
skreko sen drver.

Ngra r efter det jag sg "Stora Bremer" fick jag flja med
p ett kaffe. I huset, dr sllskapet samlades, fanns en
elektricitetsmaskin. Vid den stod en flicka mera ful n vacker, men
livad och road av att experimentera.

Det var roligt att hra henne tala, och hon var icke heller njugg med
orden.

Senare sg jag henne stundom. ra och ryktbarhet voro i hennes gon
av ett omtligt vrde och en rik belning fr varje strvande som
kunde tillkmpa sig dem. Man skrattade t henne, ty hon brukade
frfatta, gissade man, ehuru f hade sett ngot av hennes hand.
Hon blev gammal och hade slutligen frvrvat en viss frmgenhet.
Hennes frmyndare hade den godheten att tillta henne att, p vad
ort hon ville, leva av de penningar hon sjlv med strngt arbete
hade frtjnat; och det var bra och mera n en gammal mamsell har
rttighet till. Ocks hon flyttade d till Stockholm.

Minns ngon numera "Hundrade minnen frn sterbotten?" Goda vnner
i Stockholm franstaltade utgivandet av dessa sm stycken; men Sara
Wacklin gick bort just d hon trodde sig se ett litet sken av den
ra, hon s ofta drmt om, kringstrla hennes namn; och det hoppet
var nd en frjd for den som vl ej s alltfr mycken gldje gt i
livet.

Stackars Sara! Till och med i ditt fdernesland blev du snart glmd,
snarare n du trodde och snarare n dina sm tcka "Minnen" bort
berttiga dig till; men de hade dock gett dina sista dagar gldje,
och de voro ju d ej bortkastade!

P samma tid levde nnu en tredje kvinna i bo, om vilken jag vill
bertta ngot fr dig. Ocks hon flyttade till Stockholm, och man m
vl sga att det styrt vl till fr Finland, som bortfrt hrifrn
s mnga mnen till frfattarinnor. Ofta hrde jag henne omnmnas,
halvt frsmdligt, halvt med tlje. "Hon hll litterra soarer",
sade man, "hon talade endast om frfattare, hon var vacker och hade
endast av kapris avslagit flera 'frdelaktiga anbud', ja hon hade
till och med troligen idkat skriftstllen; men Gud bevare mig, icke
vill jag komma folk ont rykte upp; kanske det inte r sant; jag
pstr visst inte att hon skriver o.s.v."

Jag var nyfiken att se denna "lrd i stubb".

En dag sg jag en ung dam trda in i ett sllskap, omsorgsfullt men
icke vl kldd. Husets unga dotter, knd fr sin kvicka och vassa
tunga, gick emot henne och sade: " kors, se Fika, det var ju bde
konst och natur." Fika rodnade, men svarade ingenting p sarkasmen,
som var riktad emot hennes drkt.

Ocks Fika Lindkvist sg jag sedan ngongng, fick ocks veta att man
verkligen ett par aftnar hos henne lst en roman och att hon var nra
bekant till Hammarskld, Atterbom och ngra andra den tidens unga
svenska frfattare och hado med intresse talat om dem ngongng --
hon var sledes lrd.

Ett sinne ppet fr det vackra i livet lg i hennes blick och smg
sig stundom fram i ngot ord. ven hon flyttade sedan till Sverige,
dr hon vid sin dd stiftade ett stipendium fr studerande i Upsala.

Efter hennes dd samlades och utgavs ett hfte reflexioner, dem man
funnit bland hennes papper. Till hennes fdernesland kom kanske icke
ngot exemplar drav, men ett svenskt blad yttrade om dem: "S gr
mngen varm och rik ande oknd genom livet, och frst sedan den r
borta, vet man att den funnits."

Varfr samlade man dina tankar, ditt rika, vackra inres blommor,
varfr fingo de ej d med dig? Ingen vnlig blick, glad ver din
tankes fgring, kunde d mera gldja ditt hjrta; varje hnleende,
varje omild strvhet var d i alla fall frbi!

Jag minns en saga, den liknade ditt de.

En ung kvinna hette Dunkla. P den tiden togo nnu trollkvinnor del
i mnniskors den, och var det god eller ond vilja det vet jag icke,
men en sdan sade till den unga kvinnan: "Mnget ord frspilles,
mnget ord talas, som bttre vore osagt. M din tungas rst hras d
du bannar, d du ordnar ditt hushll, d du talar tomhetens eller
till och med frtalets ord med dina grannkvinnor, men se, talar du
sjlens ord, hjrtats ord, de f icke kastas ut ffnga, de skola ej
klinga i vdret. Nr du talar sdana ord, d skola de icke f ljud,
de skola tysta frsvinna i luften."

Dunkla fasade. "Vad har jag brutit, straffa mig icke s. Dm mig till
mrker, dm mig till vad helst annat, tag blott icke bort sjlens och
hjrtats ord."

"Dre, kvinna, som ej begriper ditt eget vl! Vad mer om dina ord
icke nu hras, nr du r dd, d skola de du lskat hra dem, och de
som frut knde endast kvinnan utan sjl, kvinnan utan hjrta, de f
d hra ditt inres ord."

nnu ville den unga kvinnan bedja, men den gamla kastade p henne en
ond blick och hon teg.

Och bort gick Dunkla, och hon styrde sitt hus, och hon gjorde mycken
nytta; men hon gick genom livet som en dd, ty hon gde ej ljud fr
sitt hjrta och sin sjl.

Men hon dog; och nu vaknade alla ord som hon talat i sitt hjrta,
men ej kunnat ge ljud, och ofta ljd d i hennes forna hem en rst
som talade ord, varma, glada, innerliga. Ack, men de voro nu blott
underliga och frmmande, utan sammanhang med vad som fregick. Vem
ville hra dem, ingen. De funno ej genklang i ngot hjrta, de dogo
n en gng bort. Det var Dunklas sjl, det var uttrycket av vad hon
lskat och tnkt som dog.

Fredrika Lindqvist, varfr skulle man vcka dina ord, sedan du sjlv
var borta? Vem hrde dem? Och hade n ryktet tagit ditt namn p sina
vingar, vad mer?

       *       *       *       *       *

Se dr, vad jag vet om de tre kvinnorna som flyttade till Sverige och
det var allt bra litet, men den som vet mer bertte mer om dem.




ROSEN.


Det var en julikvll. Insjns vgor slogo nnu plaskande mot
stranden, i det de jmkade sig mot varandra och icke fingo sig rtt i
ordning, just som barn d de g att vila tillsammans. nnu jmkade de
och pratade smtt, men somnade slutligen alla stilla.

Aina satt vid insjns strand; hennes huvud lutade mot handen och
hennes blick sg spanande kring nejden. "Min hembygds sj du r klar,
min hembygds strand du r vacker; sg mig du klara sj, sg mig du
vackra strand, vad lngtar jag, vad sker min sjl? Varfr sker jag
att i sngen uttala vad som blommar i mitt inre; det r ju nd ett
intet mot den fgring, som hr blommar omkring mig."

"Ros, du fagra som jag vrdat, du som redan lutar ditt huvud
vissnande, du har levat, du ger ett helt livs erfarenhet. Sg mig
du, varfr utvecklade du den fgring som bodde i din knopp, och var
du lycklig av att du utvecklade den?"

Sakta vaggade rosen fr en liten flkt, som nnu glmt sig kvar i
sin lek sedan de andra somnat. Ett vissnat blad fll ned, en daggtr
rundade sig i rosens inre.

Aina hrde rosens ord: "Unga flicka, ros i knopp. Som du lngtade
rosen att ge dag t sitt inres fgring och doft, och hon vecklade
mer och mer ut sina blad, och hennes doft blev allt mera rik. Och
solen skymdes av moln, men rosen srjde ej, ty hon gde sin doft,
och stormen brusade omkring henne och skakade hennes blad, men hon
hrjades icke drav, ty hon var frisk i sitt inre; och fjriln
gckade hennes krlek, men nnu levde i hennes inre det liv som
utvecklade doft och fgring.

"Men kom s en mask, den krp allt nrmare och sade: Du egenkra,
du ffnga! Blott fr att ska vrldens pris utbreder du doft och
fgring, dem du borde kvva eller tminstone gmma djupt i din knopp.
Tukta din ffnga, avkld dig dessa ondiga blad. Och vid hennes
hjrta satte sig masken och gnagde djupt."

En vind blste upp; den var ej stark, den skakade sakta p
rosenbusken, men rosens alla blad fllo och ett frhus omgivet av
taggar stod kvar.

"Arma ros, jag vill samla dina blad, kanske de nnu ga kvar litet
doft."




INDIANENS KVINNA.


"Varfr br Oikameonna, den gamla, kransad lock, varfr br det gamla
huvudet rosor? Krans anstr den unga, rosor passa den skna, blommor
br den glada. Smyckad m den lskade, m bruden vara. Gamla! kasta
bort kransen."

"Varfr br Lilameha, den unga, kransad lock, varfr br det unga
huvudet rosor! Ofta vissnar det unga hjrtat av sorg, innan kransen
vissnat p lockarna, ofta grter bruden innan rosen bleknat i hennes
hr. Br kransen dmjukt, Lilameha, br den icke s stolt i dagen,
att solen brnner den."

"Kransen m den unga bra hgt; i hennes ga bor eld, p hennes kind
bor ljet, i hennes hjrta gldjen."

"Frsiktigt m den unga bra kransen, lngt liv ger hon fr sorgen;
den gamlas krans hinner knappt mer att vissna, innan hennes huvud
redan snkes i mullen. Ocks Oikameonna var ung, ocks hennes huvud
sirades av brudkransen och hon trodde att den aldrig skulle vissna.
Wischtonnoh, den mktige hvdingen, var hennes stolte brudgum. Hon
var hans ga, hon var hans vigvams ljus; han var henne mer n ga
och ljus, mer n liv och luft, och stolt som Lilameha nu bar d
Oikameonna sin krans."

"Men se, sol skiftade med natt. Icke mnga gnger hade Wischtonnoh
flyttat boning, icke mnga gnger hade buffeln tgat frn
skogstrakten till strmmens dal, d krossade redan en annan kvinna
Wischtonnohs majs, d redde redan en annan kvinna hans mattor, och
Oikameonna gde ej mera ett rum i Wischtonnohs vigvam. Se, Oikameonna
gde ej ens hopp att i den stora andens land f tjna Wischtonnoh, en
annan skulle flja honom till de rika jaktmarkerna.

"Men tiden nalkades d Wischtonnoh med vr stams mn skulle taga hmnd
p svartftternas stam och drfr befallde han att boning skulle
tagas nrmare deras omrde. Och hyddorna flyttades, och krigarna
tgade, och med dem vandrade Wischtonnohs nya maka; men Oikameonna
mste stanna med de dliga, med barnen, och Oikameonnas hjrta
brnde; Oikameonna var icke gammal, var icke rdd, var icke ett barn.
Lilameha! vl var d Oikameonnas huvud ungt, men det kunde icke bra
krans, ty hennes hjrta var utan gldje.

"Men genom vildmarken fljde sakta en ensam kvinna stammens spr. Hon
rddes icke fr buffeln som vilt uppgrvde mullen med sina horn,
hon rddes icke fr pantern som lurade, men hon rddes Wischtonnohs
vrede, om han sett det hon trotsat hans befallning att kvarstanna;
men Oikameonna kunde icke kvarstanna. Befall rdjuret att stanna, nr
du bortfr dess unge, bjud bladet stanna, som fallit i bergforsens
virvel, bjud kvinnan stanna, d hon r skild frn sin make."

"Tyst smg Oikameonna i natten kring Wischtonnohs koja. En skepnad
syntes, det var hans unga maka som lyssnade oroligt spanande kring
nejden. Hon hade icke bedragits. En krigare av svartftternas folk
ormade sig fram genom grset fr att speja. Han sg den unga kvinnan
och spjutet var frdigt att flyga ur hans hand. Men en pil trffade
honom, spjutet sjnk och rrde endast svagt den unga kvinnans fot."

"Vadan kom pilen i ensamma natten. Det visste endast Oikameonna. Men
Wischtonnohs unga kvinna sjunker ned. Var spjutet frgiftat?"

"Vissna icke unga skogsblomma; djupt skulle Wischtonnoh srja, djupt
skulle hvdingen lida. D icke, fagra, Wischtonnoh skall icke lida.
Oikameonna kan hjlpa."

"Men barnet, som Oikameonna fdde i skogen i gr, vem vrdar den
spde, om Oikameonna bleknar fr giftet ur den ungas sr? Vem skall
plocka blommor t den gossen, vem skall se p honom med moders gon,
att han m vxa till en stor krigare?"

"Wischtonnoh skall se p honom med faders gon, den unga kvinnan
skall plocka blommor t den moderlse, demarken skall fostra den
spde till krigare."

"Men Oikameonna dog icke, giftet var svagt, hon blott domnade; hon
levde lnge som plantan p sanden, d ingen droppe regn faller. Dock,
Oikameonna var stark, hon lyfte ter sitt huvud."

"Lilameha se, mnga vintrar hava sen dess gtt ver flten, och nu
br ter Oikameonna krans, ty nu blomstrar Oikameonnas hjrta ter.
Det r ter Oikameonna som krossar Wischtonnohs majs, det r hon
som reder hans mattor; det r hennes son, skogens spde barn, det
r den stolte, skne ynglingen, som str vid hans sida i striden;
det r hon, som skall flja honom, nr han gr att jaga p de rika
jaktmarkerna hos den store anden; det r hon, som dr skall tjna
honom och utvlja t honom de saftigaste delarna av hans sttliga
byte."

"Lilameha, du unga, ocks p den gamlas lockar vilar kransen vackert,
blott gldjen blommar i hennes hjrta!"




ELAS FRGOR.


Hon var nnu icke fdd, men hon stod vid himlens rand, nyfiket
blickande ned p jorden, dr hon skulle brja sin bana, och skakade
p vingarna, otlig ver vad hon sg.

"Ela vad skdar du p, du ser ej rtt njd ut", frgade hennes
ledsagare, en ngel som genomgtt prvotiden p jorden och lngesedan
terkommit.

Jag ser mycket som r vackert, men ocks mycket som icke r s. Jag
frstr det ej.

Vad ser du?

Jag ser tvenne mnniskor; bda uttala sitt innersta i ord. Varfr
synes mig den ena s ful och den andra s vacker, d den enas mening
likvl r s lik den andras?

Vad sga de?

Den ena sger: "Du r fattig, det r min skyldighet att hjlpa dig.
Jag ger med gldje vad jag kan giva dig, fast det r ringa. Jag
skall arbeta fr dig fr att frtjna t dig mera. Se jag har tv
klnningar, tag den ena; jag har en bit brd, jag ger hlften t
dig; jag har en bdd, den kan ej delas, tag den hel, jag kan sova p
marken."

Den andra sger: "Jag r fattig, det r din skyldighet att hjlpa
mig. Du br ge med gldje, men ringa r det du ger. Du skall arbeta
fr att skaffa mig mera. Tag hit din klnning, ditt brd, din bdd.
Du m vara glad, att jag vill ta emot en s ringa gva." Varfr r
den ena ful och den andra vacker, bda tala ju detsamma?

Vad ser du mera!

Jag ser en moder, hon sger till sitt barn: "Du mitt hjrtas blomma,
jag vill vaka fr dig, jag vill lida fr dig, d fr dig. Ack, vad
ro vakor och mdor, dem rknar jag ej."

Barnet sger: "Moder du br vaka fr mig, lida fr mig, d fr mig!
Vad ro vl vakor och mdor, dem m du ej rkna p." Varfr r modern
vacker, varfr r barnet fult, de tala ju bda detsamma?

Ser du nnu mera?

Jag ser en man och en kvinna. Kvinnan sger: "Du r min konung och
min herre, din r jag. Du r mitt ljus, mitt liv, vad r vl jag utan
dig. Se s god du r, att du icke frsmr den ringa. Du r min kraft,
min starkhet. Giv mig blott din krlek, och jag behver intet annat
i vrlden. Dig vill jag lyda, det r min plikt; jag vill bja mig i
stoftet infr dig och vara din slavinna, det r min ra."

Mannen sger: "Min r du, jag r din konung och herre, ditt ljus,
ditt liv. Se s god jag r, att jag icke frsmr den ringa. Jag r
din kraft, din starkhet. Vad kan vl du utan mig? Du behver intet i
vrlden utan genom mig. Lyd, det r din plikt; bj dig i stoftet fr
min fot, du r min slavinna, det r din ra."

Se, bda tala samma ord, och dock hur ful r han icke fr mig och
hur vacker hon! D orden ro s lika, hur blir genom dem den ena s
vacker, den andra s ful?

Vingarna fllo av hennes skuldror och hon fick ska ett svar p
jorden.




LILLA ISGUMMAN.


Det var en gng en liten gumma, s liten att hon inte var fullt en
tum lng; men hon var s fin och grann, mer n ngon frken eller
prinsessa. Hennes klnning glnste som silverskir och mitt i pannan
hade hon en blnkande demant, som lyste i alla frger nr vintersolen
stundom kastade en strle drp. Hon bodde i en trdgrd, en vackrare
har ingen sett. Dr stodo de grannaste vxter i de mest underbara och
vxlande former, och stjlkar och blad och blommor sgo ut som om de
varit av det finaste silver och verstrdda med glimmande delstenar.
Gumman sjlv var av is p ett yttre fnster, och hennes trdgrd av
isrosor p fnsterrutan.

I rummet inom fnstret bodde lngt frrn lilla isgumman kom dit
en liten flicka. Om sommarn var fnstret ocks hennes vrld. Dr
utanfr sg hon floden med sina mnga fartyg och de mnga arbetande
och rrliga mnniskorna dr, och p lngt avstnd syntes till och med
ngra stora vackra trd, som stodo kvar av den rad, vilken fordom
varit planterad utefter floden. Under dem spatserade lngs stengatan
stadens granna fruar och herrar och tyckte att det var sknt att vara
ute i det grna.

Allt s mycket vackert sg den unga flickan frn sitt fnster, men
hon trnade nd och lngtade att f komma dit ut p ngen under
bjrkarna, dit hon var sommar en gng, ja ibland till och med tv
gnger, fick fara med far och mor och stora syskonen, med kaffekket
i bten, fr att roa sig p landet. Men vad hjlpte det att lngta!

Nog fick hon leka ute p den stenlagda grden, men den var endast
fyra famnar i fyrkant, och dit hittade aldrig en solstrle oftare n
nr den kom som tersken frn handkammarfnstret, ty grden omgavs p
alla fyra sidor av hga stenhus och magasin, mest utan fnster.

Men en dag upptckte Ina, att ett par stenar av stenlggningen
sjunkit ned ngra tum lgre n de andra just vid sidan av den trappa
som ledde ned till grden, och dr hade samlat sig litet jord.

"Trdgrd, trdgrd", ropade Ina triumferande, och frn alla springor
och hrn mellan stenarna p grden skrapades nu med stickor all mull
som kunde fs ls och bars i trdgrden; och slutligen stod den
frdig med tre sngar, nstan en halv aln lnga och ett halvt kvarter
breda, och i varje sng sattes ned tre rter.

Och Ina glmde att lngta efter ngen och bjrkarna, hon glmde att
st vid fnstret och se p floden och p de gamla trden p andra
stranden, och hon pysslade och vattnade och bar ngra lskrafsade
mullkorn till sin trdgrd. Och tiden gick, och se, fyra rter grodde
och stego upp ver mullen med ljusgrna toppar.

Var guldskarn, som finner en demant, s lycklig som Ina, d hon sg
sina rtplantor?

Nsta morgon sken solen glatt ver floden, ver fartygen, ver det
vlande folket. Ina sg icke utt, hon skyndade ned p grden, dr
ett tersken av solsken fll frn handkammarfnstret, och hon blev
s glad ver att rterna skulle f sol. Men ack, alla rter lgo
uppryckta och snderrivna. Var det rttorna eller ngon okynnig
mnniska som gjort det? Det vet ingen. Frstr du att sorgen ver
fyra rtplantor kan vara djup och bitter?

Men ter hade sommaren gtt och det var vinter, och floden sg ut
som en lng, lng lrftsvv, som stora syster klippte till handdukar
och Ina skulle flla. Och de gamla trden sgo nu p avstnd ut som
gra dammnt, och de granna fruarna och herrarna spatserade ej nu i
det grna och arbetsfolket sov i sina kamrar. Men Ina fllade sina
handdukar och tnkte p den vackra ngen under bjrkarna, dit hon
visst skulle f komma en gng nr det blev sommar, ja kanske tv
gnger.

"Kom hit s skall du f se en liten isgumma", sade Inas far, och nr
Ina sprang till fnstret, stod ismnniskan dr, just som en annan
liten gumma, bara mycket mera ntt och fin n andra. Nu hade Ina
sllskap och trdgrd. Hon tyckte att gummans trdgrd var hennes
egen, och den vxlade alla dar med olika blommor och vxter, och
ibland nr vdret var milt, smlte hela trdgrden bort, men kom ter
fljande morgon nnu rikare och prktigare n frut. Stundom var den
som en vildmark i djupet av en skog med sammantrasslade stammar och
grenar, stundom var det strckor av kullar kransade med smskog,
stundom grupper av palmer och tropiska vxter. Men lilla isgumman
stod nederst p rutan, hon frndrades aldrig och fanns alltid kvar
p sin plats.

"Det r isdrottningen", tnkte Ina.

Var morgon nickade Ina ett godmorgon till sin gumma; vid
middagstiden, d solen brjade knnas ngot varm, frgade hon henne
litet oroligt hur hon mdde, och om kvllen nr hon gick att lgga
sig sade hon: "Godnatt du, ser du s varmt och sknt det r i min
lilla sng, och du mste st hela natten i klden. Men se, det har du
fr att du r drottning".

Men det led lngre in p vren och solen blev varmare och redan hade
gummans trdgrd icke synts till p mnga dagar, men nnu stod lilla
gumman kvar. Hon var fst vid en fin rispa i glaset och smlte ej s
ltt. Dock se, en dag smalt diademet frn hennes panna och fll ned.

"Hon r vl ej drottning numera", tnkte Ina. Inom en liten stund
fll lilla isgumman samman och av henne terstod endast en tr. Men
en annan dylik lg ven i Inas ga.

Vinter efter vinter sg Ina dagligen p den fina rispan i glaset, om
ej isgumman skulle komma tillbaka dit, men hon syntes dr ej mera.
Endast hennes trdgrdar skimrade alla r i glnsande prakt.




VAD SKALL DEN GAMLA?


Skall jag sjunga? Vad skall jag sjunga? God natt, god natt, jag skall
ej sjunga mera; jag skall somna. God natt!

Varfr skulle jag sjunga, fr vem skulle jag sjunga! Redan smyger
lderdomen ett och annat silverstr i mina lockar. Den gamla skall
icke sjunga. Vad r en gammal kvinna? Ett grand i gat, en sticka fr
foten.

Hur skall den gamla giva gldje? Hon skall tiga, hon skall frsvinna.
D nr ingen blir henne varse, ger hon den bsta frjden. Tyst, tyst,
din lock blandas redan med silverhr, gm dig, frsvinn, att ingen
behver se dig. God natt, god natt, jag vill sova.

Varfr har ven den gamla knslor, varfr vill ven hon leva, varfr
vill hon titta utom sin drr? Sov, sov, god natt, jag vill sova. Tyst!

Dr inne ljuder glatt tal, dr ljuder glttigt skratt. Det r de unga
mnnen, som tala varmt om livets stora drmmar, om det vackra, om det
skna. Icke skall den gamla kvinnan g dit fr att skrmma bort deras
gldje. God natt, god natt, jag vill sova.

Tyst, du r en gammal kvinna, sov, sov, god natt!




KUHINANUIS DOTTER.


En ung kvinna stod vid stranden. Hennes svarta hr fll rakt ut fr
hennes axlar. Var r blomman frn Owaihe-kvinnans huvud, varfr r
hon oprydd, varfr kastar hon sin blick utt havet?

"Trolsa hav, Owaihes moder, varfr bar du hit din dotters boja,
varfr bar du hit frmlingens skepp?"

"Trolsa hav, Owaihes moder, varfr hatade du din dotter, den skna,
den fria; varfr bar du hit hennes boja, frmlingens skepp."

"Trolsa hav, Owaihes moder! Owaihe-oceanens prla krossas av
frmlingens vlde, varfr bar du hit hans skepp."

"Trolsa hav, Owaihes moder, Owaihes dotter sker dig. Kuhinanui
var min moders mbete, men frmlingen trngde henne undan, hennes
dotter skall aldrig bliva kuhinanui, och dock gde hon arvets rtt
drtill. Och hon kan icke skydda sin moder fr frmlingens boja."

"Trolsa hav, Owaihes moder, bliv min grav." Sngens sista ord ljdo
mellan korallrevets brnningar. Det var slut.

       *       *       *       *       *

Kuhinanui kallades premirministern p Owaihe eller Hawaii.




PUPPAN.


Det var s vackert p ngen och i lunden. Fglarna sjngo fritt huru
de knde och njto; ngen bar ett skirt flor av gullstrlar och
lunden ett lika fagert flor av finaste skugga. Blommorna doftade,
var efter sin art, humlorna surrade glada omkring frn blomma till
blomma, myggorna dansade utan rast, och barnen sprungo svrmande
omkring i yr frjd och sjngo: nu r det vr, nu r det vr.

Men p ett blad satt en fjril innesluten i sin puppa och tnkte
allehanda. Hon knde ett stort begr att bege sig ut i vida vrlden.
"Visst mtte jag ga vingar", tnkte hon, "och det vore s roligt
att flyga dr med de andra. Eller kanske r jag bara en tordyvel,
lik den som krlar dr nere. Men tnk om jag till och med vore en
sdan liten fjril som fladdrar dr; om ej en bttre, s tminstone
en liten vitgr. Jag tycker precis att jag knner, att jag mtte ga
vingar, men jag frstr ej att veckla upp dem. Nej, lngre kan jag
ej st emot frestelsen, jag frsker att sprnga skalet och f fram
vingarna."

"Ser du puppan dr", ropade en gosse, "ser du hur den rr sig?
Mnntro det blir en klfjril?"

"Kanske blir det en malfjril eller en harkrank", sade en liten.

", vad du r dum", sade gossen och tog med detsamma en lng
spindelvv ifrn en buske och rullade in puppan helt ttt p alla
sidor dri. Och fjriln lg fngslad i sina band, de voro fina,
nstan osynliga, men de voro s mnga, de slto s ttt, och hur hon
n ryckte p skalet och skakade p vingarna, s kunde hon ej gra sig
fri ur puppan, ty den bands av spindeltrdarna.

"Se, se", ropade en liten flicka, "skalet har rmnat, ser ni s
granna frger dr synas? Vilken vacker fjril det mtte vara! Skynda,
tag bort spindelntet, att den kan veckla ut sina vingar. Ack, vad
det blir roligt att ga en s vacker fjril!"

Spindelntet vecklades bort, men ack i ffng strvan hade fjriln
krossat sina vingar. Ett stoft blott lg inom skalet och en ful
dende insektkropp.




FLKTARNAS LEK.


Nere i en liten blomstrande dld hllo sm flktar sin skmtande lek.
Det var ett liv! De tumlade om varandra, de brottades, de kastade
omkring sm strn, de hade tusende upptg fr sig. "Ser ni, dr
ligger en underlig sak", sade en flkt. ", det r ju bara ett fr",
sade en annan. "Vnta jag vet", sade en som sg mycket snusfrnuftig
ut, "ser ni, just hr stod den dr prktiga blomman som var s rik p
skna dofter, att de rckte till att leka med hela dagarna om och att
bra omkring. Nog r detta ett fr av den blomman". "Ack, s sknt,
ack s galant", ropade alla och brjade maka p fret.

Fret hade lnga fjun, och den ena flkten lyfte p ett fjun, den
andra p ett annat, somliga, de raskaste, vnde till och med litet p
sjlva fret; men se dr lg det nd, och de yra, ostadiga flktarna
ledsnade snart vid arbetet och brjade ter sin lek och lmnade fret
att ligga dr det lg.

Men en liten flkt ruskade nnu smtt p fret och ryckte i fjunen
och sade vid sig sjlv: "Skall jag d vara en sdan stackare att jag
icke skall kunna f fret dit upp; det vore s rart om en s dr
prktig blomma vxte dr uppe. N, kan jag leka, s m jag vl ocks
kunna arbeta". Och s tog han uti med ett riktigt duktigt tag och
fick hela fret i famnen med fjun och allt. Men se, det var ingen
ltt sak att bra det upp p kullen. Med den tunga brdan orkade
flkten ej alls svinga sig upp ver grstopparna, utan han mste ska
sig vg mellan grsen och rasta n hr n dr p de grvre strna
och stda sitt fr emot ngot blad. Allt som han trngde sig fram
tog n ett fjun emot hr, n ett annat dr, det var alldeles som fr
en mnniska att g och bra ett stort trd med grenar och rtter
genom en skog, s mnga hinder kommo dr fre. n var dr en liten
insekt, som fallit p ryggen och lg och krafsade av alla krafter med
ftterna i vdret, men nd icke slapp upp, och honom mste flkten
hjlpa p benen; n hade en liten blomma fastnat med huvudet under
ett grsstr och slapp ej fram i ljuset, frrn flkten s lnge
ruskade om grsstret, att blomman fick lst sitt huvud. D sprang
just en lngbent harkrank frbi och sade: "Vad du r dum, bry dig
om din sak och lt andra skta sin", och s travade han bort med
nnu lngre steg n han kommit. Men den lilla flkten fljde nd
ej det visa rdet, utan nsta insekt eller nsta blomma hjlpte han
nd. Men nu for en vderil genom dalen och gjorde en frskrcklig
jordbvning i hela grsriket, hundra blommor kommo ur sitt lge, och
tusen sm insekter blevo alldeles frirrade ur sin kosa, och den
doftande blommans fr bortfrdes med frskrcklig fart.

"Usch, sdan vildbasare", sade flkten, som hjde sig helt huvudyr
frn den kullerbytta han blivit tvungen att gra. "Vart tog nu mitt
fr vgen, mnntro?" Drp svingade han sig s hgt han orkade, d
han nu intet hade att bra, och se, dr lg fret nedfallet p en
sticka, just p kullen dit han velat fra det, och hastigt var han nu
dr och flktade det frn stickan ned i mullen.

Men nu hade det blivit kvll ren, och nu var han trtt av lek och
arbete, och han hittade t sig en prktig sngkammare, bl med
silverfrgade sirater, och dr somnade han, nnu skrattande t sin
lyckade frd.

Men andra dagen blev s het och s lugn, att alla flktar sovo hela
dagen; och sdana dagar kommo flera och dremellan regnade det och
stormade, s att inga sm flktar vgade sig ut p frd. Men en
vacker dag vaknade vr lilla flkt drav att solen sken p honom, och
nr han d sg upp, mrkte han att han var utan tak ver huvudet, ty
blklockan som han somnat uti hade vissnat. Nu begav han sig ut i
vrlden, glatt ruskande p sig, och se: det frsta han fick se var
den vackra doftande blomman som vuxit upp ur hans fr, och som just
nu slog ut sina frsta blad och spridde sina frsta dofter kring
nejden. Nu var ej mera tid att sova; nu blev det brttom att vcka
alla flktar som sovo i nejden, fr att komma och leka med de ljuva
dofterna och sprida dem kring dal och berg. Och det blev en lustig
lek m ni tro.




GLASRAT.


Ganska trevligt placerad uti en resrstoppad lnstol satt jag en
afton hos en av mina bekanta. Framfr oss p bordet surrade tekket,
och i den engelska marmorspiseln brann en liten brasa, vars strlar
vackert terkastades av det blanka stlet, som utgjorde eldkammarens
tapetsering.

P den vita spiselkransen stodo uppstllda en mngd sm vackra saker.
Jag betraktade med nje de ntta pjserna, n en elegant dam, vilken
i hemlighet endast var en eldtnderska, n en liten tvtums lng,
den allranttaste kokett med huckle p huvudet och en liten spegel i
sin hand, vari hon blickade med det allra utsktaste vlbehag. Nra
henne stod en annan docka, som d man drog p en trd vnde sig fram
och ter fr sin spegel med mycken stolt sjlvfrnjelse. Men ack,
hennes huvud var avslaget. Bredvid henne stod en kinesisk docka med
lnga mustascher och nickade hgvist p huvudet. Dessutom stod p
kransen nnu ett par stora vackra snckor; en lerlampa frn Pompeji,
ganska gr och simpel till utseende, men hedrad med en glaskupa; en
tillsluten dosa; en judisk prst av gips, vilken under oupphrliga
nickningar rrde ivrigt p mun och skgg och tycktes lsa i den bok
han hade i handen, samt en hel hop andra figurer.

"Den som nd visste vad de dr herrskapen alla fundera p", sade jag
till min vrdinna. "Se, hur de st och spnna sig, liksom vore de i
full conversation. Det vore roligt att hra dem."

"Luktvatten's, knappnlar's, synlar's, isvolti!" skrek i detsamma en
rst i tamburen s gllt, att jag hoppade hgt.

"Nej jag tackar, inte fr mig av hrligheterna", svarade frun i huset
och gick till tamburdrren fr att avfrda krmaren, som d han
blev henne varse sade: "Ska' d vara's? knappnlar's, luktvatten's,
isvolti?"

Min vrdinna brjade skratta och frgade, om jag inte ville kpa mig
ett par nya ron. "Ja, hra bra", fortfor ryssen att orera, och d i
detsamma ven jag gick ut i tamburen, rckte han mig ett besynnerligt
instrument av glas, ngot s nr i form av ett ra. "Ska' d vara's?
tv rubel silver, ah, hra mycket bra's!"

Det roade mig att taga fram en blank silverrubel och bjuda honom
den, men han skakade p huvudet och sade stolt: "njet, njet". Jag
mnade g in igen och stoppade rubeln hos mig, ty jag ansg hela
instrumentet fr en ljlighet, men att lta den blanka rubeln g sig
ur hnderna, drtill hade ej mannen mod.

"A! kpa, kpa, 1 rub. 50 kopek, a! pajalusta!" och hans tnder
blnkte s vita i det han med en min av innerlig krlek rckte sin
hand efter den blanka penningen, s jag mste skratta. Det fll mig
in att nd nrmare bese saken, jag tog nu instrumentet och frde det
till mitt ra, under det ryssen oupphrligt slabbrade med sin glla
stmma, och vid det glaset rrde mitt ra hrde jag ett starkt ljud,
men endast ett oredigt, frskrckeligt surrande. Hastigt tog jag den
bullrande saken ifrn mitt ra, och ryssen som trodde att jag mnade
ge den tillbaka sade: "1 rubel 5 kopek, ska' d vara's?"

Jag skrattade, gav honom pengarna och gick bort med mitt ra, som jag
lade bredvid mig.

Sedan vi druckit te, gick min vrdinna fr att se efter sitt lilla
barn, som sov i ett rum i andra ndan av huset, och jag blev
ensam och satt en stund betraktande brasans livliga lek och de
sm figurerna p spiselkransen. Min hand rrde tillflligtvis vid
glasrat. Mekaniskt tog jag det och frde det till mitt ra, och nu
hrde jag en fin, behaglig rst, som sade: "Tnk vad teet var gott i
afton".

Nu uppstod en paus, men snart svarade en allvarlig rst mycket
hgtidligt: "Vet hon vl vad te r, d hon bermmer detta? Kom en
gng till den himmelska staden och drick doften av det renaste
kejsarte, s kan hon f lra sig ngot".

"Hr man p hans vishet", svarade en liten nbbig stmma, "just
som ingen ann sett ngot n han med sitt kala huvud och sina lnga
mustascher".

Frundrad sg jag mig omkring och undrade vad folk det var, som
kommit in i rummet utan att jag mrkt det, men dr fanns ingen utom
jag, allt var tyst. En besynnerlig tanke fll mig in, jag satte mig
s att jag kunde noga betrakta figurerna p spiselkanten, frde
glaset nyo till mitt ra och nu hrde jag ter en hop rster samtala.

"Hr r varmt i afton, de ha eldat strngt i spisen i dag, jag nskar
det vore natt redan, att man fick svalka sig ngot."

"Men, mitt herrskap, det hr blir mera trkigt", sade en annan, "ha
ni d inga intressantare samtalsmnen n vrmen?"

"Ah", sade med frnm matthet en knappt hrbar rst, som jag
mrkte kom ifrn en liten sockerfigur p en ngot urblekt ljusbl
bandros, "vad skall man vl kunna tala om i ett s blandat sllskap.
I frtroende sta du, vet du jag tror hr finns till och med en
kkspiga ibland oss. Och den dr underliga gra figuren, som str dr
s bl i sin glaskammare, vad tror du det kan vara fr en roturier?
Ack, andra tider var det, d vi stodo drinne p spegelbordet, dr
fanns endast folk de qualit! Men i gr tog det rysliga de, som
obevekligt hrskar hr i rummen, oss bgge och stllde oss hr p
spiselkransen, och s sade hon: 'De dr figurerna ro nog skrala, men
de m en tid st hr ute, sen f barnen leka med dem. Vilken ryslig
dom, huru skall jag bra den!'

"Jag frskrar hennes nd, att man kan m rtt bra hr", svarade den
nbbiga rsten ter. Det var tydligt den ntta koketten med spegeln
som talade. "Vrre var det en tid d jag lg gmd i en mrk lda,
sammanpackad med en hel hop andra saker s trngt, att jag aldrig
hrde klockan sl och aldrig kunde komma ut till en sommarbal i det
grna, och s mrkt sen, att jag alls ej kunde se min spegel. D blev
tiden lng, men jag frskrar, nu hinner jag aldrig ha ledsamt."

"Vem r hon min lilla?" frgade den huvudlsa damen, vilken jag
gissade var den andra av de nyss utflyttade: "Visst tycker jag, att
jag nngng sett henne p de stora balerna dr borta p divansbordet,
dr hon tycktes dansa med vem som bjd upp henne, utan allt val."

Sockerfiguren p bl baudrosen viskade nu sakta:

"Ah ma chre, ce n'est qu'une cuisinire!"

"", svarade den lilla med hucklet, och hennes sm glada gon tittade
dubbelt glada i spegeln, "jag dansar visst grna med vem som helst.
Det r s roligt att dansa. Nr jag var hemma hos min far och mor s
dansade jag alltid, men tnkte inte p att jag gjorde det, ty det
var just mitt stt att leva; men min mor sade en dag, att jag skulle
i pension fr att lra mig skick och seder. Jag hade just den dagen
rkat ha litet hushllsbestyr, ty jag hade sett att en liljekonvalje
ftt en flck p en av blomuddarna, och hll just p att laga mig
till att skura bort den, och hade drfr knutit ett frklde p mig
och en duk p huvudet och s tog jag en daggdroppe i handen, fr
att se hur lustig jag sg ut s dr utstyrd. Och jag tyckte att jag
var nog s ntt. Men d sade min mor, 'ja det kan just vara en bra
drkt fr dig att fara ut i vrlden med'. Och bums tog hon mig och
frde mig, jag visste ej vart, p bordet i ett rum. I detsamma gol
en tupp och jag tnkte mig bort, men se det blev ej av. Jag stod som
fastvuxen; runt omkring mig stod en hop lustiga figurer av allehanda
slag, de pratade alla och vntade p att f gra en lng resa, och
jag tyckte, att det var roligt att hra p dem. Dessutom sg jag i
spegeln som jag nu hade i handen i stllet fr daggdroppen, att jag
sg s rolig ut, att jag hade lust att skratta t mig. Jag, som var
van att se mig sjlv bara som en liten nga, jag var nu s bastant
och ogenomskinlig som en trbit. Jag kunde ej annat n skratta.

"Bst det var kom en stor frskrcklig karl, det var en mnniska och
jag blev helt rdd fr honom. Jag hade aldrig sett andra mnniskor
n ngra sm sta barn, som brukade leka p vr ng, och de hade
ljusbl gon och ljust lockigt hr, och dem skulle jag nog ibland ha
haft lust att leka med, men de voro nd s stora och sgo mig inte.
Men den hr mannen var dubbelt strre, och svart och ful, och han
packade in mig i en lda. Dr var fasligt ledsamt. Men sen kom jag i
ett glasskp och dr stod jag grna, ty det gick mycket folk ut och
in i rummet dr jag stod och alla sgo s vnligt p mig. Men bst
det var, togo de ned mig, lade en stor pappers-salopp omkring mig och
frde mig hit och sade till frun hr, att de gav mig t henne till
kkspiga. Ja, det var visst syssla fr mig."

Hon skrattade och ter blnkte hennes ntta gon s glada mot
spegeln. "Vet ni, hr ro deras minsta grytor s stora som vra hus.
Det vore ett vackert arbete att lyfta dem fr mina sm fina fingrar.
Men frun tog s vnligt mot mig och stllde mig hr p spiselkransen,
och alla tycka om mig och sga att jag r st och ntt, och p vra
danser r jag i en brinnande tur, och dansar ingen med mig s dansar
jag ensam."

"Jaha", sade den huvudlsa snibbigt, "det r konst att vara i turen
nr alla duga fr en. Nej, ni skulle sett mitt herrskap den tiden
jag var dame d'honneur hos salig drottningen. Ni skulle sett hur
gardesljtnanter och dylikt smtt folk voro utom sig ver att de
ej vgade bjuda upp mig eller ens tala till mig. De visste nog,
de gunstiga herrarna, att det inte gick an. Men jag sg hur de p
avstnd kastade frtjusta blickar och hur min strnghet gjorde dem
olyckliga, s att det stundom gjorde mig riktigt ont om dem. Men, min
Gud, man kan ej r fr att folk har gon, och icke kan man heller
gmma sig fr att de inte skola f se en. Emellertid var det en ung
man som hade mera mod n de andra. Han inbillade sig att jag lskade
honom, att jag hade uppmuntrat honom, och nu hade han trasslat in
sig i ngra ledsamheter endast fr att f sina affrer i skick fr
att kunna bjuda mig sin hand. Han tillstod sin krlek fr mig, men
jag hade redan ett annat parti i aspekt. En greve, ngot ldrig
det r sant, men rik och stolt; och med ett leende, som jag kanske
ej kunde undvika att gra litet fraktligt, avvisade jag den unge
mannen. Kunde jag vl r fr att han brnde sina vingar? Men ack,
rysligt hmnades han". "P min brllopsafton trdde han in i mitt rum
och skt sig fr pannan. Ngra droppar av hans blod stnkte mig i
ansiktet, och p ett gonblick hade jag krympt samman till s liten
I nu sen mig vara och frlorade frmgan att rra mig omkring om
dagarna. Lyckligtvis hll jag just p att klda mig och fick slunda
min toalett med mig s hr i miniatyr och kan sledes nd ha ngot
intressant att sysselstta mig med."

"N, nr miste min ndiga sitt huvud?" frgade en rst ur hopen.

"Mitt huvud, ack ja det r sant, jag kom inte lngre ihg att jag
haft ngot. Jag saknar det inte heller. Det hnde mig en liten
malheur: jag rkade falla omkull p marmorskivan dr inne p bordet
och slog huvudet av mig; men det var ett lappri, det gjorde inte alls
ont."

"Vid min kejsares och herres, den store Frnuftets sols, skgg", sade
nu den nickande kinesen, "det vore en stor olycka att mista sitt
huvud; vad skulle man d ha att runka upp. Det var icke lngt ifrn
att denna olycka en gng hade hnt mig.

"Jag r fdd i Kanton, de stora stdernas stad, och fick genast den
lyckan att tillhra den vise Tjang-tschi-li. Det var vid denna tid
barbarerna kommo ver havet fr att f den nden att dricka vrt te
och ta vr spis, och den store himmelens son, Frnuftets sol, tillt
att ngra av barbarerna fingo kyssa stoftet fr hans ftter. Deras
konung hade snt dem den lnga vgen ver det stora vattnet endast
fr att de skulle betyga hans vrdnad fr den store vrldens herre
och de frde sknker med sig. Dribland var en underlig lda, vari
alla som stllde sig framfr den mste krypa in och visa sig helt
sm drinne fr den store Frnuftets sols gon. Och den himmelske
kejsaren, alla herrars herre och alla furstars furste, log i nd d
han sg denna dmjuka hyllning.

"Ngra dagar senare, d min herre, den vise Tjang-tschi-li intrdde
och kastade sig ned fr den lysande fursten, befallde han honom
krypa in i ldan och slunda betyga sin vrdnad, och han gjorde som
frr och stllde sig framfr ldan, men se, han kom icke ditin. D
blev himmelens son vred. Men min herre, vars vishet vergr andra
mnniskobarns, ssom havets vatten vergr droppens, fann genast vad
som hnt, nedkastade sig p sina knn och sade: 'Store herre, du som
r mera lysande n solen och mera skinande n morgonrodnan och mera
mild n morgonvinden, se i nd till din tjnare och straffa honom
icke. Se, du vrdigades sjlv i gr lta giva honom mat av ditt
kejserliga bord, och det var denna mat som av ditt majestts gonkast
undftt en s fdande frmga, att din slav nu icke kan rymmas i
ldan. Du r herre ver mitt liv, men vrdigas vara barmhrtig som
solen, och giv mig ngra dagar att ter avklda den fetma, varmed din
nd har bekltt mig, och jag skall kunna fullgra din befallning.'

"Den store jordens behrskare, vars nd vergr vad mnniskor kunna
fatta, behagade giva min herre tre dagars tid och lt bortflytta
ldan p det ingen skulle krypa in i den, innan hans hga befallning
av min herre blivit fullgjord. Och den vise Tjang-tschi-li begav sig
hem, och under tre dagars tid varken t han eller drack, p det han
skulle bliva mager. Icke ens det finaste te i de dyrbaraste koppar
smakade han, ja till och med hans opium-pipa stod orrd. De finaste
inlagda frukter stodo p bordet, men, se vad den vise frmr! han
smakade dem icke. Och dock fortfor hans anlete att glnsa likt
fullmnen. Och tvenne gnger om dagen stego hans skna hustrur Y och
E upp frn sina soffor och stodo p sina sm, pplen liknande ftter
och frskte om de skulle kunna omfatta honom. Men ack (deras sm
svarta gon hllo p att av sorg mista sin glans!) nr den glnsande
Y och fullmnen E knto sina lngnaglade hnder tillsamman p hans
ena sida, d fattades nnu ett lngt stycke fr att de bda andra
hnderna skulle kunnat knyta sig p andra sidan."

Men nr de tre dagarna voro frflutna, mste Tjang-tschi-li bege sig
upp till den mktige hrskaren ver alla vrldens lnder. Han gick
bvande till drren av salen, men var dock icke alldeles utan hopp,
ty i dag hade den himmelska Ys och den rundskna Es hnder nalkats
varandra s mycket nrmare som bredden av en tumme.

"Nedkastande sig till jorden fr varje steg han tog, nalkades min
herre. D befallde honom den store hrskaren, solens och mnens
broder, att han skulle g fram till ldan och betyga sin vrdnad. Han
lydde, men se, han kom icke in i ldan. D utgick en ljungeld frn
den store och mktige hrskarens mun och han sade: 'Tjang-tschi-li
nedkastas i hungertornet, hans slkt har upphrt att leva och hans
hus finnes ej mera, och kring gatorna utropas: s gr det med den som
icke lyder den store Frnuftets sol!

"I detsamma kommo soldater, som letade efter alla personerna i hans
slkt fr att avliva dem, andra brjade att frstra och nedriva hans
hus, och en, grymmare n de andra, hade redan lyft sin sabel fr att
skrattande hugga av mig mitt huvud, men d kom ett bud som ropade:
'Hll! Den hge Frnuftets sol, vars vishet och mildhet vergr den
p fstet lgande solen, har tilltit att denna mygg nnu m f
gldjas av hans sken. Stor och outgrundlig r hans nd, han frlter
Tjang-tschi-li och hans slkt'.

"Det var en av barbarerna som var lkare och han hade ftt njuta
den vermnskliga sllheten att breda ett plster fr den lysande
hrskarinnan Ly-lo's lilla finger som var sjukt. Och som man sade,
att barbaren kunde lindra hennes smrta, vilken gav en skymt av
oro t den hge Frnuftets sols helgade och ostrbara tid, s hade
man kallat honom, och nr han skulle g bort hrde han omtalas min
herres frbrytelse och straff. I detsamma lt den hge kejsaren,
vars givmildhet vergr solens, frga vad han begrde till belning
fr den tjnst han gjort, och han bad endast att f se den underliga
ldan. Och se, den hge hrskaren, vars nd verfldar, tillt det.
Barbaren skruvade litet om ngot uti ldan, och s djrvdes han bedja
om den nden, att min herre nnu skulle f framstlla sig infr den,
och -- I som hren mig hr skolen hpnande frvnas att hra den hgt
uppsattes mildhet -- han tillt det, i gldjen ver att den skna
Ly-lo icke mera skrek ver sitt finger.

"Den vise Tjang-tschi-li kastade sig ned, och barbaren stllde ldan
framfr honom, och se: han lg ven dr inne i hela sin lngd, men
liten och sammankrumpen. Och den store Frnuftets sol vrdigades le
och hans leende var en ndesol ver de dmda.

"Den vise Tschang-tschi-li sknkte mig sedermera till lkaren, och
denne frde mig till ett underligt land, som heter England, och
sknkte mig sen till herrn hr i huset, och s kom jag till detta
besynnerliga land, dr de en tid om ret klda ver bde gator och
tak med vitt tyg, ssom man ser dr genom fnstret."

Just bredvid den nickande kinesen lg en indiansk pil. Jag tyckte
mig mrka att ven den mnade sga ngot, och nu hrdes verkligen
en stark manlig stmma yttra: "Min broder, du har omtalat en saga
om ditt land och din store hvding, jag vill bertta dig en om mig
sjlv. Jag r en krigare av anantukal-stammen, och mitt namn r Den
stolte Bjrnen. Jag var ung, jag hade nnu icke slagit mnga fiender
och hade nnu icke tagit mig ngon hustru. D sg jag en ung kvinna,
hon hette Det rda Hallonet och var den sknaste i vr stam. Hennes
fader ville icke slja henne fr mindre n hundrade bverskinn.
Den stolte Bjrnen ville ga henne, och hans Totam gav honom god
jakt. Han frde henne i sin hydda, och Det rda Hallonet trivdes
vl, ty s har nnu ingen hustru blivit aktad. Den stolte Bjrnen
bemtte henne snarare som sin like n som sin hustru, och han hade
nnu alldeles icke tnkt p att taga sig flera hustrur. D verfll
schanano-stammen oss om natten, deras hvding gde en kniv, som han
hade erhllit av de vita mnnen, och deras trollkarlar hade givit den
makt att alltid giva seger ver rdskinnen i vems hand den n var.
Den var spetsig p udden och skarp p bda sidor.

"Livets herre hade snt oss en s tung smn, att vi icke vaknade,
innan de hade intrngt i vra hyddor; och vi fllo i deras hnder
som bvern stngd frn sin boning. De hade tagit mina vapen innan
jag vaknade, men med min hand nedslog jag de tvenne frsta. Sedan
slog mig en med sin tomahawk s att jag fll som dd och s bundo
de mig. Nr jag vaknade, hrde jag schanano-hvdingen sga till min
hustru: 'Du r skn, schananokrigarna skola strida om dig. Jag vill
dda dig, det r bttre att Hallonets saft flyter, n att krigarnas
blod gjutes.' Han lyfte sin stridsyxa, och min sjl gladdes att Det
rda Hallonets lppar icke skulle vidrras av ngon annan. Men hon
svarade: 'Schananos hvding r icke svag, hans krigare taga icke hans
byte av honom. Skona Det rda Hallonet, tag henne till din hustru.'

"Jag rt av vrede. Mina vktare skrattade. Hvdingen sade: 'Bjrnen
r icke s stolt nu som d han slog vra krigare p fltet. I morgon
d bjrnen skall d, vill jag taga dig till min hustru under det han
sjunger sin ddssng. Vi vilja se om den unge r krigare eller om han
har mjlk i sina dror. Nu skola vi tga hem.'

"Fljande dagen eldades en svetthytta fr hvdingen; jag stod
bunden vid en ple ett stycke drifrn nra ingngen till hans
hydda. Schananokvinnorna och barnen samlades redan omkring mig och
uppstmde snger, stundom brjade en och annan att ska tillfoga mig
smrta. Jag knde det icke och de andra hindrade dem att fortfara
i det de sade: 'Icke frrn hvdingen tergr till sin hydda efter
svettningen'. Hvdingen gick till svetthyddan, hans hand lekte med
trollkniven som hngde vid hans sida, och nr han kom nra plen dr
jag stod bunden sade han: 'Det rda Hallonet skall komma fr att
gnida mig och sedan skall hon fras till min hydda.' Och nu beredde
sig schananos att giva mig en krigares dd. Men min vrede var vida
strre n mina smrtor och jag hnade mina plgare. D frdes Det
rda Hallonet frbi ifrn svetthyttan och hon stannade och sade:
'Stackare aren I som icke kunnen f ens en bverunge att klaga.
Aren I rdde fr den ensamme mannen efter I binden hans hnder?
Lssen hans hnder och given mig en kniv, s skolen I f se hur hans
hjrta skall vekna, och I skolen f se att jag r vrd att vara eder
hvdings maka.' Schananos skreko gllt: Ho-ah, oah, rckte henne en
kniv och lossade mina hnder.

"Min Totam stod mig icke bi, mina gon voro frmrkade, s att jag
icke sg hennes mening och jag rt till henne: 'Kvinna, kommer du
mig nra s krossar jag dig med dessa hnder.' Men hon sade hgt och
hnande: 'Din blod r vit, du r ingen krigare utan en katt!'

"Med upplyft kniv nalkades hon mig, men d hon kom mig nra snkte
hon den mot sin andra arm, som hon hll rak vid sin sida. I samma
gonblick ryckte jag kniven av henne och sttte den i hennes brst.
Hon fll till mina ftter, men hon reste sig ter litet, ryckte
ur sin arm hvdingens trollkniv, som hon bar dold dr, och bloden
frusade efter ur sret, och hon sade: 'Jag har lyckats, befria dig
nu. Jag hade velat strida vid din sida med den andra kniven, men kan
ej mer.' Och hon slt sina gon, och jag sg att hon dog, och jag
hade velat stta kniven i mitt brst, men jag ville ej lmna Det rda
Hallonets lik t fienderna. Jag tog det p min arm, skar av mina band
och nedsttte var och en som nalkades under det jag bar henne bort.
Slutligen avskt ngon en pil emot mig, den store anden styrde den
genom mitt hjrta, och den upptog min sjl. En gng skall vl ock
pilen frstras och den store anden upptaga mig p sin .

"Vilken vildhet, hjlp mig jag svimmar!" lspade den lilla
sockerfiguren p bl bandrosen.

"Drskaper!" sade nu den judiske prsten. "Men vill vl detta
fvitska slkte hra den vises ord? Str jag icke hr dag och natt
och predikar, men ho hr mig. Viljen I bliva vise, s tigen och hren
mina ord. Frst vill jag dock fr eder upplsa denna gamla urkund som
jag har i handen. Det r ett bihang till Judiths bok. Sedan vill jag
lra eder vett och visdom. S tigen stilla och lyssnen:

"I Gilgal bodde en man av Benjamins stam, vars namn var Amram. Han
hade mnga sner, men endast en dotter vid namn Maheli. Denne Amram
hade en anfrvant, vilken bodde i Nobah och drev handel i Ammons
land. En dag d Amram kom hem frn fltet mtte honom en man den dr
sade: r du Amram Nurs son?

"Ja, svarade Amram, jag r det.

"D sade mannen: Jag r Jethurs, din frndes, tjnare. S sger Jethur
din frnde: se jag vill giva Isboseth, min son, en hustru innan jag
dr, p det han icke m taga sig hustru av hedningarnas dttrar. Giv
honom drfr din dotter. Denne min tjnare skall ledsaga henne hit
tillika med de handelsvaror han hos mig skall lmna. Nr jag r dd,
m min son draga med sin hustru till vr stam och begrava mig dr och
han skall rva alla de rikedomar dem jag frvrvat.

"Och Amram frde tjnaren i sitt hus och undfgnade honom och sade:
mycken lycka r i dag mitt hus vederfaren, att min broder, den Herren
vlsignat med stora hvor, uppsker sin ringe broders dotter, till
hustru t sin son.

"Men om aftonen, d Maheli skulle hmta vatten, stllde hon sin kruka
vid brunnen och satte sig ned drinvid, och hon grt.

"D kom hennes broder Elisama, den hon mest kr hade av sina brder.
Men han hade varit ute i marken och visste icke vad skett hade, och
d han sg henne grta sade han: Maheli, min syster, vi grter du?

"Visserligen m jag grta, svarade Maheli, att jag mste lmna min
fader och min moder och mina brder fr att fara till hedningarnas
land och bliva Jethurs sons hustru.

"Elisama frgade ter: Giver vr fader dig till hustru t honom, som
drjer bland hedningarna fr att samla godelar till och med d, nr
hans fader engng varje r kommer till Nobah, dr hans hem r. Det m
vr fader icke gra, han skall icke lmna vr duva t falken.

"O Elisama, svarade Maheli, falken kan vl snderslita duvan, men
icke varder hon drfr en falk. Herren varder mig ledande och skall
beskydda mig fr ohelgande.

"Nej, Maheli, det fr icke ske, vr fader skall hra mina ord, han fr
icke lmna dig t styggelsen.

"Min broder, svarade ter Maheli, vad r jag att min broder fr min
skull skulle synda emot vr fader. Herrans vgar ro outgrundliga.
Mig varder icke annorlunda gende n honom behagar.

"Nr nu sju dagar hade gtt frbi, brt Jethurs tjnare upp, och
Maheli och hennes tjnarinna och alla handelsvarorna och de tjnare
som skulle fra varorna voro alla redo att brja resan. Men Amram och
hans hustru vlsignade sin dotter, och Maheli grt, och hennes fader
och moder och hennes brder och allt husfolket grto, ty hon hade
varit ssom ett silverfat med kostlig rkelse i huset.

"Men nr de hade farit ngra dagar och kommit till sltten Zophim,
kommo rvare frn bergen och verfllo och slogo tjnarna och frde
Maheli och hennes tjnarinna till Ammons land och slde dem till
en kpman. Och kpmannen gick till Achior, som var en verste ver
Ammons barn, och slde Maheli till hans frustuga.

"D Achior fick se henne, blev han upptnd av krlek till henne, ty
hon var djelig som en ung blomma i Hermons dal, den nnu ej skakat
daggen av bladen, och ssom en vattenlilja, den dr vaggas av Jordans
vgor och stundom gmmer sitt anlete bakom vattnets skira slja. Och
han talade vnliga till henne, men Maheli teg och lyfte ej upp sina
gon.

"D lt Achior fra henne i det vackraste rummet i sin frustuga och
trodde att hon av rddhga var frstummad och talade alla dagar
vnliga till henne och gav henne kostliga smycken och sknker, men
hon talade intet och rrde sig icke utan satt som ett belte.

"Men Achior blev s intagen av krlek till henne, att han intet
frgade efter sina andra kvinnor, utan lt dem g vart de ville, och
han gav dem frihet och ville endast taga Maheli till hustru.

"Nr han nu ter trdde in till Maheli och sade: min lskade, se fr
dig har jag bortjagat dem alla, ssom man bortsopar dammet fr en
drottnings ftter, ty du r mitt hjrtas drottning; men fresta mig nu
icke lngre, ty min vrede skulle ngra bda dig och mig. D bjde sig
Maheli fr honom och sade: Herre, se din tjnarinna. Herren Israels
Gud, som givit mig i dina hnder, har gjort ditt hjrta milt emot din
tjnarinna. Du skall icke frneka mig att helighlla Israels Gud och
honom allena dyrka.

"Achior blev vermttan glad och gav Maheli det lftet att hon finge
dyrka sin Gud p sitt stt och hur hon ville och att han skulle
skaffa henne kvinnor nog av Israels dttrar till betjning.

"S hade nu Maheli ver ett r varit hos Achior och hon hade ftt
honom en son. Och Achior lskade Maheli, och Herren vnde Achiors
hjrta s att han lyssnade till hennes ord, d hon talade om
Herren Israels Gud och hans stora under och verk. Och Achior sade:
visserligen r din Gud en stor Gud och mktig, den stora under frmr.

"Men se, d kom ett budskap att Achior med allt sitt krigsfolk skulle
bryta upp, ty konungen snde sin hrhvidsman Holofernes att draga ut
mot alla riken som vsterut lgo fr att gra dem sig underdniga.

"Och Holofernes underlade konung Nebukadnessar mnga land och
frstrde stder och bortfrde folk och godelar, s att ingen mera
vgade st emot honom, utan regenterna och de yppersta av folken
kommo emot honom med pipor och trummor och stor ra, men ndock vunno
de icke nd infr honom, utan de skulle prisa Nebukadnessar allena
som sin Gud.

"Och Achior var en vldig krigshvding, men d kriget numera endast
hade blivit ett segertg frn det ena landet till det andra och
alla fllo till Holofernes utan svrdsslag, d knde Achior lngtan
efter Maheli och hans hjrta var brinnande i honom, att han p s
lnge icke hade skdat hennes anlete, det han lskade. Och han snde
budskap att hmta henne lnligen, och han tog sin son med sig och
Achior dolde dem hos sig.

"Men Israels barn frtrstade upp Herran och befste sig p bergen
och i stderna och fastade och bdo till Herren Israels Gud.

"Och det var sagt Holofernes att Israels barn rustade sig och ville
vrja sig, och han frgrymmades svrligen och frgade vad folk detta
var och varp de hade sin lit. Och Achior steg fram och han svarade
och omtalade alla Herrans stora under med Israels barn och berttade
hur han dem i alla farligheter hulpit hade och hur de genom Herrens
hjlp mktiga fiender underkuvat hade. Och han sade, att s lnge de
mot Herren intet syndade, skulle ingen emot dem ngot frm. Och han
rdde drfr Holofernes att lta frga, om de hade sdan synd begtt,
ty eljest skulle han dem intet vinna kunna.

"D Achior hade talat, voro alla Holofernes hvidsmn vreda och ville
dda honom, och Holofernes frgrymmades emot honom och han sade
[Judiths bok 6:te kap. 6:te vers]: "Ssom dem gende varder skall dig
ock g, ty jag vill snda dig till dem, p det du m bliva straffad
med dem."

"S befallde Holofernes sina tjnare att de skulle taga fatt p
Achior och fra honom bort till Bethulien uti Israels barns hnder."

"Och Holofernes tjnare grepo honom och d de kommo ver slttmarken
intill berget, drogo skyttar ut emot dem".

"D veko de avsides om berget och bundo Achior vid ett trd med
hnder och ftter och sttte'n neder och lto s hnga'n och foro
till sin herra igen."

"Men Israels barn kommo ned av Bethulien till honom och gjorde honom
ls och hade honom in i Bethulien och stllde honom mitt ibland
folket och frgade huru det tillgnget var och varfr assyrierna hade
hngt honom."

"Och Achior svarade och berttade huru det allt tillgtt hade, och
allt folket fll p sitt ansikte och tillbad Herren."

"Och de fastade och bdo hela den dagen och de sade till Achior:
vra fders Gud, vilkens makt du prisat haver, varder dig s
vedergllande, att de intet skola f se sina lust p dig, utan du
skall f se huru de slagne och nederlagde varda."

Men Maheli vntade hela dagen, att han skulle hemkomma, och d han
icke kom bedrvades hon och sade: vad har hnt min herre? Och hon
snde en tjnare ut att speja, och tjnaren terkom och bdade
henne vad som hnt. Och Maheli vred sina hnder och avkldde sig
sina kosteliga klder och lg hela natten och bad infr Herren. Men
mot morgonen innan solen gtt upp kastade hon en mantel ver sina
skuldror och insvepte sin frstfdde druti, och gmde ett brd i sin
kldnad, och sedan hon nnu bett en bn till Herren vandrade hon bort.

Och Herrens hand omskyggade henne, s att ingen av vktarna blev
henne varse, och hon vandrade allt framt, och d krafterna vergvo
henne bad hon till Herren, och hon knde sig ter styrkt, och hon
ndde slutligen bergen och gmde sig dr.

Men hon bad en bn och sade: Herre Israels Gud, Du som haver
beskyddat Hagar och Ismael i knen, se i nd till detta barn att det
icke frgs. Du som giver fgelns ungar skjul emot ovdret, skydda
ock denne som r skyddslsare n de. Och nr hon hade bedit, sg hon
ned p barnet och sg att det log, som barn le d de i drmmen se
Herrans nglar, och hon sade: "Lovad vare Herren, Herren. Jag hade
mycket bekymmer i mitt hjrta, men din trst gladde min sjl.

"Herren r mitt hopp, den hgste r min tillflykt.

"Dig varder intet ont vederfarandes och ingen plga skall nalkas din
hydda, ty han haver befallt sinom nglom om dig, att de skola bevara
dig p allom dinom vgom.

"Herren varder icke frltande den trst till honom haver." Och hon
grt.

Men nr hon vilat en stund ville hon stiga upp fr att g vidare och
d frmdde hon det intet, utan mste bliva sittande vid stenen dr
hon suttit, och barnet vaknade och hon lutade sitt huvud srjande
emot honom. Men se d ppnade han fr frsta gngen sin mun till att
tala och sade: Abba. Och modern hrde sin frstfddes frsta ord, och
gldje och frid vart ter i hennes hjrta, och hon drjde s kvar
ver den natten och satt vakande ver sitt barn.

Och Herren skyddade henne, s att hon ej blev upptckt av ngon, och
att intet vilt djur nalkades henne. Men d morgonen begynte gry, steg
hon upp och knde sig s mycket styrkt att hon frmdde g, och s
befallde hon sig Herranom och vandrade med barnet p sin arm till
dess hon kom till staden, och hon trdde till stadsporten, vilken var
tillsluten.

"Vem r du och vad begr du?" frgade henne vktarna. "Jag r en av
Israels dttrar, Maheli, Amrams dotter, och beder att I tillten mig
att uppska Achior, min herre, den I i gr haven frt in i eder stad."

Men de som vid porten vakt hllo gjorde somliga gck av henne, fr
det hon var en ensam kvinna, och somliga sade, att de ej vgade lta
ngon in.

Men se, d kom dr gende en hg kvinna kldd i sorgeklder och hon
frgade vad som  frde var, och vakten sade att en kvinna med ett
barn p armen i som sade sig vara Achiors den ammonitens hustru, bad
att hon mtte bliva inslppt, men de fruktade att det vore en list av
fienden.

D svarade den sorgkldda kvinnan: "Fren I krig emot kvinnor, att I
rdens denna? Lten upp fr henne eller ock gn till eder versta och
sprjen honom, men lten icke den trtta frsmkta i vntan."

D lt vakten upp porten och vid det den upplts fll tckelset av
Mahelis huvud, ty barnet hade fattat druti och lekt drmed. Men
Maheli intrdde och alla undrade ver hennes fgring och ver barnets.

Men den hga kvinnan i sorgklderna gick till Maheli och sade
vnligt: "Min syster, du r trtt, kom in i mitt hus. Jag r nkan
Judith, Merari dotter, kom jag vill lta bda din ankomst fr din
herre."

Maheli tackade henne, men d hon ville flja henne sg Judith att
hon darrade och hon stdde henne vid sin arm och frde henne till
sin boning. Och folket som stod drinvid sade: se Libanons ceder och
dldens lilja!

Och Achior kom, och han gladdes, och han tog sin son p sina armar
och sade: "Mycken gldje har mig nu vederfarits: fast jag mycket
lmnat, har jag nu mitt bsta hr. Men strre r ock drfr nu min
fruktan att konungens folk skall vinna staden. De ro talrika och
mktiga."

"Nu rdes jag intet mera", sade Maheli, "sedan jag tersett min
herres ansikte. Herrens hand skall beskydda oss."

"Herren skall icke vergiva sitt folk. Han kan vcka upp en
frsvarare av sdana som detta barn, om honom s behagar", sade
Judith.

Och Holofernes med sin hr drog upp emot Bethulien och trngde staden
allt mera och frstrde vattenrnnorna och satte vakt vid brunnarna,
och nr de nu i tjugu dagar hade frvarat brunnarna, blev stor jmmer
i staden, och det fanns icke vatten mera n fr en dag. Och folket
klagade och ville giva sig t Holofernes.

"Men d stod Ozias, deras furste, upp och grt och sade: Kre brder,
haver dock tlamod och lter oss: nnu i fem dagar frbida hjlp av
Gud.

"Om han ville bevisa oss nd och sitt namn hrligt gra.

"Varder oss i dessa fem dagar icke hjlpet, s vilja vi gra som I
bedit haven."

Och Achior gick till Maheli och frtljde vad verenskommet var och
han sade: "Inom fem dagar skall staden verlmnas till fienden, om ej
hjlp kommer, och vadan skulle den komma? I stan och vstan finns
ingen som vgar st emot konung Nebukadnessar".

"Herren Israels Gud", svarade Maheli, "mot honom ro jordens konungar
som stoft och deras makt och hrlighet en flkt!"

Och Maheli gick in till Judith, lade barnet i hennes armar och sade:
"Judith, o min syster, lt icke honom bliva given till spillo."

Judith smekte leende barnets lockar och frgade: "Vad nskar du
Maheli?"

"Judith, o Judith, lt icke Herrans namn komma p skam! Om icke hjlp
kommer, vilja de inom fem dagar lmna staden t fienden."

"Vad r det de synda och fresta Herren", utbrast Judith med vrede.
"Vad berttar du mig. Skall jag sdant hra!" Och hon reste sig upp
och hennes kind blossade. Men hon satte sig ter ned och sade: "Ack,
vad kan en svag kvinna! Ho vill hra hennes ord, om hon bestraffar
deras otro och deras hjrtans hrdhet."

Maheli svarade: "G i Herrens den store Gudens namn, och han skall
vara med dig och giva dig kraft att bliva en Debora! Ve, jag kan
intet. Jag r som det sviktande ret, som vinden bjer, eller som
vinrankan, som str endast s lnge den stdes av trdet; men du s
stolt i din hga fgring, Herren har gjort dig till ett redskap i sin
hand. Dr det starka redskapet brister, kan arbetaren lyckas med det
bjliga, och dr mannens mod brister, kan Herren bereda sig ra genom
en kvinna. Judith, lt icke lmna staden i fiendens hand. Lt icke
hedningarna sga: 'Se, vi have frtrampat dem som frlitade sig p
Herren'."

Judith svarade intet utan satt tyst, och Maheli gick ter bort med
sitt barn. Men Judith stngde sig inne och bad till Herren.

Men Achior trdde till Maheli och sade: "Maheli, mitt hjrta r tungt
ver pilten. Visste jag dock huru jag skulle kunna snda dig hdan
med honom."

Maheli svarade: "Icke m min herre vilja snda sin tjnarinna bort
ifrn sig om han ock kunde! Underliga haver Herren ledsagat mig
hit till min herre och ter till mina fders land, han skall icke
nu frlta mig. Skulle icke hans makt frm att frlsa hans folk.
Underliga ro hans verk. Hans makt haver skapat fsten och himlar,
och hans mildhet haver icke aktat fr ringa att gra det silkeslena
hullet p barnets kind. Se, min herre, se de sm fingrarna, som ligga
i varandra, s ljuvliga som bladen p den vita rosen frn Damaskus,
i vars dror sprides en enda purpurdroppe. Se hans hr, vem har vl
krusat de mrka lockarna? Han rr sina sm hnder; s lskliga de
ro! S lena och s vita som lamm nyss tvdda i bcken, och dock ro
de lika skapade som den starkastes, som din egen hand, min herre. Och
nu slr han upp sina gon; ro de ej sknare n gasellens och mildare
n den unga duvans. Herren haver icke skapat honom s lsklig fr att
giva honom till spillo. Han haver frt oss till sitt land, han haver
ppnat oss sin lustgrd, han skall icke lta fienden hrja lustgrden
och dem han ditfrt till skada komma."

Men Achior lade sin hand p barnets huvud och log vnligt mot Maheli,
och hon lade bda armarna i kors ver sitt brst och bugade sig infr
honom.

Huru Judith sedan bad till Herren och gick ut till de assyriers
lger, det str att lsa i Judiths bok. Men d tvenne dagar voro
framgngne, och intet vatten mera hade funnits i staden, d satt
Maheli i kammaren och hennes kinder voro bleka och hennes hr var
bestrtt med aska, och en sck var hennes kldnad. Och barnet hade
klagande insomnat i hennes skte och det kved i smnen och Maheli
lyfte sina gon upp och sade: "Herre, Herre, hjlp mig att jag icke
misstrstar, styrk mig att jag icke frtvivlar." Men d kommo budskap
och sade: "Assyriernas hr flyr fr Herren, och Judith haver slagit
Holofernes. Staden r rddad och I ren rddade. Och din herre skall
bo nr oss och bliva en av oss."

D sade Maheli: "Helig, helig, helig r Herren, mktig och stor. Med
en kvinnas hand haver han slagit den stora hren och av spenabarnens
mun bereder han sig ett hrligt lov."

Jag tnkte i min ngest, "Herren haver frskjutit mig, hans ga vilar
icke p hedningarnas stad och han haver lmnat mig i mrkret, men se
d uppehll han mig med sin hgra hand och frde mig till ljus och
klara kllor, och d jag tnkte: stormen varder mig frstrande, se,
d bjd han stormvinden att den tog mig p sina vingar och frde mig
till ljuvligare ngder. Och d jag bvade att jag skulle frsmkta
av trst, se, d beredde han mig levande vatten och ljuvlig svalka i
sina grdar, att jag hos Herrans folk m leva och i mina fders land
f d; och han haver upptagit minom herra och min frstfdde i sino
lande."

"N s sluta d en gng", skrek argt en vass rst och, paff, slog
locket upp p den tillslutna dosan, och en underlig liten gubbe
tittade upp och stod och vickade i den.

Alla tego, endast en melodiskt susande sng den jag hrt hela tiden
fortfor nnu.

"Vem gal och skriker hr!" sade ter gubben, "kan man d aldrig f
vara i fred! Jas, r det ni snckor dr, som hlla ovsendet. Vad
skriken I efter?"

"Vi ro sndebud frn det mktiga Sderhavets konung", svarade den
ena av snckorna. "Han har snt oss hit fr att f hra budskap frn
sina anfrvanter i dessa trakter. Det r, som man vet, ej stort att
lita p sjmns berttelser, och han vill veta skrare genom oss hur
de leva hr."

"Ack", sade den huvudlsa damen, "vem r den potentaten? Jag minns ej
att det ngonsin kom sndebud frn honom till vrt hov".

"Han r den mktigaste av havskonungarna. Ett prktigt hov, ett rikt
och folkrikt vatten."

"Folkrikt land?" frgade en rst.

"Nej vatten. Frsk att rkna Sderhavets vgor, d fr ni veta hur
talrikt hans folk r. Visserligen r vattnets folk olika jordens. Ord
talas dr aldrig, allt r sng. Har ni hrt stormen fara ver havet,
ni har d hrt vgornas sng. D r stor folkfrsamling, d talas
kraftiga, vackra ord, med livliga tbrder och hg rst om kung och
folk. Eller har ni sett vgorna leka och smekas en afton vid stranden
just d de hlla p att slumra! Har ni hrt hur ljuvt de d sjunga,
hur smekande deras vnliga samtal r. Man har talat om sirenernas
sng fr att locka sjmnnen i havets djup; nej icke fr att locka
ha de sjungit s; men de hava talat vnligt till de frbifarande och
deras toner hnfra ddliga ron. Nu vilja de aldrig mer tala till
jordens barn, de veta att dessa ej kunna bra det. Ljuvligt att bo i
havets kristall, sknt i dess lunder av korall, hrligt dess sprk,
det heter sng."

"Atlantos r konungens broder, ldrig som han, mktig och stor. De
hlsa varandra med vnskap. Atlantos sonson r den sj som svallar
hr utanfr. Han lskade Saima, den blgda skna, frn tidernas
morgon, men avundsjukt lade sig landet till hinder emot deras
frening. Och Saima hon kastar lngtande sina bl gons blickar emot
havet, men en talrik vakt av lantandar st med skldar och spjut av
tall och gran och stnga till och med synen av den lskade. Och hon
sjunger klagande sin sng, och havsviken lyssnar och kastar sina
vgor med storm mot landet, men kan ej besegra det. Nu sger man att
mnniskorna sett deras lngtan och deras krlek, och att de skola
bekriga landet fr att frena de bda lskande. S lydde sagan p
Sderhavet.

"Konungen snde oss hit med budskap till mnniskorna fr att lova dem
belning. Ltt skola Finlands skepp bras fram ver bljorna och
tervnda lyckligt till skra hamnar. Havets konungar skola icke
fordra med strnghet sin tribut, ty de ldrige lska de unga och
nska deras frening. De ro dla och mktiga, de lska att sprida
trevnad och vlsignelse till mnniskorna i de avlgsnaste bygder."

"Uff, sdana dumheter", sade gubben i dosan. "Finland, ja det r
rtta landet att tala om. Fattigdom, dumhet, uselhet. Tacka lyckan
om folket hr kan skyla sitt elnde med litet Lybecks glitter, och
fr vrigt m det vara njdast att ingen vet att det finns till hr i
vrlden."

"Vise man, sanning talar du", utlt sig den judiske prsten och lyfte
hrvid sitt huvud s hgt att jag ej mera trodde det kunna falla
ned, men se, det fll och drefter brjade mun och skgg s mycket
hastigare rra sig?

"Finns hr d ingen som man kan tala ett frnuftigt ord med", sade
ter gubben i dosan. "Vem r vl den dr gr herrn i glaskupan, han
ser frstndig ut?"

"I uppmanen mig att sga vem jag r, emedan jag r eder oknd",
svarade nu en klar rst ur lampan. "Nvl, jag skall saga eder det,
ty den oknde r alltid ensam, om han n omgves av hundrade. Att jag
r en lampa det sen I alla, att ven jag ngongng lyst, det tron I
utan att jag behver sga det, och ehuru I sen, att jag endast r av
simpel lera, s frmodar jag att I icke drfr ansen mig fr ringare,
ty I veten vl att den simplaste lerlampa kan lysa den vise, under
det den slsande oduglingen brnner doftande oljor i dyrbara gyllene
kril. Vad viljen I drfr att jag skall sga eder? Vad jag gjort?
vad stort jag utrttat. Men anstr det vl mig att omtala mina egna
frtjnster? Dock, I stunden det, jag vill vervinna mig sjlv fr
att gra eder till viljes. Ty om n blygsamheten r en helig plikt,
s finnes dock en som r strre, den nmligen att med beredvillighet
g det allmnnas nskningar till mtes.

"Jag vill allts sga eder, att det frsta minne jag har r frn en
tid som var mig ganska rofull. Jag lyste d fr en romare, vrdig
detta namn. Han lmnade sitt hem, en liten enkel boning, fr att
rdda fderneslandet. Jag fljde honom i hans tlt och lyste hans
nattliga vakor fr fosterlandet, jag lyste honom nnu d hans sjl
kmpande flydde ur kroppen.

"Hans egendom tillfll hans son, och denne fraktade den ringa
lerlampan. En slav bar mig till sitt usla hem, men endast sllan
tvangs jag att belysa hans elnde, ty han gde ej olja att giva mig.
Men en natt ptnde han min veke. Han gick fr att tnda eld p den
boning, vilken tillhrde hans husbonde vilken agat honom tyranniskt
fr ett ringa fel. Han blev rjd och ddades. Han hade tappat mig ur
handen, jag blev gmd i mullen och lg dr lnge, lnge. Jag srjde
att mitt liv skulle frflyta utan nytta, men -- hur ofta franleder
icke en ringa tillfllighet en stor frndring i vrt de! En dag kom
en fattig nka gende, hon tappade ur handen en liten penning och
brjade ska den och s fann hon mig. Hon bar mig till sin boning,
kpte olja fr sin penning och tillbragte sin natt i bn och arbete
fr sina bgge sm sovande barn.

"Hon var kristen. Hon hade vergivit vnner och anfrvanter fr
sin tros skull och levde nu i Pompeji utan att vara bemrkt av
de kristnas fiender. Men det stillaste liv frmr icke avvnda
frfljarens verksamhet. Jag sg en man intrda hos henne. 'Offra t
gudarna i morgon, sade han, att du m f leva; eller du ddas och
dina barn bli slavar.'

"Han gick, hon nedsjnk i bn. Drp steg hon upp, tog mig i sin hand
och lyste p sina bgge barn, vilka slumrade gott i varandras armar.
'Ack, suckade hon, deras spda lppar kunna nnu knappt utsga Hans
namn, vem skall lra dem att tro, vem skall rdda deras kropp och
sjl frn frdrvet. Om jag dock kunde f bliva hos dem, jag ger att
vlja.'

"Hon knbjde ter, hennes anlete frklarades och hon utbrast: 'Lovad,
lovad vare min Frlsare, prisad att du haver funnit mig vrdig att d
fr din skull. Skulle vl du behva mig till ett verktyg fr deras
frlsning! Skulle ej din krlek och din makt frsl! Med frjd vill
jag beknna dig och d!'

"D skalv jorden, Pompeji skakade i sina grunder. Hastigt sprang hon
upp, tog sina bgge barn p sina armar -- -- --"

Ett frskrckligt brakande avbrt berttelsen. Jag sprang upp
frfrad. "Ha, ramlar Pompeji?" ropade jag frvirrad.

" nej, bara spiselkransen", svarade min vrdinna, som hastigt trdde
in skrmd av bullret. "N det var ledsamt nog nd. Vad du mtte
blivit skrmd. Jag var nyss hr inne och du tycktes slumra; jag ville
ej stra dig, utan gick bort. F se hur det gtt med alla smsakerna
dr p kransen?" I detsamma fladdrade en klar lga ett gonblick i
spisen och frsvann. Jag sg det, det var pilen, som i ett gonblick
var bliven aska. Vi brjade leta bland marmorbitarna. Av kinesen
terstod endast nacken och det nickande huvudet, resten var i smulor,
vens sockerfiguren; men den bl bandrosen var oskadd. Den huvudlsa
damen vnde sig, d man drog p trden, lika sjlvbeltet som frut
fr sin spegel. Men mkligt var att se den lilla ntta flickan med
hucklet. Hon tittade lika frnjt t sidan, men ack, hennes spegel
var snderslagen; och just d jag stod och beklagade henne, mrkte
jag att mitt glasra hade fallit i golvet, frmodligen d jag sprang
upp i skrmseln, och det lg nu krossat i otaliga bitar.




DE VACKRASTE HNDERNA.


Det var engng sex systrar. De voro alla en frnm herres barn, men
nu var den frnme herrn dd, och de sex systrarna levde ett fattigt
och svrt liv i ett litet hus ett stycke utom staden. Fyra av de
fem lsta frknarna sutto dagen om vid fnstret och tittade utt
vgen och suckade nr en grann vagn for frbi; den femte satt alltid
fr spegeln, ty de hade endast en helt liten spegel, och drfr
mste de tura om att f begagna den. Den, vars tur det var att f
sitta fr spegeln, hade d ocks alltid rttighet att begagna alla
grannlter, som funnos kvar sedan bttre tider, fr att pryda sig med
och gra sig grann. Men nr en annans tur kom att f stta sig fr
spegeln, d mste alltid den, som suttit dr frut, klda av sig alla
grannlterna och lmna dem till systern.

Ibland tog ngon av frknarna ocks en virknl i hand fr att virka
p ett grant band eller en spets; och det sg s frnmt ut, nr hon
satt s fin och stack ett stygn d och d, men det var frskrckligt
s trkigt det var nd.

Men Sabina, sjtte systern, vad hade hon d fr sig? Jo, hon sopade
och stdade och hjlpte gamla Greta, frknarnas enda piga, stundom i
kket, stundom att skta den lilla trdgrden, stundom till och med
att se om kon, nr Greta mste vara borta vid ngon annan syssla.
Och Sabina sjng och trallade dagen om och sprang glad som en fgel
omkring, under det systrarna sutto inne och hade trkigt. Och hur
Sabina arbetade och var snll, s rckte avkastningen av det lilla
landsstllet s till, att hon alla dagar hade tminstone en rtt mat
att stlla framfr systrarna. Nr kvllen kom, d satt alltid Sabina
inne hos dem och sydde s ttt, stygn efter stygn, som om nlen brnt
hennes fingrar.

Men systrarna sade ofta emellan sig: "Den Sabina, den Sabina! ack
vilken skam komma vi icke att f av henne. Det synes ju tydligt,
att det aldrig blir herrskap av henne. Alla hennes anlag ro bara
piganlag." Och Sabina skrattade och menade: "Blir ni alla frnma
fruar, s fr jag vl tjnst hos ngon av er d." Och Sabina var
alltid lika flitig och sprang aldrig till fnstret att se p de
granna herrskapen, som foro drute, utom nr den unge prinsen red
frbi, d gmde sig alltid Sabina vid kksfnstret fr att nd f se
litet p den sttliga och rara unga prinsen; men det talte hon ej om
fr systrarna, ty hon ville bara se honom, men icke tala om det.

Men ren hade allt gtt fram, och nnu hade frknarna inga friare
ftt; det var underligt, ty de voro rtt vackra allihopa, och hade
isynnerhet alla s genomfina och vackra hnder. Dem ansade de ocks
av all frmga och fraktade alla, som hade grova hnder, ty det
syntes ju, att de voro simpelt arbetsfolk, alla som hade simpla
hnder; och deras egna voro s adliga och fina, s det var makalst.
Men lilla Sabinas hnder de voro allt sisdr litet strva ibland,
fast de voro mjuka och goda som bomullskuddar, nr hon vrdade ngon
sjuk eller eljest vnligt smekte ngon.

Nu fingo frknarna en dag hra, hurusom den gamle kungen ville, att
den unge prinsen skulle gifta sig, men att prinsen aldrig fick ngon
brud, som var honom i lag, ty han ville ingen annan ha till brud,
n den som skulle ha riktigt vackra hnder; och alla prinsessor,
som han hade sett p sina resor, hade s fula hnder, och s hade
alla hovdamerna med och alla de frnma fruntimmerna; och det var
riktigt svrt, ty kungen hade lovat prinsen att f gifta sig med vem
han ville, bara hon vore frnm. Men ingen oadlig, om n hon haft de
allra utsktaste hnder, skulle han f ta.

Nu blevo de fem frknarna s utmrkt beltna, och sgo sig ren envar
som prinsens brud, eller tminstone som tronfljarbrudens syster,
ty bland s mnga vackra hnder mste vl ngot par behaga prinsen.
Nu anvndes de sista pengarna, som funnos i huset, att kpa oljor
och sknhetsvatten, och det var ett fejande med att gra hnderna
i ordning, att maken ej skdats; och frknarna sutto alla fem hela
dagen med hnderna upplyfta i vdret fr att de skulle bli vita.

S sade den ldsta: "Nej, nu vill jag ej vnta lngre. Fast prinsen
ridit hr frbi alla dagar och jag bjudit till att alltid visa mina
vita hnder vid fnstret och han alltid sett hitt, s har han nd
ej tyckts mrka dem." Och s kommo frknarna verens om, att de
skulle g att spatsera en i snder i slottstrdgrden, och den som
gick dit skulle d alltid f bruka alla grannlterna, och s skulle
vl prinsen f se ngon av dem, vem som skulle ha bsta lyckan. Men
som det ej passade sig att g ensam, s skulle Sabina alltid flja
med, ty henne var ingen av frknarna rdd fr att ta med sig. "Hennes
pighnder", sade systrarna, "dem bryr sig minsann ej prinsen om".

Nu hade ldsta frken suttit fyra timmar fr spegeln, och vita
similklnningen hade hon p sig och bl silverblommorna p huvudet
och de granna glasjuvels-rhngena och ringarna och kammarna, och
bronskederna och armbanden och allt annat grant var ren i ordning.
Nu steg hon upp, kastade florschaletten p sig och tog solfjdern i
handen jmte nsduken med kvartersbreda spetsar och s gick hon med
Sabina, som bar en slt vit nttelduksklnning, en liten schalett
knuten kring halsen och sin lilla halmhatt p huvudet.

"G litet bakom, kra Sabina, s kan du glla fr min kammarjungfru,
icke vill jag g bredvid dig, som r s simpelt kldd", sade frken.

En helt liten stund hade frken spatserat i trdgrden med Sabina
bakom sig; d kom ocks prinsen och hlsade p fruntimmerna och
talade s artigt med frken, och frken tyckte att det var s varmt
och drog handskarna av sig fr att prinsen skulle f se hennes fina
hnder. Men bst frken gick och bar sina handskar i handen, s
fastnade ena handskens spetsgarnering vid en buske och revs snder,
och frken blev s ledsen och sade: "Aj mina nya, dyra handskar",
och rnade just brja grta. Men Sabina viskade: "Var ej ledsen
Amirantha, lmna du den bara till mig och promenera vidare en stund."
Och nr frken Amirantha kom samma vg tillbaka, kom Sabina emot
henne med handsken hel och ntt igen. Hon hade nl och trd i sin
ficka, och hennes snlla fingrar hade lagat spetsen hel, och s var
det tid att frken mste g hem igen.

Dagen drp tog andra frken den vita similklnningen och bl
silverblommorna och armbanden och alla grannlterna, och Sabina
fljde ter med henne till slottstrdgrden. Och ter kom prinsen
och talade med den frken och fljde henne att spatsera och visade
henne allt vackert och mrkvrdigt, som fanns i trdgrden; men lilla
Sabina tycktes han ej bli varse. Nr de nu spatserade, kommo de till
ett sumpigt stlle; och dr satt p marken en liten fgel, som snrjt
in sig i grset, kanske i ngon snara, och icke slapp upp. Och den
slog med vingarna och skrek s jmmerligen och de sm ungarna i boet
ovanfr rckte ut nbbarna ver kanten av boet och skreko alla s
mkligt. "Usch, vad dr r vtt", sade frken, "fy" och s snrpte
hon p sin fina nsa och frde s vackert sina fina vita hnder och
gick en annan vg.

Lilla Sabina sade ingenting, utan plockade tyst ngra grenar som hon
kastade p det vta, skrtade smtt upp sin klnning och trippade
ntt ver dem p sina sm ftter till fgeln, som befriad sjng en
glad drill och flg bort. Strax var Sabina igen hos sin syster och
prinsen, vilka ingendera syntes ha mrkt vad hon gjort, och prinsen
var vermttan artig mot frken, och s var den spatserfrden slut.

Nu var det frken Melicertas tur, och lnge satt hon fr spegeln,
och grann var hon, och hennes blonda hr var s hgt friserat, som
den strsta blrtott p gamla Gretas spinnrock, och de bl blommorna
kldde henne s vl.

Nu var prinsen redan nere i trdgrden, nr frken Melicerta
och Sabina kommo, och ter hlsade prinsen s artigt och frde
frken omkring, och Sabina gick efter. Men s freslog prinsen,
att de skulle spatsera utt parken, och allt lngre gingo de, och
frken Melicerta var s glad och tnkte: "Se s, mig vill han
visst ha, efter han gr s lngt". Litet rdd sg hon visst p de
tjocka molnen, som skockade sig, men hon tnkte: "Lappri p vita
similklnningen och bl blommorna, nog fr jag bttre nr jag blir
prinsessa".

Sabina gick vnligt fram och sade: "Borde vi vnda om, mnntro, vi
f visst regn"; men i detsamma brjade det redan regna s starkt,
att prinsen bjd fruntimmerna stiga in i en liten jaktkoja i skogen,
tills ovdret skulle g frbi. Men ovdret gick ej frbi, utan det
hllregnade, och skan gick allt vrre, och frken Melicerta var s
fin och skrek och gmde huvudet i sina vackra hnder fr var skrll,
och grt och lg matt p tltsngen med hnderna lagda p vackraste
stt.

Men nu blev det middagstid; prinsen visste att det fanns te uti ett
skp och Sabina fste ntt sin nsduk framfr sig, tnde upp eld och
kokade te och bjd omkring det med skorpor ur skpet. Och frken
Melicerta t rtt raskt, fast hon var s rdd att hon ej skulle f
ned en bit. Men s klarnade vdret, och alla gingo nu hem, och s var
den promenaden slut.

"Vad jag mste skmmas fr den Sabina i dag", sade frken Melicerta
vid hemkomsten; "ja, prinsen skulle bestmt ha friat till mig, men
nr han sg hur Sabina var som en kkspiga och nd kallade mig
syster, s ville han vl ej ha en kksa till svgerska."

"Ja, jag tar bestmt icke Sabina med mig", sade frken Melladora;
men, sdan harm, hon trffade alls icke prinsen.

Fyra lnga dagar hade nu frken Rosimunda ndgats vnta, att det
skulle bli hennes tur; hon som var den yngsta och vackraste av
frknarna. Nu fick hon ntligen g. Och hon hade sytt s mnga
garneringar och grannlter p vita similklnningen, att man knappt
kunde knna igen den. Hon gick s ntt och fint och trippade i sina
sm trnga skor; och hon mste ta Sabina med sig, fr att leda henne
ibland, nr skorna klmde s hrt, att hon ej kunde g annars. Hon
hade kltt sig s lnge, och sen gick det s lngsamt att g i de
trnga skorna, att det redan brjade mrkna, nr frken Rosimunda kom
med Sabina i kungens trdgrd. Och nu kom prinsen dem till mtes och
frde dem s artigt omkring; och bst det var, brjade granna lampor
att tndas i alla trd och prktiga lusteldar och fyrverkerier lysa
p alla hll, och frken Rosimunda gick s lycklig vid unga prinsens
sida, och hennes fina hnder skimrade nnu vitare och finare i
lampskenet.

Bst hon nu gick och tnkte p all denna hrlighet, som hon skulle
bli hrskarinna ver, ssom hon hoppades, s mrkte hon ej att hennes
florsgarnering fladdrade emot en lampa och brjade brinna, och inom
ett gonblick stod hon omgiven av eld p alla sidor, ty hela hennes
granna drkt stod i lga och fladdrade fr blsten. Dock, lnge
rckte det visst ej, i samma gonblick hade Sabina hunnit fram,
kastade armarna omkring sin syster, slog p lgorna med sina sm
hnder, och innan kort var faran frbi fr Rosimunda.

Similklnningen var fr alltid frlorad, och det var skada; men nnu
vrre var, att Sabina stackare hade brnt sina hnder, s att de voro
fulla med blsor och sr.

Nu kom strax kungens egen lkare fr att frbinda henne, och prinsen
kysste de srade hnderna och sade: "Min ljuva Sabina, s du har
blivit illamedfaren, fr att jag icke slckte sjlv, utan ville se
in i ditt hjrta. Se dock, hur vackra ro icke dina hnder", och
s vnde han sig till kungen och hela hovstaten, som just kom ned
i trdgrden och sade: "Nu har jag funnit den jungfru, som har de
vackraste hnder, och vill hon bli min brud, s sen I hr den, som
skall bliva det."




BLOMMORNAS NYTTA.


Det var en grd; och vid den grden var en helt liten kulle eller
backhympel; och p den vxte just ej mycket grs utom hgst uppe p
toppen; dr stod en liten flck rikt bevxt med grs och rter. Dr
vxte liljekonvaljer och gullvivor, kamomillblommor och millefolium,
men de stodo nu endast i knopp. Och nr solen sg varmt och vnligt
p dem, s tnkte de att hon grna skulle se dem sl ut; och den ena
och den andra brjade smtt ppna p knoppen, och p somliga tittade
redan ett litet gult eller rtt eller vitt blad fram ur hljet.

Kom s en snigel krypande: "Usch, ni dumma blommor, hur kan ni tro
att solen vill ha er att blomstra. Nytta, nytta ska ni gra, och hll
man vackert inne med all grannlt och ffnga."

Och blommorna bjdo till, allt vad de frmdde, att krympa ihop sina
knoppar, och vgade ej lta sin fgring sticka fram av fruktan att
det skulle vara ortt.

S kom grdens husbonde och sade: "Mats, tag din lie och sl ned den
dr lilla grstappen dr, s kommer den till nytta."

Och det blev h av den lilla grstappen, och det rckte nstan
till en hel munsbit t en ko; och s blev det riktigt nytta av de
lapprisblommorna.




HARPSPELERSKANS DOTTER.


"Hon skall ju vara dd, den dr stackars Clara", sade fru ------.

"Ja, hon har gtt till vila", sade Helena, med betoning p ordet vila.

"Ja, du m visst sga vila", infll Charlotte, "hon var en av de dr
oroliga sjlarna, kan jag tnka, vilka alltid sakna vila. Vad kunde
man ocks begra av flickan stackare, uppfostrad som hon var av en
kringvandrande tysk musikantska".

"Hennes mor dog, d hon var tio r gammal, tidigt var d hennes
uppfostran gjord", menade Helena med ett sorgset smleende.

"Jag knner knappast ngonting om henne", sade fru ------, "hur kom
hon till Lingdahls?"

Helena svarade: "Hennes mor hade som harpspelerska samlat sig en
liten obetydlig frmgenhet, och trtt vid sitt kringvandrande
levnadsstt slog hon sig ned i en av vra smstder, dr hon hrde
om hur ondligt litet mnga fruntimmer livnrde sig med. Men den
stackars harpspelerskan hade under sitt kringirrande liv aldrig
lrt sig hushlla med penningar, och n mindre denna massa av
smkunskaper, som fordras fr att hushlla p vrt lands stt. Hennes
lilla besparing frsvann mellan fingrarna p henne, tyckte hon, och
inom ngra r var allt slut. Under yttersta nd framslpade hon nnu
ett par r av sin levnad och lmnade vid sin dd sin lilla tioriga
Clara alldeles vrnls. Lingdahls, som d bodde i samma stad, togo
den lilla vrnlsa flickan till sig. Det r allt vad jag knner av
hennes tidigare historia.

"Jag sg henne sedan ofta nog i huset, en ytterst arbetsam flicka!
Ofta roade det mig att betrakta henne, d hon trodde sig obemrkt;
jag sg hur en verklig febergld brann p hennes kind, hennes gon
glnste, hennes hnder darrade av ivern. Hon vlades, jag kunde
nstan sga, bde natt och dag. Intet nje, ej ens en promenad
tillt hon sig, och var alltid i verksamhet med de mest olikartade
sysselsttningar. Fru Lingdahl ville ngon gng frm henne att taga
sig ngon ledighet: 'nej, sta tante, i morgon skall jag promenera,
d r det hr arbetet frdigt; men nu behver Sophie sin klnning och
bnorna behva skras och kragarna strykas och strumporna stoppas.
Vad arbete hon n hade fr hnder skulle det gras frdigt.'

"Jag var bortrest en tid och fann vid min terkomst en sorglig
frndring.

"'Stig in till min stackars Clara', bad fru Lingdahl, 's gick det med
min flinka hjlperska!'

"Jag gick in till Clara. Hon satt p golvet med en hop snderklippta
lappar framfr sig och spritade och spritade med samma iver, varmed
jag frr sett henne arbeta. Hon hlsade mig vnligt och uttalade
sitt nje ver att se mig. 'Men frlt, goda Helena', sade hon, 'ser
du, jag har s brttom, jag hinner ej stiga opp fr dig, sitt ner s
lnge, bara jag fr slut p mitt arbete skall jag spela fr dig'.
Hrmed visade hon p harpan, som hon rvt av sin mor. 'Rtt nu blir
mitt arbete slut, d fr jag spela s mycket jag vill, och ingen
klandrar min mors minne, fast hon var en harpspelerska; ty ser du,
jag har s gjort unnan allt arbete, att ingenting mer finnes att
gra, och d kan jag spela utan att synda. Ser du, det mtte vl ej
vara mera illa att spela, n att rakt sitta med hnderna i famnen och
ingenting gra som jag skulle f lov att gra, nr allt arbete r
slut.'

"Jag satt hos stackars Clara tills det blev afton. Hon spritade och
spritade. Hon hade ej sovit p mnga dygn, hon hade spritat hela
ntterna, hon hade ej tid att sova, sade hon. Jag gick med p hennes
ider och sade, att hon snart hade slut p allt arbete, s att hon
bara hade helt litet kvar till i morgon, om hon bara ville sova litet
frst.

"Ja, men vet Helena, jag har s ofta, nr jag lagt mig om kvllen,
tyckte att allt var nstan undangjort, men nr jag vaknat om
morgonen, d hade ter s rysligt mycket arbete vuxit upp under
natten. Jag trs ej sova."

Slutligen lyckades jag dock frm henne att lgga sig.

"God natt, Helena", sade hon och nickade vnligt till mig, "i morgon,
Helena, i morgon!"

Jag gmde hennes lappar, jag gmde allt som kunde pminna om arbete,
och intrdde helgdagskldd hos henne fljande morgon, som var sndag,
och d hon frgade efter sitt arbete, sade jag henne att det vore
synd att arbeta om sndagen.

"Tror du det r synd? Vet du, jag har syndat mycket, jag har arbetat
mycket om sndagarna. Nej, nej, icke kan jag hlla sndag, jag
mste arbeta." Sedan hon oroligt skt sina lappar, brjade hon riva
snder allt hon kom t, och satte sig att sprita de slunda erhllna
tygflikarna.

Jag mste slutligen lta henne f sina undangmda lappar igen. Nu
var hon glad och vnlig ter, nickade till mig och sade: "I morgon,
Helena, i morgon. Ack du vet ej hur roligt det blir?" Hon gick
nu varje kvll ordentligt till vila, och sade blott meningsfullt
nickande: "I morgon, i morgon!"

I gr ville vi slutligen gra nnu ett frsk; mnga hade frut
blivit gjorda. Medan hon sov utburos hennes lappar och allt som
pminte om dem. P det stlle, dr hennes arbetskorg brukade st,
stllde jag en stor korg full med blommor och harpan prydd med
blommor drinvid. Hela golvet var ttt bestrtt med blommor, ven
s hennes sng, och vid sngkanten, p den vanliga stolen fr
hennes klder, lades en vit musslingsklnning i stllet fr hennes
vardagsdrkt. Nu vgade jag vcka henne. "God morgon, goda Clara",
sade jag glatt, "nu r det s fridsamt och festligt sedan du slutat
allt arbete. Allt r gjort, intet finnes mera att arbeta p lngre,
bara spela. Lt mig nu klda p dig och kom sedan och spela".

"Helena, Helena, talar du sanning", utbrast Clara, med en blick
s himmelskt glad, att det skar mig i hjrtat. Hon hastade upp
ur sngen, s att jag endast hann lst kasta klnningen ver
henne. I samma gonblick stod hon vid harpan och omfattade den med
bda armarna; men hennes hnder fllo ned utefter strngarna och
framkallade en sakta dallrande susning, under det hon sjlv sjnk ned
i knbjande stllning, med huvudet mot harpan.

Hon var s stilla, ej en suck, ej ett ljud. Jag gick till henne, hon
var dd.




FACETTER AV KVINNANS LIV.


"Min far var fruntimmersskrddare i bo, den siste av det skret som
dr kvarstod. Hantverket hade varit skligen inbringande, och min
far hade dels rvt, dels sjlv samlat en viss frmgenhet, s att
vi stodo oss ganska bra och hade ett trevligt hem. Men andra seder
kommo och det blev knappt om arbete p verkstaden. Stadens medellsa
fruntimmer brjade mer och mer befatta sig med fruntimmersskrdderi,
de lmnade sitt arbete till en tredjedel av skrddarepriset och
kunderna gingo till dem. Allt mindre arbete inlmnades p vr
verkstad, allt flere arbetare mste avskedas, och slutligen terstod
fr min far sjlv knappt ngot annat arbete n att jaga 'bnhasarna',
ssom han benmnde dessa sina kvinnliga fiender.

"Allt bittrare blev hans lynne, och allt otrevligare hemmet, i den
mn 'bnhasarna' inkrktade p hans omrde. Ordet 'kvinnfolk', med
en fraktlig betoning p _'kvinnan'_, var hans enda benmning fr
allt vad fruntimmer hette. Jag var redan stora flickan och bad i
mitt ofrstnd att min far ville lra mig sy klder. Nu blev gubben
utom sig: 'Du, mitt eget ktt och blod, du, bli en av dessa frb.
bnhasar! Nehej. Se s pass makt har jag dock att, tminstone ur mitt
eget hus, inget kvinnfolk skall komma och trnga sig i karlagroml.
Hll du dig till kvinnfolks seder och kvinnfolks arbete, snrta.
Sy du din sltsm, ja, du skall f komma till fru Danet i pension,
till och med, och lra dig fransyska och schattersm och vad snt
dr kvinnfolksskrp allt heter, men hll hon sig frn karlagroml,
mamsell.'

"Mycket frsagd vgade jag nd anmrka, att med den dr
pensionslrdomen skulle jag ej kunna frvrva mitt brd.

"'Vasa, frvrva ditt brd? Det skall du vl, s fr hin, ocks lta
bli. Du skall gifta dig och bli en rlig hustru och skta hushll och
barn och inte frvrva brd.'

"'Men min far, tnk om ingen vill ha mig!'

"'Lt bli att resonera, mamsell; kan hon ej stlla sig s att hon fr
en man som frsrjer henne, s r hon lagom att svlta.'

"Nu var ej vidare att sga. Jag kom i pension, kunde sga 'oui madame'
och 'Dieu vous benisse', sydde hela ret, som jag gick dr, p en
schattersmstavla, dr det stod en mamsell som skolfrun sade hette
Lotta, och hon grt vid en grav som skulle vara hennes lskares,
Werther hade han hetat, och hon torkade sig i gonen med ett klde
som visst var ett lakan, ty det rckte ned till hennes ftter, och
dessutom stodo p tavlan ngra djur p fyra ftter, men vad de skulle
frestlla vet jag ej.

"Kanske hade jag med mina pensionsfullkomligheter och det arv jag
hade att vnta kunnat f mig man, men till min olycka hade far vid
den tid jag slutade min skolgng med srdeles iver frfljt tre
systrar, vilka hos damerna i bo frvrvade allt mera frtroende
som skrdderskor. Slutligen hade de, fr att undg ledsamheter,
gtt in till Senaten med en anhllan om att av gunst och nde dem
mtte meddelas tillstnd att frsrja sig genom frfrdigande av
fruntimmersklder, och de fingo verkligen den begrda tilltelsen.

"Min fars vrede grnsade till raseri. 'Skall kvinnfolk trnga ut oss,
s skall jag vl ock visa dem att det nnu finnes lag och rtt i
landet.' Jag sg snart vad han menade hrmed. Han kpte sig nmligen
en egendom fr att hans barn skulle rva efter landslag och mina tre
brder slunda av hans frmgenhet f sex delar och jag den sjunde.

"Ack, vad skulle han sagt om han levat nu fr tiden, nr endast
fruntimmer besrja fruntimmersskrdderiet och vrlden nd str.
Nog skulle han frr trott den frgs n ett sdant oskick kunna ga
bestnd.

"Den hftiga vrede, vari han mest levat de senaste tiderna, frkortade
hans liv, han dog snart drefter. Min mor hade lnge varit dd.
Brderna hade alla studerat och kostat min far mycket stora summor,
ven genom resor, och slutligen bosttning. Mycket fanns drfr
ej numera att rva. Brderna behvde det ej heller, de voro redan
alla tjnstemn, men jag med mina 800 riksdaler kunde svrligen
leva drav. Mina gon voro svaga och stodo ej ut med det fr gonen
anstrngande arbetet att sy sltsm, som fordrar en s oupphrlig
flit om man skall frtjna ngot drmed. Med min fransyska och min
schattersm stod nnu mindre att frtjna ngot. Icke heller hade jag
rtt krafter att tjna som piga, ehuru jag nu var hos min frmyndare
i denna egenskap. Jag var ofrnjsam och fann mig icke i mitt de
och klagade i min sjl, och nr jag fick en friare s gifte jag mig,
fast jag visst inte tyckte om honom. Men jag hade lrt mig att man
ndvndigt borde bli gift.

"Min man var glasmstare i en av vra minsta stder. S lnge mina 800
riksdaler rckte, fr vilkas skull han ock hade tagit mig, s stodo
vi oss bra nog. Min man var ej s svartsjuk om hantverket som far,
och snart kunde jag det rtt bra. Jag sktte nu glasmsteriet och
ibland satte min man ven in ngon ruta: men smningom verlmnade
han sig t sin lust fr starka drycker och bredde ej mer kitt p en
enda ruta. Jag var d s mycket flitigare och nog hade allt nd
gtt, blott han ej s ofta skulle slagit snder rutor, nr han kom
hem och var oredig i huvudet. Detta var mycket svrt. Jag var ej
heller s undergiven i mitt sinne som jag bort vara, jag grt ofta
i tysthet, och d sg han att mina gon voro rda och blev n mera
uppretad.

"Mitt arv var lngesen slut, barnen brjade vxa upp och deras behov
vxte ven. Min man lg numera nstan endast i sin sng, men min
flicka kunde redan hjlpa mig bde i verkstaden och att skta de
mindre barnen, och vi hade allt vrt tarvliga brd, fast min mans
utgifter medtogo en ngot stor del av vr inkomst. Men han dog, och
frst d blev det svrt.

"Som kvinna kunde jag ej f fortstta med glasmsteriet utan
verkgesll, och ingen sdan ville taga sig verkstaden mot mindre
betalning n vad den ntt och jmnt kunde inbringa i vr lilla stad.
D var jag ter ofrstndig och misstrstade och hade velat d,
blott jag ftt barnen med mig. Men Gud hade nnu ej vergivit mig.
En barmhrtig mnniska gav mig anvisning p en gammal, liderlig
glasmstargesll, som slntrade kring, tiggande p landsbygden. Honom
vidtalade jag, och han var njd att st fr verkstaden, blott emot
det han fick mat, litet simpla klder och ett par supar om dan. Och
s fick han g och slntra och ingenting gra som frr, men han bar
namn av verkgesll och jag fick optalt skta yrket som frr. S
gingo ngra r.

"Men nnu en prvotid kom. Gesllen dog, och nu visste jag mig ingen
rd. Min ldsta gosse var ren 12 r gammal och kunde visst stta bra
in rutor, isynnerhet nr jag hjlpte honom, men han var nd inte
gesll. Men, vet fruarna, s genomgoda och rara voro borgmstarn och
rdmnnen, att de tillto honom nd att f st fr verkstan som
verkgesll, d ingen annan glasmstare fanns i stan som kunnat klaga
drver, och han var, gud signe gossen, s riktigt beskedlig emot mig
och sina syskon, att han lt oss alla leva p vad vi frtjnade i
verkstan, och nu hade vi s mycket arbete d stan byggdes upp efter
branden, s vi alla hade fullt upp att gra.

"Som fruarna vet, rvde jag hrom ret litet efter min bror som
dog barnls. En ensam mnniska behver s litet, barnen ro alla
frsrjda, och jag jmkar mig bra fram, fast jag ser s illa.

"Fruarna hava varit s goda emot mig, en ringa hantverkarhustru,
och jag ville ej neka att visa min erknsla genom att omtala mina
obetydliga den, efter fruarna s nskade. De ha varit helt enkla och
vanliga, som fruarna hrt, fast det stundom kunnat vara tungt nog, d
man ej haft att ge barnen vad de behvt."

Den gamla frun bugade sig fr de nrvarande fruntimmerna och beredde
sig att g bort. Efter ngra vnliga ord, vxlade mellan henne och de
andra fruntimren, tog hon avsked och gick.

"N Cecilia", sade Helena, vrdinnan i huset, "kommer du ihg
att ocks du lovade bertta oss ngot, som du sade ga ett slags
slktskap med glasmstarfruns de? Nu mste du bertta".

"Det var i hastighet jag kom att sga s; n m g, jag skall bertta
vad jag tnkte, ehuru ni vl fga kommer att finna ngon likhet
mellan vra den. Emellertid mste jag nu rja en hel hemlighet.
Goda vnner, ni hava ofta undrat ver att jag, en gammal flicka utan
erfarenhet i hushll och kokkonst, kunnat ge eder, erfarna fruar,
goda rd i dessa grenar. Sklet r det att jag studerat kemi, men
tyst drmed, jag vill ej bli till ett tlje.

"Min far var, som ni torde pminna er, en ansedd kemist. Det roade mig
obeskrivligt att studera hans vetenskap och att sysselstta mig jmte
honom i hans laboratorium. Och han, som tyckte att det ena kket
kunde vara s gott som det andra, antog ganska grna mitt bitrde; ty
mina fruntimmersfingrar voro nd en mn hndigare och smidigare n
studenternas vid fint handarbete ovana tassar. Emellertid hade jag
utfunderat ngot som jag ej rtt visste om jag skulle vga meddela
min far. Jag fruktade att det mjligen vore alldeles draktigt, men
nd kunde jag ej underlta att grubbla drp varje ledig stund, och
saken blev mig allt klarare. Slutligen satte jag mina funderingar p
papperet och gav det t min far. Den strsta gldje jag gt i livet
gav mig den blick som strlade ur gubbens ga, d han lste min
uppsats. Men snart frdunklades blicken, han kysste mig p pannan och
tryckte mig till sitt hjrta i det han sade: 'Ack varfr r du dock
icke en gosse!'

"Dessa ord gjorde mig ont. Jag tror dock nu att jag d missfrstod
dem. Frn den dagen var han om mjligt nnu mera god och m emot mig
n frr. Ngra dagar senare sade han: 'Cecilia, du behver komma i
pension, jag kan ej uppfostra dig rtt, sedan din mor gick bort.'

"I pension kom jag, men icke vet jag om jag just blev s mycket
klokare eller bttre dr. Sedan kom jag ter hem. Min far avbjde
nu varje hjlp av mig i sitt laboratorium och sade: 'Nu, min flicka
mste du lra dig att laga _grt_.' Ja, snart lrde jag mig den
talangen att koka mat, som, tminstone nnu dfrtiden, pstods
erfordra en hel mnniskolevnad fr att rtt kunna lras. Men hur god
mat jag n lagade och hur duglig hushllerska jag n bemdade mig att
vara, s frblev jag nd ogift. Min ungdoms roman frde mig icke
till lycka, och ett resonemangsparti kunde jag ej frm mig att gra.

"Jag hade nstan glmt min lilla kemiska uppsats, d min far dog och
man hittade den ibland hans papper. Man var icke ovan att finna
min stil i hans anteckningar, jag hade renskrivit flera av hans
uppsatser, och man ansg drfr ven denna fr hans arbete. Den
trycktes, och min upptckt vckte ett visst uppseende p sin tid, ni
minns det kanske."

"Ja, jag minns det visst", sade Helene. "Man sade om den att den
gav glans t den saknade kemistens minne. En recensent, erinrar jag
mig, beundrade den underbart klara blicken in i naturens hjrta,
det liksom av en hemlig sympati med naturens vetenskap divinerande
sinnet, och anmrkte att det mtte varit ett verk av den bortgngnes
senaste dagar, d kanske redan sjlen knde en nrmare frndskap
med anden i naturen. Ocks sjlva stilen i uppsatsen var olik den
avlidnes lugna, manliga framstllningsstt, mera inspirerad och mera
entusiastisk, dock mindre jmn n vanligt. Men av det nya arbetet sg
man klart att fderneslandet och vetenskapen gjort en stor frlust
genom frfattarens bortgng."

"N ja", fortfor ter Cecilia, "mngahanda sdant sades, och det
var bra roligt fr mig att jag dock hade gjort ngon nytta med min
stora krlek fr kemin. Men jag aktade mig vl fr att utstta
mig fr tlje och benmningen lrd i stubb; fast jag mngen gng
haft svrt att emotst frestelsen att fortstta mina kemiska
studier, med tillhjlp av ett blsrr eller till och med endast av
kakelugnsbrasan, nr jag ibland i min ensamhet finner tiden lng.
Men s tar jag hgtidligt ned min kaffepanna, kokar kaffet ver en
liten spritlga, funderar litet smtt ver prlorna drp, eller
ngdropparna i locket, eller dylikt; dricker min kaffekopp smningom
och insuper med vlbehag dess arom, och s glmmer jag ter min
lngtan efter kemin. N, mina vnner, nu har jag biktat. Icke ansen I
ju mig smre fr min lilla lrda utsvvning, men tala ej om den fr
andra, jag r mtlig fr att p gamla dagar bli ml fr tlje."

"Kors, Helene, vad du vl mindes den gamla tidningsartikeln",
anmrkte Amelie.

"Jag var redan d bekant med Cecilia och intresserade mig drfr ven
fr hennes far."

"Ja, den som har tid att lsa", sade Amelie, "det br sig ej nr man
har hushll och barn".

"Amelie, hur mnga aftnar var du hemma frra veckan, utan sllskap?"

"Helene, r det din mening att vara elak? N, jag r vl ingen
slavinna heller. Jag tror att jag skter mitt hushll tmligen bra,
men visst har man nd alltid en stund vrig fr sllskapslivet,
bara man inte fjskar i vad som ej angr oss. Jag lter inte ssen
koka ver fr lsning, och ehuru jag icke delar njuggt t den
fattige, som kommer och begr i mitt kk, s blandar jag mig icke i
fattigkommittns groml, springer icke i fruntimmersfreningar och
dylikt och tror att allt gr lika bra nd."

"Men skulle ej allt g tminstone lika bra, om ena hlften av den
tid du anvnder p njen, skulle anvndas i hemmet vid en bok, utan
att du drtill vljer just sskokningstiden, och den besparing
du drvid skulle kunna gra fr toaletten kunde anvndas i en
fruntimmersfrening, kanske med mera gagn fr den behvande n
allmosan given i kket. N, men Aurora, nu mste du bertta ngot om
dig och dina strvanden."

"Ja, vad kan jag bertta? Mitt hushll r litet, upptar vanligen
knappt ett par timmar av dagen. Min man sitter hela dagen p
mbetsrummet och jag broderar. Stundom lser jag ngon roman en
aftonstund, ty att drtill anvnda Guds klara ljusa dag synes denna
mig nstan fr god, och ngon frstndslsning kommer naturligtvis ej
i frga fr ett fruntimmer. Stundom gr jag ut p visiter, men ocks
det r allt litet tomt, och s broderar jag igen; och ni vet ju att
jag har riktigt vackra kragar. Och drmed har jag sagt vad jag om min
levnad vet. Jag drmde fordom allehanda, men drmmer ej numera."

"Lycklig du som kan lta bli att drmma", sade Augusta. "Ack hur
ofta, isynnerhet om mornarna vid min sm, d allt husets folk nnu
sover, likas om aftnarna nr allt redan r tyst, ja om dagen nr
jag vaggar den minsta och de ldre barnen drfr ej f stoja alltfr
hgt i rummet invid, hur ofta frsjunker jag ej i drmmar s skna,
att jag glmmer alla gonblickets sm ledsamheter och sedan knner
mig med strkta sinnen livad och rask att taga itu med mina groml.
Men ack, d blir jag alltid ngslig ver att jag slunda ltit mina
tankar irra ifrn vad som ensamt borde sysselstta dem. Stundom
driver mig liksom ett inre vld att anteckna mina fantasier, det r
som jag skulle knna ett behov att med ngon annan dela dem, men
lyckligtvis har jag dock oftast hos mig funnit styrka att dmpa
denna hg. Blott ngon enda gng, d sjukdom gjort arbete fr mig
omjligt, har jag skrivit ned en eller annan av mina funderingar, och
de f, som sett dem, tyckas hava ansett att jag ej verskattat deras
ansprk."

"Men Augusta, ger du rttighet att frkvva en frmga sdan som
din, ger du rtt att vara en andlig sjlvspilling."

"Helene, tyst, vck ej de fngslade tvivlen i min sjl. Med ngest
och bvan i hjrtat har jag kastat ut frgor under olika former, ja
liksom blott i dmjukhet begrt lov att lyssna p mitt inres tal; men
frn alla hll har svaret ljudit till mig: Kvinna, skt ditt hushll,
koka din mat, en vrdinna har ej tid att vlas med poesi. Frn vnner
och frmmande, i muntliga ord, i bcker, i tidningar, verallt, frn
man och kvinna har samma svar givits mig. Jag hoppas att jag nu
vervunnit mig sjlv; men fordom syntes mig i allt ett sken av poesi,
vare sig i kket, vid smmen, ja i det lgsta, det ringaste groml,
ty jag arbetade ju fr min mans, fr mina barns trevnad. Jag sg p
mitt hem som p vxten drborta i blomkrukan, dr varje stjlk, ja
sjlva den svarta mullen adlas till behag genom sitt samband med det
hela, sin ndvndighet fr blommans fgring. Jag har lyckats mer och
mer frjaga denna doft av poesi och att mer och mer grva ned mig
endast i mullen utan att se blomman."

"Augusta, tar du ej detta fr strngt. En husmors plikt r vrden om
sina barn och sitt hus, det torde vi vl alla vara ense om, men hur
mycket av vad vi dagligen utrtta r icke sdant som fr en ringa
penning lika vl utrttas av en smmerska. Det r sledes denna ringa
penning, en daglnerskas dagspenning en och annan gng och utbetalad
till en fattig smmerska, fr vilken vi offra ett liv fr sjlen;
ty det bleve naturligtvis dessa slags arbeten vi skulle sidostta,
icke dem vilka fordra vr _egen_ handlggning. r det verkligen denna
penning vi bra gra avseende p? N vl, men slsa vi ej alla s
mycket p bjfs och grannlt och andra mera kostsamma njen? Lt oss
d hellre umbra sdant."

"Kra Helene", sade Amelie, "tycker du dessa halvkarlar, dessa
madamer Stal och dylika, som dock sttt p den kvinnliga bildningens
hgsta spets, varit s ljuvliga kvinnor att likna".

"Tror du d att det r bildningen som gr kvinnan karlavulen? Jag
tror det ej. Hade madame Stal blivit fdd i en arbetares koja och
fljaktligen saknat en bildande uppfostran, s hade vl ej hennes
snille framtrtt fr vrlden med steg som ibland litet lta hra
stvlarna knarra, men hon hade kanske blivit en fiskkperska, en
dame de la Halle, som burit ett bldande huvud p en pik, och vad
kvinnligheten vunnit drp vet jag ej."

"Visst ro ofta diktens s vl mn som kvinnor opraktiskt folk,
vilket ock dragit skrivande kvinnor s mycket hn, s mnga srande
binamn. Men hade dessa skriftstllarinnor, som nu varit dliga
husmdrar, blivit fdda i ett stnd dr de ej frsttt sina anlag,
tror du vl att de drfr bttre fyllt sina plikter som husmdrar?
Finnas d inga dliga husmdrar bland de icke litterata? Ja, jag tror
i proportion fullt ut lika mnga som bland dem med odlat sinne. Den
med litterra anlag torde visserligen, ofta nog, ej ga anlag att bli
en utmrkt husmor, ty naturen delar sllan alla sina gvor p ett
hll, men att hon bttre frestr sitt hus drigenom att hon ddar
de gvor naturen gett henne, det kan jag ej tro. Den som blivit fdd
med ofrdiga hnder torde ej lra sig sy bttre drigenom att hon
avhugger sina ftter. Tvrtom torde just bildningen utveckla ven
hos den, som har mindre anlag drfr, det hushllsfrstnd varav
hon r mktig. Likas tror jag ej heller att den som r fallen fr
hushllsgroml bleve frfattarinna drfr att man hindrade henne att
utveckla de anlag _hon_ ftt av naturen."

Augusta hade med livad blick hrt vad Helena talat. Nu bjde hon
p huvudet och sade: "Helene, du har narrat mina tankar att vara
upproriska. Frr lg ofta den drmmen skn fr mitt inre att i
krlek och gldje frena verksamhet fr make och barn med ett liv
fr sjlen. Att anvnda lediga stunder till att lsa, att dikta, att
leva i andens och vetandets vrld. Men ett andefattigt sllskapsliv,
intresse fr dagens skvaller, kortspel och dylika njen, dem ville
jag grna frsaka. Jag har ntligen lrt mig att jag hade ortt. Tala
drfr icke frestande ord."

Helene satt en stund tyst frsnkt i tankar, men utbrast sedan
hastigt: "Sophie, n din historia d. Du har nnu ej visat oss ngon
facett av kvinnans liv."

"Vad kan vl en stackars sjukling bertta er som kunde ga intresse",
sade den bleka Sophie. "Dock, ven min levnad r en liten, icke
sllsynt, sida av livet, sdant det gestaltar sig fr kvinnan.

"Som ung angreps jag av en av dessa sjukdomar som vi vanligen icke
anfrtro lkarn, tminstone icke frrn hjlp r fr sen. De frsta
ren tnkte jag mycket p att resa till Amerika fr att f tala vid
en kvinnlig lkare, men detta frefll mig dock alltfr brksamt, fr
min fattiga lekamens skull. Jag hoppades f d av min komma, men det
skedde ej s. Jag slpar nnu, som ni ser, min usla varelse i vrk
och vedermda och utan gldje av livet. Men varfr skulle ock just
jag bort resa till Amerika? Skulle alla de kvinnor resa dit, vilka i
strre eller mindre mn lida, emedan de antingen ej kunna frm sig
att vidtala en lkare, en man, eller tminstone uppskjuta det till
dess hjlp oftast r fr sen, s bleve det i sanning en folkvandring.

"Mitt lidande har gjort mig bekant med flere andra, vilkas liv blivit
frtt liksom mitt. Mitt enda ml r numera endast att spara. Jag
nekar mig varje bekvmlighet, som jag vl i min uselhet kunde behva,
allt fr att jag m kunna samla medel till en fond fr att avlna en
kvinna, som vill lra sig att idka lkarkonst."

"Men, min Gud, en sdan befngdhet! Vad skall det bli fr en
karlakvinna! Vilken karl tror du vill gifta sig med en sdan", infll
Amelie.

"Vore det n s, s torde vl i alla fall en kvinna som ej blivit
gift frrn hon fyllt tjugufem r, sllan bli det senare. De
egentliga lkarstudierna brja, ven fr en karl, sllan mycket fre
den ldern. Jag tycker det kan vara gott nog fr en stackars gammal
mamsell att f ngot att leva av genom mitt testamente."

"n mer att f ngot att leva _fr_, ngot att verka och leva fr",
utbrast Elise med livad blick. "Jag mste medge att jag r svag nog
fr att lida av det myckna hn, det myckna gyckel av ett ingalunda
vackert slag, som drabbar den ldriga ogifta kvinnan. Det r i
sanning icke s underligt, om mngen gr ett gifterml _endast_ fr
att undg ett dsligt liv utan ndaml och, till rga p allt, spott
och spe.

"Jag trodde visst icke att jag skulle komma att bli ogift. Jag var
vacker, som jag hrt, mycket vacker, det vl fga ngon vill tro som
nu ser mitt frstrda anlete. Glad, lekande och ngot bortskmd,
tnkte jag mig livet som en glttig dans. Inom ngra veckor skulle
jag st brud, och s av hela min sjl jag n var fst vid min
trolovade, syntes han dock, om mjligt, lska mig n hgre. Varfr
skulle jag numera beskriva hur han syntes i sanning nra frguda mig?
nnu ngon enda gng sliter sig den frfrliga i bojor lagda farsoten
ls: kopporna. Jag blev angripen av den, och min sknhet frvandlades
till vad ni nu ser.

"Jag frstod ej strax tillfullo min olycka. Jag begrt min sknhet,
min fstman var bortrest, och jag hade nnu ej i hans blick lst mitt
de. I min glada lek med livet hade jag s litet bekymrat mig om vad
som sades om andra och nstan alls icke lst annat n mina lxor; jag
knde ej vrlden.

"Tillfriskningstiden blev mig stundom lng. Jag fick tag i en bok,
en rgng av bo tidningar frn frra rhundradets slut. Den var ej
s gammal d som nu, och av de mn som skrivit i den voro de flesta
nnu vid liv och voro landets dlaste. De allvarliga historiska
uppsatserna lste jag ej, men strvers, sm uppsatser i berttande
stil, och vad lste jag? Hn mot den fula under alla former,
sknhetens pris ssom kvinnans hgsta och enda vrde.

"S tnka de dlaste, de bsta! Detta blev min tanke, min sorg, och
slutet av mina strider blev att jag skrev till min fstman och
tergav honom hans lfte. Han skulle, som uttrycket brukar lyda,
visserligen varit hederlig karl och sttt vid sitt ord, men han sg
mig och var glad att jag brutit. Vad jag led vill jag ej omorda, med
detta ansikte skulle ni finna sdana slags sorger ljliga hos mig. r
gingo.

"nnu var dock ej mitt liv fullkomligt dsligt. Jag hade goda
anlag fr musik, men hade ej haft ngon annan lrare n vr gamla
organist, emedan ej ngon annan fanns p orten. Gubben var en
ganska god musiker, men s inkommen i kyrkomusiken, att det var
mest sdan han hade lrt ven mig. Nr han mellan gudstjnsterna
eftersg orgelverket, tog han alltid mig med och lrde mig att spela
drp. Ofta satt jag ven under gudstjnsten nra invid gubben p
orgellktarn dr ingen sg mig.

"Jag hade en bror. Han var sjuklig och kunde ej studera. ven han hade
musikanlag. Sedan jag nu hade dragit mig frn njen och sllskapsliv
och brjade nska att kunna gra ngon nytta, s undervisade jag
honom s gott jag kunde. Gamle organisten var dd, den nye okunnig
och frstod ej att undervisa. Min far dog och vi sjnko i fattigdom.
Nu blev organisttjnsten ledig och min bror erhll den. Han var ofta
sjuk, och d ingen annan drtill kunnig person fanns att tillg,
sktte jag orgorna i hans stlle. Slutligen hade han i nra tvenne
rs tid ej mera orkat g upp till kyrkan, nr han dog. Ingen tnkte
mera p att en kvinna spelte orgorna, min plats syntes ej nere
ifrn kyrkan. Svrigheten att f en vikarie gjorde att jag ven
fick fortfara att spela varje sndag, till dess ny organist hann
anskaffas, ehuru det skedde med mycken tvekan. Fr det arvode jag
erhll skulle ingen karl tagit sig mdan, fr en kvinna var det en
riklig inkomst.

"Sedan min musiktid har jag levat som de flesta gamla ogifta utan ml,
utan gldje, ett dsligt liv. Smgycklet, tljet har frbittrat mitt
lynne och gjort mig gnatig. En del och stor skald rder kvinnan att
icke vilja vara annat n vacker och lskvrd, det r ju dock kvinnans
hgsta vlde. Orden minns jag ej noga, men sdan r meningen, och med
vilket besannande bifall citeras den icke! Jag tror de flesta grna
ville lyda det bermda rdet, men -- det har sig ej s ltt att gra
sig vacker och lskvrd.

"Att leva endast fr sig sjlv, att ej kunna gra ngon nytta i livet
fr andra, detta ensamt r nog att tynga ned en kvinnas sinne och
hjrta. Men r detta ett fel, r det en ljlighet? r det icke en
olycka? Varfr skrattar man d t henne, varfr ger man henne icke en
mjlighet att kunna verka ngot fr andra, ven hon?"

"Och likvl Elise", sade Helene allvarligt, "har du dock ngot kvar.
Du har ndvndigheten att sy ytterst flitigt fr att kunna leva och
r slunda dock nyttig p ditt stt. Men det dr hotande jrnspket,
som vandrar sin vg kring jorden, symaskinen, lt uppfinningen hinna
sin hgsta fullndning och lt den bli allmn, vad terstr sedan
fr kvinnan? Mtte man bygga ofantliga fattighus frdiga fr att
inrymma alla de kvinnor som bli brdlsa, nr detta enda och sista
dem medgivna arbete ej mera ger ens det knappaste brd. Spnad och
strumpstickning hava redan frut blivit brdlsa arbeten. Och fr en
nka med ngra barn r det redan nra en omjlighet att livnra sig
med handarbete".

"Men, min sta Helene", infll Amelie, "nog gr du dig d bra ondiga
bekymmer. Om n din man skulle d fre dig, s har du ju en god
pension. Vad jag tycker det r underligt att s dr alltid knota och
srja i ondighet. Jag fr min del tycker att allt gr rtt bra som
det gr".

Ngra r hava frgtt sedan detta samtal upptecknades. Ett och annat
frhllande har sedan dess frndrats ngot, men glasmstarfrun har
gtt bort utan att hinna f veta att hon snart oantastad kunnat f
stta in sina rutor och att vrlden nd torde st. Kanske den ven
kommer att st i en framtid, d mngen facett visserligen ftt en
mindre skev form?




JASMINEN.


"Du lr vl tro att du r lika grann som jag fr att du har en ny och
glnsande klnning p dig och en fin broderad krage fst kring halsen
med en guldbrosch, och ditt hr kammat s ntt fr spegeln? Men se,
s grann som jag r du nd inte, ty min klnning r s vit och skr
som om den vore vvd av liljedoft och huru fin din krage n r, s r
min av nnu finare vvnad och hel och hllen av gullstrn. Vill du
hra min historia?

"Jag stod glad och vxte bland mina syskon och tnkte alls icke p den
stora vida vrlden. D ropade gossarna: 'Blommorna skola f fara p
lustparti p sjn som stora systrarna hromdan', och s plockade de
oss och satte oss i bten; och den var kldd med guldpapper och det
var grant, och ett grsstr hade vi till vimpel."

"De mste ha herrar med, icke kunna de reda sig", skrek Ludvig; och
s plockade gossarna sm glnsande skalbaggar och lade ocks dem i
bten.

"Ja, men komma herrar med, s mste de ha frklde med sig", sade
Elin smfrnuftigt och tog en utblommad smrblomma, som nu var kldd
i en prktig, stor och grann, skir neglig, och jmkade den ned i
bten. Men pionen hade s bred krinolin, att hon ej rymdes med, och
s slngde gossarna henne p stranden, och dr blev hon sittande p
sin krinolin.

Bten skts ut i diket, vi brjade resa utfr med god fart och snart
kommo vi ur sikte fr barnen. Men vra kavaljerer brjade trava
omkring och bullrade och brydde sig ej om damerna, utan sprungo
omkull dem, s att alla fllo om varandra. Det var oartiga herrar.

P stranden stod en hna och skrek, och hon tyckte visst s med, att
de voro oartiga, ty hon blngde med gonen, bjde huvudet p sned och
sg sensibel ut. Harrat, som satt bak i bten, pstod att hon hrde
henne sga: "ack, ack"; men icke vet jag om det var sant.

Men allt mer och mer nalkades bten ett vattenfall, och allt
oroligare blevo skalbaggarna, och den strsta av dem gick upp p ena
relingen och vnde p sina trevare, och s gick den ver till andra
relingen och gjorde dr p samma stt, och s gick den ned i bten
igen och funderade; men icke blev det dess mrkvrdigare av.

Men emellertid drev bten framt, vi kommo slutligen till
vattenfallet; dr strmmade och brusade m ni tro; det var visst s
hgt som frn toppen av en stickelbrsbuske. Vi mste stjlpa, det
kunde ej hjlpas.

En liten flicka gick p ngen. Hon plockade ngsblommor och band dem
tillsamman. Slutligen knfll hon, knppte ihop hnderna och bad:
"Gode Gud, lt mig finna vackra blommor, att jag fr slja dem och
kpa mat t min mamma. Jag r s liten och kan ej arbeta; och mamma
r s sjuk." I detsamma flto vi skeppsbrutna blommor frbi.

Med ett gldjerop sprang den lilla flickan ut p stenarna i diket,
plockade upp oss, band oss samman och bar oss till torget. En ung
man kpte oss och bar oss in i en vacker kammare. Dr satt hans unga
hustru med sitt lilla barn.

D sade mannen: "Alida, lilla Emmy skulle ge dig blommor ombundna med
ett gyllene armband p din fdelsedag. Mngfalt rikare, sllsyntare
och vackrare hade jag kunnat hmta dem fr din rkning; men i dessa
blommor bo barnslig krlek och from barnatro; de skola bli vr
dotters nglar. Men det gyllene bandet? Vill du med vad det skulle
kostat lna plockerskan?"

Och de satte mig under en glasklocka i en blomsterkruka, och jag slr
rot och brjar vxa och ser dagligen de sm flickornas klara gon,
d blomsterplockerskan frn ngen leker med det blomstrande barnet i
vaggan.




DEN UPP- OCH NEDVNDA VRLDEN.


Har du varit i Australien? Dr allt r fatt tvrtom mot vad det r
hos oss. Dr ro svanarna svarta och korparna vita, och fiskarna
flyga och fglarna simma, och folket har sina huvun ditt som vi
ha ftterna och ftterna som vi ha huvudena. De g sledes upp och
nedvnda, och s r mycket annat hos dem med.

En europeisk kvinna landade dr p en . Ja den n finns vl ej p
nn karta, men den lg mellan Otaheiti, dr en kvinna var kung, och
Owaihi, dr en kvinna var premirminister. borna mottogo henne
vnligt, men hon hade svrt att frst dem. Deras sprk begrep hon
snart, men deras seder voro som svarta svanar och vita korpar.

En dag d den frmmande intrdde i ett sllskap, fann hon alla livade
av ett samtal som syntes fras med iver. En av ns kvinnor tilltalade
den frmmande: "Se vi tala om en drskap som en och annan hos oss
brjat pyrka, den nmligen att man pstr mannen ga lika rtt som
kvinnan att sa ur vetandets kllor och ska bildning."

"Ja", sade en annan kvinna, "man brjar driva den satsen, att alla
ro lika berttigade efter alla ga lika frmga, att skaparn aldrig
slsar, aldrig ens bortkastar vackra frger p en fjder i fgelns
vinge, dr den skymmes av en annan fjder; hur skulle han d slsat
s i stort, sger man, att han skulle meddelat andens gvor fr att
de icke skulle odlas".

"Men, min goda vn, ro d anlagen verkligen lika? Hur ofta ser man
ngon utmrkt lrd bland dessa, som man pstr, s frfrdelade
karlarna? Och bevare oss gud dessutom fr dessa lrde, de ro ju
vanligen mera underdjur n mnniskor."

"Verkligen", utbrast en ung man, "r det d s besynnerligt, att
f bli dugande timmermn av dem som knappt sett hyvel och sg och
tminstone aldrig ftt lra sig att hantera dem, och att den blir
underlig som mot sed, mot allmnna opinionen och under tadel och hn
gr en vg, dr han mste bestndigt rivas och sras i sina bsta
knslor. Men lt oss antaga till och med, att vi icke bli ngra
utmrkta stjrnor p vetenskapens himmel; vad mer? Det kunna vi
alltfr grna umbra, men vi vilja bilda oss fr att vi m kunna bli
dugande, ven vi, i vrt kall, ingalunda fr att g _ifrn_ vad oss
tillhr."

"Ja, jag tycker just, mina herrar, vad det skall bli trevligt, nr
ni fr er nskan uppfylld! Nr jag hdanefter kommer till min man
och begr pengar till hushllet, s svarar han mig: Kra du, sk d,
kanske finns det nnu ngon slant i en vr. Jag har visst ej tid att
frtjna pengar, jag rknar som bst ut stjrnornas banor. Ber jag
min kusk spnna fr min vagn, sger han: omjligt ndig fru, jag
mste frst sluta denna filosofiska avhandling; och husdrngen har ej
tid att hugga ved till matlagningen fr en matematisk kalkyl.

"Tjuvarna f fritt stjla bort vad man ger, ty gudbevars,
polismstaren hller p att skriva vers, och den dende fr g utan
sakrament ur vrlden, ty prsten skriver en avhandling om vrldens
skapelse, eller predikar d grekiska eller hebreiska fr bnderna,
och domarn talar nu minst latin om ej ngot nnu lrdare sprk med
parterna. Ja, det bleve en hygglig vrld! Betnka d ej karlarna
sjlva, att de endast skulle frlora p rttigheten att idka studier.
Vad r mannens sknaste utmrkelse? r det icke hans kraft, hans
styrka! Nvl, vill man gra honom till en blek bokmal, en usling.
Det lr vl d vara meningen, att vi kvinnor i stllet skola bli
soldater efter mnnen vilja bli kvinnor. Vi mste vl d sjlva
frsvara oss, plja vra krar, trska och s vidare, sannerligen jag
eljest ser vem som skall gra det, nr karlarna skola studera. De
lra vl d ocks rna komma och skta barnen och ta smmen i hand
som kta kvinnokarlar anstr!"

"Ja", utbrast ett annat fruntimmer, "obegripligt r det visst, att
ej mnnen frst, att de skulle giva bort sin sknaste arvedel, sin
styrka, sin hrliga mannakraft, d de vilja gra sig till kvinnor;
och annat n halvkvinnor kunna de nd aldrig bli; kvinnans mildhet
och gratie vinna de ju nd aldrig. Roligt vore ock att veta hur de
goda herrarna tro att det till exempel skall bra sig fr en sn dr
lsande herre att skta ett stort jordbruk med en mngd drngar och
underhavande (frlsta naturligtvis ocks de)".

Den frmmande kvinnan satt frbryllad. Hon tyckte sig vl ha funnit,
att det jmkade sig allt bra nog ihop i hennes hemland, och att hon
ej mrkt alla de dr svrigheterna, ehuru dock karlarna dr gde rtt
att veta just jmt s mycket, som de kunde frskaffa sig av vetande;
men borna frutsade med sdan skerhet all den villa som skulle
uppkomma av en sdan rttighet, att hon blev alldeles verflyglad och
nstan osker om hon mindes frhllandena rtt. Hon kunde ej hitta p
att sga ett ord. Slutligen utbrast hon: "r det d hos er kvinnan
som har uteslutande rttighet till bildning och vetande! Hos oss r
det just tvrtom."

Nu uppstod en frundran och ett skratt ibland kvinnorna, s att
det aldrig ville ta slut. "N det var lustigt; nyttja d karlarna
kjortlar ocks eller hur g de kldda? r det de, som skta edra
barn, eller hur i vrlden kan ni brga er vid att uppfostra dem, d
ni sjlva ingenting veten. Ni lr vl d ha karlar till lrare fr
edra unga dttrar ocks? Det r dock fr befngt."

En ung fru lutade sig till sin man och sade: "Min egen vn, brja
fr all del icke studera, jag kan omjligt hlla rtt av dig, om du
blir en sn dr befngd 'lrd i byxor', som r det fatalaste jag vet.
Ack nr en stackars hustru dagen om, och ofta natten med, brkat
med hushll och tjnstefolk och kanske sjuka, otliga barn och allt
nedtyngande och svrt som frstmmer lynne och sinne, och nr hon
just d glder sig t att mannen skall komma hem, glad och vnlig,
och hon f fira en liten hgtidsstund med honom; d kommer han i
stllet sur och tvr och frlsen och har tid varken med hustru eller
barn utan gr till sin penna eller bok. Var vore all hemmets frid och
gldje sedan. Men du mtte visst narras, frmmande vn, s tokiga
kunna vl ej mnniskorna vara."

"Men", sade den frmmande, "hos oss anser man att kvinnorna ha
viktigare och angelgnare groml n att lsa".

Nu skrattade ter borna, s att det klang bland palmerna. "Kors ro
edra karlar s artiga att de anse kvinnans tid och hennes arbeten
dyrbarare och viktigare n mannens; hos oss anses de just tvrtom
och just drfr har ej mannen tid att idka studier. Hos oss anser
man statens vrv och det allmnna fr nd viktigare n att sticka
strumpor eller sy; drfr _hinner_ hos oss kvinnan studera, men ej
mannen. Kan man ens tveka om, vem som r mera skapad fr studiernas
stilla vrld, mannen eller kvinnan; det sger sig ju sjlv. Icke r
det den trotsande, vldiga kraften, mannens stolta, djrva, prktiga
mod, som fordras till tankens stilla vrv, ej heller kan det ens
st tillsamman drmed. Den vida vrlden r mannens livsluft, eljes
blir han ju en sjuklig vxt; men just kvinnans vrld r hemmets, den
stilla verksamheten, den tysta, den sega uthlligheten att kunna
utfra det otaliga i smtt, som s ofta just utgr vetenskapens
storhet. Men jag mrker att ni har bra roliga funderingar och att er
vrld r den upp- och nedvnda vrlden."




AMINAS DRM.


P grsets bdd under ett tak av lvrika grenar lutade tvenne unga
kvinnor sina huvuden tillsamman i frtroligt samsprk och den
tillrnade slummern glmdes. "Ja", sade den ena i det hon reste sig
upp halvt sittande, "kanske har du rtt, kanske r krlek rtta
namnet p vad jag fr honom knner. Vad mer om s r? M vara att han
r bunden, vad vill ett sdant band sga? Kan hon vara hans sjls
maka, kan hon gra honom lycklig, denna fr smsinnets sorger och
omsorger levande kvinna? Ack, vad ville jag icke gra fr att kunna
giva ngon trevnad t hans dsliga liv! Ack, hur mnga gnger har
jag icke som en vn visat honom att hon icke r honom vrd! Hur har
jag icke med ngest vakat ver henne som en mor vakar ver sitt mot
frdrvet hastande barn, och med bldande hjrta, med deltagande
vnskap visat honom hennes brister, visat honom hur litet hon svarar
mot vad han gde rtt att fordra!"

"O Gud, Amina", avbrt henne den andra unga kvinnan, "talar du
sanning, r det mjligt? D r det ju du som varit ormen i deras
paradis".

"Jag", svarade ter Amina, "jag skulle vara ormen i hans paradis? Hur
kan du ens tala s. Jag som med gldje gve mitt liv fr honom, fr
vad annat lever jag n fr hoppet att kunna giva honom ngon gldje,
ngon trevnad i ersttning fr vad han i hemmet umbr? Ack jag ville
vara en ngel blott fr att rtt kunna vara hans sjls gldje".

"Amina, jag lskar icke dina ord d du talar s. Lt oss hellre sova."

"ven du frstr icke att lska", sade halvt bittert Amina, "jag
trodde det dock".

Bgge tego nu och Amina fortsatte tyst gngen av sina tankar, vilka
smningom vergingo till drmmar; och hon tyckte sig st infr en
ngel som sade: "Jag r bnens ngel, den som frambr infr Guds tron
varje i hjrtat buren nskan. Vad r din bn?"

"Jag ville vara en ngel som du", svarade Amina, "fr att rtt kunna
vara min lskade en ersttning fr bristerna hos den som borde vara
honom allt."

"Besinna dig ett gonblick", sade bnens ngel, "tror du att du som
ngel nnu skall hysa samma nskan?"

"Ja, ja", svarade Amina, "just d mest nr min frmga och min vilja
skola stmma verens?"

Och Aminas bn hrdes och hon knde hur hennes vsende skrades till
ljus och renhet och som en ljus men osynlig ande svvade hon nu till
den lskades hem.

Men nu, hur annorlunda syntes henne icke allt det bekanta dr! Hon
sg sin vns maka i omsorger, dem hon frr tyckte vara odla, hon sg
henne otlig och ofrdragsam i mngen ledsam stund, hon sg hennes
forna fel alla; men hon sg ock att i djupet av hennes hjrta brann
en varm och stilla lga av helig krlek, vntande blott att berras
av en varm ande av terkrlek fr att flamma upp och rena hela hennes
varelse. Hon sg sin lskade intrda och i hennes inre hjde sig en
rst som sade: "Heligt r mannens och kvinnans frbund, helgernande
varje annans ingripande dri."

Milt lutande sig mot den frr frsmdda kastade ngeln Amina en
strle av frsonande ljus ver henne, och mannen, som fr frsta
gngen sg sin hustru i hennes sanna inres dager, log vnligt och
krleksfullt mot henne igen. D sg Amina hur doftande blommor
omslto de bda makarnas hjrtan och tusende sm brustna band
terkntos.

Och Amina log i gldje, ty hon var en ngel; men hon vaknade i
detsamma och en tr rullade lngsamt ur gat.




KAMTSCHADALENS HUSTRU.


Eitel r rik. Han bor i hus av tr. Gstabud firas. Bjrnkttet
kokas. De unga dansa bjrndansen. Allt flera slla sig till de
dansande. Med krokig rygg och bjda knn hrma de bjrnens tassande
gng och oviga famlande. Flickorna skratta. De gamla livas. Gubbarna
motst ej lngre frestelsen, ven de frena sig med dansarna. Det
lider mot natt, hettan blir kvvande, tranlampan osar, allt ivrigare
fortfar dansen.

Bjmkttet r kokat. Dansen upphr. Eitel delar fettet t gsterna.
Kttet tes sedan. Eitel sjunger fr bjrnens huvud. Han smeker det,
han talar till det med vnliga ord: "Du vackre, du skogens gyllne
br! Se s vl vi hlla dig! G, sg dina kamrater, dina slktingar
huru vi lska dig. Bjud dem komma till grannskapet av vra jurter.
Bed dem grna lmna sig i vra hnder. Tro aldrig att det ro vi som
ddat dig. nej, kamtschadalen lskar dig, han vill fsta blommor
i dina lockar. Nej, kosackerna, de dr frmlingarna som kommit och
hlla p att inrota sig hos oss och bliva oss vermktiga, det r de
som dda bjrnen. Till dem skall du icke g vnligt. Det r de som
tvinga oss att dda dig. De vilja hava ditt skinn."

Varfr sitter den unge Reka s allvarlig. Varfr synes han ej hra
p vad Eitel sjunger. Vad sker Rekas blick! Sker den ett ml
fr skottet? Nej, d skulle han g ut i marken. Sker den laxens
blnkande fjll? Nej, d ginge han ned till stranden. Sker den
flickan vars drkt siras av filfrasens skinn? Amulamela r skn, hon
r prktigt prydd. Filfrastassarna p hennes huvud glnsa vita som
sn.

Tv ntter frg. Till Eitel kommer Reka. "Husbonde, jag r hr fr
att tjna dig."

Kvinnorna se p varandra, de taga Amulamela emellan sig. De omsvepa
henne med klder att blott hennes anlete synes. "St p dig,
Amulamela, du r skn, du r stark. Icke skall du sljas fr ringa
tjnst. Akta vl, lt ej friarn vidrra dig. Vi skola vakta dig noga."

ret gick, isen smalt, grset vxte, vissnade och drivan lade sig
ter. nnu tjnade Reka. nnu hade han ej lyckats f vidrra flickan.
Om blott en fingerspets syntes undan klderna, stodo kvinnorna vakt.
Ville d Reka nalkas, funnos sex hnder frdiga att sl honom,
trettio fingrar att klsa honom.

Fr Rekas spjut faller bjrnen, soblarnas skinn hmtar han knipptals.
Eitel gldjes ver sin tjnare. Skall han ej snart hava tjnat nog
fr att vinna en hustru? Amulamela r stark, hon kan gra mycken
nytta. Hon orkar bra brnsle och vatten utan att snart frtrttas.
Hon frstr att hitta skogsrttans bo och att drur hmta rtter fr
vintern. Varfr skulle vl Eitel giva henne till en frmmande man
utan tillrcklig ersttning? Har du invat en god hund att draga
slden raskt, icke sknker du den till en frmling.

Eitel rnar fara till skogen efter jaktbyte. Slden str frspnd
med fem raska hundar. De tjuta. Amulamela delar mellan dem en fisk
som hon hittat vid stranden. De glfsa argt, men tystna nr de bli
varse den unga. Ovnliga, vilda mot alla andra, ro de dock spka mot
Amulamela.

Glttigt hoppar hon upp i slden, hundarna rycka sig lsa, hon hinner
ej ens fatta styrkppen innan de strta utfr branten och inom ett
gonblick ligger slden upp och nedvnd och flickans huvud slaget
emot en sten. Reka har skidor p ftterna och r redan vid hennes
sida. Han ppnar knppet p hennes pls, lgger sin arm kring hennes
hals och br in den avsvimmade.

Reka har vidrrt Amulamelas hull. Han har vunnit henne. Brllop
drickes.

ter har grset vuxit och vissnat, ter en gng har is och sn
hljt vatten och land, och ter har drivan smultit. Barnet vilar p
Amulamelas arm, hon sjunger fr barnet: "Sov stt, sov gott. Vl
sitter Balakitg i molnen och skakar sina lnga, krusiga lockar, s
att stormen dnar i trden; men barnet vilar i moders famn, icke
behver det rdas fr vinden. Nej, nej, snart blir det lugnt och
trden st still, ty han trttnar att skaka sina lockar. Snart vntar
Savina maken hem, s glad, s glad. Hon smyckar sitt hr med blommor
s rda. Drav skimrar himlen i aftongld. Sov, sov, du lille.
Balakitg kommer, han kommer i afton hem. Savina blir glad och luften
blir ljus och skn hela morgondagen, och barnet fr leka i grset."

Reka tar ned sitt spjut frn vggen och sger: "Tummes dotter r
fager."

"Hon r s", svarade Amulamela.

"Det sges vara ortt att taga tvenne hustrur, mnga hava dock gjort
s", sade Reka likasom vid sig sjlv.

Amulamela fortfar att sjunga fr barnet: "Men kommer ej Balakitg hem
till kvll, Savina vntar natten om, och grter och grter den hela
dag, och regnet faller i skurar stritt, d Savinas trar falla p
jord."

En lng stund stod Reka tyst och vgde spjutet i handen. Slutligen
sade han: "Jag vill tjna fr Shachi, Tummes dotter."

Amulamelas kind blev vit som nyfallen sn. Hon sade intet.

"I morgon gr jag dit."

Amulamela teg. Hennes hnder fortforo att skta om barnet. Allt
frglsare blev hennes blekhet. Hennes ga syntes slockna.

Reka gick. Han terkom nr solen sjnk i havet och Savinas rosor
lyste p fstet. Men Amulamela sg dem ej. Hon satt nnu orrlig kvar
p samma plats. Reka intrdde, hon reste sig fr att bra in ved och
vatten och gra sina sysslor fr kvllen.

Det blev morgon. Reka stod upp. Han kldde sig fr att g bort.
Amulamela gick fram till honom. "Reka, hav tack. Du har varit god
emot mig, mer n ngon man varit mot sin kvinna. Du har icke fraktat
mig, ehuru jag blott varit din hustru, ja, du har till och med
stundom gett mig plats p bjrnhuden vid din sida. Du kunde, som
s mngen, medtaga din hustru fr att gra det tyngsta arbetet i
tjnsten. Du r god, Reka, tack. S lycklig som jag har nnu ingen
kvinna varit."

Reka gick.

Icke mnga gnger hade mnen vxlat sitt sken, d syntes Amulamela
nalkas Tummes sommarboning. Reka hade just varit till bergen fr
att hmta is, nu stod han sysselsatt att hugga brnsle. "Reka,
barnet sover. Det vaknar icke mera." Reka hgg ngra hugg ttt efter
varandra i det redan kluvna trdet. Efter en stund sade Amulamela:
"Din tjnstetid blir lng. Shachi r skn, hennes fader r rik. Det
blir tungt fr Reka att tjna lnge. Amulamelas famn r tom, barnet
saknar henne icke."

nnu har ej ett r frflutit och redan drickes Rekas brllop med
Shachi. Fordrade Tumme icke lngre tids tjnst fr sin dotter? Var
hon s fga vrd? Nej, men Tumme kunde icke fordra lng tids tjnst,
ty han hade tjnats av tvenne. Amulamela hade jmte Reka tjnat fr
Shachi.




ELLA VID VASTUSJAUR.


Solen strlar vid himlens rand. Fjllarna skimra blekt rda. Snn
ligger ver fltet, ltt och fin som det frsta fjunet p en ungrens
brst. Luften r mild och ljuvlig, snn knappt knarrar under foten.

Folk har samlats frn mnga hll. Livlig r rrelsen p fltet.
Mnnen kpa och slja. Kvinnorna deltaga livligt i frhandlingarna.
Ynglingarna bortfra de med prlor och tofsar prydda renarna. De
unga flickorna st smmysande och undra ver, hur det dock finns s
frunderligen mycket folk i vrlden.

Dr kommer en ung flicka. Se s praktfull hennes drkt r! Rd som
eld lyser p lngt hll den granna mssan. Silverprydnaderna klinga.
Den sttliga drkten skiner i den grannaste scharlakansfrg. Ingen
annan p hela marknaden har s dyrbara och s mnga silverbeslag p
bltet.

Alla ynglingar fsta gonen p henne. Vem skulle inte vilja bjuda
henne vlfgnad ur sin flaska; men stolt tillbakavisar hon de flesta.
Endast f hedrar hon med att till sina lppar fra flaskan, med en
rrelse som om hon skulle smaka drav.

Ingen annan flicka r fager som Ella. Ingen har s rda kinder, ingen
s glittrande sm bruna gon som hon.

Smningom blir det stillare p fltet. Hr och dr sova redan goda
vnner p drivan sida vid sida. Andra vandra nnu omkring och dela
vnligt med sig ur flaskan, som sllan hinner stickas tillbaka i
barmpsen innan den nyo anlitas, ty alla hjrtan ro nu s varma
och vlmenande. Gummorna sitta p snn, frjdande sig t mnnernas
vlvilja. Endast hos handelsmnnen gr handeln numera livligt,
flaskorna fyllas ideligt.

Gamle Sompo har vaknat. Han kper ter hos handelsmannen av den rara
drycken. Han r rik. Snl sges han vara, men vill han vara hederlig,
s nog har han rd drtill. Han gr omkring p fltet. Han sker
ngon. Tittar noga p kvinnorna, men skakar p huvudet. Vnder p
en sovande. "En tr, brudmoster!" och s vnder han henne tillbaka,
nsa mot nsa med hennes grannkvinna. Men hur han spejar och hur han
spanar, den rda mssan och scharlakansklnningen ser han ingenstdes.

Nu tar han vgen t andra sidan fltet. Han gr fr att se om sina
renar, dem han nnu icke slt, emedan han vntar att fr dem f hgre
pris sedan alla andra slt bort sina frrd.

Tvenne flickor trda nu fram. De ha sttt gmda. Den rda mssan
lyser nnu i skymningen. Silverprydnaderna klinga. Flickan skrattar
t den bedragne friaren.

"Ella, Ella, du skrattar vl lagom nr du str med honom framfr
prsten fr att vigas."

"Med Sompo! Nej, nej, med honom gr jag icke."

"Visst ger din far dig t Sompo?"

"Tala aldrig om honom, Katri! Frr dr jag n jag gr med honom."

"Ella, du r som en nyss fngad vildren! Menar du att din far frgar
vajan vid vilken str han skall binda henne. Det sgs att han i
morgon rnar g till prsten fr att lta lysa fr dig. Vad vill du
vl gra?"

Sakta hjde Ella sin hand och visade ut t fltet och sade: "Katri,
mktig r far och rik. Gud r mktigare och rikare. Icke skall han
lta bortkasta mig i isklyftan -- Sompos famn. Nr det ser som
mrkast ut lter han solen g upp. Jag fruktar icke, jag har bedit."

       *       *       *       *       *

Morgon randas ter, fga terstr att kpa eller slja. Marknaden
upphr. Mnnen lgga sina huvuden tillsammans. Skall vl prsten
komma? Han har lovat att i morgon hlla gudstjnst i kyrkan. D en
lappman har tagit sig ett allmnt uppdrag, beger han sig p vg s
tidigt att han hinner fram om n yrvder rasar p fjllet, att han
icke m bryta sitt ord. Skulle d icke prsten srja fr att hlla
sitt; vem skulle man d vl lita p!

Vad skymtar mot snn drborta? Det r hornen av sttliga renar. Redan
hres knarrande av hovarna. Ltt slinta ackjorna fram i det goda
spret som marknadsfarande frdats fram i och som vinden nnu icke
sopat igen.

Prsten kommer, prsten kommer.

Ur alla ktor och kulor komma mnniskor fram, sm, ivriga och
rrliga. Alla hasta att mta prsten, att hlsa och vlkomna honom.
Man lser honom frn renens tm, de nrmast omgivande lyfta honom
ur ackjan och nstan bra honom in i prstens stuga. Redan brinner
brasan p grstenshllen.

Gamle Aslak klockare stiger fram. Han blottar sin hjssas glnsande
silverhr. Gubben nr den unge prsten knappt till skuldran, men
d den unge bjer sitt huvud fr den gamle, lgger han sin hand p
det och sger: "r du n en prst och Herrans tjnare, s skall
dock den ldriges vlsignelse aldrig falla onyttig bort, d den
lgges p ditt huvud. Din fretrdare har jag sett st infr Herrans
altare och frrtta sin tjnst, likas hans fretrdare och nnu
hans fretrdare, och han som fre honom stod dr, men nnu aldrig
har gamle Aslak sett den ldriges vlsignelse falla ffng ned till
jorden. M din ingng i denna frsamling vara vlsignad."

Nr den gamle talat till slut, trngde sig alla i rummet kring
prsten, sprjande den lngvga resanden ssom brukligt r: "Lever
hga verheten? r biskopen frisk? r det fred i landet? Har Guds
kyrka och frsamling fred fr turkar och hedningar?" och mera dylikt.

Maten var nu tillredd. Rara mrgben, en fet tunga, de utvaldaste
hjortron och en sticka med kringfrusen mjlk. Och prsten spisade
drav just som en annan vanlig mnniska.

Sndrivan, som samlat sig i stugans hrn, sopades bort, och en duktig
tapp mossa stoppades i rkhlet fr att hlla klden ute. Lv funnos
kvar i sngen sedan i fjol, och p dem breddes en ny renhud och
drver lades en annan att tjna till tcke. Och s hade man ordnat
allt vl fr prsten till natten. Vad mer hade man vl kunnat gra,
om det varit fr sjlvaste biskopen?

Men var r den unge Aikio? Ingen har sett honom p fltet, icke hos
renarna. Ingen har sett honom bra ved eller vatten. Icke heller har
han synts hos kpmnnen slja skinnen av de djur han fllt p jakten.

Aikio r icke hr. P sina skidor har han hastat bort nda till det
trollkunniga Akkola.

       *       *       *       *       *

Hgt p fstet flammar norrskenet. Dr vifta skimrande band. Dr
brasa forsar av flytande guld. Dr frsa och fladdra lgor och skurar
av gnistor. Andarna dansa i skimrande rader. Deras drkter skifta i
frger som blommorna i hgsommarens dag. P snn skymta tersken av
flammor och frger i underliga skiftningar.

Utfr branten slinta skidor. Det gr med fart som nr snstormen
rasar utfr fjllets brant. Vgspr r brutet. Efter den skidande
kommer renen med ackjan. I den sitter en man, den store trollmannen,
som Aikio hmtat frn Akkola. Som skuggor skymta de ankommande ver
fltets av norrskenets fladdrande ljus underligt skiftande sn.

Ingen har sett dem komma. Helgdagens afton r inne; i varje kta
brinner tranlampan och husfadern lser fr de sina ur boken. En
och var bereder sig att helighlla morgondagen. Ingen r numera
sysselsatt ute p fltet.

Innan morgondagen gryr, str den unge Aikio vid rike Jutuas drr, och
med honom hans talman, den beryktade trollmannen frn Akkola.

Nr solen gr upp r trollmannen som en rk frsvunnen. Hastade han
bort i skepnad lik en ren, eller hur frsvann den kloke? Hur han
frdades visste ingen. Nr han slog p sin sptrumma eller anropade
sina sejder, det visste ingen. Men ett under syntes dock fr alla,
ty stdd mot Aikios arm gick med stapplande steg den rike Jutua till
prsten och bad honom att stifta ett kta frbund mellan den rike
mannens dotter Ella och den unge Aikio.

Mnga stodo vntande att f tala vid prsten, mnga stodo i hans
stuga och somliga sade emellan sig: "Oj, oj, r Jutua redan p
hgtidsdagens morgon en drucken man?" Men andra menade att han vore
frtrollad. Fr prsten sgo de sm rrliga mnnen med sina runda
skinande anleten alla lika frmmande och ovanliga ut. Han trodde
sdant var Jutuas vanliga stt, d denne svor p att den hederlige
Aikio skulle f hans dotter Ella till hustru och begrde att alla tre
lysningar skulle avkunnas samma dag. Han skulle flytta lngt bort
till sitt sommarviste, och detta var dessutom den sista gudstjnst
som p flere mnader kunde komma i frga, d ingen nu p sommaren
kunde komma till kyrkan.

Brllop dracks i dagar och ntter och Jutua levde i sus och dus
mellan det han sov, och frst nr kpmannens klara vin tog slut
begynte hans sinne att klarna, och han vredgades och rasade ver att
hans dotter var vigd vid den fattige fiskarlappen.

Prsten frmanade den uppretade mannen att styra sitt sinne, att
icke trta ver vad han sjlv hade gillat, och som numera icke kunde
frndras. Han pminte honom om att han borde ha ett frsonligt sinne
och frlta svrsonen, och bad honom taga denne i hand och icke mera
vara honom gramse.

Och Jutua tog sin mg vid ena handen och sin dotter vid den andra och
s gick han med dem utt fltet.

Nr de hade vandrat ett stycke frgade Ella: "Fader, vart fr du oss?"

"Nej, nej", sade Jutua vid sig sjlv, skakande p huvudet, "nnu ro
vi allt fr nra prsten."

Nr de ter hade vandrat ett stycke, frgade Ella nnu en gng:
"Fader, vart fr du oss?" och ter sade huvudet, "nnu ro vi alltfr
nra prsten."

Men nr de hade gtt nnu ett stycke lngre bort, stannade han och
slog med sin hand till Aikio ett slag s tungt, att om denne ej varit
s ung och stark, s skulle han ha segnat ned, och sade: "Nu har jag
utgjutit min vrede; men den som mot mig idkat svek vill jag icke ha
att gra med; icke heller med henne som du stulit. Gn, m jag slippa
se eder mera!"

Ella bjde djupt p huvudet och sade: "Fader, min fader, jaga oss
icke s ifrn dig! Vredgas icke s!"

Och Jutua svarade: "Jag sade ju att jag hade uttmt min vrede, men
den som bestulit mig vill jag intet ha att skaffa med, ej heller med
ngot som honom tillhrer, hur han n m ha frvrvat det. Och s
vill jag nu slippa eder."

"Fader", gentog Ella grtande, "vi jagar du bort ditt barn frn fader
och moder? Fader, kom, lt oss vnda om och g till prsten. Han
skall tala med dig. Han har vl sjlv fader och moder. Fr sin moders
skull skall han beveka dig."

Jutua visslade gllt, och vindsnabbt ilande s att snn yrde omkring
den kom hans lsklingsren, som han lmnat ispnd vid ktans ingng,
att hllas av en tjnare; men d renen hrde visslingen, ryckte han
sig ls och ilade fram. Jutua fattade honom i hornen, skrattade
hnande och sade: "Prstens mor, ja! Nr du har en son som r prst
och han ber mig drom, d vill jag taga dig till min stuga och till
mitt hjrta, men aldrig frr, vad n m hnda. Detta r nu sagt."

Han kastade sig i ackjan och frdes med vindens snabbhet bort ver
fltet.

Fljande dag fanns ingen mera kvar av den frsamlade menigheten, och
prsten beredde sig att jmte sin tjnare tillbringa sommarens lnga
dag i den folktomma nejden.

       *       *       *       *       *

ren g. Barn krypa kring Aikio och Ella. De bli allt flera. Det
brjar bli knappt om fda fr mnga munnar. Vargen tar renarna;
faders vlsignelse vilar icke ver dem. Fisken fastnar ej i ntet;
faders vlsignelse vilar ej ver trsket. Vildbrdet gr ej i
gillret, faders vlsignelse vilar ej drver.

Aikio reder sig till. Han skall bege sig till det norska landet p
andra sidan grnsen. Han rnar frdas till Ishavets kust. Han skall
deltaga i det stora fisket dr. Han skall fra hem med sig vita
slantar som han fr fr fisken. Han skall kpa renar.

Men ret har gtt och Aikio har icke terkommit. nnu ett r har
frgtt och allt r Aikio borta. Mnnen terkomma frn det stora
fisket med rika hvor fr ett helt rs liv, men Aikio kommer icke.
Aikio vilar i det kalla, isiga havets famn. Ack, faders vlsignelse
hade icke byggt Aikios och Ellas bo!

       *       *       *       *       *

Bjrkarnas knotiga stammar och krokiga grenar gmmas av ljusa lv.
Stranden grnskar. Fglarna hlla samsprk och solen nnns inte alls
g till vila fr att icke sova bort ens en stund av sommarens korta
fgring.

Prsten har frdats lngt bort frn sitt hem. Han plockar markens
blommor och gmmer dem i sin lda. Han samlar flygande krk med hven
som om det vore fisk.

Myggor i skaror svva omkring honom, ver honom, framfr honom, som
stora skyar av rk. Han springer framt fr att ska undslippa dem,
men molnstoderna flja honom. Han stannar av trtthet, och tallsa
skaror av mygg tcka ansikte och hnder. Han brjar nyo springa s
fort han frmr, men det bildas blott som ett valv i molnet, dr han
hastat fram, och ter falla de rovgiriga ver honom. Vart skall han
g fr att ska en stunds fred?

r det en torvhg som synes vid Vastus-Jaures strand? Nej, det r
Ellas boning. Prsten bjer sig djupt fr att kunna trda in, men
drinne kan han nstan st rak under sen dr rummet r hgst.

Ella och barnen ha nyss slutat sin mltid. De tacka Gud fr maten,
knbjande kring det tmda fatet. Prsten har vandrat lngt,
en mltid vore honom vlkommen. nnu finnes i grytan av Ellas
anrttning, bark kokad med vatten. Men det vill ej smaka prsten att
frtra, fastn han bjuder till.

Prsten talade deltagande ord med sin vrdinna. Han talade hjrtligt
om Aikios bortgng, han frgade vem som skulle srja fr att barnen
finge fda. "Gud fder sina barn", svarade modern. "Icke lter han
oss svlta ihjl. Han verger inte dem som bedja till honom. Vi
bedja. Mngen gng fastnar fisk i nten som jag bundit. Ripor g i
snarorna. En fisk eller fgel i barkgrytan, d lider man minsann ej
nd. Men ocks barnen r Guds goda gva, den ha vi ej behvt sakna."

"Men din fader r rik. Kan han inte bevekas att srja fr dig och
dina barn? Lappens hjrta r ju vanligen vekt mot hustru och barn?"

"Far har flyttat lngt bort t andra sidan av de stora krren. Mig
vill han icke minnas. Aikio var en man, han ville sjlv styra sitt
de. Han var som frblindad. Han sg intet, han skydde intet, icke
ens att gripa till trolldom och list, ty han hade blott en tanke, att
rycka mig bort. Han hmtade trollmannen som med sin dryck frhxade
far. Vlsignelsen vek bort. Han vilar i ishavets kalla djup. Jag r
frskjuten frn hemmets kta, frn faders ga och moders hjrta. Men
se -- Gud har dock aldrig frskjutit oss!"

       *       *       *       *       *

Prsten brjade lngta till de nejder dr han var fdd, dr trden
st hga och solen synes alla dagar hela ret om. Och han redde sig
till att flytta bort fr att stta bo i sin hembygd. Han tingade
renar till frden och mnga av hans hrare fljde honom till vgs,
sedan han fr sista gngen hllit gudstjnst fr dem, och de skidade
upp spr och krde frut fr att bana vg. Nu hade alla tervnt.

Storm bryter ls. Snn far omkring i yrande virvlar. Den rasar ned
fr fjllarna. Den yr omkring i vilt raseri. Ingen stjrna synes
att leda vgen. Renen stannar, han frmr ej mera draga fram ens
den tomma ackjan genom drivan. Prsten vill frm honom att trnga
framt. Han kastar sig ned p snn och lter ej frm sig att stiga
upp.

Var finna ett skydd mot ovdret? Hr mtte dock finnas en bostad
i nejden. Ellas kta kan inte vara lngt borta. Man spanar med
mda. gonen fyllas av den tta snyran. Ett gonblick saktar sig
snvirveln. Man spanar ter. Ingen upphjning p snn ger tillknna
att drunder finnes en mnniskoboning. Man arbetar mot stormen fr
att komma ngra steg framt, men fres av den ter tillbaka. Man
drives kring av snvirveln. Man sjunker ned allt djupare i snn och
nstan begraves av den. Nu driver stormen fr ett gonblick undan
snyran frn fjllbranten. Se dr, just invid fjllstupan mste Ellas
kta st. Rk stiger upp ur snn. Dr mste den finnas.

Ingngen r funnen. Bergvggen har skyddat den fr de hgsta
drivorna. Prsten och hans krsven brja frska att ppna sig vg.
Efter ngot arbete lyckas man trnga in.

I kojans hrn sitter en kvinnlig skepnad sammanfallen. Hon vaggar
fram och ter i trls jmmer. I tysta, nstan ljudlsa ord klagar
bon: "Tuisko, min frstfdde! Skulle du s g fr att frfrysa i
klden, fr att g vilse i nejder dr varken stig eller kta ngonsin
bar funnits! Strvar du nersjunken i sprls sn, dr drivan snart
tcker dig? Eller driver dig stormen omkring p Sombios fjll som en
flinga av den yrande snn? Mitt barn, min lskling, slita vargarna
snder dina fina lemmar?" Hon sjnk samman som den ver vilken
snraset strtar utfr branten.

Barnen skockade sig vid drren i undran ver att bra en gst ska
trnga in, men moderns sorg var fr djup, fr att hon skulle ha
vckts av ngot yttre. Hon syntes som dd. Men smningom hrdes
hennes rst sakta viska, liksom kallade hon p sig sjlv: "Ella,
Ella, r det vl s? Ser icke Guds ga ven i natten? r han ej
mktigare n snstormen, frmr han ej lnka den efter sitt behag?
Kan han icke rycka rovet ur vargens gap? Skulle han icke frm skydda
barnet p den dsliga heden? Skulle han icke kunna snda en rddare
ven under snstormens vildaste brus?"

Nu reste hon sig och blickade omkring sig, och hennes blick mtte den
intrdande. Det var en vlknd man, det var prsten, som, bjande sig
djupt, trngde in, sedan han utanfr lmnat plsar och verplagg, fr
att kunna rymmas in genom drren. Ella steg upp och hlsade dmjukt.

Var kanske just denne den snde?

Prsten sprjer. Ella svarar. Hon hade varit fr att vittja sina
snaror. Tuisko hade gtt bort. Han hade lagt smbarnen att sga mor,
att han skulle g till det landet dr kpmnnen bo. Han hade fngat
ekorrar. Skulle slja skinnen. Ack, icke frstod han att han mste
vandra i dagar och veckor. Icke frstod han att snyran skulle sopa
igen spret, ven dr kanske ngon hade skidat upp ett sdant, Han
frstod inte att han skulle d av hunger om icke snn skulle begrava
honom. Han rnade bestndigt blott stlla kosan mot den rand, dr
solen varje dag hjde sig litet ver himlens bryn, och s skulle han
slutligen komma till det landet dr brd vxer, och s skulle han
hmta mat och pengar t mor. ter brast Ella i trar.

D sade prsten: "Lt icke ditt hjrta vervinnas av sorgen. Kanske
lter Gud mig finna gossen. ven min vg gr t sder. Jag lovar dig
att spana efter honom, s vitt som i min frmga str."

Ellas anlete klarnade, hon knppte hop sina hnder och utbrast: "Se
-- Herren snde honom."

Men prsten fortfor: "Ella, vill du anfrtro mig gossen om jag finner
honom? Jag skall fra honom med till mitt nya hem och srja fr honom
efter bsta vetande."

Ella suckade djupt. "Ack, herre, icke kan han leva i det landet.
Lappen trivs icke dr ej vinternatten har norrsken och dr
sommarnatten r solls och mrk. Hur skulle han kunna leva dr han
kanske p halva ret ej fick se sn? Han skulle d dr. Hur gick det
vl med Jessi, som slde sin son till den store herrn ifrn det
sdra landet? Gossen dog drborta. Sg du ej hur fadern vandrade
omkring p kyrkogrden lik en vilsen irrande ande, under det alla
andra i kyrkan firade gudstjnst. Men han vgade inte trda in i
Herrans hus. Han knde att han inte var vrdig drtill, han som
vllat sitt barns dd. Skulle jag vl slja mitt barn, om Gud sparat
hans liv?"

Prsten frskrade att om gossen ej ville trivas hos honom, s skulle
han snda honom tillbaka, och lgenhet drtill skulle han veta att
finna. Han ville bli en far fr den faderlse.

Lnge tvekade Ella. Men slutligen, sedan ovdret stillat sig och
prsten skulle avresa och n en gng upprepade sitt anbud, hjde
Ella sina gon s att hon kunde se prsten i anletet och sade: "Just
d jag bad Gud att beskydda mitt barn, trdde du in i min koja.
Visserligen snde han dig! Mot honom m jag icke spjrna. Genom
dig skall han rdda min frstfdde. Ske ssom han det skickar! Jag
frtrstar p honom och p dig, som han snt mig till ett trstens
budskap."

       *       *       *       *       *

Mnga r ha frgtt. ter har folket samlats kring kyrkan fr att
fira pskens stora hgtid. ter skall gudstjnst hllas. ven gamle
Jutua, silverhrig och darrande, har infunnit sig. P lnge har ingen
mnniskofot betrtt platsen kring kyrkan. Trollen ha dr haft sitt
spel, emedan ingen prst p lnge har vistats hr.

Prstens boning r nybyggd. Dr r spjll i spisein och glas i
fnstren och nya och vita bnkar och bord. En kvinna, liten och
fryntlig och rund, med sm glittrande bruna gon, sysslar ivrigt med
att putsa rummet, men ingen sndriva finnes nu drinne att sopa bort,
ty prstens nya stuga r tt och driven.

Och ter synas renars prktiga horn skymta ver drivan, ter hres
hovars knarrande, ter hasta mnniskor med runda fryntliga anleten
fram ur alla ktor och rra sig livligt om varandra fr att hinna
mta den nya prsten. Men vid stugans drr str kvinnan. Av frjd
frmr hon inte rra sig. Han kommer, han kommer den nye prsten. Men
prsten r Tuisko, r Ellas son!

Till den nrmast stende mannen kastar han renens tm och hastar i
moderns armar. Men med darrande steg nalkas den gamle Jutua, hans
trar strmma och han utbrister: "Gud str emot de hgfrdige, men de
dmjuke giver han nd. ver mitt barn kastade jag vrede och hn, han
har vnt det i ra och vlsignelse."




ODALISKEN.


Bergens blndande sntoppar flamma i eldrd glans. Mktiga, stolta
st vktarna mellan tvenne vrldsdelar. Men p bergens sidor blomstra
i fria grupper kransar av gula azaleor, lilafrgade alprosor och rda
geranier. Icke gngliga som fnstrens tinande krukvxter, nej, de
vxa fritt, drfr blomstra de rikt och sknt.

Varfr skallar vapenklang genom nejden! Strider Kaukasiens son emot
sin mktige fiende, mot rnen? Nej, i dag strider icke kaukasiern,
men han leker krig. De tappra, de stolta unga mnnen, de jaga lika
blixten p sina snabba flar. Hr hur svrden flyga med klang emot
varandra. Leken blir ivrigare dr kmpa tvenne. Den ene br sin
spetssydda bindel ver den lngulliga mssan, fastbunden ned om
livet. Han avkastar den, han avkastar sin skyddande burka, de hindra
hans rrelser. Nu bra de bda kmparna blott sina smidiga rockar,
patronrummen p brstet blnka av sammet och guld. Men nnu st
gevren orrda, nu lekes endast med klingan. Nu hasta alla mot ett
ml. Kastspjuten vina, svrden drabba och klinga. Var det en vind som
for ver fltet och kringspridde agnar eller var det mn p eldiga
hstar som ilade bort -- allt r tomt.

Brusande, stormande ila alla ter tillsamman. Klangfulla rop ljuda.
Skott knalla. Ryttarna hnga blott med fotens yttersta spets i
stigbygeln. Bakt, frn sidan, under hsten, i tusende olika
stllningar lossas skotten, men tscherkessens kula frfelar ej mlet,
alla kulorna drabba tillsamman p samma flck, och ter klinga
svrden i livlig lek och hstarna springa fria, frustande omkring;
ty snabbfotade, nstan som hstarna, kmpa nu mnnen till fots mot
varandra och frflja varandra.

Varfr leker kaukasiern blodiga lekar? Vad vilja dessa manligt
hrliga krigarskepnader, stolta som Kaukasiens berg? De vilja leva,
de vilja d fr ett delt ml, de vilja leva, de vilja d fr sitt
fdernesland.

Vid bcken i dalen str en koja, dess yttre r ringa, vem bor drinne.

Mitt p hyddans golv str Vali. D du varsnar henne, synes hyddan fr
din blick strla av guld och juveler och Persiens rosor tyckas dig
dofta drinne. Har du sett snn p bergets topp, som rodnar fr den
frsta solstrlen! den r ej s ren som hennes panna. Har du sett den
fylligaste ros! den r dock tarvlig emot hennes kind. Har du sett
blixten halvdold av molnets slja! Den r matt mot elden, som dljes
av de djupa svarta fransarna som skugga Valis ga.

"Vali, min blomma, min lskade, lt ej stra dig av dessa vilda ljud.
Se hur inbjudande din bdd kallar dig. Jag har skakat upp kuddarna.
Eller kanske vill min duva ta en smula! Se hr, du borde visst ha
det finaste och raraste som i landet finnes, men i dag har jag ej
bttre att ge dig. Smaka nd litet. Vnta, vnta mitt fina lamm! Ja,
ja, bara du vl kommit i en frnm och rik paschas harem, det blir
andra dagar. Vem vet, kanske kper dig sjlve Padischah!"

"Min mor, icke kan jag sova. Icke orkar jag ta. Vad klingar drute!"

", du mitt gyllne pple. Det r mnnen som ltsa krig. Sdant rr
icke kvinnorna. Bry dig icke drom. Mitt silvermoln, min gyllne
fullmne, t dock denna skna frukt. Lgg dig ned. Se jag skall
bertta fr dig. Inom ngra solvarv kommer mannen som skall fra dig
till din hrlighet. Du fr ej vara blek och mager, nr du skall gra
din lycka. N barn, se ej ut som om du ville grta. Varfr skulle
du srja ditt fattiga hem? Du som far till idel dans och frjd och
juveler och glans."

Vali lade smekande sin arm om den gamlas hals och sade: "Moder, sg
mig, r d allt detta en s stor lycka?"

Den gamla slppte av frvning fatet som hon hll i handen. "Vali,
mitt hjrta, m Allah bevara dig, vad skulle d vara lycka! Se, se,
din gamla fattiga mor som trlar, din far som mste arbeta, din bror
som gr ut i kriget och kanske ddas dr -- och du, du behver redan
hr i vrt fattiga hem intet annat gra n sova och gra dig goda
dagar. N se, sitter icke grdeln om ditt liv, smrt och smidigt,
att man kan omfatta det med handen? r du ej fin och mjuk som det
spnstigaste dun? r du ej skn som fullmnen, ack du mitt barn,
mitt ga! Hur skulle du vl tveka att icke bliva lycklig! Skall vl
en mindre rik man kunna kpa dig? Nej, en drottning skall du bliva i
det harem dit du kommer. Tror du din fattiga gamla moder skulle bra
den sorgen att mista dig, sin gonsten, fr de penningars skull som
fr dig skall betalas, nej aldrig om icke det vore fr den lycka som
vntar dig. Min sjl nedtynges dock av att du mste resa s sent p
hsten."

"Moder, minns du den unge fngen som hade blivit tagen i strid och
sedan utvxlades ur fngenskapen. Han var hemma i ett land som jag
aldrig hrt omtalas, lngt, lngt hrifrn; dr det strre delen
av ret r vinter och endast en kort tid grn mark. Dr folket r
s fattigt att det stundom ter trdens bark och dr man r glad
att inne i kammarn f en liten stjlk att trivas av vxter som hr
blomstra i varje skreva. Och nd tycktes han frakta ett liv sdant
du omtalar."

"Ack, du ofrstndiga barn! En otrogen, en son av en hund! Och jag
frbjd dig ej att sitta om aftnarna vid brunnen och hra honom tala
och bertta fr barnen. Ja, hindrade dig ej ens nr han lrde dig
skriva p papper. Och det r nu tre r sedan och du r nu fjorton
r gammal och fullvuxna mnniskan och borde frst att ej tnka p
en otrogens ord. Lgg dig nu bara ned och sov. En ung flicka skall
aldrig tnka p annat n att vara vacker."

Stormen far vinande ver Svarta havets vg. Det sjudande vattnet
reser sig till berg, topparna piskas snder till yrande skum. Som en
spn kastas den lilla vrnlsa farkost som kmpar mot havets raseri.
Finns d intet mnniskoliv ombord? Vilken last r s vrdels att den
vgas p Svarta havets blja, d vinterstormarna rasa och tcknen
draga ver sjn. Fartyget r lastat med rosor.

Skna rosor. Tjugutta av Georgiens och Tscherkessiens sknaste
rosor. Purpurrosor nyss, men nu liknande den vita rosen frn
Damaskus, som synes ga kvar blott ett tersken av morgonrodnaden,
drjande mellan bladen.

Men mannen, rosornas gare, han r icke blek som livet, han r blek
som dden. Mellan de sammanpressade lpparna framtrnger en ed; det
r hans egendom som hotas av undergng.

Ensam p det vida havet strider den lilla kaiken med stormen. Ingen
seglare vgar sig denna rstid ut. Men just drfr r det lilla
fartyget ute p frd, ty nu ligga ven de ryska kryssarna i hamn,
vilka eljes jaga varje kl som, lastad med mnniskovaror, hastar
ver vgen. Drfr mste de skna rosorna utsttas fr Svarta havets
vinterstormar -- om mnga frgs betalas de vriga desto bttre. Vad
mer om de alla mste lida av resan, de som verleva vinna ju ett liv
i glans; det liv man frn barndomen lrt dem anse fr en kvinnas
hgsta lycka.

Men se, vid horisonten dyker ett segel upp. Det skymmes ter av
vgorna, det dyker ter upp, det synes klarare ehuru nnu omsvept av
vintertcknet. Det nrmar sig, det flyger p stormens vingar, det
nalkas alltmer. Kaiken utbreder alla sina segel, vattnet brusar kring
bogen. Vg p vg slr ver dcket. Den avlgsna kryssarn kmpar
lik en sjfgel mot vgen. Vinden griper vldsamt i seglen, framt,
framt i vilt kapplopp. Allt nrmare kaiken nalkas frfljarn.
Redan urskiljas frgerna p flaggan som svajar i dess topp, redan
synas kanonmynningarna vid dess bog. I vilt raseri stormar Ibrahim,
renegaten, de unga rosornas gare. Han utser okvdinsord ver
skepparn och matroserna, han hdar och frbannar.

Men nrmare, allt nrmare synes frfljarn.

Ett gonblick str Ibrahim stilla, tyst med natt i blicken. Hastigt
springer han upp. "Djvul, du skall tminstone ej vinna p min
undergng." Han gr ned i rummet dr de unga trnorna bvande slutit
sig tillsamman utan att rtt veta vad som fregr.

"Skna trnor, vart vi resa, det veten I alla. I veten vad som vntar
eder i Stambul. Han I hrt sagorna ur tusen och en natt, haven I hrt
det hrliga liv omtalas den skna fr i en mktig mans harem? Ett
liv som r en vvnad av njen, av dans, av smycken och juveler. Vill
hrskarinnan sova, hennes slavinnor flkta svalka ver hennes kind.
Vill hon gldjas: de hrligaste danser uppfras p hennes vink. Vill
hon prydas, hon sger blott ett ord och smycken, prlor och juveler
hopas kring henne, och Indiens utsktaste dofter st henne till
tjnst. I badet bland unga skna trnor leker hon bort dagen. Mellan
doftande rosenhckar, omgiven av springbrunnarnas strlar, njuter
den hulda aftonens behag, och gmda sngerskors hrliga toner tvla
med nktergalarnas melodier att nedkalla ljuv slummer ver hourin i
denna paradisets lustgrd, dr hon vilar p svllande grsdivaner
vid den sakta sorlande bassinen. Intet arbete besudlar hennes mjlla
fingrars hennafrgade spetsar; endast silke, guld och prlor bjuda
sig fr henne, om hon ngon gng skulle vilja virka en prydnad eller
en blomma. Med sknhetens allmakt hrskar hon ver sin omgivning och
den stolte pascha, som hon sges tillhra, r hennes frste slav. Se
till sdan hrlighet har jag velat fra eder, veten I detta?"

P mngen kind uppflammade en hastig rodnad, de svarta gonen
strlade bakom silkesfransarna. De flestas blickar utvisade, att man
fr sterlandets dotter mlat en blndande bild av kvinnans liv i det
prktiga Stambul. Endast Vali slog ned gat och drog en djup suck.

"Vlan", fortfor Ibrahim, "arma trnor, ljuva blommor frn de vilda
bergen, vilka jag velat omflytta i hrliga trdgrdar, fljen mig".

Upp dcket hastade Ibrahim, fljd av trnornas hela skara. "Dr se!
Veten I vad detta fartyg r, se hur det redan nalkas nra. Det r en
rysk krigsbrigg, som kommer fr att rycka er undan mina hnder, att
rycka er frn all den lycka som vntade eder. Ni kunde misstro mig,
men I haven hrt edra fder, edra mdrar, edra brder sga detsamma.
I veten att moskoviternas kryssare passa p fr att uppsnappa de
trnor som fras till Stambuls hrlighet. Ha, se, de komma allt
nrmare. Innan kort skola dessa hundsner gripa eder med sina oheliga
hnder, de skola avslita edra sljor. De skola fra eder till sitt
land, och i stllet fr att bli hrskarinnor hos mktiga paschor,
skolen I lmnas till slavinnor t svarta, orena kosacker. I stllet
fr dans och musik skolen I drivas till tungt arbete, med piskslag
till nje och trasor till prydnad. Ha, viljen I lmna eder i vld t
vilda horder. Edra mdrar skola frbanna sina gr hr."

Sklvande av ngest slto sig de unga tillsamman, lika blommorna i
hortensians kronor.

Nu ljd frn briggen ett skott, kulan ven och ned strtade kaikens
segel frn splittrad mast.

En storm av eder ljd frn Ibrahims lppar. "Vlan, Tscherkessiens
och Georgiens trnor, tappra, fria krigares systrar och dttrar, --
viljen I bliva kosackernas slavinnor eller viljen I hellre d."

Bvande, med bleka lppar, viskade de unga: "Hellre d!"

Och frmst i spetsen fr flickorna steg Vali. Hon lyfte upp sin slja
och blickade mot himlen, men ingen stjrna syntes dr att besvara
hennes blick.

"Fri r Vali, fria ro vi alla, blott vi vilja. Ltom oss fljas t i
dden." Vali vnde sitt anlete mot ster.

nnu en kula frn briggen slog ned i kaikens tackling, den lade sig
ned p sidan. Vad skymtar mot vattnet? Var det stten av fartyget som
uppdrev mjllvitt skum, var det vgen som brusade ver dcket? Ltta
drkter fladdra, en ttt sluten krans av rosor gungar ett gonblick
p vgorna. Ett rop, ett enda, ett skri av bvan ljuder, och vgorna
sluta Kaukasiens och Georgiens sknaste trnor.

Ett hftigt larm uppstr p briggen. En julle sttes ut och bemannas
i ett gonblick. En ung officer och tvenne man i jullen vilja kmpa
mot storm och vg. Jullen vlter upp och ned. Matroserna fatta tag i
dess kant. Officeren simmar nnu ngra tag, en flik av en vit drkt
synes nra honom p vattnet. Han lyckas gripa den. Han strider mot
den brusande vgen och nr slutligen jullen, vars kant ven han med
ena handen lyckas omfatta; den andra handen griper hrt fast det vita
tyget. Krafterna brja svika, snart skall han ej mera frm fasthlla
sig vid btkanten. Men rddarna ro nra. Frn briggen har en strre
bt hunnit utsttas, och innan kort ro alla dr ombord, jullens tre
mn och en avsvimmad flicka.

Vakna Vali, du skulle ej sova om du visste vem som bemdar sig att
terkalla dig till livet. Minns ej Vali sin barndomsvn, den fngne
ynglingen frn fjrran land? Han har redan igenknt den han frlst ur
djupets grav, och snart hlsar ven hennes ga sin rddare.

Stormen lugnar, tcknen skingras. Solen lyser ter. Ngra dagar
kryssar briggen nnu p havet. ntligen skall den terg till hamn,
men ter resa sig storm och vg, ter ttna tcknen kring skeppet,
ter visar det ogstvnliga havet sin vildhet, och som ett redlst
vrak kastas slutligen briggen mot turkiska kusten och sndersls i
spillror.

Folk samlas p stranden, de lsa Ibrahim och sina fngna landsmn,
som legat bundna i skeppsrummet, och uppretade av dem misshandla de
skeppets folk. I Ibrahims vld terlmnas hans egendom, hans slavinna.

       *       *       *       *       *

Drrarna st ppna till slavbasarens rum. Utan sljor sitta
kvinnorna, ty kparna g frn rum till rum och bese de utbjudna
varorna. Ser du dessa abessinska kvinnor, stolta, skna, behagfulla.
Sorgligt men milt se de p de kringvandrande kparna. De grta icke,
de tala icke, blott blicken talar om sorg.

Och dessa kvinnor, svarta som ebenholts, med blndande vita tnder.
Raska arbeterskor, om n mindre skna n de vita kvinnorna. De ro
ock mindre dyrkpta.

Denna stolta, svartgda kvinna med sitt barn, som hon med frtvivlan
i blicken sluter till sitt brst, skall hon sljas? Hon tror s,
hennes man har hitsnt henne till straff. Han befallde henne i gr
att knbjande rcka honom pipan och hon lydde endast motvilligt. Hon
skall drfr lra sig dmjukhet. Vill n ngon kpa henne, s sljes
hon icke. Hennes make r god, han vill ej frskjuta henne; han vet
att hon dock i grunden r foglig och lydig och lskar honom mer n
sitt liv.

Nu intrder en sttlig man. Hans pls utvisar hg rang. Sljarna buga
vrdnadsfullt fr honom och visa sina sknaste varor; men den nye
kparn skakar blott p huvudet, i det han blickar in i det ena rummet
efter det andra. Sljarna omgiva honom vrdnadsfullt. De rosa sina
varor, de ppna andra drrar som frut varit halvt tillslutna. Dr
synes i varje rum blott en enda flicka, vaktad av en gammal slavinna.

En bt med skna kvinnor frn Gurien hade lyckats smyga sig oupptckt
fram ver havet. Det r dessa skna trnor som slunda visas. De ro
prydda med lysande drkter, prlor och smycken. Stolta, likgiltiga se
de flesta bort frn den uppmrksamme kparn. Nej, nnu r han icke
njd. Sknare fr Padischas harem!

Nu trnger sig en ny sljare fram. "Herre, vill du behaga att kasta
en blick p den hrliga som din tjnare har att slja, s skall du ej
lngre finna dig missnjd." Han ppnar en drr och visar triumferande
den skna.

Vali, varfr tyder din blick smrta, varfr darrar en tr i de lnga
gonhren, ser du ej hur hnfrd den inkomne stirrar p dig.

"30,000 piaster, herre, icke en para mindre. Hon kostar mig vida mer.
Jag frlorade mnga, denna enda terstr, den sknaste av dem alla!"

"De ro dina", svarade kparn. "Herre, kostar hon er mycket pengar,
s skall ni ock ga den sknaste kvinna inom Stambuls murar."

"Allah, allah, en sdan kvinna r icke fr en ringa man. Nej, jag
behver en stege att kliva upp till ndens solsken. Hon skall bliva
min gva till Padischah, den segerrike Schehinschah, den lysande
sultaners sultan. Mtte hans skugga aldrig bliva mindre."

       *       *       *       *       *

P sin divan sitter Murad Pascha njutande sin kef. Frn chibouquen
stiga ltta rkmoln av den finaste doftande tobak. Ett behagligt lugn
vilar ver hela hans varelse. Det synes att han drmmer, ehuru han
icke sover.

En slav intrder. "Herre, din slav, franken som du lovat frunna
lyckan av att f nedfalla infr ditt anlete, beder om din nd."

Med ngon motvilja sg Murad sig strd i sin kef, men stod upp och
mtte frmlingen med ett vnligt: "Mtte tiden vara lycklig", i det
han lade handen med dess uppt pekande tumme p sitt brst.

Sedan frmlingen hlsat och emottagit en pipa, vars ambra-munstycke
glnste av juveler, blivit bestnkt med rosenvatten och ftt en
guldbroderad handduk utbredd p sina knn samt brjat dricka en kopp
vl omskvalpat kaffe som bjudits honom, brjade Murad samtalet, sedan
man frst vxlat ngra artigheter.

"Jag var i gr gst hos er ambassdr och sg hur ni sjlva gjorde
eder besvr att dansa i stllet fr att lta edra kvinnor dansa fr
eder. Underbart! Underbart! S mnga obesljade kvinnor, s mycken
fgring! Allah, allah, det r fr mycket fr en rtttrogen att se.
Vilka ismnniskor I mtten vara, som tillten edra kvinnor s visa
sig fr allas gon. Jag talade med ngra av dem. Avundsvrda ren I i
sanning. De ro skna som houris och visa som mollas! Sdana kvinnor
vore angenma att ga. Hur trkiga ro icke vra kvinnor dremot!
Skna som fullmnen, kinder som rosor, gon som eld; men sjllsa,
dumma som bildstoder. Allah, allah, man ledsnar vid dessa enfaldiga
varelser."

"Kan ni vl begra att de skola vara annorlunda", sade frmlingen,
i det han stllde bort sin kaffekopp p det lilla med dla stenar
sirade tefatet. "Frn slkte till slkte hemfallna t slaveriet, utan
undervisning, vad kan ni vl vnta av dem? Ni kanske knappt lter
edra fruntimmer lra sig lsa och skriva!"

"Lsa och skriva! Bosch! Vad skulle de drmed. Intet annat n stlla
till intriger. Lsa och skriva krleksbrev. Nej, vid profeten,
kunskaper ang ej fruntimmer. Vara vacker och pryda sig fr att
behaga sin herre, det r vad hon behver frst. Och vad talen I
om slaveri? Idel skrp. Gra de vl annat n ta och sova, klda
sig granna och beska baden. Mannen mste strva och arbeta fr att
tillfredsstlla deras nycker. Han r den som r slav och icke de.
Listiga ro de som ormar!"

"List r slavens vapen, ni tvingar edra kvinnor att bruka det. De
tillgripa list emedan dem nekas frihet och rtt."

Paschans lkare anmldes, och nu intrdde den nnu unge Hekim
Muhammed efendi. Den frtrogne intrdde dmjukt, men paschan vinkade
honom genast nrmare och sade: "Muhammed efendi, hr hur franken
talar! Sdant har jag ock frut hrt av nasarenerna. Deras kvinnor
kunna kanske vara frstndiga, ja man sger till och med dygdiga.
Olika ro sterlandets flickor. Gud r Gud och Mahomet r hans
profet. Gott r allt ssom det r." Nu vnde han sig ter till den
frmmande och frgade: "Har ni icke hrt talas om den nya fermanen
emot kvinnornas tilltagande sjlvsvld? Behvlig i sanning! Ser man
dem icke dra ned sin jasmak s att halva kinden synes? r ej den
feredsche, vari de insvepa sig, ofta av s smidigt tyg att man nstan
kan gissa om personen r ung eller gammal? G de ej ofta med svarta
kngor i stllet fr sina anstndiga gula halvstvlar? Dessa och
mnga andra dylika oskick ro nu strng npst underkastade."

Den frmmande skakade ltt p huvudet. "Ni vrderade ju dock vra
kvinnors hgre sjlsfrmga. Unna ven edra ngon frihet. Lt dem
bliva edra hustrur i stllet fr edra slavinnor och ni skall se dem
bli mnniskor i stllet fr bilder som ga frmga endast till list."

Den unge Hekim steg upp, tog ett steg framt och sade: "Ack, visste
ni hur dumma vra kvinnor ro, ni skulle ej tala s. De skulle icke
tla frihet. De skulle bli dliga, sedeslsa, otrogna. Nej, nej, ni
m besegra oss, gra oss till slavar, snderslita oss, men kvinnorna
frigiva vi aldrig."

"Visserligen, visserligen, Gud r stor! S r det. Annorlunda kan
det icke ske. Till deras herrar har Allah gjort oss", sade paschan
bifallande, i det han blste rken ur pipan.

"Och dock kommer jag i dag enkom fr att begra en kvinnas
frigivande. Ers excellens knner hndelsen med det plundrade ryska
fartyget och att er regering, p vr ambassadrs anfordran, befallde
folkets frigivande och egendomens terstllande. En person har dock
icke blivit frigiven, en ung tscherkessisk flicka. Man har psttt
att hon tillhrde en av hans hghet sultanens understar. Nvl, vr
minister nskade helst att ej vidare behva besvra Hga Porten med
denna sak. Slavinnan sges vara kpt av ers excellens. Giv henne fri,
kpesumman skall bliva eder terbetalad."

"Backalum, vi f vl se", sade paschan betnksamt, blsande rken ur
sin pipa. Efter en kort tystnad tillade han: "Grna ville jag gra
eder till viljes, det r dock denna gngen icke mjligt. Flickan r
redan fr flere dagar sedan snd till hans hghet sultanens harem
och emottagen av Kislar Agha och Kehaja Khadunna. Rtt ledsamt, rtt
ledsamt! Drifrn kan ni icke f henne." Den frmmande spnde en
misstrogen blick i paschan, som satt godmodigt rkande sin pipa och
ej ens tycktes mrka sin gsts mrka min.

"Stackars gosse", sade den frmmande vid sig sjlv. "Det sade jag
honom genast att det aldrig lyckas med att fatta en stor passion fr
en turkisk kvinna." Efter tskilliga msesidiga artighetsbetygelser
gick den frmmande bort, och paschan vnde sig genast drefter
till lkarn sgande: "Otrogne hund! Kommer giaurn och begr en av
paradisets houris; skapad blott fr att frljuva en rttrogens liv."

"Herre, men du har ju nnu icke snt bort henne?" anmrkte Muhamed.

"Bosch, bosch! skulle jag giva prlan sanning till ett orent djur! m
han storkna i lgnen. I morgon skall hon fras. Jag vill lta Fatme
underrtta henne drom, p det hon m vara beredd och pryda sig p
det bsta."

"Frjdas icke Vali d hon hr att den stolta dagen nalkas? Tnker
hon icke p den gldje hennes moder skulle knna, om hon visste att
hennes dotter skall uppn den hgsta jordiska lycka hon fr henne
kunnat drmma? Nej, Vali sitter dyster, tyst som en marmorbild.
Omkring den sorgsna rr sig den gamla negrinnan Fatme. Hon pratar
och vill roa den bedrvade skna. h, hh, herren ver alla herrar,
trons ljus, vrldens behrskare; ja, du kan vl ha skl att vara
allvarsam och tnka p hur du skall rtt frst att skicka dig i den
stora ra som vntar dig. Men var glad, skn Vali. Ingen sknare
blomma n du har nnu bestrlats av den lysande solen. Allah bevare
dem, Kasseki Sultana, mnen, och drtill alla stjrnorna i seraljen,
de ro skerligen alla strlande av fgring, Allah bevare mig ifrn
att vilja skymfa dem, men jag har icke haft lyckan att se dem, och
din fgring ser jag med dessa mina bda gamla gon. -- h hh, en
otrogen, en oren kafir skulle visst du vara rnad fr! Han trngde
sig in till hans nde paschan (Allah gre hans levnad lyckosam) och
ville kpa dig. Tvi sdan hund."

Hastigt blev Vali uppmrksam. "Ville han kpa mig, sger du?" frgade
hon ivrigt.

"Ja barn, ja, sdan dre! Han sade att det vore en frank frn det
strandade skeppet som ville ha dig. Jo kan man tro! Jag hrde det
alltihop berttas av slavarna drinne."

Valis anlete liknade en sj som bestrlas av solen och terstrlar
glans frn varje vg, men hastigt skymmes solen av moln, och dystra
mrka svalla sjns bljor.

"S ja, s dr skall du strla, nu r du skn! nej, barn, tag icke
det dr sorgsna utseendet igen. I morgon nr du fres till seraljen
skall du ta den dr vackra minen p dig."

"I morgon, i morgon redan?"

"Ja, hans nde paschan bad mig underrtta dig drom och bad mig pryda
dig p det sknaste. N n, ge dig nu d inte s frskrckligt. Lgg
dig att sova att du m vara blomstrande i morgon."

Men Valis ga skte icke ny glans i smnen, det lskades icke ens av
trar. ngestfullt kastade sig den unga p divanen dr hon skulle
vila. "_Han_ bad mig bedja; men ack, profeten sjlv har ju befallt,
skulle hans lag vl brytas fr en kvinnas skull, hon r ju skapad
blott fr mannens nje, _hennes_ vl eller ve r ju ett intet! Min
fader, min fader, kan du ej hra din dotters rop -- ack nej, min
fader har ju slt mig fr penningar. Moder, du lskade ju din lilla
flicka; ack nej, ack nej, inte heller hon ville befria mig om hon
kunde det, hon skulle gldjas t min lycka. Broder, du stolte, unge
broder, du krigare som kmpar fr friheten, hjlp den arma Vali. Ack
nej, nej. -- Du r en del krigare, Vali blott en stackars flicka.
Hon mste d, ack, men fr dock ej d!"

"Varfr fick Vali fgring! Icke till gldje fr sig sjlv genom det
hon kunnat gldja den hon lskar. Dock fgringen r ju hennes, kan
hon icke kasta bort den? Men ack -- _han_ skall icke bry sig om
den fula. Hon skickas till basaren, hon sljes till slavinna t en
fattig man, hon fr trla och slpa med tungt arbete. Dock -- vem vet
-- _han_ sker henne ju; han skall icke _lska_ den fula Vali, men
han skall ha medlidande med henne, han skall kanske kpa henne till
slavinna t en skn kvinna, som han vljer till maka; han som ej vill
ha mer n en att lska. Vali skulle f tjna henne, f pryda henne,
f gra hennes sinne glatt med sin vnliga, uppmrksamma tjnst, och
han skulle fgnas drav."

Det var morgon, Fatme skulle ledsaga. Vali till badet.

"Fatme, minns du den dr starka vtskan varmed du skurade
mssingsbeslagen dr borta och som brnde sr p mitt finger, nr en
droppe fll drp, s att du sade jag fr alltid skulle f rr drav.
Kan du skaffa mig sdan?"

"Vad skall Vali drmed?" frgade Fatme frvnad.

"Jag frstr att gra huden fin genom att anvnda den i badet. Du
har prisat min hys sammetslikhet, nu vet du hemligheten att gra den
sdan. Men du fr ej fr ngon omtala detta."

"Herre, din skna slavinna r svart", sade slaven som intrdde till
Murad pascha.

"Svart? -- vad pratar du, son av en hund?"

"Hon har tvttat sig med den starka oljan varmed vi skura metall."
Hr tystnade slaven, men nr han mrkte sin herres vrede brja
jsa s starkt att han rddes att genast erhlla bastonad fr sitt
budskap, s tillade han: "Men Hekim Muhammed efendi sger att det kan
tvttas bort."

"Hund, vad ljuger du?"

"M jag frgs om jag ljuger. Hekimen mtte den gamla Fatme nr hon
kom med oljan och, vis som han r, gissade han att slavinnan hade
ngot ont i sinnet och bytte den till en blott frgande olja, som vl
svider duktigt i skinnet, men som han kan tvtta bort med en annan
vtska."

Paschan satte sig ter ned p soffan, drifrn han i frskrckelsen
stigit upp. "Allah, allah! sdan ilsken stygga! Tror hon man
betalar 30,000 piaster fr att hon skall f frstra sin sknhet.
Sdan bedragerska! Vilja frnstjla mig sin sknhet som jag s
dyrt betalat. Bedraga mig p min egendom. Som jag sger: ro icke
kvinnorna mer djur n mnniskor? Hava de ringaste begrepp om rtt
och ortt? Nej, djur ro de, vrre n djur. Vid min herre sultanens
skgg, man kan bli rasande fr mindre. Men vad kan jag gra t henne?
Lter jag straffa henne, s grter hon och skmmer sina gons glans.
Den otacksamma! Har jag ej ltit hmta henne klder, s sttliga att
de skulle ansttt sjlva sultana Valid. Har jag ej ltit ge henne
bde sylter och sockerbakelser? Men sdana ro de, jag knner dem,
illistiga och otacksamma."

Tio r hava frflutit. Dagen ligger varm och klar ver Stambul.
Gyllene Hornet strlar, luften fylles av dofter frn tusende blommor.
En tckt slup ligger vid seraljens strand. Smrre btar fara omkring
fr att jaga undan varje annan farkost. En del av seraljens damer
skola flyttas till sommarslottet Kadiki.

Frn seraljens port ned till stranden st svarta slavar och spnna
tygstycken p mse sidor om vgen fr att ingen m f se ens en skymt
av de besljade damer, som nu trda ut ur palatset, tfljda av
Kislar Agha och en mngd svarta slavar. De flesta fruntimmerna prata
livligt. Det r en stor tilldragelse att fr ngra veckor frflyttas
till ett annat palats. Detta livar dem.

Nyfiket titta damerna omkring sig men kunna ej se annat n himlen och
de skymmande tygvggarna. Ngra personer hava nrmat sig, de jagas
bort. En frank med ett fruntimmer vid armen nalkas helt nra. En vind
lyfter en flik av tygvggen, hftigt skriker Kislar Agha t slavarna
att bttre ge akt. Ett litet buller uppstr, en av damerna ger ett
kvvt rop. Franken och hans dam draga sig tillbaka.

Ngra dagar senare lmnade en gammal kvinna i ryska ministerhotellet
ett brev jmte en vxt i en blomstervas. Drifrn tillstlldes det
sin gare, en resande. Brevet lydde:

    Valis forne vn och rddare, frid vare med dig!

    Jag sg dig fr f dagar sedan, du kunde icke knna igen mig. Du
    r densamme som du var; din maka, hell och sll vare hon, lik
    morgonrodnan stod hon vid solens sida. Vali r gammal, gats
    glans r slocknad, kindens rosor ro fallna bort.

    Vali har knt gldje: hon gde en dotter. Fyra mnvarv gammal
    trolovades hon t Mustafa pascha, den gamle blodtarn. Fem
    mnvarv gammal vissnade den spda knoppen. Modern prisade
    Allahs nd.

    Vali gde en fgel i bur: den sjng och trstade hennes hjrta.
    Men hon frstod tvng och fngelse! Hon lt fra sin vn till
    en lund vid Bosporens strand.

    Nr den slda flickan frdes frn sitt hem, sg hon ett fr falla
    frn den grsbunt vid vilken hennes broders hst stod betande. Hon
    plockade upp fret och gmde det vid sin barm. Fret har vuxit upp
    till ett litet trd i Valis kammare. Men det tvinar, det lngtar
    till bergens fria vrld. Valis forne vn, fr trdet till sitt
    hemlands luft, stt det i sitt hemlands jord. Gr detta fr Valis
    skull, hon har intet mer att nska.

    Du lrde Vali att hon ej har lov att taga sitt liv: hon lever.
    Du bad henne bedja: hon ber.

    Frid vare med dig, med henne som glder ditt hjrta och med dina
    barn. Frihet och livets fullhet vare eder.




HILDRED.


"Sngernas Clenmor sjung, lt tonerna ljuda frn harpans strngar.
Sjung en sng om mannabragd, om krigets blodiga rusande lek. Lt
tonerna sklla som svrdsklang mot skldar; men sjung ock sknhetens
pris, lt sngen smlta som det milda ekot om kvllen nr lugnet
vilar ver Loch Lomonds vatten; d sjlva gnyet av korsade vapen
terstudsar frn Ben Lomonds klippa milt och smekande som vgsvallets
rst."

Villigt grep Clenmor harpans strngar vid hvdingens ord, och tonerna
brusade fram likt bergforsens vatten. Men hastigt hjde sig en man
frn sin plats nra hvdingen, dr han suttit hgt ovan vasallerna,
n hgre frn tjnarna vid bordets nedre rand. Det var Dougal,
Hildreds fosterfader, mannen med den dubbla synen. Fram steg han till
sngarn, ryckte ur slidan sin dolk och for med den ver strngarna,
som klagande med ett skarpt ljud fllo tvrs avskurna frn varandra.
Lik blixten ur nattens moln flg blicken ur hvdingens ga. "Dougal,
tidigare bragd nts ut, rcker ej fr alltid till skld fr stundens
dd -- gonblickets svrd avskr ltt framtids blick. G!"

Hgt reste Dougal sitt gra huvud och sade: "Aldrig skall Eakins
dotter hra sng, som prisar sknheten hos den som en dag skall sitta
efter henne vid Corallins sida, p den plats som tillhr hvdingens
maka. M Corallins svrd drabba den gamle Dougal, han vet att d!"

Han kvarstod ett gonblick och lmnade sedan lngsamt salen.

Blek och stel som en bildstod satt den stolta Hildred, Corallins
maka, endast de nattsvarta gonen lgade.

Men hvdingen sjlv satte sig ter ned, fattade en silverpokal
brddad med vin och tmde den hftigt i ett drag, fyllde den ter
och rckte den till sngarn sgande: "Drick, Clenmor, drick, lt
vinet elda sngens eld; gm bgarn, lt dess silver trsta strngens
silver."

Sngarns mulna blick klarnade, men ingen sng ver vrdens
frikostighet kunde nu hjas enligt sngarsed, ty brustna lgo harpans
strngar. Och nu reste sig Corallin och sade: "Upp, pilar och bgar!
Skyndom! Ett ypperligt jakthorn fr den som genomskjuter sklden dr
p pelarn."

Upp rusade mnnen alla och grepo till sina vapen. Skrmd av blicken
ur Corallins ga hade den unga Edith dragit sig ttt intill Hildred,
liksom skande skydd. Den sachsiska flickan fattade ej nnu rtt
hglandets ml. Hon hade blott sett, men ej frsttt vad som
fregtt. Nu blickade hon upp mot Hildred och sg hennes stela blick
fst p sig, och hemsk i sitt sinne, utan att rtt veta varfr,
drog hon sig ter lngre ifrn henne och bjd till att fsta sin
uppmrksamhet vid mnnens vapenlekar.

nnu lnge satt Hildred blek, bildstodlik, men ntligen sade hon
dovt: ", jag visste det lnge, jag knde att s var, dock ville jag
ej tro rsten i mitt inre. Men framtiden gr dock igen i siarns ord.
Hans ga ser nnu fosterdottern i hgstet vid Corallins sida; men
den inre synen ser dr redan sachsarnas flicka.  -- jag vill finna
bot."

Ben Lomonds topp strlar nnu i ljus, i dalen r natt. ver Loch
Lomonds yta far susande storm och kastar skummande vgor mot de
klippa som brant hjer sig ur vattnet. Nej, icke de, i klippstalpet
bor Norna den gamla, vattnets och eldens och luftens mktiga
kuvarinna.

En ensam liten bt kmpar mot sjns vredgade vgor. Vem r den djrva
som trotsar storm och natt. Hvdingens maka, r det vl hon som med
hret fladdrande fr vinden och drkten sliten av ilen kmpar mot
stormen och regnet som nu brjar strmma ned!

"Norna, lt upp, lt upp fr Hildred, hvdingens maka."

Drren av obarkade furustammar skts undan och ut trdde Norna i
hlans yttre vlvning. Det sprakande blosset i hennes hand brann
klart och kastade gnistor vida omkring i mrkret som nu fll likt en
mantel kring nejden. Endast svagt avtecknade sig numera den brnda
furan p Ben Lomonds topp mot den molnhljda himmeln. Men av blosset
upplystes klart Nornas gestalt dr hon stod hgrest och med en vink
av sin hand hlsade sin stamhvdings maka och bjd henne intrda.

Hildred intrdde, vattnet strmmade frn hennes hr och frn hennes
drkt, hon mrkte det ej.

"Norna du r mktig, din hvdings maka anropar dig om bistnd."

Norna log ett underligt vilt lje. "lskade Corallins maka regnet
och stormen, efter hon icke befallde dem vara stilla nr hon ville
frdas."

"Storm, regn, lappri! Norna, besvrj stormen i ett mnniskobrst, det
r mera."

"Stolt r Hildred. Mktar hon icke besvrja stormen p en s liten
sj som blodet i ett mnniskohjrta? Vad begr Hildred av Norna?"

"Norna, hr mig. En av stammens barn, en anfrvant till Corallin,
gifte sig med en lglandets son, en sachsare, och flyttade med honom
till hans hem, dr hon ven fdde ett barn. Fader och moder dogo ej
lngesedan och Corallin tog vrd om den vrnlsa flickan, i vars
dror stammens blod rinner. Han tog henne till sitt hus, och hon har
vistats dr sedan. Lglandsflickans gyllne lockar, hennes smil och
hennes mnskensgon hava frtrollat Corallin. Sachsarnas veka flicka,
som endast frstr att i kammarn leka med nlen, har frhxat den
starke. Norna r mktig, du rder ver naturens krafter. Hv denna
frtrollning som binder Corallin, jaga bort sachsarnas flicka."

"Har Hildred lst i sin makes sjl?"

"Lnge har jag fruktat den lismande, veka flickans smil, i dag r jag
sker. Dougal, med den dubbla synen, har sett henne som Corallins
maka."

"r Hildred icke ddlig?"

"Ja, jag r ddlig, ja, och efter mig skall kanske en annan bliva
Corallins maka. En annan skall ga hans hjrta, en annan skall vara
hans barns mor. Han skall glmma Hildred; och en annan skall dela
hans ra och sitta vid hans sida. , och min Eakin, min spde, han
skall ingen moder ga, och en styvmoders ga skall avundsamt se
Corallins frstfdde. Dock, vare det n s, blott icke denna Edith,
denna sachsarnas docka, detta svaga str som brytes vid blotta ljudet
av svrdens klang. Hglandshvdingens maka skall icke vara svag, hon
skall tla hra vapnens gny och icke bva att se blod. Solen fr
ej finna henne i sng, vrdarinnan av det stora huset, hundrades
matutdelerska. Sachsarnas flicka vilar frvekligad p sina dynor och
tjnarinnorna frstra det rika frrd jag sammanlagt. Blev ngonsin
tartanet slut i Hildreds kamrar, om n femtio av mnnen behvde
drkter? Sachsarnas flicka har lrt sig lsa i bok i stllet fr att
spinna, att skriva med penna i stllet fr att vva. Norna, lr mig
hva den frtrollning som fngslar Corallin."

"I morgon skall Norna komma till hvdingens grd."

Norna kastade tillsamman ngra brnder som gldde i ett hrn av hlan
och pkastade nytt ris som uppflammade. Rken virvlade upp mot hlans
vrvning och frsvann genom osynliga rmnor.

"Elden r varm i Nornas hla som i hvdingens sal. G icke n, hr
stormen, hr regnet. Norna fruktar dem icke, hon bor i regnet, hon
bres av stormen; men dessa makter dmjuka sig icke infr jordens
vldige. G icke n, kinden r blek, handen darrar."

"I morgon", sade Hildred utan att svara p Nornas inbjudning att
drja.

"I morgon, om n vind och vg och sky lgga sig dremot."

Och Norna kom; men i feber och yrsel lg Hildred. Hon talade: "Norna,
jag skall d, det ropade stormen till mig, det susade regnet fr mig,
d det trngde tvrt igenom min kropp och lade is i mitt blod, det
dnade vgen mot btens kant. Jag skall d, men hon mste flja mig,
hon mste ock d. Giv mig dolken dr, fort. Hon mste d."

Brdskande grep Hildred dolken, men slngde den lngt ifrn sig.
"Nej, dock icke d. Hon r s spd. Icke vill jag frtrampa den
svaga. Hon m leva, blott hon icke griper efter vad som r mitt, mitt
in i evigheten. M hon lsa den frtrollning vari hon snrjer honom."

Tyst lg Hildred en stund, men talade ter med lg dmpad rst:
"Norna, jag skall d, men jag kan det icke, om jag icke vet, att
denna sachsiska flicka aldrig blir Corallins maka, aldrig mitt barns
mor." Upp reste sig den bleka, stirrande gestalten av Hildred och
sade dovt: "Blir Edith Corallins maka, s mste jag hmnas. Det
brinner i min sjl, det r hatets lga, den kan ej slockna! Vid din
makt, Norna, vid alla de krafter som regera elden och vattnet besvr
jag dig, giv mig medel att hmnas."

Norna bvade samman, liksom kuvad av besvrjelsen. Hon svarade med
vldsam anstrngning: ", jag mste lyda, den dende behrskar mig;
icke mnska mera, icke ande n!"

"Skynda, Norna, snart r det fr sent. Vad kan den ddas hat som
lever nnu i graven?"

Upp reste sig Norna, blek som en dd. Hennes gon stirrade, hennes
hr syntes resa sig och med utstrckt hand stod hon talande liksom i
bvan, liksom hon varit tvungen att uttala orden: "Tre gnger efter
det Edith blivit Corallins maka r hon i ditt vld, ett gonblick
varje gng. En gng varje vr, nr dagen gryr just som mnen ntt
sitt fylle, sedan dag och natt jmnats om vren. Lyckas du detta
gonblick finna henne sovande, d ger du makt ver henne. Men andens
lagar brytas ej strafflst, r ej vrvet utfrt d, s finnes icke
mera ngon rddning ur det otillfredsstllda hatets frtrande eld.
Hildred, Hildred, vlj krlek, vlj icke hat! Det frtr, det brnner
fr evigt! Lt hatet slockna i krlek."

Klagoskrn ljuda ver Loch Lomonds vatten. Grt och skri terskalla
frn Ben Lomonds klyftor. Varfr grta stammens gamla kvinnor,
varfr ljuda klagoskrn? Corallins stolta maka r dd, nnu en gng
skall hon hedras frrn hennes lik gmmes i mullen. Ddsvaka hlles,
grterskorna hja ddsklagan.

Lnge sjunga barderna en sng om Hildred den stolta och Edith den
fagra. Och Hglandets flickor sjunga sngen om hur krlek dock r
starkare n hat.

Barderna sjunga och Hglandets trnor de sjunga, att Hildred den
stolta icke fann ro i sin grav, hatet drev henne att irra som hstens
sky fr vinden.

"Det frsta ret", s sjunga de, "d frsta gngen mnen fyllde
sig, nr gryningens frsta strle skimrade vid himlaranden; d fann
Hildreds irrande ande Edith arbetande i spetsen fr flitiga trnor
och i frdubblat hat hastade hon bort att irra nnu ett r."

"Det andra ret", s sjunga de, "vid samma stund, fann Hildred
Corallins unga maka i bn vid den sovande makens bdd och i
frdubblad vrede mste hon ter hasta bort att irra omkring."

"Och det tredje rets stund kom", s sjunga de nnu, "och vild i
stormvirveln kom Hildreds irrande ande fr att fatta den nu slumrande
Edith. Men p den unga styvmoderns arm, med det lockiga huvudet lutat
mot hennes brst, slumrar den spde gossen, Hildreds son. Den frsta
stund den febergldande gossen ftt ro, den frsta stund Ediths gon
slutit sig av trtthet sedan de mnga dagar och ntter vakat ver det
klagande barnet i hennes famn."

"Allt stillare blev stormen", s sjunga barderna, s sjunga
flickorna, "allt mera ljusnar skyn, stern smyckar sig med gldande
rosor, solens ga strlar ver vrlden, och glad slr den unga Edith
upp sitt ga, ty s ljuvligt stilla slumrar den lille p hennes arm".

"Och icke mera", s sjunges med glada toner, "icke mera irrar
Hildreds ande omkring; ty hat lever ver graven, men krlek r
starkare n hat, och Hildreds hat har slocknat i krlek".




BITTRAST


    Vl vet jag ett ve fr ett hjrta,
    vl knner jag tvenne ocks:
    men jag vet dock en djupare smrta,
    mer kvalfull n dessa tv.

    Ja, svek den du lskar, visst brnde
    ett kval i ditt hjrta ocks,
    och lg dd han p bren, visst knde
    du kvalens bitterhet d.

    Dock vet jag en smrta, som vida
    gr ver de sorgliga tv.
    Att se honom tras och lida,
    det kvalet r bittrast nd.




DEN FNGSLADE BARDENS MAKA SJUNGER


    Fick fordom jag vara i blomstrande vr
    din unga, din lyckliga brud,
    hur skulle jag nu nr stormen slr,
    ej st trofast hos dig infr Gud!

    Ej kunde jag dela din ra och glans,
    dr din bana gick hgt ver min,
    men i fngelsets cell, hr rum fr mig fanns,
    sen dig lidandet korat till sin.

    Och icke din ra, din glans och ditt namn
    det var som hit lockade mig:
    men mig fngelset syntes min kraste hamn,
    sen dr man fngslade dig.

    Gr n genom sekler i jubel ditt namn,
    nu trycker dock bojan ditt brst.
    Men kanske ges ro i en lskande famn
    eller lugnar en smekande rst.

    Och levde jag en gng i krlek och vr
    den strlande dagen med dig,
    s lyser nog n, fast mrker hr rr,
    ett stilla ljus dock fr mig.

    D ville jag skmta i krlek och vr,
    din unga, din lyckliga brud,
    nu vill jag vl ock, d sorgen oss slr,
    st trofast hos dig infr Gud.



