'Bhagavad-Gita' av  r Projekt Lnnrots utgivelse nr 1012. E-boken r
public domain svl inom EU som i vriga vrlden, varfr vi inte stter
ngra som helst restriktioner med hnsyn till e-bokens anvndning eller
dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Jari Koivisto och Projekt Lnnrot.




BHAGAVAD-GITA

Herrens Sng


P svenska

av

NINO RUNEBERG



Helsingfors 1910,
G. W. Edlunds Frlagsaktiebolag.








          BHAGAVAD-GITA


          _Nr rtten vacklar och det onda segrar,
          d trder sjlv Jag fram, o Bharata.
          Jag fds p nytt i varje tidevarv
          till dygdens skydd, till lastens undergng,
          och fr att lgga sker grund fr rtten_.

                                    (IV, 7-8.)



_Bhagavad Gita_, (Herrens Sng), utgr en avdelning av Indiens
nationalepos _Mahabharata_. Den innehller den undervisning, som den
Gudomlige, i Krishnas skepnad, gav furstesonen Arjuna, d denne
skulle draga i flt mot sina frnder, med vilka han rkat i fiendskap.
-- Striden mellan Arjuna och dessa hans forna vnner anses hava en
sinnebildlig betydelse och syfta p kampen mot _inre_ fiender, --
passioner, laster o.s.v. -- genom Yoga (Yoga = innerlig frening med
det Hgsta, religion).






INNEHLL.

Lsaren behagade observera anmrkningen till 1:sta sngens 1:sta
shloka.

     I. Arjunas nedslagenhets Yoga.
    II. Yoga genom Sankhya-forskning.
   III. Yoga genom handling.
    IV. Yoga genom visdom.
     V. Yoga genom handlingens frsakande.
    VI. Yoga genom sjlvkuvande.
   VII. Yoga genom urskiljande kunskap.
  VIII. Yoga genom det Ofrgngliga Hgsta Eviga.
    IX. Yoga genom den kungliga Visdomen och den kungliga Hemligheten.
     X. Yoga genom hrskandet.
    XI. Yoga genom anblicken av den Vrldsomfattande Skepnaden.
   XII. Yoga genom hngivenhet.
  XIII. Yoga genom srskiljande mellan Fltet och Fltets Knnare.
   XIV. Yoga genom skiljande frn de trenne krafterna.
    XV. Yoga genom nende av den Hgste Anden.
   XVI. Yoga genom det gudomligas skiljaktighet frn det demoniska.
  XVII. Yoga genom skiljaktigheten hos de trenne slagen av tro.
 XVIII. Yoga genom befrielse p grund av frsakande.
 Anmrkningar.
 Fotnoter.



AUM!

Hr begynner HERRENS Sng.

Inledning och 1:sta kvdet.


       DHRITARASHTRA kvad:

       _P Kurus sltt och Pliktens, o Sanjaya,
       vad gjorde vl mitt folk och Pandu's sner,
     1 d lystna efter strid de samlats dr?_

       SANJAYA kvad:

       _Se'n han betraktat Pandu's sners skara,
       steg kung Duryodhana till Drona fram
     2 med dessa ord: "Betrakta denna krigsmakt
       som tillhr Pandu's sner, och som ordnats
       med klokhet av din lrjunge, -- en son
     3 av Drupada! Se alla dessa hjltar
       och starka skyttar, vldiga som Bhima
       och som Arjuna; -- Drupada med vagnen,
     4 Virata, Yuyudhana; Dhristaketu
       och Chekitana; Kashis blde kung
       och Kuntibhoja, Purujit och Shaibya,
     5 den vldige; -- den tappre Uttamauja;
       -- Subhadras son, den starke Yudhamanyu;
     6 Draupadis tt med sina starka vagnar.
       Hr ven vra furstars namn, och knn,
       -- o frmste bland de terfdde du, --
     7 de yppersta bland mn i vra leder:
       Du sjlv och Bhishma, Karna, segrarn Kripa
     8 Vikarna, Asvatthama, Saumadatti,
       och mnga andra hjltar, som frsaka
       sitt liv fr mig, och ro vpnade
     9 med skilda slag av vapen, stridsfrfarne.
       Dock ringa synes mig vr hr, fast ordnad
       av Bhishma, medan deras synes vldig,
    10 fast Bhima ordnat den; -- s m d alla
    11 frsvara Bhishma, och ej fly ur striden!"_

       _Nu blste Kurus' lderstigne stamfar
       den rorike, i sin lur, som ljd
    12 liksom ett lejons rytande; och lurar
       och horn och pukor gvo tersvar
    13 med vldigt buller. -- Frn den andra sidan,
       p vagnen med de vita hstarna,
       besvarades den manande fanfaren
       av Krishna, Mstaren, samt av Arjuna,
       den hge Pandusonen, och de blste
    14 i tvenne lurar av gudomlig art;
       ty Han, som segrat ver Sina sinnen,
       bar en av Jttens knotor danad lur,
       och Dhananjaya[1] blste "Gudagvan".
    15 Och Bhima, Vargabuken, blste "Paundra";[2]
       och konung Yudhishtira, Kuntis son,
       och Nakula och Sahadeva blste
    16 i "Segern", "Honungstonen" och "Juvelen";
       och Kashis hge kung, och Dhrishtadyumna,
       Virata och Shikandi, Satyaki
    17 som aldrig bjts, Drupada och hans sner,
       Subhadras son, den mktigt vpnade,
    18 de blste alla sina skilda lurar,
       vars genklang skalv i dina sners hjrtan,
       o Dhritarashtra, och som fyllde himlen
    19 och jorden med sitt dn. -- Men Pandus ttling,
       Arjuna, vars banr bar Apans bild,[3]
       d han frnam att dina sners skara
       sig ordnat, och att pilarna och spjuten
    20 snart skulle flyga, tog han upp sin bge
       och kvad till Den som kuvat alla sinnen:_

       ARJUNA kvad:

       _"Du Ofrnderlige! styr min vagn
    21 emellan bda hrarna; -- jag lngtar
       att rtt betrakta dem, med vilka jag
    22 i detta nyssbegynta krig skall kmpa,
       -- att skda dem, som hr frsamlat sig
       och vilja tjna uti stridens vimmel
    23 sin furste, Dhritarashtras onde son."_

       SANJAYA kvad:

       _Vid dessa ord av fursten styrde Krishna
       den fagraste bland vagnar mitt emellan
    24 de bda hrarna, -- o Bharata, --
       just dit, dr Bhishma, Drona och de andra
       av vrldens herrar ordnat sig till strid,
       och sade: "Skda nu, o Prithas son,[4]
    25 hur Kurus skaror samlat sig tillhopa!"
       Och Prithas ttling sg, hur mnga frnder
    26-27 och vnner stodo rustade till kampen
       p bda sidor; och han kvad med sorg:_

       ARJUNA kvad:

       O Krishna! D jag skdar mina frnder
    28 som lngta att f mta mig i strid,
       d svika mina lemmar, tungan lder
       invid min gom; jag darrar, och mitt hr
    29 sig reser hgt av fasa; -- min lekamen
       blir het och bvande, Gandiva[5] faller
       utur min hand, jag vacklar, och min sjl
    30 frvirras; -- onda tecken, Keshava,[6]
       omvrva mig! -- Ej heller kan jag vnta
       att ngot gott skall bliva mig till del,
    31 om jag i striden drper mina frnder!
       Ty jag, o Krishna, nskar icke seger,
       ej heller kunglig vrdighet och njutning.
       Vad r allt detta, -- vad r sjlva livet
    32 fr mnniskan? Se, de som giva tronen
       och njena ett vrde, mta oss
    33 med strid och dd, -- frsaka liv och skatter
    34 blott fr att drpa oss, -- sin nrmsta slkt.
       Och fast de vilja bringa dd t mig,
       o Madhus bane, nskar icke jag
       att dda dem, -- nej, icke ens fr vldet
       i alla trenne vrldar, -- mycket mindre
    35 fr ngon jordisk tron. -- Ack, gldjen flyr
       fr alltid oss, -- o Du som fller hrar, --
       om vi frgra dessa syndare;
    36 ty deras synder komma p vrt huvud.
       S borde vi ju skona dessa sner
       av Dhritarashtra, vra slktingar;
       ty huru kunna vi, o Madhava,
    37 vl frjdas, om vi drpa vra frnder?
       Fast deras tanke r p villospr,
       frvirrad genom lystnad, och ej ser
       att det r brott att plna ut en slkt
    38 och att bekmpa sina egna frnder,
       -- sg, borde icke vi frsaka synden,
       o Du som fller hrar? -- vi, som inse,
    39 hur mycket ont som fds av tters dd?
       Med varje tt som slocknar, dr en dharma,
       -- en helig ttehvd frn urtids dar, --
    40 och drigenom vllas laglshet;
       av dennas vlde ledas kvinnorna
    41 till synd och brott, och kasterna frblandas;
       s fras tterna och deras bane
       uti frdrvet; ttefderna
    42 bervas sina ris- och dryckesoffer,
       och alla kasters, alla tters seder,
       som hllits heliga se'n urtids dar,
    43 frdrvas, d och falla uti glmska.
       Det sges ju, att i en del tt,
       vars dharma glmmes, lider hela tten
    44 en avgrunds kval av ttlingarnas skam.
       Ve mig! till vilken synd vi dragit ut!
       Av lust till herravlde strva vi
    45 att plna ut vr egen slkt frn jorden!
       Om Dhritarashtras sner hjde vapnen
       och drpte mig i denna strids tumult
       frutan motstnd och frutan vrn,
    46 d vore sdant lyckligast fr mig!

       SANJAYA kvad:

       Nr furst Arjuna talat dessa ord
       p stridens flt, han slppte pil och bge
    47 och sjnk mot vagnens bnk med dyster hg.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       FRSTA KVDET

       slunda; och det kallas:

       ARJUNAS NEDSLAGENHETS YOGA.




II.


       SANJAYA kvad:

       Till honom, som av mkan genomtrngts
       och i vars gon heta trar stodo,
     1 gav Madhus bane trstande till svar:

       HERREN kvad:

       Vi slr ett nesligt klenmod, o Arjuna,
       din sjl i farans stund, och stnger vgen
     2 till ran och till himlen? Giv ej vika
       fr denna vekhet, o du Prithas son!
       Den anstr icke dig; -- frdriv din svaghet,
     3 du fiendernas gissel! -- upp till strid!

       ARJUNA kvad:

       O Madhus bane, sg! hur mktar jag
       vl rikta dessa mina vassa pilar
       mot Bhishma och mot Drona? -- Bda ro
     4 min vrdnad vrda, o du stridens herre!
       Bttre frvisso det r att leva av tiggarefda,
       n att i stridernas larm flla en Guru[7] och vn!
       Drper jag sjlv de vnner jag har, de Gurus, som lrt mig,
     5 sudlas min seger av skam, flckas min fda av blod!
       Tvivel det synes mig vrt, om segern vore mig nsklig;
       -- vunne de seger i dag, vore det bttre frvisst,
       n om vi drpte de mn, som sknka livet dess vrde,
     6 all Dhritarashtras tt, -- dessa, som rusta sig nu.
       Svaghet trycker min sjl, mitt hjrta tvekar i valet:
     7 visa mig vgen du! led mig med tydliga rd!
       Led och lugna mig du; ty aldrig vinner jag friden,
     8 bleve jag ven i dag kung ver himlar och jord!

       SANJAYA kvad:

       S kvad den segerslle Gudakesha
       till alla sinnens kuvare; -- med orden:
     9 "Jag vill ej strida!" blev han ter tyst.
       D smlog Herren milt, o Bharata,
       och talte till den ngestfyllde fursten
    10 p fltet mellan bda hrarna:

        HERREN kvad:

       Du srjer dem, som icke bra srjas,
       och sker smycka ut ett fvitskt tal
       med ord av lnad visdom. -- Vise mn
    11 begrta varken livet eller dden.
       Den stund har aldrig funnits, d ej Jag
       och du och dessa mnskofurstar levde,
    12 ej heller skall den stunden nnsin sl.
       D sjlen, kroppens furste, genomgtt
       dess barndom, ungdom, mandom och frfall,
       d drar han hdan i en annan kropp;
    13 den vise knner icke sorg drver.
       O son av Kunti! stoftets nrhet bringar
       s kld som hetta, frjd svl som kval; --
    14 br deras vxling lugnt, o Bharata!
       Du furste ibland mn, -- oddligheten
       r blott fr den, som ej av dessa plgas,
       som br med jmnmod bde frjd och kval
    15 och r stndaktig. -- Vad ffngligt r,
       det har ej ngot vsen i sig sjlvt;
       det verkliga hr aldrig upp att vara.
       Den som i sanning skdar tingens vsen,
    16 han inser ven detta. Vet, att DET
       r starkare n allt vad DET har danat,
    17 att intet kan frinta detta Enda.
       Det Enda r oddligt och ondligt
       och evigt lever Det; -- blott former vxla
    18 och d; -- s kmpa d, o Bharata!
       Bd' den, som tror att anden mktar mrda
       och den, som tror att han blir mrdad, fela.
    19 Han kan ej mrda, kan ej hller mrdas.
       Han fds ej och han dr ej; han r till
       och upphr ej att vara: aldrig fdd,
       bestndande, evrdlig, ofrgnglig,
    20 han dr ej, om n hans lekamen ddas.
       Vem knner denne ofrgnglige,
       som aldrig fdd och evigt ofrminskad
       _frbliver vad han r_, -- vem knner honom,
    21 och tror dock att han drper eller drpes?
       Nej, som en mnska kastar av en kldnad
       som slitits ut, och tager p en ny,
       s tager den, som bor i kroppens skepnad,
    22 en nyfdd kropp, s snart den frra dtt.
       Han sras ej av vapen, brnnes ej
       av elden, drnkes ej av vattuflden,
    23 frtorkas ej av kenvindars flkt.
       Osrbar, ofrtrbar, outgrundlig,
       alltgenomtrngande, bestndande,
    24 urldrig och orubblig och ovansklig,
       frdold, ofattlig, evig kallas han;
       om du som sdan knner honom, sg,
    25 vi srjer du vl den, som aldrig dr?
       Men ven om du tnker dig, att han
       bestndigt fdes och bestndigt dr,
       -- o hjlte med den starka armen du,
    26 om ven s du tnker, srj dock icke!
       Ty vad som ftts, det mste d en dag
       och vad som dtt, det mste ter fdas:
    27 srj icke denna evigt givna lag!

       Se, tingens brjan r i det frdolda,
       blott deras varas mitt r uppenbar,
       och deras ndalykt r ter dold.
    28 Vad rum fr klagan ges det hruti?
       Det ses av en med undran, och en annan
       frtljer det med undran, och en tredje
    29 med undran lyss drp, och alla gckas.
       Den, som i kroppen dvljes, kan ej sras;
    30 srj drfr ingen dd, o Bharata!
       Se blott upp din kungaplikt! -- en hjlte
    31 med gldje hlsar en rttfrdig strid;
       d sjlv den honom skt, o Prithas son,
    32 han ser i den en ppen vg till himlen.
       Men om du ej vill kmpa denna kamp,
       fastn rttfrdigheten bjuder s,
       -- d viker du ifrn ditt samvets bud
    33 och syndar mot din plikt och mot din ra.
       Till evig tid du nmnas skall med blygd,
       och skam r tyngre fr den delborne,
    34 n sjlva dden. -- Alla skola tro,
       att du av feghet flytt; och de, som frr
       ha skdat upp till dig som till en hjlte,
    35 de skola blicka p dig med frakt;
       bland fienderna skola klaffare
       med fga hviskt tal dig smdligt hna:
    36 ges det vl vrre de fr en kung?

       Om du i striden dr, r himlen din,
       och segrar du, skall du besitta jorden:
       st drfr modigt upp, o Kuntis son!
    37 -- omgjorda dig till strid, och tag med jmnmod
       bd' lust och kval, frlust och seger; -- kmpa
    38 fr pliktens skull, s sker det utan synd.

       S lrer Sankhya-skolans visdom; lyssna
       till Yoga nu, du Prithas ttelgg!
       Om du av denna blivit genomtrngd,
    39 skall du befrias ur din handlings bojor.

       I Yoga gr ej ngon kraft frlorad,
       ej hller sker dr vertrdelse.
       Ett ringa grand av denna vishet skyddar
    40 mot mycken fruktan. --

                               En beslutsam sjl
       r sammanriktad mot ett enda ml,
       du Kuru-ttens frjd; -- en obeslutsam
    41 r skingrad och frstrdd fr alla vindar.
       En kortsynt dre talar blomstersprk
       med sinnet fnget uti Vedas bokstav,
    42 och sger: "Endast detta finnes till!"
       Med sjlvsjuk sjl, med himlen som sitt ml,
       han strvar efter frjd i nsta liv
    43 och tror sig vinna den med bn och offer.
       Vid makt och gldje klnger han sig fast,
       med sinnen fngna uti slika lror:
       -- fr honom r ej denna Visdom gjord;
    44 den krver stadig blick p Gud allena.
       I Vedas lras vrldens trenne krafter;[8]
       men hj dig ver dessa krafters spel,
       Arjuna, hj dig ver varje motsats,
       frsaka alla dina egodelar,
    45 var trofast i din renhet, full av SJLVET.
       Fr en Brahman, vars sjl r full av ljus,
       blir lsningen av Vedas lik en brunn
    46 fr den, vars hela flt r versvmmat.
       Din omsorg glle grningen allena,
       och ej din grnings frukter; -- lt ej dessa
       frleda dig att handla, eller fjttra
    47 din hga sjl i ddlshetens band!

       O Dhananjaya, d du handla vill,
       frsnk dig uti enhet med det Hgsta;
       frsaka varje jordisk lustas boja,
       frbliv i jmnvikt s vid nederlag
    48 som seger: jmnvikt r ett namn fr Yoga.
       Och handling str dock ojmfrligt lgre
       n klarsynthetens Yoga, -- sk din tillflykt,
       o Dhananjaya, i Frnuftet Sjlvt;
    49 ty den, som sker ln, r mkansvrd.
       D man frsnkt sig i Frnuftet Sjlvt,
       d blir man frigjord, s ur onda dd
       som ock ur goda; fst din sjl i Yoga;
    50 med Yoga vinnes frdighet i handling.
       Den Vise, enad med Frnuftet Sjlvt,
       frsakar handlingarnas alla frukter,
       och frigjord utur fdelsernas bojor,
    51 han nr den hgsta himlens salighet.
       Nr du har brutit alla villors fjttrar,
       d skall du hja dig till liknjdhet
    52 fr allt vad du har hrt och skall f hra.
       Nr du har hjt dig ver skriftens bokstav
       och ntt fullkomlig frid uti din sjl,
       frsjunken uti djup betraktelse,
    53 d skall du hinna Yogas ljusa hjd.

       ARJUNA kvad:

       P vilka tecken skall jag knna den,
       som vunnit sinnets frid, o Keshava,
       och r stndaktig i sitt skdande?
    54 Gr, sitter, talar han som andra mn?

       HERREN kvad:

       Den man, som vergiver hjrtats lystnad,
       o Prithas son, och gldes blott av SJLVET,
    55 han blir stndaktig, -- knner intet kval
       i smrtans stund, och lockas ej av njutning;
       han bindes ej av lidelsernas bojor,
       av fruktan, hat och vrede, och han kallas
    56 en helig man och en stndaktig sjl.
       Vad hnda m av ljuvligt eller lett,
       r dock hans ande fri p varje hll,
       och knner varken lystnad eller avsky;
    57 -- han eger verklig jmnvikt i sin sjl.
       Skldpaddan drager in p alla sidor
       var srbar lem; s drager ock den vise
       vart sjlens sinne frn dess freml,
    58 och s han vinner jmnvikt i sin sjl.
       D svinna alla sinnesfreml
       fr den, som har sin boning uti kroppen,
       de fly och lmna endast saknad kvar;
       men ven sjlva saknaden frsvinner,
    59 d sjlens blick har sett det Allrahgsta.
       Om kroppens sinnen vckas hos den vise,
       d, son av Kunti, draga de hans sjl
    60 till denna jord, trots allt hans strvande.
       S m han drfr kuva dem, och sitta
       med inre frid, med Mig som hgsta ml;
       ty den som kuvat alla sina sinnen
    61 har vunnit verklig jmnvikt i sin sjl.
       Den sjl, som lever uti sinnevrlden,
       blir bunden vid sin tankes freml;
       av denna bundenhet uppkommer lystnad,
    62 av lystnad vrede och av vrede irring;
       s hljes minnet uti djupa tcken,
    63 Frnuftet svinner, mnniskan frgs.
       Men den som gett sig sjlv i SJLVETS vld
       och kuvat sjlvet, gr med fria sinnen
       bland alla freml; -- han lockas icke
    64 och sttes icke bort av ngonting.
       D stiger lugnet in uti hans sjl
       och slcker alla smrtans vilda lgor;
    65 -- r hjrtat lugnt, fr ven tanken frid.
       Fr den som ej har sjlens harmoni,
       fins sjlens samling ej, och ej Frnuft;
       frutan sjlens samling fins ej frid
    66 och hur kan utan frid det finnas lycka?
       Om sjlen fljer med ett sinnes irrfrd,
       den kastas redlst kring, liksom ett skepp
    67 som driver med en storm p vilda vatten.
       Drfr, o hjlte med den starka armen,
       om alla sinnen stngts fullkomligt till
    68 fr sina freml, blir jmnvikt vunnen.

       Det som r natt fr alla varelser,
       r vaksamhetens tid fr den som sker;
       men dagens vlan, liv och kiv och strvan
    69 r mrker fr den Helige som ser.
       M varje lngtan, varje jordisk lystnad
       frrinna i hans sjls omtlighet,
       som floder falla ut i Oceanen:
       den tager mot de vilda bljorna
       och ligger stilla uti ndls ro.
    70 Han eger frid; --  ej s den lystnes sjl.
       Den som frsakar varje jordisk lust
       och gr sin vg i livet utan lngtan,
    71 i frid och dmjukhet, skall finna ro.
       Se, det r friden i det EVIGA,
       och den, som ntt det, vandrar mer ej vilse.
       Den som frblir stndaktig in i dden,
    72 han ingr uti Guds Nirvanas frid.[9]

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       ANDRA KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM SANKHYAFORSKNING.




III.


       ARJUNA kvad:

       O Du som fller hrar, -- synes Dig,
       att vetande r mera vrt n handling?
       vi snder Du mig d, o Keshava,
     1 till kriget, -- denna fruktansvrda handling?
       Med detta tal, som strider mot sig sjlvt,
       frvirrar Du min tanke; -- sg mig d
     2 hur saligheten bst och skrast vinnes!

       HERREN kvad:

       I denna vrlden fins en dubbel vg,
       som nyss Jag sade, -- o du rene hjlte!
       den kunskapsrikes -- Sankhya's -- vg till Yoga,
     3 och Yogi'ns vg av handlingar och dd.
       Ej vinner mnskan frihet frn att handla
       i det hon sker ddlshetens ro;
     4 ej heller nr hon s fullkomligheten.
       Ty ingen mktar ens ett gonblick
       att verkligt skilja sig frn varje handling:
       varenda mnska drives jmnt drtill
     5 p grund utav Naturens trenne krafter.[10]
       Och sitter ngon stilla, styrande
       i yttre mtto handlingens organ,
       men ruvande i tanken p det yttre,
       p sinnena och deras freml,
     6 d m han kallas hycklare och dre.
       Men, o Arjuna, den som fullgr Yoga
       frmedelst handling, men behrskar jmnt
       med sjlen varje sinne, och som kuvar
       frutan lidelse sin handlings verktyg,
     7 han r en vrdig man och Karma-yogi.
       S m du stndigt verka i det goda,
       ty verksamhet str ver ddlshet;
       om du i sanning vore overksam,
       d kunde ej ens kroppsligen du leva,
     8 fullbordande din pilgrimsfrd p jord.
       Men hela vrlden fjttras genom handling,
       emedan ej dess handling r ett offer:
       s m du offra all din lidelse,
     9 o Kuntis son; -- d blir du fri frn handling.
       D Herren lt all mnsklighetens sjlar
       utur Sitt inre vsen strla ut,
       d skapte Han sin lag om offret ven,
       och sade: "Vxen och frken eder
    10 igenom denna! -- vare den er lycka!
       Av denna skola Ljusets Andar[11] nras,
       och Ljusets Andar skola nra er,
    11 -- s skola alla n det hgsta goda.
       Ty, nrda genom offret, skola De
       beskra edra nskningar fullbordan."
       -- En rvare r den, som tager gvor
    12 av Dem, och ger Dem intet vederlag.
       Om du har offrat frst t Ljusets Andar,
       d m du ta resten utan synd;
       men den som ter fr sin egen skull
    13 frutan fromhet, r en syndare.
       Av fda nras alla varelser,
       och fda uppstr endast genom regnet,[12]
       och regnet nres genom offer; -- offer
    14 r icke mjligt fr en ddls man.
       Av Brahma ro alla handlingar,
       och Brahma av den Ofrgnglige,
       det m du veta; -- drfr r den Hgste,
    15 den Evige, i varje offerhandling.
       -- Den som ej fljer detta kretslopps vlvning
       p denna jord, han syndar i sitt liv,
       han glds i sinlighetens vrld, och ffngt
    16 frgr hans levnad, o du Prithas son!
       Men den som glds t SJLVET, -- som i SJLVET
       r tillfredsstld och sll i SJLVET, -- intet
    17 str mer att nska fr en sdan sjl.
       Han har ej lust till denna vrldens ting,
       ej heller till att avst dessa ting,
    18 ej heller fjttras han av ngot vsen.
       S m du fylla varje plikt, och handla,
       men icke fjttras mer av ngon handling.
    19 Ty den, som handlar s, han nr det Hgsta.
       Blott genom handling r det, som Janaka
       och andra helgon ntt fullkomningen:
       s fst din blick p vrldens vlfrd du,
    20 och fullgr handlingar, som plikten bjuder!
       Vadhlst en stor och del man har gjort,
       str som exempel infr vrldens gon,
    21 och tjnar andra mn som frebild.
       De trenne vrldarna, o Prithas son,
       omsluta intet, som Jag mste gra,
       och intet ouppntt fr Mig, som Jag
    22 med handling kunde n; -- dock handlar Jag.
       Ty skulle Jag ej handla utan avbrott
       och ideligen, utan att frtrttas, --
       d skulle alla flja Mitt exempel,
    23 o Prithas son; -- d skulle alla vrldar
       i spillror strta samman; och Jag bleve
       en orsak d till kasternas frblandning
    24 och till frdrv fr alla varelser.
       Men som en ovis man av lystnad handlar,
       o Bharata, s br den vise handla
       frutan att av ngon lystnad drivas,
    25 med hgen riktad blott p vrldens vl.

       M ej den vise grumla sinnesfriden
       hos den som icke vet, och drfr drives
       till handling stndigt av sin handlingslust;
       han handle s i harmoni med Mig,
    26 att allas handling drutav frljuvas.
       Naturens trenne krafter alstra handling,
       och de allena; -- sjlvet, som bedrages
    27 av sjlviskheten, sger: "se, jag handlar!"
       Men, o du hjlte med den starka armen,
       d mnskan helt har genomskdat detta,
       och knner dessa krafter, egenskaper
       och drifter, deras yttringar och arter,
       d sger hon: "Se dessa krafter spela
    28 bland andra krafter;" -- hon r oberrd.
       De, vilka gckas av Naturens krafter,
       de fjttras ock av dessa krafters spel;
       den, som har hunnit vishetens fullkomning,
    29 br icke stra dessa drars ro.
       Med all din tanke vilande i SJLVET,
       och offrande din handling jmt t Mig,
       s gnge du till striden, fri frn hopp
    30 och sjlviskhet, fr hgens oro botad.
       De mnskor, vilka flja denna lra
       med hgen full av tro och fri frn klander,
    31 de lsas ock frn varje handlings band.
       Men de, som lyssna endast fr att klandra
       och icke flja lran, ro drar,
       som icke ega verkligt vetande;
    32 dock vet, att deras lott r att frdrvas.
       Den vise fljer ven sin natur,
    33 som andra varelser: vad btar klander?
       Begr och avsky fr vad sinligt r,
       ha rot i sinnena; -- m ingen falla
       i deras bojor; -- bda ro hinder
    34 fr den som vandrar upp livets vg.
       Lngt bttre r att fylla egna plikter,
       om ven ringa, n att fylla andras,
       om ven detta gres helt och fullt
       Att d fr egna plikter, det r stort
    35 En annan mnskas plikt r full av faror.

       ARJUNA kvad:

       Men sg mig, hge Lrare: vad r det,
       som driver mnskan att beg en synd
    36 emot sin vilja, likasom av tvng?

       HERREN kvad:

       Jo det r Kama, det r lust och vrede,
       som fds av rastlshetens egenskap,
       den vilda rajas, vilken flckar allt
    37 vad den berr, -- vr fiende p jorden.
       Som spegeln hljs av dam, som eld av rk,
       som fostret slutes in i moderlivet,
    38 s slutes denna vrld i rajas' famn;
       -- s hljes visdomen i stndigt dunkel
       av denne fiende till varje vis
    39 i form av lust, omttlig liksom elden.
       Dess ste r i sinnena, i tanken
       och i Frnuftet;[13] -- dessa bli dess verktyg,
       omhlja visdomen, och kroppens herre
    40 frvirras utav dem; -- men du, behrska
       din hg, o frmste ibland Bharatas,
       frgr inom dig detta syndens nste,
    41 som hindrar dig att varda vis och fri!
       Vl ro dina sinnen mktiga,
       och nnu mktigare dina tankar,
       och nnu hgre str Frnuftet; -- hgst
    42 av allt och mktigast r likvl HAN.
       Och d du funnit HONOM, som r hgre
       n varje tanke, n Frnuftet sjlvt,
       d m du kuva sjlvet genom SJLVET,
       o hjlte med den starka armen du,
       och drpa fienden i Lustans skepnad,
    43 hur svr att krossa n han synes dig!

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       TREDJE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM HANDLING.




IV.


       HERREN kvad:

       Jag tydde fordom denna hga lra
       fr Vivasvan; av honom undervisad
     1 blev Manu vis, Ikshvaku fljde honom;
       s togo Visdomskungar lran mot
       frn slkte och till slkte. -- Smningom
       i seklers lopp blev hon likvl frvanskad,
       du fiendernas gissel! -- Ofrvanskad
     2 av Mig du hrt den fr din trohets skull,
     3 och se, den r all hemlig visdoms hjd!

       ARJUNA kvad:

       Du fddes ju lngt efter Vivasvan;
       hur skall jag d frst, att Du frklarat
     4 Din lras bud fr honom, p hans tid?

       HERREN kvad:

       Bd' du och Jag ha levat mnga liv,
     5 Arjuna! -- Du har glmt dem, icke Jag.
       Fast Jag r evig, ofdd och frvisso
       det sanna SJLVET, alla vsens Herre,
       och ruvar ver all Min skapelse,
       s fdes Jag likvl i denna vrld
     6 av egen vilja och av egen makt.
       Nr rtten vacklar och det onda segrar,
     7 d trder sjlv Jag fram, o Bharata.
       Jag fds p nytt i varje tidevarv
       till dygdens skydd, till lastens undergng,
     8 och fr att lgga sker grund fr rtten.
       Och den som knner s Min gudabrd
       och vart Min verksamhet i sanning syftar,
       han vergiver kroppen, fdes ej
     9 p nytt, Arjuna, utan hinner Mig.
       Befriad ifrn lystnad, hat och fruktan,
       och fylld av Mig, med Mig som tillflyktsort,
       och renad uti visdoms helga eld,
    10 har mngen redan funnit vg till Mig.
       Och hur n mnniskorna nalkas mig,
       s vill ock Jag vlkomna dem; ty vgen
    11 frn varje hll r Min, o Prithas son!
       De, vilka nska jordisk framgng, offra
       till Ljusets Andar; -- mnsklig framgng skrdas
    12 frvisso ltt av handlingarnas sdd.
       De fyra kasterna ha sprungit fram
       ur Mig, p grund av skilda egenskaper
       och handlingar; -- s vet, att Jag dem alstrat
    13 ur det som, outtmligt, aldrig handlar.
       Ty inga handlingar berra Mig,
       ej heller trngtar Jag till deras frukter.
       Om ngon fattar Mig p detta stt,
    14 d binds han ej av sina handlingar.
       Det visste vra fder, och de skte
       befrielse p handlingarnas vg;
    15 s handla du som de i fordomtima.
       "Vad r d handling, vad r vila?" -- Frgan
       r svr att lsa ven fr en vis.
       Men Jag skall tyda dig all handlings vsen;
    16 om du frstr det, r du fri frn skuld.
       En hemlighet r handlingarnas vg:
       man mste lra skilja mellan handling
    17 och vrnga handlingar, och vilans ro.
       Den, som i vilan skdar verksamhet
       och som i verksamheten skdar vila,
    18 han r i vila, ven d han verkar.
       Den kallas Vis av visdomsfyllde mn,
       vars alla dd frbliva oberrda
       av lystnaden, -- vars alla verk frbrnnas
    19 av visdoms eld. -- Han vergiver allt
       och bindes ej av handlingarnas frukter,
       r stndigt lugn, och sker ingen tillflykt;
    20 han r i vila, fastn stadd i handling.
       Han hoppas intet, hrskar i sitt sinne
       och i sitt sjlv, har lmnat varje tr
    21 och syndar ej, -- hans kropp allena handlar.
       Fullkomligt njd med vad som utan mda
       beskres honom, -- fri frn motsatsparen,
       frn avund fri, bestndigt uti jmnvikt
       vid nederlag som seger, -- binds han ej
    22 av ngon handling, ven d han verkar.
       Fr den, som hunnit lugn och harmoni,
       fr den, vars lystnad dtt, vars hela tanke
       r fst i visdomen, -- vars handlingar
       frrttas ssom offer t den Hgste,
    23 fr honom smlter varje handling bort.
       BRAHMAN[14] r offergvan, offersmret
       och offerelden, dr de bda offras
       av offraren, som ven r BRAHMAN;
       och den som under offerhandlingen
       betraktar helt och fullt BRAHMAN, skall hinna
    24 BRAHMAN i sanning. -- Ngra Yogis offra
       till Ljusets Andar, medan andra gjuta
    25 i elden offer t BRAHMAN allena;
       av ngra gjutas alla kroppens sinnen
       i terhllsamhetens offerlgor;
       av andra gjutas sinnesfremlen
    26 i kroppens alla sinnens offereldar;
       av ngra gjutas sinnenas funktioner
       och livsfunktionerna uti den eld,
       som tndes av den enhet, vilken vinnes
    27 av sjlvbehrskning; -- andra ter offra
       sin rikedom, sin Yoga och sin bot,
       sin tysta forskning och sin visdoms skatter;
       -- de ro mn med sammanriktad hg
    28 och bra frukt i sina helga lften; --
       och nnu andra offra andedrkten
       som blses ut, i den, som drages in,
       och den som drages in i den som utgr,
       och hjda s sin andning in och ut
    29 i stndig strvan att behrska den;[15]
       och andra ter flja vissa stadgar
       fr dryck och fda, gjutande sin lifsflkt
       i andras livsflkt. Alla dessa knna
       vad offer r, och renas genom offer
    30 frn sina synder. Alla de som leva
       av terstoder av sin offergva,
       de g till det ovanskligt EVIGA.
       Men den som icke offrar, hr ej hemma
    31 i denna vrld, -- lngt mindre i den nsta.
       Slunda bras mnga skilda offer
       av skilda arter fram infr BRAHMAN,
       och alla dessa alstras genom handling.
    32 Om du har fattat detta, r du fri.
       O fiendernas gissel! visdomsoffret
       str framom offrandet av freml.
    33 I visdom innebor all handlings fullhet,
       o Prithas son! -- S lr dig inse detta
       frmedelst tjnande, frmedelst forskning
       och lrjungskap. De vise, vilka skda
    34 till tingens vsen, skola lra dig.
       Och d du lrt dig vishet genom dem,
       d skall du mer ej falla i frvirring,
       o Pandus ttling! ty d ser du allt
    35 i SJLVET, och fljaktligen i Mig.
       Om n du vore strst bland syndare,
       skall ver syndens hav du frdas trygg
    36 p vishets frja. -- Vishets eld frbrnner
       all handling, o Arjuna, ssom elden
    37 frbrnner ved till aska. -- Sannerligen,
       det finnes ej i denna vrld en luttring
       s hg som vishet. -- Helgad genom Yoga,
    38 nr mnskan SJLVET i behaglig tid.
       Ett hjrta fullt av tro blir fullt av vishet,
       och vis blir den, som kuvat sina sinnen;
       och den som vunnit vishet, vinner frid,
    39 -- den Hgsta Friden, dit han ingr snart.
       Men varje kunskapslst och tvivelsjukt
       och trolst sjlv gr till sin undergng;
       -- en sjl som tvivlar eger intet mer
    40 i denna vrld, ej heller i den nsta,
       och har frlorat lyckan. -- Den som klyver
       sitt tvivel, -- den som avstr varje handling
       frmedelst Yoga, -- den som SJLVET styr,
    41 han bindes ej av handling, Dhananjaya!
       S klyve du med vishets skarpa svrd
       ditt tvivel, som r ftt av brist p insikt,
       och bor uti ditt hjrta! Fst din sjl
    42 i Yoga! Upp, o Bharata, till strid!

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det EVIGA, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       FJRDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM VISDOM.




V.


       ARJUNA kvad:

       Du prisar handlingens frsakande,
       och sedan prisar du dock ven Yoga.
       S giv mig klart och tydligt d besked,
     1 och sg mig, vilkendera som r bttre?

       HERREN kvad:

       Frsakandet och handlingarnas Yoga
       n bda salighetens hjd till slut;
       -- men handlingarnas Yoga r frvisso
     2 frmer, n handlingens frsakande.
       En jmn frsakare r den, frvisso,
       som varken knner lystnad eller hat;
       ty han, o hjlte med den starka armen,
       r fri frn motsatskedjans par, och ltt
     3 han kastar av sig slaveriets boja.
       Ett barnsligt tal, som rjer brist p visdom,
       det r, om ngon skiljer forskningen
       och religionen t. -- Om ngon fljer
     4 den ena till dess slut, bli bda hans.
       Det rum dit forskarn av sin forskning ledes,
       ns ven av det fromma helgonet;
       och den som ser, att religion och forskning
     5 i grunden ro ett, han ser i sanning.
       Men tung r dock frsakelsernas vg,
       -- o hjlte med den starka armen du, --
       fr den, som ej har Yoga; men ett helgon,
       som snkt sig uti Yogas harmoni,
     6 med ltthet nr hans sjl det EVIGA.
       Han lever uti Yogas harmoni
       med renat sjlv, av SJLVET helt behrskad,
       med varje sinne kuvat, ty hans SJLV
       r ett med SJLVET uti allt som r.
     7 Och om han ven synes stadd i handling,
       frblir han oberrd. Harmoniskt fridfull,
       han tnker stndigt: "Jag r utan handling!"
       ty han har sett till tingens innersta;
       och vare sig han vidrr eller ser,
       hr, luktar, smakar, rr sig eller sover,
     8 drar andan, talar, tager eller giver,
       och ppnar eller sluter gonen,
       han tnker blott: "Se, mina sinnen leva
     9 bland sinnesfremlen; -- icke Jag."
       Frn honom, som i handling inbegripen,
       bestndigt handlar i det EVIGA,
       och avstr varje bjelse, -- frn honom
       skall synden falla bort, som vattenstnket
    10 frn lotusblommans blad. --
                                   En helig man,
       som vergivit varje bjelse,
       frrttar varje handling blott med kroppen,
       med tanken, med frnuftet, eller ven
    11 med kroppens sinnen, blott fr sjlvets rening.
       Och d han avsttt handlingarnas frukt,
       d hinner han i stndig harmoni
       till evig frid; -- men den som oharmonisk
    12 av lystnad drivs och lngtan efter ln,
       han fjttras av sin lngtan. -- Den som avstr
       i tanken ifrn alla handlingar,
       han bor som herre uti kroppens stad
       med nio portar, -- handlar icke mer,
    13 och frorsakar heller ingen handling.
       Se, vrldens Herre skapar varken handling,
       idn om handling eller ngon frukt
       av handling; -- alla dessa alstras fram
    14 av varelsernas eget, yttre vsen.
       Men ingens onda eller goda dd
       tas mot av Herren; -- visdom hljs av villa,
    15 och varelserna vilseledas s.
       Men i den sjl hos vilken villan drpts
       av SJLVETS visdom, lysande som solen,
    16 dr rjes strlande det Allrahgste
       Med tanken fst i DET, i DET frsjunkna,
       stndaktiga i DET, -- hngivna helt
       t DET, -- g slika mnskosjlar fram
       upp den vg, dr ingen tervnder,
    17 och visdomen har skingrat deras synd.
       Den vise mannen ser med samma blick
       p en av dmjuk visdom fylld Brahman,
       en ko, en elefant, en lrd, en hund,
    18 och en som livnr sig av hundens ktt.
       Ja, redan hr p jord r allt besegrat
       av dem, vars sjl r stadd i stndig jmnvikt;
       det EVIGA r stadigt och ovanskligt,
    19 de dvljas drfr i det EVIGA.
       Med ofrvillad, aldrig rubbad insikt,
       och stndigt fst uti det EVIGA,
       frbliver den, som knt det EVIGA,
       och frjdas ej t det som r behagligt,
    20 och grmes ej av ngot obehag.
       Och den, vars sjlv ej fjttras av berring
       med yttre ting, och gldes blott i SJLVET,
       -- vars sjlv r statt i stndig harmoni
       med det som EVIGT r, igenom Yoga,
    21 hans lycka ns ej av frgngelsen.
       Men varje frjd, som alstras av berring
       med yttre ting, r moder till ett kval;
       ty vad som brjat, mste ha en nde;
    22 -- av sdant gldes ej den vises sjl.
       Om ngon lrt sig av sitt jordeliv,
       frr'n han av dden ntts, att lugnt frdraga
       den storm, som ftts av lust och lidelse,
    23 d har han harmoni, -- en lycklig man!
       Sll i sitt inre, salig i sitt inre
       och i sitt inre upplyst, vandrar han
       en helig Yogi, till det EVIGA,
    24 och nr det EVIGAS Nirvanas frid.
       Och Guds Nirvana ns av varje vis
       vars synder ddats och vars tvfald upphvts,
       vars sjlv behrskas, och som efterstrvar
    25 att bringa vlfrd ver allt som r.
       Och Guds Nirvana r hart nra den,
       som knner vl sig sjlv, och skiljt frn sig
       sin lust och lidelse, och kuvat tanken
    26 och kuvat sin natur. -- Den helige,
       som utestnger allt vad yttre r,
       vars blick r fst emellan gonbrynen,
       vars nsborrs-andning rr sig lugnt och jmnt
    27 och lika mycket in och ut, -- som hrskar
       i sitt frnuft, sitt sinne och sin sjl,
       och har befrielse till enda ml,
       samt kastar bort fr evigt lust och lystnad
    28 och varje fruktan, -- han r verkligt fri!
       D han i Mig har skdat den som njuter
       allt offer och all bot, och den som hrskar
       i alla vrldars krets, och den som lskar
    29 vad hlst som n r till, han hinner Frid.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       FEMTE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM HANDLINGENS FRSAKANDE.




VI.


       HERREN kvad:

       En man, som fullgr allt vad plikten bjuder
       frutan lust till handlingarnas frukt,
       m kallas en frsakare och Yogi,
       -- men icke den, som verger sin hrd
     1 och avstr frn att offra och att bedja.[16]
       Du m frst och veta, Pandus son,
       att det, som mnskor kalla att frsaka,
       just det r Yoga; -- ingen blir en Yogi,
     2 om ej han avstr frn sitt nskande
       fr morgondagen.[17] -- Den som sker Yoga,
       skall finna vgen uti handlingar;
       -- om samme man har hunnit Yogas tron,
     3 blir sinnesfrid den mannens rtta vg.
       D han ej knner sinnevrldens fjttrar
       och handlingarnas band, -- d han frsakat
       sin nskan och sin sorg fr morgondagen,
     4 d sges han ha hunnit Yogas tron.
       S m han hja sjlvet genom SJLVET,
       och ej i sjlvet knna sig betryckt,
       ty SJLVET r frvisso sjlvets vn;
     5 -- och SJLVET r dock ter sjlvets ovn.
       I den, hos vilken SJLVET kuvat sjlvet,
       r SJLVET visserligen sjlvets vn; --
       hos den, som nnu icke kuvat sjlvet,
     6 blir SJLVET vredgat som en fiende.
       Det hgre Sjlvet hos en SJLV-behrskad
       och fridfull man, r lugnt i kld och hetta,
     7 i lust och nd, i ra och frnedring.
       En Yogi som har kuvat sina sinnen,
       som gldes blott av vishet och av kunskap,
       som r stndaktig, som med samma blick
       betraktar bde sten och gull och mull, --
     8 en sdan Yogi kallar man harmonisk.
       Han ser p vnner och p fiender,
       p frmlingar och obekanta mn
       frn andra land, och p sin nrmsta frnde,
       p brottslingen och den rttfrdige
     9 med samma ovld; -- han str hgt, i sanning!
       M Yogin stdse egna sig t Yoga,
       frbliva ensam i ett hemligt rum,
       med kuvat sjlv och kuvad tanke, -- frigjord
    10 frn lust och hopp. -- Upp en flckls ort,
       i stadig ro p ett orubbligt ste
       som sjlv han byggt, ej hgt, ej heller lgt,
       av klde, skinnet av en svart gasell
    11 och Kusha-grs, som bddats p varann,[18]
       dr m han sammanrikta all sin hg
       och kuva varje tanke, varje sinne,
       stndaktig dr han sitter, vande
    12 sin Yoga fr att rena helt sitt sjlv.
       Med kroppen, huvudet och halsen raka,
       orubblig och stndaktig; med en blick
    13 som icke ser, upp sin nstipp fst,
       med sjlvet fridfullt, ofrskrckt och fast
       i Brahmachari'ns lfte, och med hgen
       behrskad, tnkande p Mig, harmonisk,
    14 m lngtansfullt han s frbida Mig.
       En Yogi, som bestndigt s frenas
       med SJLVET, och som hrskar i sin hg,
       han gr till Friden och till Saligheten,
    15 -- den hgsta Salighet, som bor i Mig.
       I sanning, frssarn hinner icke Yoga,
       ej heller den som verdrivet fastar;
       ej heller den som sover alltfr mycket,
    16 ej heller den som vakar verdrivet.
       Men den som fr ett regelbundet liv
       och slumrar in och vaknar regelbundet
       och ter lagom och frstrr sig lagom, --
    17 en sdan man kan finna frid i Yoga.

       Med tanken kuvad och i SJLVET fst,
       och fri frn lngtan efter allting nskvrt,
    18 s kallas han "harmonisk". -- Vid en lga
       som lyser stadigt p en vindls ort,
       frliknas Yogin med behrskad tanke,
    19 som uti SJLVETS Yoga snkt sin sjl.
       D sinnet kuvats genom Yoga-tjnst,
    20 d sjlvet skdar SJLVET genom Sjlvet,
       d sjlen[19] bortom sinnevrlden fattar
       den hgsta salighet och hinner den,
       och aldrig lemnar mer det Verkliga,
    21 se'n hon en gng har slagit rot dri,
       och intet ser som vore mera vrt,
    22 och ej av ngon smrta rubbas mera,
       -- se, detta kallas Yoga, denna frihet
       frn smrtans fjttrar; -- och vid denna Yoga
       br Yogin fsta sig med modig hg
    23 och med stndaktig vertygelse.
       Se'n varje lust hans fantasi har alstrat
       har vergivits, -- se'n hans sjl har kuvat
    24 p alla hll vart sinnenas frbund,
       m han uti sin insikt vinna ro
       och steg fr steg frvrva stadighet;
       se'n han i SJLVET fst sin hela tanke,
    25 m han ej tnka mer p ngot ting.
       S ofta tanken vacklande och vild
       vill irra bort, -- m han med strama tyglar
       tillbakahlla den, och tvinga den
    26 inunder SJLVETS lydnad. -- Saligheten
       blir Yogins ln, vars sjl r full av frid,
       vars lidelsenatur r bragt till ro,
    27 som syndfri ntt det EVIGAS natur.
       D sjlvet bragts till stndig harmoni,
       och Yogin s har bortlagt varje synd, --
       d njuter han en ndls salighet,
       ty det r honom ltt att snka sig
    28 uti det EVIGA. -- I Yogas frid
       ser sjlvet, huru SJLVET dvljs i allt,
    29 och allt i SJLVET; allt r Ett fr honom.
       Och den som skdar Mig i alla ting
       och alla ting i Mig, -- han skall ej mista
    30 Mig mer, ej heller skall Jag mista honom.
       Frsjunken i det Enda, d han vrdar
       i alla vsen Mig, -- en sdan Yogi,
    31 hur n han lever, lever han i Mig.
       Och den som verallt i SJLVETS likhet
       ser likhet uti allt, bd' ljuvt och lett,
    32 han, o Arjuna, r fullkomlig Yogi.

       ARJUNA kvad:

       O Madhus bane! denna Yogas art
       som du frlgger uti sinnets jmnvikt,
       jag finner ingen sker grund drfr,
    33 beroende p rastlshet; -- ty hgen
       o Krishna, r i sanning utan rast
       Den r s hftig, stark och svr att bja,
    34 att den mig syns okuvlig liksom vinden.

       HERREN kvad:

       Frvisst, o hjlte med den starka armen,
       r hgen utan rast och svr att kuva;
       dock kan den kuvas genom stndig vning
    35 och genom frihet ifrn lidelse.
       Ett sjlv, som ej behrskas, synes Mig
       ha svrt att hinna Yoga; -- men om kraften
    36 r lmpligt riktad av en SJLV-behrskad,
       kan Yoga hinnas. --

       ARJUNA kvad:

                            Men en obehrskad,
       vars sjl r full av tro, -- hur gr det honom,
       o Krishna? -- ty hans sinne vandrar bort
    37 frn Yoga, och han vinner ej fullkomning.
       Frstres han, o du med starka armar,
       d han frn bda har begtt ett avfall,
       i det han ffngt skt det EVIGA?
    38 -- rivs han itu, som molnet av en stormil?
       S skingra Du, o Krishna, detta tvivel,
    39 ty ingen annan mktar skingra det.

       HERREN kvad:

       O son av Pritha, undergngen vntar
       frvisso icke ngon sdan sjl
       i denna vrld, ej heller i den nsta.
       Om ngon strvar till rttfrdighet,
       -- o du som r Mig kr, -- d gr hans vg
    40 frvisso icke neder till frdrvet.
       D han har ntt berring med de vrldar,
       dr rena mnskor va rena dd,
       och dvalts hos dem en talls rcka r,
       d fdes han, som avfll ifrn Yoga,
    41 i ett rttfrdigt och vlsignat hus,
       -- (kanhnda i en slkt av vise Yogis,
    42 men sdan brd r svr att n p jord).
       Och sedan terfr han, vad han vunnit
       uti sin frra kropp, och strvar ter,
    43 -- o Kuru-ttens frjd! -- att n fullkomning,
       Hans frra strvan griper omotstndligt
       hans sjl; -- ja, blotta lngtan efter Yoga
    44 r nog att fra skarn bortom ordet
       om Gud, till hgre vrldar. -- Men en Yogi
       som trget strvar, som har blivit ren
       frn alla synder, som fullkomnat sig
       igenom mnga fdelser, skall hinna
    45 det hgsta mlet. -- Strre n asketen,
       ja strre n den Vise, r en Yogi;
       en Yogi vertrffar dem som handla;
    46 -- s bliv en Yogi, o Arjuna, du!
       Och den som full av andakt dyrkar Mig
       och dvljs i Mig uti sitt inre SJLV,
       han synes Mig bland alla Yogis bst
    47 och full utav den hgsta harmoni.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       SJTTE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM SJLVKUVANDE.




VII.


       HERREN kvad:

       Med tanken fst vid Mig, o Prithas son,
       bestndig uti Yoga, se'n du skt
       din tillflykt uti Mig, -- hur du skall knna
     1 Mig helt och hllet, m du hra nu.
       Jag vill frklara dig den visdomslra
       fullstndigt, vilken sen du hrt den helt,
     2 dig intet mera terstr att lra.

       Av tusen mnskor strvar knappast en
       att n fullkomlighet; -- av dem som lyckas
     3 fins knappast en, som knner Mig i grund.

       Jord, vatten, eld, luft, eter, sjl, frnuft
       och sjlviskhet, -- se dr en ttafaldig
     4 indelning av Naturen, -- Min Natur.
       Men detta r det lgre. -- Skda nu
       Mitt hgre Vsen, livets element,
     5 som uppehller vrlden. -- M du veta
       att detta alstrar alla varelser.
       Jag kllan r till vrldens vardande
     6 och uti Mig den lses ter upp.
       Det finnes intet hgre, Dhananjaya,
       n Jag. P Mig allena hnger allt
     7 som prleraden hnger p sin trd.
       Jag r det lskande i vattnet; -- Jag
       o Kuntis son, r glansen uti solen
       och uti mnen; Jag r kraftens Ord
       i alla helga skrifter; -- eterns dallring
     8 och mannaknets manlighet r Jag,
       och jordens doft r Jag, och eldens glans,
     9 och livet i allt levande, och boten
       hos dem som va bot! -- Jag fret r,
       o Prithas son, till alla varelser,
       frnuftet sjlvt hos den frnuftige
    10 och strlandet hos alla ting som strla,
       och sinnesstyrkan hos den sinnesstarke
       som kuvat lust och lidelse; -- och Jag,
       o herre ibland Bharatas, r lngtan
    11 att fylla upp den rtta pliktens bud.
       Bd' lugna och harmoniska naturer
       och de, som fyllas av sin lidelse,
       och de som ro trga, ro till
    12 i Mig, -- ej Jag i dem, men de i Mig.
       Men vrlden, villad genom dessa krafter
       och de naturer som de alstra fram,
       ser icke Mig, som lever ovan dem
    13 i Min ovansklighet. -- Min villas slja,
       som vves av de trenne krafterna,
       r svr fr mnskans blick att genomtrnga;
    14 men de som n Mig genomtrnga den.
       De villade och de som gra ont,
       de uslaste bland mnskor, n Mig ej,
       ty deras visdom r av villor hrjad
    15 och deras vsen har demonisk art.
       O herre du bland Bharatas, Arjuna!
       det gives fyra slags rttfrdige
       som vrda Mig: den lidande, den vise,
    16 sjlvskaren, och den som sker vishet.
       Av dessa fyra r den vise bst:
       med stndig vrdnad dyrkar han det Enda,
    17 och Jag r kr fr honom, han fr Mig.
       De ro alla dla; men den vise
       r sannerligen fr Mig som Jag sjlv:
       frent med SJLVET, r han fst vid Mig
    18 och vandrar s den allrahgsta vgen.
       Vid slutet av en mngfald fdelser
       han hinner Mig, och r av visdom fyld;
       och han, den stora sjlen, svr att finna,
    19 utbrister: "Vasudeva, du r allt!"
       Men de, som genom lustarna frlorat
       sin visdom, vandra bort till himlens Andar,
       d de i yttre andakt skt en hjlp
    20 och dri lytt sitt eget vsens maning.
       Och dyrkar ngon blott en sdan bild
       med tro och trofasthet, -- d signar Jag
    21 den fasta dyrkan hos en sdan man.
       Han vinner vad han nskar i sin tro,
       d han med vrdnad vnt sig till sin gud;
    22 ty Jag beskr vad han av honom bedjer.
       Dock r frgngligt vad han vinner s,
       och tillhr endast dem med trngt frstnd:
       till gudarna g gudars dyrkare,
    23 men Mina tjnare, de hinna Mig.
       De, vilka sakna insikt, tro att Jag,
       den Evige, Frdolde, har en skepnad;
       -- de knna ej Mitt sanna, hgsta vsen,
    24 det ofrvanskliga, fullkomligt hga.
       Och d Jag hljes i Min skaparvilja,[20]
       d se Mig icke alla. Denna vrld
    25 frmr ej fatta Mig, den Evigt Samma.
       Jag, o Arjuna, fattar alla vsen,
       som varit, ro eller skola varda:
    26 Jag fattar allt, men intet fattar Mig.
       Frblndade av motsatskedjans par,
       av repulsion och dragning, -- vandra alla
       igenom vrlden helt frvillade,
    27 -- o gissel du fr dina fiender!
       Men de som va rena grningar,
       och vilkas synd har hunnit till sitt slut,
       de ro fria, ock frn motsatsparen
       och deras illusion; -- de vrda Mig
    28 och hlla trofast sina fromma lften.
       De, som ha ntt en tillflykt uti Mig,
       de strva att befria sig ur dden
       och fdelsen; de se det EVIGA
    29 och SJLVETS visdom, och all handlings Summa.
       Och d de knt Mig som det Frsta Varat,
       den Frste Guden, och det Frsta offret,
       d n de sjlens fulla harmoni
    30 och knna Mig frvisso in i dden.

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       SJUNDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM URSKILJANDE KUNSKAP.




VIII.


       ARJUNA kvad:

       Vad r det EVIGA, den Frste Anden,
       och vad, -- o Hge Ande du, -- r Karma,
       och vad r kunskap om det Frsta Varat
     1 och knnedomen om den Frste Guden?
       O Madhus bane, huru kan Du vara
       det Frsta Offret, Du som lever hr
       i denna kropp? Och huru kan Du knnas
     2 av dem som bortg, styrda utav SJLVET?

       HERREN kvad:

       Det Ofrgngliga, det Hgsta Varat,
       det r det EVIGA; -- dess Eget Vsen
       benmns den Frste Anden; -- det som trder
       utur Hans vsen, och som fder fram
     3 de varelser som ro, kallas Karma.
       Att fatta Mig ssom det Frsta Varat,
       det r att fatta allt vad ddligt r;
       att fatta Mig ssom den Frste Anden,
       det r att fatta alla andars kraft;
       att fatta Mig ssom det Frsta Offret,
       det r att fatta Mig i kroppens kldnad,
     4 du allra bste bland allt levande! --
       Och lmnar ngon kroppen, vandrande
       sin sista frd, och tnker upp Mig,
       d skall han trda in uti Mitt vsen;
     5 det m du veta, det str skert fast.
       Vem helst som lmnar kroppen under tankar
       p ngot vsen, gr till detta vsen,
     6 o Kuntis son, och varder detta likt.
       S m du drfr tnka blott p Mig
       i all din tid, och modigt g till striden.
       Med tanken och med hjrtat fst i Mig,
     7 skall du frvisso hinna fram till Mig.
       I Yogas bot, med hgen fst i Mig
       och ej vid ngon annan, hinner mnskan
     8 till Anden, till det Hgsta och till Gud.

         Fster ngon all sin tanke
              blott p Alltets Herre,
           Urtids-Varat, -- Han, som knner
              alla hemligheter,
           Han, som gmd i varje stoftgrand
              uppehller vrlden,
           klar som solen bortom dunklet,
     9        -- Han, som r ofattlig,

           Samlar ngon livets andning,
              mktig genom Yoga,
           i det centrum, vilket ligger
              mellan gonbrynen,
           snkande sin sjl i andakt
              med orubbligt sinne,
           -- d skall han vid livets nde
    10      n den Hgste Anden.

           Jag skall tyda dig i korthet,
              hur man finner Vgen,
           som av varje Veda-kunnig
              kallas fr Ovansklig;
           -- Vgen, trdd av lystnadsfria,
              starka mnskosjlar,
           och som leder mnskans lngtan
    11        till gudomlig renhet!

       Med alla sina sinnens portar slutna,
       med tanken innestngd i hjrtats rum,
       med livets andning fst i eget huvud,
    12 och samlad uti Yoga, -- tnkande
       p Mig allena, och upprepande
       bestndigt AUM, den enda stavelsen,
       den Ofrgngligt Ende Gudens namn,
       -- om mnskan vergiver s sin kropp,
    13 d vandrar hon den allrahgsta Vgen.
       Ty den vars tanke fster sig i Mig
       och ej vid ngot annat, hinner Mig
       med ltthet, Prithas son, -- ty han r stadd
    14 bestndigt uti Yogas harmoni.
       Se, dessa stora sjlar hinna Mig,
       och fdas icke mer till smrtans ort
    15 och till frgngelsen; -- de n fullkomning.
       Ja, alla vrldar, ven Brahmas vrld,
       Arjuna, ha begynnelse och nde,
       men den som gr till Mig, o Kuntis son,
    16 han fdes icke mera. -- De som knna
       den Brahmas dag, som varar tusen ldrar
       och Brahmas natt, som eger samma lngd,
    17 de knna vxlingen av dag och natt.
       Utur det Omanifesterade
       g alla vsen fram vid dagens brjan;
       i Det, som kallas Omanifesterat,
    18 de lsas ter upp, d natten kommer.
       Och samma strm av tallst mnga vsen
       gr stndigt ter fram vid dagens gryning
       o Prithas son; och enligt lagens bud
    19 de lsas ter upp, d natten kommer.
       Det fins allts ett nnu hgre Vsen,
       n allt som hgt och ofrvanskligt r,
    20 -- ett evigt, som, d alla ting frgs,
       dock ej frgs med dem; -- och detta kallas
       det Ofrgngliga, som aldrig synes;
       -- det nmnes ock den allrahgsta Vgen.
       Och de som n den, tervnda ej;
    21 den r Min allrahgsta tillflyktsort
       Och Han, den hgste Skaparanden, hinnes,
       o Prithas son, frmedelst trogen dyrkan
       av Honom, uti vilken allting dvljes,
    22 som genomtrnger hela vrldens rund.

       O frste du bland alla Bharatas,
       nu vill Jag ven tlja och frklara
       de tider, d en Yogi vandrar hdan
       och icke tervnder, samt de tider
    23 d han gr bort, men sedan vnder ter.
       Om ngon vandrar hn i helig eld,
       i glans som liknar mnens klara strlar,
       och dagens ljus, och sommarsolens sken,
    24 och ser det EVIGA, -- d nr han DET.
       Men om han sker rken, icke elden,
       och r hans bortgng lik en mnls natt,
       och lik den mrka vintern utan sol,
       -- d narras han av frsta mnskensstrle
    25 och tervnder hit till denna jord.[21]
       Igenom vrlden leda tvenne vgar,
       den ljusa och den mrka. Ljusets vg
       gr till en frid frutan tervndo,
    26 men ned till jorden leder mrkrets vg.
       O Prithas son, en Yogi, som har skdat
       de bda vgarna, frvirras ej.
    27 S bliv, Arjuna, stadigt fst i Yoga!

            Frukten av frtjnstfull handling,
               vilken Veda lgger
            uti bot och allmosgvor
               samt i fromma offer,
            vertrffas hgt av Yogin,
               d han fattar detta;
            och han vandrar till sin hgsta
    28         och sin lsta tillflykt.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       TTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM DET OFRGNGLIGA HGSTA EVIGA.




IX.


       HERREN kvad:

       Fr dig, som icke lyssnar fr att klandra,
       vill Jag frkunna denna Hemlighet,
       den djupaste i kunskap och i visdom;
     1 den skall befria dig frn allting ont.
       En kunglig Visdom, kunglig Hemlighet,
       en hgsta Luftring r det, -- hjrtats visdom,
     2 rttfrdig, ofrgnglig, ljuv att flja.
       De som frneka den, de n Mig ej,
       O fiendernas skrck! -- de tervnda
     3 till vrldens vgar, och de finna dden.
       -- Jag genomtrnger hela denna vrld,
       fast ej dri Jag synes uppenbarad:
     4 allt har sin rot i Mig, -- ej Jag i ngot.
       Dock -- varelsernas rot r ej i Mig,
       s lr Min hgsta Yoga! -- Alla vsens
       urgrund och std, ej rotfast uti dem,
     5 Mitt Sjlv r ytterst deras skaparorsak.
       Som jordens lufthav rr sig i Akasha
       och svvar hit och dit i rymdens skte,
     6 s vilar allting dock till sist i Mig.
       Nr vrldsfrloppet lider mot sin nde,
       d dlja tingen sig p nytt i Mig;
       nr vrldsfrloppet ter skall begynna,
     7 Jag snder ter ut det, Kuntis son.
       Jag dljer Mig uti Naturens skte
       och fder varelsernas mngd till liv;
       frutan egen kraft de alstras alla;
     8 de leva endast av Naturens kraft.
       Ej heller bindes Jag af Mina verk,
       o Dhananjaya! Oberrd Jag sitter
     9 i deras mitt, och fstes ej vid dem.
       Och driven av Min kraft, Naturen snder
       i rymden ut bd' rrligt och orrligt;
    10 -- se dr det skl som driver vrldens lopp.
       Men drarne frakta Mig, d Jag
       har kltt Mig uti jordisk liknelse:
       de knna ej igen Mitt hgre vsen,
    11 ej hrskarn ver alla varelser.
       Med hopplst, ddlst, vettlst, tanklst liv
       de hava endast del i vad demoniskt
    12 och trollskt och svekfullt r till sin natur.
       Men hge Andar,[22] o du Prithas son,
       som hava del i Min gudomlighet,
       de vrda Mig med aldrig rubbad hg,
    13 de knna Mig som varelsernas klla;
       de prisa Mig, och strva med stndaktig
       och dmjuk sjl att lyda Mina bud;
    14 de dyrka Mig med from, harmonisk sjl.
       Och andra vrda Mig med visdomsoffer
       och dyrka Mig, den En-Mngfaldige,
    15 vars anlete r synligt verallt.
       Jag, Jag r offerhandlingen och offret
       och offergrset, bnen,[23] offersmret,
    16 och altarelden, och vad den frtr;
       Jag vrldens Fader, Moder, Std och Ursprung,
       den Dyrkansvrde, Kraftens Ord, Omkara,
    17 Rig, Sama, Yajur,[24] detta allt r Jag;
       Jag Vgen, Brudgummen och Herren; -- Vittnet
       och Tillflyktsorten, Skyddet, lskaren;
       Begynnelsen, Upplsningen och Grunden,
    18 Skattkammarn, Fret till ondligt Liv.
       Jag sknker vrme, ger och hjdar regnet;
       Jag r oddlighet och dd, -- bd' Vara
    19 och Icke-Vara, det r Jag, Arjuna.

       De som knna de Tre[25] och druckit den heliga Soma,
       de som rena frn synd, ska till himlen sin vg,
       --  se, dem leder Jag upp den rtta vgen till himlen,
       vgen som leder i glans bort till dess strlande
 vrld.
       Himlen bidar i ljus de Ljusets salige Andar,
    20 vilka f dela med frjd gudarnas ljuvliga spis.
       Men d de frjdats en tid i himlens vldiga rymder,
       vissna de neder och d, fdas  jorden igen;
       -- Vedas' dygder de fljt och fljt sin salighetslngtan:
    21 salige bliva de ock, -- ndligt, de ville det s.

       Men de som dyrka Mig, och Mig allena,
       och icke efterstrva andra ml,
       dem sknker Jag en stndig harmoni
    22 och bringar dem fullstndig frid och trygghet.
       Och aven de som dyrka andra gudar
       med tro och krlek, dyrka Mig i dem,
    23 fast ej de knna Urtids-Visdomslran.
       Jag tager mot de offer som de bringa,
       ty Jag r Herren; -- dock Mitt vsende
    24 r oknt fr dem; drfr g de vilse.
       Till gudarna g gudars dyrkare,
       och Fdrens dyrkare till sina Fder,
       och de som dyrka andar, g till dem;
    25 men de som dyrka Mig, de finna Mig.
       Och den som offrar Mig ett lv, en blomma,
       en frukt, en vattenbgare, -- frvisso,
       Jag tager mot hans hjrtas fromma offer
    26 till tecken p hans andes goda kamp.
       Vad n du gr och vad du n frtr,
       vad hlst du n m offra eller sknka,
       vad bot du n m va, Kuntis son,
    27 du gre det som offer, bragt t Mig.
       S skall du lsas ifrn alla fjttrar
       av handlingar med god och dlig frukt;
       befriat av frsakelsernas Yoga
    28 ditt jag skall frigjort hinna fram till Mig.
       Jag r densamme uti alla vsen,
       Jag hatar ingen och har ingen kr,
       men de som vrda Mig med verklig fromhet,
    29 de leva uti Mig, och Jag i dem.
       Och om en brottsling vnder sig till Mig
       och aktar intet mer n Mig, -- d varder
       han skuldls, -- han br rknas fr rttfrdig,
    30 ty han har trffat ett rttfrdigt val.
       Han varder renad snart, och vandrar sedan
       till evig frid i Mig. O Kuntis son,
       med visshet m du veta, att fr alltid
    31 Min dyrkare r trygg mot varje fara.
       De vilka fly till mig, o Prithas son,
       om n de ftts i sjlva syndens skte,
       som kvinnor, Vaishyas eller Shudras,[26] alla
    32 de vandra dock till Mig, den hgsta vgen.
       Hur mycket mera helige Brahmaner
       och konungslige Vise! M slunda,
       nr denna lga vrld du underkuvat,
    33 du helt, med odelt sinne, dyrka Mig!
       S fst i Mig din tanke; bed till Mig;
       och giv dig sjlv t Mig; offra till Mig;
       och bragt i harmoni med SJLVET, snart
    34 du hinner Mig, ty du har blivit Min.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det


       NIONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM DEN KUNGLIGA VISDOMEN OCH DEN KUNGLIGA HEMLIGHETEN.




X.


       HERREN kvad:

       Du hvding med den starka armen, -- lyssna
       p nytt engng till detta hgsta ord,
       som Jag vill sga dig: Jag vill din vlfrd,
     1 och talar till dig, ty du r Mig kr.
       Fr Ljusets Andar[27] och fr Siarne[28]
       frblir Min tillkomst sannerligen oknd,
     2 ty Jag r Siares och Andars upphov.[29]
       Den vilken knner Mig som vrldens Herre,
       ofdd och utan brjan, han bland alla
     3 r utan villa, fri frn varje synd.
       Inspiration[30] och visdom, klarsynthet,
       frdragsamhet och sanningskrlek, lugn,
       behrskning; -- lycka, smrta; icke-vara
     4 och vara; fruktan och okuvligt mod;
       oskadlighet, frnjsamhet och jmnmod,
       allvarlig renhet och barmhrtighet,
       gott rykte och frsmdelse; -- se dr
       de knnetecken, vilka flja t
     5 de varelser, som trda fram ur Mig.
       De store Siarne, de fyra ldste[31]
       och alla Manus, fddes ur Min tanke
     6 och Min natur; -- av dessa fddes slktet.
       Och den, som knner denna Yogas vsen
       och hemligheten av Min hrskarmakt,
       han str i stndig harmoni med Mig
     7 i stndig Yoga, -- det str skert fast.
       Ty Jag r alltings Fader, och i Mig
       har allt sitt ursprung; -- de som fatta detta,
       -- de vise, -- dyrka Mig, och hava del
     8 i Min natur. -- De minnas alltid Mig,
       med livet dolt i Mig, -- och ledande
       varandra grad fr grad, samtalande
     9 om Mig alltjmt, de hava frid och lycka.
       t dessa jmt harmoniskt stmda sjlar,
       som dyrka Mig i krlek, sknker Jag
    10 Ingivelsen,[32] som leder dem till Mig.
       Jag dvljes av barmhrtighet hos dem,
       i dem, -- i deras SJLV, -- Jag lser upp
       det mrker, som av villan alstrats fram;
    11 Jag lyser upp det med Min vishets fackla.

       ARJUNA kvad:

       Du r BRAHMAN, det Hgsta Vsendet,
       Du r det hgsta Hemvist, och den hgsta
       av Luttringar! -- O Allrahgste Ande,
       Du Evige, Gudomligt-Mnsklige,
    12 du Urtids Gud, du aldrig fdde Gud!
       Du som av Rishis hyllas, Du som hyllas
       av sjlve Narada, den hge vise,
       av Devala, av Vyasa och Asita,
    13 Du Sjlv har nu frklarat Dig fr mig.
       Jag vet att allt vad Du mig sagt r sant,
       o Keshava! Ditt Vsen trder fram,
       o Herre! -- och dess fullhet kan ej fattas
    14 av varken Gudar eller Danavas.
       Men sjlv frstr Du Dig frvisso Sjlv
       frmedelst Purushottama, Dig Sjlv.
       O Klla Du fr alla varelser,
       O Herre Du bland alla varelser,
    15 O Gud bland alla Gudar, Vrldens Herre!

       -- Du tlje nu frutan frbehll
       Din egen gudahrlighet i SJLVET,
       frmedelst vilken Du, bestndande,
    16 r Den, som genomtrnger alla vrldar.
       Hur kan jag genom jmn betraktelse,
       o Yogi, ntligt lra knna dig?
       I vilken art, i vilken egenskap
    17 br jag mig frestlla Dig, o Herre?
       Frtlj mig nnu mera om Dig sjlv,
       Din hga Yoga och Din hrskarmakt!
       Du mnskors salighet! jag trttnar ej
    18 att hra livets ord utur Din mun!

       HERREN kvad:

       Vlsignad vare du! -- Jag vill frklara
       fr dig en del utav Mitt majestt,
       och sga, var det sknast trder fram,
       du yppersta bland Kuru-ttlingar;
    19 -- dock finnas slika drag i grnsls mngd;
       ty Jag, Arjuna, Jag r detta SJLV,
       som bor i varje vsens hjrtedjup;
    20 Jag r hos alla brjan, mitt och nde.
       Av Ljusets krafter[33] r Jag Herrens kraft;[34]
       av allt som strlar, solen; -- ibland Vindar
    21 r Jag Maritchi; mnen ibland stjrnor;
       av Veda's hymner, Soma-offrets hymn;[35]
       av alla gudar r Jag Vasava.
       Jag r det inre sinnet ibland sinnen,
    22 av allting levande frstndet sjlvt.
       Av andar som frstra, r Jag Shiva;[36]
       av troll och spken r Vittesha Jag;
       av Vasus r Jag Pavaka; bland brgen
    23 r Jag Guds helga brg, -- en trons symbol.[37]
       Av hrdens prster, o du Prithas son,
       r Jag den ypperste, Brihaspati;
       av krigarhvdingarna r Jag Skanda,
    24 och alla sjars ocean r Jag.
       Jag r bland siare den vise Bhrigu;
       av alla ord i sprket r Jag AUM;[38]
       av offer r Jag hjrtats tysta andakt
    25 och ibland fasta ting Himalaya;
       av alla trd det helga Fikontrdet;[39]
       bland siare Jag Narada; i himlen,
       bland slla andars krer, Chitraratha;
    26 av helga Munis r Kapila Jag.
       Bland hstar r Jag sngens helga vinghst,[40]
       som fdes ur oddlighetens dryck;
       Airavata bland kloka elefanter;
    27 den konungslige hvdingen bland mn.
       Bland vapen r Jag blixten, och bland kor
       Jag Kamaduk, utur vars juver flyter
       allt vad man nskar;[41] Jag r krleksguden
       bland alstrare; bland alla Visdoms-Ormar
    28 r Jag Vasuki; -- och Ananta r Jag
       bland alla drakar; Jag r ock Varuna
       bland havets under; Aryama bland Fder;
    29 av alla domare r Dden Jag;
       av Jttar r Jag Prahlada; av mtt
       r Tiden Jag; bland djuren, djurens konung;
    30 av alla foglar r jag Vainateya;
       av reningsmakter r Jag Vinden; -- Rama
       bland krigare; -- bland fiskarna Makara;
    31 av strmmar r Jag Ganges' helga flod.

       Men Jag r ven brjan, mitt och nde
       av allting levande, Arjuna! -- Jag
       r i all kunskap SJLVETS vishet; -- Jag
    32 r talets gva ibland talare;
       i alfabetet r Jag A; det dubbla
       i sammansttningar; -- och Jag r Tiden,
       den aldrig ndande; -- Jag Upprtthllarn,
    33 vars anlet lyser ver allt som r;
       och Dden Allfrstrarn r Jag ven,
       och alltings fdelse och upphovs grund. --

       Av kvinnoknets dygder r Jag Minne
       och Talfrmga, Rykte, Framgng, Trohet,
    34 Tlmodighet, Bestndighet, Frnuft;
       av snger Brihatsaman Jag; av rytmer
       Jag Gayatri; av rets delar Vren
    35 och Margashirsha ibland mnader.
       Jag r bedragarens bedrgeri
       och den sannfrdiges sannfrdighet;
       Jag r det strlande i allt som strlar,
    36 beslutsamhet och seger, det r Jag.
       Bland alla Vrishnis r Jag Vasudeva;[42]
       Jag r du sjlv[43] bland Pandus ttlingar;
       bland vise r Jag Vyasa, och Ushana
    37 bland skalder; -- spiran bland de ting som hrska;
       bland dem som nska seger, r Jag statskonst;
       Jag r all hemlig visdoms hemlighet,
    38 och Jag r kunskapen hos dem som veta.
       Vadhlst som n r varelsernas upphov,
       det allt r Jag! Det gives intet ting
    39 som mktar existera utan Mig.
       Och utan nde r Min gudamakt,
       o fiendernas gissel! -- Blott frminskad
    40 du skdar Mig i dessa bilders mngd.
       Allt som r kungligt, gott och framgngsrikt
       och mktigt, m du fatta som en strle
    41 ur gudaglansen av Mitt vsende.
       Men vad r kunskapen om slika smdrag
       fr dig, Arjuna? Levande i allt,
       Jag genomtrnger detta universum
    42 med delar av Min varelse; -- JAG R.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       TIONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM HRSKANDET.




XI.


       ARJUNA kvad:

       Det ord, som r den hgsta hemligheten
       i SJLVETS vsen, har Du talat ut
       i Din barmhrtighet; -- och hrigenom
     1 har villan skingrats. -- Varelsernas tillkomst
       och undergng har Du, o Lotusgde,
       frklarat helt och hllet; och jmvl
     2 Din ofrvansklighet och storhet. -- Herre,
       du Allrahgste, -- jag r full av lngtan
       att skda Dig, -- det bsta ibland vsen, --
       i denna skepnad, som Du nyss beskrev,
     3 Allsmktig och Allsvldig! -- Om Du tror
       att den kan ses av mig, o Yogas Herre,
       d visa mig Ditt ofrvanskliga
     4 och ofrgngligt hga SJLV, -- o Herre!

       HERREN kvad:

       Se upp och se omkring dig, Prithas son!
       Du omges hundrafalt och tusenfalt
       av former av Mitt liv i skilda arter,
     5 gudomligt vxlande till frg och form,
       i stormens andar, i naturens krafter,
       i eldens glans, i himlens stjrnehrar,[44]
       i tusen andra, aldrig sedda under,
     6 o Bharata! -- Beskda hr och nu
       det hela Kosmos, rrligt och orrligt,
       frenat, Gudakesha, uti Mig!
     7 Betrakta allt, vad n du nskar se!
       -- Du ser Mig ej med dessa dina gon?
       Vlan, Jag sknker dig gudomlig syn:
     8 s se frmedelst den Min hgsta Yoga!

       SANJAYA kvad:

       D s Han talat, visade sig Hari
       fr Prithas son som Yogas hge Herre
     9 uti Sin hgsta skepnad, -- Han, den Store,
       med myriader munnar, gonpar
       och andra underbara verktygs mngd,
       med tusen smycken av gudomlig fgring,
    10 med tusen vapen av gudomlig kraft,
       med tusentals klenoder och juveler,
       i blomsterdrgter vlluktsdoftande,
       -- den uti allting underbare Guden,
    11 vars anlet syns i allt, frutan grns.
       Om tusen solar tnde sig p fstet
       och strlade tillsammans i sin glans,
       d skulle detta knappast tergiva
    12 den Hge Andens klara hrlighet.
       Och Paudusonen sg, -- och hela vrlden,
       som bildas av en talls skara delar,
       framtrdde fr hans blickar som ett enda:
    13 som kroppens hrlighet fr gudars Gud.
       Och hret reste sig upp hans hjssa,
       och Dhananjaya greps av hpen bvan;
       han bjde ned sitt nne infr Gud
    14 och talade med sammanlagda hnder:

       ARJUNA kvad:

       Gud! i Dig jag skdar alla andra gudar,
       alla vsen ser jag efter skilda slag:
       Herren Brahma ser jag hg p Lotus-tron
    15 Siarenas skaror och de Vises mngd.[45]
       Tusental av munnar, tusental av gon,
       tusental av armar rra sig i Dig,
       verallt jag ser Dig, evig, utan nde,
    16 Du som icke eger brjan eller slut
       Strlande Du trder fram fr mina blickar,
       verallt i alltet krnt med makt och glans,
       lysande som elden, blndande som solen,
    17 vldig och omtlig Du t varje hll.
       Hgre n all tanke, evig, ofrgnglig,
       Du den hgsta skatten, Du som r i allt;
       Du som evigt hgnar pliktens helga lagar,
    18 Du som str fr tanken som den Frste Man.
       Ej ditt vsen eger brjan, mitt och nde,
       ndls r Din kraft i armar utan tal;
       sol och mne ro Dina gudagon;
    19 vrldarna frtras av Ditt anlets glans.
       Du allena fyller himlarna och jorden
       och den vida rymden mellan dem befst;
       alla trenne vrldar falla ned i andakt,
    20 sjunka till ett intet, Vldige, fr Dig.
       Se infr Ditt Vsen trda nglars skaror
       fram med knppta hnder, bvande fr Dig;
    21 alla andars skaror hlsa Dig med hymner,
    22 eller skda stumma, hur Du skrider fram.
       Myriader munnar, myriader gon,
       jttestarka armar, ftter utan tal,
       gap med tusen tnder ser jag i Din skepnad;
    23 vrldar fly och bva, -- jag av skrck frgs!
       Tusen frgers strlglans lyser ur Ditt vsen,
       tusen svalg och tusen gon skymta dr.
       Se, mitt inre bvar och min styrka vissnar,
    24 upp till himlens fste nr Din hrlighet.
       Se, Ditt svalg r ndlst, trande som Tidens,
       lika eldens lgor Dina tnders mngd;
       -- ingen tillflykt gives undan Dig, o Herre!
    25 Hav dock nd och misskund, vrldens tillflykt Du!
       Dhritarashtras sner, alla jordens furstar,
       Bhishma sjlv och Drona, Sutas dle son,
    26 alla vra hrars delborne hjltar,
       strta till ett intet i Din avgrunds djup;
       -- de frtras alla, de frintas alla,
       dr de sjlvmant strta i frdrvets svalg;
       mellan tndren ser jag ngres huvud hnga,
    27 krossade till stoft av tusentandat gap.
       Ssom floder strta ut i oceanen,
       strta de sig sjlva neder i Ditt svalg;
       dessa furstar alla, dessa jordens herrar,
    28 skynda i frdrvet hjdlst, utan rast.
       Liksom fjrlar flyga mot en lampas lga,
       strta sig i elden, falla ner och d,
       s de alla strta sjlvmant i frdrvet,
    29 rusa in emellan Dina kkars kraft.
       verallt frtr Du, slukar och frbrnner
       hela mnskoslgtet, allt i Dig frgs;
       Du allena fyller vrlden med Din strlprakt;
    30 hela alltet glder, Vishnu, av Din glans.
       Visa Dig, o Herre! Rj ditt inre Vsen!
       Hell Dig, Fruktansvrde! Sg, vem r vl Du?
       Detta liv, som grnslst ur Ditt Vsen strmmar,
    31 rvar mig min fattning: visa mig Ditt SJLV!

       HERREN kvad:

       Jag r ven Tiden, som frhrjar vrlden,
       -- som p jorden bringar mnniskorna dd!
       Alla dessa hjltar skola d i striden;
    32 endast du, Arjuna, verlever dem.
       St d upp, o hjlte! strid, och frls din ra!
       vervinn din ovn! riket skall bli ditt!
       Jag har vervunnit hela deras styrka;
    33 vnsterhndte hjlte, var Mitt verktyg du!
       Bhishma, Karna, Drona, Jayadratha, -- alla
       har Jag drpt p frhand! Segern skall bli din!
       G frutan bvan fram i stridens tummel:
    34 strid! och du skall krossa dem som st dig mot!

       SANJAYA kvad:

       Nr dessa ord han hrt av Keshava,
       d strtade den kunglige Arjuna
       med sammanknppta hnder darrande
       sig ned fr Krishna, stammande av ngslan,
    35 och bvande han talte dessa ord:

       ARJUNA kvad:

       Vrlden glds med rtta av Din glans, o Herre,
       hlsande med hymner, Hrishikesha, Dig!
       Onda troll och vttar fly fr Dig med bvan,
    36 dvrgaskaran faller ned i bn fr Dig.
       Vore annat mjligt? Allrahgste Ande!
       Alltings Frsta Orsak! Brahmas Herre Du!
       Gud fr alla gudar, ndls, ofrgnglig,
    37 Vara, Icke-Vara, DET, som upphjt r!
       Frste ibland Gudar, lst av alla Mnskor,
       varelsernas upphov, varelsernas liv,
       Knnare och Knde, tillflykt Du i hjden,
    38 Du i Vilkens Vara vrldens rund r till!
       Du r Vayu, Yama, Eldens gud och mnens,
       Du Varuna, Fadren, Ursprunget till allt;
       -- Hell, o hell Dig, Herre! Hell Dig tusen gnger!
    39 Hell Dig ter, Herre! tusen gnger hell!
       Allt  alla sidor faller ned och bedjer,
       allt  alla sidor, -- ty Du Sjlv r allt!
       Grnsls i Din allmakt, grnsls i Din styrka,
    40 hrskar Du i alla, -- ty Du Sjlv r allt!
       Om jag fordom nmnt Dig "Krishna" eller "stallbror",
       eller ock "Yadava", d Du var mig kr,
       fast jag icke knde rtt Ditt hga Vsen,
    41 vrdsls i min vnskap, som ej fattat Dig,
       -- om vid bordets njen, om i lekens gamman
       jag i vrdnad brustit, Helige, mot Dig,
       vare sig allena, eller jmte andra,
    42 m Du mig frlta, Hge Ande Du!
       Du som danat vrlden, rrligt och orrligt,
       Du som hgre vrdas br n Guru'ns sjlv!
       Ingen like har Du! kan vl ngon tvla
    43 med den Ende Herren uti allt som r?
       Si, jag faller neder infr Dig i stoftet,
       vrdar Dig med kroppen, som tillbrligt r.
       Vrdes mig vlsigna! och frdrag min svaghet

    44 som en fader sonens, som en vn sin vns!
       Jag har skdat Det som ingen frr har skdat
       och mitt hjrta frjdas, klappande av skrck;
       --  visa Dig, o Herre! ter ssom mnska!
    45 Alla vrldars hemvist, ack, frbarma Dig!
       Lt mig ter se Dig krnt med diademet,
       vpnad med Din klubba och med diskus'krets!
       tertag, o Herre! skepnaden Du burit,
    46 Du med tusenarmad, tusenfaldig form!

       HERREN kvad:

       Av Min nd, Arjuna, har du nu ftt skda
       denna hgsta skepnad, uti Yogas sjlv,
       strlande och ndls, som i allting lever,
    47 vilken ingen annan skdat frrn Du.
       Ingen Vedakunskap, inga offergvor,
       ingen grning, intet allmosgivande,
       ingen bot och ingen forsknings lrda mda
    48 mktar sknka synen av vad Du har sett.
       Bliv blott ej frvirrad! frukta dig blott icke,

       drfr att du skdat Mig i denna form!
       lt ditt hjrta frjdas, kasta bort din fruktan!
    49 skda Mig nyo ssom du r van.

       SANJAYA kvad:

       D Vasudeva yttrat dessa ord
       till furst Arjuna, visade Han sig
       p nytt uti Sin egen vanda skepnad
       och trstade Sin vn, som fyllts av bvan,
       i det Hans hge ande tertog
    50 en vnlig skepnad.

       ARJUNA kvad:

                          D jag terser
       Din mnskoham, -- o Du som fller hrar, --
       d tervinner jag besinningen
    51 och terfr mitt eget vanda vsen.

       HERREN kvad:

       Den Skepnad, uti vilken du Mig skdat,
       r svr att se. I sanning, gudarna
    52 stunda jmt att skda denna Skepnad.
       Ej hller kan den skdas genom Vedas,
    53 bot, allmosgivande och offergvor;
       hngivenhet allena, o Arjuna,
       kan skda Mig i denna liknelse,
       och knna Mig och skda Mig i sanning,
       och ing innerst i Min varelse,
    54 o gissel du fr dina fiender!
       Om ngon fullgr goda verk fr Mig,
       om ngon ser i Mig sitt hgsta goda,
       om ngon r hngiven helt t Mig,
       befriad ifrn lystnaden och hatet,
    55 -- o Pandus son, d kommer han till Mig.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       ELFTE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM ANBLICKEN AV DEN VRLDSOMFATTANDE SKEPNADEN.




XII.


       ARJUNA kvad:

       Det finnes fromme mn som vrda Dig
       i stndig harmoni; -- och andra vrda
       det Ofrgngliga, som aldrig rjes,
     1 Vem hinner lngre uti Yogas vishet?

       HERREN kvad:

       De, vilkas tanke fster sig i Mig,
       som vrda Mig i stndig harmoni,
       de, som begvats med den hgsta tro,
     2 -- de, vill det synas Mig bst i Yoga.
       De, vilka dyrka det Osynliga,
       det Ofrgngliga, det Ovetbara,
       det Eviga, det Ofrnderliga,
       Bestndande och All nrvarande,
     3 det Stdse Lika, som ej uppenbaras,
       de, vilka kuva alla sina sinnen,
       avstende frn allt, med sjlen lugn,
       och gldja sig t allas vlgng, -- komma
     4 till Mig ocks. --

                          Dock svrare r vgen
       fr dem, som strva hn mot det Frdolda,
     5 ty tung r frden dit ur kttets vrld.
       Men dem som avst frn all jordisk handling
       och vrda Mig ssom den Allrahgste,
     6 och dyrka Mig frutan annan dyrkan,
       -- dem vill Jag lyfta upp ur livets hav
       och ddens; ty de fsta sig vid Mig
     7 av allt sitt hjrta och av all sin sjl.
       S fst i Mig din tanke; lt din ande[46]
       frsjunka uti Mig; s skall du se'n
     8 allt framgent dvljas med din sjl i Mig.
       Men har du icke styrka nog att fsta
       din ande stadigt uti Mig, -- d strva
     9 att n Mig i bestndig Yoga-vning.
       Och om du r fr svag fr Yogas brda,
       d m du gra goda verk fr Mig;
       och gr du dem med Mig som ndaml,
    10 d skall du n fullkomlighet i Mig.
       Och r dig ven detta alltfr svrt,
       sk frlsningen i enande med Mig:
       frsaka handlingarnas alla frukter,
    11 och sk att hrska helt uti dig sjlv.
       Frvisso, visdom r frmer n bot,
       och andaktsvning r frmer n visdom;
       men nnu hgre str frsakelsen,
    12 ty den som allt frsakar, finner frid.
       Den som ej hatar ngon varelse,
       som visar blott barmhrtighet och krlek,
       som ej har lust, ej egennyttig tr,
       som br med jmnmod bde frjd och kval,
    13 som r frltande, i stndig jmnvikt,
       samt sjlvbehrskad och beslutsam, fstad
       med all sin tanke och sin hg i Mig,
    14 han r Min dyrkare, och kr fr Mig.
       Den som ej plgar vrlden, och som ej
       av vrlden plgas, -- som r fri frn gldje
    15 och sorg och fruktan, -- han r kr fr Mig.
       Den som ej nskar ngot, -- som r ren,
       ovldig, oupprrd, -- som icke fjttras
       av lidelse, som avstr varje dd,
    16 han r Min dyrkare, och kr fr Mig.
       Den som ej knner krlek eller hat,
       ej lystnad eller avsky, -- den som avstr
       frn gott och ont fr Min, den Hgstes, skull,
    17 han r Min dyrkare, och kr fr Mig.
       Den som mot fiende och vn r lika
       i lust och nd, i ra och frnedring,
    18 i kld och eld, av intet fjttrad mer,
       orubbad av berm och klander, tyst,
       fullkomligt njd med vad som n m hnda,
       frutan jordiskt hemvist, trygg i sjlen,
    19 han r Min dyrkare, och kr fr Mig.
       Och sannerligen, var och en som lyssnar
       till den Oddligt Sanna Gudens rst
       uti sitt hjrtas innersta, och delar
       med Mig Mitt ljus, Min tro, Min salighet,
       -- som ser i Mig sin levnads hgsta ml, --
       han r Min dyrkare, och kr fr Mig,
    20 och han skall n Min krleks hgsta fullhet.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       TOLFTE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM HNGIVENHET.




XIII.


       HERREN kvad:

       Man sger stundom ibland vise mn,
       att kroppen r ett Flt; och den som knner
       och fattar kroppen, kallas Knnaren
     1 av detta Flt.[47] -- S m du fatta Mig
       som Fltets Knnare i alla Flt,
       o Bharata! Den rtta knnedomen
       om Fltet och om Fltets Knnare,
     2 br, synes Mig, i sanning kallas Visdom.
       S hr av Mig i ngra korta ord,
       vad Fltet r och dess beskaffenhet,
       hur det har uppsttt, vadan det har kommit,
     3 vem Knnarn r, och vilken makt Han har!
       [Ty hrom hava Rishis mycket kvdit
       p mnga stt, i mnga skilda snger,
       och i bestmda Brahma-sutra-ord,
     4 som ro fulla utav visa tankar.]
       De stora Elementerna, Frnuftet,
       det Icke-uppenbara, Jagskaps-kraften,
       de tio sinnena, det enda sinnet,
       och mnskosinnenas fem freml; --
     5 samt lust och lystnad, njutningen och smrtan,
       det sammansatta,[48] samt ett fast frstnd,
       -- s kunna vi i korthet rkna upp
     6 vad Fltet r och Fltets stt att vara.
       Men dmjukhet och blygsamhet och godhet,
       rttfrdighet, stndaktighet och renhet,
     7 sjlvherravlde, vrdnad fr de vise,
       likgiltighet fr sinnesfremlen,
       och frihet ifrn sjlviskhet, och insikt
       i allt det onda och det lidande,
       som vllas genom fdelse och dd
     8 och lderdom och sjukdom, -- frigjordhet
       frn alla band, frnvaron av frvxling
       av sjlvet med ens hustru, son och hem,
       bestndig jmnvikt uti sjl och sinne
     9 vid allt som hnder, nskligt eller ej;
       hngivande t Mig i stadig Yoga
       frutan annat ml, och flykt ur vrlden
       till stilla platser, -- frihet frn att njuta
    10 av mnskors sllskap, -- samt bestndighet
       i Sjlvets Vishet, och frstende
       av fremlet fr all verklig vishet,
       det kallas Vishet; allting drutver
    11 r villa och okunnighet. --

                                    Men nu
       vill Jag frtlja, vad som r ndvndigt
       att knna, -- vad som ger oddlighet
       d man har fattat det; -- det EVIGA,
       det Hgsta, som ej har begynnelse,
    12 samt varken vara eller icke-vara.

       Se, DET har hnder, ftter, gon, munnar
       och huvud verallt; -- Han dvljs i vrlden,
    13 frnimmer allt och innesluter allt.
       Frutan sinnen, strlar Han likvl
       av alla sinnenas frmgenheter;
       frutan fste, r Han alltings grund;
       frutan egenskaper, njuter Han
    14 av alla egenskaper. -- Inom allt
       och utom allt, orrlig och dock rrlig;
       s innerlig att Han ej kan frnimmas;
    15 -- s nr och dock s fjrran r oss DET.
       Odelat, och dock tronande i alla
       som varje vsens std och dd och ursprung,
    16 s br du fatta DET; -- ett Ljus som lyser
       i varje strle, -- Vishet, Vishets Ml
       som hinnas br av Visheten, och sitter
    17 i varje vsens djupsta hjrterot.

       S har d Fltet, Visheten och Mlet
       fr Visheten i korthet nu frklarats:
       den som sig gett t Mig och fattat detta,
    18 skall trda in uti Min varelse.

       Materie och Ande ro bda
       frutan brjan, detta m du veta;
       och vet ocks, att alla vxlingar
       och alla egenskaper fdas fram
    19 utav Materien, som drfr kallas
       all orsaks och all verkans alstrare.
       Men Anden kallas orsaken till gldje
    20 och smrta. -- Anden reser upp sin tron
       uti Materien; -- de egenskaper,
       som denna alstrar, nyttjas utav Anden;
       och Andens lust till dessa egenskaper
       r orsaken, som tvingar den att fdas
    21 i goda och i onda moderliv.
       Den Hgste Anden kallas hr i kroppen
       "den, vilken styr och vervakar allt,"
       "uppbraren och njutaren och Herren,"
    22 och venvl "det allrahgsta SJLVET."
       Om ngon fattar och frstr slunda
       Materien och Egenskaperna,
       samt Anden, -- hur han n m vara till,
    23 skall han ej fdas mera. -- Ngre skda
       i sjlvet SJLVET genom Sjlvets hjlp,
       frsnkta uti djup betraktelse,
       och ngra se det genom Forsknings-Yoga,
    24 och andra genom Handlingarnas Yoga;
       och nnu andra knna icke detta,
       men hava hrt drom av andras mun,
       och falla ner i dyrkan och i bn;
       -- och ven dessa vervinna dden,
    25 i det de hlla fast vid vad de hrt.
       Vad hlst som fdes, rrligt och orrligt,
       det m du fatta, hge Bharata,
       som alstrat genom Knnaren av Fltet
    26 och Fltet i frening. -- Herren tronar
       i alla vsen lika, ofrgnglig
       i det frgngliga; -- om ngon ser
    27 att det r s, d ser han sannerligen!
       D han i sanning ser, att samme Herre
       i allting dvljes, hrjar han ej SJLVET
       igenom sjlvet, och s vandrar han
    28 den hgsta Vgen. -- Den, som ser att SJLVET
       r utan handling, att Materien
       fullbordar varje handling, sannerligen,
    29 han ser i sanning! -- D han varseblir
       att varje vsen med sin skilda art
       r rotad i det Ena, -- att det vxer
    30 med det som rot, d hinner han BRAHMAN.
       Det ofrgngliga, det Hgsta SJLVET,
       r utan egenskaper, utan brjan,
       fast tronande i kroppen, verkar ej,
    31 ej hller stres det, o Kunds son!
       Som etern, vilken genomtrnger allt,
       p grund av sitt subtila, fina vsen
       ej rubbas, -- s blir SJLVET oberrt
    32 fast det i kroppen tronar verallt.
       Den enda solen lik, som lyser allt
       p hela jordens krets, -- s strlar Herren
       som Fltets Herre ver hela Fltet,
    33 o Bharata! -- Och var och en som skdar
       med Visdoms ga denna skilnads art
       emellan Fltet och dess Knnare,
       och huru tingens vsen mktar lsas
    34 utur Materien, -- han nr det Hgsta.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det KVIGA,-skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       TRETTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM SRSKILJANDE MELLAN FLTET OCH FLTETS KNNARE.




XIV.


       HERREN kvad:

       Jag vill p nytt frklara denna Vishet,
       den hgsta, bsta; -- alla Vise mn
       som knt den, d de vandrat bort ur vrlden,
     1 ha ntt Fullkomlighetens hgsta hjd.
       D de ha skt ett skydd i denna Vishet
       och helt frenats med Min varelse,
       d fdas de ej mer till denna vrld,
       -- ej ens d alltet trder fram p nytt, --
     2 och vid dess undergng frbli de lugna.[49]
       BRAHMAN, det vldiga, r moderlivet,
       dr alla vsen avlas utav Mig,
     3 o Bharata! -- Och var n mnskan fdes,
       o Kuntis son, BRAHMAN r moderlivet
     4 och Jag r Fadern, som har avlat henne.
       I vrlden leva trenne slags naturer,
       av Sattva, Tamas eller Rajas borna,
       -- av klarhet, mrker eller lidelse;
       och deras bojor binda kroppens herre,
       -- den ofrgnglige, -- i kroppens bojor,
     5 o hjlte med den starka armen du!
       Ty sattvas ljusa klarhet utan flck
       r lyckosam, men binder genom lngtan
     6 till salighet och vishet, -- o du rene!
       Men rajas, lidelsen, -- det m du veta,
       o Kuntis son, -- r kllan till den lngtan
       och lust att leva, vilken fjttrar anden
     7 i kroppens band frmedelst handlingslust.
       Och tamas' mrker, ftt av brist p visdom,
       r det som vilseleder kroppens herre;
       -- det binder genom lttja, tanklshet
     8 och trghet; vet det, o du Bharata!
       Av sattva's klarhet lnkas man vid sllhet,
       av rajas' lidelse vid handlingslust,
       o Bharata; -- men tamas' mrker hljer
       all insikt och all visdom uti natt
     9 och fjttrar sjlen uti hglshet.
       n segrar sattva's klarhet ver mrkret
       och lidelsen; -- n r det rajas' tr
       som segrar ver bde sattva's klarhet
       och tamas' trghet; stundom r det tamas,
       som med sitt mrker vinner herravldet
    10 och slcker sattva's ljus och rajas' lystnad.
       D visdomsljuset strmmar mktigt fram
       ur alla kroppens portar, m du veta,
    11 att detta r bevis p sattva's tillvxt.
       Men tr, dslande med yttre kraft
       och fretagsamhet i handlingar
       och rastlshet och lystnad, ro tecken
       p rajas' tillvxt, -- o frnmste du
    12 bland Bharatas; -- och mrker, hglshet,
       avstannande, villfarelse och irring
       ha rot i tamas' tillvxt, -- o du frjd
    13 fr Kuru's ttlingar! -- Om sattva hrskar,
       d kroppens bojor lsas upp, d vandrar
       den, som i kroppen dvaldes, till de Vise
    14 och deras vrld av flckls hrlighet.
       Men om han gr upplsningen till mtes
       i rajas' tr, fdes han p nytt
       bland dem som fjttras utav handlingar;
       och mter han upplsningen i tamas,
    15 -- d fdes han uti en vettls slkt
       Av sattva's ljusa klarhet alstras visdom,
       men tr genom rajas' lidelse;
       och irring, hglshet och brist p vishet
    16-17 bli tamas' -- mrkrets -- frukter. -- De som leva
       i sattva's klarhet, ljus och harmoni,
       de hja sig mot himlen; -- rajas' tr
       kvarhller sjlarna i rymdens mitt;
       men tamas' mrker drager dem mot djupet
    18 och strtar dem i lga egenskaper.
       En siare, som ser att dessa tre,
       och inga andra, ro de som handla,
       samt knner DET som lever ovan dem,
    19 -- han uppgr helt uti Min varelse.
       D kroppens herre vervunnit dessa,
       som skapat alla kroppar, r han fri
       frn fdelse och dd, frn sorg och lder;
    20 han dricker evighetens gudadryck.[50]

       ARJUNA kvad:

       P vilka tecken skall jag knna honom,
       som vervunnit dessa trenne krafter?
       o Herre, sg: hur handlar han, och hur
    21 frmr han vervinna alla tre?

       HERREN kvad:

       O Pandus ttling! den som icke hatar
       det ljus, den handlingslust, den villas mrker,
       i vilka han befinner sig fr stunden,
    22 ej hller saknar dem, d de frgtt,
       -- den som ej rubbas genom krafterna
       och sger lugnt: "se, dessa krafter spela",
    23 men sjlv str utom, ver deras spel,
       den sjlvfrtrstande, som eger jmnvikt
       i lust och nd, och som med samma blick
       betraktar bde sten och gull och mull,
       som hr med samma lugn berm och tadel,
       som r stndaktig, och som r densamme
    24 mot vn och ovn, fiende och frnde,
       i ra och frnedring, -- den som avstr
       frn alla dd, -- om honom r det sagt,
    25 att han besegrat dessa trenne krafter.
       Och den som tjnar Mig och Mig allena
       i det han nr hngivenhet i Yoga,
       han verskrider dessa trenne krafter
    26 och varder sjlv det EVIGA, Brahman.
       Det EVIGA, oddlighetens dryck
       som ej frvanskas, och rttfrdigheten
       som evigt varar, och ondlig sllhet,
    27 -- se, alla dessa dvljas uti Mig.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       FJORTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM SKILJANDE FRN DE TRENNE KRAFTERNA.




XV.


       HERREN kvad:

       Med rtterna frn ovan, och med grenar
       frn nedan, r Asvattha-fikontrdet
       omjligt att frinta;[51] -- varje blad
       av detta trd r likt en hymn till Gud;
     1 -- den man, som fattar det, han fattar Veda.
           Dess grenar skjuta uppt skyn
           och nedt emot jorden,
           och fdas av de krafter tre,[52]
           som rras i naturen;
           och alla sinnesfreml
           utgra trdets knoppar;
           dess rtter vxa nedt jord,
     2     likt handlingarnas bojor.
           Och ingen mktar hr p jord
           att fatta trdets skapnad,
           dess ursprung och dess ndalykt,
           ej hller var det vxer,
           se'n detta trd med mktig rot
           har huggits av vid roten
           av sjlvfrsakelsen, vars egg
     3     r skarpast ibland vapen.
           Det fins en vg, som leder bort
           frutan tervndo,
           och den r vrd att skas upp;
           -- Jag vandrar den frvisso, --
           den leder till den Frste Man,
     4     frn vilken kraften strmmar.
           Frutan stolthet, illusion
           och onda lustars bojor,
           med hgen uti SJLVET fst,
           med varje lngtan stillad,
           och lst frn motsatskedjans par,
           frn varje lust och smrta,
           s vandrar man, frn villor fri,
     5     en ofrvansklig bana.
       Dr lyser varken solen eller mnen,
       ej heller elden; -- utan tervndo
     6 den leder till Min hgsta tillflyktsort.
       En del utav Mitt eget Sjlv frvandlas
       i livets vrld till en oddlig Ande
       samt omger sig med sinnena; -- det sjtte
       bland dessa kallas Manas; -- och han sljas
     7 utav Prakriti. Och d Herren tager
       sin boning i en kropp, och d Han lmnar
       en kropp nyo, -- se, d tager Han
       i kroppen varje sinne i besittning;
       se'n drar han bort med dem, som vinden drar
     8 frn varje blommas kalk dess skilda doft.
       Han glder sig t sinnesfremlen,
       i det Han fster sig i syn och hrsel,
     9 i knsel, lukt och smak, och i frstndet.
       De villade frnimma icke Honom,
       d Han ur kroppens skte vandrar hdan,
       ej heller d Han drjer kvar dri
       och njuter, fngslad av naturens krafter;
    10 -- men vishets ga sknjer Honom dr.
       En Yogi sknjer Honom venvl,
       i det han strvar, uti SJLVET fst;
       -- men de som icke trnat sina tankar,
    11 de sknja Honom ej, trots all sin strvan.
       Den glans som strlar ver hela vrlden
       i solens strlar, -- vet, den r av Mig;
    12 av Mig r ven mnens glans och eldens.
       Jag uppehller alla varelser
       med kraften av Mitt liv; Jag genomtrnger
       den lga markens stoft, Jag varder Soma
    13 och fder alla plantor med Min must.
       -- Jag varder Livets Eld, och tar Min bostad
       i kropparna hos varje liv som andas;
       med livets flkt, den yttre och den inre,
    14 Jag smlter fdans alla fyra slag.
           Innerst uti hjrtats djup
             gmd hos alla vsen,
           ger Jag och bervar dem
             visheten och minnet;
           Jag r det som lras br
             genom Vedas' lsning;
           Jag r Vedas' knnare
    15       och Vedantas upphov.
       I vrlden r ett tvfalt Vara gmt:
       svl frgngligt som ock ofrgngligt;
       det som frgngligt r, r alla vsen;
    16 det ofrgngliga frndras ej;
       Det Hgsta Varat str frvisso hgre,
       och har frklarats som det Hgsta SJLVET,
       den Ofrvansklige och hge Herren,
       som genomtrnger allt, och uppehller
    17 de trenne vrldarna. -- D allts Jag
       r hgre n vadhelst som kan frgs,
       och hgre n det ofrgngliga,
       s kallas Jag i vrlden och i Veda
    18 den hgste Anden. -- Den som knner Mig
       p detta stt, och ej frvillas lngre,
       han vet och knner allt, och vrdar Mig
    19 med all sin varelse, o Bharata.
       S har Jag rjt Min hemligaste lra,
       o du som ej har synd. -- I denna kunskap
       bor sjlens ljus och handlingens fullbordan,
    20 o hge ttling du av Bharata!

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka
innehlla vetandet om det Eviga, -- skriften om
Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna och Arjuna, --
lyder det

       FEMTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM NENDE AV DEN HGSTE ANDEN.




XVI.


       HERREN kvad:

       Befrielse frn fruktan, hjrtats renhet,
       stndaktighet i visdoms Yoga, sjlvtukt
       och allmosgivande, och offer, forskning
     1 i skrifterna, botgring, rttframhet,
       sannfrdighet och godhet, fridfullhet,
       befrielse frn harm, frsakelse,
       frnvaro av frtal, och frigjordhet
     2 frn retlighet och avund, -- blygsamhet,
       medlidande med allt som lever, mildhet
       och mod, uppriktighet, stndaktighet,
       och villighet att ge frltelse,
       och fasthet uti vnskap, frigjordhet
       frn egen stolthets bojor, -- alla dessa,
       tillhra den, o Bharata, som fdes
     3 med egenskaper av gudomlig art.
       Men hyckleri och hgfrd, egenkrlek
       och vredgat sinne, hrdhet, brist p visdom,
       tillhra den, o Prithas son, som fdes
     4 med egenskaper av demonisk art.
       Och gudomsegenskaperna befria,
       men de demoniska frslava. -- Gld dig,
       o Pandus son; ty du har ftts till jorden
     5 med egenskaper av gudomlig art.
       Se, tvenne strmmar genomlpa vrlden:
       en strm av gudavarelser, en annan
       av onde andar. Jag har re'n beskrivit
       de frra; lyssna nu, o Prithas son,
     6 till en beskrivning p de senare.
       De, vilka fdas av demoners art,
       frst ej verksamhet, ej heller vila;
       de renas varken kroppsligt eller andligt,
     7 ej heller ega de sannfrdighet.
       "Se, hela vrlden r frutan sanning,
       frutan grundval och frutan Gud,"
       -- s sga de, -- "och den vgabringas
       av msesidig dragning, lust och lystnad,
     8 och intet annat." -- D de tnka s,
       g dessa spillrade och brustna sjlar
       med ringa insikt djrvt till sina dd,
     9 och dra' frhrjande igenom vrlden.
       De verlmna sig t mttls lystnad,
       de fyllas av sin hgfrd, av sin stolthet
       och egenkrlek; -- i sin villas rus
    10 de ledas av en oren sjls beslut.
       De verlmna sig t stora planer,
       som dock i dden ndas; -- hgst av allt
       de stlla njutandet av egna lustar,
    11 och tro frvisst att dri ligger allt;
       de bindas av frvntans hundra band,
       behrskas jmt av lystnad och av vrede,
       och efterstrva orttrdig vinst,
    12 p det att de m kunna kpa njutning.
       "Se, detta har jag skaffat mig i dag,
       i morgon skall jag vinna detta andra;
       se, dessa skatter ro mina nu,
    13 men dessa andra skall jag snart frvrva;
       jag har frdrvat denne ovn nyss,
       och andra skall jag bringa i frdrvet;
       jag r en mktig herre, jag r lycklig,
    14 jag njuter, -- jag r utan brist och vank;
       jag r frmgen, jag r hg till brden:
       var fins min like? -- Jag vill vara sll;
       -- nu vill jag offra, jag vill giva gvor!"
    15 S gckas de utav en villad hg,
       frvirras i sitt vett av hela skaror
       av tankebilder, fngas i ett nt
       av illusioner, hnge sig t lustan,
    16 och strta neder i dess helvete.
       I envishet och sjlvtillrcklighet,
       i stolthetens och rikedomens rus,
       de yvas ver yttre bn och offer,
    17 i strid mot offerstadgans helga bud.
       Och d de fyllas av sin egoism,
       sin ofrsynthet, makt och lust och vrede,
       de hata Mig med illasinnad hg
    18 i andras kropp, och ven i sin egen.
       Men dessa onda, vilda hatare,
       -- de uslaste bland mnskor hr i vrlden, --
    19 dem strtar Jag i onda moderliv;
       dr fdas de p nytt av lumpna mdrar;
       de gckas stndigt, levnad efter levnad,
       och hinna icke Mig, o Kuntis son;
    20 -- de sjunka neder i de lgsta djupen.
       Till helvetsriket gr en trefald port
       av vrede, vllust och omttlig lystnad;
       den ppnar sig till sjlarnas frdrv;
    21 m drfr mnskan undfly denna trefald!
       O son av Kunti! den som vervinner
       de trenne mrkrets portar, han fullbordar
    22 sin vlfrd, och han nr det hgsta mlet.
       Men kastar ngon Skriftens bud sido
       och fljer lustans bud, -- d nr han ej
    23 fullndning, sllhet och det hgsta mlet.
       M drfre du flja Skriftens bud
       om vad som gras br och underltas.
       Se'n du tillfullo fattat dessa bud,
    24 d m du g till verksamhet i vrlden.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Kviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       SEXTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM DET GUDOMLIGAS
 SKILJAKTIGHET FRN DET DEMONISKA.




XVII.


       ARJUNA kvad:

       Det gives mngen, som ej fljer Skriften
       och stadgarna, men offrar dock med tro.
       O Krishna, ega slika mnskor del
     1 i klarhet, mrker eller lidelse?

       HERREN kvad:

       Av trenne slag r mnniskornas tro:
       av klarhet, mrker eller lidelse.
     2 Om alla dessa trenne m du hra.
       Av varje mnskas vsen r dess tro,
       o Bharata. En mnska r just det
       varp hon tror; och vari tron bestr,
     3 dri bestr ocks den troende.
       De mnskor, vilka ega sattva's klarhet,
       tillbedja gudar; -- de, som rajas, trn,
       besitter, dyrka troll och onda vttar;
     4 och mrkrets, tamas', skara dyrka spken.
       Men de som idka strnga spkningar,
       dem Skriften aldrig anbefallt, och egna
       sitt hela liv t ffng sjlviskhet,
     5 samt drivas av sin lidelse och lystnad
       frutan vett, och plga var bestndsdel,
       vart element uti sin egen kropp
       samt ven Mig, som bor i kroppens inre,
     6 -- de ro andar av demoners art.
       Av trenne slag r ven varje fda,
       som skes utav vars och ens natur;
       s r det ock med varje mnskas offer,
     7 med boten och med allmosgivandet. --
       De rene, som ha sattva's klarhet, ska
       en fda, som frstrker deras kraft
       och livsfrmga, deras renhet, hlsa
       och gldje och beltenhet med allt;
       -- en sdan mat r ljuvlig, mild till smaken,
     8 och kraftigt nrande, och vlbehaglig.
       Men de, som ega rajas' lidelse, --
       de ska salt och sur och bitter fda,
       med myckna kryddor, stingande och torr
     9 och brnnande, som bringar kval och sjukdom.
       Den fda, som r smakls, skmd och rutten,
       samt verlevor, och all oren fda,
    10 r kr fr dem som bo i tamas' mrker.
       Det offer vilket bringas enligt stadgan,
       av mn som icke ska frukt drav,
       men tro att plikten bjuder dem att offra,
    11 det offret r av sattvas, klarhets, art.
       Men det som bringas fr att skrda vinst,
       och ven det som bres fram av skryt,
       det offret r av rajas, lidelsen,
    12 o bste du bland alla Bharatas;
       -- och det, som offras tvrt mot alla stadgar,
       dr ingen fda sedan delas ut,
       dr tro ej fins och Kraftens ord ej sges,
       och dr ej gvor givas, -- sdant offer
    13 s sgs det, eger rum av tamas' mrker.
       Dr vrdnad egnas ljusets hge Andar
       samt terfdda mnskor, vise mn
       och lrare; dr renhet, rttframhet,
       och terhllsamhet och oskuld vas,
    14 dr kallas sdant kroppens renande.
       Sannfrdigt, vnligt tal, som bringar lycka,
       och lsning av de helga skrifterna,
    15 frtjnar namn av talets renande.
       Och tankens stilla lycka, jmnvikt, tysthet,
       och sjlvbehrskning, och naturlig renhet,
    16 -- dem m man kalla hgens renande.
       En sdan trefald rening, om den vas
       uti den hgsta tro och harmoni,
       frutan ngon lngtan efter ln,
    17 r fdd av sattva, klarhets egenskap.
       Den rening, vilken gres till det yttre
       med ndaml att vinna vrdnad, ra
    18 och dyrkan, r av rajas, lidelsen.
       Den rening, som r full av missfrstnd,
       sjlvplgande, och den som full av hat
       syftar att frgra ngon annan,
    19 -- den reningen r fdd av tamas' mrker.
       Det allmosgivande, som sker av plikt,
       till en, som ej kan giva vederlag,
       samt vljer lmplig tid och lmpligt stlle
    20 och rtt person, r ftt av sattvas klarhet.
       Men sker ngon med sitt givande
       att vinna vederlag, att skrda ln,
       och ger han knotande, d br hans gva
    21 betraktas som en fljd av rajas, trn.
       Och om en gva slnges med frakt
       t en som ej r vrdig, vid en tid
       och p en ort, som ej r lmpligt vald,
    22 d stammar denna sknk av tamas' mrker.
       Det EVIGA har trenne knda namn:
       -- s sgs det; -- dessa ro AUM, TAT, SAT.
       Och dessa trenne ha' se'n forna tider
       begagnats, d Brahmaner, Vedalsning
    23 och offer skulle helgas. -- Det r stadgat,
       att den, som ntt BRAHMAN, br sga AUM
       som frsta ord vid offer, renande
    24 och givande av gvor. -- TAT br sgas
       av dem som strva till befrielse
       med offer, renande och givande,
    25 -- och m de icke ska ln drvid!
       Och SAT betyder verklighet och godhet,
       och venledes, o du Prithas son,
    26 betyder SAT ett gott och delt verk.
       Stndaktighet i offer, renande
       och givande, blir ven kallat SAT;
    27 s kallas ock, d man det Hgsta tjnar.
       Men allt som sker frutan verklig tro,
       det m nu sedan vara gvor, offer,
       bot, rening, eller ngot annat dd,
       det kallas Asat, o du Prithas son,
    28 och det r utan nytta, nu och framgent.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det


       SJUTTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM SKILJAKTIGHETEN HOS DE TRENNE SLAGEN AV TRO.




XVIII.


       ARJUNA kvad:

       O hjlte med den starka armen, Du,
       som har besegrat alla Dina sinnen,
       frtlj mig tydligt: vad r att frsaka?
     1 vad r att avst, o du Keshis bane?

       HERREN kvad:

       Att rtt frsaka r: att aldrig handla
       av lust och drift; -- s lra siarskalder;
       -- att avst varje handlings frukt, det r
     2 att avst rtt; s r de vises lra.
       "All handling br frsakas", lra ngre,
       som ro djupa tnkare frvisst;
       men andra ter sga: "avst aldrig
     3 att va offer, bot och givmildhet."
       S hr vad slutsats hrutav m dragas,
       du ypperste bland alla Bharatas!
       ty av frsakelse, s r det skrivet,
     4 ges trenne slag, du lejon ibland mn.
       Frn offer, bot och givande av gvor
       m ingen avst; -- detta allt br ske,
     5 ty drigenom rena sig de vise.
       Men ven dessa handlingar m gras
       med full frsakelse av drift och lust,
       och ingen ska skrda frukt drav;
     6 -- o Prithas son, s r Min vissa tro.
       Att avst frn att fylla upp sin plikt
       r rent frkastligt; -- den som handlar s,
     7 han handlar enligt tamas' -- mrkrets -- drifter.
       Om ngon fruktar fr ett lidande,
       och drfr, smrtfylld, avstr frn att handla,
       d handlar han av rajas, av passion;
     8 -- frsakelsen br ingen frukt i honom.
       Men fullgr ngon vad som freskrives,
       och tnker: "detta bjudes av min plikt!"
       d, o Arjuna, har han rtt frsakat
     9 och handlar rent, av sattva's klarhets kraft.
       Den som r fylld av renhet och frnuft
       och bortlagt alla tvivel, avstr rtt:
       han avskyr ej en obehaglig handling
    10 och handlar ej av trst till vlbehag.
       Men att fullkomligt avst frn att handla,
       det mktar ingen som bebor en kropp;
       -- med rtta kallas en frsakare
    11 den som frsakar handlingarnas frukter.
       All handlings frukt r stds av trenne slag:
       god, ond och blandad; den som icke avstr,
       han skrdar alla tre; men den som avstr
    12 r fri fr alltid frn dem alla tre.

       O hjlte med den starka armen! -- lr
       de orsaksarter, vilka Sankhya-lran
    13 frkunnar som ndvndiga fr handling:
       den man som handlar, kroppen, dess organ,
       de skilda slagen utav kraft, och slutligt
    14 de hgre makter, som ha del dri.
       Vadhlst en mnska fullgr med sin kropp
       och med sitt tal och med sin tankes kraft,
       om ortt eller rtt, har dock sin orsak
    15 i dessa fem. -- D s frhller sig,
       s r det klart, att den som riktar blicken
       p SJLVET, som r ensamt, och betraktar
       sitt SJLV ssom den handlande, far vill
    16 p grund av sitt Frnufts frmrkelse.
       Den som r fri frn sjlviskhetens lust
       och vars Frnuft r oberrt och rent,
       han drper ej, om n han gr till striden
    17 mot fienden, och bindes ej drav.

       Impulserna till handling ro tre:
       en frestllning och det frestllda
       och den som hyser frestllningen;
       och trenne delar bilda handlingen:
    18 organet, grningsmannen och hans dd.
       Det sges ock, att trenne arter givas
       av frestllning, grningsman och dd
       p grund av vrldens krafters skilda arter;
    19 -- s hr d ven vl p dessa tre.
       Den frestllning, som hos allting ser
       den Ende, Evigt Samme, Odelbare,
    20 den r av sattva, klarhets egenskap.
       Den frestllning dremot, som ser
       en mngfald blott av skilda varelser,
    21 hr hemma under rajas, lidelsen;
       och den som klnger sig vid varje ting
       som till det enda verkligt varande,
       -- ej fattar verkligheten dr bakom, --
    22 den r av tamas, mrkrets egenskap.
       En handling utan lystnad efter ln,
       som gres utan olust eller lust,
       och blott emedan plikten bjuder s,
    23 den r av sattva, klarhets egenskap.
       Men den som eger rum av lysten tr,
       av sjlviskhet, med mdosamt besvr,
    24 hr hemma under rajas, lidelsen.
       Och den som gres utan insikt, blindvis,
       frutan tanke p dess innebrd
       samt utan blick fr fljderna, och bringar
       frlust och skada ver andra mnskor,
    25 den r av tamas, mrkrets egenskap.
       Den grningsman, som fri frn varje lust
       och lst frn sjlviskhetens bojor, handlar
       med full frtrstan och stndaktig hg,
       orubbad s av nederlag som seger,
    26 han eger sattva, klarhets egenskap.
       Den dremot, som drives av sin lngtan
       att avlas efter handlingarnas frukt,
       r girig, skadlig, oren, full av gldje
       och sorg i vxlande och brokig skiftning,
    27 han stammar ifrn rajas, lidelsen.
       Och den som utan sinneslugn och vett
       r elak, trtsjuk, lttjefull och trg,
       och ltt frtvivlande uppskjuter allt,
    28 har del i tamas, mrkrets egenskap.

       Nu m du ven hra, hur Frnuftet
       och dess stndaktighet ha' delats in
       p grund av samma trenne egenskaper,
    29 o Dhananjaya! -- Vet, att det Frnuft,
       som lr att verka kraftigt och med mtta,
       som vet vad som br ske och underltas,
       och genomskdar bde mod och fruktan
       och bde trldom och befrielse,
    30 det r av sattva, klarhets egenskap.
       Men det, som ej kan skilja rtt och ortt,
       ej vad frkastligt och tillbrligt r,
    31 hr hemma under rajas, lidelsen,
       o Prithas son; -- och det som hljt i tcken,
       tror ortt vara rtt, och vrnger allt,
    32 r av den mrka egenskapen, tamas.
       Den aldrig vxlande stndaktighet,
       som genom Yoga kuvar tankens oro,
       livsandarna samt alla sinnens verktyg,
    33 -- o Prithas son, -- r fdd av sattva's klarhet;
       men den som hnger vid sin fresats
       av girighet och lust till pliktens ln,
    34 se, den stndaktigheten r av rajas;
       och den stndaktighet, som yttrar sig
       i envis vrkighet och smn, i fruktan
       och sorg, i hopplshet och vermod,
    35 o Prithas son, den r av tamas' mrker.
       Nu hre du jmvl, hur alla njen
       i trenne arter delas, -- o du frmste
       bland alla Bharatas! -- Den frjd som stammar
    36 av uppfylld plikt och gr p smrtan slut,
       som frst r besk som etter, men till sist
       r ljuv som nektar, den r fdd av sattva
    37 och av det rtta SJLVETS knnedom.
       Den gldje dremot, som sinnet knner,
       d det frenats med sitt freml,
       r frst som nektar ljuvlig, men till sist
    38 som etter besk; -- och den r fdd av rajas.
       Och varje nje, som bd' frst och sist
       beror p irring uti sjl och sinne,
       p smnighet och hglshet och trghet,
    39 den, sges det, r fdd av tamas' mrker.
       Och ingen varelse p denna jord,
       ja icke ens bland himlens ljuse Andar,
       r frigjord frn de trenne egenskaper,
    40 som alstras av Naturen verallt.

       Du fiendernas gissel, -- hrav fdes
       de fyra kasternas frdelta plikt;
    41 -- den alstras utav kasternas natur.
       Fullkomligt lugn och jmnvikt, sjlvbehrskning
       och strnga seder, renhet, mildhet, vishet
       och vetande, uppriktighet och fromhet,
       av dessa dygder bildas en Brahman;
    42 -- de alstras av en rtt Brahmans natur.
       Av mannamod och fasthet, sknhetssinne
       och skicklighet, -- av djrvhet uti strid
       och hgsinthet och delt hvdingssinne
       bestr den plikt som hvs en riddare;
    43 -- den alstras av en Kshattriyas[53] natur.
       Att plja jorden, vrda markens boskap
       och idka handel, hves Vaishya-kasten;
       dess plikter alstras ock av dess natur;
       -- s r det ven med en Shudras plikt
    44 att trofast tjna.
                          -- Och fullkomligheten
       blir varje mnskas lott, om alla skta
       med trohet sina plikter. Du m hra,
    45 hur pliktens fyllande fullkomliggr.
       Den Gud som strlar ut i alla vsen,
       som danat allt och genomtrnger vrlden,
    46 Han vrdas bst i varje fullgjord plikt.
       Och bttre r att fylla egna plikter,
       om ven ringa, n att fylla andras,
       om ven detta gres helt och fullt.
       Att lyda pliktens och naturens rst,
    47 det r att handla rtt och icke synda.
       Och varje medfdd plikt, o Kuntis son,
       br fyllas, om det n blir ofullkomligt;
    48 -- brist fljer mnskodd, som rken eld.
       Men den som helt har frigjort sitt Frnuft
       och kuvat sjlvet, och r dd fr lusten,
       han nr fullkomlighetens hgsta hjd
    49 och frihet; ty han har frsakat allt.
       Men blott i korthet vill Jag tlja dig,
       hur den som hunnit till fullkomligheten
    50 har ntt det EVIGA; -- den hgsta visdom!
       Frenad med sitt luttrade Frnuft,
       med fasthet kuvande sitt lgre sjlv,
       frn alla former,[54] alla sinnen frigjord,
    51 frutan lidelse, frutan arghet,
       i terhllsamhetens stilla ro,
       i enslighet, med vunnet herravlde
       i tal och kropp och tankar; stndigt fstad
       i Yoga och i djup betraktelse,
    52 fullkomligt fri frn alla lidelser,
       frn sjlviskhet och vldsamhet och hgmod,
       frn vrede, lust och lystnad, -- lst frn sjlvet
       och full av frid, -- s str han nu beredd
    53 att helt frenas med det EVIGA.
       -- D han frenats med det EVIGA,
       d dvljes han i SJLVETS stilla klarhet,
       han srjer intet, nskar intet; -- lika
       mot alla vsen, ber han blott till Mig
    54 frsjunken i den hgsta andakt, -- knner
       Mitt sanna vsen, vem och vad Jag r;
    55 och d han knt det, gr han till det Hgsta.
       Han fullgr alla handlingar, och dock
       frdold i Mig, han nr sin hgsta tillflykt,
    56 den eviga, som sknkes av Min nd.
       I tanken m du offra varje handling
       t Mig allena; fst dig blott i Mig;
    57 tnk blott p Mig och hlj dig uti Yoga.
       S skall du vervinna varje hinder;
       -- men om av sjlviskhet du ej vill lyss,
    58 du gr en sker undergng till mtes.
       Din sjlviskhet har sagt: "Jag vill ej strida,"
       men ffng r en sdan fresats:
    59 ditt eget vsen tvingar dig till kamp.

       O son av Kunti, -- dina egna plikter,
       ditt eget vsen binder hjlplst dig; --
       och vad du, villad, vgrar att fullborda,
    60 det skall fullbordas av dig likafullt.
       I varje vsens hjrta dvljes Herren;
       med skaparviljans[55] makt Han tvingar dem
       att vlva runt i sina dens krets,
    61 likt krukan fst  krukomakarns hjul.
       Sk skydd hos Honom av ditt hela hjrta,
       o Bharata! ty Han skall ge dig frid
    62 och vara dig din hgsta tillflyktsort.

       -- S r den hgsta visdom nu frklarad,
       mer hemlig n den hgsta hemlighet:
       nu m du handla som fr gott du finner,
    63 se'n du har rtt besinnat vad Jag sagt.

       Dock hr nnu Mitt allrahgsta ord,
       det djupsta, mest frborgade av alla:
       Jag lskar dig! -- ditt hjrta r stndaktigt,
    64 och drfr vill Jag tala fr ditt vl.
       Frsnk din sjl i Mig och dyrka Mig,
       och bed till Mig, och bringa Mig ditt offer,
       d skall du hinna nda fram till Mig.
    65 Jag svr dig vid Min tro, du r Mig kr!
       S glm d varje fvitsk freskrift,
       och sk ditt skydd och hgn hos Mig allena;
    66 srj ej: Jag renar dig frn varje synd.
       Vad Jag har lrt dig, m du aldrig nmna
       fr obotfrdige och vrnge mn,
       och ej fr den som icke nskar lyssna,
    67 och ej fr den som blott vill klandra Mig.
       Men kvder ngon om Min hgsta lra
       fr Mina dyrkare, och vrdar Mig,
    68 d skall han utan tvivel hinna Mig.
       Ty ingen tjnar Mig p bttre stt,
    69 och ingen r Mig krare p jorden.
       Och den som lser detta helga samtal,
       han bringar Mig ett heligt visdomsoffer;
    70 s r Min vilja. -- ven den som hr
       med tro och enkel trofasthet drp,
       skall bliva fri frn ont, och hinna Mig
    71 uti rttfrdighetens ljusa vrldar.

       Har detta allt du hrt, o Prithas son,
       med sammanriktad hg? r varje villa,
       som ftts av brist p visdom, skingrad nu,
    72 o Dhananjaya?

       ARJUNA kvad:

                     Skingrad r min villa.
       Din nd, Ovansklige, har gett mig kunskap,
       min sjl r fast, min tvekan r sin kos,
    73 och med Ditt ord som ledning vill jag leva.

       SANJAYA kvad:

       S hrde jag det underbara samtal,
       som Vasudeva hll med Prithas son,
    74 och hret reste sig upp min hjssa,
       d genom Vyasas gunst jag s frnam
       den hgsta Yogas hemlighet av Honom,
    75 av Krishna, Yogas hge Herre, sjlv.
       O konung, d jag vlver i mitt sinne
       det heliga och underbara talet
       emellan Keshava och furst Arjuna,
    76 d gldes jag och gldes mer och mer.
       Och d jag minnes Haris ljusa skepnad,
       d stiger jmt min undran, och jag gldes
    77 i minnet ven drt mer och mer.
       Och skert synes mig, att verallt
       dr Krishna, Yogas hge Herre, dvljes,
       och Prithas son med bgen drar till strid,
    78 dr fljas de av seger, frjd och lycka.

<tb>

I den hrliga Bhagavad-Gita's heliga snger, vilka innehlla vetandet
om det Eviga, -- skriften om Yoga, -- samtalet mellan Shri Krishna
och Arjuna, -- lyder det

       ADERTONDE KVDET

       slunda; och det kallas:

       YOGA GENOM BEFRIELSE P GRUND AV FRSAKANDE.

<tb>

       Pris vare den hgt vlsignade Krishna!
                   Vlgng rde!

       Hr slutar HERRENS Sng.

       FRID VARE ALLA VRLDAR!




ANMRKNINGAR.


I sanskritord uttalas g alltid hrt, j ssom lent eng. j, y ssom
svenskt j, sh ssom sj i sj.

Denna svenska text r bygd p A. Besants och Bhagavan Das'
sanskrituppl. med engelsk interlinearversttning. Vid val av
rytmer ha samma fria principer fljts som i Sir E. Arnolds poetiska
tolkning till engelskan; denna har ven anlitats vid rytmerande av
egennamnen, samt, d s tarvats, fr textens ytterligare belysning.
F. Hartmanns tyska poetiska version och W.Q. Judge's tolkning ha ven
stundom anlitats; -- den sistnmnda r snarare ett slags kommentar
n en versttning, och kan med stor frdel anvndas vid sidan
av den poetiska texten ssom frklaring till dennas innebrd. D
poetiska hnsyn betingat uteslutningar (dessa berra i allmnhet de
samtalande personernas egennamn i vokativ), bifogas dessa hr nedan,
fregngna av tecknet +. Fr vrigt r freliggande svenska text s
ordagrann versttaren blott kunnat gra den. Sanskrittermer ha dock
s vitt mjligt undvikits (jmfr. Nyckel till teos., sid. 158), men
de terfinnas delvis hr nedan bland anmrkningarna eller i noterna
nedom varje sida. Anlitandet av dessa anmrkningar och noter r att
rekommendera, om texten skall anvndas vid meditation eller studium.


I.

1) Dhritarashtra r den Blinde Hrskaren, fr vilken hela Mahabharata
frtljes av Sanjaya (= den Segerrike). -- Vid varje nytt avsnitt
av eposet (sledes ven i brjan av Bhagavad-Gita) ber denne sin
sagesman fortstta berttelsen, och en inledning fljer, som
frmedlar sammanhanget med de vriga delarna av den strre episka
cykeln. -- En lsare, som ej knner sig manad att frdjupa sig
i studiet av denna senare, torde gra klokast i att begynna den
frsta genomlsningen av Bhagavad-Gita med den korta anmrkning
versttaren bifogat framfr titelbladet, och drefter genast verg
till 2:dra sngens brjan, eller tminstone till sid. 9, dr den
kursiverade inledningen slutar. -- Fr intresserade teosofer bifogas
hr versttning resp. tolkning av de i denna inledning frekommande
egennamnen, enl. F. Hartmanns tyska versttning.

Kurukshetra, "rans flt", den mnskliga tillvaron. Pandu, den
Vitgule, Bleke. Duryodhana, svr att bekmpa. Drona, formen, krilet.
Drupada, "Trfoten". Bhima, den Frskrcklige, Fruktansvrde
(= egenviljan). Arjuna, vit, ljus (= mnniskan). Virata, den i
hrskandet kunnige. Yuyudhana, kmparen. Dhristaketu, det djrva
banret. Ghekitana, den vetande. Kashi, den slutna handen, (enl.
A. Besants not dremot helt enkelt = det n.v. Benares). Purujit,
som besegrat mnga. Kuntibhoja, Kunti'ernas hrskare. Shaibya. F.
Hartmann lser Shaivya, Shiviernas konung, -- den vldige eg. "en
tjur bland mn", d.v.s. en vldig man. -- Judhamanyu den i striden
frgrymmade. Uttamauja, (P. Hartmann lser Uttamandschu), den
hgsta kraften. Subhadra, hrlig, frtrfflig. Bhishma, den vldige
(den andliga viljan). Karna, ra. Kripa, medlidande. Vikarna, den
ronlse. Asvatthama, hstens kraft (viljan). Saumadatti, ttling
av Somadatta, den av Soma beskrde; -- Soma ter r den heliga
drycken i hinduernas religion, men har ven en djupare, mystisk
betydelse (jmfr. IX:de kv., shl. 20; XV:de kv., shl. 13). Krishna,
den dunkelbl. Den som segrat ver Sina sinnen = Hrishikesha.
Yudhishthira, den stndaktige. Nakula, den odle. Sahadeva, den
gudalike. Shikandi, den manlige. Dhrishtadyumna, den djrva kraften.

3) + o dle Guru (d.v.s. mstare, lrare). 7) + dem nmner jag dig
till upplysning. 10) bet. r omtvistad. 11) + alla hvdingar I.
12) + Fr att uppmuntra honom. 13) + trummor, kohorn o.s.v. 14)
eg. av Madhava och av Pandus son, d.v.s. av Krishna och Arjuna.
15) Han som segrat ver Sina sinnen = Hrishikesha. Gudagvan
= Devadatta. Vargabuken = Vrikodara; 16) de tre lurarna heta
Anantavijaya (= ndls seger), Sughosha (= Honungston), Manipushpaka
(= Juvel-blomman). 17) eg. Kashis kung med bgen, Shikandi den
mktige vagnkmpen. 19) eg. i Dhritarashtras sners hjrtan. 21)
Ofrnderlige = Achyuta. 24) fursten eg. Gudakesha; Krishna eg.
Hrishikesha, "mitt emellan de bda hrarna" = till Antaskarana,
d.v.s. bryggan eller stigen mellan mnniskosjlens jordiska och
himmelska del. 26-27) Texten upprknar onklar, farfder, lrare,
morbrder o.s.v. 32) + o Govinda (= kogare). 34) jmfr. 26-27.
36) eg. "Vilken gldje kan bli vr, o Janardana (= Du som fller
hrar), om vi dda dessa sner av Dhritarashtra? Om vi dda dessa
vghalsar, o.s.v." 40) laglshet + inom hela tten. 41) + o Krishna!
+ o Varshneya! 44) eg. "de mns vistelseort, vilkas tts dharma
utslocknar, r ett stndigt helvete, o Janardana! s hava vi hrt
sgas." 47) Ordet "furst" r av vers, tillagt.


II.

3) Du fiendernas gissel = Parantapa. 5-8) De lyriska partierna ro
ngot friare versatta. 9) eg.: "och sade till Govinda." 10) Herren
= alla Sina sinnens kuvare (Hrishikesha). 19) En teosof, vars omdme
mste stllas mycket hgt, skulle hr fredraga "sjl" framfr
"ande" samt "drpa" framfr "mrda". 22) Eg. kroppar ej blott en
(fysisk) kropp. -- En kristen lsare hnvisas till Pauli Epistlar
och deras utsagor om uppstndelsekroppen m.m. 24) hr upprepas:
"ofuktbar, ofrtorkbar", vilka ord redan till tanken ing i 23, s
att jag ej ansett svensk vers medge dessa begrepps omtagning hr.
28) + o Bharata. 38) + vinst och frlust. 46) eg. lika nyttig som
en brunn, en pl. 49-50) o.ff. Frnuftet Sjlvt = Buddhi. -- Jag r
medveten om det bristflliga i denna vers., men kan ej finna ngon
bttre. P andra stllen har jag blivit tvungen att terge Buddhi
med insikt, visdom, tanke o.s.v., hrutinnan i allmnhet fljande A.
Besants fredme. Buddhi r egentligen all den hgre insikt, visdom,
ingivelse o.s.v., som frenar mnniskan med Gud. 51) eg. de Vise ...
g till salighetens ste. 55) eg. i SJLVET av SJLVET. 65) tanken =
Buddhi. 69) Det som r natt fr alla varelser r vakandets tid fr
den disciplinerade mannen (sannyasi); nr andra varelser vaka, d r
natt fr munin som ser. 72) Eg. Detta r Brahman's tillstnd ... han
uppnr Brahman's Nirvana.


III.

4) ej hller nr hon fullkomligheten genom blott frsakelse. 11)
Ljusets Andar = Devas. 18) Han har ej intresse fr ting som gras
i denna vrld, ej heller fr ting som icke gras. 27) Naturens
trenne krafter = gunas. 35) Plikter = dharma. 36) hge Lrare, eg. o
Varshneya. 38) "Detta hr", i mots. till "DET", = det Eviga. -- Ngre
verstta "Detta hr" med "kunskapen". 40) Frnuftet = Buddhi. 41)
din hg, eg. dina sinnen; varda vis och fri, eg. vinna visdom och
kunskap.


IV.

5) + o Fiendernas gissel. 6) av egen makt, eg. av egen maya, i aktiv
betydelse = vilja och makt att skapa maya, enl. innebrden av en not
till sanskritupplagan. 26) Hrseln och Ljudet nmnas hr srskilt.
31) + o bste du av Kuru-ttlingar. 32) infr Brahman -- "Infr Veda"
r en annan tolkning.


V.

1) + o Krishna! 4) Forskningen = Sankhya. Religionen = Yoga. 6)
Helgonet = Muni. 9) "icke Jag" r tillagt av vers. 14) own-nature,
svabhava. 20) insikt = Buddhi. 22) moder eg. moderliv (womb) + o
Kuntis son. 24) det EVIGA = Brahman. 25) Gud = Brahma. Vis = Rishi.
27) den helige, = Sage, Muni.


VI.

3) man = Muni. 15) hg = Mind, manas. 16) + o Arjuna. 20) d sjlvet
skdar SJLVET genom Sjlvet. vers. skiljer sig hr ngot frn A.
Besants "det i vilket han, (Yogin), seende SJLVET genom SJLVET,
r tillfredsstld i SJLVET." 23) "Yoga, denna frihet" o.s.v. Detta
innebr en ordlek, som ej lmpligt kan terges: "Yoga" = bundenhet
vid det Hgsta. Jmfr.: "Mitt ok r ljuvligt och Min brda ltt." 34)
hgen = manas.


VII.

4) Sjlviskhet = Ahamkara. 5) + o hjlte med den starka armen du. 8)
Skrifter = Vedas. 11) eg. lngtan som ej r motsatt mot plikten. 15)
Asurisk art. 19) den stora sjlen = Mahatma. 24) insikt = Buddhi. 27)
+ o Bharata.


VIII.

1) o Hge Ande = Purushottama. 4) alla andars kraft = Purusha. 7)
tanken och hjrtat = Manas och Buddhi. 8) + o Prithas son. 11)
Gudomlig renhet = Brahmacharya. 23) hela vrldens rund, "allt det
hr", i mots. till "DET". 25) och freg. I Hemliga Lran av H.P.B.,
I, kommentarie till stanza IV, (p. 113-114 i den engelska uppl., p.
123 i den svenska) heter det att detta stlle r allegoriskt och
syftar p de gudomliga vsen som styra de kosmo-psykiska makterna i
elden, ljuset o.s.v. -- D.v.s. den som sker ljuse Andar med gldje,
nr dem, o.s.v. Fr att tminstone i ngon mn gra detta fattligt
fr en vsterlndsk publik har stllet tergetts fritt; -- en teosof
br dock ingalunda stanna vid den bristflliga ordalydelse, som
av versttningens allmnna kynne ndvndiggjorts, utan utfrligt
jmfra det citerade stllet i Heml. Lran med notens ordagrannare
versttning, och draga sina slutsatser.


X.

11) + o Kuntis son! 16) + frfdrens offer. 20) himlen =
Sura-Indra-loka. 23) + o Kuntis son! 25) andar = elementaler.


X.

6) de store siarne = de 7 Rishis. 20) Arjuna eg. Gudakesha. 21)
Vindar = Maruts. 22) Vasava = Indra, Ljusets Gud. 23) Pavaka = Eldens
Gud. 24) Skanda = Krigsguden. 25) siare = de store Rishis, -- i
himlen r ett tillgg av mig. Chitraratha = den i strlvagn farande.
(Solen i sfrernas harmoni?) 26) siare = de gudomlige Rishis. 27)
oddlighetens dryck = Amrita. Airavata = Indras vita elefant. 28)
Krleksguden Kandarpa. 29) Dden = Yama, drakar = Nagas. 30) Jttar
= Daityas. 31) Rama, en av den indiska mytologins hgsta och dlaste
heroer, hjlten i eposet Ramayana. Jmfr. E. Schur, les Grands
Initis -- die Grossen Eingeweihteun 39) + o Arjuna.


XI.

9) + o Konung. 15) Siare o. Vise -- Rishis och Visdomsormar. 21-22)
upprkna Suras (= nglars skaror), Maharshis, Siddhas ssom de vilka
ropa "Svasti!" och sjunga hymner, Rudras, Vasus, Sadhyas, Adityas,
Vishvas, Ashvins, Maruts, Ushmapas, Gandharvas, Yakshas, Siddhas och
Asuras ssom de vilka betrakta Hans syn i undransfyllda skaror. 32)
jag tillgger "Arjuna". 36) troll och vttar = Rakshasas; dvrgar =
Siddhas. 46) skepnaden Du burit, eg. "Din fyraarmade skepnad". 48)
+ du frmste bland Kurus. 50) hge Ande = Mahatma. Jag tillgger
"furst" framfr Arjuna.


XII.

9) Yoga-vning = utvning av Yoga. + o Dhananjaya. Den sista shlokan
har jag enligt F. Hartmanns exempel tergivit ngot vidlyftigt fr
att f fram det ytterst rika innehllet i sanskrittexten. Jag kan
dock ej finna att detta skulle utgra ngon frihet emot originalet.
Ordagr.: "Sannerligen, de som i enlighet med Mina lror taga del
av denna Min Amrita-Dharma (= oddlighetens och rttfrdighetens
gudadryck), begvade med tro, med Mig ssom sitt Hgsta (Ml), de ro
Mina dyrkare, och Mig versvinneligt kra."


XIII.

1) + o Kuntis son. 4) anses av sir E. Arnold ssom en interpolation
av en Vedantist. 5) Jagskaps-kraften = Ahamkara. Sinnenas fem freml
eg. sinnenas fem fdomnen. 6) ett fast frstnd eg. fasthet och
frstnd. 7) godhet = menlshet, vrdnad fr de vise, tjnande av
lraren. 13) frnimmer eg. hr. 24) Annie Besant stavar SELF -- Self
-- SELF. 26) eg. o bste bland Bharatas!


XIV.

1) vise mn = munis. 5) Ngot utfrligare framstld n i originalet.
10) + o Bharata. 16) "Det sgs att renhet fds av sattvas klarhet,
men smrta genom rajas' lidelse, och brist p insikt genom tamas'
mrker." (Bortlmnad av poetiska skl.)


XV.

7) Manas = tanken; Prakriti = Materien, Naturen. -- 13) "Jag varder
Soma"; en annan vers, r "Jag varder den fuktiga mnen."


XVI.

1) o.ff. Skrifterna = Shastras; godhet = menlshet frnvaro av frtal
-- absence of crookedness. 3) frigjordhet frn avund och stolthet.
D avunden redan nmnts, har jag tvungits att bortlmna den hr av
poetiska skl. -- Uppriktighet = purity. 7) ej heller till sitt
uppfrande.


XVII.

4) spken + och elementaler. 7) + hr ven om dessa. 18) + och av
skryt.


XVIII.

1) Keshi, en demon utsnd av konung Kansa fr att dda Krishna. 3)
"br frsakas" + ssom ett ont. 4) lejon eg. tiger. 34) + o Arjuna --
+ o Partha. 36) du frmste, eg. o du tjur. 46) vrlden eg. "det hr",
this.

<tb>

Om boken anvndes vid meditation i en loge, torde iakttagas, att
varje shloka (ungef. = strof) slutar vid motsvarande arabiska
marginalsiffra, utom i ngra fall, d den slutar mitt i en rad. Vid
III, 6, IV, 40, V, 7, 12,VI, 2, 36, 44, VII, 9, VIII. 20 str siffran
en rad hgre n shlokans slut, och vid II, 37, IV, 2, XIII, 5, II en
rad lgre n shlokans slut.




FOTNOTER:


[1] Skattens vinnare (Arjuna).

[2] Denna lurs namn r av omtvistad betydelse.

[3] Bilden av apan Hanuman, den gudomlige Ramas bundsfrvant i kriget
mot demonen Ravana.

[4] Pritha = Jorden.

[5] Arjunas bge.

[6] Enligt ngra betyder Keshava "den hrfagre", enligt andra "den i
vattnet slumrande."

[7] Guru -- andlig lrare.

[8] Gunas, Naturens trenne krafter, egenskaper eller drifter. Jmfr.
XVIII:de kvdet.

[9] I Vsterlandet r det en vanlig villfarelse att tro, att Nirvana
betyder "frintelse". Fr min del skulle jag, efter studier av
brahminers och buddhisters egna skrifter, snarare vilja tergiva
ordet med "fralltelse" -- en process vilken visserligen mjliggres
frst genom vr egoistiska lgre naturs "frintelse".

[10] Gunas. Jmfr. noten 8.

[11] Devas.

[12] Genom gudomens utgjutande. N. Rbg.

[13] Buddhi.

[14] Det EVIGA

[15] Syftar p vissa ockulta metoders utvare.

[16] Frsakare -- Sannyasi; helgon -- Yogi. En Sannyasi tnder ingen
offereld och fullgr varken offer eller ceremonier; men blotta
utelmnandet av dessa, utan verklig fromhet, skapar icke en verklig
Sannyasi.

[17] Frn att i inbillningen uppgra framtidsplaner.

[18] Dessa tre stoff sgas ha en symbolisk betydelse.

[19] Buddhi.

[20] Maya, aktivt fattad, ssom en skapande kraft (Yoga-maya).


[21] Dessa verser ro ngot fritt tergivna. Jag har, i den mn den
poetiska formen och vrt vsterlndska sprk medgett, skt i min
tolkning inrymma ngot av vad som antydes av H.P.B. i Hemliga Lran
(I, p. 113-114 av den engelska upplagan). Ordagrant versatta skulle
de lyda: "(24) Eld, ljus, dagstid, den ljusa halvmnaden, de sex
mnaderna av (solens) norra vg (d.v.s. vgen norr om ekvatorn),
-- gende bort d, g de mnskor, som knna det EVIGA, till det
EVIGA. (25) Rk, nattetid, och ven den mrka halvmnaden, de sex
mnaderna av den sdra vgen, -- d erhller Yogin mnljuset (d.v.s.
astralkroppen) och tervnder".

[22] Mahatmas.

[23] Mantra.

[24] Omkara r frmgan att skapa om mnniskan till Gud; Vedabckerna
heta Rig-Veda, Sama-Veda och Yajur-Veda.

[25] De tre Vedabckerna.

[26] Lgre kaster; jmfr XVIII:e kvdet shl. 41 o.ff.

[27] Devas.

[28] Rishis.

[29] Devas.

[30] Buddhi.

[31] Kumaras.

[32] Buddhi.

[33] Adityas.

[34] Vishnu.

[35] Sama-Veda.

[36] Shankara = Shiva -- ombildningens, pnyttfdelsens Gud.

[37] Jag tolkar Meru-brget slunda, enligt F. Hartmanns not.

[38] Den heliga stavelsen, nrmast motsvarande vrt Amen. N. Rbg.

[39] Jmfr XV:de kvdets brjan, och den drtill fogade noten.

[40] Uchchaishrava.

[41] Den indiska mytologins nskeko.

[42] Jmfr. VII kvdet, 19:de shlokan.

[43] Dhananjaya = Arjuna.

[44] Adityas, Vasus, Rudras, Ashvins och Maruts.

[45] Rishis och "Visdomsormarne".

[46] Buddhi.

[47] Fltets Knnare r enl. Secr. Doctr. III, 560 Buddhi-Manas,
d.v.s. den frn den hgre insiktens plan inspirerade och med denna
hgre insikt frenade tanken.

[48] Kroppen.

[49] Si fractus illabatur orbis, impavidum ferient ruinae. (Horatius).

[50] Amrita -- jmfr. XII:te kvdets slut.

[51] Banyan-trdet. Jmfr Jesu liknelse om vintrdet: "Jag r
vintrdet och I ren grenarna", o.v.s. -- Svl Asvatthatrdet som
vinrankan hava egenskapen att sl rot verallt dr en gren berr
marken och slunda utgra p engng _en_ och _flera_. N. Rbg.

[52] Gunas.

[53] Medlem av krigarkasten.

[54] Eg.: ljud. N. Rbg.

[55] Se noten till IV, 6.



