'Arvid Kurck och hans samtida' av V. Lindman r Projekt Lnnrots
utgivelse nr 653. E-boken r public domain svl inom EU som i vriga
vrlden, varfr vi inte stter ngra som helst restriktioner med
hnsyn till e-bokens anvndning eller dess distribution.

Denna e-bok har producerats av Tapio Riikonen och Projekt Lnnrot.




ARVID KURCK OCH HANS SAMTIDA.

Skildringar frn Finlands medeltid


af

V. LINDMAN.



K. E. Holm, Helsingfors, 1893.
Hufvudstadsbladets Nya Tryckeri.






INNEHLL:

     I. Kurckska tten.
    II. P sotsng och br.
   III. Rnker.
    IV. I knektstugan.
     V. Klas Kurck hller ting.
    VI. Frsmdd.
   VII. Brllop.
  VIII. Varningar.
    IX. Dramat utspelas.
     X. Epilogen.
    XI. I bo skola.
   XII. Affrslif p 1500-talet. -- Arvid Kurck p vg till Paris.

        -- Sjrfvare.
  XIII. En gammal bekant.
   XIV. I Paris.
    XV. Domkapitlet hller sessioner.
   XVI. Otto Rud brandskatter bo stad och Ndendals kloster.
  XVII. Arvid Kurck blir biskop. -- Kristian Tyrann.
 XVIII. Syskonen sammantrffa.
   XIX. Kyrklig stt.
    XX. Kristian II vinner styret i norden.
   XXI. Fosterlandsvn och fosterlandsfiende. -- Arvid Kurck
        vacklar. -- Gamla vnner mtas.
  XXII. Arvid Kurcks fosterlndska sinnelag. -- En afton
        p Kuust slott.

 XXIII. List och blodsdd.
  XXIV. Nils Giabbe och hans fribytare. -- Kuust slott kapitulerar.
        -- Arvid Kurck flyr.
   XXV. Slutet.




I.

Kurckska tten.


Laukko grd ligger i Vesilaks socken. Stllet hvilket i Finlands
historia utmrkes ssom stamstet fr den s beryktade Kurckska tten,
skall jmvl till en brjan utgra den frnmsta anknytningspunkten fr
hndelserna i denna skildring.

Nmda tts anor g tillbaka nra nog nda in i den gr forntiden. Vi
lta till en brjan sgnen redogra fr hvad som ej finnes bevaradt p
hfdens blad om densamma.

Bland de p sin tid s mktige Birkarlarne lefde, berttas det, en
inflytelserik man vid namn Mathias. Under sina hrfrder dels mot
lapparne, dels, ssom svenske konungens bundsfrvandt mot hedniska
landsmn och ryssar hade han utfrt bermda krigsbragder, genom hvilka
hans namn och ryktet om hans tapperhet och otroliga kroppsstyrka ntt
vida omkring.

Hnde sig s, att ryssarnes anfrare fick i sin tjnst en jtte vid
namn Potko, som gde oerhrda mnskliga krafter. Honom snde denne nu
fvermodigt till Sverige med order att dr utmana landets tappraste man
till envig. Ingen vgade emellertid upptaga kampen och den svenske
konungen emotsg redan med ledsnad den skymf, som skulle vederfaras
riket, d jtten hemkom med underrttelsen hrom till ryssarne. Men d
rann honom i hgen Mathias, hvarfr han uppmanade Potko att resa fver
till Finland. Hr skulle han finna den efterfikade. Samtidigt lt
konungen underrtta sin man om hvad som frestod.

Mathias var ingalunda litet stolt fver det honom visade frtroendet,
men kunde tillika ej skingra den oro, tanken p den frestende kampen
samkade. Och denna oro vxte dess mera, d han hos de trollkunniga
lapparne, dem han beskt fr att frga sig till rds i denna brydsamma
angelgenhet, erfor, att jtten genom en frtrollning gjorts osrbar.
Sedan han dock tillika ftt veta att denna utomordentliga egenskap
genom en besvrjelse kunde frntagas denne och han hr inlrt sig
densamma, tervnde han lugnad till hemmet.

Kort hrp infann sig Potko och en gng medan denne sof lyckades det
Mathias att uttala fver honom besvrjelsen i frga och upphfva
frtrollningen.

Enviget frsiggick sedermera  en liten holme, "Kurjen kivi", i
Vesilaks.

Sedan kmparne landstigit sparkade Mathias till ryssens bt med sdan
fart frn land, att den skt ett godt stycke upp p fjrdens motsatta
strand.

-- Hvarfr gr du s? tillsporde Potko honom.

-- Den, som hr skall finna sin hvilostad behfver ej vidare ngon bt,
var Mathias svar.

Uppbragt hrfver grep jtten till sitt svrd och afskilde med ett hugg
Mathias hgra arm frn kroppen.

Bedfvad sjnk finnen ned p ena knet.

-- Sina hyppt kuin kurki (du hoppar som en trana), ropade ryssen
satiriskt till sin motstndare.

Mathias, som snart terfick sansen, reste sig nu upp, grep i sin tur
till svrdet med sin vnstra hand -- han var lyckligtvis vnsterhndt
-- och tilldelade under orden: "nnu kan jag ocks flyga" Potko ett s
kraftigt slag med detsamma, att denne fll dd till marken.

Fr denna bedrift belnades Mathias sedermera af konungen med Laukko
grd och antog till familjenamn det af hans fiende honom gifna
spenamnet Kurki (sedermera Kurck). Den frn honom hrstammande tten
frde i sin skld en trana.

Rrande Mathias Kurcks efterkommande har man ej rtt sker knnedom. r
1362 nmnes vl en Jakob Kurck ssom underlagman i Finland, och samme
man terfinnes nnu ren 1373 och 1383; men i brjan af 1400-talet
synes svl Laukko grd som det Kurckska namnet, antagligen genom
gifterml, hafva fvergtt till en annan slkt, hvilken egentligen
burit namnet Svrd. Nils Hermansson Svrd, den frste af nmda slkt,
som tog det Kurckska namnet, bibehll jmvl den gamla Kurckska
vapensklden; men hans efterkommande antogo ter Svrdarnes skld
(svrdet), ehuru de samtidigt anvnde namnet Kurck.

Den siste manlige representanten fr denna tt var biskop Arvid Kurck,
som dog 1522. Stamfader fr den yngre Kurckska tten blef Knut
Eriksson, hemma i Smland. Han trdde i ktenskap med biskopens syster
Elin Klasdotter Kurck. Knut Eriksson fungerade 1492 ssom domare i
sterbotten och 1512-1535 ssom lagman i sterbotten och Satakunta.

Laukko grd kvarblef under en tid af mer n 500 r eller till 1817 i
Kurckska ttens go, d densamma efter Fredrikshamns-freden, sedan
tten bosatt sig i Sverige, frsldes jmte Tottijrvi till arkiatern
J.A. Trngren. Nmda gods hade r 1800 frvandlats till ftiherrligt
fideikommiss.

P senaste tider har detsamma fvergtt till tten
Standertskld-Nordenstam.




II.

P sotsng och br.


Den ldrige fiskaren Pekka Niilonen hade nyss vaknat upp ur den
feberslummer, som frlnat hans utmrglade, bleka kinder en matt
rodnad. Hustru Esra sysslade med den yngsta i familjen vid den matta
spiselglden, medan sonen Penttu satt moltyst vid faderns hufvudgrd
stirrande tanklst in i det halfdunkel, som rdde i den trnga kojan.

-- Hvad r det fr hsttramp dr ute? sporde den gamle, som nyss
vaknat.

-- Jag kan ej upptcka ngot, invnde hustrun.

-- Hr du ej gnggningarna, ropen och grten? Hans nd, herr Klas, har
visst terigen ltit utgjuta skuldlst blod fr att tillfredsstlla
sina onda lustar, fortfor gubben.

-- Fader, infll sonen ttt invid, mrker hvilar fver njden. Ingen
mnniska vistas dr ute i den bistra vinternatten.

-- S, lt mig bara se.

Han skte resa p sig. Ffngt. Krafterna stodo honom ej lngre bi. Den
nyss s glansfulla blicken antog i en hast slhetens prgel, de sakta
frammumlade orden blefvo alt mera svrfrstdda.

-- Ndig herre -- -- -- de ro ju oskyldiga -- -- -- -- deras blod
skall -- -- -- -- frkunna fr vrlden, att ni handlst frgripit er p
arma, hjlplsa -- -- -- --

Det blef snart alldeles tyst dr inne, en tystnad, som dock inom kort
strdes af ett galt skrik frn den vr, dr mor Esra och hennes ngra
veckor gamla dotter Katri befunno sig.

Glden falnade alt mera af. Man upptkte nu mera blott ngon enstaka
glimt, som likt ett gnistrande ga log fram genom nattdunklet.

Barnet fortfor trots moderns hyssningar att grta och snart sllade sig
hrtill ngra entoniga, hgljudda snarkningar frn den p annat hll
inslumrade Penttu.

S frflt en lng stund, d ett knappast hrbart: "moder!" brt fram
genom mrkret.

-- Jag r hr; hvad vill du, min son?

-- ro drrarne riktigt lsta? Jag r s rdd, att ngot ondt vntar
oss.

-- Ja. Sof du lugnt bara. Natten r de vrnlsas bsta vn.

-- Ja, men vet du, jag tykte just nu att en af hr Kurcks fogdar trdde
hit in och befalde far att stiga upp och laga sig ut p sjn fr att
skaffa fisk till begrafningen, och d han ej orkade stiga ur sngen,
sjuk som han var, tillsade fogden sina fljeslagare att slpa ut honom
och gifva honom ngra rapp med piskan. Och det gjorde de ocks. Men dr
ute fll han som en sten till marken. S kommo de in och togo mig i
stllet och d de sgo mig sklfva af rdsla hotade de mig med samma
straff, om jag ej genast satte af ned till sjn och fullfljde
befallningen -- -- -- --. r du bara riktigt sker p, att intet ondt
skall hnda oss?

-- Du har drmt, barn. Alt r som frr ddstyst dr ute. Mnen ler
fver de frusna drifvorna och skogens furor st fulla af rimfrost.

-- S. D mtte jag vl blott hafva drmt. Men en stygg drm var det.

Penttu kunde emellertid ej sofva lngre. Knapt hade han inslumrat innan
den ena drmbilden fasansfullare n den andra fresvfvade honom.
Omsider steg han upp, tnde ett prtbloss och satte sig ned p
spiselkanten hos modern.

Den ena rysningen kallare n den andra ilade genom hans spda lemmar.
Han skte hr uppfnga den lilla vrme, hvilken den snart utslocknade
brasan nnu bjd p.

-- Och i morgon r det d hennes salig nds jordafrd, afbrt han
slutligen tystnaden.

-- Ja, den heliga jungfrun frlne henne en salig frid. Hon har alltid
varit de fattigas bsta vn i alla prfningar.

-- Du menar, att andra tider nu skola stunda, se'n hon gtt bort?

-- Ja, det skola vi nog f se. Kirsti skall helt skert brja sitt
gemena spel, blott den dda en gng rtt kommit ned i kyrkovalfvet.

-- Det har hon ju ocks gjort redan medan hennes nd lefde, fastn hon
aldrig fullt vgat visa det.

-- Ja, och att hon har ganska hga tankar om sin blifvande stllning
hr p Laukko r ocks visst och sant. Och fr hon blott en gng alt om
hand, hvilket ej r otnkbart, s nog bjuder hon till att gra sin
vilja frstdd alltid.

Samtalet strdes af ngot buller. Det var ej s skert ngonstdes mer
p Laukko. Ugglorna kunde nr som hlst lura i mossen. Ty den
misstnksamme och vildsinte Klas Kurck hade bespjare litet hvarstans.

Sedan man emellertid frvissat sig om, att det blott var ngon
vindbruten fura, som dr ute fallit till marken och framkallat bullret
eller ngot annat dylikt, som manat ekot i skogens enslighet till lif,
tog man i dr man nyss slutat. -- Ocks vistas ju herr Klas mesta tiden
p sina resor i bygderna, s att han ganska litet kan veta hvad som
sker hr hemma. Och nu d hon lmnat oss skall vl alt g som Kirsti
vill hafva det. Hr fins ju knappast ngon, som vgar hysa en annan
sikt n hon.

-- Den heliga Guds moder skydde oss fr den strnge herrns tjnares
onda uppst. Ty framtiden r rtt mrk nu sedan fars krafter en gng
brutits och han ej lngre kan fullgra sitt kall.

-- Men du, Penttu, har ju tv starka armar att arbeta med.

-- Moder, du vet ju att Kirsti och jag ej ro goda vnner alt se'n jag
upptrdde till frsvar fr Matts, som de ville plga till dds, fr att
han vgat kalla henne en blodsugare.

-- Det dr r vl redan glmdt.

-- S tror du med ditt goda hjrtelag, men jag vill pst, att sdan
herre sdan drng. Kirsti r ju ock s vl inskrifven hos herr Klas,
att d hon en gng sger nej, s str ingenting i den vgen vidare att
ndra.

-- Men om du p sjlfva jordafrdsdagen i morgon trdde fram till den
hge herren, knflle och bad om hans frbarmande fver oss, tror du ej
hans hjrta veknade, nu drtill, d denna stora sorg hemskt honom.

-- Jag vet det ej. tminstone hyser jag intet synnerligt hopp i den
vgen.

-- Men det gr ju ndock an att frska. Man kan vl ej gra dig ngot
ondt fr det.

-- Ja, det r visst sant.

Penttu frfll ter i en sl likgiltighet. S satt han en stund, d
tanken p moderns bn vakte honom till besinning. Han hade tv starka
armar, menade hon. Nej, starka kunde de vl ej vara efter de mnga
umbranden han redan ftt utst s ung han var. Men de voro ndock vida
starkare n fars, som ej hade mycket kvar, dr han, en skugga af hvad
han en gng varit, lg p sin torftiga halmbdd.

Men om han misslyckades i sin mission? N vl. Man kunde ej gra honom
strre men n hungersdden frr eller senare skulle gra det, i
hndelse de alla blefvo utdrifna bland kld och frsakelser.

Han steg upp och gick ut att andas frisk luft. Det var s kvaft dr
inne i stugan.

Mnen blickade nnu klar och kall ned p den i rimfrost kldda skogen
rundtomkring. Drifvorna lgo liksom fversllade af de klaraste
diamanter och en djup tystnad rdde fver alt. Penttu begaf sig upp p
den nrliggande hga sen, frn hvilken man hade en s vidstrkt
utsikt. Lngst borta vid synranden upptkte kan skymten af
ljussken. Det kom frn Laukko, dr man var stadd i full ifver med
tillrustningarna fr den snart gryende dagens stora hgtidlighet.

Han satte sig ned p en sten. Trots sitt stndiga armod hade han aldrig
frut knt sig s beklmd som nu. Det var farhgan fr det annalkande,
som hos honom fostrade denna dystra sinnesstmning. Och s kom han att
tnka p sin egen svaghet och ringhet gent emot alt det stora och
mktiga i lifvet. Han fann sig i detta nu lik flarnet, som viljelst
kastas hit och dit ute bland vreda vgor. Det hade ju ej hller ngot
fste att haka fast i under kampen mot fvermakten. Denna till
frtvinan grnsande misstrstan om framtidsdagen gjorde honom fven alt
mera vacklande i beslut och tgranden.

Vl hade han lofvat sin moder att uppoffra alt fr hemmets rddning.
Han hade till och med frbundit sig att trda fram till den stolte Klas
Kurck och ska bringa vekare strngar till dallring inom dennes brst.
Men nu frefll honom detta frsk rent af draktigt. Det vore, tykte
han, blott att yttermera frvrra det redan brydsamma lget fr alla i
hemmet. Hvad brydde den mktige sig om att lyssna till den ringes
bner. Hade han d frut gjort det? Och skulle han vl lita p Penttus
lften att trda i sin faders fotspr, att taga i dr den gamle slutat.

Men om hans mor skulle tillgripa denna utvg. Kanske hennes trar
bttre kunde uppmjuka den stolte dlingens stenhrda hjrta. Ja, han
fattade utan vidare betnkande sitt beslut. Han skulle ska fvertala
henne drtill.

I denna afsikt tervnde han nu till det torftiga hemmet.

Det var mrkt och tyst hr inne. Endast ngra djupa andetag gfvo vid
handen, att ocks den olyckliga Esra omsider ftt sluta gonen och
smaka af en kort hvilas stma, hon, den goda, som nu skulle utgra den
ringa familjens nra nog enda rddningsplanka.

Penttu kastade ocks han sig ned p sitt hrda lger och frskte
sofva.

       *       *       *       *       *

fver den angrnsande insjns snhljda isflt hviner nordan mktig och
bitande, drivande yrsnn upp i tckenlika moln, hvilka oafbrutet
hvlfva sig fram fver den vida ytan.

Men trots elementernas raseri, trots det oangenma att vistas dr ute
en dylik mindre gstvnlig nordisk vinterdag ser man likval det ena
kdonet efter det andra stanna vid trappan till Laukko grd.

Byggnaden med sina tv vningar, uppfrda af stadiga timmertrd frn
bygdens skogar, erbjuder i intet afseende anblicken af en sttlig adlig
riddarborg, sdana man vant sig att tnka dem under medeltiden. Hos oss
lade man ej hller d fr tiden s mycket an p yttre stt. Men
inredningen vittnade dremot om, att jmvl vr inhemska adel frstod
sig p att gra sina fretrden gllande, dr s pfordrades.

I den stora sal, som strcker sig genom nra nog hela frsta vningen,
vimlar det af sorgkldda gster. Alt br hr prgeln af djupt allvar,
en prgel s frmmande fr lifvet p det Kurckska ttegodset, att den
bjrt afsticker mot den hjdlsa stt, det glam och lif, man frut
plgat skda hr inne.

Redan det ljus, som under den molndigra dagen blott sparsamt lyckas
trnga sig in genom de mlade fnsterrutorna, ger det hela en vemodig
anstrykning. De kolossala snidade ekskpen och de hgkarmade stolarna
ka den stela stmningen. Endast de glimmande svrden, lansarne och
skldarne sknka en om ock svag reflex af lif.

Frn ett af rummen till hger hres ett entonigt oafbrutet mummel. Det
r den officierande prsten, som hr lser mssor fr den hdangngnas
befrielse ur skrseldens kval. Ikldd en lng alba (mss-skjorta)
ligger han knbjd framfr bnestolen, ofvanfr hvilken Maria med
barnet, mlade  en stor vggfast tafla, blicka ned p den nitiske
sjlasrjarens fromma andakt. Ttt intill honom varsnas p en katafalk
den bastanta ekkistan, hvari stoftet af Klas Kurcks maka ftt sitt
sista hvilolger inom hemmets vggar.

Ett drag af frid hvilar fver den ddas bleka anlete, kring hvilket
skenet frn de dr invid brinnande vaxljusen sveper en mystisk gloria.

I ett rum p motsatta ndan af denna vning sitter den mktige Kurck
med strng uppsyn. Men ur det bistra anletet synes dock fven
framskymta ett svagt drag af vemod.

Han har nyss dragit sig hit in frn gsternas krets i salen invid och
med armbgarna stdda mot det vggfasta ekbordet blickar han ut p
vinterstormens lek med de hvita flingorna.

Han hade aldrig kunnat frledas till pjunkighet. Han hade tagit lifvet
som en strid frn brjan till slut, ssom han uppskattat det och ssom
tidsandan inom det stnd han tillhrde ocks uppskattade detsamma. Det
egna jaget skulle stllas i frgrunden, vare sig det sedan glde egna
eller andras intressen, och dr man ej kunde gra sin vilja annorlunda
gllande n p vldets vg skulle denna fljas. Det dr var ju det
naturligaste, hade han tykt.

Men nu frekom det honom som om lifvet ocks egde ngot annat n blott
detta att strfva fr, ett ngot, frn hvilket det uppbrusande
fvermodet var bannlyst. Han knde i detta nu knappast igen sig sjlf.
Och denna underbara knsla hade smningom ftt makt fver honom alt
sedan hans makas pltsliga bortgng. Budet hade ntt honom alldeles
ofrberedt lngt uppe i Satakuntas demarker. Hon hade vl alltid varit
klen till hlsan och srskildt efter dottern Elins fdelse hade hennes
krafter mrkbart aftagit. Men dock trodde han ej, att slutet var s
nra. Hade han anat detta skulle han stannat hemma en tid, ty han hade
aldrig kunnat undg att med frtroendets band sluta sig till sin maka.
Hon hade ju stdse varit en god skyddsande i hans hem. Vl hade han
pigan Kirsti kvar, och hon hade redan s vuxit in i husets alla vanor,
att hon fullt kunde taga hand om alt, och drjmte hyste han en
underbar tilltro till henne -- ngot, som han fr resten gjort redan
medan hans maka lefde --; men dr lg likvl ett tvng i hans
frhllande till denna underordnade individ; redan hans brd frbjd ju
honom att inlta sig i ngra intimare relationer med henne.

Med dylika tankar i hgen hade han suttit nnu lngre, glmsk af sin
plikt mot de mnga gsterna, om ej den tydliga klangen frn klokkorna i
den nrbelgna kyrkan vakt honom till besinning. Den frkunnade ju, att
liktget snart skulle stta sig i rrelse.


Han reste sig upp frn sin plats, antog sin sedvanliga barska uppsyn
och trdde ut till gsterna. Man redde sig redan till aftg hrinne.
Drrarne till det motstende rummet och till salen stodo p vid gafvel,
mssan hade tystnat och ljuslgorna flammade hftigt till af
luftdraget. Snart var hela huset nstan folktomt. Endast ngra tjnare
frmrktes dr, sysselsatta som de voro med att stka undan efter de
mnga frmmande.

Och i ett af fnstren i andra vningen kunde man varsna ett
barnaanlete, hvars blick ifrigt fljde processionens affrd.

Det var den unge Arvid Kurck, Finlands blifvande siste katolske biskop,
som p detta omedvetna stt snde sin moder ett sista farvl.




III.

Rnker,


Hgsommarsol strlar fver bygden. Insjns vgor skvalpa helt makligt
mot de i praktfull grnska inbddade strnderna och fglarnes kvitter i
den angrnsande skogen med sina skyhga furor frlnar denna
tilltalande bild af kta nordiskt sommarlif n hgre behag.

I en af naturen sjlf danad bers ett stycke frn stranden sitter
Kirsti med sina skyddslingar Arvid och Elin Kurck.

Arvid har just ftt sikte p en vacker fjril, som fladdrar i vg frn
blomma till blomma och anstrnger sig med full ifver att f fatt "den
vackra fgeln", som han kallar den.

Elin sitter p en tufva och rycker tanklst upp de spda blomster,
hvilka lna densamma dess fgring. Hon synes helt stolt och belten, d
hon lyckats fullflja sitt frstrelsevrk.

Kirsti har p senaste tider gtt med hufvudet fullt af allehanda planer
rrande sin framtida stllning p Laukko. Hon har till och med vgat
hysa den tanken ssom ngot ej oupphinneligt, att hon genom ett klokt
och varsamt tillvgagende kunde tillvinna sig sjlfve herr Klas' hand
och drigenom frn den underordnade stllning hon nu innehade svinga
sig upp till den af alla aktade husfruns.

Behfde hon vl hller hysa ngot tvifvel i detta afseende? Hade hon ej
dag fr dag alt mer och mer nrmat sig det syftade mlet. Och knde
hon ej s vl till sin herres vanor och sinnelag, att hon blott behfde
gifva desamma lmplig nring fr att vinna gehr?

Nu hade Arvid ftt fast den granna fjriln, hvilken han med en
triumferande tbrd rkte t Kirsti.

Likgiltigt fattade hon tag i den, kramade den med ett tag till dds och
trampade dess brustna lemmar under sina ftter.

Trar af frtrytelse stego upp i barnets gon, men hon ltsade ej mrka
dem.

Hennes uppmrksamhet riktades i detsamma p en bt, som lade till vid
stranden. Hon reste p sig och blickade forskande fram mellan
trdstammarne.

-- Sitten hr och leken s lnge, barn. Jag skall g ner till Olof.

Hon lmnade dem.

D de sm sgo henne aflgsna sig brjade de storgrta, men hon ltsade
ej hra det. De skulle nog tystna, sen de ftt grta ut, tnkte hon.

-- Se goddag, Kirsti. Tror I ocks lockats ut af det vackra vdret.

-- Jag mste vl en gng ut med de sm. De hafva s trkigt dr hemma
nu sen hennes nd gtt bort.

-- S barnkr I blifvit af eder. Jo, jo, har ftt fvertaga
modersbekymren sen dess -- och herr Klas r naturligtvis fullkomligt
njd med eder mma vrd om de sm?

-- Jag har ej sport honom drom, svarade hon sttt.

-- Ja hvad skulle ni hller gra det. Det r vl _han_, som skall gifva
sitt bifall tillknna. Men fr resten pratar jag ondigt skrp. I veten
vl sjlf bst huru vl inskrifven I stdse varit p det hllet.

Kirsti ltsade ej frst hugget utan gaf samtalet en annan vndning.

-- Hvarifrn kommen I Olof?

-- Ah jag var bara dr ute fr att litet ordna om fisket, sedan vr
gamle hederlige Niilonen ej mer frmr taga hand drom. Det r ndock
rtt synd med det stackars folket.

-- S. I tycken vrkligen det. D beklagen I vl ocks det misslyckade
frsk att blifva hulpen hans hustru gjorde p jordafrdsdagen?

-- Ja, herr Klas r stundom rtt hjrtls af sig.

-- De orden saden I icke, om han hrde p.

-- Ja, skam nog, tycker man ej om sanningen hr p Laukko. Luften
frefaller frpestad litet hvarstans.

-- Och ndock stannen I Olof hr s grna.

-- Huru grna jag gr det hr ej hit -- man mste i alla fall lefva. --
Men jag tergr till Niilonens. Viljen I Kirsti med ert inflytande hos
herr Klas ej lgga in ett godt ord fr dem? Det r ju synd att se

mnniskor svlta ihjl.

-- Nej, det tror jag mig ej hafva lust till.

-- Hvarfr tron I det?

-- Hvarfr? Hvad har jag med dem att skaffa?

-- Tnk er sjlf i deras belgenhet.

-- Jag gr min plikt. M de ock gra sin.

-- De vilja ju arbeta.

-- Men kunna ej, borden I tillgga.

-- Jag tror nog att de kunna, om de blott blefve i tillflle att lmna
prof drp.

-- Undras just huru lngt ni Olof komme, om I haden idel folk som de
att dras med. Mnne ni ej lngt fr detta ftt knna fljderna af deras
efterltenhet p egen rygg.

-- Det dr hr ej hit. Hade blott hennes salig nd lefvat skulle Esra
helt visst ej behft g ohulpen frn grden.

-- Ja hon var alltid en medgrlig stackare. Mina rd ville hon dock s
litet lyssna till.

-- Hon frstod sig p frhllandena bttre n ngon af oss. Nu r det
andra hnder som styra och leda.

-- Det dr skulle vara ett hugg t mig.

-- Som I viljen.

-- Och huru ginge det vl, om ingen funnes som ledde det hela. Hans nd
r ju sjlf nstan stndigt borta frn hemmet.

-- I hafven mhnda rtt i edra frehafvanden, men mtta i alt r,
skulle jag tro, dock det bsta. Fgeln faller vingbruten ned, om han
flyger fr hgt.

Dessa sista ord yttrade han liksom i frbigende, medan han redan
styrde sina steg int skogen.

-- Hrd, hjrtls och maktlysten som alltid, tnkte han drvid fr sig
sjlf. Har ftt fr fria tyglar hr. Hyser godt hopp om att tillvinna
sig fruskapet. Men det gr ej, s vidt jag knner till min herres
stolta sinnelag.

Kirsti tervnde nu till de sm dr borta i skogsdungen. De hade bda
grtit sig trtta och slutligen somnat in p grsmattan.

Vid tanken p den granna fjril, hon nyss trampat under sina ftter,
runno henne i hgen grdsfogdens sista ord. Var det hr en bild af hvad
som vntade jmvl henne. Fjriln hade ju ocks nyss fladdrat och yrat
frn blomma till blomma. Nu lg den krossad till stoft. Kanske den man,
p hvars frtroende hon nu bygde, en vacker dag skulle tillfoga henne
samma frdmjukelse.

Hon fann dock snart denna tanke alt fr fverdrifven och mste helt
enkelt hnle t detta drag af svaghet. Lnge fick denna frdmjukande
knsla ej hller bo inom henne innan hon tergick till sin frra
sinnestmning. Ja hon knde till och med huru en blygselns rodnad steg
henne uppt kinderna och gjorde dem gldande heta.

Omildt tog hon sig nu till att vcka barnen fr att med dem tervnda
till hemmet.

De sgo visst frst litet tvehgset p sin vrdarinna, men fljde henne

sedan otvunget. Hon hade ett sreget inflytande jmvl p dessa sm.

       *       *       *       *       *

I Niilonens stuga var det nu trngare n vanligt. Per Eriksson snickare
hade hr uppslagit sin vrkstad och feberifver rdde, dr han stod
nedbjd fver sitt arbete med de kvistiga furubrderna. Kistan skulle
ju ocks vara frdig innan sndagen och redan var det ganska lngt
lidet fram p lrdagen. Visst brydde han sig ganska litet om att forma
materialet sltt och finbonadt -- det var ju i alla fall en fattiglapp,
som skulle hvila inom dess trnga vggar -- men tid behfdes nog fven
fr ett mindre konstrikt arbete.

I sin sng vid ena lngvggen lg den aflidne med de glanslsa gonen
uppsprrade, och de magra, knotiga kinderna med sin gulbleka hy ingfvo
ngonting skrmmande obehagligt.

Mor Esra hade nyss hemkommit frn grannarne, hos hvilka hon tigt ihop
ngra bitar hr och dr fr att f ngot till lifs t husets frmmande
gst, den enda ersttning hon fr resten kunde lmna fr denna sista
tjnst t hennes man. Hon hade vl ocks dristat sig fram till Kirsti
p sjlfva godset, men ganska omildt afskedats drifrn. Hos fogden
Olof hade hon dock ftt ngra kakor brd.

Sonen Penttu inkom i detsamma med ett fng ved och uppgjorde en munter
brasa i den nedrkta spiselvrn.

Han viste ocks frtlja, att bolmannen under moderns bortavara varit
dr p besk fr att utkrfva skatterna till grden; men hade han dock
velat lta anst drmed, tils den gamle ordentligt kommit ned i jorden.

-- Ja, han kunde nog taga det lilla de gde. De mste ju i alla fall
ndock gripa till tiggarstafven bara alt det hr var fverstndet,
menade mor. Esra Att han likvl hade s mycket hjrta i sig att han lt
anst drmed, tillade hon med ett vemodsfullt uttryck i sitt aftrda
anlete.

-- Ni m sga det, infll Per Eriksson snickare, som hittils ej yttrat
sig, men vl egnat samtalet ett halft ra. En sdan vlgrning har han
vl ej p lnge ltit komma sig till last. Men mhnda fann han bytet
hr s ringa, att han tykte det grna kunde f frblifva orrdt till
hrnst.

-- Kanske bland dem ocks finnes en och annan med hjrta i brstet,
fastn de ej alltid blifva i tillflle att lmna prof drp.

-- Nog torde sdana vara mera sllsynta alltid, och det r ej underligt
hller, ty gra de ej sin plikt f de stta sitt eget skinn emellan.
Hrda tider r det vi lefva i. Om hlst de rika vore litet mera
mnskliga.

-- Ja godt och vl om s vore. Men rik man frstr ej den fattiges
bekymmer.

-- Ni lr frskt tala ngra bevekande ord till herr Klas?

-- Ja. Men draf vardt intet.

-- Hvad svarade han er?

-- Han hotade npsa mig fr min djrfhet, om jag ej snarast mjligt
satte i vg.

-- Var det dr hemma p Laukko?

-- Hvarfr frgar ni det?

-- Jag tnkte bara, att mhnda Kirsti i frtid ftt vetskap om edra
afsikter.

-- Och intalat honom att handla som han gjorde.

-- Just s.

-- Nej. Den hr gngen tror jag hon ej ftt drifva sitt onda spel. --
Det var ute p kyrkogrden efter hennes nds jordafrd. Jag hade
infunnit mig dr bland mngden fr att hra mssan, predikan och
sngen och se p de mnga ljusen och all frig stt och prakt, som
hrskade dr. Jag begrep vl ej mycket af alt detta, vra prster bjuda
ju ocks till att gra Guds ord fr oss smfolk s ofattligt som
mjligt; men ett s hgtidligt tillflle som detta terkommer ej ofta
och drtill hade jag, som ni redan hrt, fr afsikt att ska lindra vr
ndstlda belgenhet. D sorgen hemsker en plgar ju ens hjrta alltid
blifva mottagligare fr vekare knslor.

-- Och ni fullfljde er plan?

-- Ja ute p kyrkogrden knfll jag fr honom och bad, att han skulle
lta oss bo kvar och antaga Penttu till fars eftertrdare.

-- Och han afvisade er kallt?

-- Ja, som jag redan sade. Och fr mig terstod ej annat n att skamsen
smyga mig undan den talrika menigheten omkring mig och med tyngre steg
n frut uppska hemmet.

-- Och nu har ni ndock ftt bo kvar nda in p sommaren?

-- Ja, s ofrklarligt det n ser ut. Men saken r den, att hans nd
alt sedan jordafrdsdagen varit ute p resor i sin domsaga och Olof r
i alla afseenden en god mnniska, fastn han ej i alt vgar styra och
stlla efter eget behag.

-- Och nu sedan Kirsti ftt knnedom om frhllandet har hon
naturligtvis gjort sin myndighet gllande.

-- Ja hrda tider stunda. Mtte jag blott f den dde ordentligt ned i
mullen en gng.

Mor Esra, som under samtalets gng sysslat vid spiseln, framsatte nu af
sina tarfliga anrttningar t sin gst.

Efter slutad mltid tog denne ter i tu med arbetet och innan
kvllsolen nnu hunnit nedg bakom skogstopparne var den groft
tillyxade kistan frdig att mottaga sin grd.

Nu infann sig ocks en kvinna vid namn Hedda, knd vida omkring fr sin
underbara frmga att bota allehanda sjukdomar, fr att hjlpa till vid
kistlggningen. Hon hade ock, s vidt i hennes frmga sttt, bjudit
till att bota fiskaren Niilonen; men dr det skulle bli till dds stod
naturligtvis ingenting att hjlpa, menade hon.

Per Eriksson snickare hade aflgsnat sig efter fullgjordt vrf. De tv
kvinnorna och sonen i huset sysslade med den dde.

-- Vi hafva haft bolmannen p besk i dag, hviskade mor Esra till Hedda
liksom fruktande att ngon obehrig kunde uppsnappa samtalet och genom
ngot frtal nnu yttermera frvrra det svra i deras stllning.

-- Kunde just gissa det, d jag sg honom vandra frbi stugan min
tidigt p morgonkvisten.

-- Penttu var allena hemma med barnet och den dde och han for ganska
varligt fram. Men hade han vetat -- -- -- --

-- Hvad d -- -- --?

-- Jo, att jag har litet p kistbottnen, som jag enkom sparat fr att
f far ordentligt i jorden, s nog hade han med ppna armar gripit i
rofvet alltid.

-- Du tnker d best klockor med? Men hvad tror du man sger drom p
Laukko, d det blir kndt?

-- Det gr mig detsamma. Vi mste i alla fall bort hrifrn.

Samtalet fortgick hviskande under hela kistlggningen och d alt var
undanstkadt och mor Esra med sina tv barn ter satt allena i den
mrka stugan kunde hon lmna sina knslor fritt lopp.

Trarne rullade utan afbrott nedfr de bleka kinderna och den ena
sucken djupare n den andra brt fram ur hennes beklmda brst.

Penttu hade en lng stund suttit frsjunken i sina tankar fven han. Nu
kunde han ej lngre se att hans mor satt dr allena med sin djupa sorg.
Han trefvade sig fram till henne, slog sina armar om hennes hals och
hviskade till henne:

-- Moder, hvartill bta trar? Hafva vi ej armar nnu att arbeta med?
Vrlden r vid. Dr skall vl finnas en vr fven fr tre hemlsa
stackare som vi.

Hon svarade intet. Hennes hjrta var s fullt af de senaste tidernas
mnga motigheter. Likvl kunde hon ej underlta att i sitt inre egna en
osynlig hgre makt en grd af tacksamhet, fr att hon i all sin
bedrfvelse hade sina barns krlek att trygga sig till.

Och Niilonen fick pfljande dag sin plats i fattiggrafven; men
kyrkklockorna ringde hans stoft till den eviga hvilan.

Dr var visst mngen, som menade, att det aldrig stod rtt till med det
fiskarfolkets fattigdom, d man s slog sig p stort; men andra funnos
ock, hvilka ansgo, att det dr mhnda bestods honom, fr att han i s
mnga r varit fiskare p det rika adelsgodset.

Kirsti hade emellertid ftt gonen n mer ppna och ofrtfvadt afsndt
bud till bolmannen att hsta in hvad dr stod att taga i skogstorpet,
innan man hann gra af med altihop.




IV.

I knektstugan.


Kirstis regemente p det Kurckska godset vxte dag fr dag; hon
betjnade sig ock af allehanda finter fr framgng i detta hnseende.
Men huru klokt hon n manvrerade kunde hon likvl ej undg att omsider
frrda sig.

Flerfaldiga gnger hade hon fr herr Klas framhllit, att husets
angelgenheter ej nu kunde ordnas med samma energi och framgng som om
en husfru funnes, ty dennas bud och order hrsammades vida bttre n
den underordnade tjnarinnans. Vl hade hon bjudit till att efter bsta
frmga fullgra sina ligganden, men om hans nd det oaktadt i hennes
granden och ltanden upptkte brister berodde dessa blott och bart
drp, att hon p sin nu innehafda post ej vgade handla alt fr
egenmktigt. Hade hon dremot tyglarne en gng fria i sin hand skulle
alt gestalta sig vida annorlunda.

Men trots detta fagra tal frmrktes som sagdt fveralt tydliga spr af
hennes framfart. Den ena af hennes medtjnare efter den andra hade ftt
lmna grden; naturligtvis fr att hon infr frmmande gon skulle
kunna handla friare.

Jmvl i knektstugan vxte missnjet med hennes sjlftagna
vrdinnerttigheter dag fr dag, om detsamma ock tils vidare stannade
inom dess fyra vggar.

Hon hade knappat in p alt mjligt. let, som frut fldat i strmmar
p Laukko, tminstone d feststmning rdde dr, hade rakt torkat in.
T.o.m. p hennes nds jordafrd hade det besttts ganska litet af denna
vlfgnad, och detta frtrt naturligtvis de flesta af knektarne,
hvilka voro gamla  stllet.

       *       *       *       *       *

Ltom oss trda in i de fventyrslystne sllarnes hemvist en
sensommardag. Infr oss hafva vi en rymlig sal med bastant korsvirke i
taket. Tv stora ugnar st uppfrda vid midten af bda kortvggarna.
Lngs lngsidorna lpa vggfasta bnkar och framfr desamma st hr och
hvar massiva, groft formade ekbord.

P hvardera sidan om ugnarne resa sig hvilolgren i flere afsatser
ofvan hvarandra nda upp till takrstet. P vggarna finnas upphngda
vapen: hillebrder, lansar, spjut o.s.v. Tomrummen mellan dessa ter
upptagas af harnesk och hjlmar, hvilka med sina mngbrokiga buskar
framkalla en pittoresk anblick. P annat hll blnka skldarna som vore
de af renaste silfver. Vid ett af borden sitta tvnne knektar
infrlifvade i ett samtal, hvari i synnerhet den yngre af dem synes
deltaga med lifligt intresse.

-- Karin har stdse visat sig sdan hon i sjlfva vrket r, hres han
falla in i den andres tal.

-- Du menar s, du.

-- Ja visst menar jag det.

-- D knner du ej kvinnfolket rtt, hr jag.

-- Inbilla dig ej, att alla ro lika Kirsti.

-- Karin har gtt i hennes skola.

-- Hon har aldrig tagit ngra exempel af henne.

-- Men hon har i alla fall ftt lof att gra henne till viljes, och med
tiden kan sdant blifva en inrotad vana, frstr du?

-- Sg hvad du vill. Du tager i alla fall ej frn mig den sikten, att
Karin kan blifva en god hustru t mig.

-- Men hvarfr skall du d egentligen stad och gifta dig. Med det fria
lif vi nu fra kan du vl aldrig blifva en stadgad husfar.

-- Jag mnar ej hela mitt lif dras med detta hr hller och p Laukko
trifs jag ej rtt. Det vare sagdt oss emellan.

-- Och hvem hin i vld annan tror du d gr det under det regemente hr
nu fres. Den frdmda slinkan tar sig ju den ena friheten vrre n den
andra.

-- Det m du sga. Jag har ocks ftt ett och annat ur Karin, som
Kirsti frsts anfrtrott henne.

-- Dr ser du t.ex. redan huru pass ordhlligt kvinnfolket r.

-- Hon har naturligtvis omtalat det endast fr mig.

-- Eller med andra ord sagt, att du var den frste och siste, som ftt
del af hemligheterna.

-- Rtt gissadt.

-- Kan du vga ditt lif p, att ej mjligen ngon annan ocks ftt del
af dem?

-- Ja, det kan jag.

-- Lofva ej fr mycket. Den hr gngen kan du slippa helskinnad; men du
br hrnst vga dina ord och frskringar bttre.

-- Skulle Karin d berttat dig drom ocks?

-- P stt och vis. Dock ej medelbart hon. Men hon har omtalat Kirstis
frtroenden fr andra, som sedan ltit mig f del af dem:

Att Kirsti fullt och fast fresatt sig att vinna herr Klas Kurcks hand
och att hon ej mnar sky ngra medel fr att hmnas p den, som
mjligen komme att vinna frsteget framfr henne infr hans nd.

Och att hon rnar stta Olof i sticket om det s behfves, ty hon har
aldrig rtt kunnat frdraga honom, fr det han mer n mngen annan
genomskdat hennes onda spel.

Och att hon p eget bevg beslutit draga in p alt mjligt fr att gra
lifvet fr sig desto gladare och bekymmerfriare i synnerhet nu, d
ingen fvervakar hennes frehafvanden. Detta alt och mycket drtill har
jag sport; men det r ondigt att jag upprepar gamla knda saker fr
dig. Hvad sger du nu?

-- D mtte Kirsti sjlf anfrtrott sina hemligheter jmvl andra. P
Karin vill jag fortfarande fullt lita.

-- Du har alltid varit envis och lttrogen. Mtte du blott i lngden f
framhrda i dina goda sikter. Jag vill ej frtala den ena eller andra.

Samtalet afbrts af ett hgljudt buller utanfr.

I detsamma intrdde ngra knektar dragande ganska omildt med sig en
bonde, hvars hnder de bundit med ett bastant tg.

-- Vi skola nog lra den hunden dansa, framhvste en af de krigiska
sllarne med blixtrande gon.

-- Ls honom, befalde en reslig man med vderbitna men sympatiska drag.
Vi vilja frst hra hvad han har att framfra till sitt frsvar.

Medan tget lsgjordes hade hopen skingrats hit och dit i det stora
rummet. Ngra klefvo upp p sina hvilolger och strkte makligt ut sig.
Andra slogo sig ned p bnkarne och frsjnko i sl likgiltighet fr
det, som tilldrog sig omkring dem.

Nu begynte frhret med den sakskyldige. Man anklagade honom fr att
olofligt hafva intrngt p Laukko grds skogsmarker och dr flt
timmer, som rttvisligen ej tillhrde honom.

Blodet syntes koka upp i den olyckliges anlete. Han var visst medveten
om det ortta i sitt handlingsstt, men hans frseelse var dock ett
intet, stld vid sidan af de friheter och grsligheter herr Klas Kurcks
flje tillt sig.

-- Har du ngot att invnda mot vra pstenden, bonde, tillsporde
honom ter den reslige knekten vid ett af hufvudborden, dr han slagit
sig ned.

-- Intet annat n att vi bnder skatta s mycket till de hge herrarne,
att vi saklst p ett eller annat stt kunna utkrfva gengld drfr.

Ett hgljudt skrn frn den hmdgiriga knekthopen fljde p detta
uppriktigt menade yttrande.

-- Hllen kften, lymlar, rt den som hade ordet, hvarp han fortsatte
till den ertappade:

-- Du menar alts, att I bnder fritt fn frfoga fver er laglige
herres gods och bohag, blott I en gng fullgjort edra skyldigheter.

-- Jag menar hvarken det ena eller andra. Men att man skall stlla till
allehanda omak, om vi taga vrt behof ur hans fverfld, hvaraf han
ingen nytta drager, det anser jag aldrig vara den hge herrens egen
vilja. Denna rtt hafven I, frdmde latdrifvare, tillskansat er.

-- Hr du, bonde, infll den af knektarne, som hade ordet, bevara ditt
skinn fr slika fvermodiga yttranden.

-- Jag vet nog hvad jag sger och fr resten fruktar jag ej fr mitt
lif, om I hafven lust att krfva en blodig hmd.

-- Nps honom, skrnade hopen. Det r skam fr oss att lida dylika
frolmpningar.

-- Du medger alts att du handlat rtt, fortfor ledaren fr knekthopen.

-- Ja, jag har handlat som allmn sed varit, fastn man ej alltid
fverrumplat vldsvrkaren.

-- Hr, hr. Den uslingen trotsar ju uppenbart vra rttvisa
tillgranden. Skam t dig, Per Eriksson, om du lter honom g
helskinnad, hrdes det frn alla hll.

-- Hllen kften, har jag sagt, rt den tilltalade s det ekade genom
salen.

-- Vill du godtgra din frseelse? tillsporde han drp den anklagade.

-- Med hvad skulle jag gra det, man har redan nog utsugat oss.

-- Utsugat. Du medger sledes ej, att I bnder ren skyldiga att
fullgra edra lagliga plikter?

-- Jo, till vr laglige herre lmna vi grna hvad freskrifvet r; men
hvad hans upproriska flje prssar ur en fattig fan, det ro vi ej
skyldiga att ro ut med.

-- Fram med piskan, hr hfves ej annat, skrnade den uppbragta hopen.

Och huruvida Per Eriksson sjlf insg det berttigade i denna fordran
eller han fruktade fr sina medbrders mjliga stmplingar mot honom, i
fall han ej gick dem till mtes, alt nog, han lt domen falla.

Den dmde frdes ut i den nrbelgna skogen och exekutionen vrkstldes
hr med all den grymhet, en r och uppbragt knekthop var frmgen till.




V.

Klas Kurck hller ting.


 Per Hindrikssons grd i Sastamala socken hade varit ett hiskeligt
stk alt sedan skrdetiden. Hstetinget skulle nmligen inom kort
vidtaga och tillrustningarna i och fr denna viktiga tilldragelse
krfde ej s ringa bekymmer, ty mycket folk samlades vanligen vid
tingsterminerna vinter, sommar och hst  tingsstaden och att gra
lagmannen och nmden i lag lg i hvars och ens intresse. Mhnda kunde
man slunda i en framtid blifva ihgkommen med en mildare rfst, om man
mjligen komme att frsynda sig mot rttvisan.

Men det var ej ensamt i sjlfva tingsgrden lif och vrksamhet rdde. I
hela den kringliggande byn var frhllandet enahanda och man afbidde
fven hr med spndaste intresse hvad som frestod. Ofta sgos redan
tidigt p den viktiga dag tinget skulle brja skottgluggarna skjutas t
sidan och ett eller annat anlete spja l alla hll och kanter fr att
tillfredsstlla nyfikenheten, eller uppslogs sjlfva stugudrren p vid
gafvel, fr att man hrifrn bttre skulle kunna gra sina
iakttagelser. Byns ungdom smg sig omkring bland buskar och snr fr
att uppspra de bsta utkiksstllena eller stack ngot tofvigt hufvud
fram bakom stuguknuten vid det frsta misstnksamma ljud utom
hemtorfvan.

De som d hade dragit sin sak infr rttvisans handtlangare eller af
underordnade tjnstemn kallats att fr begngna frseelser infinna sig
vid tingen samlades naturligtvis ocks i vederbrlig ordning 
tingsorten och kade i ej ringa mn den befolkning, som eljes hade fast
fot drsammastdes.

Men vi terg till skildringens gng.

Den 3 oktober, d tinget nu skulle taga sin brjan, anlnde ett stycke
fram p frmiddagen lagmannen Klas Kurck med en skara af sina ryttare
till Per Hindrikssons grd. Hindriksson hade redan i timtal sttt ute i
frstugukvisten i frvntan p sin hga gst, ty lagmannen var en mkta
ansedd man och detta drtill hr, d han ju var en representant fr vr
inhemska adel, som i allmnhet i hgre grad n de utlndska herrar,
hvilka samtidigt med denna hade fvervldet i vrt land, tillvunnit sig
folkets frtroende.

Efter lagmannen infunno sig de tolf nmdemnnen.

Sedan man intrdt i den rymliga domsalen satte sig lagmannen vid ena
ndan af det p midten af golfvet anbragta domarbordet. Han
adjungerades under frrttningen af en bisittare, som frde ett kort,
summariskt protokoll p svenska sprket, om ock frhandlingarna
frsiggingo p parternas sprk. Nmden tog plats p de vggfasta
bnkarne.

Nu inkallades tvnne kvinnor, hvilka rkat i delo med hvarandra i fljd
draf, att den enas man uppe i eriemarkerna gjort en bttre fngst n
den andras. Tillvitelsen innebar, att den senare af mnnen alt fr
mycket fumlat om med kvinnfolket dr uppe och frsummat sitt arbete.

Konflikten hade urartat till handgripligheter, hvarvid mor Susanna
Persdotter kvarlmnat hos mor Erika Thomasdotter rtt eftertryckliga
spr af sin vredes fversvall. Nu hade mor Erika kallat mor Susanna
till tinget och yrkade p rttvisans npst fr grannens egenmktiga och
hmdlystna handlingsstt.

Sedan kromlet framlagts aflade nmden ed, hvarp vittnesmlet och
ransakningen vidtogo.

Nmdeman Eskil Jakobsson knde till mor Susannas syndaregister p sina
fem fingrar. Hon hade lnga tider upptrdt som en rnksmiderska inom
socknen och mer n en gng gtt handgripligt till vga, d det glde
att f sin vilja gllande. Ocks pminte han de friga om, att hon var
en gammal bekant i dombckerna, ty hon hade flerfaldiga gnger tidigare
blifvit npst fr sina fula handlingar.

Jmvl Anders p Bagvals hade en hel mngd ogynnsamma vittnesbrd att
afgifva om hennes person. Dr hemma rasade hon som en furie mot mannen
och strde drjmte grannsmjan med allehanda rnker. An hade hon
ertappat den ena, n den andra af hjonen i olofligt umgnge med honom.
Men hon teg visligen med sitt eget lsaktiga lefverne.

Mns Klensmed hade knt henne redan som ung flicka och radade upp den
ena mustiga historien efter den andra om hennes maktlystna stt och
lsaktiga lefverne.

Klas Kurck tog omsider till ordet och skade tystnad. Hr tarfvades ej
vidare bevis. Saken var solklar. Hon hade af pur hmdlystnad fver mor
Erikas pstenden ltit sin vrede sjuda fver.

Frlsemannen Thomas Simonsson ville nnu bifoga, att det nog var
troligt att Persson intresserat sig fr kvinnfolket dr uppe, men ansg
han tillika, att det ej var s mycket att undra p om denne tog sig
sina friheter, d hustrun hans var mer n lofligt mn om att skela
bakom hans rygg.


Parterna inkallades hrp och lagmannen afkunnade den dom, att hustru
Persdotter befunnits olofligen hafva frgripit sig  hustru
Thomasdotter, hvarfr hon lades bota 50 boska penningar eller
motsvarande belopp i ekorrskinn.

       *       *       *       *       *

Medan tinget pgick drefvo Klas Kurcks ryttare sysslolsa omkring i
bondgrdarna och lto dr undfgna sig med det bsta, som stod till
buds. Man tillfredsstlde ocks grna deras tr, ty de morska bussarne
hade en ovanlig respekt med sig och fr mngen ungm utgjorde drjmte
deras resliga figur och stolta hllning en kr gonfgnad.

Genom upprepade frder i bygderna hade mngen jmvl formerat
bekantskap med en och annan ts, som fll i smaken, bekantskaper,
hvilka ofta nog lofvade blifva vida varaktigare n fr blott ngra
flyktiga timmar.

Traktens unge mn, hvilka i frigt ocks lgo i harnesk mod de
fvermodige och framfusige sllarne, sgo naturligtvis med afundsamma
blickar p deras framgng hos det tcka knet. Mnget nappatag blef ock
i slika fall en naturlig fljd, en batalj, dr de fvermodige ofta
fingo anlita retrtten, om alt fr mnga hrdade armar ville taga hand
om deras vrda personer.

Slunda hnde det sig en sen hstafton p den ort, dr nu omordade ting
pgick, att en af ryttarne under sina drmvandringar med Elsa
Pedersdotter, dotter till den i bygden ssom mkta frmgen ansedde
frlsemannen Peder Hansson, fick rdda sitt skinn undan fridstrande
unge mn genom att gra afbn med lfte att fr framtiden gifva alla
varmare knslor i den vgen p bten.

Elsa, hvars frldrar redan gjort till hlften upp angende gifterml
med grannens son, mste jmvl rna de menliga fljderna af detta
ovarsamma steg. Utom frldrarnes och brdernes ond, som i liknande
fall ej var af mildaste art, fick hon mottaga budskapet, att smjan
grannarne emellan tack vare hennes obetnksamhet blifvit bruten och det
var fara vrdt, att hon blef en visa i hela socknen.

Sedan tinget p en ort afslutats afreste man omedelbart till den
tingsstad, som var nrmast i ordningen, och s fortgick det, tils
rttvisan i det t lagmannen anvisade omrdet var till fullo skipad.

Ting hllos, som redan antydts, tre gnger om ret, nmligen vinter,
sommar och hst. Huru pass samvetsgrant man vid dessa gick till vga r
ej svrt att sluta till under tider, d upplysning och bildning nnu ej
slagit djupare rtter. Att egoismen mngen gng spelade en ansenlig
roll vid nmdens vittnesml och ransakningar frtiga ej hfderna.




VI.

Frsmdd.


Kirstis lynne var mer n vresigt i dag. Hon hade farit fram som en
furie fver hela Laukko. En hvar hade ftt sin beskrda del. Och sedan
hon rasat ut hade hon stngt in sig p sitt rum. Dr satt hon nu och
snyftade hgljudt, medan en stor tr d och d rullade nedfr hennes
kinder. Men dessa trar voro framsprungna hvarken af nger fver hennes
onda sinnelag eller minnet af ngot bittert framfaret, som nu rann
henne i hgen, de voro tvrtom ett utbrott af den vrede som rasade inom
henne och msom frgade hennes kinder rda som rosor, msom ter hvita
som sn.

Pltsligt rusade hon upp frn den stol hon suttit p och med de knutna
hnderna lyfta hgt mot taket och ansiktet frvridet af ilska utbrast
hon:

-- Den slynan skall ej blifva gammal hr. Hon skall aldrig i lifvet
det, om man sedan ocks stekte mig till dds.

Detta knsloutbrott mste emellertid alt fr starkt utmattat henne, ty
hon sjnk viljelst ned tillbaka p stolen och satt dr lnge alldeles
tillintetgjord, medan blicken irrade utan ngot bestmdt ml.

Sedan hon dock hmtat sig frn den frsta fverilningen och dess
fljder brjade hon ngot mera sansadt reflektera fver den situation,
som s drifvit henne ur sinnets jmvikt.

-- Och detta skall blifva lnen fr mitt rslnga slp hr p Laukko.
Det r nedrigt handladt. Jag kan ej finna ett lindrigare uttryck fr
hans beteende mot mig. Dock fattar jag fr vl hans bevekelsegrunder.
Jag r naturligtvis fr ringa att st vid den hge herrens sida ssom
hans maka, fastn jag godt duger drtill i en tjnarinnas skepelse. Det
skall kantnka flyta adligt blod i drorna p den blifvande husfrun, om
hon ock ej r vuxen en s ansvarsfull post som en husmoders p ett
stort adligt gods.


Kirstis grmelse var ju ocks helt naturlig. Den mjliga missrkningen
rrande de planer, hvilka redan lnge nog fresvfvat henne och
invaggat henne i en alt strre frlitan p deras framtida realiserande,
mste ovillkorligen obehagligt berra den relystna kvinnan.

Klas Kurck hade under sin senaste vistelse p hembygden tidt och ofta
fretagit korta resor, hvilkas ml Kirsti nog var underkunnig om. Det
var granngrden Suomela de glde, och lika klart var ju ocks, att den
allom beprisade Elin Stenbock dr lekte honom i hgen. Det var ej
hller ngon oknd sak fr henne, att den efterfikade sknheten stod i
slktfrbindelser till hennes aflidna nd p Laukko. Den vidt bermda
ungmn hade fr frigt med sina anhriga mngen gng gstat godsets
salar och njutit af det fverfld, som vid dylika hgtidsstunder hr
stod till buds. Men stdse hade Kirsti funnit henne fr ung och
oerfaren och lngt ifrn vuxen det kall, som vntade henne. Hon var ju
nnu ett barn, som tog lifvet ltt, fjrilsltt och endast tykte om att
mta dess ljusare, gladare sidor.

Och hon skulle nu fvertaga ledningen hr. Hon skulle uteslutande f
makt och myndighet fver alt. Fr henne skulle Kirsti underdnigt bja
sig, hon, som redan vant sig att ensam ordna alt och befalla fver alt.

Och drtill skulle hon, tjnarinnan, kantnka med tacksamhet st till
tjnst med alla de rd hennes erfarenhet p stllet otvifvelaktigt
borgade fr, och ej vga inlta sig i ett frtroligare umgnge med den
man, som dock ltit henne hoppas s mycket.

Alt detta grmde henne oerhrdt. Hon hade hlst lmnat altsamman, men
hvad skulle hon vl taga sig till? Hennes tankar kretsade i ett
ogenomtrngligt mrker, hvarifrn ingen utvg gafs. Ngot mste hon ju
ndock gra fr att hjlpa upp den fatala stllning, hvari hon rkat.
Ja hon hade redan lnge gtt och rufvat drp.

De planer hon hrfr utstakat utgjorde en trogen bild af hennes egen
karaktr. De vittnade om vld och blod. De skulle komma att kasta en
skamflck p hennes stolta jktan, fr hvars framgng hon ansg intet
medel klandervrdt.

       *       *       *       *       *

 Suomela grd, som innehades af Johan Olausson Stenbock och hans maka
Margaretha Fleming, hade naturen liksom  Laukko strtt sina hfvor i
rikaste mtt. Det till det yttre enkla landtliga godset lg inbddadt i
en ram rik p grnskande skogar och glittrande insjar. Men hemlifvet
p Suomela bar en vida innerligare prgel n  Laukko och skaran af den
ungdom som fans hr, dess okonstlade upptg och lekar kade i ej ringa
grad hemtrefnaden. Elin, yngsta dottern, var sin moders gonsten och
sin faders stolthet, och hennes intagande yttre och hjrtevinnande
godhet voro vida knda.

Henne hade som sagdt den stolte Klas Kurck utkorat till sin andra maka.
Och fven  Elins sida mtte i detta afseende ej ngra hinder, om man
ock enligt tidens sed ej tillsporde henne s mycket hrom. Klas Kurck
var nmligen nnu jmfrelsevis ung och hans sttliga och ridderliga
gestalt kunde ej frfela att gra intryck p den oerfarna ungmn.

Den frmsta orsaken till giftermlsplanernas pskyndade realiserande
torde sttt att ska i det intrigspel Kirsti p senaste tider nra nog
ppet bedrifvit. Ehuru hon insg, att redan Klas Kurcks hga stllning
frbjd honom att till sin maka utkra ngon annan n en med rang och
brd lik hans, dref likvl hennes relystna och inbilska sinnelag henne
att fverskrida frnuftets grnser. Och frutom alt detta frglmde
Klas Kurck ej hller de sm, Arvid och Elin, hvilka efter deras moders
bortgng, nsknt Kirstis frskringar rrande sin vrd om dem, ofta
saknade den mhet och krleksfullhet, som endast kunde lmnas dem af
den, hvilken med vrkligt intresse omfattade hemmet i dess helhet.

Dessa och liknande tankar fresvfvade Klas Kurck tidt och ofta och den
ensamhet, som rdde omkring honom, dr ingen fans med hvilken han
frtroligare kunde meddela sig, dr ingen rtt frstod hans innersta
nskningar, dref honom omsider att tillgripa ngonting afgrande.




VII.

Brllop.


P Laukko grd vimlade det af sadelfasta ryttare i den tidiga
morgonstunden. Hstarnes hr glnste som det finaste silke. De stolta
kmparne sjlfva voro ifrda praktfulla hlgdagsdrkter. Svrden och
ridtygen strlade hrligt i solskenet.

Nu satte sig det lysande tget med Klas Kurck i spetsen i gng och
lngsamt och sirligt bar det af bort mot Suomela.

Morgonsolen sknkte den omgifvande naturen en rikedom af fgring och
liffullhet. Skogarnas yppiga grnska liksom badade i ett haf af guld,
vinden smekte ltt bladen, barren och blommorna, hvilka sist nmda med
sin brokiga frgprakt bekransade tufvorna och grsmattorna.

Redan framskymtade konturerna af Suomelas byggnader i fjrran, belysta
af solens blndande sken. Vgen, som hittils varit ganska olndig och
p sina stllen ledt genom svrgenomtrngliga buskar och snr vidgade
sig nu, frefll alt mera jmn och vrdad. Redan trdde man ut ur den
djupa skogen och mtte ltt vajande rgflt eller saftigt grna
ngsmarker. Hstarne gnggade af frjd vid anblicken af det mer och mer
sig nrmande mlet, och kort drp sprngde skaran muntert upp p
Suomelas vida grdsplan. Elin med en fljeslagarinna vandrade just
fver grden brande en kopparvacka till visthuset, d hon frnam dnet
af hstarnes hofslag.

-- Dr kommer Klas Kurck, yttrade hon till den sist nmda.

-- Huru kunnen I p detta afstnd knna igen honom? sporde denna.

-- Ltt knnes p hllningen den stolte, store mannen, genmlde Elin
lifligt.

Frvnad fver detta svar yttrade fljeslagarinnan:

-- Finnes  Laukko d inga andra stolta mn n Klas Kurck?

-- Ja vl, se blott dit bort p den sttliga skaran, som nrmar sig.
Men hans sknhet och resliga yttre fvergr dem alla.

Knapt hade Klas Kurck med sitt flje stannat p grden innan det
uppstod lif inomhus. Stllets innebyggare emotsgo alt fr vl hvad
ndamlet med den hge mannens besk var. Ryktet om hans planer hade ju
redan i frvg flugit vida omkring.

Elins brder skyndade ocks genast den rike och frnme friaren till
mtes.

-- Ers nd vrdes med sitt stolta flje stiga in och njuta af den
gstvnskap vi kunna erbjuda er, yttrade en af brderne, som frde de
andras talan.

Bjudningen efterkoms beredvilligt och hstarne omhndertogos af
stllets betjning.

Inkommen i frstugan sttte Klas Kurck med svrdet upp drren till
gstrummet och slt den efter sig med slidan. Hr mottogs han af Elins
moder, som med en djup nigning vlkomnade den hge gsten.


-- Fins hr jungfrur som man sljer, ngon flicka fr min rkning?
sporde han henne.

-- Vra flickor ro nnu alla fr unga och stadda i vxten, genmlte
modern.

-- I han ju er dotter Elin, lten mig f henne, infll herr Klas.

Elin, som fven infunnit sig hr, vnde sig vid denna anhllan bedjande
till modern.

-- Moder, lofva ej bort mig t herr Klas. nnu r jag alt fr ung att
hlla styr p tjnstefolket, att ombesrja matlagningen och skta om
ladugrden p det stora godset.

Modern upprepade sin dotters ord fr den entrgne friaren. Men denne
trstade henne med att Kirsti, som var gammal och van  stllet och som
nu frestod hushllet, nog skulle ombesrja alt detta.

Denna upplysning ville dock Elin ej nja sig med.

Hon invnde:

-- Hafven I redan lmnat Kirsti vrdinneskapet skall hon helt visst med
alt annat n blida gon se mig intrda p Laukko.

-- Lugnen Er, stolts jungfru, invnde hrtill Klas Kurck. Kirsti skall
aldrig vga krnka den maka jag utkorat.

-- Se hr d min hand och mitt hjrta, genmlte Elin varmt, styrkt i
sin barnsliga tro om herr Klas' krleksfulla hgn vid mjligen gryende
motigheter.

Klas Kurck slt den sklfvande spda varelsen i sina armar och trykte
en gldande kyss p hennes sammetslena rena panna.

Kort hrp antrddes terfrden till Laukko.

       *       *       *       *       *

Giftstmman hade utsatts till om en mnad.

Redan hade frsamlingens herde delgifvits om den stundande frbindelsen
och den vrdnadsvrde fader Henricus Martii hade tre sndagar  rad vid
kyrkdrren tillknnagifvit fr menigheten om det tillrnade
giftermlet, fr den hndelse ngon skulle afveta ngot, som kunde
lgga hinder i vgen fr detsamma. Kirsti hade med grmelse i sitt inre
hrt denna offentliga kungrelse och skulle helt visst ondligt grna
velat gra alt om intet, men till sin stora frtret saknade hon fullt
giltiga vittnesbrd hrfr, och hennes planer mste sledes stranda.

Den oundvikliga dagen fr brllopet nrmade sig med stora steg.
Tillrustningarna  Laukko antogo en mer och mer feberaktig karaktr, ty
enligt tidens sed firades brllopet i mannens hem.

Kirsti gick frmst i ledet vid anordningarna. Hon skte fvertrffa sig
sjlf, endast och allenast fr att lgga fram i dagen, att hon, d det
glde, var sin herres hgra hand, samt fr att desto mera stlla den
blifvande arftagerskan af hennes makt och myndighet i skuggan.

Sedan slutligen de blifvande makarne skriftat sig och tagit nattvarden
voro alla frberedande ceremonier undanstkade.

       *       *       *       *       *

P den utsatta dagens morgon sgs ter ett praktfullt tg stta sig i
rrelse mot Suomela. Brudgummen red i spetsen, efterfljd af ett i
guld, silfver och sttande drkter prydt flje.

Sedan man uppntt resans ml trdde Klas Kurck jmte en utvald skara af
de lste fram till brudens anhriga, som gtt dem till mtes, och
anhll om frskran af frid. Denna begran beviljades ofrdrjligen,
hvilket bevisade, att ankomsten hit skedde i lofliga afsikter.

Samtliga ryttare stego nu af hstarne och lmnade sadlar och vapen i
husbondens  stllet vrd, fr att fven de drigenom dagalgga sin
fredliga hllning.

S framfrdes till bruden de t henne utfsta gfvorna, hvilka i
landslagen bestmdes till en gngare med sadel och betsel, en rmkappa
och en htta.

Drp intrdde man i gstrummet, dr de massiva ekborden dignade under
frfriskningar af allehanda slag.

let flt i strmmar och de i mngen tidigare dust af detta slag
beprfvade kmparne frsummade ingalunda tillfllet att njuta af den
vlfgnad hr stod till buds.

Omsider uppsteg Per Eriksson, en af fljets hufvudmn, hvilken vi
tidigare sett skipa rttvisa  Laukko, och vndande sig till Olausson
Stenbock yttrade han:

-- Min hgadlige herres frtjnster ro allom bekanta, hans hjrtas
sanna, ofrfalskade hngifvenhet till den vldla Elin Stenbock r
fven omissknnelig. Jag anhller drfr  hans vgnar att hon t honom
enligt tidigare stadgadt lfte nu utgifves och inviges i det kall,
hvartill hon korad r.

Nu satte sig bruden i brudbnken eller det s.k. helga stet, dr bon
srskildt stod under lagens skydd. Griftomannen uppsteg drp och
yttrade:

-- Jag gifter dig till heder och husfru, till half sng, till ls och
nycklar och till hvar tredje penning I gen och ga fn i lsren, och
till all den rtt som Sveriges lag r och den helge konung Erik gaf, i
namn Faders, Sons och den Helige Andes.

Nu fortsattes gillet ter. Glada kmpavisor och sklar till brudens och
brudgummens vlgng aflste hvarandra och sist fattade ocks Klas Kurck
en af vinbgarene och hll ett tal, hvari han okonstladt och rttfram
hembar en tack till alla de nrvarande bde ldre och yngre fr
dagalagd gstvnskap, trohet och endrkt.

Snart gaf den s.k. vapendrycken tecken till uppbrott.

Bruden, af de sina begfvad med nya klder, steg nu till hst och med
henne fljde hennes frnder. Fyra af hennes och lika mnga af
brudgummens slktingar buro brllopsklderna.

I sakta mak med spelmn och fackelbrare i spetsen satte brllopstget
sig i rrelse till kyrkan, ty till den borgerliga vigseln, d.v.s. det
tal hvarmed giftomannen bortgaf bruden, fordrade kyrkan att jmvl
skulle lggas den kyrkliga.

Sedan man framkommit hit stannade brudparet utanfr kyrkdrren, Klas
Kurck till hger och Elin till vnster. De mottogos hr af
frsamlingens herde, som upplste vlsignelsen fver den gyllene
vigselringen, hvilken hlls af brudgummen.

Han yttrade drvid:

-- Vlsigna, Herre, denna ring, som vi i ditt namn vlsigna, p det han
som br honom m varda bestndande i din frid, frblifva i din vilja,
lefva och ldras i din krlek och mngfaldigas i dagarnes lngd, genom
Kristus vr Herre. Gud, du som skapat och uppehller mnniskoslktet,
gifver andeliga gfvor och sknker evig salighet, utgjut din heliga,
hugsvalande ande fver denna ring, p det hon, som br honom, m varda
vpnad med himmelsk frsvarskraft och g framt till evinnerlig
salighet genom Kristus vr Herre.

Nu fljde bestnkandet med vigvatten, hvarp prsten och brudgummen
satte ringen p brudens tumme, drp p pekfingret och sist p
lngfingret, alt p hgra handen. Under det denna ceremoni pgick sade
prsten: "I namn Fadrens, Sonens och den Helige Andes. Amen."

Sedan yttermera en bn och drp Fader vr upplsts yttrade prsten:

-- Herre, se frn din heliga himmel ned p detta frbund; ssom du
skickade din helge ngel Rafael till Tobias och Sara, s vrdigas Herre
snda din vlsignelse fver dessa, p det de m frblifva i din vilja
och varda bestndande i din trygghet, lefva och ldras i din krlek och
frkas i dagarnes lngd genom Kristum.

Paret bestnktes nu ytterligare med vigvatten och leddes in i kyrkan
under psalmlsning och bn, "att Abrahams, Isaks och Jakobs Gud ville
vlsigna dem, i deras sjlar uts det eviga lifvets fr, p det att de
mtte stunda gra hvad de till sitt gagn lrt, att Gud ville vlsigna
och helga dem, s att de vxte till i Hans namn, bevarades i kyskhet
och tjnade honom i alla sina lifsdagar, till dess de efter vrldens
slut mtte f vara nr Gud obeflckade."

Hrp lstes ter vlsignelsen fver dem.

Nu fljde mssan och sedan prsten kommunicerat fll brudparet p kn,
pllet (pallium) hjdes fver dem och hlls af ledsvennerna och
brudpigorna. Lstes s ter bner, frst med lg och drp med hg
stmma. Till bnerna fogade prsten jmvl frmaningar. S yttrade han
rrande bruden bl.a.:

-- M hon vara lsklig som Rachel, vis som Rebecka, lnglifvad och
trofast som Sara, m hon vara uppfyld af vrdnad, vrdnadsvrd genom
blygsamhet, undervist i himmelsk lrdom, rik p affda, rttfrdig och
oskyldig, och m bda komma till de saligas ro och himmelens rike och
m de se barn och barnabarn intill tredje och fjrde led och hinna eu
nskansvrd lderdom genom Kristum vr Herre.

Slutligen svngdes karet med doftande rkelse kring brudparet och de
sista bnerna upplstes, hvarp tget satte sig i rrelse till
fstmannens hem.

       *       *       *       *       *

Laukko grd, som under de senaste trenne ren s sllan sett festkldda
skaror stmma mte inom sina salar, prlade nu i full festskrud, och
munterhet, lust och lif spordes frn dess inre. Men var gsternas skara
dr inne talrik s var den utanfr p grden och nere i ryttarestugan
frsamlade menighetens n strre. Alla af godsets talrika
underhafvande, som blott kunde slita sig ls frn hem och hrd, men
fven frn Suomela och nrgrnsande bygder hade strmmat till fr att
se stten och mjligen fven f sig en slng af trakteringen. Och i
intetdera fallet blefvo de nyhetslystna gckade i sina frvntningar.
Den rike och aktade Klas Kurck ville ter en gng visa hvad han, om det
glde, kunde stadkomma, och denna dag var ju fr honom af
utomordentlig betydelse. Det tvng han under sitt enklingsstnd ndgats
plgga sig gentemot den efterhngsna och pocknde Kirsti, hvars
tjnster han i alla hndelser ej kunde undvara, skulle frn och med
denna dag lyftas frn hans skuldror.

Den ena vin- och ltunnan bars dit ut efter den andra och stopen och
kannorna vandrade flitigt frn hand till hand. Och ju mera upprymda
skarorna blefvo dess eftertryckligare gfvo de sin beltenhet och sin
beundran fr den ndige herren och hans unga maka luft.

Men midt under de glada yttringarna hrdes pltsligt utmanande rop:

-- Ned med den frbannade trollpackan!

-- Tag fast hxan! Hon har onda planer i sinnet.

Det uppkom oordning i hopen och alla hastade t det hll, drifrn
lystringsropen hrledde sig. Men man stannade hpen, och de som stlt
till detta ofog, som man nmde det, togo sig skamflata bakom ronen.

Man frskrade likvl, att personen i frga vrkligen blifvit varskodd
hr. Hela dagen hade man fr resten sett en misstnklig skepnad kretsa
omkring i grdens nrhet men lika snabt frsvinna ur synhll, d man
satt efter densamma. Samma individ hade jmvl varit synlig invid
kyrkan under brllopshgtidligheterna och den skrmmande gestalten med
de aftrda anletsdragen och de blixtrande gonen hade vakt mngens
uppmrksamhet.

En och annan skall ocks i henne trott sig hafva igenknt fiskaren
Niilonens hustru, som fr allehanda ofog efter mannens dd, ssom
ryktet viste frtlja, drifvits frn godset. Men dock kunde man ej med
skerhet pst att det var hon.

Mot ngra af de mest tvrskra hjdes uppenbara protester, medan andra
togo saken frn en mera skmtsam sida frmenande, att det flitiga
pokulerandet framkallat dessa sregna synvillor. Andra ter hllo fast
vid, att hrmed ej stod rtt till. Det var helt skert ngon ovn, som
rufvade p utfrandet af ngon fvertnkt plan. En misstmning smg sig
i fljd hraf ocks bland skarorna och gldjen ville trots den
fortsatta frplgningen ej rtt mer hjlpas till sitt frra igen.

       *       *       *       *       *

Hinderdagsmorgonen ingick solljus och hnfrande vacker, liksom ville
ocks den p sitt stt hembra det lyckliga paret sin hyllning.
Gsterna lockades redan tidigt ut i den hrliga naturens skte. Ngra
styrde kosan ned till insjstranden, vnligt smekt af de glittrande
vgorna, andra hade slagit sig ned i den angrnsande skogen och
inandades dr med vlbehag doften frn blommornas rike.

I jungfrustugan satt Kirsti och stirrade bistert ned framfr sig. I
hennes hjrna rdde en tankarnes vildaste lek. Hon kunde ej frgta den
likgiltighet, hvarmed herr Klas under grdagens festligheter bemtt
henne. Hon kunde ej frdrifva ur sitt minne, huru lskvrd han varit
mot Elin Stenbock. Och under grubblet fver den otacksamhet, som
slunda trots alla hennes anstrngningar att infr de talrika gsterna
framstlla Laukko i dess rttmtiga dager, vederfarits henne, rann
henne i hgen ryktet om ngot hemligt anslag, hvilket under det
nattliga jublet ntt fram till henne. Hennes anlete ljusnade mrkbart
vid tanken drp. Mhnda en medhjlparinna vid genomdrifvandet af de
planer, hvilka efter de sista tidernas nederlag inom henne mognat till
ett oryggligt beslut. Mhnda ngon frskjuten, som traktade efter
hmd, ngon vilsefrd, som fordrade upprttelse.

Hon slog upp ett af fnstren till sitt rum. Hvilken rikedom af
lifslust och svalka strmmade ej hit in. fven naturen dr ute tyktes
liksom hnfrd af stundens stmning. Mellan de resliga furorna i fonden
gtos solens strlar rikligt ned p de brokigt kldda tufvorna.
Lngst borta genom en uthuggning i skogen kunde hon varsko vgornas
glittrande ryggar. Fglarna kvittrade s otvunget i olika tonarter.
Brllopsgsternas muntra samsprk ndde henne frn nr och fjrran och
d och d sg hon ngon af knektarne trda ut p grden och med ett
gladt utrop sknka sitt bifall t den gynnsamma vderleken.

Men trots alt detta, trots den omkring henne hrskande gldjen frnam
hon en knsla af otillfredsstllelse i sitt eget inre och detta plgade
henne mer n medvetandet om att hafva begtt ngon odel handling
kunnat gra det.

Hon hade ej nnu sett till herr Klas Kurck och hans unga maka. Det var
fr frigt henne fven likgiltigt om hon sg dem eller ej, tykte hon.
Den frsta berusningen svallar alltid s snart fver -- och sedan
-- -- -- -- --. Kirsti knde s vl till hans sinnelag. Och med hans
unga maka kunde hon lika litet som med hvarje annan hysa ngon
medmkan. Denna hade ju i alla hndelser nu gjort ett intrng p hennes
rttmtiga omrde.

       *       *       *       *       *

I den stora salen p nedre botten, dar tystnaden och tomheten trdt i
det nyss sprittande lifvets spr, rdde en behaglig oreda efter nattens
frstrelser. P ena sidan en ttt hopad mngd af hgkarmade, rikt
snidade stolar,  motsatt hll massiva ekbord belamrade med i guld
ornerade silfverbgare, af hvilka mnga blott voro till hlften
urdruckna. I ngra af de vggfasta stakarne brunno nnu vaxljusen
smnigt, fverrumplade af ljusreflexerna utifrn. De blanka skldarne,
svrden, lansarne och spjuten blickade hotfullt ned, liksom bringande
en varning tiil hvarje ovn att ej stra hemfriden p stor mans grd.
Och p de i allehanda frger prunkande fnstren med sina
blyinfattningar blickade solen s gladt och lngtansfullt, liksom
trdde ocks hon efter att f komma hit in, dit ungdom och krlek nyss
gjort sitt intg.

Nu intrdde tvnne tjnarinnor och togo i hop med att aflgsna den
rdande oredan. Tv rdblommiga tser, hvilka, efter hvad det syntes,
ej voro frsta gngen med om att styra och stlla till rtta p detta
hll.

Utifrn frstugan hrdes i samma nu spda, glada rster och kort drp
ppnades en af drrarna p glnt.

-- Hr du, Stina, har du ej sett till vr nya mamma, sporde en liten
parfvel om 6  7 r, och en nnu yngre ljuslockig liten ts flikade
lika snabt in ett:

-- Sg t mamma, att hon nu genast kommer ut med oss. Det r s
vackert, s vackert.

Dessa tv unga plantor knna vi sedan gammalt, de voro Klas Kurcks barn
frn frsta giftet.

Redan frn frsta stund Elin Stenbock satte sin fot fver Laukko grds
trsklar hade de med barnsligt frtroende slutit sig till henne, och
hennes vnliga stt och ungdomliga vsen bidrogo ocks i vsentlig mn
att hja detta frtroende. Och under dansen och glammet i gr kvll
hade de jmvl tumlat om och frjdats med de andra och hade haft s
roligt -- s grnslst roligt. De talade nu drom fr de med sitt stk
sysslande tjnarinnorna, Och s tillade Arvid:

-- Vet du, Stina, nu tror jag vi ej mer behfva vara rdda fr Kirsti,
ty jag skall tala med mamma, att hon lter oss g med ngon af er
andra, och I ren nog snlla mot oss.

-- r du riktigt sker drp, skmtade Stina.

-- Ja det r jag. Och vet du Arvid och jag tycka Kirsti r riktigt
stygg, frklarade liten Elin. Men hr du hvar r vr mamma, har du ej
sett henne alls i dag?

-- Kra barn, hennes nd r nnu ej uppstigen. Det r ju ocks nnu s
tidigt. Men d hon blir frdig skall hon nog helt skert frga efter
er.

De tyktes synbart beltna med upplysningen och mnade ter begifva sig
ut, d Arvid i detsamma trdde tillbaka in igen.

-- Hr du, Stina, vi sgo Kirsti fr en stund sedan och hon hade ingen
nyckelknippa mer, som hon frut alltid brukade g och skramla med. Tror
du hon tappat den?

-- Nej, det tror jag visst inte. Den har ju er mor ftt. Ty nu r det
hon, som tager hand om alt hr p Laukko.

-- Men tror du inte Kirsti blir ledsen p henne drfr?

-- Ja, inte tycker hon vl riktigt om det. Men hon fr ndock lof att
finna sig dri.

-- Jag frgade bara drfr att hon, d vi mtte henne, sg styggare ut
n vanligt. Hon m ej blifva elak mot mamma bara. Fr jag se det kommer
jag bestmdt att sga drom t pappa.

-- Ock hvad tror du pappa d gr?

-- Ja hvad skulle han vl annat n grla p Kirsti drfr.

-- Det tror jag inte. Jag tror tvrtom, att han skulle kalla ditt prat
barnsligt pladder eller annat dylikt.

-- Tror du d att han tycker om, att man r stygg mot mamma?

-- Nej, det tror jag hller inte. Men det dr r alt saker som du nnu
inte begriper.

Arvid aflgsnade sig nu smtt sttt fver tillrttavisningen.

-- De barnen! Man vet ej hvarifrn de hmta sina funderingar, yttrade
Stina till sin medhjlparinna.

-- Ah du, sm grisar hafva ocks ron. Dessutom hafva de unga nog ocks
ftt smaka af Kirstis regemente. Det var riktigt synd att hennes nd
skulle g bort s tidigt, ty s god som hon var mot oss alla tror jag
den nya husfrun vl nd aldrig blir. Jag har redan tykt mig frmrka
vissa drag af stolthet hos henne, fastn hon ej r gammal i huset.


-- Menar du det. Jag ter tycker hon ser s lsklig och oskyldig ut,
att det r rtt synd om henne att s tidigt ndgas taga i tu med alt
det brk och alla de besvrligheter, hr vnta henne.

-- Kanske du har rtt. Jag vill hller ej bestmdt hlla p hvad jag
sade.

-- Ses nu brjar det arta sig hr, yttrade Stina efter en lngre paus,
hvarunder man med kad ifver stkat  hvar sitt hll. Om vi nu skulle
ppna fnstren en smula. Hr kns s kvaft och instngdt.

Hon slog upp dem p vid gafvel och af det ltta luftdrag, som strmmade
in frn olika hll, flammade de nnu brinnande ljusen till och
slocknade.

Nu frnummos steg i angrnsande rum, inom kort ppnades ocks en af
sidodrrarne och herr Klas med sin unga maka trdde in i salen.


-- O, hvad hr r ljust och hrligt, fint och pyntadt, utropade hon och
lt blicken frn sina vackra gon glida fver hans resliga gestalt.

Han sade intet utan slt henne blott ltt till sitt brst, genom denna
stumma tbrd bejakande hennes ord och bevisande, att ocks han var
mktig till varmare, dlare knslor.

De hade omedvetet fattat posto invid ett af de ppna fnstren, genom
hvilka solen snde sina strlar hit in och gaf den unga sklfvande
kvinnogestaltens lockar ett utseende som om de varit af renaste guld.
Och ur hennes gon log en himmel s ren och skr som den dr ute;
hoppets och krlekens gld lyste ur densamma i rikaste mtt.

Han knde sig ocks nu s lycklig och mild till sinnes som han ej varit
det alt sedan hon, hans frsta krlek, slocknade bort i dden. Huru
gladt och fridfullt skulle han ej bereda alt fr sin nya maka. Intet
skulle saknas henne hr och fven under sina resor frn hemmet skulle
han ordna om alt p bsta stt, s att hon ej vantrifdes. Och i de
husliga omsorgerna skulle Kirsti bist henne -- dock ej som ngon
jmlike -- utan som den villiga, lydiga tjnarinnan. Det var nu slut
med alla hgt syftande planer p detta hll. O, hvad det kndes ltt
att hafva sluppit denna brda!

De anade ej att dr nedanfr, dold af trden och buskarna, befann sig
en tredje person, som med ett infernaliskt minspel i sitt anlete gaf
akt p denna episod af huslig lycka.

-- I ren lyckliga nu, mumlade denna fr sig sjlf, men lt den frsta
berusningen svalla fver -- och glden skall snart, mycket snart falna
af -- tminstone fr hans nd. Jag knner dig fr vl fr att ej
behfva tvina p sanningen af mina ord. Mycket behfves ej, blott en
liten yttre pstt, det oskyldigaste frtal och solen sjunker blodrd
ned p er lyckas ljusa vrhimmel.

Hon aflgsnade sig med en triumferande tbrd. Beslutet inom henne var
lnge sedan fattadt -- hon afvaktade blott ett lgligt tillflle fr
sin plans utfrande.

Gsterna samlades s smningom ter i godsets salar. Tystnaden, som
blott ngra flyktiga timmar rdt hr inne, eftertrddes nyo af skmt
och lif.

Klas Kurck, som med ungdomlig ifver deltagit i alla de glada upptgen
och samsprken, framtrdde kort hrp och skade tystnad. Det s.k.
morgongfvointyget skulle nu skriftligen affattas. Fr dess uppsttande
hade han ocks tillkallat djknen Jeppe Klausson, som fr tillfllet
befann sig  orten p djknegng.

Personen i frga fattade nu posto vid ett af borden i salens midt och
akten begynte.

I detta morgongfvobref frklarade Kurck, att han sin maka till heder
och ra p rttan hindersdag gifvit Laukko grd i Vesilaks socken till
ett vrde af 1,500 mk. Om Gud gfve honom och hans maka barn, skulle
godset rknas ssom barnens mderne-, icke ssom deras fdernearf.
Finge de icke barn, skulle den lngst lefvande af makarne behlla
egendomen, hvarp densamma tillflle barnen af frsta giftet jmte
Tottijrvi honom fven underlydande grd med alt bde lst och fast 
desamma befunnes.

Sedan frbindelserna slunda skriftligen affattats undertecknades
aktstycket af Klas Kurck sjlf och de frnmsta af de nrvarande
gsterna ssom vittnen, samt nedlades drp i en srskildt fr
ndamlet anordnad lda i ett af de massiva ekskpen i salen. Nyckeln
till densamma liksom ock tidigare husets friga innehades sedermera af
Elin Kurck.

Sedan denna hgtidliga ceremoni undanstkats fortsattes
brllopshgtidligheterna under omvxlande lekar, upptg och gillen bde
denna dag och en rad af de fljande.




VIII.

Varningar.


Vrens lifgifvande sol hade redan utplnat alla spr af en bister
nordisk vinter. fver dal och hjd ljd fgelsngen fulltonig och skog
och lund prunkade i sin rikaste fgring.

Elin Kurck hade med sina tv skyddslingar stlt kosan ned till
insjstranden. Efter en spatsertur dr stego de upp p en af de
grsbevuxna klipphllar, hvilka frikostigt kantade vattenmassorna och
frn hvilken utsikten var rik p omvxlande vyer.

Barnen voro upptagna med sina lekar och sprng i den angrnsande
skogen, medan Elin slog sig ned i ro p den mjuka grsmattan fr att en
gng rtt njuta af det friska och fria lif, en vrsommardag i naturens
skte erbjuder.

Men ocks andra tyktes vilja taga del af det vackra vdret. Farkost
efter farkost sgs ila fram p den ltt vattrade sjn och glada
landtliga melodier sllade sig till vgornas sorl och fgelsngen
omkring henne.

Nu syntes en bt styra kosan ttt nedanfr den klipphll, p hvilken
hon satt. rtagen saktade af mer och mer och upphrde alldeles, d
bten hunnit frbi den grandunge till vnster, som skymde all vidare
observation t detta hll.

Elin Kurck fste sig ej hller lngre vid farkosten, utan fortfor
att i en angenm frsoffning njuta af friheten hr ute och
tillfredsstllelsen med lifsyttringarna omkring sig.

Men hennes drmmar blefvo helt ovntadt strda af ett ltt prassel
alldeles i grannskapet. Hon blickade upp. Mhnda var det de sm, som
sysslade dr uppe i skogsbacken. Nej, de befunno sig nu alldeles i
hennes nrhet. Hon blickade t motsatt hll. Mycket riktigt. Hon sg
huru grenarne bjdes undan af ett par knotiga hnder och huru ett
utmrgladt anlete stack fram genom det grna omhljet. Hon mnade
utstta ett rop af fasa, men den annalkande, som observerat hennes oro,
framhvste med hes stmma:

-- Var fullkomligt lugn. Jag rnar ej tillfoga er ngot ondt. Jag
kommer tvrtom i de bsta afsikter.

Barnen, hvilka ocks observerat den framtrdande spklika skepnaden,
slto sig ttt till Elin.

-- Jag sg er sitta hr uppe, d jag rodde frbi, fortfor hon.

-- Ja, hvad vill ni af mig? pskyndade Elin Kurck.

-- Och det gjorde mig vrkligen ondt, att ni som r s ung och
blomstrande -- -- -- --

-- Sg rent ut hvad ni vill. Ser ni ej huru de sm sklfva af
frskrckelse.

-- Fr resten har jag mngen gng frut skt f trffa er mellan fyra
gon -- och i dag -- alldeles af en tillfllighet -- -- -- --

-- Hvarfr skall ni tala om alt det dr? Har ni ngot p hjrtat, s
lt hra!

-- P Laukko tyckes ni fr resten vara vl bevakad, s att man med
svrighet kan f sga rent ut hvad som dock rr ert sanna bsta.

Hon trdde ngra steg nrmare.

-- Ers nd vrdes frlta om jag stter mig ned. Mina krafter ro s
uttmda.

-- Ja, sitt ni ned bara. Men var ej s frfrligt omstndlig.

-- Jo jag skulle grna vilja lmna er ett godt rd, om det ej upptages
illa.

-- Lt hra!

-- Som ers nd mhnda vet, var min aflidne man fiskare hr p Laukko.

-- Nej, huru skulle jag hafva reda p det. Jag har ju endast s kort
tid vistats hr.

-- N, det r ocks detsamma. Och han dog genom idel misshandling af
herr Klas' illvilliga knektar, uppggade som de voro af den djfvulen
Kirsti.

Hennes gon blixtrade till hrvid och liksom hotade att trngas ur sina
djupa hlor, under det hon krampaktigt knt samman sina hnder.

-- Jag ber om frltelse, att jag uttrycker mig s ohyfsadt. Men jag
kan ej annat n frlikna henne vid den lede sjlf, ty hon har kommit
stad s mycket ondt i sina dar.

-- Var det det ni ville sga mig?

-- Ja, och nnu mycket mer. Ni br taga er till vara fr denna Kirsti.
Hon har onda planer i sinnet ocks mot er.

-- Huru kunnen I sga slikt. Hvad skulle hon vl vinna med dessa?


-- Tro mig. Hon har det. Hon vill skaffa er undan, som hon en gng dref
mig och de mina frn grd och grund. Mig, fr att jag arbetade troget i
min herres tjnst, er, fr att ni intagit den plats vid herr Kurcks
sida, som hon velat vinna.

Elin drog p munnen.

-- Ja, det roar er, invnde frmlingen. Men mrk, att den ringa ocks
kan hysa hga tankar. -- Och vill ni nu hra mina den sedan min mans
dd? Jo, vi hade knappast ftt honom ordentligt ned i kyrkogrdsmullen,
innan man kom och tog alt det lilla vi gde och dref oss ut i kld och
mrker. Det var ngra obetalda skatter, som skulle godtgras. Vi
vandrade lnge, mina bda barn och jag, irrande omkring i demarken,
utsatta fr kld och hunger. En natt, jag mins ej mer fr huru lnge
sedan, ty mitt minne har s underbart flytt bort under alla sorger och
strider, hade jag slumrat in p en sten i den vida skogen. Mitt lilla
barn, som jag hllit ttt slutet till mitt brst fr att sknka det den
gnista af vrme, som nnu fans kvar, hade drunder rullat ned i
drifvan. D jag uppvaknade var det stelt som is, dess blick slocknad
och dess lppar stumma. Min frtviflan knde inga grnser. Jag ropade
p Penttu, min son, men fick intet svar. Mhnda hade skogens ulfvar
srjt fr hans befrielse undan alla de kval vi ledo. Sen dess har jag
ej hller sport ngot af honom. Jag gjorde nu en kraftanstrngning fr
att kunna kmpa mig fram till ngon mnniskoboning. Jag ihgkom
nmligen, att jag en gng i min barndom beskt en grd, som ej bort
vara s lngt drifrn. Jag tog mitt dda barn upp frn drifvan och
brjade stappla framt. Det gick ocks ngra steg, men det som nyss
varit min kraste skatt frefll mig nu som en oerhrd brda. S tnkte
jag: Om jag skulle bdda dig ned hr. Du sofver ju lika godt hr som
vid din stelnande moders barm. Och s lade jag den lilla frsiktigt ned
p drifvan och bredde ngra grna kvistar drfver.

Vgen borde nu blifvit lttare, tykte jag, men jag hade misstagit mig.
Gng p gng mste jag stanna och blicka tillbaka p det stlle, jag
nyss lmnat. Jag varsnade den grna kullen resa sig dr borta bland
snhvita drifvor. Mitt hjrta sklfde af fasa -- -- -- jag hade begtt
ett mord; jag rusade i vg som en dre.

Vid mrkrets inbrott hrde jag rster ej lngt ifrn mig, och inom kort
upptkte mina blickar en mnniskoboning.

Jag trffade bonden Persson sjlf p grden och bad att han skulle
sknka tak fver hufvudet t en uttrttad, frtvinad stackare. Han
kastade tvifvelaktiga blickar p mig.


-- Niilonens hustru, mumlade han drvid fr sig sjlf. -- I hvad rende
stryker ni omkring s sent, tillsporde han mig drp.

Jag frskte skildra min ndstlda belgenhet. Jag anropade hans
frbarmande. Hans hjrta veknade, ehuru Persson var knd som en
hjrtls mnniska ocks han. Jag fick bli fver natten.

D jag uppvaknade om morgonen rdde en allmn uppstndelse i grden.
Ngra karlar, som varit ute p hygge i grannskogen, hade dr ptrffat
ett barnlik, nedbddadt under nyss brutna grankvistar. Min berttelse
fr Persson hade dragits fram i dagsljuset och man hade kommit fverens
om, att det var mitt barn, som jag under nattens enslighet afdagatagit.
Persson hade drfr ltit snda efter lnsmannen och denne tog nu hand
om mig. Bunden och stmplad ssom en barnamrderska blef jag slpad
frn grd till grd, innan vi hunno fram till lnsmannens bostad. Hr
stngdes jag in i ett unket visthus. Men jag lyckades slita banden och
fly. Jag hade blifvit oskyldigt frtalad. Jag hade intet straff att
utst. Sen dess har jag irrat omkring i bygderna och uppehllit mitt
lif s godt jag kunnat. Skulle ej ers nd vilja bereda mig en ringa
lindring i mina vedermdor?

Elin Kurck satt stel af fasa. Hon hade hrt mnga sgner om troll och
vidunder, de dr strfvade omkring i skog och mark och stlde till
allehanda ofog fr mnniskor och djur. Var denna mhnda en af dessa?
Nej! Hon kunde ej vara det. Ur de trda dragen framskymtade ett rbart
mnskligt anlete.

-- Jag skall frska bist er s godt jag kan. Kom till Laukko senare i
dag, svarade hon henne, och frga efter mig.

Den olyckliga tyktes belten med det gifna lftet, ty hon reste p sig
och brjade ter stappla stad samma vg hon kommit.

Efter en stund var det ter tyst omkring Elin och hennes sm
skyddslingar. Endast fglarnas kvitter och det lugna vgskvalpet
vittnade om lifsyttringarna i den vida skapelsen.




IX.

Dramat utspelas.


Jungfru Kirsti hade i mnadtal gtt och rufvat p sttet fr sina
planers utfrande. Hon hade tnkt hit och dit. Nu hade hon fattat sitt
beslut. Nu skulle det afgrande ske.

Klas Kurck hade under ngra veckors tid vistats hemma frn sina
tingsresor och hade ytterligare frlngt hemvistelsen, ty ngot
afgrande frestod  Laukko. Hans maka hade nmligen p senaste tider
frefallit trtt och sjuklig och fr det mesta hllit sig inomhus.
Ryktet viste bertta, att hon gick och bar ngot under sitt hjrta.

Vrdinneskapet hade under denna tid nstan uteslutande omhnderhafts af
Kirsti och flitigt nog hade hon ocks nu tagit tillfllet i akt fr att
gra sin vilja gllande. Men det stora slutmlet hgrade nnu i fjrran
fr henne.

En tillfllighet fogade dock, att hennes djrfva plan frr n hon
hoppats det gick i fullbordan.

Det var en af de frsta vinterdagarne. Solen hade redan gtt ned och
den tidiga skymning, som knnetecknar nordens vinter, fll alt ttare
p. Kirsti, som i ngot rende befann sig ute, rkade kasta en blick
upp mot godsets fra vning. Det skymtade eld frn herr Klas' fnster.
Fru Elins voro dremot hljda i mrker. Hon hade ej hller varit synlig
p hela dagen, s att Kirsti med skerhet viste, att hon befann sig p
sina rum.

Tnk om hon skulle drista sig att trda in till honom. Hon hade s
viktiga frtroenden p hjrtat, som han ndvndigt borde f del af.

Hon tvekade ej hller lnge. Det vore skada, tykte hon, att lta ett s
gynnsamt tillflle som detta g sig ur hnderna.

Med en ltthet och smidighet som en katts smg hon sig in i ett af
sidorummen p nedra botten, ppnade en liten drr hr och fortsatte s
uppfr den smala trappa, som hrifrn ledde till mlet. Hon stod redan
vid den drr, som tillstngde denna lnngng uppifrn och trdde tyst
och varsamt in.

Herr Klas satt vid den stora, ppna spiseln, i hvilken en munter brasa
flammade och spred ett magiskt skimmer kring det rymliga rummet. Vid
ljudet af drrens ppnande och tillslutande spratt han till och vnde
sig frgande om.

-- Ers nd vrdes lmna mig tillgift fr min dristighet att s hr utan
vidare intrnga strande. Men jag har viktiga saker p hjrtat, hvilka
jag ju frr dess bttre ville meddela er.

-- I s fall str jag grna till din tjnst. Lt hra!

-- Ers nd torde redan frut haft anledning att betvina Olofs afsikter
med sina tgranden?

-- Du menar fogden? Nej, s vidt jag kan pminna mig, har han stdse
fullgjort sin plikt.

-- Till skenet ja; men i sjlfva vrket sitter dr mycket af rf p
djupet.

-- Du skulle vga pst det?

-- Ja, och jag hoppas, att mina ord stdse befunnits sanningsenliga.

Klas svarade intet hrtill. Hon fortsatte:

-- Men all hans orlighet r dock ett intet mot det han p sista tiden
ltit komma sig till last. Och brottet blir desto betnkligare, d han
drvid dristat sig att gra intrng p er lagliga rtt.

-- P min lagliga rtt. Hvad syftar du p? infll Klas Kurck
intresseradt.

-- Jag skulle ej vilja lpa omkring med skvaller, det har aldrig varit
mitt stt, och allra minst rubba friden i ett lyckligt hem. Men d det
brjar g fr lngt anser jag mig skyldig att, medan det nnu r tid,
ppna edra gon.

-- Den skurken!

-- Ja. Ni valde just det rtta ordet, Ty med ett lindrigare namn kan ej
den stmplas, som smyger sig in mellan make och maka.

-- Hvad sger du? Skulle den uslingen -- -- -- --!

-- Ja, jag svr vid alla hlgon, att det r sant. Och tillika vgar jag
betvifla, att det barn hennes nd br under sitt hjrta r ert.

Klas Kurck rusade upp frn sin plats och fattade hrdt om Kirstis
armar.

-- Hvem har ingifvit dig denna sikt?

-- Jag har bildat mig den sjlf.

-- Och om den vore oriktig?

-- Den kan ej vara det.

Han upprepade nnu en gng:

-- Om den vore oriktig. Vet hvad du d har att vnta!

-- Ers nd kan sjlf fvertyga sig om sanningen af mina ord.

Han slpte sitt tag och sjnk viljelst tillbaka ned p stolen.

-- Huru menar du?

-- Genom att sjlf iakttaga det hemliga frhllandet mellan Olof och
hennes nd.

-- Huru skulle jag kunna gra det. Han skall vl aldrig hller, om s
r fallet, vga drifva sitt spel i min nrhet.

-- Det tror jag fven. Dock, ers nd kunde ju ltsa resa bort, men i
stllet dlja sig hr i nrheten. Jag skulle nog sedan passa p
tillflle att ppna edra gon.

Han frsjnk i en stunds grubbel. En fasansfull kamp rasade inom hans
inre. En kamp mellan tvifvel och segervisshet. I ena stunden ville han
rusa upp och rasa som en furie fram genom Laukko grds salar, i den
andra knde han sig fegare n hunden, som efter en begngen frseelse
lismande smyger sig fram till sin husbondes ftter. Omsider yttrade han
kort och afmtt:

-- Du fr g. Jag skall fvertnka saken.

-- Kan det vrkligen ligga ngon sanning i alt hvad jag nyss hrt,
tnkte han fr sig sjlf, d Kirsti lmnat rummet. Skulle alt det dr
blott vara illvilligt frtal. Ett utbrott af hradknsla? Nej, hon
kunde omjligt drista sig till ett dylikt steg. Fruktan fr att blifva
fverbevisad borde ju afskrcka henne.  andra sidan kunde han ej tro
ngot dylikt om Elin, som under hela deras sammanvara med barnslig
hngifvenhet slutit sig till honom. Dock -- han ville reda ut denna
trassliga hrfva, utkastad i hans vg. Det skulle ske snart. Redan i
morgon.

Pfljande dag tillknnagaf herr Kurck fr sin maka, att han helt
ofrmodadt blifvit kallad p mbetsgroml norrut samt att resan
omedelbart mste fullfljas.

Denna underrttelse kom som ett skslag fver Elin och bedrfvade henne
desto mer som hon under den viktiga katastrof nu vntade henne hotades
att blifva ensam, lmnad i den maktlystna Kirstis vld.

Men Klas syntes obeveklig. Han bad henne blott fortast mjligt lta
iordningstlla hans matsck och trstade henne med allehanda smekningar
och mhetsbetygelser.

Bedrfvad yttrade hon vid hans afresa:

-- Min gode Klas drj ej lnge borta. Jag vntar som du vet hvarje dag
min nedkomst. Skynda drfr alt hvad du kan. Lt gromlen hllre
blifva halfgjorda efter dig n du lter mig frgs af oro.

Klas lofvade gra sitt bsta och for sin vg. Men i stllet fr att
styra kosan norrut begaf han sig till en ej lngt frn grden belgen
hlada, dr han tog in fr att afvakta hndelsernas frlopp.

Husets herre hade knappast afrest, innan Kirsti satte hela sitt
intrigspel i gng. Den mask af underdnighet och tjnstaktighet hon
hittils burit aflade hon nu helt och hllet och bjd s mycket hon
frmdde till att genom olydnad och trots oroa sin matmoder.

Detta kade naturligtvis ytterligare det brydsamma i den unga makans
belgenhet, d hon slunda fann sig fvergifven af alla under den kris,
hon inom kort skulle genomg. Husets friga tjnstefolk hade ej hller
lust att genom sin tjnstvillighet mot den fvergifna blottstlla sig
fr Kirstis nycker.

Elin instngde sig nu i Klas' kammare; hr skulle hon vl tminstone
ostrd f g sitt de till mtes. Man vgade vl ej rikta sina intriger
till det omrde, husets herre tagit i sin srskilda besittning.

Under beklmning, nra nog frtviflan framfdde hon hr sitt barn.

Ryktet hrom utgjorde signalen till det drama, som lnge frberedt nu
nalkades sin fullbordan.

Kort efter denna katastrof hastade Kirsti ned till grdsfogden Olof.

-- Hennes nd ber er ofrtfvadt komma upp till sig. Hon vntar er i
herr Klas' kammare.

-- Ni menar vl ingalunda allvar med detta?

-- Jo det gr jag visst. Hon har ngot uppdrag till er, som tarfvar
skyndsamt utfrande.

Han lofvade genast begifva sig dit upp, efter det s pfordrades. Men
knapt hade han trdt in i rummet innan Kirsti slt igen drren och
bommade vl till densamma.

Hrp hastade hon till herr Klas.

-- Ers nd behagade nu infinna sig  Laukko fr att bevittna sanningen
af mina ord, ropade hon till honom redan p afstnd. De ro bda i
skert frvar, s att hvarje flykt r omjlig.

Herr Klas knde vreden koka upp inom sig och skyndade i vg till
grden.

Frsiktigt smg han sig fram till den drr, som afstngde hans rum frn
salen i fra vningen. Han lyssnade. Han kunde tydligt urskilja ett
samtal dr inne.

Nu svallade vreden fver. Frbittrad rt han till sin maka:

-- Nu har jag dig i fllan, min ndiga; men denna bedrift skall ocks
blifva din sista.

       *       *       *       *       *

Det var en solig och vacker dag. Sn hade kort frut fallit och de lst
hopade flingorna glimmade som silfver i furornas kronor, p drifvorna
och byggnadstaken.

Alla i huset bosatta hade ftt order att skyndsamt utrymma detsamma. En
talrik skara tjnstefolk, ryttare och andra sgos frsamlade ute p den
stora grdsplanen. Frvning och fasa afspeglades i deras anleten.

Sedan alla ingngar till byggnaden vl tillbommats gaf herr Klas
befallning till ngra af knektarne att frn olika sidor sticka huset i
brand.

Snart sgs en svag rk trnga ut frn olika hll och smningom blifva
alt intensivare. Kort drp slog elden likt korta slokande tungor ut ur
springorna, kretsade en stund utanfr och drog sig ter in fr att dr
fortstta frstringsarbetet. Det vxande dnet och lukten af branden
lto de innestngda genast ana till vidden af den fara, som hngde
fver dem. Frtviflade rusade de till fnstren och uppbrto desamma i
afsikt att kasta sig ut. Men en tt rad af framstrkta spjut afhll dem
frn fullfljandet af denna afsikt.

Herr Klas stod mrk och hotfull och ledde det hemska skdespelet. Och
vid hans sida vandrade Kirsti med satanisk ifver uppmuntrande honom i
hans frehafvanden och uppeldande hans mod, d det hotade gifva vika.

Branden tilltog smningom mer och mer. Nu upptkte man Elins af smrta
frvridna ansikte i fnstret till herr Kurcks rum, hon strkte fram
fingret med vigselringen och ropade med ett genomskrande ljud:

-- Dyre Klas, skall ej din egen ring rdda mig!

Den hjrtlse, af svartsjukans dmon behrskade och af jungfru Kirsti
inspirerade maken uppfattade detta som en ny smdelse. Vredgad drog han
ut sitt svrd ur skidan och afhgg det framstrkta fingret.

Elin sgs fr ett gonblick digna ned, fvervldigad af smrta; men
sedan hon ngot hmtat sig samlade hon nnu sina sista svaga krafter
fr att n en utvg till rddning.

Hon fattade den nyss fdde, strkte honom mellan vxande rk och lgor
fram till sin make och ropade grtande:

-- Klas, rdda dock din egen son, om du lter dess moder frgs i
lgorna!

Han ville ej lngre hra ngra bner frn detta hll, tviflet i hans
brst hade nu mognat till fvertygelse. Kallt och hnfullt afgaf han
sitt svar:

-- Brinn med ditt barn, du skka! Detta barn r icke mitt utan Olofs!

Denna hjrtlsa grymhet syntes djupt gripa till och med friga utanfr
stende. Mngen af knektarne snkte redan vapnen och svfvade mellan
tvekan och lydnad. Var hon brottslig eller skuldls? Om man skulle
bryta med alt, trotsa den egensinniges vilja och sprnga fjttrarna
till undergngens portar fr den olyckliga.

Men han stod dr obeveklig, manande till obrottslig lydnad. Ett drag af
trots -- och samma de stkte den egna viljan, det sjlfviska omdmet.

Den olyckliga makan fann ocks snart, att hennes de var besegladt.
Alla bner frklingade sprlst. Och midt under den fasa som omgaf
henne runno henne i hgen den spklika gestaltens ord der nere vid
insjstranden: "Tagen er till vara fr jungfru Kirsti, hon har redan
bragt s mycken ofrd stad."

Ja hon var det som fven bddat Elins graf. Hon frmrkte den smilande
gestalten lutad till hennes makes sida. Oupphrligt sg hon henne
tillhviska den eljes viljestarke, nu fege mannen ett fvertygelsens
ord, som ej frfelade sitt ml. Denna anblick kade n mer det
fasansfulla i det skdespel, som p alla sidor omgaf den olyckliga
makan.

Nu sgs Olof trda fram till fnsterppningen, fven han hade ftt
sikte p den lga rnksmiderskan, och det spel hon satt i scen vaknade
mer och mer till visshet inom honom.

-- Ers nd, ropade han med af ngest och raseri kvfd stmma, stt den
dr uslingen ifrn er sida, hennes djfvulska planer sluta ej med
detta.

-- Hll munnen p dig, du nedrige, mumlade knekthopen nerifrn.

-- Hopa det brott ni r p vg att nu beg ned p den ensamt skyldige,
och befria er frn ett straff, som evigt skall drabba er!

Hans ord mttes af ett sarkastiskt hnlje. Han fortfor:

-- Lt dina knektar spetsa den mrderskan p sina spjut och sedan
slunga henne midt ibland lgornas raseri, ty hon frtjnar det, vid
alla hlgon r hon ensam skulden till all den ofrd, du nu r p vg
att bereda oskyldiga.

-- Tnk p det som vntar dig, framhvste jungfru Kirsti. Din dag r
snart ute.

Nu var mttet fr Olof rgadt. Han samlade sina sista krafter och med
ett vilddjurs raseri kastade han sig ut fr att npsa den kallblodiga,
men i detsamma hjdes spjuten, och spetsad p dessa bortdogo hans ord
inom kort.

-- Slunga in den frrdaren i lgorna, rt herr Klas, och befallningen
efterkoms utan drjsml.

Elin Kurck hade i ett lugnare gonblick ftt sikte p den lille Arvid,
som under grt och verop bevittnade det drama hr utspelades.

-- Spring, spring till Suomela, ropade hon t honom, och kalla hit min
moder. Men sg ej huru hr r.

Som en blixt var han frsvunnen. Krleken och hngifvenheten till
henne, som efter hans egen moders bortgng utgjort hans bsta std gent
mot Kirstis elakheter fven mot honom och hans spda syster, hade enat
dessa tv med band fastare n mngen kunnat ana.

Hon sjnk nu ned i rummet och bad en brinnande bn till Gud och den
heliga Guds moder, att henne mtte frunnas nden att fre sin
ddsstund f sga sin moder farvl.


Och hennes bn blef hrd. Eldens rasande framfart frhindrades delvis
af den fukt, som efter hstregnet trngt in i stockarna, och af den p
desamma lagrade snn.

Inom kort anlnde Elins moder till skdeplatsen och anande hvad hr var
 frde kastade hon sig ned till herr Kurcks ftter anropande honom i
de mest bevekande ordalag om nd och frbarmande.

Modrens rst uppfngades snart af dottern dr inne. Hon trdde ter
fram till fnstret och under bner till den hgste, som lindrat hennes
ddskval med anblicken af den lskade modern, bedyrade hon sin oskuld.

Emellertid hade Kirsti lyckats frm herr Kurck att pskynda branden
genom att lta i huset inkasta allehanda ltt brnnbara mnen.
Medan Elin nnu talade till sin moder och den utanfr stende
tjnarinneskaran sgs hon pltsligt svikta. Frst frnams ett vldigt
brak, lgorna slogo drp hgt upp mot skyn. Golfvet i herr Klas' rum
hade nu instrtat och elden krft sina offer.




X.

Epilogen.


Medan Klas Kurck var stad p mbetsresor intrffade mnga hemskelser
af svraste art p Laukko grd.

En morgon, d man intrdde i stallet fr att rykta hstarne, befunnos
de ligga liflsa, utan att man kunde ptrffa ngot spr till yttre
vld. Intet ls var hller uppbrutet hr.

Frsommaren, som fljde p den vinter morddramat utspelades, utmrkte
sig genom en ovanligt hg temperatur. Redan i maj brnde solen som
under vanliga frhllanden midsommartiden och vegetationen bjd p en
sregen yppighet.

En natt, d alt redan var tyst p hela godset, vidtog ett skvder,
hvars fasansfullhet trotsar all beskrifning. Himlen var ett enda
eldhaf. Blixtarne fljde s ttt p hvarandra, att man ej kunde rkna
deras tal. Midnattens ltta mrker hade omsvept njden, alla sofvo i
sin staste smn, d ett galt skri frn knektstugan frkunnade, att eld
utbrutit i ett af visthusen.

Den rapporterande hade vaknat upp af en skarp, bedfvande skrll och d
han trdde ut fr att efterforska hvad som var  frde sg han en klar,
hg eldpelare stiga upp mot skyn. Ovdret fortfor med ofrminskad
hftighet och snart sllade sig stormen till det upprrande
skdespelet. Frn den angrnsande skogen frnams brak p brak af
nedstrtande jttefuror.

Snart voro gamla och unga p benen. Men ngon utsikt att dmpa det
rasande elementets framfart fans ej. Det enda som kunde gras var att
frska f branden inskrnkt till de byggnader, inom hvilka
frstringsarbetet brjat.

Det var en arbetsdryg natt, och d morgonsolen omsider lyckades trnga
sig fram ur den mrka molnmassan mtte hennes strlar en hg ruiner p
den plats, dr nnu fr kort tid sedan sttliga byggnader rest sina
tinnar mot rymden. Lngst borta vid hufvudndan af grdsplanen lgo de
frkolnade lmningarne af hufvudbyggnaden redan kallnade, och ett
stycke hrifron frmrktes en lng rcka andra, ur hvilkas famn hvita,
skra rkpelare uppstego.

Vemod hvilade fver allas drag. Hvarje gldjeyttring hade lngt fr
detta flytt frn detta gods. Man liksom vandrade sin tysta gng fver
en sjudande vulkan, under hvars brckliga yta oknda makter arbetade p
sitt frstrelsevrk. fveralt tyktes luften liksom mttad af ngonting
tryckande. Var det mhnda hmden, som vakade fver detta stlle? De
hr boende stlde till sig alla mjliga frgor utan att kunna f ett
tillfredsstllande svar.

Men hvad man mest frvnade sig fver var, att jungfru Kirstis
bengenhet att ensamt gra sin vilja hrd betydligt afmattats. Den nyss
s stolta, egensinniga kvinnan hade i ett nu, alt sedan Klas Kurcks
unga makas bortgng, blifvit mer och mer ordkarg och hennes order
frklingade ofta ohrda, utan att hon drfr s mycket brydde sig om
att befordra de ohrsamma till vederbrlig npst.

En af de mindre boningsbyggnader  stllet, hvilka hittils sttt de,
hade nu i en hast inredts fr att hrbrgera lagmannen under hans
vistelse p hembygden fvensom hans barn Arvid och Elin samt pigan
Kirsti.

Det friga tjnstefolket hade ftt sig anvisadt ett rum i
knektbyggnaden.


Det var naturligt att alla bullrande njen, hvilka tidigare skingrat
tystnaden  det adliga godset, under liknande frhllanden voro
bannlysta. Den enda frlustelse herr Klas Kurck d och d beredde sig
och ngra af sina intimaste umgngesvnner under sin vistelse p Laukko
var en och annan falkjakt i de vidstrkta skogsmarkerna rundtomkring.
Men jmvl dessa hade p senaste tiden uteblifvit.

Den frr s lifskraftige, energiske mannen hade i en hast mrkbart
frldrats. Man trodde sig p mnget hll hafva reda p anledningen
hrtill och ordade i strsta hemlighet med hvarandra drom; men hgt
vgade ingen uttala sina misstankar. Ty till det svrmod, som mrkbart
trykt sin prgel p honom, hade fven sllat sig en stegrad ifver att
p alla upptnkliga stt ge sin retlighet luft.

I den unge Arvid Kurcks upptrdande hade fven en underbar frndring
intrdt. Den frr s barnsliga gldtigheten var frsvunnen och ett drag
af vemodsfullt allvar frmrktes hos honom. Ofta sgs han ska
ensamheten ute i skog och mark eller satt han dr ute p Laukko och
blickade frstrdt p de kolnade brnderna af sitt fdernehem. De
senaste hndelserna hade lifligt invrkat p den eljes knslige gossen
och manat till lif tankar, hvilka mste grumla hans hittils rena
uppfattning af lifvet.

Ocks bland grdens friga bebyggare rdde en beklmning och
frstmning, som ej undgick Klas Kurcks uppmrksamhet. Alla voro
fvertygade om att ett frfrligt brott blifvit begnget och att
initiativet drtill tagits af Kirsti, som s vl frsttt att vidrra
de knsligaste strngarne i sin husbondes brst fr sina planers
lyckliga genomdrifvande. Ock med fasa emotsg man nu det straff, som
oundvikligen mste drabba frfvarene af brottet, d deras oerhrda
missgrning en gng kom fram i dagen.

Men en hgre vilja hade beslutit, att saken skulle utageras helt
annorlunda.

       *       *       *       *       *

En mrk hstafton, lika mrk som de tankar Klas Kurck under de sista
mnaderna gtt och burit p, finna vi Laukkos herre ensam strfva
omkring p sina egor. Han har frirrat sig djupt in i den nrbelgna
skogen. Stormens sus genom furorna frekommer honom som en underbart
ljuf musik, mktig att skingra hans dystra sinnesstmming. Han slr sig
ned p en sten vid den smala stig, han fljt. Han sitter s en stund
liksom frsjunken i en dvala. S spritter han till och rusar upp. Han
hr sitt namn nmnas. Han lyssnar. Han kan ej frnimma annat, n det
entoniga suset. Han mtte blott ha drmt. ter slr han sig ned. Men nu
tycker han sig igen alldeles tydligt hra en rst ur fjrran, som
tillhviskar honom ett: "Klas, rdda din egen son, om du lter dess
moder frgs i lgorna", och ndock kan han ej upptcka hvarifrn orden
hrleda sig. S kommer han ihg branden p Laukko. Det mste vara hans
sjuka fantasi, som framlockat dessa ord ur glmskan. Han pminner sig
nu, att hans maka vid detta tillflle flde just dessa samma ord.

Men suset i skogen bortdr s smningom. Stormen har upphrt; en och
annan stjrnas bleka skimmer frmrkes p den molnbefriade himlen ofvan
honom. Han stiger upp i afsikt att antrda hemfrden.

Medan han slunda tyst och sluten trefvar sig fram genom buskar och
snr tycker han sig ter uppsnappa ljudet af en rst alldeles i
nrheten. Han stannar och lyssnar. Det frnimmes alt tydligare.

-- Heliga Guds moder bj mig ej till jorden under oket af de kval, som
plga mig. Lt mig genom en lng lefnad rik p goda handlingar finna
frid med dig, med mig sjlf och frsoning med alla, alla, som jag i min
blindhet frorttat och marterat -- -- -- -- eller, om du stakat ut min
bana kortare, lt mig redan hr utst det straff mina handlingar
frtjna -- -- -- --

S frnimmer han hgljudda snyftningar, hvarp alt ter blir tyst.

Det svindlar fr hans gon. Han mste ter sl sig ned. Vidden af den
afgrund, mot hvilken han nu stapplar, har i en hast blifvit solklar fr
honom. Han har erhllit en osviklig bekrftelse p de farhgor han p
senaste tiden hyst: Han har utgjutit oskyldigt blod. Han har med lg
misstro och under ett fversvall af svartsjuka sknkt strre tilltro
till en hjrtls rnksmiderskas frtal n till sin trofasta, milda
makas frskringar. Han har med den strsta otack belnat en tjnare,
som stdse bevisat honom trohet och tillgifvenhet. Han har gjort andra
till sina medbrottslingar -- och han satt till doms fver sin nstas
sm villfarelser. -- -- Det var oerhrdt. Han fattade ej, huru han
kunnat lta frleda sig till dylika grsligheter.

Och dr satt han nu med sitt samvete skuldbelastadt. Frledarinnans
frtvinade bner och utgjutelser runno honom i hgen. En bfvan
genomlopp hans inre. Han hade aldrig hyst fruktan fr ngot. Men nu
frefall honom alt s skrmmande. Trden, stenarna blickade s hotfullt
ned p honom. I hans fantasi frvandlades de till vsenden fulla af
lif, hvilka ville kasta sig fver honom och frinta honom. Han gaf till
ett skri af fasa. Men ett mngfaldigt eko upprepade hnfullt hans egen
rst. Och dr borta i fjrran frnam han vgornas sakta skvalp mot
strandhllarne. Ett underbart, vemodigt svall frst saktare, s ter
kraftfullare och sedan fortsttningsvis med vxlande styrka. O hur
ljuft att f vaggas till ro af denna smekande musik. Han hade ej p
lnge tillslutit sina gon.

Det trtta hufvudet sjnk s smningom ned mot hans flmtande barm och
en orolig slummer flde ned hans trtta gonlock.

D trdde dr fram ur ett af de nrbelgna snren en mrk, spklik
skepnad. Tyst som en ande smg den sig fram och d och d frnams ett
enstaka mummel, ett upprepande af ord.

Kirsti, ty det var hon, hjdade sitt lopp vid anblicken af den
slumrande enslingen i sin vg. Lnge stod hon som frstenad och
betraktade honom, dr han tyktes njuta af en flyktig frid. Huru grna
hade ej ocks hon velat sjunka ned hr och mottaga smnens ljufva
hfvor, men det var omjligt -- hon kunde ej finna ngon ro. En knsla
af afund ingts hos henne.

-- Du har delat ljuft och ledt med mig, tnkte hon, du skall ocks
kmpa striden ut vid min sida. Vi mste blifva bundsfrvandter fven
nu.

Hon frde sin hand ltt till hans panna och tillhviskade ett: "Herr
Klas!"

En nervs ryckning genomilade den nedhukade gestalten. Drp rusade han
upp som strd af ngot obehagligt midt under en angenm drm.

-- Hvad vill du af mig? Hvem r du? mumlade han frvirradt.

-- Herr Klas, tillhviskade hon honom nnu en gng med det mildaste
tonfall.

-- Ja, det r jag, genmlte han. Men du r ju redan bland de dda. Jag
har intet att skaffa med dig. Ser du ej, att jag r frisk och sund.

-- Dyre Klas, knner du ej igen din egen Kirsti, fortsatte hon.

-- Den skkan har jag fr lnge sedan lnat efter frtjnst. Men plga
mig ej. Jag skall grna utst mitt straff. Jag skall trla, lida,
frsaka -- lna mig blott frid -- frid!

-- Se s vakna d upp frn din frsoffning, yttrade hon ngot barskare.

-- Jag vet nog att jag begtt ett frfrligt brott, att jag mrdat --
brutit emot den rttvisa, som jag sjlf tillmpar. Men lt mig gra upp
rkningen allena med dem vldet hafva, vik ifrn mig goda eller onda
ande -- hvem du n m vara.

Kirsti lmnade honom och brjade lngsamt ter sin vandring utan att
egna ngon tanke t hvart hon egentligen styrde sina steg.

Herr Kurck hade lnge suttit kvar p denna plats. Omsider lyftade han
upp sitt hufvud och blickade frstrdt omkring sig. Han stirrade hemskt
en stund och drp begynte han hjdlst ila stad, liksom frfljd af
ngot. S fortsatte han genom buskar och snr, fver tufvor och stenar,
tils han kom fram till Laukko.

Morgonsolen grydde redan lngst borta vid synranden, d han uppndde
hemmet. Han stannade ett gonblick p grdsplanen. Han syntes begrunda
ngot. Drp trdde han till ett af knektstugans fnster och bultade
p.

En yrvaken knekt rusade snart ut p grden.

-- Jag vill trffa fogden, mumlade han knappast hrbart.

Den tilltalade frsvann inom husets vggar och kort drp stod den
eftersporde infr sin husbonde.

-- Lt spnna fr; min plikt kallar mig.

Fogden sg litet tvekande p sin herre. Hvart skulle det vl bra af s
hr burdus tidigt p morgonkvisten. Men han efterkom befallningen och
snart stod spnnet med sina frustande hstar frdigt p grden.

Fogdens frvning kades nnu mera, d hans herre ofrtfvadt satte sig
upp i kdonet utan att afvakta krsvennens ankomst. Men herr Klas, som
varseblef hans frgande min, frklarade, att han nu ville skta om sig
sjlf. Och den frbluffade tjnaren hann ej gra en invndning, innan
det redan bar af. Det gick med svindlande fart utfr allen, drp
fortsattes den vilda frden lngs en sidovg, som slutade vid en hg
klippa, Pireniemi, hvilken stupade brant ned i den nra Laukko belgna
insjns bljor. Om Klas Kurck nu ocks velat det hade det varit en ren
omjlighet att hjda de eldiga hstarnes raseri; men han syntes ej
hller nska detta, utan sporrade i stllet deras ifver. Och mlet
nrmade sig med blixtens hastighet. Nu ndde de randen af klippan, ett
utrop af fasa -- och hstar och alt strtade ned i den vta grafven. En
kort kamp, och vgorna slto sig med ett tungt svall fver sina offer.

Jungfru Kirsti, som fortfarande strfvade omkring i den nrbelgna
skogen ett rof fr frtviflan och samvetsfrebrelser var ensam vittne
till sin herres och medbrottslings undergng. Denna hemska syn gjorde
ett fvervldigande smrtsamt intryck p henne. Hon insg fr vl, att
fven detta sjlfmord sllade sig till hennes redan frut rika
skuldregister. Hon hade skt frsoning med en hgre vilja, hon hade
under nger och ruelse tillbragt tiden efter morddramat p Laukko, hon
hade traktat efter frid med vrlden och med sig sjlf, men frgfves.
Tviflet fver, att hon ej mer i tiden skulle finna den samvetsro hon
skte, hade smningom bragt hos henne till mognad tanken att g bort
frn ett lif, som blifvit henne en brda. Och hvarfr kunde det ej ske
lika fullt nu som annars. Behfde hon ett bttre de n den make, hon
frledt. Han var ju ndock mindre skuldbelastad n hon.

Hon trdde fram till klippans rand och blikkade dit ned. Vgorna
skvalpade ltt mot de kala stenvggarna. Det sg s lugnt och fridfullt
ut dr nere. Hvad hade hon vl emot att f hvila vid hans sida i dden,
efter detta ej unnats henne i lifvet. Dr kunde rang och brd ej lngre
skilja dem. Hon stod lnge kvar vervldigad af hvarandra korsande
tankar. S syntes beslutet till ngot afgrande mognadt inom henne. Med
ett fverlyckligt leende kastade hon sig ned, kmpade en stund mellan
lif och dd och frsvann i djupet.




XI.

I bo skola.


    In obscuro nasoitur
    illustrator solis,
    stabulo reponitur
    princeps terrae molis.
    Fasciatur dextera -- -- -- --

Sngen klingade klar och fulltonig, om ock ngot lngslpig ur en
ungdomlig skaras brst, ock i det hela blandade sig en hes, skroflig
rst, som tyktes intaga den ledande stmman. Det var rector
scholasticus, magister Magnus Johannis, som anstlde sngfning med
sina djknar.

Rummet var svagt upplyst i den tidiga morgonstunden. Ngra smniga
dankar brunno p ett af fnstren och ur den oformliga spiseln kastade
en vldig brasa sitt matta sken fver det kvistiga furugolfvet, p
hvilket eleverna enligt tidens sed sutto under lektionerna. Bord och
bnkar voro nmligen bannlysta frn skolsalarna.

Frn angrnsande rum spordes ett hgljudt svammel. Alphabeticas elever
bjdo hr till att efter bsta frmga inplugga i sig vetandets frsta
grunder. De leddes dri af en instructor eller auditor, ssom de mera
frsigkomna eleverna i denna sin egenskap af lrare benmdes. -- Det
gick trgt, men frlan, som hngde hotfull p vggen, lifvade intresset
och sporrade fliten, d dessa ville tryta. Detta var fr frigt ett
redskap, som i medeltiden rtt ofta kom till anvndning vid hvarjehanda
frseelser bde frn djknars och underlrares sida.

Den unge lrarens tlamod synes dock ej lta stra sig af frsta
motgng. Men ngon gng tillknnager likvl en och annan min i hans
anlete en tydlig missbeltenhet med sina disciplers trga
uppfattningsfrmga.

Vi igenknna i honom en fr oss gammal bekant: Arvid Kurck, nu elev 
grammatica.

Vid medeltidens slut utgjordes eleverna vid bo katedralskola nnu fr
det mesta af allmogesner. Men ngon gng snde ocks de hgre
uppsatta, t.o.m. adeln, sina sner hit fr att uppfostras till
mottagare af hga kyrkliga vrdigheter. Samma ml synes jmvl hafva
fresvfvat Arvid Kurck vid hans intrde i nmda skola.

Men ocks andra orsaker drefvo honom hrtill. De uppskakande
hndelserna p Laukko hade otvifvelaktigt s berrt den knslige
gossen, att han fr alltid beslutit att afsga sig familjelifvet och
ing i det andliga stndet. Af samma skl uppkallade han sig ej hller,
ssom vid denna tidpunkt annars var vanligt, efter sin fader Arvid
Klasson Kurck, utan helt enkelt Arvid Kurck.

Klasserna i bo katedralskola voro till antalet fyra, nmligen
rhetorica, grammatica, donatistica och alphabetica eller elementaria.

Rektor var ende ordinarie lraren. Han erhll sin aflning af kyrkan,
olika vid olika skolor. S omnmnas rectores beneficiati och rectores
non beneficiati. De frres ln utgjordes af ngot prebende vid
domkyrkan eller ngot pastorat (beneficium), fri kost och salarium
scholasticum (afgift af eleverna). De senare ter erhllo fri kost,
salarium, djknepenningarne frn Lundo om hsten och Hauho om vintern.

Under ferierna fretogo eleverna fr att hopsamla t sig de lifsmedel
och andra frndenheter, de fr den fljande terminen behfde, s.k.
djknegng i drtill af rektor anvisad frsamling. Dessa tiggerifrder,
hvarunder man vandrade frn grd till grd, medfrde ocks oftast
afsedt resultat. De vanligaste hfvorna utgjordes af spannml (bladum),
penningar eller skinnvaror.

Djknarne kunde drjmte gra sig en ringa inkomst genom fullgrandet
af diverse uppdrag, hvartill de, d skolans plikter ej kallade dem,
anlitades. Srskildt betjnade ssom man kan sluta exempelvis af
anteckningar i bo domkyrkas rkenskaper, den skolan nra belgna
domkyrkan sig ofta af deras bitrde.

Angende bo katedralskolas elever i frigt m framhllas, att desse ej
voro synnerligen aktade af den stora allmnheten. Ofta ingingo klagoml
rrande deras konflikter med slottstjnare och andra.

Skolundervisningen begynte frn ABC. Skoltiden var mycket lng, andan i
skolorna r och tukten strng. Men detta oaktadt syntes eleverna jmvl
frst beakta lifvets gladare sidor och med lust deltaga i de lekar,
njen och frstrelser, hvilka erbjdos dem p enkom hrtill bestmda
dagar.

Latinet var medelpunkten i all undervisning, men det latin, som hr
inlrdes, var barbariskt munklatin.

Lrobckerna i detta sprk voro vanligen affattade p vers, och dessa
mste eleverna lra sig ord fr ord utantill.

Bland friga undervisningsmnen m nmnas kristendomens hufvudstycken
(Fader vr, Symbolum apostolicum, Ave Maria och Davids 7 botpsalmer),
vidare ngon scholastisk teologi, de frsta grunderna i den kanoniska
rtten samt sng (musica choralis et figurata, latinsk sng och
mssande), hufvudbestndsdelen vid den katolska gudstjnsten.

Bcker voro under medeltiden och fven senare ganska sllsynta och i
fljd draf belades desamma vanligen med fabelaktigt hga pris. bo
domkyrka egde dock ett ganska omfattande bibliotek, vid denna tid det
strsta i Finland. Antagligt r att ocks klostren hade sina
boksamlingar, d man erfar, att sdana fven egdes af skolorna.
Flertalet af bckerna utgjordes af: manualia, missalia, breviaria,
bibelfrklaringar, scholastisk teologi, dekretalsamlingar och
hlgonlegender.




XII.

Affrslit p 1500-talet. -- Arvid Kurck p vg till Parte.
-- Sjrofvare.


Lars Vadmal var en af Aurastadens mktigaste borgare p denna tid. Han
stod i lifliga handelsrelationer med hansestderna och de tyska
handelsombuden, "junge" eller "gster", som de kallades, uppvaktade
honom stndigt och jmt fr att afsluta affrer.

Vadmal gde ej mindre n sju bodar i bo och hans redan knda namn samt
vidden af hans vrksamhet lockade naturligtvis till honom de talrikaste
kunderna.

En tidig junimorgon var det en stor uppstndelse i en af dessa butiker.
En skara slottstjnare hade med vld och hotelser intrngt hr,
genomstrfvat rummen och vndt upp och ned p alt samt hotat med eld
och brand, i hndelse garen ej rodde ut med den tyske krmaren Johan
van der Marve, hvilken sist nmde skymfligen lockat med sig en af
slottstjnarnes, Germundsons kresta. Germundson och Marve hade kvllen
frut suttit och pokulerat tillsamman  kllaren "Sista styfvern" och
den frre hade visst lagt mrke till de krvnliga gonkast de vxlat
med hvarandra, Marve och hon, men hade dock ej kunnat ana, att den
listige djfvulen hade dylika planer i sinnet.

Lars Vadmal stod nnu lngt efter det fasansfulla upptrdet och pustade
af fveranstrngning i drrppningen till den fverrumplade butiken och
tackade sin lycka att hafva kunnat muta de arglistiga sllarne med en
rundlig frplgning. Men han var ej s litet orolig fr sin affrsvn,
ty ndde fram till slottstjnarne ryktet att denna nnu befann sig ej
s lngt utom stadens rmrken skulle skdespelet ofrtfvadt upprepas
och kunde sluta blodigt nog, ssom det fr ej s lnge sedan gick under
ett tumult mellan "gster" och knektar, drvid en af de sist nmda fick
stta lifvet till fr motpartens dolk. Banemannen, van dem Bokel,
lyckades vl komma undan, men af den upphetsning ddet framkallat fingo
mnga af hans landsmn lida lngt eftert.

Marve, som jmvl sjlf tydligt insg hvilka fljder hans tilltag
skulle framkalla, hade varit omtnksammare n de roflystna
slottsknektarne anat. Redan tidigt p morgonen hade han ltit fra och
frankra sin skuta utom synhll frn slottet och ombord  densamma dolt
sin skatt, med hvilken han under tidigare affrsresor "gjort upp
rkningen utan vrden." Sjlf hade han inlogerat sig p en bondgrd ett
stycke utom stadsporten och beslutit att drja hr, tils den frsta
hettan hos hans fiender lagt sig. Drp skulle han tervnda till
Vadmal och vidtaga de ndiga anstalterna fr afresan. I frigt kunde
han ock vara jmfrelsevis lugn, ty lasten var redan instufvad i
skutan, bde slspck, smr, hafre, ktt och fisk, och alt slunda
segelklart, blott han en gng kom sig s lngt, att han befann sig
ombord  densamma.

De upprorslystne sllarne hade ocks knapt hunnit lmna tummelplatsen
fr sin krigiska ifver innan Marve krde in genom porten till den grd
dr den Vadmalska hufvudaffren var frlagd. En lycka i olyckan var att
han ej tervndt ngra gonblick tidigare, i hvilket fall han ftt mta
hrdt mot hrdt, helt visst utan hopp att slippa helskinnad frn
fventyret.

Ocks nu varskodd p den fara, som mjligen nnu ej var helt och hllet
afvrjd, begaf Marve sig in i ett af de inre lagerrummen.

Genom hans intrde strdes det frtroliga samsprk, som Arvid och Elin
Kurck, hvilka jmvl sammantrffat hr, frde med hvarandra. De sade nu
hvarandra ett lngt, innerligt farvl, ty Arvid skulle med samma tyske
affrsman afresa till Stralsund och drifrn vidare till Paris. Sedan
dock alla farhgor fr ett frnyadt fverfall skingrats och affrden
utsatts till kl. 3 e.m. lmnade Marve de bgge syskonen fr att nnu
undanstka ngra ndiga arrangement innan afresan.

Lmnade p tu man hand terupptogo syskonen det nyss afbrutna samtalet.

-- Du mste frlta mitt intrng i ditt innersta knslolif. Men den
tillgifvenhet, som stdse bundit dig vid mig, tvingar mig att lmna dig
de rd, jag rimligtvis ser mig frmgen till. Det steg du mnar taga r
nmligen ett af de viktigaste i lifvet, och, kra Elin, vi ha ju bda,
s unga vi n ro, redan skdat afvigsidorna af ett ktenskap, knutet
utan ndig varsamhet.

Hon medgaf, att han hade rtt. Hon skulle ocks med frstnd fvervga
alt, innan hon gaf de lften, hvilka voro bindande fr ett helt lngt
lif. Men om hon trots alt skulle frg sig, borde han ej dma henne alt
fr strngt. Mnniskan kan ju s ltt fara vilse t.o.m. d hon tror sig
vara mest frutseende.

Laukko grd hade brodern fverltit t henne, ty han mnade med allvar
egna sitt lif uteslutande t kyrkans tjnst.

Och s fljde det rrande afskedet. De hade visst redan en tid bortt
varit rykta frn hvarandras sida, men tillfllen gfvos dock, d de
kunnat sammantrffa och meddela hvarandra sina frjder och sorger. Nu
for han till frmmande land fr att under lngvariga studier taga de
grader han fr sin framtida befordran behfde. Under denna tid kunde ju
s mycket intrffa och de mhnda aldrig mera terse hvarandra. Men
hvad som n intrffade gde de dock bda kvar minnena af tillsamman
delade ljusa och bittra stunder, hvilka, tminstone de sist nmda,
orubbligt mste fresvfva dem under alla skiften.

       *       *       *       *       *

Aura s ena strand fretedde en liffull anblick. Farkoster lgo i mngd
frtjda sida vid sida och under hgljudt stoj och glam lastades in och
lossades ur. Och hvilken sprkfrbistring sedan. Men man frstod
hvarandra likafullt, ty dr orden trto hjlpte talande tbrder och
miner en ur frlgenheten.

Individer antrffades hr af alla samhllslager frn domprosten ned
till den ansprkslse knuthandlanden. Hans hgvrdighet stod som andra
p den tiden, d handeln p hansestderna befann sig i sitt flor, i
lifligaste frbindelse med de tyske handelsmnnen och frn Stettin,
Danzig, m.fl. stder tog han sina rsbehof. Men intimiteten mellan
affrsvnnerna utstrktes ofta nog nnu lngre, i det de tyske

kpmnnen snde sina sner fver till Aurastaden fr att inackordera
dem dr hos kyrkans eller skolans mn och slunda stta dem i tillflle
att inhmta erforderliga bde sprkliga och andra kunskaper.

Affrsfrbindelsen ledde ocks smningom drhn, att en mngd
utlnningar fverflyttade till vrt land och frmst i bo nedslogo sina
boplar. Hrifrn idkade de sedan en fr tiden omfattande
affrsvrksamhet.

Stojet ombord  skutorna tystnade fr ett gonblick och allas
uppmrksamhet riktades p en bt, som i ilande fart roddes nedfr Auras
bljor. Man hade i den korpulente mannen i btaktern genast igenknt
Marve och frbittringen fver det omak denne genom sitt nyss omnmda
tilltag beredt jmvl de andra utlnningarne bragte vreden att sjuda
inom dem. Slottsknektarne hade nmligen, berusade af let, som de
inmundigat hos handlanden Vadmal, begifvit sig hit ned, stlt till
allehanda upptg och hotat att gifva de tyska skojarene fan i vld fr
deras rackerier. Man hade blott genom nya mutor kunnat blidka dem,
hvarp de tillfredsstlde hemvndt till slottet.

Marve, som ocks frutsett dessa vredesyttringar af sina landsmn, hade
drfr aftalat med Vadmal, att han skulle frambefordra honom och hans
gst frn ns fre del ut till det lngt borta p redden frankrade
fartyget.

De frbittrade landsmnnen hade emellertid trots detta tagit tillfllet
i akt fr att lmna honom en grundlig uppstrckning; men vid anblikken
af det allvar och den vrdighet, som terspeglade sig i den bredvid

Marve sittande ynglingens anlete, hvars tjnster de mhnda i en snar
framtid komme att behfva, lto de orostiftaren helskinnad fara.

       *       *       *       *       *

Man hade redan hunnit ett godt stycke ut i skrgrden, d kvllen
begynte skymma. Men d vinden, ehuru inomskrs svag, antogs blifva
friskare s snart man kommit ut p mera flott vatten, lt man det
fortfarande bra af utan att bry sig om att kasta ankar.

De ombordvarande frdrefvo tiden under lifligt samsprk uppe p dck.
Det vackra vdret kvarhll dem dr, och besttningen lt ingalunda
hller de frfriskningar deras husbonde bjd den p kvarligga orrda.
Marve sjlf satt nere i kajutan hos sin skatt och det glada skratt, som
d och d drifrn trngde hit upp gaf vid handen, att han ingalunda
hller var missnjd med det knep, hvars hotande fljder han nyss
helskinnad undsluppit.

Lngst borta i fren drjer Arvid Kurck och betraktar med frtjusning
de sommargrna skren rundtomkring eller riktar han sin sorgsna blick
bort mot de strnder, hvilka, hljda i det ltta nattdunklet, mer och
mer frsvinna ur synhll.

Vinden har emellertid mer och mer mojnat af, seglen hnga alldeles
slappa och farten r nu nstan ingen. Man anmler hrom t Marve och
fr order att ankra och invnta morgonen, som mhnda medfrde en
friskare bris.

Snart hade alla skt sig tillhvila; endast den vakthafvande af
besttningen syntes nu mera uppe p dcket.

Medan han mekaniskt vandrade fram och ter, fr att p detta stt kunna
hlla sig vaken och fullgra sin plikt, kom han som af en hndelse att
gifva akt p en stor, vild, enstaka holme p hger hand och hans
nyfikenhet sporrades desto mer af den rk, som bakom skogstopparne
syntes stiga upp mot sommarhimlen. Han hjdade pltsligt sina steg och
brjade i tankarne leta efter ngot framfaret minne, frknippadt med
denna anblick. Han hade varit med om mnga sjresor i sina dagar, men
det fventyr han upplefvat fr, ja det kunde vl vara runda tio r
sedan, gick ej ur hans minne. Och ju mer han blickade omkring sig desto
bekantare frefll honom hela omgifningen. Det mste utan tvifvel varit
just p denna plats fverfallet skedde, det nattliga illddet, d han
och hans kamrater blefvo plundrade p alt och blod flt i strmmar. Och
i hvad afsikt kunde man vl denna sena tid p dygnet syssla med eld dr
borta p holmen. Det var helt visst samma illsluga sjrfvarpack, som
uppehll sig hr fr att lura ut sina rof.

Pltsligt gjorde han allarm.

Marve, som rusade yrvaken upp, tilldelade den plikttrogne mannen en
rund portion afgrundstillmlen och tillsporde hvad fan som gaf honom
anledning att stra honom i hans nattro. Men d vakten hjdlst kallade
p honom och med en tyst tbrd pekade p den hemlighetsfulla n midt
emot skeppet, brjade Marve omsider gnugga smnen ur gonen och tog sig
fr att underska situationen. Och drunder trdde matrosen fram till
honom och hviskade ngra ord i hans ra, de dr ej tyktes frfela sin
vrkan. Ofrtfvadt sgs skeppets gare sjlf hasta ned under dck och
purra an hela besttningen, som inom kort bevpnad in till tnderna
afvaktade hvad som komma skulle.

Tiden var ocks dyrbar, ty redan sgos tv vl bemannade farkoster
runda holmens udde och stlla kosan ut till skeppet. Marve hade i tid
gifvit sina mn befallning att kasta sig ned p dcket och i denna
stllning afvakta order till uppbrott. Sjlf fljde han jmvl
exemplet, hvarp den gamle sjbussen som om ingenting passerat
fortsatte sin vandring. tminstone bibehll han till skenet sitt lugn;
men s beprfvad han n var p det vta erfor han likvl en underbar
beklmning kring hjrtat, som ej tyktes bda godt.

Snart voro de bda farkosterna redan ttt invid skeppets sida och frn
en af desamma tillropade en hes och skroflig stmma ett:

-- Hvems r skutan och hvad fr den ombord?

Den tillfrgade svarade med ltsad likgiltighet:

-- Skutan r min herres och inombords har den bde vtt och tort af
bsta slag.

-- Den dj--ln fr morska ord p lpparne, hrdes de angripandes ledare
yttra till sitt flje, men han skall nog snart blifva spkt, det lofvar
jag.

-- Vi komma frn slottshfdingen och fordra i hans namn att f
underska fartyget.

-- Drtill hafven I frdme mig ingen rttighet, gaf den tilltalade
till svar, ty frst och frmst ro vi p utgende och fr det andra har
slottshfdingen ingen laglig rtt att fverrumpla fredliga sjfarande.
Och r ngon nog inbilsk att tillta slikt, s bra ej alla vara
likadana narrar. Hlsa er herre och sg honom det.

Nu uppstod oro bland btlagets besttning.

-- Fram till skutan och upp p dck! dundrade en rst fver mngden.

-- Tron I jag ej knner er frdmde rfvarpack, jag har en gng frut
prfvat edra listiga pfund och vet denna gng att taga mig till vara,
ropade vakten.

Man hll redan p att ntra skutan och ett och annat hufvud var just i
berd att n fver relingen, d Marves manskap redde sig till motvrn.
Nu uppstod en blodig lek, hvari sjrfvarene stodo sig sltt i den
kinkiga position de innehade, klngande som de befunno sig lngs
skeppets sidor. Den ene efter den andre sgs efter ett vl mttadt hugg
slppa sitt tag och falla tungt ned i det glupska djupet. De
kvarvarande, som funno situationen mer n kinkig, skyndade tillbaka i
btarne och rodde i vg tfljda af Marves och hans besttnings
hnfulla tillmlen och tillnskningar om bttre lycka nsta gng.

Marves byte frn bo, som uppvakts af det fasliga bullret och tumultet
uppe p dck, hade rusat upp yrvaken och sllat sig till de uppbragta
besegrarne.

Nu fick man p btarne sikte p henne, och igenknnande nymfen frn
"Sista styfvern" slkte man sin frtret fver det misslyckade angreppet
med att sa ut okvdingsord fver Marve och henne.

-- Du r en nnu strre tjuf n vi, du stjl mnniskor, vi srja endast
fr brdfdan. Men vnta, tyske skojare! Om vi nnu en gng f fatt i
ditt kull, d skall du ta mig f--n ha betalt fr gammal ost.

Snart rdde ter frid ock stillhet p den vida fjrden. Nattvakten
ensam vandrade uppe p dcket, uppmrksamt spjande omkring sig fr att
varsko om nya "ugglor lurade i mossen."




XIII.

En gammal bekant.


Bland Finlands f mera bemrkta stder i medlet af femtonhundratalet
intog Raumo ett af de frmsta rummen. Ock fr sin frkofran
hade staden helt visst mycket att tacka det dr frlagda
franciskanerklostret.

r 1442 hugnades dess borgare med tillstnd att bygga ock bo, slja och
kpa med samma rtt och frmner som borgarene i bo tnjto. Sist
nmda stad hade i nmda afseende erhllit privilegier, hvari bl.a.
stadgades, "att fartyg frn Nyland, Egentliga Finland ock Bottniska
vikens kuster skulle beska bo ock Stockholm, med frbud att i
sydligare orter eller i utlandet afstta sina varor, hvarigenom bo vid
sidan af Stockkolm blef en hufvudstapelort i riket. Icke hller fingo
utlndska fartyg segla norrut frbi bo fr att i de bottniska
kustorterna frslja sina varor." r 1444 erhllo Raumo stads borgare
kpstadsrtt. De skulle nmligen hafva borgmstare och rdmn. Jmvl
frordnades, att en byfogde skulle sndas dit fr att uppbra konungens
skatt. r 1476 beviljades staden bde in- och utrikeshandel mot en
rlig skatt af 80 mark.

Ju strre privilegierna slunda blefvo desto lifligare blef jmvl
affrsvrksamheten  orten och vid sidan af denna vxte vlstndet.

Bengt Lydikeson var en af stadens mera burgna borgare p 1480-talet.
Han stod i affrsfrbindelser ej blott med kustborna lngt upp i norr,
utan talrika af hans farkoster pljde fven Bottenhafvets bljor
och hemfrde frn Sveriges hufvudstad klingande mynt eller
ndvndighetsartiklar i utbyte. Ja t.o.m. de tyska hansestderna
mottogo ofta besk af hans skepp.

Ngra af dessa frdes af hans sner, hvilka alt frn tidiga r gjort
sig hemmastadda p hafvet; men drjmte hade han i sin tjnst mngen
beprfvad sjbuss, som trots en ftalig besttning gjorde snabba och
lyckliga resor.

En oktoberafton, omild och vresig, sdana hsten i norden s ofta har
att bjuda p, finna vi borgarfamiljen samlad i det lga trhusets
gstrum. Vningen utgres frutom detta af butik, kammare och stuga,
hvilken sist nmda jmvl tjnstgr som kk. Till grden hr drjmte
en rad rymliga uthus, bland hvilka fven varuupplagsmagasinen befinna
sig.

I gstsalen r konversationen i full gng. Husets herre och man dryftar
med en af sina kolleger borgaren Granson om de frsvrade utsikterna
fr handeln p Nevan och Narva, ty i fljd af de ondsinta ryssarnes
stmplingar sterifrn hade den hgsinte och modige hfdingen Erik
Axelson Tott det s velat, att ngra affrsfrbindelser ej lngre
skulle bedrifvas med slika orostiftare.

Enkefru Byning, som ofta beskte stadens borgmstares hus, hade hrt,
att det ocks skulle draga ut p tiden innan ngon fred med de ryske
fridsstrarene kunde fs till stnd. Vi g ej hller sjlfva s varliga
till vga mot vra fiender, menade hon. Slunda hade exempelvis hans
nd Axelson gjort mnga utfall, hrjat och slagit ihjl folk och f
till hmd eller frnjelse. Husets fromsinta vrdinna infll d och d
blott med ett ord, framhllande det beklagliga i, att mnniskan stdse
skall stadkomma strid och ofrid.

Lydikesons sextonriga dotter Greta, knd  orten fr sina
utomordentliga behag och sin huslighet, lyssnar blott med ett hlft ra
till de ldres samsprk, medan hon ombesrjer serveringen, ty
konvenansen fr tiden fordrade, att de yngre familjemedlsmmarne blott
ytterst sparsamt skulle gifva sina egna sikter tillknna.

Och under samtalen smuttade man p fruntimmerssidan p basterten, ett
slags stt spanskt vin, som endast bestods i burgnare borgarehus och
vid de hgre uppsattes gstabud.  herrsidan ter strkte man sig med
godt hembrygdt l, hvartill maltet hmtats frn Lydikesons eget hemman
ngra mil utanfr staden. Humlen var frn Tyskland.

Gstfriheten var en knd dygd i vrt land bde hos allmogen och de
hgre stnden. Sllan fick en frmling lmna ett hus, innan han
undfgnats med mat och dryck efter vrdsfolkets rd och lgenhet.

Efter det man smuttat ut vinet och tmt lkrusen bjd Lydikesons p en
kvllsmltid i strsta hvardagslag, men ndock vrdig det frmgna
borgarhuset och gster, hvilka fr resten ofta voro sedda inom
familjen.



Till smrgsbordet hrde utom det delikataste hembakade hvetebrd --
hvete odlades vid denna tid blott p land och i sydvstra Finland --
flere p olika stt inlagda fisksorter, bland hvilka laxen intog
hedersrummet. Smret var en delikatess, ty boskapssktseln hade nnu
fga utvecklats.

S fljde bastantare anrttningar. Frst hgg man i en lcker
tjderstek och sedan man efter densamma lskat sig med en mugg l
inbars en ugnstekt gdda, prydligt garnerad med grnt.

Fisket var jmte kerbruket folkets frnmsta nringsfng och en icke
obetydlig del af den till kronan erlagda skatten utgjordes just af dess
produkter.

Man hade s smningom hunnit till desserten, som denna gng bestod af
frn utlandet infrd konfekt och pplen, d utifrn frstugan frnams
ljudet af steg.

Snart ppnades ocks drren till angrnsande rum. Lydikeson uppsteg nu
och begaf sig dit ut fr att efterse hvem den beskande var, men fann
till sin frvning sin dotter redan sluten i armarne p en axelbred ung
man, hvari han snart igenknde sin fosterson, den duktige skepparen
Penttu Niilonen.

-- Se s, slut nu med smekningarna och kom och tryck far din till efter
den lnga skilsmssan. Anar du haft fullt upp att gra under de bistra
dagar vi nyss upplefvat.

Penttu hastade frn dottern till fadern och sedan varma handslag
vxlats fann han sig snart fjrran frn storm och ovder frflyttad
till den fridfulla kretsen af kra anhriga och vnner.

Nu var det skepparen ensam frbehllet att hafva ordet. Han skildrade
om resans besvrligheter, om nyheterna frn den svenska hufvudstaden,
om varuprisen och det goda byte han som vanligt gjort. Och gubben
Lydikeson, som jmte sin stallbroder Granson med stegrad nyfikenhet
och spndaste intresse blickade upp till den manhaftige ynglingen, var
ej sen att upprepade gnger rcka honom lkruset med en uppmaning att
strka sig efter vl fullgjordt vrf.

Under berttelsens gng skte Niilonens blickar upprepade gnger den
vackra Greta, som  sin sida med stilla vlbehag och af varma knslor
klappande hjrta mtte dessa krvnliga gonkast. Penttu hade ocks
knappast hunnit fullgra, som han tykte, sin skyldighet mot de gamla,
innan han hastade ut i stugan, dit hans skatt kort frut dragit sig
undan.

-- De kra barnen, hviskade borgarfrun till enkeborgmstarinnan, hlla
rtt mycket af hvarandra.

-- Det synes s. Tnk hvilken lycka fr den fvergifne stackars gossen,
att han hos er fick hem och hgn.

-- Ja, det har mngen gng beredt mig och min man den innerligaste
gldje att hafva kunnat utfra detta barmhrtighetsvrk. Och egentligen
gr jag ortt i att kalla det s, ty han har redan hundradefalt
tergldat vra sm tjnster mot honom.

-- Och ett godt och lyckligt par bli de unga, det frskrar jag. Ty
Greta r en flicka som f.

-- Ja nog har jag efter bsta frmga bjudit till att uppfostra henne.
Men att min man vill hlla henne undan fr folk s mycket som mjligt,
det har aldrig varit min vilja.

-- De fderna hafva ibland sina egna ider och tidsandan r sdan.

-- Tidsandan! F ej frldrarna bestmma fver sina barn efter eget
godtycke. S var det tminstone i mitt hem. Undras just hur man eljes
kunde vara tillsamman med folk, d man en gng satt foten under eget
bord.



-- Med tiden lr man sig nog alt. Och Greta r helt visst lraktig i
ett som annat.

Granson gjorde nu uppbrott, ty det brjade redan lida mot nio och
tidens sed fordrade att man skulle bittida till sngs p kvllen, fr
att ej sedan sofva bort de fr driftig vrksamhet efter en strkande
natthvila bst egnade morgontimmarne.

Borgmstarinnan skte nnu d hon bjd godnatt intala den vrda
borgarfrun att anvnda all sin vltalighet p sin man fr att frm
denne att lta Greta handla mera tvngfritt, ty p detta stt fr
karaktren tillflle att utbilda och stadga sig, ssom hon fint
uttrykte sig. I annat fall blef hon en lekbll fr andras nycker.

       *       *       *       *       *

Efter ngra rs frlopp finna vi Niilonen som vlbestld kta man p
ett litet men vl upparbetadt hemman i Raumo stads nrhet. Hemmanet
hade de unga tu mottagit af frldrarne ssom frlning och genom flit
och sparsamhet hade Penttu redan inlst sig ett af foster- och
svrfaderns mnga fartyg. Med detta gjorde han fortfarande, d ej brda
hemsysslor frestodo, fraktresor p Stockholm.

Af den fattige fiskargossen, hvilken efter hemmets frskingring
frsvann i obekanta den, hade slunda blifvit en vl brgad kta man,
som trots de motigheter han upplefvat nu kunde blicka framtiden an med
frtrstan och tillfrsikt.

Minnena frn barndomens dagar och skilsmssan frn mor och syster, dem
han sedermera aldrig tersett, tyngde dock mngen gng honom fven
under de gladaste gonblick. Men d fans det stdse en, som frstod att
skingra bekymren och ingjuta trst i hans sorgsna hjrta. Hans hustru
Greta var stdse en god ngel i det hem, som idoghet och trohet bygt
och som sent skulle berfvas den frid, som hr gjort sitt intg.




XIV.

I Paris.


Universitetet i Paris utgjorde nda till slutet af medeltiden den
frnmsta samlingsplatsen fr kunskap skande mn och ynglingar frn
hela den vsterlndska kristenheten. Ja t.o.m. pfven hade ssom bevis
p dess fruktbringande vrksamhet frklarat, att "dr de sknaste
smykken fr Kristi brud frfrdigades". fven ett antal finska
ynglingar, frmst de, hvilka utbildade sig fr hgre kyrkliga mbeten,
fortsatte hr sina studier, andra ter stlde kosan till hgskolorna i
Prag och Leipzig.

Bland finske mn, hvilka srskildt utmrkt sig under sin vistelse i
Paris, m i detta sammanhang framhllas biskop Olaus Magni, som 1427
dr aflade sitt frsta lrdomsprof, i det han frsvarade en s.k.
baccalaureat-afhandling. Sedermera blef han licentiat och magister samt
vrkade ssom lrare under titeln "lector ethicorum". Han nmnes fven
"pedagogista" eller frestndare fr en enskild, frberedande
lroinrttning.

Den filosofiska fakulteten var delad i fyra "nationer", af hvilka den
engelska omfattade ynglingar hrstammande frn England, Tyskland, den
skandinaviska norden, fven Finland.

Nationerna utsago sjlfva sina mbetsmn, kallade "receptores", hvilka
frvaltade deras ekonomi, och "procuratores", hvilka voro ordfrande,
hvarjmte de fyra nationerna gemensamt fr tre mnader i gngen valde
universitetets rektor. Olaus Magni innehade flere gnger alla dessa
frtroendeuppdrag. Han var t.o.m. medlem i en deputation, som 1436
sndes att  universitetets vgnar underhandla med Frankrikes konung
Karl VII.

D den 18-rige Arvid Kurck 1482 afslutat sina studier vid bo skola
utgjorde universitetet i Paris det stdse hgrande mlet fr hans
lngtan att vidare utbilda sig fr det prsterliga kallet.

Vi hafva sett honom lmna Auras strnder bakom sig och slita de band
syskonkrleken enat fr att g hgre uppgifter till mtes. Vi terfinna
honom kort hrp i den bullrande vrldsstaden i kretsen af
kunskapstrstande ynglingar frn vidt skilda lnder.

Arvid Kurck begynte i likhet med andra landsmn sina studier i den
filosofiska fakulteten, dr han under en ldre magisters uppsikt fvade
sig i de akademiska disputationerna.

Efter tv rs studier aflade han baccalaureiexamen och fungerade som
sdan ren 1485-86 samt ssom s.k. incipient 1486-87, hvarp han tog
magistergraden.

Magistervrdigheten hade p denna tid stort anseende; dess innehafvare
betraktades ssom riddares vederlikar. En person med denna lrda grad
hade vgen fr sig ppen till kyrkans hgsta vrdigheter och kunde
genast vid sin hemkomst prkna ngon indrktig prsttjnst.

Arvid Kurck lmnade i Paris mnga vnner, men fven nationen i dess
helhet hade skl att sakna honom, ty han var den rikaste finne, som
under hela medeltiden studerat dr och hans afgifter till nationskassan
hade drfr varit ganska betydliga.

       *       *       *       *       *

Det r r 1485. En ltt hstskymning hvilar fver det lilla rummet i
ett af de aflgsnare stadsdelarne af den redan ansenliga vrldsstaden.
Tv unge mn skda tankfullt ned p det nnu myllrande lifvet utanfr;
men d och d mtas deras blickar under det lifliga samtal, som
upptager dem. Vi igenknna genast i den enes spda, men retliga gestalt
en af hufvudpersonerna i vr skildring, den blifvande biskopen Arvid
Kurck. Den andre har fven ssom innehafvare af kyrkans hgsta
vrdigheter inristat sitt namn i Finlands kyrkohistoria -- Johannes IV
Olavi, bda nu baccalaurer vid den fjrran frn hemlandet belgna
hgskolan. Deras samsprk gller norden, och de skiftesrika hndelserna
dr: Unionens stormar, fiendernas hrjningar i fosterlandet och
fosterlandsvnnernes frsk att bringa reda i den trassliga hrfvan.
Bda varmt hngifna dessa fosterlandsvnners strfvan upprkna de med
smrta de mnga hinder, man dr borta sker lgga i deras vg.

D, liksom eldad af en inspiration, utbrister Kurck, medan en sregen
glans strlar ur hans bl gon:

-- Den tid skall vl stunda, d ocks vi kunna lmna vr skrf fr det
allmnna bsta, tror du ej det?

-- Ja, om vra planer ej afbrytas af en hgre vilja.

-- Och hvarje vlvillig handrckning synes desto mera af nden, d
faror stndigt hota frn alla hll, faror, hvilka kunna bringa fven
dem, som ro den fosterlndska saken mest hngifna, att vackla.

-- Du syftar p Kalmar recess.

-- Ja och det bryderi, den dle Sten Sture genom en obetnksamhet
rkat i.

-- Det r ej s godt hller att st ensam mot mngden och dess nycker.
Fr att f sina hgsta nskningar uppfylda skyr den ej att bruka hvilka
medel som hlst. Det allmnna bsta fr d vika fr personliga
intressen och frdelar.

-- Ja ocks kyrkans mn hafva p stt och vis lofvat kung Hans sin
hyllning, blott han frbunde sig att g in p deras nskningar.

-- Men denna vacklande hllning r ej det enda hotfulla i
fderneslandets lge. Sten Stures missmja med Svrdsbrdraorden har
rykt frn riket ett kraftigt vrn mot stmplingarne frn ster.

-- Och gr det blott en gng drhn, att ryssarne sluta frbund med
kung Hans, blir den sista villan vrre n den frsta.

Johannes Olavi yttrade intet hrtill, han syntes med sin sjls inre ga
liksom ska trnga in i den dunkla framtiden. Omsider sade han med
vemod:

-- Kyrkans stllning r brydsam under alla dessa krigets fasor. I
stllet fr att lugnt f fortg p den sanna fridens vg ndgas hon
omfatta vanskliga intressen och uppoffra sina egodelar fr att ska
bereda segrar, hvilka antingen ej alls vinnas eller, om de ngon gng
blifva en vrklighet, ro af kort varaktighet.

-- Du har rtt. Men d ovnnen str och klappar p drren mste man ur
huse. Ovnnen vljer ej, han tager hvad han fr bst finner. Och
kyrkans vlfrd hotas lika vl som alt annat, om han fr husera fritt.

-- N vl. Men de personliga intressena d?

-- Det r skamligt att lta det sjlfviska tala, d det gemensamma
fosterlandets vl str p spel. Vare detta vr lsen fr framtiden.

-- Tag min hand drp. Frmmande frtryck r dubbelt frtryck. Dess
intressen g endast ut p att rifva ned hvad andra under svett och mda
uppbygt.

Vnnerna tskildes; men deras rdslag fortforo sedermera under hela
deras sammanvara i den franska hufvudstaden. Fga anade de nnu d, att
de bda vrkligen en dag skulle sttas i tillflle att utfra hvad de
nu i ungdomlig ifver planlade, att den ene skulle taga i dr den andre
slutat, att kyrkan skulle g nnu brydsammare den till mtes, men att
den utblottad vl p timliga godelar skulle erhlla en rik godtgrelse
hrfr i den gryningsperiod, som med reformationen gick upp fr henne.




XV.

Domkapitlet hller sessioner.


nnu ngon tid fre den stora brand, som 1827 fvergick den gamla
Aurastaden, stodo omkring domkyrkan frn ldre tider tillbaka flere
stenhus. Bland dessa fsta vi hr srskild uppmrksamhet vid ett,
belget i stra delen af den kyrkan omgifvande byggnadskomplexen.

Byggnaden, uppfrd i tv vningar under biskop Tavasts lefnad, anvndes
under katolska tiden fr domkapitlets sammantrden; men sedan t
detsamma anvisats sessionsrum i sjlfva kyrkan, blef husets fra vning
nedrifven och den nedra begagnad dels till landtrnteri, dels till
smedja fr kyrkans behof och senast till kyrkans materialhus.

Ltom oss gra ett besk hr r 1492.

Genom en lg ytterdrr instiga vi i en rymlig frstuga, hvars golf r
belagdt med tegel. Hrifrn leder en smal trappa upp till byggnadens
fra vning upptagande ett enda stort rum, till hvilket ljuset
instrmmar genom fyra fnster.

Kring ett lngt bord placeradt midt p golfvet sitta domkapitlets
ledamter samlade. I ena ndan af detsamma varsnas biskopen, Magnus III
Nilsson Stjernkors till Srkilax. Drnst i ordningen flja de 12
kanikerne eller capitulares, bland hvilka frmst mrkas domprosten,
rkediakonen, rkepresbyteren och dekanen. Bland de friga ledamterna
terfinna vi vra vnner frn Paris: Arvid Kurck och Johannes Olavi.
nnu m vi anteckna tvnne personer, hvilka tagit plats vid en af
sidovggarne, landtprosten Ericus Simoni och kyrkoherden i Somero
Michal. -- -- -- -- --

Magnus Stjernkors ppnade sessionen med ett andragande, hvari han
redogjorde fr hufvudinnehllet af de Statuta synodalia, hvilka p det
kort frut sagda r afhllna synodalmtet i bo pbjudits.

Pastorerne, yttrade han, bra frn predikstolen undervisa folket att i
ddsfara hvem som hlst, fven fader eller moder, kan dpa sitt nyfdda
barn. Dpelseformeln r: jag dper dig i Fadrens, Sonens och den Helige
Andes namn. Amen. Pastorerne i Norrfinlandia och Suderfinlandia bra
hafva ny chrisma fre Pskhgtiden [chrisma var en helig smrjelse,
bestende af olja och balsam, hvarmed de, som dptes, smordes p
hjssan], i Satakunda, det aflgsnare Nyland och Tavastland 15 dagar
efter Psk samt de frige fre Bnsndagen. Chrisma fr endast med olja
uppblandas. Vid lggandet af botfningar br den strsta varsamhet
iakttagas, s att de biktande vl underrttas om det straff, hvartill
de genom hvarje ddssynd gjort sig skyldige; men sjlfva penitensen

beror af biktfadrens prfning och br lmpas efter den biktandes
beskaffenhet. Kvinnors bikt fr icke hras i kammare eller slutna hus,
ty under sken af dygd hafva laster ofta insmugit sig. D ingenting hos
mnniskan r dyrbarare n den till Guds belte skapade och af Kristus
terlsta sjlen, s anbefalles pastorerne p det strngaste att med
sidosttande af annat utan minsta drjsml beska fven fattige sjuke,
fven med egen hst. Pastor m icke excommunicera ngon af sina hrare
utan srskildt tillstnd af biskopen, domkapitlet eller sin landtprost.
Pastor br hafva upptecknade de fall, i hvilka det r honom tilltet
att utesluta ngon frn nattvarden vid Psken, fvens br han ega
Canones poenitentiales, enligt hvilka han kan plgga hlsosamma
botfningar. Ingen m uteslutas frn nattvarden fr vrldsliga
frbindelser eller personliga skulder. P hvarje landskyrkas
invigningsdag bra frn predikstolen namnen p kyrkans vlgrare
upprknas och dagen drefter hgtidlig begngelse med mssa och
vigilier fr dem firas. Pastor eller Capellanus br hvarje sndag frn
predikstolen p modersmlet upplsa Fader vr, Ave Maria, tron samt
biktformeln och ligger det honom att hafva dessa stycken p
folksprket skrifna, p det att han alltid m p samma stt lra sina
sockenboar och desse lttare lra sig dem. t biskop frbehlles
uteslutande rttighet att aflsa hlgedomsrnare, fvensom den, som
burit hnder p en prst. Prst m icke utan biskopens och domkapitlets
tilltelse begifva sig utom stiftet. Kyrkans dyrbarheter bra vara
noggrant upptecknade, icke blott i en utan i olika bcker. Likaledes
bra prstgrdens inventarier vara frtecknade, icke blott i kyrkans
bcker, utan fven i pastorns egna, fr eldsvdas skull. Prst, som af
sin fretrdare icke mottagit fulla och oskadade inventarier, br dock
vid sin afgng lmna dem i fullgodt stnd. Pastor eller vikarie br
vrda sig om prstgrdens hus, hlla taken fria frn takdropp,
underhlla drrar och ls samt icke betunga sina sockenboar med alla
sm frbttringar. Pastor br grda ng och ker samt grfva brunnar.
Frsummar han detta, s br han vid visitationerna strngt bestraffas,
erstta skadan samt icke hafva rttighet att gra testamente, innan
denna frsumlighet blifvit godtgjord.

Biskopen betonade hrp, att han uppgjort dessa stadgar fr att s vidt
mjligt afvnda tidigare missbruk. Ty kyrkans vrf r att infra skick
och ordning i frsamlingarna, att motarbeta lastbart lefverne och
lttsinniga handlingar. Dess egendom, som genom Gudi behagliga och
varmhjrtade mnniskors bistnd sammanfrts och endast kunde anlitas
till dess egen framgng och fderneslandets bsta, mste ordentligt
frvaltas.

Han vnde sig nu till Ericus Simoni och sporde hvad denne hade att
anfra.

Mster Ericus uppsteg och meddelade, att han under sin senaste
visitationsresa af socknemnnen i Somero ltit sig berttas om en mngd
grofva frseelser, hvartill socknens herde gjort sig skyldig. Han hade
sedermera sjlf nrmare underskt frhllandet och funnit denne mot
sitt bttre vetande hafva frbrutit sig mot sina medmnniskor och den
heliga kyrkans bud och freskrifter, fr hvilket han ej kunde undg
npst. Men d kyrkans stadgar intill nu varit ngot svfvande och ej
fullt tydligt framhllit hvad dess tjnares plikt och rtt r och hans
hgvrdighet biskop Stjernkors' vlvisa stadgar frst senare utfrdats
anhll han, att hgvrdiga domkapitlet ville skonsamt dma dessa
felsteg.

Frbrytelserna bestodo bl.a. dri, att kyrkoherden Michal utan skl
uteslutit frsamlingsbor frn nattvarden, att han drjt att infinna sig
hos sjuka, som drfr dtt utan ndemedlens bruk, att han ltit en dd
person ligga obegrafven o.s.v.

Biskopen vnde sig nu till den anklagade och tillsporde honom angende
orsaken till dessa frseelser.

Kyrkoherden Michal hade intet annat att anfra till sitt frsvar n
att personerna i frga bemtt honom ogstvnligt under hans sockenresor
och annars bevisat honom uppenbar ringaktning. Medgaf vl att han
kunnat lna ondt med godt eller anvnda lindrigare medel mot sina
ovnner, men betonade tillika, att ingen, ej ens kyrkans mn, kan
fritaga sig frn syndens vlde fver mnniskan.

Nu tillsades parterna att uttrda, hvarp fverlggningarna vidtogo.
Under dessa lade samtliga domkapitlets medlemmar frn den yngste till
den lste kaniken sitt ord i vgsklen fr eller emot. Sedan domen
formulerats, hvarvid ssom frmildrande omstndigheter upptogos, att
kyrkoherden Michal stdse dessfrinnan uppfrt sig redeligen och att
hans frseelser denna gng frmst borde tillskrifvas hmdlusta, hvarfr
dock en hvar, mest en prstman, br akta sig och bedja om Guds kraftiga
bistnd att kunna undg slikt, inkallades de nmda personerna ter och
kyrkoherden Michal fldes mildt nog endast till penningebter.

P landsbygden utfvades domsrtten eljes i biskopens frnvara af de
nmda s.k. landtprostarne, som frde ordet vid prostetingen.
Kyrkoherden Michals frbrytelser mot ordning och skick mste dock
ansetts af ngot svrare art, eftersom de framdragits nda till sjlfva
domkapitlets och biskopens beprfvande.

       *       *       *       *       *

Det var dock ej ensamt kyrkan och dess vl hvilka stodo dess mn nra
om hjrtat, fven vrldsliga saker och ting och frmst de politiska
hvlfningarna, hvilka tidt och ofta uppdko, bidrogo att p detta hll
framalstra handlingskraft och vcka fosterlandsknslorna till lif. Och
detta lnder dessa vr kyrkas mn till dess strre heder, d
frhllandena p andra sidan Bottenhafvet gingo i en kontrrt motsatt
riktning. Slunda kunna vi hr i frbigende omnmna, att medan vra
prsters mbetsbrder i Sverige mer och mer anslto sig till danskarnes
intriger och slunda motarbetade fosterlandsvnnernes goda afsikter,
biskoparne p Kuust slott underhllo en truppstyrka till eget frsvar
samt drjmte snde bde till de ryska och danska krigen soldater och
vapen samt ej sllan bisprungo svenska regeringen med penningeln.

Ltom oss ter fvervara en session i domkapitlet ngon mnad efter
nyss skildrade tilldragelse dr. Biskop Magnus' anlete r i dag mulnare
n vanligt och fven ur de andras min, spel framskymtar bitterhet ja
t.o.m. vrede.

Hans hgvrdighet har skildrat den hotande situation, infr hvilken
landet otvifvelaktigt stod, han har i stora drag gifvit en bild af den
sndring, som rdde i norden, dar inre och yttre split nedref hvad
under rhundraden med svett och mda uppbygts. Han har framhllit
riksfrestndaren Sten Stures dla afsikter, men tillika de svrigheter
denne hade att kmpa med, omgifven som han var af hycklande och
upptgslystne rnksmidare.

Biskopen har s fvergtt till fredsunderhandlingarne mellan Sveriges
och Rysslands regeringar. Angende en varaktig freds afslutande sade
han sig dock hysa fga hopp. Denna sin sikt hade han ocks framhllit
i ett bref till Sten Sture, dri han bland annat ifrgasatte, huruvida
det ens vore skl att i Ryssland ska utvrka en bestende sdan. Redan
frut hade man nmligen frgfves gjort frsk i detta syfte, hvarfr
det kunde synas mera ndamlsenligt att nja sig med ett stillestnd.
En fred sluten t.o.m. blott fr en tid af tio r skall icke hllas, ty
s framt storfursten af Moskva ser sig i tillflle att angripa oss,
skall han gra det. De fordringar Ivan III drjmte uppstlde voro s
stora, att det syntes omjligt att bringa ngon fverenskommelse till
stnd. Det vore drfr att befara att striden nyo mste upptagas,
hvarfr man borde p alt stt anstrnga sig, fr att till dess vara
beredd till motvrn.

Biskopen hemstlde drfr nu till domkapitlet huruvida ej nya
underhandlingar med Svrdsbrderne i Liffland, med hvilka naturliga
bundsfrvandter Sverige, ssom tidigare nmts, ej mer stod p sin
manliga vnskapliga fot, borde inledas. Frslaget godkndes enstmmigt
af de frsamlade och srskildt lade Arvid Kurck och Johannes Olavi de
varmaste fosterlndska sikter i dagen, sikter, hvilka, ssom vi skola
finna, nnu mera i framtiden, d nmda personer sjlfva fingo kyrkans
roder i sina hnder utgjorde ofrgtliga bevis p handlingskraft och
ett delt tnkestt. Vi anfra blott hvad den sist nmde r 1504 midt
under stridens brand skref till Svante Sture: "Gud vet att detta landet

str vedermda fre och rlig bde af kristne och okristne fiender, s
att det icke kan blifva vid sig, utan Gud allsmktig och de helige
Sveriges patroner ville det desto bttre beskrma och Eders herradme
med makt, folk och goda rd. Huru sdana frdrf, som nu tillstunda,
mtte afvrjas, dr vele vi hjlpa till efter vr yttersta makt och
frmga."

Resultatet blef, att man utsg tvnne medlemmar af domkapitlet: Erik
Ragvaldson och Henrik Venne, hvilka tillika med tvnne frlsemn Knut
Posse och Magnus Johansson skulle ska undf Svrdsbrdernes hjlp mot
den ifrn ster hotande faran.




XVI.

Otto Rud brandskatter bo stad och Ndendals kloster.


Angreppen sterifrn, hvilka medfrt mnga blodiga offer och spridt oro
och armod i nordens bygder, hvarfr detta krig ocks ftt det
betecknande namnet: stora ryska kriget, hade nu upphrt. Men den
vlbehfliga hvila, hvarefter vrt land suckat, unnades detsamma ej.
Fiendtliga skaror frn motsatt hll brjade hr utfra dater, knappast
mindre rofgiriga, mindre blodiga. Under alt detta hade Sten Sture
aflidit och Svante Sture efter honom utsetts till riksfrestndare.

       *       *       *       *       *

Det r den 2 augusti 1509 p kvllen. Lifvet i gamla Aurastaden gr sin
sedvanliga gng. Vespersngen frn S:t Henriks dom p vnstra stranden
ljuder hgtidlig. Borgaren str vid ingngen till sin butik med mssan
i handen och sedan sngen tystnat bommar han varligt till ytterdrrarna
och gr till de sina att njuta af hvilan efter dagens vrf. Kvinnorna
pskynda sina kvllssysslor, lystna ocks de att f njuta af smnens
famntag. Luckorna slutas fr husens fnster. Snart rder nattlig
stillhet fveralt, tystnad och liksom frnvara af alt lif. Dock, lifvet
har ej helt dtt bort, frn ett och annat fnster glimmar nnu en
smnig talgdank och bakom detsamma varsnas ett nedhukadt hufvud forska
bland folianter eller ser man pennan trtt glida fver det ojmna
pappersbladet. Frn ett gatuhrn hres ngon gng ett hgljudt skrl
eller en disharmonisk sng -- det r ngon slottsknekt, som gr sin
myndighet gllande gent emot de hatade tyske krmarene, eller
besttningen frn handelsskutorna, som af gldje fver ett godt kap
blickat fr djupt i glaset.

Men fven skrlet bortdr s smningom. Ljusen slckas fveralt.
Tornuret, som frkunnar tidens flykt, str ensamt tystnaden.

D, liksom gynnad af den ltta nattvinden, styr en fiendtlig flotta upp
fr Auras bljor. Den har undgtt vktarene p bohus. Tyst och ostrd
skrider den frbi de inslumrade besttningarne  de tyska
handelsfartygen. Nu har den ntt sitt ml och lagt till vid stranden.
Flottans anfrare Otto Rud ger order att landstta trupperna och
skdespelet tager sin brjan.

Redan str en af de nrmast belgna byggnaderna i ljusan lga, antnd
frn alla sidor af de hmdgiriga danska krigarne. Halfkvfda af rken
och yrvakna af fasa rusa husets olyckliga bebyggare genom lgorna eller
kasta de sig handlst ut genom fnstren, men mottogas dr ute af
halfvilda horder, som antingen spetsa dem eller sl dem till dds. Och
till jmmerropen slla sig de blodtrstiges vilda hrskri, trumpeters
ljud och trummors larm. Frskrkta eller nyfikna rusa stadens
innevnare ut frn sina bostder. Ett grsligt drama mter dem. Mn,
kvinnor och barn flyende undan frfljarene; andra dignande till
marken, fvervldigade af blodfrlust. Hugg och slag mttas hjdlst
mot en hvar, som vgar stlla sig till motvrn. Dr faller en moder med
hnderna krampaktigt famlande efter sitt i en dansk knekts armar
grtande barn, hr glider ett redan knappast hrbart ave fver en
kyrkans tjnares bleka lppar. Men de vilda skarorna bry sig ej om att
lyssna till bner. Efter ett vl mttadt hugg hemfaller denne t en
obeveklig dd. Mnga af stadens magistratspersoner, kpmn och andra
nedgras utan hnsyn till stnd, lder eller kn eller bortslpas ssom
fngar ned till fartygen. Det ena huset efter det andra frvandlas till
rykande ruiner, sedan de utplundrats p det bsta de ga. Tusenden fly
ut frn staden utan att kunna rdda annat n sina lif, mngen lmnande
t.o.m. sina anhriga antingen i det gapande eldhafvet eller till ett
byte t fiendens blodtrst.

Nu synes danskarnes vilda framfart stillas fr ett gonblick. Man har
gjort rent hus och har intet vidare att frukta. Genom hopar af lik och
spillror tga skarorna fram till stadens Stortorg, dr de kring en
lifligt flammande stockeld lta det skummande vinet och let frn de
kringliggande butikerna sig vl smaka. P lifsfrndenheter lida de ej
hller brist. De ro ensamma herrar i alla visthus och kllare och
frsumma ingalunda tillfllet att smrja krset. Och trtta efter
nattens strapatser och orgier ska de sig till hvila i de angrnsande
husen, sedan talrika utposter och vktare sndts till olika delar af
staden fr att vaka fver, att deras planer ej blefvo i frtid
afbrutna.

Den redan hgt p himlen stende morgonsolen fverraskade de vilda
sllarne, dr de med vlbehag strkte ut sig p sina mjuka bddar, en
vlfgnad, som ej p lnge sttt dem till buds. Med vresighet och trots
efterkommo de omsider de trumpetsignaler, hvilka utifrn kallade dem
till uppbrott, till nya fventyr, nya illbragder.

Snart var krigarenes brokiga flje ter uppstldt p torget och Otto
Rud gaf nu sin rfvarhord order att tga af till domkyrkan, dr det
rikaste bytet helt skert vntade den.

Framkomna hit begynte de vilda sllarne ofrtfvadt frstrelsevrket.
Kyrkogrdens trportar nedbrtos inom kort ock fver kullar och
grafstenar rusade man rofgirigt fram till kyrkdrrarne. Hr mtte dem
ett kraftigare motstnd, hvarfr de ndgades gripa till storm fr att
f drrarne att remna i sina fogningar. Inkomna i sjlfva domen, hvars
hgtidliga frid de ej drogo i betnkande att oskra genom svordomar,
skrl och hrskri, genomletade de alla vinklar och vrr. De intrngde i
kapellen och plundrade dem p deras dyrbarheter. De nedstego i
grafhvalfven och togo frn de dda hvad som var af vrde. I sakristian
gjordes dock det bsta bytet.

Bland skatter, som Otto Rud och hans flje berfvade det ldriga
templet, m anfras: den med delstenar rikt prydda biskopsmitran,
biskopsstafven, en mngd kalkar af guld och silfver, rkelsekar,
hlgonbilder, reliker och kyrkoskrudar samt de vrdefullaste bcker och
manuskript. Hvad som ej kunde medtagas slogs till spillror eller
frbigicks fraktfullt.

       *       *       *       *       *

Frn bo fra vi lsaren p en tripp till det nrbelgna
birgittinerklostret i Ndendal, som nu utgjorde det nrmaste mlet fr
Otto Ruds och hans krigares blodtrst.

Ngra klmtslag tillknnagifva att middagsmssan slutats och nunnorna
med abbedissan samt munkarne med generalkonfessorn i spetsen vandra par
om par bort till sina refektorier, dr middagsmltiden vntar.

Mltiden, uppdukad p ett lngt bord midt p golfvet, tager under
ddstystnad sin brjan och sedan man gripit sig an med anrttningarna
brjar en af systrarna upprabbla en mngd latinska glosor, hvarmed hon
fortfar under hela mltiden. Lsningen afstannar blott p ett tekken af
abbedissan, hvarvid systrarna hja sina hnder och trenne gnger
framsga sitt Ave Maria.

P liknande stt aflper mltiden jmvl i munkarnes refektorium.

I frbigende nmna vi, att mltiderna fvervakades i de manligas
refektorium af generalkonfessorn och i de kvinnligas af abbedissan
eller i hennes stlle af en aktad och revrdig klostersyster, kallad
priorissan.

Man har redan uppstigit fr att tyst, med blicken snkt mot jorden
begifva sig till sina celler, d i ett nu en af klostertjnarene
andlst inrusar och tillknnagifver, att en bt med flere nda till
tnderna bevpnade krigare just nu landstigit nedanfr klostrets murar.
Denna underrttelse stadkommer en viss oro i sinnena och de fromma
brderne och systrarna stras i sin taktfasta gng, men en vink af
abbedissan och generalkonfessorn infr ter ordning och skick i lederna
och med sviktande knn ilar den kunskapande tjnaren tillbaka ned p
sin post vid klosterporten.

Han har knapt anlndt hit innan ngra hgljudda slag med portklappen
och ngra barskt uttalade befallningar om intrde bringa reglarne att
falla.

Den bfvande klosterbrodern str nu ansikte mot ansikte med Otto Rud
och tio  tolf af hans kraftfullaste kmpar.

-- r detta ett munk- eller nunnekloster, tillsprjer han den mrke
skepnaden, som ifrigt korsar sig.

-- Bdadera, ers nd, genmler munken med sklfvande rst.

-- Under hvems fverinseende str detta kloster?

-- Under moderklostrets i Vadstena i Sverige.

-- Godt, och klostret skall vara det rikaste hr i landet?

-- Ja, ers nd, det har omfattats med stor tillgifvenhet; men lagens
skydd har ocks stdse erbjudits hr en hvar, som dr ute rkat ut fr
en syndfall vrlds mnga faror och ondsintas, lttsinnigas frestelser.

Han gjorde ter korstecknet.

-- Hll in med ditt ifriga pladder, svartkpa. Hvar har du
skattkammaren?

Otto Rud sg med ett illistigt grin p lpparne huru det sviktade i den
lismande munkens knn.

-- Guds moder skydde mig. Jag r en ringa tjnare. Jag kan ej besvara
eder frga.

-- Beknn, eller mste vi anlita vld. Ser du desse mn ro ej vana att
lekas med.

Han pekade hrvid p de bakom stende krigarene, hvilkas gon tyktes
skjuta blixtar.

-- Alla hlgon bevare mig fr ers nds vrede, jag talar sanning,
genmlte han ngot modigare. Men p en vink af den obeveklige danske
sjhjlten att gripa till stormning ndrade han ton och utbrast:

-- Ers nd vrdes vnda sig till dem, som fver detta heliga hus vldet
hafva.

-- Du vill alts, usling, att vi skola gra en omvg upp till Vadstena,
fr att I under tiden mtten f tillflle att fly undan med alla
rikedomar. Nej, tack, s enfaldige ro vi nd inte.

-- Ers nd, jag har nnu aldrig farit fram med svek. Det var en
orttvis beskyllning. Jag syftade blott, att I hos abbedissan eller
generalkonfeseorn anhllan om bttre besked n hvad jag kan lmna.

-- S visa oss till dem d och st ej hr och frhala tiden.

-- De trffas i sakristian, till hvilken drren dr borta leder.

Han pekade p en jrnbeslagen drr af manshjd, hvilken befann sig
i den framfr klosterkyrkans hgkor uppfrda utbyggnaden.
Efter ett slag p drren ppnades den af abbedissan, som drp
hgtidlig och med vrdig hllning drog sig ngra steg tillbaka int det
halft skumma, stora rummet.

Generalkonfessorn, som sysslade borta vid ett af fnstren, vnde sig
vid bullret af de intrdande om och gaf p ett ingalunda mindre
gonskenligt stt sin vrdighet tillknna.

-- I min konungs namn, brjade Otto Rud utan att blifva tillfrgad,
fordrar jag, att I genast till oss, hans utsnde, fverlmnen all
fverfldig lyx och rikedom I hr hafven eller ock en drefter lmpad
brandskatt. Gren I ej detta, hafva vi af honom makt och myndighet att
med vld krfva ut hvad ej i godo lmnas.

Abbedissans anlete antog en alt bistrare uppsyn och med armarna
korslagda fver brstet genmlte hon:

-- Och detta dristen I uttala i ett heligt rum som detta. Hlgonen vare
eder sjls salighet ndig! Hvem r denne eder konung, att han dristar
fra detta sjlfviska sprk? Vi veta vl att norden lnga tider oroats
af fienders ofog och onda stmplingar, men att en kristen man lter
dylika ord g fver sina tjnares lppar, det hafva vi till denna stund
ej erfarit.

-- Jag knner edra och edra prsters stora ord och frsk att slingra
er undan, men denna gng skall du hgvrdiga hxmstarinna ej trffa
ditt ml. Vet, att min flotta ligger ett stycke hr utanfr. Den rymmer
alla klostrets skatter mer n vl, om ock bytet i bo var godt, och er
sjlf och alla edra nunnor och munkar med.

-- Och du tror att jag ej kan nedkalla Guds eviga straffdom fver den,
som hdar honom och hans heliga.

-- Jag ger edra glosor hin, antingen betalen I brandskatten eller
befaller jag ofrtfvadt mitt folk att anlita vld.

Abbedissan och generalkonfessorn, p en hemlighetsfull tbrd af henne,
frsvunno nu genom en lndrr lmnande de frbluffade krigarene t sitt
de.

-- Frdmda trollpacka, rt Otto Rud och rusade mot den drr, som
stngde den hemliga utgngen, hafva de ej fverlistat oss och gjort oss
till sina fngar.

Han gjorde nmligen ngra ffnga frsk att komma ut denna vg och
gripa flyktingarne, men frgfves.

-- Sprngen ytterdrrarna, rt han t de nra nog handfallna krigarne.
Men deras ansatser, s eftertryckliga de n voro, frblefvo
resultatlsa.

Ett svall af svordomar gick fver en hvars lppar, d frn ett
angrnsande rum en kraftfull, entonig sng framkallade deras
uppmrksamhet.

-- Dd och pina, framhvste en af det danska fljet, de uslingarna
sjunga redan hlgonens lof fver att hafva lyckats fnga oss i fllan.

-- Det skola de ej ha gjort frgfves, dnade Otto Rud. Jag skall nog
nnu lra de skenheliga odjuren dansa.

Hrvid gjorde han en hftig ansats p den till hgkoret frande drren,
hvilken han frst nu upptkte, och ropade:

-- Fram med skatten eller sticka vi hela hrligheten i brand. Rdde sig
drp den som rdda kan.

Sngen fortfor oafbrutet. Man tyktes ej vilja lta stra sig af de
fverretade vilda sllarnes skrl och svordomar.

I detsamma ppnades lndrren ter och abbedissan och generalkonfessorn
intrdde tfljda af tvnne munkar, hvilka buro ett stort, jrnbeslaget
skrin.

-- Edert heliga nit brjar g fr lngt, yttrade Otto Rud vresigt till
de intrdande.

-- Kre vnner, frifren eder ej. Vi skola ska gra hvad p oss
ankommer.

-- I hafven velat hafva oss till edra fngar. Veten I hvad det vill
sga att utan orsak instnga danske mn inom ls och bom.

-- I boren veta, att klostrets drrar alltid ro lykta och att blott vi
kunna lsa deras fjttrar.

-- M s vara. Men s haden I tminstone kunnat befria oss frn det
ronpinande skrlet dr inne. Vi ro vana vid helt annan musik.

Abbedissan knpte sina hnder och frammumlade en bn. Hon hade samlat
systrarna och brderne dr fr att omstmma krigarenes onda sinnen. Hon
fann nu, att deras hjrtan nnu voro fr stenhrda fr att uppmjukas.

-- Gif oss nu hvad oss br tillkomma, pskyndade Otto Rud. Vi hafva
nnu mycket p annat hll att utrtta.

-- N vl, m ske, genmlte abbedissan, och huru stor skall
brandskatten vara?

-- 25 mark i penningar.

-- Gif dem detta och rdda klostret frn vanra, yttrade hon vndande
sig till sin mbetsbroder. Och du heliga Birgitta, frlt din svaga
tjnarinna denna synden. Jag gr detta fr ditt heliga namns skull, fr
den sak hvarfr vi uppoffrat alt krt och dyrbart p jorden fr att hr
i ensamheten i frid med dig och alla heliga frsaka och strida mot
synden och kttet. Bnhr din svaga tjnarinna. Amen.

Veni sancte spiritus, bifogade den till hgkoret frlagda kren, som
tydligt uppfattat de hgt, uttalade orden.

De danske krigarene stodo som p nlar. Men d det klingande myntet
hamnat hos dem fingo de snart en gladare uppsyn, och sedan de lmnat
klosterportarne bakom sig och stigit ned i de vid stranden nedanfr
frtjda btarne, lekte dem intet annat i hgen n nya rof, nya
illbragder.

Utfver hvad vi nyss ordat om lifvet i Ndendals kloster m vi i detta
sammanhang nnu ngra korta meddelanden lmnas.

Klostrets frmste upphofsman var biskop Magnus II Olofsson Tavast, som
1412-1450 innehade biskopsstolen. Detsamma styrdes af en abbedissa,
vanligen tillhrande ngon af landets aristokratiska familjer. Den
frmste bland munkarne var generalkonfessorn. Bland friga tjnstemn
omnmnes den s.k. sysslomannen, som hade uppsikten fver klostrets gods
och tjnare och ombesrjde dess frvaltningsangelgenheter. Han
inspekterade klostergodsen, frde jordebok fver dem, aflade rkenskap
infr abbedissan och vakade fver, att klostrets underhafvande
fullgjorde sina skyldigheter. Frestndaren fr klostergrden kallades
grdsmstare.

Frbindelsen mellan detta kloster och moderklostret i Vadstena var
liflig och i alla viktigare frgor inhmtades dess rd och anvisningar.
Moderklostret tillsatte abbedissan och generalkonfessorn, dock sedan
det inhmtat munkarnes och nunnornas i Ndendal uttalande drom.

Angende klosterbefolkningens antal i Ndendal under klostrets
vlmaktsdagar har man ej fullt noggrann knnedom. Men att flere af dess
invnare tillhrt landets adliga tter, ssom Fincke, Bitz, Fleming,
Kurck m.fl. inhmtas af nnu till hands varande gfvobref.

Enligt ordensregeln borde ett Birgittinerkloster best af 60 nunnor, 13
prster, 4 diakoner och 8 lekbrder. Fga troligt r att Ndendals
kloster ngonsin varit i stnd att uppfylla dessa freskrifter, men s
mycket vet man likvl, att pesten r 1508 hr bortrykte 35 personer af
bgge konventen, utan att klostret likvl gick under, hvaraf kan
slutas, att dess bebyggares antal mste varit betydande.

Klostertukten var strng, lifvet inom dess murar enformigt och fullt af
frsakelser. Srskildt glde detta nunnorna, hvilka till antal
fverstego munkarne. Nunnorna skulle enligt moderklostrets freskrifter
med strsta omsorg akta sig fr ett opassande och ansttligt
uppfrande. I kyrkan skulle de hlla gonen snkta mot jorden och vnda
sina hjrtan till Gud samt undvika att frn de platser, dem anvisats
drstdes, blicka ned till den friga frsamlingen. Fyra gnger rligen
egnades dde brder och systrar en hyllningsgrd genom vakande och
bner. Detta skedde jmvl, d ngon broder eller syster aflidit.

Klostret omfattades med varm tillgifvenhet af allmnheten. Gods,
penningar och godelar strmmade till detsamma frn alla hll. fven
konungarne och riksfrestndarene visade klostret sin vlvilja genom
sknker och gunstbevisningar. Men redan i brjan af 16:de rhundradet
brjade detsamma mrkbart aftyna. Gfvorna glesnade mer och mer och
obetydligheten af de kp, klostret efter denna tid afslutat, hntyder
p ansenligt frminskade tillgngar. D slutligen 1508 rs pest ndde
fven dess invnare frmdde detsamma efter denna svra hemskelse ej
mera repa sig, utan frfll synbarligen s smningom. Slunda hade dess
anseende och inflytande redan betydligt aftagit innan Vesters recess
1527 gjorde ett slut p alt kloster vsende i Sverige och Finland.

       *       *       *       *       *

Frn Ndendal begfvo danskarne sig dels till svenska kusten, dels till
Hangudd, drifrn de hotade bo med ny hemskelse, i hndelse de ej
erhllo 12,000 mark i brandskatt. Af biskop Johannes Olavi, som tagit
sin tillflykt till det starkt befstade Kuust slott fordrade
de en lika stor penningesumma i lsen fr biskopsskruden. De
frsvarstgrder, hvilka genast trffades p finska sidan gjorde dock
dessa hotelser om intet och lngre fram p hsten afseglade den danska
flottan till Gottland.

I hvad mn Arvid Kurck personligen led af bo stads plundring r
obekant. Sannolikt var han en bland dem, hvilka genom flykten undsluppo
fiendens blodtrst och hrjningsbegr.




XVII.

Arvid Kurck blir biskop. -- Kristian tyrann.


Den 10 juni 1510 mottog domkapitlet i bo det ovntade och sorgliga
budskapet, att biskop Johannes Olavi fregende dag pltsligt aflidit 
Kuust slott. Under en mltid hade han ftt en matbit i lufstrupen och
dtt i fljd af kvfning. Underrttelsen hrom vkte allmnt
deltagande, ty den hdangngnes nitiska vrksamhet och fosterlndska
sinnelag voro vida knda. Domkapitlet, som frn Johannes dd till hans
eftertrdares utnmning hll sina sessioner  Kuust, sammantrdde
omedelbart till val af ny biskop, fr att frekomma bde den vrldsliga
makten och pfven, af hvilka den sist nmde mngen gng egenmktigt
inskridit vid valet af nordens biskopar.

Sedan domprosten Henrik Venne och rkedjknen, magister Paul Scheel,
hvilka i andlig vrdighet stodo nrmast, frbigtts dels emedan de
redan voro ngot lderstigna, dels emedan de saknade nog mktiga
relationer, utsg domkapitlet Arvid Kurck till Johannes Olavi
eftertrdare i mbetet.

Arvid Kurck uppfylde nmligen, ssom vi jmvl tidigare erfarit, alla
de ansprk man kunde stlla p kyrkans frmste man i landet. Han
vgrade vl frst att mottaga den honom erbjudna vrdigheten, inseende
det ansvar han genom dess antagande ndgades plgga sig och det ofta
brydsamma lge, under rdande stormiga tider mste vnta honom p denna
post. Men p de friges bner lt han sitt motstnd omsider vika,
hvarp en skrifvelse uppsattes till rkebiskopen i Upsala med
underrttelse om valets utgng. Drjmte anhlls om dennes medvrkan
till den pfliga sanktionens erhllande.

En ifrig fresprkare fick nu Arvid Kurck i Svante Sture, som i den
nyvalde sg en trogen och fr de fosterlndska strfvandena plitlig
bundsfrvandt, hvarfr han ock genom svenska sndebudet i Rom
pskyndade den slutliga stadfstelsen. De utfsta rundliga
penningegfvorna, hvilka vid dylika tillfllen utfvade det
vrksammaste inflytandet, bidrogo helt visst ocks nu till sakens
snabba och lyckliga utgng. I fljd af kyrkans brydsamma lge mste
Arvid Kurck dock uppskjuta sin invigning i mbetet till den 4 okt.
1511, d den hgtidliga akten gde rum i Strngns.

Angende den finska kyrkans utblottade tillstnd lmnas oss mnga
talande bevis i de bref, Arvid Kurck aflt till riksfrestndaren.
Biskopen skrifver drom bl.a.: "Sorgliga ro de frhllanden hvari den
finska kyrkan fr nrvarande befinner sig. Den hgtidlighet och stt,
hon mst frena med sin vrksamhet fr att invrka hjande och vckande
p mngdens slumrande knslor och likgiltighet fr ngot hgre och
dlare, ha s uttmt hennes krafter, att om ej gynnsammare tider stunda
mycken kraft och ihrdighet krfves fr att stlla alt till rtta igen.
Och det ser ej ut som den nrmaste tiden i detta hnseende kunde ppna
ngra ljusare utsikter, ty frhllandena ro vill jag tro sdana, att
landets frsvarskrafter mste s vidt mjligt strkas och i detta
afseende kan ej hller kyrkan st likgiltig. Fosterlandets frsvar r
ju alla gode mns gemensamma angelgenhet. Jag har drfr ock genom
besparingar och de yttersta anstrngningar sett mig i stnd att till
den finska skrgrdens skydd utrusta ngra fartyg, om rlig och hrda
dagar ter stunda, drifrn Gud oss frhjlpe. Fr fortsatta
utrustningar af folk och fartyg samt fr proviantering af fstningarne
ndgas jag med Ers ndes vlvilliga gunst och nd jmvl afhlla mig
frn herremtet samt uppskjuta med min invigning till det mig genom
medmnniskors vlvilja och Guds rika nd anfrtrodde biskopsmbetet,
sedan jag tillika hugnats med befrielse frn den kostbara resan till
Rom."

Svante Sture afled redan den 2 januari 1512. Hans bortgng gaf vl
upphof till nya frvecklingar, utmrkta genom sin stormiga karaktr,
men efter en rad af blodsutgjutelser, nederlag och segrar frigjordes
norden likvl frn de band, hvilka unionspolitikens bemdanden att
vinna fastare mark under ftterna och fosterlandsvnnernes energiska om
ock ofta ffnga motanstrngningar plagt densamma.

Kort efter Svante Stures dd valde riksrdet vid ett mte i Arboga en
af unionspartiets anhngare Erik Trolle till rikets hfding. Men Sten
Sture d.y. bemktigade sig snart de flesta slott och mottog
trohetsfrskringar af hela allmogen, s att han den 23 juli 1512 kunde
hyllas som riksfrestndare.

1513 ppnades nya fredsunderhandlingar med Ryssland, hvilka, trots
intriger frn Danmark, fven utfllo lyckligt.

Kung Hans dog sist sagda r och eftertrddes af sin son Kristian II.
Dennes frsta ml blef att kufva Sverige.

Innan vi emellertid g att skildra de strider och frvecklingar
Kristian Tyranns regering framkallade i norden och under hvilka biskop
Kurck nra nog stdse iakttog en honom vrdig och del hllning,
afbryta vi hr fr ett gonblick den historiska trden fr att skildra
andra, fredligare vrf.




XVIII.

Syskonen sammantrffa.


Det r en kall vintermorgon 1513. Sn har under natten fallit i mngd.
Vgarna ligga igenyrda af hga drifvor och barrtrden p mse sidor om
den smala skogsstigen blotta sparsamt sin grna skrud mellan det hvita
hljet, som likt lenaste bomull lagrat sig p deras grenar. Men skyarna
dr uppe skingras s smningom och mnen trder majesttisk fram fr
att frhrliga stillheten rundtomkring. Snart synes alt som
fverslladt af de klaraste diamanter och en sakta nordan, som far fram
genom den vidstrkta skogen, smeker de vgfarandes anleten. Men
vinterkylan, som nyss frekommit helt mild och uppiggande, blir i en
hast bitande, och med frsiktighet svepa de i slden sittande omkring
sig fllarna, hvilka nyss legat vrdslst hopade nere vid ftterna. De
ett stycke efter biskopen och hans krsven fljande ryttarne brja
ocks huttra af klden och gng p gng sporra de sina hstar fr att
genom lifligare rrelser ka kroppsvrmen.

Arvid Kurcks knsliga sinne hade rnt lifligt intryck af den fridfulla
stmningen dr ute i den tidiga morgonstunden, och de minnen, som voro
fstade vid det hem, mot hvilket han nu strfvade, framkallade hos
honom tankar, hvilka, trots mnga, mnga r flytt, se'n han sist
gstade detsamma, bragte hans hjrta att sklfva af fasa och bitterhet.
Det var Laukko grd, hans barndomshem och de nya frhllandena dr han
nu ville bese och en gng bevittna. Och den lngtan, som trots alla
vedervrdigheter dref honom dit, kades desto mer ju nrmare han kom
mlet fr densamma.

Skogen brjade nu s smningom glesna och snart sg man insjns vida,
snhljda isflt utbreda sig fr den framtstrfvande lilla skaran. Det
brjade ocks redan ljusna och mnen sjnk lngsamt ned bakom
skogstopparne.

Efter ungefr en half timmes jmt traf kunde Arvid Kurck tydligt sknja
konturerna af ett tv vningshus, som helt bjrt stack af mot den
enformiga hvita omgifningen. Rken, som i sirliga ringar hvirflade upp
ur dess skorstenar, gaf vid handen, att man redan lngt fr detta dr
skakat smnen ur sina armar och gtt till dagens sysselsttningar.

Klockan kunde vara vidpass nio p f.m., d man gjorde sitt intg 
Laukko grd.

Uppmrksamgjorda af hstarnes tramp rusade ngra af grdens vpnare
nyfikna ut ur knektstugan, ty ehuru vana vid frmmande besk hr kom
detta dock ngot ovntadt denna tid af dygnet.

Det behfdes blott ngra flyktiga gonkast p den ur sldens bakste
uppstigande reslige mannen, fr att han genast af dessa skulle blifva
igenknd ssom en kr och saknad gst  stllet. Mnga af Klas Kurcks
mn voro nmligen nnu i lifvet och hade troget stannat kvar p den
post, de under en fljd af r, mngen nda frn sin ungdom, bekldt.

Men vi lta grdsfogden och hans mn taga hand om biskopens flje och
ledsaga honom in i det hem, hvars nuvarande lycka och frid bilda en s
bjrt kontrast mot de fasansfulla skdespel, hr tidigare utspelats.

Arvid Kurcks besk i fdernebygden, hvilken han ej tersett se'n han
ssom barn sprang omkring hr, gladde frmst hans syster Elin. Ty de
band, hvilka nda frn deras spdaste barndom enat syskonen, hade ej
ens den lnga skilsmssan kunnat rubba. Men ocks hennes make, den
mktige lagmannen i sterbotten och Satakunta Knut Erikson, sg i den
anlnde anfrvandten en man, hvars bde framstende plats inom
samhllet och hjrtevinnande stt ovillkorligen mste egnas all den
aktning och vlvilja det stod i hans makt att kunna lgga fram i dagen.

Rrande var syskonens mte. Med utbredda armar ilade Elin mot sin
broder redan ute i frstugan, sedan hon dock frst rtt kunnat fatta,
att hon vrkligen hade honom i sin nrhet. Lnge stodo de slutna i en
innerlig omfamning, d hennes man ndtligen fann sig franlten att
bedja den kre gsten stiga in och hlla till godo med hvad hans hus
frmdde prestera.

Sedan ett kraftfullt handslag vxlats mellan svgrarne och Kurck
nedkallat Guds vlsignelse fver det hem, hvars trsklar han nyss
betrdt, egnade han sig helt och hllet t den husliga samlefnaden hr
och t hgkomsten om flydda tider.

Och gldjen och det fridfulla, stilla hemlifvet gjorde, att han helt
glmde bort alla de mnga bekymmer, som legat honom om hjrtat, att han
som ett barn jublade med de unga plantor, hvilka varmt omhuldade af en
m moder och omtnksam fader uppvxte hr.

Knut Erikson och Elin Kurck gde i sitt ktenskap redan trenne barn,
sonen Johan och dttrarna Birgitta och Kristina. Af dessa hade dock
Birgitta lmnat hemmet fr att egna sig t det vrf, hvartill hon redan
vid fdelsen utkorats. Hon intrdde nmligen tidigt ssom nunna i
Ndendals kloster.

Hennes sllsporda begfning lofvade henne en lysande framtid p detta
flt och hrtill skulle ogensgligen i ej ringa grad jmvl bidraga en
fast energi och en tadelfri vandel samt det anseende det Kurckska
namnet frskaffat sig bde hr och lngt utom Finlands grnser. Vi
terfinna ocks r 1567 Birgitta Kurck ssom frestndarinna fr det
kloster, inom hvars murar hon under entrgen andakt och hngifven sin
fresats sett sin ungdoms fgring vissna bort. Hon afled r 1577 ssom
dess sista abbedissa.

       *       *       *       *       *

-- Lyckan har varit vr gst alt sedan vi satte bo hr, yttrade Elin
med gldje strlande uppsyn under ett samtal till brodern.

-- Det r en stor gfva ofvanifrn, den man ej grna ville frlora, men
som dock s ofta berfvas oss antingen genom egen obetnksamhet eller
andras illvilja, genmlte han med vemod.

-- Kre Arvid, jag har s mngen, mngen gng tnkt p dig och de svra
plikter din ansvarsfulla post af dig fordrar, och i mina bner har jag
stdse anropat den hgste, att han mtte bist dig och frlna dig
kraft att med framgng kunna uppfylla de frhoppningar man hyser till
dig.

-- Jag tackar dig fr din orubbliga krlek och frskrar som en ringa
tertjnst, att ditt vl icke mindre varmt legat mig om hjrtat. Men
fullt lycklig har jag ej ens i medgngens rikaste gonblick kunnat
skatta mig. Och vet du hvarfr? Jo, det framfarna gmmer s mycket,
mycket bittert, som vi borde terglda.

-- Ja vr faders blodsdd kunna ej nog dyrt betalas. Medan jag gick med
vrt frsta barn blefvo tankarna p de krckscener vr barndom
bevittnat mig mngen gng fvermktiga och jag frfll i ett svrmod,
som ej kunde undg min mans uppmrksamhet. Jag viste att detta
bedrfvade honom, desto mera som han anade anledningen drtill. En dag,
d vi sutto slutna till hvarandra och han frskte mla framtiden ljus
och lftesrik, beslt jag fr honom yppa det, jag lnge nog gtt och
rufvat p. "Dyre vn", sade jag, "om vi skulle bestmma vr frstfdda
till en medlare mellan oss och den allmakt, hvars vrede hvilar tungt
fver dessa bygder." Han hlickade frfrad ned p mig och genmlte:
"Ofvervg noga med dig sjlf om vi hafva denna beslutandertt fver ett
vsen med frnuft och fri vilja." Jag gjorde s, men ju mer jag
rdgjorde med mig sjlf dess naturligare, Gudi och hlgonen mera
tacknmligt fann jag det vara, att detta barn ptog sig klosterlifvets
band. Min plan vann slutligen ocks min makes samtycke och vr

frstfdda fick i dopet namnet Birgitta.

Redan frn sin spdaste barndom var hon ett allvarligt och tnkande
barn och den uppfostran jag egnade henne syntes mer och mer gra henne
mogen till det vrf hon sedan efter egen nskan ptagit sig. Sg mig
har jag handlat ortt?

-- Ett lif i from andakt, i umgngelse med den helige ande och trons
martyrer kan ej skattas nog hgt, svarade Kurck undvikande fr att ej
genom lnga utlggningar angende sina sikter i detta hnseende grumla
den lskade systerns dla afsikter och ingjuta hos henne tvifvel
rrande det mer eller mindre berttigade i den plan, som fr henne
mognat till en lefnadsuppgift. De villfarelser klostren trots sin i
mnga afseenden fven fruktbringande vrksamhet slto inom sina murar
samt det intrng dess bebyggare skte gra p kyrkans lagliga gebit
voro honom nogsamt bekanta.

Detta deras samtal, som uteslutande rrde sig kring minnena frn
barndomshemmet eller lifvet i det nya hem brodern nu gstade,
fortsattes sedan timmar igenom utan att ngondera, infrlifvade som de
voro, varsnade tidens flykt. Mrkret hade lnge sedan fallit p och
mnen kastade sitt trolska sken genom de frgade sm fnsterrutorna in
det rum, dr de tagit plats. Omsider kom hon dock att tnka p de
husliga plikter hon nnu hade ouppfylda fr dagen och dessa tvungo
henne nu att slita sig frn den omfamning, de tillgifna, varmhjrtade
syskonen egnade hvarandra ssom ett tyst tecken p bestende vnskap.




XIX.

Kyrklig stt.


Om biskop Kurcks vrksamhet ssom kyrkans frestndare ro de
underrttelser, hvilka gtt till vr tid, ganska tunnsdda. S mycket
r likvl bekant, att han med nit och allvar srjde fr folkets
upplysning och sedliga frkofran. Hans tta och ofta lngvariga
visitationsresor utgra fven de en bekrftelse hrp.

Men trots katolicismens ihrdiga strfvan att fortplanta kristlig tro
och kristlig sed hos befolkningen vidldde densamma dock brister,
hvilka i en snar framtid blefvo orsaken till dess undergng i norden.
Ssom ett exempel p dessa brister m hr nedan lmnas en bild af den
yttre stt och prakt, det ofta toma sken, hvarmed den katolska kyrkan
skte imponera p mngden.

r 1339-1365 hade p bo biskopsstol suttit en from och nitisk man vid
namn Hemming. Han var en storhet i sin samtids gon, men nnu mera
frhrligades han i legenden fr efterkommande slkten. Vi erinra
exempelvis om Messenii ord i mindre Rimkrnikan:

    "Han var Gudfruktig och fast vis,
    Fr sin helighets skull br pris,
    Hon btade honom s stort
    Att han mnga under har gjort."

r 1495 anfres, att Gud genom Hemming i bo vrkat mnga tecken och
under, att dylika undervrk genom honom dr skett alt sedan r 1416
samt att man drfr vore betnkt upp att med frsta hos pfven anhlla
om hans kanonisation eller tmistone skrinlggning. Dvarande
domprosten i Linkping, Hemming Gadd, Sten Sture den ldres ombud i Rom
och pflig kammarherre, fick i fljd hraf i uppdrag att till pfven
framfra och hos honom bedrifva detta rende. Han lyckades fven r
1499 att af Alexander VI erhlla tillstnd att frn grafven upptaga
biskop Hemmings ben och med tillbrliga hgtidligheter och vanliga
ceremonier flytta dem till en upphjdare och rofullare plats i bo
domkyrka fr att dr med vederbrlig vrdnad hedras, "intill dess vi
kunne komma till sjlfva kanonisationens hgtidlighet, som vi hafva i
sinnet." Rikets oroliga tillstnd vllade likvl att biskop Hemmings nu
beviljade skrinlggning frsiggick frst r 1514.

Det blef slunda biskop Arvid Kurck frunnadt att fira denna hgtidliga
fest.

Redan lngt innan den betydelsefulla dagen ingtt rdde liflig
vrksamhet p Auras strnder. Hga och lga, rika och fattiga ville p
ett eller annat stt deltaga i den "heliga" handlingen i hopp, "att
hvar och en, som hedrar den helge Herren Hemming hr i vrlden, honom
hedrar han ter utan tvekan i himmelriket."

Alla hus i staden pryddes med blomsterkransar och lfkvistar. Portarne
till de hgst uppsattes bostder voro formligen omhljda af grna
guirlander och blommor i alla frger och mellan dessa framskymtade
adliga skldemrken och frlnade frgrikedomen en n strre prakt.

I domkyrkan och dess nrmaste omgifning voro fliten och ifvern likvl
strst, ty hr skulle de mest omfattande anordningarne ombesrjas.

Mellan pelarne uppfrdes en 4 alnar hg och 30 alnar lng estrad,
hvarp bygdes ett altare. Ofvanfr estraden upphngdes 100 lampor och
p densamma placerades s mnga vaxljus den mjligen kunde rymma. Vid
foten af hvarje pelare ombragtes fat, i hvilka rkelse och myrrha
skulle afbrnnas. Midt i kyrkan upphngdes riksfrestndarens,
rkebiskopens och biskop Hemmings p bda sidor mlade vapenskldar.
Hvarje pelare pryddes drjmte med Hemmings bild och vapenskld, hvilka
omgfvos med talrika vaxljus. Blomsterguirlander fstes i midten af
hvalfvet och midten af hvarje pelare och mellan dess placerades mindre
vapenskldar och dekorationer. Kyrkogrden och dess portar smyckades
lika rikligt, och det hela tedde slunda ett i allo hgtidligt och
prunkande utseende.

Den nyss omnmda estraden eller parken som den kallades fick betrdas
endast af biskoparne, riksfrestndaren, rdsherrarne och ridderskapets
samt prsterskapets frnmste representanter.

Till hgtidligheten anlnde fven frn Sverige flere af dess frmste
mn, bland hvilka m nmnas rkebiskopen i Upsala Jakob Ulfsson och
biskop Matthias Byning frn Strengns.

Deltagarne frn eget land voro nnu talrikare och i spetsen fr dessa
frmrktes naturligtvis biskop Arvid Kurck.

Angende sjlfva hgtidligheten, hvarunder den tidigare omnmda stten
ytterligare frhjdes genom det formliga ljushaf hvari domkyrkan badade
och genom den vllukt, som strmmade ut fveralt frn rkelsefaten,
lmnas fljande nrmare detaljer:

Sedan de heliga relikerna blifvit upptagna och inlagda i ett frgyldt
skrin, p alla sidor prydt med biskop Hemmings vapen, anstldes, under
det heliga snger afsjngos, med skrinet en procession ifrn
hgkoret omkring kyrkan, hvarefter skrinet frdes in upp parken.
Riksfrestndaren och "ed fversta" buro hrunder skrinet och hvar och
en, som deltog i processionen, brinnande vaxljus. D skrinet blifvit
nedlagdt p altaret uppstmde rkebiskopen: "Veni Sancte Spiritus",
drefter afsjngos Litanian och Kyrie Eleeson samt slutligen sjng
rkebiskopen ensam: "In sancto hoc negotio hujus beati patris, beati
Hemmingi, nos non contingat errare" och kren svarade: "Te rogamus,
andi nos." Drefter frdes skrinet i procession omkring kyrkogrden och
sedan ter in p parken.

Nu begynte mssan och medan introitus sjngs bars skrinet upp p
hgaltaret eller till ett annat stlle, dit folket bst kunde komma fr
"att offra, kyssas och gra sin gudlighet."

Af riksfrestndaren och biskoparne offrades hrunder ett frgyldt och
ett frsilfradt brd, en frgyld och en frsilfrad fjrding mjd eller
vin, hvilket offer tillfll de tjnstgrande prsterna. De officierande
prsterne skulle vid detta tillflle ej erhlla ngot annat offer. Men,
heter det dock, om likvl ngon af dem som bra brdet eller
fjrdingarne vill lgga 50 eller 60 gyllen p altaret, "ther varder
ingen vredher om."

Efter offrens slut hlls ett latinskt tal p "parken" och fven p
kyrkogrden predikades om den helige Hemming.

Nu frrttade rkebiskopen den heliga handlingen och d denna begynte
skedde undervrk i domkyrkan. Eld lopp frn hvalfvet till "parken" och
ter frn denna till hvalfvet; lefvande dufvor flgo hit och dit, med
hvar sin eld; frn hvalfvet nedsvfvade oblater och stycken af oblater
och ibland dem bl, bruna, grna, gula och hvita blomblad; lefvande
fglar, ssom dufvor, hjrpar, steglitsor, sparfvar och andra sm
fglar foro hit och dit i kyrkan; bllar af linblr, fylda med krut,
antndes, nedkastades och deras sken liknade ljungeldars.

Sedan den heliga handlingen frsiggtt och mssan ndats upplstes
vlsignelsen och bnerna. Festen afslutades med hgtidliga mltider och
gstabud, hvarvid biskop Hemmings lefverne och undervrk frelstes och
dyrbar rkelse brndes.

Skrinlggningen, hvilken vanligen fregick kanonisationen, var mindre
kostsam n den sist nmda och omfattade frre ceremonier. Den som
skulle frklaras salig (beatus) mste hafva varit dd tminstone i 50
r, hafva frt ett srdeles heligt lefverne och efter sin dd gjort
undervrk. Kanonisationen eller upptagandet i frteckningen (canon)
fver hlgonen frsiggick under de kostsammaste hgtidligheter och
medfrde den hgsta utmrkelse. Till den kanoniserades ra kunde kyrkor
byggas, altaren resas, fester firas, hans reliker kunde kringfras i
processioner och han sjlf offentligen kallas.

Den t biskop Hemming utlofvade kanonisationen gick aldrig i
vrkstllighet, ty genom reformationens insteg i norden skingrades,
innan denna ceremoni gt rum, det mrker, katolicismen spridt fver
land och folk.




XX.

Kristian II vinner styret i norden.


r 1515 tervnde Erik Trolles son, Gustaf Erikson Trolle, frn Rom
till Sverige, dr han utsetts till rkebiskop. Genom detta val vktes
de gamla tvisterna ter till lif. Trolle vgrade att erknna Sten Sture
d.y. ssom riksfrestndare och belgrades drfr af denne p sitt
slott Stket. Samtidigt skte jmvl kung Kristian II fullflja sina
planer p Sveriges underkufvande. r 1517 kom han rkebiskopen till
hjlp, men blef slagen och kunde ej hindra Stkets fall och Trolles
afsttning, hvarom beslut fattats p riksdagen i Arboga den 25 nov.
nyss nmda r, dr ocks Arvid Kurck med sin rst understdde Sten
Sture. Nu vnde sig kung Kristian med sin flotta till Finland och
hrjade lngs lands och fastlandets kuster. r 1518 gjorde han ett
nytt angrepp mot Sverige, men rnte nu lika liten framgng som frra
gngen. Vredgad hrfver skte han hmden p annan vg. Han anropade
pfvens bistnd och utvrkade, att denne frklarade Sten Sture i bann
och belade Sverige med interdikt, d.v.s. frbjd fullgrandet af alla
kyrkliga ceremonier och fromma frrttningar. Ett nytt anfall i januari
1520 slutade fr Kristian lyckligare. Riksfrestndaren blef nmligen
nu af en dansk hr slagen i Vstergtland  sjn sunden i nrheten af
Bogesund. Sten Sture srades hrvid och afled p tervgen genom
mellersta Sverige den 3 febr. samma r.

Danskarnes seger var nu afgjord och  rdsmtet i Upsala d. 2 mars
erknde riksrdet i folkets namn Kristian II ssom konung.

Den enda som nnu frblef det fosterlndska partiet trogen var Sten
Stures dla och ofrskrkta enka Kristina Gyllenstjerna, som frde
beflet  Stockholms slott. Men ocks hon ndgades snart vika fr
fvermakten, likvl frst sedan hon utvrkat frskran om tillgift fr
flere af hennes aflidne makes trognaste anhngare. Bland dessa mrka vi
i Finland: Arvid Kurck, Tnne Erikson Tott, ke Granson Tott och Nils
Eskilson Banr.

Den 10 juni 1520 ingick frn den nyvalde konungen till riksrden och
andra i Finland bosatte bref med befallning att med det allra frsta
infinna sig i Stockholm, s framt de ville srja fr sitt eget, den
heliga kyrkans och menige mans i riket framtida vl och bestnd. Denna
befallning efterkoms likvl ej, ty man anade hvad afsikten med den
samma var, en aning, som ocks snart skulle s grymt besannas.




XXI.

Fosterlandsvn och fosterlandsfiende. -- Arvid Kurck vacklar. -- Gamla
vnner mtas.

-- Godkvll, frnde! Hvad ser du s jmmerligt andktig ut?

-- Tiderna, vi lefva i, ro ej just s glada hller, genmlte den
tilltalade, medan han hll in rarna.

Aftonen var mild och lugn. Ej en vg krusade den vida fjrden, i hvars
famn skog och strnder speglade sin saftiga sommarskrud.

De bda mnnen fortsatte hrp sida vid sida under ett lifligt samsprk
rodden. Den vida vattenspegeln smalnade mer och mer af och inom kort
styrde de in i ett lngstrkt sund, p mse sidor omgifvet af dunkla
skogar och ngsmarker.

Pltsligt hll den ene af de samtalande ter in rarna och yttrade:

-- Hr du sngen dr borta. Hans hgvrdighet gr det storsttligt fr
sig, medan andra fattigstackare f knoga och arbeta fr brdfdan eller
ock svlta ihjl.

-- Jag vet ej annat n att han fullgr sin plikt, som en rans man och
kyrkans frestndare br gra det.

-- Jo, jag tackar. Att genom uppenbart trots draga kung Kristians vrede
ned fver oskyldiga landsmn, det kallar du att fullgra sin plikt. Och
att sedan lta sjunga fromma snger fr att f oss att tro honom vara
en uppriktig Guds man, det tycker du bevisar hans varma nit fr kyrkans
och folkets sak. Men att han lter sina vpnare stinga ihjl oskyldiga
mnniskor, som anropa hans bistnd, hvad kallar du d det?

-- Det kallar jag lgnaktigt frtal.

-- Jas, du tror kanske att jag ej knner till huru biskopens folk
stack ihjl Hans Erikson, fr att han dristade sig ska upprttelse mot
Sturens orttvisa fogdar.

-- Men du glmmer att tillgga, huru vpnaren Mnson flydde undan Gud
vete hvart fr att undg sin herres straffdom och huru han frgfves
efterspanades bde nr och fjrran.

-- Och snde han ej skepp och soldater till Sverige fr att motarbeta
konungens afsikter?

-- Det hade han rtt till och drmed fullgjorde han sin plikt som en
rlig och god finsk man tillkommer.

-- r det d rtt att stta sig mot sin fverhet?

-- Kung Kristian r ingen laglig styresman fver Sverige och oss. Han
har med vld intrngt hit och med blod och rnker gtt fram fver
fredliga bygder.

-- Akta ditt hufvud! Om dylikt talestt komme till hans ron, kunde det
g dig illa.

-- Det betydde s litet. Mngen hgre uppsatt och vrksammare man n
jag har redan trffats af hans blodsdomar.

-- Det dr vill jag i min tur kalla nedrigt frtal. Har han ej lofvat
oss lugn och frid efter de mnga r af oro, som rdt i bygderna.

-- Idel fagert tal fr att locka oss i fllan. Du tyckes ej knna till
Stockholms blodbad och mordet  de finske adelsmn, hvilka han dock
tidigare lofvat huld och hgn fr deras rliga och modiga upptrdande
fr fosterlandets vl.

-- Om han gjort dem ett hufvud kortare, hvilket jag betviflar, s hafva
de vl frt dylika ord p lpparne som du och deras straff varit vl
frtjnt.

-- S pratar du som ingenting hrt om alla dessa grsligheter. Men att
p en enda dag strax efter sin krning lta halshugga nittioen af
Sveriges frnmsta och dlaste mn, frutom personer af menigheten och
borgerskapet, och att kort drp lta samma grsliga dd fverg
riksrdet ke Granson Tott p Tavastehus slott och ngra veckor drp
Nils Eskilson Banr p Raseborg det kallar jag att rasa vrre n ett
vilddjur.

-- Men den dr uslingen dr uppe p slottet invid oss sitter trygg och
lefver Herrans glada dagar. Skulle alt det dr vara sant, som du nu
krt i halsen p mig, borde vl kungens straffdom frmst drabbat honom.

-- Du r, hr jag, en nedrig skurk, som br fiendtliga anslag mot
fosterlandet i ditt brst. Gjorde jag rtt skulle jag stta ned dig
eller kalla hans hgvrdighets mn att stnga in dig i det mrkaste
nstet dr uppe, tils ditt uppbrusande lynne lagt sig.

-- Gr som du vill. Jag r ej den ende, som lngtar efter ett annat
regemente n det vi hittils varit nra att digna under. Fienden har mer
n en gng brnt upp mitt hus och alt det lilla jag haft och endast
genom flykten har jag rddat lifvet. Nu kommer en ny hrskare och
lofvar oss hgn och lugn efter alla dessa vedermdor, och honom kallar
du ett vilddjur.

-- Och hvilka fiender hafva d gjort dig alt detta? Jo just desamma,
hos hvilka du nu vill ska skydd. Jag har nyss nnu kallat dig frnde.
Nu ser jag i dig en fosterlandsfrrdare.

-- Och jag har hrintils trott mig i dig mta en vn och medhjlpare
vid frbttrandet af vr stllning. Nu finner jag dig vara en nedrig
pultron.

-- Lycka till p den hala stig du betrdt, yttrade hrvid den frre. Da
har vl ingalunda hller hrt huru det gtt med Hemming Gadd, den
listige ormen, som frst tjnade fosterlandet och sedan brjade g i
den danske konungens ledband. Hans hufvud fll invid Banrs  Raseborg.

Den tilltalade ltsade ej hra hans sista ord. I djupet af sitt hjrta
misstrodde han sin forne vn. Den, som en gng br afvog skld mot sin
laglige konung, kan ocks uppfinna hvilka historier som hlst fr att
fra sina fiender bakom ljuset.

Men d den senare sett sin motstndare frsvinna bakom nrmaste udde,
sjnk han ned p kn i sin bt och bad alla osynliga goda makter gifva
honom kraft att kunna fullgra sina plikter mot fosterlandet samt
fortg p den vg, den dle, varmhjrtade Arvid Kurck stakat ut fr
honom och hans medbrder.

Och lngt nnu sedan han hunnit hemmets strand kunde han ur den i
skymningen redan inbddade borgen midtemot uppfnga tonerna af en
andaktsfull sng, som steg mot osynliga rymder och hembar honom lof,
som ensam kan leda mnniskolifvets den genom alla vedervrdigheter.

       *       *       *       *       *

Vi finna biskop Kurck en tidig hstmorgon sittande tankfull i sitt
arbetsrum, en stor, ljus sal, strckande sig genom en del af
fasadbyggnaden af Kuust slott och p bda lngvggarne frsedd med
tvnne fnster. Frn sitt skrifbord, som str under ett af de sdra
fnstren, kan han blicka lngt ut fver angrnsande holmar, skr och
vatten, hvilkas stormupprrda vgor sl oroligt mot strandhllarne.
Sdra borggrden ligger de och tom, endast i sydvstra utkikstornet
kan biskopen sknja vaktens enformiga vandring af och till eller ngon
gng se denne stanna och spja omkring sig, fr att efterforska om
ngot ovanligare frmrktes inom synhll.

Han har suttit en lng stund med hufvudet stdt mot vnstra handen och
armbgen hvilande p det massiva ekbordet. Hans blick r drunder
liksom fastnaglad vid det pappersblad, p hvilket han nyss nedskrifvit
ngra rader. Ju lngre han blickar p detsamma dess mulnare blir hans
uppsyn, den hga, ljusa pannan klr sig i veck och pennan i hans hgra
hand glider omedvetet ned p bordet.

S rusar han upp liksom strd af ngot obehagligt i sin nrhet och
brjar mta det hrda stengolfvet med lngsamma och taktfasta steg:

-- Jag har stdse afskytt hyckleriet som en pestsmitta och nu ndgas
jag sjlf till egen frdel anlita denna utvg fr att rdda mitt hufvud
undan bdelsyxan? Nej, det r ej endast _mitt_ lif som str i fara,
Finland, tminstone de rttnkande af dess sner och dttrar, blickar
upp till mig som dess vrn mot den trstige blodhundens raseri. Har jag
d rtt att hyckla fr mitt lands vlfrd? Jag r en svag ddlig, som
ej kan utransaka dina vgar, du evige dr uppe, men jag vet att du

straffar menedaren och ditt straff gr ifrn slkte till slkte. Och du
har ju lrt oss att lna ondt med godt. Rttvise Gud styrk din svage
tjnare i hans brydsamma lge! Men du har ju fven sagt, att
missddaren skall befordras till vederbrlig npst. Jag vet, att du kan
gra honom oskadlig, men du vill ingen syndares dd. Han tog sig fr
pannan och stannade midt p golfvet liksom fr att samla sina tankar.
Drp fortsatte han mekaniskt:

-- Men r det d hyckleri att jag lofvar honom trohet och lydnad, efter
han en gng erknts ssom konung fver Svea rike och detta land, som ju
r en del af moderlandet? Jo, det r ett brott s till vida, att hvarje
fosterlandsvn borde resa sig mot tyrannens vldsbragder. Men r det
ett brott att ltsa trohet, tils tidsfrhllandena ingifva hopp om en
utvg till ljusare framtidsutsikter? Mitt samvete sger att jag fr
anvnda hvilka medel som hlst fr att vrna mig mot vilddjurets
fverfall, fr att kufva dess blodtrst, fr att krossa dess raseri.
Och i denna frtrstan, fr fosterlandets vlfrd, fr uppoffringen om
s skall ske af min egen vlfrd, jag den ringaste af dess sner, skall
jag fullflja min fresats under liflig kallan af din nd och
frltelse och alla saligas frbner.

Han trdde ter till sitt arbetsbord och slog sig ned vid detsamma.
Pennan flg fver pappret och inom kort hade han afslutat brefvet med
orden:

"Vi frskre eder trohet och lofva att med yttersta makt och frmga
st eder till tjnst med folk, skepp och vrjor, s snart oss drom
tillsagt blifver. Eders nds dmjuke kapellan Arvid, med samma nd
biskop i bo."

Sedan brefvet frseglats och alt slunda var redo knde biskopen liksom
en tyngd lyftad frn sitt hjrta och hngaf sig s t andra, mindre
brydsamma betraktelser.

Han hade just stannat vid ett af de fnster, frn hvilka han kunde
fverblicka den nedanfr liggande norra borggrden med de densamma
begrnsande vstra och stra flyglarna, hvilka inrymde slottets
vrkstder och frrdsrum och dr en liflig vrksamhet rdde, d en af
hans svenner intrdde och tillknnagaf, att en frmmande person nskade
aflgga hos honom ett besk.

-- Lt honom stiga in, svarade biskopen vnligt.

Kort drp intrdde en kortvxt, muskulst bygd man, hvars brunstekta
kinder och rttframma upptrdande tillknnagfvo en allmogeskeppares.

Han drjde en stund vid drren, men efter en blick p det vnliga
anlete, som lngre int rummet fixerade honom, fann han sig snart och
yttrade:

-- Ers hgvrdighet har ltit kalla p mig i och fr en beskickning
till Stockholm.

-- Ja vl, genmlte Kurck. Jag har ett brdskande bref till kunglig
majesttet, och detta tarfvar icke blott skyndsamhet, utan ock en sker
frambringare.

-- Ni kan lita p mig. Och det glder mig desto mer att f gra ers nd
en ringa tjnst.

Biskopen blickade frvnad upp till frmlingen. Han bad denne
emellertid taga plats  en af de vggfasta bnkar, hvilka funnos
anbragta i fnstersmygarne.

En stunds tystnad uppstod.

-- Ers hgvrdighet torde ej knna igen mig. Nej, nej, det r ock s
mnga r sedan vi senast sgo hvarandra och d var ni nnu blott ett
barn. Men jag igenknner edert vnliga och dla anlete om ock mnga
tiotal r ligga bakom oss, och edra gons varma blick kan aldrig
frfela sin vrkan.

Arvid Kurck drjde en stund fundersam.

-- Ni var vl ej en bland den tyske kpmannen Marves sjbussar, som
frde mig fver till Tyskland?

-- Nej, s lngt hafva mina resor nnu ej strkt sig. Men jag har varit
lycklig att tillbringa mnga r af min ungdom i ert grannskap.

D frmlingen frmrkte att biskopen frgfves skte tyda hans gtfulla
ord yttrade han omsider mera ofrbehllsamt:

-- Kanske ni i er barndom hrt omtalas en fiskare Niilonen, som p er

faders grd tjnade ut nda till sin dd? Kanske ni tillika minnes att
han hade tvnne barn, af hvilka det ldre, sonen Penttu, mngen gng
lekt med eder? Kanske ni ocks hrt omtalas er faders och jungfru
Kirstis hrdhet mot oss, d far dtt och vi stodo blottstlda p alt?

-- Och hvarfr spor ni mig om alt detta?

-- Drfr att jag stdse lskat och hgaktat er och jmvl er syster,
drfr, att jag med intresse fljt alla edra frehafvanden. Ty ni m
veta det frst som sist, att just jag r samme Penttu Niilonen, som en
gng biltog lmnade er faders grd och drog ut i vida vrlden, frfljd
af illvilliga mnniskors rnker.

Arvid Kurck stod som fastnaglad och skte efter ord. Efter en stund
sansade han sig dock och yttrade:

-- Och trots alt det onda, som vederfarits er i mitt fdernehem, r ni
likvl villig att gra mig denna stora tjnst.

-- Har jag ej redan sagt er, att ni stdse bevisat mig endast vlvilja,
att ni ej kunnat r fr de andras onda stmplingar. Fr resten var ni
ju d nnu blott ett barn.

Rrd rkte biskopen honom sin hand och bad honom taga plats bredvid
sig. Och drp frtljde Penttu fr honom sin skiftesrika lefnadssaga
med alla de vedermdor han ftt utst, innan han lyckats vinna fast
mark under ftterna. Sen dess hade han lefvat lycklig och nu var han en
vlbrgad man med ett ganska ntt hemman, som han erhllit genom sin
hustru. Han egnade sig tillika ocks t sjlifvet, ty vgornas lek,
hvaraf han redan som barn njutit p fiskefrderna tillsamman med far
och mor, kunde han aldrig frgta.

Sedan samtalet slutfrts lmnade biskopen sin gst fr en stund allena
och begaf sig in i ett angrnsande rum. Efter en kort bortavara terkom
han med en silfverked i handen.

-- Denna ked gifver jag dig som en gengld fr din trofasthet mot din
otacksamme herres son och som ett minne af vr barndom. D du i en
framtid kanske ej mera terser mig, ty Gud allena vet hvad morgondagen
under dessa oroliga tider br i sitt skte, sknk mig d vid anblicken
af denna ringa tingest en vnlig hgkomst och var frvissad, att den
gifvits dig af en man, som ej velat annat n fosterlandets och hela
dess folks sanna vl.

Rrd hngde han keden p den hpne mannens hals och gick drp fram
till sitt skrifbord, drifrn han tog det nyss slutna brefvet.

-- Hr. Tag detta och haf det fram till konungen. Det r af vikt att du
gr det ju frr dess bttre. Och jag litar p, att du utfr detta
uppdrag efter bsta frmga.

Niilonen lofvade fullgra alt s vidt det i hans frmga stod; ej
hller tvekade han, om det s pfordrades, att drvid vedervga sitt
ringa lif. Och sedan han haft frmnen att n en gng f trycka den
gode biskopens hand begaf han sig i vg.

Lnge stod Kurck kvar vid fnstret och blickade efter den bortseglande,
en kr om ock p samma gng bitter reminiscens frn flydda dagar, d
frjden visst mngen gng grumlades af motgngar och vedervrdigheter,
hvilkas minne ingen tid mera kunde utplna, men d han dock utan
bekymmer kunde blicka den kommande dagen an och ostrd staka ut den
vg, vid hvars slutml han kanske snart nog stod.




XXII.

Arvid Kurcks fosterlndska sinnelag. -- En afton p Kuust slott.


Arvid Kurcks fosterlndska sinnelag och den hngifvenhet hvarmed han
omfattade arbetet fr nordens befrielse ur det danska ok, hvarunder det
nu slafvade, tvang honom, ssom vi nyss sett, att fr sakens framgng
t.o.m. vika en hrsmn frn den rttrdiga vg, han stdse i frigt
betrdde. Att ocks kung Kristian gde fga tilltro till Kurcks
frskringar om trohet och lydnad finner man af samtida handlingar; men
han fruktade tillika smtt den ansedde mannen och ville drfr undvika
ppen brytning med honom. Likvl hyste den frre hoppet att genom hot
kunna invrka p honom, ssom vi t.ex. finna af ett bref af den 20
november 1521, d Gustaf Vasa redan hjt frihetsfanan i bygderna p
bda sidor om Bottenhafvet. Konungen skrifver dri bl.a. fljande: "Vi
agte straxt med det allra trsta att gifva oss dit in i riket med ett

mktigt tal krigsfolk till hst och fot, alle vare vnner och trogne
understare till gldje och undsttning och drjmte tillbrligen npsa
och straffa alla, som sig emot oss uppstta och ej vilja akta ra, ed,
redlighet, eller vilja veta deras eget och deras barns och barnabarns
bsta, vlfrd och bestnd."

D brefvet kom Arvid Kurck tillhanda befann sig denne redan i ppen
strid med kung Kristian och lifligt vrksam fr framgngen af den sak,
hvarfr Gustaf Vasa kmpade.

Gustaf Vasas fosterlndska strfvanden krntes ocks efter mnga
motigheter och umbranden med framgng. Den 24 augusti 1521 utropades
han  ett mte i Vadstena till riksfrestndare och kort drp brjade
han fven egna vrt land en tanke p dess befrielse ur danskarnes
frtryck. En tidigare beskickning till land misslyckades vl,
motarbetad af Severin Norrbys fverlgsna skaror, men icke desto mindre
afsndes i september samma r en annan krigshr till fastalandet under
befl af Nils Arvidson. I mngd skyndade de mot det danska vldet
afvogt sinnade finnarne till dennes bistnd, s att han redan i
november trodde sig stark nog att angripa bo slott, som jmte
Stockholm och Kalmar ansgs fr en af rikets tre hufvudfstningar.

Hfvidsman p bohus var denna tid junker Thomas Wolff, vanligen knd
under namnet "junker Thomas" och liksom kung Kristian en grym och
roflysten man, som grna valde hvilka medel som hlst fr
genomdrifvandet af sina planer.

       *       *       *       *       *

Vi fra lsaren ter p ett besk till de katolska biskoparnes
stamste, Kuust fasta slott.

Det r en sen vinterafton. Vi kunna nmna den s, enr sn under dagens
lopp fallit i betydlig mngd, om ock hafvets vgor nnu fria frn isens
fjttrar vrka sig tungt mot strnder och klipphllar.

Lif och rrelse rder  slottet och genom fnstren i andra vningen
strmmar ljusskenet rikligt ut p den enformiga, i drifvans hvita skrud
inbddade omgifningen.

En talrik skara af Arvid Kurcks anhriga och jmvl andra af landets
mest framstende personer antrffa vi samlade i slottets salar, och
trots de mrka moln, hvilka mer och mer skockas vid synranden, har man
fr stunden ltit alla dystra tankar vika fr att njuta af gldjens
flyktiga gonblick.

Arvid Kurck deltar med lif och lust i de andras oskyldiga njen och
frtljer fr dem mnget gladt minne frn sina resor och sin vistelse i
den franska vrldsstaden. Hans syster Elin knner sig ter glad och
lycklig att se de dystra dragen fly frn broderns dla, hga panna, och
med barnsligt deltagande blickar hennes nyss med Arvid Erikson Stlarm
frmlda dotter Kerstin upp till morbroders vnliga och vinnande
anlete. Systersonen Johan deltar vl ock i den allmnna gldjen, men
hans blickar kunna dock ej skiljas frn den unga och blomstrande Elin
Grabbe, och tid efter annan ser man de unga tu draga sig undan till
ngot af sidorummen fr att anfrtro hvarandra meddelanden uteslutande
afsedda fr dem sjlfva. Den enda, som minst synes egna de andras
gldje sin uppmrksamhet, r den redan i lifvets strid mognade hjlten
Nils Grabbe, Elins fader. Fordig, stundom liksom glmsk af alt omkring
sig spatserar han ensam fr sig sjlf och stannar ofta lnga stunder i
ngon aflgsen fnstersmyg, frn hvilken han spjar dit ut i
nattmrkret.

Sllskapet har just slagit sig ned vid det rikligt frsedda
kvllsvardsbordet, fr hvars utrustande biskopens kksmstare uppbjudit
all sin frmga, d en man frn den utanfr posterade lifvakten hastigt
intrder och anmler en hg gsts besk.

Biskop Kurck ger de andra tecken att ej lta sig stra draf och drar
sig undan i sitt arbetsrum, dit den frmmande inom kort intrder.

-- Frid med Er vrdade kyrkofurste. Min herres riksfrestndaren Gustaf
Vasas vlbevgna tack och hlsning bringar jag Er fr alt hvad I utfrt
till fderneslandes vl.

-- Min herre, jag igenknner i Er den tappre och vlaktade Nils
Arvidson. Mottagen min hand till en hjrtlig vlkomsthlsning af den
finska kyrkans ringe tjnare och frskran om hgn och frid i den
boning, hvars trsklar I nyss betrdt.

Arvid Kurck bjd sin gst hedersplatsen vid sin sida och snart utspann
sig mellan de tv ett samtal, hvarunder frvecklingarna i norden
dryftades. I lifliga frger skildrade krigsmannen Gustaf Vasas den och
det varma nit han, oaktadt hotande faror omgfvo honom, dagalagt fr
Sveriges befrielse ur lngvarigt frmmande frtryck. Med ljusnande
anlete hrde biskopen hans hnfrande skildring. Ehuru han knde till
hufvuddragen frut kom genom densamma dock s mycket nytt fram i dagen,
som bragte hans hjrta att sl hgre och ingt hos honom knslor af
ofrstld hgaktning fr den man, hvars strfvanden fven han redan
lnge i djupet af sitt hjrta understdt och gillat.

S fvergick samtalet smningom p det som nrmast utgjorde anledningen
till Nils Arvidsons besk  Kuust slott. Den i hast utrustade flotta,
hvars befl han ftt sig anfrtrodt, saknade vl ej det ndvndigaste,
men var dock i alla afseenden fr svag att mta sig med junker Thomas
vl befstade slott.

Arvid Kurck lofvade nu som stdse att lmna alt det bistnd han blott
kunde stadkomma, hvilket lfte han ocks ofrtfvadt synes uppfyli, d
han frn sin arsenalkammare  Kuust tillsnde den svenska flottan
bssor (kanoner), lod och krut samt drjmte utbeordrade till hrens
undsttning krigsvane officerare och hofmn (ryttare) af sin egen
lifvakt.

Medan samtalet pgick hade Nils Grabbe intrdt och sllande sig till de
frst nmde utgjorde han snart sjlen i den lilla kretsen.




XXIII.

List och blodsdd.


Nils Arvidsons afsikt att intaga bo slott ville ej lyckas. Detta
berodde frmst drp, att hans trupper ej befunnos i det skick, att de
kunde mta sig med besttningen p bo slott. Och ehuru den frn Kuust
erhllna handrckningen lmnade intet frigt att nska, bestod den
friga delen af Nils Arvidsons styrka fr det mesta af illa utrustade
och ofvade finska bnder, hvilka fga kunde utrtta mot slottets vl
fvade legotrupper. Afven slottet sjlft hade namn om sig att vara
starkt befstadt. Dess fasta torn och grstensbyggnader, den p hgra
sidan lpande hga muren med en tredubbel vall och tv djupa grafvar
kunde trotsa vida fverlgsnare skaror n dem den svensk-finska hren
bjd p.

Redan hade flere utfall frn slottet gt rum, hvilka samtliga medfrt
talrika frluster fr de belgrande. Vid ett dylikt kort fre jul 1521
tillfngatogs ett antal svenska och finska officerare, bland dessa
fven Nils Arvidsons broder Bengt. Stor nedstmning vkte detta
nederlag bland de kvarblefve, ty intet tvifvel kunde rda angende de
fngnes de, d ju junker Thomas Wolffs grymhet och blodtrst voro vida
bekanta. Fljande morgon fingo de allierade svenskarne och finnarne
jmvl bevittna en fasansfull scen, d man nmligen midt fr deras syn
upphngde de nyss tillfngatagna p yttre sidan af slottsmuren. Men
blodsdden slutade ej hrmed. P Kristian tyranns befallning halshggos
i januari fljande r af slottets fngar riksrden Tnne Erikson Tott
och Henrik Stenson Renhufvud fvensom junker Thomas egen skrifvare
Mns. Trots all tillgifvenhet till sin danske herre fick den sist nmde
dela de andres de blott och bart drfr, att han var fdd svensk. Erik
Fleming var den ende, som lyckades undg bilan.

       *       *       *       *       *

Midvinierskymningen faller alt ttare p Auras strnder; dagens strid
och kif tystna bort s smningom. fven p bohus har man dragit sig
inom slottets murar och endast ngra svaga ljusglimtar gifva nu mera
vid handen, att alla dr ej nnu uppskt natthvilan. Frn midten af
norra flygelns andra vning faller dock ljuset intensivare ned p den
ensliga, snbetkta borggrden och ljudet af en enformig mssa trnger
fram dit. Uppe i tornlanterninerna fortstta nattvakterne sin taktfasta
gng och gnola d och p ngon hemlandsmelodi fr att lifva den lnga
vakan.

Pltsligt sgs en mrk skepnad lmna stra tornet, varsamt smyga sig
lngs norra flygeln och frsvinna i den under vstra tornet befintliga
krutkllaren. Framkommen till dess drr trefvade han sig genom
kolmrkret nedfr de trappsteg, som frde till kllarens ingng.

-- Sten, hviskade han sakta, men dock tillrckligt hrdt, fr att hans
ord kunde uppfngas af den tilltalade.

-- Ndig herre, jag r hr. Erik Fleming tog nnu ngra famlande steg
och satte sig ned p det fuktiga golfvet vid Stens sida.

-- Ni har en hemlighet att anfrtro mig, var det ej s ni hviskade i
frbifarten i dag p borggrden.

-- Ja, viktiga saker frest hr p slottet. Vill du vga lif och lem,
om det gller, fr en rttvis sak?

-- Till er tjnst. Sten Mnson har nnu ej ryggat tillbaka, vore det
ock fr sjlfvste f--n.

-- Du hr ddsmssan dr uppe i munkkyrkan. Vet du hvem domen gller?

-- Ja, drom tror jag ingen i hela slottet r okunnig. Den frdmde
blodhunden hr har nog ltit budkafveln om morgondagens arbete g frn
man till man, och I blifven vl ock d som de andra ett hufvud kortare.

-- Nej, ser du Sten, det r just det jag ej mnar g in p och drfr
har jag kommit hit till dig fr att be dig bist mig att utfra min
plan.

-- Och I tron vrkligen, att den listige djfvulen lter fnga sig. Nej
drtill r han fr klok.

-- Jo, han skall lta fnga sig och hade jag kommit p den tanken frut
sutte bde Tnne Erikson Totts, Henrik Stenson Renhufvuds och skrifvare
Mns hufvud skra.

Den gamle svenske krigsbussen skakade betnksamt p hufvudet, men
syntes dock villig att efterkomma sin hgt vrderade herres lifliga
stundan.

Erik Eleming fortsatte:

-- Jag mnar af junker Thomas utvrka mig tillstnd att anfra ett
utfall, hvars fljder du sedan fr erfara. Sten vill du nu gra mig en
tjnst?

-- Jag har ju redan sagt er, att ni trygt kan lita p mig.

-- Men hr du, det uppdrag jag lmnar dig skall fullgras redan denna
natt.

-- Lika godt frst som sist, genmlte Sten.

-- Du skall smyga dig fver till Nils Arvidson och underrtta honom om
min plan. Jag rnar nmligen s snart vi kommit utanfr slottets muror
fverg till de belgrande och tillfoga danskarne en ringa tertjnst
fr deras frikostiga vldsbragder mot oss.

-- Det var d ett klokt phitt af er, men --

-- Inga men, du har frbundit dig att bist mig och drp litar jag. Ty
en redlig svensk man kan ej svika sitt lfte.

-- Tack fr dessa ord.

-- Och nattmrkret skall nog skydda dig fr alla rofgiriga blickar; ej
hller kan man tro annat n, att du kvarstr p din post hr nere.
Sttet fr fullgrandet af ditt uppdrag fr du sedan sjlf uttnka.
Farvl nu, kamrat. Jag har nnu mycket att utrtta innan morgondagen
gryr.

Han rkte krigaren sin hand till ett varmt handslag. Drp smg han sig
ter bort samma vg han kommit.

En knapp half timme hrefter finna vi Erik Fleming uppe i vstra tornet
hos slottets hfvidsman.

Efter ifriga bner har han omsider denna sena aftonstund lyckats f
fretrde hr.

-- Du afsvr dig sledes fullkomligt frn alt vidare umgnge med det
svenska och finska packet och lofvar din laglige herre tro och lydnad?
fortstter Thomas Wolff frhret med sin fnge och mter honom frn
topp till t med strnga, ja nstan roflystna blickar.

-- Ja, ers nd kan trygt lita p mina ord. Jag har omsider p ett
underbart stt kommit till insikt om de rnker, de dristat sig att
hopsmida mot en god och rttvis sak.

-- Godt och vidare bnfaller du om?

-- Att ers nd ville lta mig lgga denna min uppriktiga trohet i dagen
genom att lta mig anfalla de frrdarne.

-- Redan har fr mycket danskt blod utgjutits frgfves fr deras
skull. Min konungs hmd skall nog snart trffa dem.

-- Men ers nd vrdes lta mig taga svenske och finske mn af
besttningen och lta desse med sitt lif umglla hvad deras landsmn
tillfogat den danska kronan.

-- Hvad frslr detta ftal mot de belgrande, och dessutom ro dessa
sllar ej mycket att lita p. I en handvndning kunna de vnda ryggen
mot dig och oss och lpa fver till fienden.

Erik Fleming bejakade denna invndning och syntes frsjunken i en
stunds begrundan fver, huru man skulle reda sig ur detta dilemma.
Omsider vgade han dock fresl, att hans nd ville hafva godheten att,
fr den hndelse ett dylikt svek skulle lggas fram i dagen, fr
skerhets skull fven bispringa med ett godt ryggstd ur den danska
besttningen.

-- Dina redliga afsikter, ditt ungdomliga mod och den skicklighet du
helt visst skall lgga i dagen vid fullfljandet af din fresats inge
mig det bsta hopp och det glder mig desto mer, att du genom denna
tergng p det rttas vg icke blott rddat ditt lif utan jmvl gjort
dig frtjnt af kung Kristians nd och bevgenhet, hvarom alt jag ej
skall frsumma att underrtta honom.

Audiensen aflopp alts lyckligt. Erik Fleming skulle om tv dagar f
anordna nmda utfall och erhlla manskap till erforderligt antal, bde
svenskar, finnar och danskar.

       *       *       *       *       *

Fljande dag fretedde slottsgrden en hemsk anblick. Lngst borta 
ena sidan af densamma, ett stycke frn stora ingngen, stod schavotten
och invid denne mrktes slottets bdel mrk och hotfull med ena handen
hvilande p skaftet af bilan, hvilken blank och vass glnste vid hans
fot.

Snart sgs en brokig skara, i vars spets slottskapellanen vandrade
hgtidlig och med strng uppsyn, brande ett krucifix i handen, fatta
posto kring den blodbesudlade estrad, hvarp stupstocken var upprest.

En hgtidlig tystnad rdde dr ute p borggrden, som till sista tum
var upptagen af de frsamlade, bland hvilka slottets talrika besttning
utgjorde hufvudparten.

De till dden dmde riksrden Tnne Erikson Tott och Henrik Stenson
Renhufvud samt Thomas Wolffs skrifvare Mns stodo med bakbundna hnder
nrmast schavotten. Ett drag af vemod frmrktes vl i deras anleten,
men de gonkast de sknkte den i ett midt emot belget fnster i ster
tornet sittande danske hfvidsmannen liksom sprutade eld och de
sammanprssade lpparne genomilades af en nervs darrning, medan de
skte bekmpa den afsky, som rdde i deras inre och hvilken de med
dden fr gonen ej ville gifva luft.

Ffngt upprabblade prsten med tjnstvilligt nit sina latinska glosor
fr dem. De viste med sig sjlfva att de gfvo sina lif i kampen fr en
rttvis sak, nordens frigrelse ur frmmande frtryck och pfvedmets
mrker. Svartrockens bner fr deras sjlars salighet frekom dem nu
som ett nedrigt hn.

Frrn exekutionen vidtog lt junker Thomas nnu en gng upplsa det
bref, hvari kung Kristians befallning rrande afrttningen uttalades,
hvarp riksrdet Tott ssom den frste leddes fram till stupstocken.
Innan denne nedlade sitt hufvud  densamma riktades hans blick p det i
den motstende vggen alldeles i nrheten inmurade Stureska vapnet, och
den varma, hnfrande gld, som i ett nu frmrktes i densamma,
vittnade mer n ord om de fosterlndska knslor, hvilka nnu i
ddsstunden fylde hans brst.

Kort drp fll Tnne Erikson Totts hufvud och riksrdet Renhufvuds
blandade snart sitt blod med hans.

D Wolffs skrifvare Mns bestigit schavotten kunde han ej terhlla den
vrede och afsky, hans herres otacksamhet frammanat inom honom.

-- Usle niding, detta skuldlsa blod skall draga rttvisans hmd fver
dig, utropade han. Jag har stdse fullgjort mitt vrf och varit dig
trogen och detta blir lnen drfr.

-- Du r svensk och frtjnar ditt straff, rt slottets hfvidsman
pskyndande exekutionen.

Erik Fleming hade bland de frmst stende sett den blodiga scenen. Han
mste uppbjuda all sin kraft och energi fr att ej bryta ut i raseri.
Han hade sjlf p listens vg undgtt de andras nesliga dd och hans
hmdplan skulle lyckas. Men hans bundsfrvandters undergng skar honom
djupt in i sjlen. Han knde sig i detta nu som en frrdare fven mot
dessa. Han hade kunnat rdda ocks dem, om han blott tidigare uttnkt
sin plan. Nu var det fr sent och han sjlf mhnda en brottsling, d
dremot dessa med sitt lif beseglat sin aktningsvrda kamp fr
fosterlandets vl.

       *       *       *       *       *

Trumpeternas skall och trummornas larm borta p bohus tillknnagfvo
att ngot dr var i grningen. Men man frhll sig lugn  de
beigrandes sida, ty man viste p frhand, att dagens drabbning ej
skulle blifva synnerligen het och maktpliggande.

Snart sgs en talrik skara med Erik Fleming i spetsen storma ut frn
stra tornet och rikta sitt anfall mot den  stadssidan lgrade
svensk-finska styrkan.

Omsider redde Nils Arvidson sig till motvrn, fr att ej genom ltsad
likgiltighet frrda sig i frsta hand.

Med frtvifladt mod frde Fleming sin nrmast fljande skara framt och
de ptrngande danskarne formligen rasade af blodtrst vid utsikten om
ett godt kap. Men knapt hade handgemnget och skottvxlingen med
fienden ppnats innan Fleming och hans mn drogo sig genom en snabb
manver t sidan och lmnade de ifrigt framtrngande danskarne i gapet
p Nils Arvidsons trupper, hvilka under ett jubelskri mtte hrdt mot
hrdt.

Striden blef alt betnkligare fr Thomas Wolffs landsmn och sedan Erik
Fleming med sitt folk anordnat mot dem ett anfall frn motsatt hll
ndgades hvarenda en af danskarne gifva sig p nd och ond. Hr bjds
ej p skonsamhet. Desse blefvo nedgjorda till sista man och Fleming med
den slunda undan tyrannens hmd rddade skaran lmnade belgringshren
en vlbehflig frstrkning.




XXIY.

Nils Grabbe och hans fribytare. -- Kuust slott kapitulerar. -- Arvid
Kurck flyr.


Nyss omnmda sm motigheter nedstmde likvl ej danskarnes mod. Tvrtom
sporrades de hrigenom desto mera i sin ifver att fortstta sina
planer. Ett godt byte hr vid lag sgo de i vrt land, ett byte, som de
ej grna ville slppa sig ur hnderna, ty mjligheten att hrifrn
kunna frskaffa sig lifsmedel under frsvaret af Stockholm mot Gustaf
Vasa lg dem varmt om hjrtat.

Redan p vren 1522 fversndes drfr ocks den danske amiralen
Severin Norrby till Finland fr att bispringa besttningen  bo slott.
De betydande frstrkningar han medfrde bde af kanoner och ammunition
kunde ej annat n fvertyga Nils Arvidson och Erik Fleming om deras
ofrmga att lngre hlla stnd mot den vxande fvermakten. Man beslt
drfr att upphfva belgringen och draga sig int landet. Vid
utrymmandet af bo tnde de eld p sin tross, bland hvilken
krutfrrdet fven befann sig. Det stenhus, hvari detsamma frvarades,
sprang drvid i luften och elden spred sig inom kort kring hela staden
och lade denna i aska. Severin Norrby dagalade naturligtvis vid detta
tillflle den grymhet, som utmrkte danskarne fver hufvud, ty i
stllet fr att ska hjda eldens framfart gaf han order att plundra
och frntaga de olyckliga stadsinnevnarene alt hvad som kunde tkommas
samt att anstlla blodsdd utan tskillnad till lder, stnd eller kn.

Danskarnes vilda framfart inskrnkte sig dock ej blott och bart till
bo stad och dess omnjder. Hrjande trngde de vidare bde int landet
och lngs kusterna och lmnade frdelsens styggelse i sina spr,
hvarhlst de drogo fram. Arvidson och Fleming rnade frst fatta posto
vid Janakkala bro och hr stta sig till motvrn, men inseende sin
ofrmga att kunna hjda danskarnes framfart fortsatte de sitt tertg
och fverfrde sina trupper till Sverige.

En liten skara under Nils Grabbes befl kvarblef dock och vann genom
sitt mod och sin ofrvgenhet ett rykte, som frtjnar att ihgkommas
fven i denna skildring frn flydda tider.

Severin Norrbys nrmaste ml utgjorde nu det fasta Kuust slott, dr
ryktet viste bertta att stor prakt och rikedom rdde ock dr den man
hade sitt ste, till hvilken Finlands befolkning blickade upp med ett
frtroende och en tillfrsikt, som kommit f af samtidens mest
framstende mn till del.

Den danska flottan kastade ocks snart ankar ett stycke frn den vl
befstade borgen. Af skeppens besttning landsattes en del, den friga
delen kvarblef  fartygen.

Vi fra lsaren en juninatt ut till dessa njder. Men innan vi upprulla
de scener de danska trupperna frammana lta vi ett nattligt intermezzo
utspelas af Nils Grabbe och hans tappra fribytareskara. --

Vid en klippig strand inom i nrheten af Lemo udde har nyss ett tiotal
btar kastat ankar. Besttningen  desamma r ftalig, men i dess
hllning rjes kraft och okufligt mod.

Snart flammar en munter brasa under en skyhg brgsbrant  stranden och
de lifliga eldslgorna slicka glupskt den fasta brgvggen ofvanfr.

En skara af omkring femtio man har snart lgrat sig kring stockelden
och under glam och prat invntar man, att fiskanrttningen i den p en
str upphngda grytan skall blifva frdig och lmna en vlbehflig
gruta efter lnga dagars sparsamma vlfgnad.

S snart den ngande grytan aflyftats frn elden slr man sig ned kring
densamma och lter dess innehll sig vl smaka, och Nils Grabbe sjlf
ger ingalunda efter fr de andras aptit.

Bst man sitter s lgger en liten bt till just invid och med
feberaktig ifver hastar dess roddare till kamraterna p stranden.

-- Se opp, godt folk, ropar han redan p afstnd. Vi ro i sjlfvaste
vilddjursgapet. Norrbys flotta ligger ett par stenkast hrifrn och
hans folk stimmar vida omkring p land och sj.

-- Tack fr budskapet, invnder Nils Grabbe, vi skola nnu lra packet
dansa efter vr pipa.

Efter slutad mltid fortsttas samsprken, sngen och glammet nnu en
stund, hvarvid tillika fverenskommes om de anordningar man har att
vidtaga, innan man skrider till fullfljandet af sitt vrf.

Hrp sndas ngra man att spana ut terrngen och infrskaffa uppgift
om hvar man kunde gra det bsta kapet fr natten.

Efter omkring en timmes vntan tervnder Peder Brask med underrttelse
att en hop vilda sllar inlogerat sig i en alldeles nra belgen
bondgrd, hvilken de med vld tagit i besittning af dess olyckliga
bebyggare, som fr att rdda sina lif skt sig en tillflykt i
angrnsande skogar.

-- Godt. De skola ha betalt hrfr, utropar Nils Grabbe.

Snart hafva alla vl bevpnade spridt sig i skogen rundtomkring och
slunda formligen omringat danskarne. Det blir fr mngen ett mdosamt
arbete att komma fram, ty alla spr af stigar saknas och nattskymningen
i den tta skogen gr strapatserna hr stundom lifsfarliga. Men ocks
dessa svrigheter fvervinnas och ngot efter midnatt ser man en efter
annan trda fram vid skogsbrynet och bilda kedja kring bjrnidet.

Grabbe ger order att frst med vldiga stokkar tillbomma alla drrar
fr att slunda hindra hvarje utvg till flykt och befallningen
fullgres fven till allmn beltenhet, ty man har insomnat tungt dr
inne efter kvllens orgier.

S snart dessa frberedelser undanstkats antndas nu byggnaderna frn
alla sidor och hga eldpelare strcka sig inom kort mot natthimlen och
sprida en intensiv hetta omkring sig.

Frst nu varsnar man faran dr inne och rusar frskrkt upp. Ngra
trefva sig halfkvfda af rken fram till fnstren och kasta sig
handlst p marken nedanfr, andra rusa ursinniga af raseri och fasa
genom lgorna och utsa frbannelser fver de nattliga fridsstrarne.
Men knapt hunna ur den ena faran hasta de blindt i en ny. Ty efter hand
nedgras de af Grabbes mn. Frtviflad synes en af de f nnu
fverlefvande gripa till krigstrumpeten fr att gifva signal t andra,
nrbelgna danska hopar, men han sjunker i detsamma med klufven panna
ned bland sina kamrater.

Efter vl frrttadt vrf hasta Grabbe och hans mn ter ned till
btarne och gunga snart bort frn Lemos strnder fr att hlla sig
undan, tils ett nytt tillflle till hmd fver fienderna yppar sig.

       *       *       *       *       *

Ett nyss frn Severin Norrbys flotta mot Kuust slott fretaget angrepp
hade vl af slottets besttning tillbakaslagits, men manfallet  de
frsvarandes sida vardt s stort, att biskop Kurck brjade hysa de
allvarsammaste farhgor fr att alt fr lnge kunna uthrda en
belgring.

Hoppet att p flyktans vg komma fver till Sverige och dr erhlla
skydd hos riksfrestndaren fvensom fruktan fr tyrannens hmd,
hvilken helt skert, i hndelse slottet fll i fiendens vld, skulle
trffa honom, bragte honom att med kad ifver vidtaga anordningar till
fullfljandet af denna sin afsikt. Samma de som vntade honom skulle
helt visst ocks vederfaras de med honom frbundna adliga familjer,
hvilka  slottet funnit en fristad undan fiendens rasande framfart.

Sedan danskarne efter sitt nederlag dragit sig tillbaka till bo slott
gaf biskopen slottsfogden Gregorius Stutorder att med mjligast strsta
skyndsamhet taga ihop med frberedelserna fr afresan. Alla
dyrbarheter, som blott kunde medtagas, packades in; kksmstarene
arbetade med feberaktig ifver p den talrika skarans utrustning i
matvg under den lnga och besvrliga resan. I slottets bageri, hvars
vldiga, ovala ugn grddade ansenliga kvantiteter i en enda inlggning,
svettades man dygnet om och nere i handtvrkerierna hamrades, smmades
och tillyxades af hjrtans lust.

Under alt detta brk, hvari Arvid Kurck fven sjlf tog del och jmte
slottsfogden gnade det hela ndig uppsikt, sgs han dock mngen gng
draga sig undan i sitt rum och i ensamheten snda en brinnande bn upp
till den rtta beskyddaren under alla sorger och strider.

Ett sreget svrmod hade ock p senaste tiden trykt p honom sin
outplnliga prgel. Mhnda hyste han inom sig aningar, hvilka snart
nog skulle p ett s sorgligt stt uppfyllas. Hur som hlst -- han
mste i alla hndelser afbryta den vrksamhet, han med hela sin sjl
omfattat och lmna de strnder, hvilka mhnda nu mera n ngonsin
frut behft hans bistnd och manliga fretagsamhet.

       *       *       *       *       *

En fridfull kvll, kort fre nattens inbrott, sgos flere vlbemannade
btar styra kosan fver Kuust sund. Sedan de upphunnit den motsatta
stranden, hvarest talrika hstar och kdon vntade, en del af de sist
nmda redan fullastade med de resandes bagage, satte det lnga tget i
vg med en skara vpnare och svenner till hst ssom skyddsvakt.
Hufvudmlet var Raumo stad, dr ett vl utrustadt fartyg vntade fr
att fra flyktingarne fver Bottenhafvet.

Ofta sg man biskopen vnda sig om och blicka tillbaka mot sitt stolta
fste och de mnga trogna tjnare, han kvarlmnade dr att g oknda
den till mtes, och d och d sgs en tr drvid rulla utfr hans
kinder. Men den i brjan lngsamma farten mste mer och mer pskyndas,
ty man var ej rtt sker p nr fienden satte efter i hack och hl.

Fr att vilseleda mjliga frfljare gjordes en lng omvg, som i
betydlig mn frdrjde framkomsten till destinationsorten. Men den
frnmsta bevekelsegrunden hrtill torde dock varit Arvid Kurcks
innerliga stundan att nnu en gng f terse sina nrmaste, innan de
mhnda skildes fr alltid. Man gjorde nmligen en afstickare  Laukko
grd.

Rrande var syskonens afsked. Skilsmssans gonblick frefll dem nu s
fullt af vemod och bitterhet, att de knappast sjlfva kunde fatta
hvarfr det frhll sig s. De hade en gng tidigare p Auras strnder
bjudit hvarandra ett som det tyktes vida lngre farvl. Ty nu mste
helt visst ljusare tider snart randas fr norden, sedan Gustaf Vasas
mktiga spira brjade samla massorna till kamp fr fosterlandets vl,
och d hans seger en gng var fullstndig kunde ju den lskade brodern
ter trygg vnda tillbaka till fosterlandet. Men innan dess kunde ju
dock s mycket intrffa och Arvid Kurck var ju ej hller mera
ynglingen, som fri frn skolans plikter drog ut i vrlden att prfva
lifvet. Han hade redan mognat till en man, som hade sin bana skert
utstakad och mlet klart fr sig. Hans namn var p allas lppar och
bland dessa funnos ej s f, som nskade bereda honom hans fall. De
tankar p alt detta, hvilka helt visst vaknat till lif hos syskonen,
gjorde drfr, att afskedet denna gng frefll dem som ett farvl fr
alltid.




XXV.

Slutet.


Vr skildring nalkas nu sitt slut. Den mynnar ut i blod och undergng
fr mngen af dem, hvilka hr utgjort de frmst handlande personerna.
Sedan skaran lyckligt framkommit till Raumo och stigit ombord  det
skepp, som hr vntade dem och hvars beflhafvare r fr oss en gammal
bekant, fiskaren Niilonens son, hade fr flyktingarne ej tersttt
annat n att stta kurs fver till Sverige och dr anlita Gustaf Vasas
hgn som en tertjnst fr dagalagd trohet. Men motigheterna begynte
nu med sina starka jrnarmar omfamna Arvid Kurck och hans flje.

Ryktet om biskopens flykt hann snart fram till Norrbys ron och denne
hastade ofrtfvadt med sin flotta till de vatten, hvilka af de flyende
ndvndigt mste betrdas i och fr fverfarten.

Nu terstod dem ej annat n att lngs finska kusten segla norrut fr
att undg en ofrivillig fngenskap och en neslig dd. Resan stldes
frst till Ulfsby och vidare till Nrpes. Hrifrn ansg man sig
omsider trygt kunna vga fverfarten och under densamma antager man att
Arvid Kurck med sitt flje landat vid Storskrs holme ytterst i Malaks
sockens skrgrd, dr han invigde en begrafningsplats, som nnu skall
terfinnas. Sgnen frmler nmligen, att en ung dam af Arvid Kurcks
anfrvandter aflidit under resan och jordfsts  denna holme.

Denna prsterliga frrttning var emellertid biskop Kurcks sista, ty
kort drp funno alla  skeppet ombord varande sin dd i vgorna.
Fruktan fr att upphinnas af danskarne pskyndade nmligen fverfarten
och trots den hftiga storm som rdde gaf man sig af till sjss. Man
hade redan kommit fver Bottniska viken och hade land i sikte, d vid
Viggan, utanfr regrund, fartyget frgicks och sjnk i djupet.

       *       *       *       *       *

Vi afsluta denna skildring med fljande ord, flda af en tidigare
tecknare af Arvid Kurcks lefnad och den:

"Slunda omkom om sommaren 1522 Arvid Kurck, Finlands siste katolske
biskop. Hans lefnad hade varit stormfull och orolig. Ifrn sin
barndomstid hade han endast ett fasavckande minne, som stdse mste ha
frdunklat i hans sjl alla andra bilder af frldrahemmet, och den
frid, han i kyrkans skte sedan hoppades vinna, blef strd af de
maktpliggande vrldsliga bestyr, hvilka han bde af sitt kall och sin
fosterlandskrlek knde sig manad att fullgra. Midt ibland de olyckor,
som frdystrat biskop Arvids lefnad, kvarstr ndock hans minne hos
eftervrlden i en vacker dager. Hans dla och uppoffrande
fosterlandskrlek r frnmligast det som gifver hans minne denna dager
och gr, att han vrdigt slutar raden af de utmrkta mn, som under
katolicismens tidehvarf innehade Finlands biskopsstol.

"Arvid Kurcks kvarlefvor fingo icke den hedersbevisning, att ssom en
stor mngd andra utmrkte finske mns begrafvas i bo domkyrka, detta
vrt lands Pantheon, de ha drifvits hit och dit af Bottenhafvets bljor
eller mhnda krossats mot ngon de strand; men varaktigare n alla
grafmonument r den minnesstod Arvid Kurck upprest t sig i Finlands
historia.

"Dock, fven ett yttre monument pminner om denne vrt lands siste
mktige hierark. Det r ruinerna af hans forna slott Kuust. Till
belning fr gjorda tjnster gaf Kristian II (den 17 juli 1522) nmda
slott jmte biskop Arvids friga gods t Severin Norrby. Dennes
besittning var dock icke lngvarig, ty redan fljande ret fversnde
Gustaf Vasa en ny hr till Finland, som fullkomligt befriade landet
frn danskarne och drunder fven erfrade Kuust. Slottet lt Gustaf
Vasa nedrifva. Reformationen frndrade sedermera biskoparnes stllning
och gjorde dem frn mktige, nra nog oberoende kyrkofurstar till
dmjuka understar."



